View tracker

Madison Dixie Sofie

När bebis bara vill sova PÅ mamma så får man ställa upp. Det blir absolut inget annat gjort och det är bara att finna sig i det. Har testat sätta henne i sittern,  lägga henne i babygymmet, palla upp med kuddar så hon mer sitter upp. Ingenting funkar så bra som mammas famn. Förmodligen är lillskrutt lite förkyld och trång i luftvägarna så det känns bäst att vara nära en hela tiden. Pappa funkar också när han klämmer hem från jobb och tyr är väl det. När hon väl har somnat (i djup sömn dvs) så går det att lägga henne i nästet en stund om man ligger kvar bredvid.  Nu ligger hon gott och snarkar bredvid.

Idag kommer mormor hem från nice eftet 10 dagar där med morfar. Morfar stannar kvar några dagar till men mormoe längtar eftet dem små för mycket. Så henne ska vi hämta på hyllie tågstation i em och sen ska jag och mina systrar och deras barn umgås en stund. Madison har nu 4 kusiner och snart 5; Etienne är äldst (3 år) och hon tillhör min storasyster Paulina. Alicia är 2,5 år och tillhör min tvillingsystets Sofie. Sen har vi Aki som är 9 månader och tillhör min storebror Marcus. Sen kommer Marlon på 3,5 månader som är Paulina han också. Kommande kusin skall antingen heta Vincent eller Lukas och han tillhör Daniels lillasyster Evelina. Han planerad födas 20 augusti. Spännande! Så snart har vi ett helt litet fotbollslag 😉

Just nu planeras det mycket inför Madisons namngivning den 30 juli. 60 personer är bjudna men eftersom det är mitt i semestrar så får vi se hur många som kommer 😉 Namngivningen kommer gå i rosa och vitt och Paulina och evelina kommer vara gudmödrar. Cassandra min väninna kommer sjunga. Anna Hertzman, finns det nån annan? där jag har ändrat texten lite grann. Och Himlen är oskyldigt blå med Björn afzelius. Pappa kommer hålla i ceremonin och Madison kommer få min tvillingsystets namn Sofie till mellannamn.

Konsten att ligga PÅ mamma.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Madison Dixie Sofie

Vilken helg!
På min tvillingsystets initiativ begav vi oss till Blekinge havsbadscamping över midsommar. Vi bodde i varsin liten stiga på ca 19 kvadratmeter med kokvrå och dubbelsängar. Precis som stuglivet ska va!
Vi kom dit på självaste midsommarafton. Vi startade med ett litet dopp i skärgården och lite dans kring midsommarstången. Sen tändes grillen och vi gjorde vår egen lilla variant av midsommarbordet. Inte väldigt mycket traditionellt alls. Men det var så vi ville ha det. Vi tog verkligen dagen som den kom utan smink, kransar eller krusiduller.

Hela helgen togs med ro. Madison mådde som bäst ute i det härliga vädret och sov gott om nätterna. Alicia,  min systerdotter var Madisons ständiga följeslagare och ville vara med henne varenda minut. Det var mysigt att få fokusera helt och hållet på henne. För oftast när familjen Brefelt ses så är det full show. Vi hoppade på luftkudde, vi badade ännu mer i skärgården, vi gick promenader, vi grillade och drack vin.

Sista dagen fick D för sig att han ville hoppa från klippan som alla blekingebor gjorde. Han valde att hoppa från 8,2 meters höjd. Jag och Maddie gick iväg för jag är inte så förtjust i sånt. Ser framför mig hur något dåligt händer. Han försökte få mitt medhåll men icke 😉 Men sån tur var gick allting bra!

På söndag åkte vi hem.

Tacksam för att få ha er i mitt liv.

💕

Likes

Comments

View tracker

Madison Dixie Sofie

Madison har nu hunnit bli 8 veckor och 4 dagar gammal. Allting går bra och hon är så himla snäll. Självklart har det varit en stor omställning för oss alla och vi har jobbat med att anpassa oss till vårt nya liv. Dem första veckorna efter förlossningen var både härliga och omtumlande. Hormonerna i min kropp gjorde att känslorna inombords levde ett helt liv för sig själv. Jag var så jäkla lycklig och stolt över min familj men ändå rann tårarna. Av lycka, så att ni inte tror att jag hade någon förlossningsdepression eller så. men det var fruktansvärt jobbigt. Jag har hela tiden känt mig ganska avslappnad i mammarollen men självklart har jag nojjat mig också. Andas hon? kollat till henne varannan minut, är hon för varm eller dör kall osv. D sa vid ett tillfälle att jag var en höns mamma. Fast det skulle jag inte se mig själv som alls. Och nu i efterhand tror jag inte riktigt att han menade vad han sa. dem första dagarna o veckan varvades med besök efter besök från nära och kära. det var underbart men efter den veckan och eftersom alla som vi ville skulle träffa henne hade träffat henne så ville jag dra ner på den biten öite. av helt naturliga skäl. Jag ville vara mamma. Jag ville suga in varenda liten stund med min dotter och man. Bara vi. Samtidigt ville jag läka i lugn och ro och slippa laga kaffe o ta fram fika bröd för att sedan städa undan efteråt. Smärtan där nere satt i till ungefär 2 veckor. Det var jobbigt att bara sitta ner. Det blev många och långa varma duschar för att lindra. Och känslorna var ett enda vitt vart som sagt. Nätterna var en helt ny upplevelse. Madison behövde amma varannan timme hela natten och gärna varje timme från kl 4. Så någon vidare sammanhängande sömn fick man då inte. Dessutom led jag redan av sömnbrist under graviditeten sista 12 veckor. Men mitt i allt så var så jäkla lycklig. Vi hade verkligen fått världens snällaste barn. Hon skrek nästan aldrig och gjorde hon det så visade hon tydligt resan från början vad hon ville. Hon var väldigt nöjd på det stora hela.

Idag är hon 8 veckor och 4 dagar alltså.  at idén har gått fort men ändå långsamt. Jag har verkligen försökt ta en dag i taget och njuta av varje stund. För rådet som alla gett en är: njut av den första tiden för det går så fort...

Nätterna är bra och ibland mindre bra. En bra natt så inleder hon med att sova mellan 23-02. Ammas. Somnar om ganska fort. Vaknar kl 4. Ammas. Vaknar kl 6 eller 7 ammas. Vaknar 9. Ammas. Och vissa nätter är hon orolig och sover väldigt dåligt och vill mest hänga vid bröstet hela tiden och då får hon sova i min famn. Och min kropp får värka dagen efter.  För vad för man inte? För det finaste man har...

Likes

Comments

Förlossningsberättelse

Förlossningsberättelse

3 dagar innan gick jag och mamma på emporia och fördrev tiden. Vi var inne på odd Molly när plötsligt branlarmet gick. Vi fick snällt kliva ut från shoppingcentrat och gå mot bilen. Jag tar en klunk av mitt vatten och råkar av misstag sätta vattnet i fel hals och börjar hosta. Jag känner hur något rinner längs benen och misstänker kanske att lite av vattnet gick. Mamma trodde jag hade kissat på mig. Men tro mig jag kan känna skillnaden då man råkat kissa ner sig lite grann under slutet av graviditeten tidigare. Detta var något helt annat. Vi åkte hem till mamma och dör på dörrmattan låg en lite kyckling i plast, var den kom ifrån vet vi fortfarande inte. Mamma.sa, dettq kanske är ett tecken på att "lilla kycklingen" är på väg? Jag ringde förlossningen eftersom jag skulle ha antibiotika så fort vattnet hade gått pga bakterien jag hade urinvägarna (GBS). Dem tyckte jag skulle komma in för undersökning. Mamma ville köra mig men jag tog bestämt min egen bil och körde in till KK SUS i Malmö. Där kopplade dem upp mig på CTG och den visade sammandragningar men inga värkar och jag kände inte heller några värkar. I Malmö var där underbemannat och väntetiden var lång. Samtidigt som mig så var där en annan tjej som upplevt minskade fosterrörelser den senaste dagen. Hon var beräknad för 4 dagar sedan. Det upptäcktes att barnet inte alls mådde bra utan fick tas ut med urakut kejsarsnitt. Fokus låg på henne, såklart. Och min lilla misstänkta vattenavgång fick vänta. Efter ca 4 timmar kom barnmorskan och ville göra en undersökning. Hon ville känna om där kom mer vatten eller inte. Hon konstaterade att det var en vattnig flytning med "bara ögat ". Jag trodde henne inte. Men det är en annan historia. Men jag åkte snällt hem igen. På natten får jag som mensvärk som kommer och går med pauser. Jag tänker för mig själv att något är på gång. När jag vaknar sen på morgonen är värkarna borta. Men när jag sen ska kissa så upptäcker jag blod i toaletten. Rädd som jag blir ringer jag till förlossningen och dem tror det är en tecken blödning men att jag ska avvakta eventuella värkar. Ingenting händer mer. Nästa natt så går jag på toa och då får delar av vad jag tror är slemproppen. Inga värkar. Och jag hoppas innerligt att det inte händer idag då vi för bara några timmar sedan bestämde oss för att boka biljetter till dixie chicks konsert som skulle börja bara några timmar senare. Jag storstädar hemmet, moppar golvet, dammsuger, dammtorkar, diskar, bäddar rent etc. Efter ca 4 timmar av städ så lägger jag mig på soffan för att vila och ladda inför kvällens konsert. kl 13.00 börjar jag känna mensvärk, som en band runt hela midjan. Det håller sig på en jämn nivå. mrn det som får mig att misstänka vaf som är på gång är att dem kommer och går med pauser emellan. klockar smärtintervallerna och dem kommer kontinuerligt men oregelbundet. Det gör ondare och ondare men inte värre än jobbig mensvärk. Och det är jag så van vid. Jag gör mig iordning och kör till mamma och paulina i skumparp där vi skall träffas. Vi skålar med ramlösa och åker till konserten. Där äter vi en god middag på percys krog. Vid det laget kommer värkarna med ca 5 minuters mellanrum men ibland 7. Mamma tror det är sammandragningar och jag mumlar att det kanske är vad det är. Men innerst inne misstänker jag att det inte kommer dröja länge tills vi får träffa vår lilla tjej. Min syster Paulina tror att det är på gång utifrån mitt ansiktsuttryck under värkarna. Vi parkerar oss på rad nummer 2 och dixie chicks börjar spela. Det låter mycket eftersom vi sitter så när scenen och jag får dåligt samvete för ljudnivån inne hos bebben så jag tar lite pauser och går ut i korridoren emellanåt. Jag får andas mig igenom värkarna men än gör det inte särskilt ont. Jag tänker att kanske mamma har rätt. Jag inbillar mig möjligtvis och kanske är det bara sammandragningar jag känner (trots att dem känns annorlunda än de sammandragningarna jag känt genom hela graviditeten).

kl 22.30 avslutar Dixie Chicks med några bra låtar som "not ready to make nice". Vi tar våra bilar och kör hem.

Väl hemma så känner jag att värkarna blir mer intensiva och efersom D skall jobba tidigt dagen efter så tar jag min kudde och lägger mig på soffan istället. Nu kommer värkarna med 3-6 minuters mellanrum. Dock oregelbundna. Jag andas som jag lärt mig på profylax kursen. Och som lovat så kommer där pauser hela tiden och jag försöker samla kraft i pauserna.

D anar ingenting utan jag låter honom sova så han ska vara pigg till förlossningen.

När klockan är 02.30 har jag ont ocj resten av slemproppen går. Jag ringer till förlossningen i Lund, eftersom det är där vi vill föda. Barnmorskan lyssnar på mig och meddelar snällt att dem just nu har fullt men att jag ska kämpa på hemma och komma klockan 7 för undersökning. Det är ca 4,5 timmar ytterligare hemma med denna smärta. Phu. Men jag försöker komma ihåg alla tips som jag lärt mig min barnmorska som kan lindra denna smärta. jag tar en varm dusch och lyckas nätt och jämt ta mig ur på egen hand. Men den lindrar iaf. 20 min senare är det dags igen för en dusch. Kl blir 04.30 och nu råkar jag väcka D med mina AJ och OH... Jag förklarar att jag tror kanske det kanvas fax och att vi ska åka in till Lund. Men förklarar också att det kan vara att ji får åka hem igen om Jag inte är öppen tillräckligt. Värkarna kom hyfsat regelbundet men inte helt och hållet. D duschar i godan ro o rakar sig omsorgsfullt och kan nog inte riktigt ta in vad som håller på att kanske hända. Det Kl 06.00 vill jag bara åka in och få hjälp med smärtan. Bilen börjar rulla vid 06.30. avel i Lund parkerar vi och lägger på för en timme. Sliter i BB väskan flr ji blir nog hemskickade tänker vi.

Så fort vi kommer innanför dörrarna så börjar jag gråta pga smärtan och kanske lättnaden att äntligen får jag hjälp. Vi visas in på vårt rum och blir uppkopplad på CTG. morgonpersonalen hade precis fått på sitt pass och skulle bara få rapport från nattpersonalen. kl 08.00 gör BM första vaginala undersökningen och konstaterar att jag är 3 cm öppen och livmodertappen är utplånad. Idag får vi träffa vår flicka.

Med stor lättnad så går D och parkerar bilen på bättre ställe och lägger på mer pengar, hämtar BB väskan och förbereder sig mentalt på att idag är vårt barns första födelsedag. Han ringer även sin chef och meddelar att han inte kommer kunna jobba på 10 dagar.

BM och undersköterska kommer in och vi går igenom mitt förlossningsbrev. Jag börjar att få värmekudde över mage och svank samt en Morfinspruta i rumpan. Dem kopplar även på TENS apparaten. vi får sova en timme båda två. Jag får även mitt antibiotika. KL 10.00 gör vi vår nästa undersökning. Öppen 5 cm då och i samband med undersökningen så går mitt vatten. Efter det blir värkarna intensiva. jag försöker byta ställning relativt ofta som jag lärt mig. Jag går med gåbordet och med D ständigt vid min sida. Han var mitt stora stöd under hela förlossningen. Testar Pilatesbollen. 11.30 är jag öppen 7 cm och jag får frågan om jag vill ha EDA. Ja tack. Jag behövde en paus från värkarna. kl 12.40 får jag den. vilket underverk. upp på Pilatesbollen igen. Stod även på alla fyra i sängen och armarna över huvudman som var upprätt i 90 graders vinkel. Dock blev jag lite värksvag och Värkstimulerande dropp fick kopplas. Nu jäklar gjorde set ont igen... kl 15.00 kommer ny personal och vi befarar att dem inte ska vara lika bra som vår förra BM. Men fel. Fem var om ännu lite bättre. Nu minns jag inte så mycket mer än att jag testar lustgasen och att D hjälper mig använda den rätt i värken. Det trycker så enormt mycket ner. Behöver gå på toa men såklart kommer det inget. Det är bara känslan när bebis trycker bakåt och ner i kanalen. Kl 16.45 börjar jag krysta. Och det enda jag hör är hur dem pratar om attsista fliken inte försvinner som för att hon kommer ner ordentligt. Detta blir min morot och nästa krystvärk så trycker jag med oanade krafter. Huvudet är på väg. Vid nästa krystvärk kommer huvudet ut. Detta gör så ont så jag vet inte var jag ska ta vägen. Enligt D så såg jag djupt fokuserad ut och skrek inte det minsta utan koncentrerade mig på att få ut henne. Dem ber oss känna på hennes huvud då hon tydligen har mycket hår. Både jag o d är chockade då jag var flint när jag föddes och D inte har ngt hår nu. Men efter vi känt efter så visst hade hon mycket
hår. Nu ville jag bara att det skulle vara över. Så när nästa värk kom så bad dem mig ta emot henne. Jag krystade och ut kommer världen finaste tjej ut. Lyfter själv upp henne på bröstet efter att själv ha fått ta emot henne. Hon söker efter bröstet direkt och så var amningen igång. D får klippa navelsträngen på henne soch sätta på hennes första blöja. Fy fan vilken kärlek. 3318 grams Kärlek och hela 49 cm att älska så var hon född.

Efter 1 natt på patienthotellet så var det dags att åka hem. Innan hemgången var såklart mina systrar och mamma på plats för att hälsa henne Välkommen.

Väl hemma så kom alla våra nära och kära på besök.

Likes

Comments

Graviditeten

Bf 1 maj och alla trodde du skulle komma senare. Förutom pappa.

Graviditeten var planerad. Faktum är vi blev gravida redan 4 månader innan Madison blev till. Tyvärr fick vi ett fördröjt missfall. första gången gick det fort och vi blev gravida ganska omgående. Dagen då vi skulle på vårt första ultraljud i vecka 11 så kunde dem inte hitta några hjärtslag... vi fick konstaterat att vi fått missfall och dagen efter fick jag genomgå en medicinsk abort. det var det värsta jag gjort i hela mitt liv. Vi förlorade vad som skulle bli vårt barn. Vi var ledsna och förkrossade båda två men var fast beslutna om att vi ville försöka igen ganska fort. Tyvärr tog det nästan 4 månader innan vi blev gravida igen. Detta var pga att där var moderkakdrester kvar efter aborten.

Sommaren flöt på och två resor var inbokade för att få tankarna på något annat. först en vecka i nice och sen en vecka i bodrum med hela min familj. Mensen kom inte och jag och D hoppades detta betydde att jag var gravid igen men efter 4 månader vågade jag inte hoppas för mycket.

Vi kom hem från Turkiet och då kunde jag inte hålla mig längre så när D låg och sov så tog jag ett graviditets test... det visade 3 veckor +. jag kunde knappt fatta. Vi skulle få vårt barn.

Men tankarna och känslorna i början av graviditeten var mycket turbulenta och vi hade ständigt tankarna på vårt förra missfall. vi bestämde oss för att göra ett ultraljud i vecka 7 redan. Hjärtslagen slog... och ultraljudsbilden visade vårt barn som såg ut som en liten kyckling. där uppstod första smeknamnet. "Lilla kycklingen".

Gynekologen bokade in ett nytt ultraljud 2 veckor senare pga av vår oro och historia. Allt såg fortfarande bra ut.

I vecka 12 gjorde vi kub testet och där såg allt bra ut också. Dock fanns oron fortfarande där. Jag valde att byta barnmorska då jag inte fick någon vidare kontakt med min dåvarande barnmorska. Det visade sig vara det bästa jag under göra. Anki på cura visade sig vara underbar och hjälpte mig möta och hantera mina rädslor.

I vecka 14 fock jag täta sammandragningar, det visade sig att jag hade en urinvägsinfektion. fick antibiotika och det blev bättre. Men sammandragningarna fortsatte ändå kontinuerligt under graviditeten och vid stress och hög belastning på jobb så blev de mer intensiva. så i vecka 27 blev jag sjukskriven 50% pga risk för för tidig födsel.

I vecka 16 kände jag första rörelserna som små bubblor i magen. Det var på flyget hem från. I vecka 17 fick pappa känna rörelser för första gången.

I vecka 20 så fick vi reda på att det var en flicka vi väntade... vi var över lyckliga!

magen växte o växte och hon mådde så bra hela tiden...

Tillväxtultraljudet bjöd oss på en fin 3d bild som ni kan se på bilden ovan. Och det visade sig vara vår lilla tjej på pricken. Kameran hade fångat alla hennes typiska drag. Det beräknades att hon skulle väga ca 3600 gram vid födseln.

De sista veckorna var tunga och sömnbristen var stor. Höfterna värkte och sov ställningarna var lika obekväma allihop.

4 dagar innan beräknad födelse kom vår lilla ängel.

läs gärna förlossningsberättelse!


Vår första ultraljudsbild på "lilla kycklingen"

Mitt graviditetstest som jag till slut vågade ta

Vår magiska resa till bodrum där jag redan då var gravid...

Likes

Comments

Vår förlovning

Jag kan inte ens gå utan din luft mina lungor...

Vi åkte på vår andra resa till Thailand. Men denna gången ville vi besöka krabi. Vi startade resan i phuket, för att sedan ta båten ut bland öarna; phi phi Island, ao nang och Koh Lanta. Hotellen var bokade i förväg av Daniel och för varje ställe vi kom till så var det finare och bättre rum vi hamnade på. Han byggde verkligen upp stämningen utan mig vetande vad planen var.

Vi tog en runda i centrum och Daniel ville att jag skulle välja ett armband som jag skulle få av honom. Jag valde ett med vita pärlor som matchade den tropiska stämningen i detta land. Lite visste jag vad det var till för egentligen.

En kväll och under en av våra dagliga promenaderstrandenförklarade Daniel vad han kände för mig och hur mycket jag betydde för honom och slutligenfrågade han om jag ville förlova mig med honom och självklart sa jag JA. Sen band han armbandet, som jag tidigare valt ut, runt min handled som symbol för vår förlovning. I väntan på våra ringar. Han ville såklart att jag också skulle vara med och välja våra ringar.
Det var en förtrollande kväll, den var helt perfekt.

Vår förlovning var inget jag hade den minsta aning om. Vi hade aldrig pratat om det tidigare och hade bara träffats i 1,5 år cirka. Så det var modigt. Men vår kärlek har alltid varit så stark och självklar så han var nog säker på mitt svar.

magiskt...💍



Likes

Comments