View tracker

​Till dig som fått mig velat ta livet av mig. Mår du bra? Mår du bra av att veta att ditt namn kunde stå för min död. Att veta att de va du som fick mig ta livet av mig. DU. Till dig som fått mig gråta mig till sömns. Mår du bra? Mår du bra av att veta att du förstör mig?  Till dig som fått mig självskada. Mår du bra av att veta att jag har ärr på min kropp pga av dig, mår du bra av att veta att det alltid kommer finnas där och att  jag alltid kommer koppla dom till dig, och hur hemsk du är? Till dig som fått mig rasa i vikt, mår du bra? mår du bra av att veta att jag slutade äta i månader? Att jag tappade håret, ögonbrynen och känslen i fötterna. Mår du bra av att veta att jag var så svimfärdig varje dag att jag knappt kunde gå de 5 minuterna mellan skolan och hemmet. 

Till er alla som behandlar andra individer som skit, mår ni bra?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Jag är en sån som alltid verkligen ALLTID skjuter upp saker. Jag åker natten mellan tisdag och onsdag och tror jag ska lämna hemmet runt 3. Har jag ens börjat planera vad som ska med? nej. Vet inte om det är för jag tycker det är krävande psykiskt att lägga tid och energi, att ta tag i saker. Eller om det bara är för att jag är lat haha. Så kommer säkert stå och stresspacka i sista minuten, men ingen har dött av det. Am i right?

Ska imorgon iallafall packa och städa rummet från kläder och liknade då städerskan kommer när jag mamma och min syster är iväg. Vet inte hur det blir med bloggandet då internet kanske suger. Min pappa ska inte va med som vanligt, det är så vi lever vårat liv och han sitt. Han har chansen att följa med gör han det? nej. Mina föräldrar är inte skilda. 

Jag, mamma och min syster brukar åka en vecka på sommaren men han följer oftas inte med. Eftersom jag för inte så länge sen fick veta att han inte slutat med alkoholen utan gömt undan alkohol så tror ja alltid det sämsta om han. Mina föräldrara drack ju lite för mycket lite för ofta och när jag hamnade på psyket så sa det att det inte skulle dricka något mer men han kunde inte hålla det. 

Styrkekramar

Likes

Comments

View tracker

​Tänkt tillbaka lite och insett att jag höll på med mycket konstiga saker som jag tror början komma tillbaka i dom vanorna. Här är några av det vannorna jag hade

Jag kunde tex inte ta mat på hela tallriken, utan halva och det fick liksom inte bli mat på den andra halvan så folk skulle tro att jag åt så mycket, varför skulle ett fetto som mig äta så mycket. Kunde inte hämta mat själv då jag kände mig dömd och liksom det skulle döma mig för att jag var så desperat för att hämta mat. Kunde inte heller hämta mat fler gånger.  Så det jag tog var en halvtallrik om jag åt i skolan och det var det jag åt. Åt inte heller frukost innan jag började skolan. 

Jag kunde inte heller handla mat, speciellt inte något onyttigt då det kändes som jag skulle bli dömd av alla. Jag var tvungen att alltid prata högt som tex vad skulle mamma ha. Osv så det inte skulle tro att det va till mig, det var som en tvångstanke. Jag var tvungen verkligen tvungen att göra det. 

Börjar känna att det med tallriken kommer tillbaka och det med att handla. 


Likes

Comments

Sitter för tillfället och kollar på youtube, men har faktis haft en bra dag! Myst i stan med trevligt folk jag inte träffat på länge, dock var det lite jobbigt då vi skulle luncha. Men tog kyckling med klyft potatis och bea.

Jag har haft så mycket mer tankar kring mat nu, tror jag hade anorexia innan då jag åt 1 gång om dagen, var yr, tappade hår och gick ner i vikt fort. Tror jag har något EDNOS liknade i nuläget då jag inte har nån speciell "inriktning" vet inte hur jag ska förklara. Men på samma sätt är jag inte ätstörd? Utan mina tankar kretsar bara kring mat och hur jag ska sluta äta, bli smalare och för en gångs inte vara ett fetto. Om någon ens läser detta, skulle ni klassa det som ednos eller normalt? Kommentera gärna!



Slänger in en bild på in lunch och middag.

Likes

Comments

Äntligen hemma i min egna säng, så himla skönt. Mår redan bättre av att bara vara hemma. Har inte bloggat under veckan på landet då jag dels inte haft wifi och dels inte kunnat skriva på datan vilket jag tycker känns bäst när jag bloggar haha.

Börjat kolla på saker inför gymnasiumet och rhodos resan. Beställde hem lite kläder från hm . Blandannat en bikini, spetskofta och ett par riktigt snygga boyfriend jeans, har aldrig använt det innan och vet INTE om jag passar i det då de enda jag använder är black skinny jeans. Men får se hur det blir. Har för mig att det kostade 399kr

http://share.hm.com/forward/800004012 länk till jeansen. Behöver iallafall köpa en ny jacka, väska och typ en liten korthållare fast man kan ha nycklar osv på den. Då jag vill ha allt på samma ställe när jag måste ha busskort varje dag.

Har sång ångest inför rhodos resan då min kropp är åt helvete vågar inte ens väga mig. men vet att jag väger runt 85 äckliga kilon på min 170 cm kropp. Hatar mig själv för att jag låtit de gå så långt.

Kram

Likes

Comments

Ska igentligen packa just nu, eller om jag ska vara ärlig ska jag vara färdig packad. Men jag är en sån som alltid skjuter upp saker. Åker till släkten idag, jag bor i Stockholm och dom bor 80 mil ifrån oss. Så det är en resa att komma ditt men men. Jag vill verkligen inte åka kanske är därför jag inte får orken att packa.

Jag mår bara så dåligt där, vi bor litet så man har inget eget utrymme alls. Finns absolut inget att göra, då menar jag inget. Ingen tv, wifi eller liknade de är helt enkelt mitt ute i skogen. För att ens handla mat måste man åka 30 minuter. Det är en liten liten by, med cirka 50 personer på högsäsong som bor där. Jag vill inte nej nej nej. Vill ha mitt egna utrymme, min egna bubbla. Men jag får absolut inte stanna hemma, sitter fortfarande i sovkläder gör allt för att få stanna hemma. Har till och med berättat att jag mår så dåligt där, men "man kan inte få allt som man vill". Nej men om mitt barn skulle må fucking dåligt av att vara där skulle jag inte åka. Aldrig.

Jag var nog ett omedvetet maskoros barn. Mina föräldrar hade alkohol problem. Nej inte grova men endå, när de drack på helgerna och kvällarna i bland blev det ofta för mycket. Det fick mig att må dåligt från början. Jag skämdes, jag skrek, grät och stack hemifrån. Gjorde de något? Nej. För en eller två veckor var vi tillbaka. När jag hamnade på psyket så slutade de dricka. Eller de var iallafall var jag trodde. För några månader sen kom det fram att min pappa haft gömmor och drukigt i smyg. Jag blir så äcklad, så extremt äcklad.

Jag vet att det är ett missbruk som man inte kan kontrollera, jag tycker inte illa om andra alkoholister. Nej för jag vet bättre, jag vet att man inte vill va alkoholist. Jag vet att det är ett missbruk man har med sig i hela livet. Jag vet att de är en spiral som går neråt om man inte får hjälp. Jag vet bättre. Om någon som läser har problem med alkoholen och tar hjälp. Jag är så jävla stolt vem du än är.

Jag hade de svårt, men jag kämpade mest med mina egna demoner som bildast genom åren. Ingen såg mig som trasig, jag var tjejen med bra betyg och ett hum om livet. Men jag kvävdes, jag levde inte. 


Likes

Comments

​Jag hatar mig själv. ​Jag hatar hur jag ser ut, hur jag beter mig och hur jag känner. Jag hatar att just jag ser ut som jag gör, ingen kommer kunna älska mig. Vem kan älska någon som väger alldeles för mycket, ser ut som ett vrak och hatar livet? Jag tror seriöst inte jag kommer gifta mig. Men jag kanske inte ens lever då, mitt liv kretsar kring tankar om självskada, mat och ångest. 

Angående mat, jag hade som sagt någon slags ätstörning tror det varit EDNOS, alltså att man inte har nån speciell "inrikting" utan mer en blandning. Kommer ihåg hur jag tappade så mycket hår, ögonfransar och ögonbryn. Var så extremt yr hela tiden. Åt inte frukost och väldigt sällan lunch. Men jag tänkte inte på det, men nu så har jag absolut ingen självkontroll.  Jag kan inte kontrollera vad jag äter. Äter inte så mycket mat utan mer sockerfyllda saker. Tror det är för min kropp fortfarande är "störd" från när jag inte åt ett skit. 

Har iallafall ätit 180gram potatis lätt penslade med olja, skär dom i skivor och kör in i ung, blir något pommes liknade med en liten klick skagenröra cirka 50gram. 364 kalorier. Har dock redan ätit en hemmagjord mazarin, vill inte ens veta hur mycket kalorier det va i den. Försöker ligga under 1400 kalorier per dag. 

Styrke kramar från mig. 

Likes

Comments

​Kan verkligen inte somna, klockan är snart fem och jag sitter här ute på min lilla balkong i en liten förort utanför Stockholm. Inte en enda person skymtas och allt jag hör är fåglarnas kvitter. Det är ljust ute, skulle kunna räknas som dag. 

Jag har fått sömntabletterna melatonin och circadin men det funkar inte ett skit, dels är det dyra. Melatoninet går på 800kr burk ( tror vi får högkostnads skydd) och circadinet får vi betala själva tror det kostar lite under 300 kr för 30 tabletter vilket tar slut på 15 dagar. Om jag somnar så blir det runt 4 timmar sömn. Sover extremt lätt och vaknar redan vid 4-5. Har klagat på dessa till min läkare ett flertal gånger men hon verkar tycka att jag ska fortsätta prova nya blandningar. Har iallafall ny läkar tid i slutet av augusti. Ska då försöka få både fluxotinet och de två sömnabletterna utbytta. 

Min hjärna går i hundra varv på kvällarna, blir så extremt ångest fylld och vet inte vart jag ska ta vägen. Tänker på allt mellan himmel och jord. De på bup kallade mig en övertänkare, det stämmer så enormt. Min hjärna har inget stopp. Är förövrigt utskriver från bup men har läkar kontakt. Är långt ifrån frisk men jag orkade inte gå där längre, det va så ångest fyllt och krävande.

Kommer ihåg dagen jag sprack. Jag kunde inte längre. De va nån vecka in på första terminen i nian. Jag slängde ur mig allt jag kände och dagen efter hamnade jag på bup. Efter att ha pratat med två olika personer så skickades jag till psyket " Vi kan inte släppa hem dig, vi är rädda att du tar ditt liv". var där i något dygn, de ville lägga in mig. Kommer ihåg hur jag kämpade i mot så enormt. Ingen visste vart jag var. 3 dagar senare var jag hemma i min egen säng. Tänker ganska ofta tillbaka på det, hur enkelt det var och hur jag egentligen hade behövt det. Hade behövt bli inlagd och få komma bort. Men att vara övervakad 24/7 och min mamma/pappa alltid var med var ju ingen höjdare. En av läkarna var verkligen så otrevlig. Hans rent ut sagt sa att mitt självskadebeteende inte var något och att jag inte var sjuk. 

Nej jag hade inte det grovaste självskadebeteendet men det var fortfarande där, jag gjorde de flera gånger i veckan. För att känna. Får sånt sug, vill känna smärtan. Hade ett litet återfall här om dagen var extremt litet men jag var tvungen. De gick från 60-70 sår under en gång till 10. Det är en lång väg framåt. 

Likes

Comments

Vem är jag? ​Ställer själv den frågan. 

Jag är en 15 årig tjej  som fyller 16 om några månader. Jag började den här bloggen så ni kan få följa min resa. Resan att blir fri från mentala sjukdomar och allt kring dom. Jag har länge varit deprimerad, haft ett självskadebeteende och lidit av ångest. Jag började mitt självskadebeteende i början av 2013 och är nu så gott som frisk. Har ofta tankar kring att skada mig själv men har undra sista tiden lärt mig att koppla bort tankarna som kretsar kring att skada mig själv. Jag har även under åren lidit av någon slags ätstörning som jag inte förens år senare insåg att jag haft. Dock så påverkar det fortfarande min relation med mat. Depressionen var en del av mig och är fortfarande det. Bara inte lika stor. Jag har under cirka 1 och ett halvt år haft kontakt med bup och går på mediciner för att klara av vardagen. Väldigt få vet om min mentala historia, och jag undrar ibland hur folk skulle se mig om det visste att bup, mediciner och självhat är det som gömmer sig under ytan. 


Annars så älskar jag smink, det är verkligen något som gör mig glad och mår så mycket bättre med mig själv när jag sminkat mig. Jag älskar också musik, det har hjälpt mig genom så mycket. Nästan sjukt hur någon som hjälpt dig enormt inte vet vem du är. Skulle bara vilja tacka dom. Är även en sån som egentligen mår bäst av att få ligga ensam i mitt rum. Ja jag gillar att umgås med vänner men det tar så mycket på mina krafter. Det gör mig så extremt trött och det känns som jag klagar för mycket kring min mentala hälsa. Så därför gömmer jag det, så när jag väll kommer hem till mitt mörka rum blir det en lättnad. Jag vill iallafall bryta tabun kring mental hälsa, vi som kämpar kan kämpa tillsammans!


Jag ska iallafall försöka sova nu, klockan är snart två men har verkligen vänt på dygnet rejält. Hoppas ni har haft en bra dag, eller om nån ens läser detta. 

Likes

Comments