Då va helgen över, har haft mycket att göra så bloggandet fick vänta.
I fredags hade jag tid hos sjukgymnasten, denna gången va de motiverande samtal, hur jag ska nå mina mål och vad och hur jag ska göra vid motgångar. När jag har reflekterat under helgen på hur jag ska nå mina mål så är min slutsats rädsla och oron vad andra tycker.

Jag är rädd över att
-Jag inte kommer tillbaka dit där jag en gång var.
-Att cellgifterna har förstört mer än va jag räknat med.
-Att jag inte kommer orka träna igen.

Oron är
-Andras tvivel på hur jag ska komma tillbaka.
-Hur andra ser på mig just nu.

Samtidigt vet jag att för att överkomma rädsla så måste man även utmana rädslan och övervinna dom.
Är det tillräckligt viktigt för mig så är det bara att göra.
Borde även skita i hur andra uppfattar mig för de har jag alltid gjort innan. Med det jag har reflekterat över nu är att vissa människor aldrig är nöjda, ena stunden är det "Du tränade alldeles för mycket, du äter för lite, du äter för mycket, vältränade kroppar på kvinnor är inte snyggt!"
Nu är det "ska du verkligen äta det där? Oj, va stor du har blivit! Blir man inte jättesmal av cellgifter?"
Finns nog inget som kan göra vissa människor nöjda här i livet, tyvärr. Sen är det nog väldigt många som talar i okunskap i vissa ämnen.

Men nu till något roligare!
I lördags var jag iväg med Linn nere i Växjö och fotade en hästhoppningstävling, lägger upp fotografierna därifrån när jag är klar med dom.
Men det här med hästtjejer, jag beundrar deras mod och tjurskallighet, de ger sig upp på ett djur som är större än sig själva, flyger av till och från men fortsätter att hoppa upp på hästryggen. Jag hade aldrig vågat hoppa upp på en häst så som de gör och hoppa så högt de gör med hästarna! Hatten av för hästtjejer!

Igår åkte jag till Ikea med john och hans bror. Fixade de sista till flytten som vi behövde därifrån, ganska skönt att ha allt klart till flytten, nu är de bara 10 dagar kvar till vi får nycklarna! Wohow!
Senare på kvällen så åkte jag till Emma och hade tjejmys och kollade på OneLoveManchester.

Idag har jag försökt sova ut och ta lite sovmorgon, kändes ungefär som man har festat tre dagar i rad när jag vaknade.
John och jag va inne i Gislaved en sväng och veckohandlade sedan var och tog en kaffe hos Stefan med några ifrån stökbordet.
Åkte sedan hem och har vilat resten av dagen.

Nu är det dags att sova.
Puss och godnatt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag har varit en trött dag. Orken fanns till jobbet sen tog de lite stopp i kroppen.
Kom hem och gjorde tonfisksallad och sen somnade jag en stund. Ganska drygt när huvudet vill en sak men kroppen något helt annat.
Min rastlöshet finns så de finns över men när kroppen inte orkar och det mentala är inte riktigt med än så måste jag lyssna på kroppen.
Baby steps Sara, baby steps. Jag vinner ingenting på att pressa mig för mycket.

Igår va john och jag iväg och träffade några av våra nya grannar i de området vi ska flytta in i. Alla var supertrevliga och välkomnande. Jag längtar mer och mer till flytten, även om det stressar mig med. 15 dagar kvar tills vi får nycklarna, ska bli helt underbart!

Idag efter jobbet va egentligen planen att packa en stund men jag somnade och vaknade en stund innan jag skulle åka till Emma och Hercules. Va där en stund och tjatade om allt mellan himmel och jord vilket är väldigt givande för Emma är en väldigt logisk person med logiska tankar, tycker verkligen de är superskönt att ha en sån liten knasig människa i mitt liv.

Imorgon blir de jobb igen, senare på eftermiddagen ska jag hem till Pappa och Nilla för att fira Nilla i efterskott eftersom jag inte hann de igår.

Nu är det dags att gå och lägga sig.
Sov gott och god natt 😘

Likes

Comments

Vart ska man börja egentligen, har gått med cancern ett tag innan jag la märke till den.
Hade gått i ca 6 månader med att känna att orken jag hade innan plötsligt tog slut.
Svimmade några gånger i början av 2016 och fick göra hjärtundersökningar, men det såg normalt ut enligt deras tester och inget mer hände.
Några månader senare hittade jag en knöl ovanför nyckelbenet, ringde vårdcentralen och fick en tid.

Fick en underbar läkare som lyssnade på mig och frågade massa frågor om senaste året (va ungefär som hon hade något på känn.) hon tryckte på knölen och sa mest att den inte skulle vara där.
Hon tog massa prover som jag skulle få reda på två dagar efter mitt besök, kom tillbaka två dagar senare och alla prover förutom sänkan va bra. Efter många om och men så blev jag skickad akut till öron-näsa-hals mottagningen i Jönköping. Deras svar va kontraströntgen och att knölen jag hade skulle absolut inte vara där.

En kontraströntgen senare va de upp och träffa en specialistläkare på öron-näsa-hals igen.
Hon gav beskedet akutoperation och eventuellt lymfom.
Jag hade ingen aning om då va lymfom va, tänkte att det va väl som en halsfluss, man får penicillin i någon vecka sen är de över. Det va när jag pratade med min ena bror om de och han svarar "Men Sara! Det är ju cancer?!"

Efter operationen så var det den längsta väntan någonsin, läkaren sa efter operationen att ringer de från öron-näsa-hals så är de ingenting men ringer de från hematologen så är de antagligen lymfom.
Vilket tror ni ringde? Hematologen. Jag och pappa begav oss upp till Hematologen i Jönköping.
Beskedet var: Hodgkins lymfom och en tumör mellan lungorna som va 9x9 cm.

Efter chocken lagt sig visade dom hur planen såg ut för mig och att jag hade väldigt bra odds att bli cancerfri. 6 månaders cellgifter och kanske strålning efter de.

Innan cellgifterna drog igång va de upp till Linköping och börja med sprutor så jag kan frysa ner ägg, finns en risk att jag inte kan bli gravid efter cellgifterna.

Innan jag började med cellgifterna så skulle en venport opereras in.
En venport är ungefär som en knapp med en slang som opereras in vid bröstkorgen och sedan går slangen in genom venen upp vid halsen. Genom venporten kan man sedan ge cellgifter/dropp och ta blodprov.


De veckorna gick så fort och man hann inte riktigt tänka, det va bara att glida med och hoppas på det bästa.


Tänkte jag skulle avrunda med att säga att va inte rädd att stå på dig när något är fel inom sjukvården, man känner oftast sin kropp mer än vad man tror. Man får vara rädd men samtidigt försöka se de positiva i de negativa


Hoppas ni har haft en fin dag, nu är det dags att sova!

Puss och godnatt

Likes

Comments

God kväll!
Har valt att ta upp bloggandet igen som en liten terapigrej för mig själv efter cancer, cellgifter och de kaosåret som varit.

Mina sista cellgifter va 28/12 2016 och fram till nu har de varit lite upp och ner och in och ut.
Är cancerfri (inte friskförklarad) och min tumör mellan lungorna är död.

Har som sagt valt att börja blogga igen som lite egen terapi då psyk nekade min remiss för att få prata med en psykolog.

Innan cancern var jag en träningstjej med lite olika träningssatsningar och livet va verkligen perfekt.
Under detta halvåret har jag gått upp ca 30 kilo, har väldigt ont i kroppen och hjärnan har inte bearbetat allt som har hänt.

Har börjat gå hos en sjukgymnast nu för att få igång kroppen så jag kommer tillbaka dit där jag en gång va.

Fick en läxa av honom innan jag gick hem förra gången:
Skaffa nya mål och delmål.
Det stora målet att komma tillbaka där jag en gång va.
Inte för att vikten är så viktig egentligen men när jag vägde runt 75, de va då jag mådde som bäst och va mest aktiv.

Delmålen är just nu:
Gå minst 30 min varannan dag
Börja med styrkelyft igen
Börja gymma igen
Ska börja våga göra mer saker
Det kommer komma fler under tidens gång men dessa får vara bra just nu.

Även om detta senaste året har haft väldigt mycket sorg med sig så har de även varit väldigt mycket glädje.
Lärde känna världens finaste människa som gick igenom bröstcancer och är en sån stor förebild för mig, min underbara cancerkompis Jennie. Världens klokaste människa som man kan skratta och gråta med.

Om två veckor flyttar jag och pojkvännen till våran bostadsrätt med, det sjuka med de är att samma datum som vi får nycklarna till vårt lilla hus ,är de samma datum som jag fick mitt cancerbesked förra året. Känns lite som en dörr stängs och en annan öppnas.

Jag hoppas ni vill läsa min självterapi (kan man säga så?)
Jag kommer vara öppen med hur jag mår och hur allt går, framgångar och rädslor.

Ha en superfin kväll!
Puss!

Likes

Comments

Vet att det är månader sen jag uppdaterade här men har varit ganska utslagen och trött, ska försöka uppdatera lite oftare.
Söndag söndag söndag, igen en ny vecka som har gått och jag är ett steg närmre att komma tillbaka till livet. Jag saknar mitt gamla liv, min träning osv. Ja, jag vet att jag kommer tillbaka dit men det är inte snabbt nog, jag är så otroligt trött på att må dåligt. Idag finns de tyvärr inte några uppiggande ord som kan få mig på bättre tankar.
Är så otroligt trött och har ingen energi som jag brukar ha. Jag önskar detta helvete tog slut, trots att jag vet att det är på bättringsvägen.

Jag vill inte ha det såhär längre, vill inte ha cancer, vill inte ha denna jävla tumören, vill inte ha mina jävla cellgifter eller mina jävla mediciner.

Jag är trött på att få fråga min familj och mina vänner om de är friska så jag kan träffa dom. Är så otroligt trött på att ha cellgiftskoma efter mina cellgifter.

Jag saknar att må bra, att kunna få vara en i mängden ute i affärer utan att få massa konstiga eller "tycka synd om"-blickar.

Jag vet att jag har jävligt bra odds och det finns människor som har de betydligt värre än mig, men jag är trött. Så otroligt trött.

Snälla ring inte mig, orkar inte prata i telefon när jag är trött, skicka ett mess eller något för då kan jag själv bestämma när jag orkar svara.
Inget illa menat mot någon men det är ytterst få jag svarar när de ringer just nu. Jag orkar helt enkelt inte.

Likes

Comments

God morgon!
Sitter just nu och dricker mitt morgonkaffe och kollar på gladiatorerna i sjukhussängen för jag inte kan sova mer.

Allting började väl rejält i fredags då jag hade väldigt ont i ländryggen/njurarna och smärtan strålade ut i magen, benen hängde inte riktigt med, synes hängde inte med och mådde allmänt jättekonstigt, slutade med att Emma fick köra in mig till akuten efter ett samtal till medicinmottagningen i Jönköping eftersom hematologen inte är öppet efter 16.

När vi väl va där så va de att berätta allt, cancern, tumören, att man knappt har några vita blodkroppar och att jag är väldigt infektionskänslig. Vi kom in och fick ett rum ganska fort.
Efter alla blodprov, EKG och lite annat smått och gått så blev väl slutresultatet: feber, lite för långt gången njurbäckeninflamation så de va rädda att jag skulle bli blodförgiftad och vätskebrist.
Trodde först att jag bara skulle få drop och antibiotika och sen få åka hem, vilket läkaren inte tyckte, blev ständigt drop till igårkväll och antibiotika intravenöst 4 gånger per dag.

Har varit feberfri sen igår men det håller koll på blodtrycket eftersom det är så lågt, låg på 99/68 i morse och de häller i vatten. De måste även visa mina nya prover för läkaren för sköterskan vet inte riktigt hur hon ska ska tolka dom.

Igår fick jag även en fin skylt på min dörr där de stod "smitta" för att de måste varna att jag är infektionskänslig och har cellgifter i kroppen. Det var några skrämda undersköterskor som kom in under dagen när man bara ville ha kaffe.
När kvällspersonalen kom så bytte sjuksköterskan ut skylten med en post-it där de står "infektionskänslig" för hon tyckte den va mer rättvis mot mig, vilket va ganska skönt, mina grannar (läs pensionärer på samma avdelning) slutade kolla väldigt konstigt på mig när jag va uppe och gick. Tror jag har sänkt medelåldern till 80 år här på medicin D.

Emma, Patrik, Pappa och Gunilla va och hälsade på en sväng igår vilket va väldigt skönt att få slippa vara själv hela tiden. Jag har inte fått lämna sjukhuset eller gå någonstans med droppet, ska se om jag kan ta mig ner till fiket idag och se om de finns några roliga tidningar eller något, har läst tidningen jag fick av Emma inatt.

Just nu vill jag bara åka hem men kroppen vill inte riktigt som jag vill och inte läkarna heller för den delen. Vi får väl se lite vad de säger under dagen.

Helgens höjdpunkt är ändå att jag fick träffa mina älskade lyftare på Westbo Ak i fredags och få se alla lyfta, jag saknar träningen, sen detta lilla helvete började för två månader sen har jag gått upp 8 kilo, längtar ihjäl mig efter träning och att få ta i och framför allt få orken och glädjen tillbaka.

Ha en trevlig söndag!
Puss!

Likes

Comments

Då var det besked jag inte ville höra idag, för låga vita blodkroppar, så låga att de inte får ut något värde från dom.
Imorgon blir det att lämna nya prover och hoppas att de är högre så jag slipper skjuta fram cellgiftsbehandlingen.

Måendet idag: skit, allt känns trist, är sjukt rastlös men samtidigt orkeslös. Har kramper i ben och rygg, huvudvärken är inne på dag 3 och har börjat tappa håret.

Imorgon är en ny dag, förhoppningsvis är den bättre.

Likes

Comments

Dessa två veckor som varit har väl inte varit lätta och man har verkligen fått ta dagen som den kommer!

Idag blev de penicillin mitt i allt för jag rök på en urinvägsinfektion och så ringde Jönköping och sa att jag hade väldigt låga vita blodkroppar men jag skulle upp imorgon iallafall.

Matlusten har inte varit på min sida och jag glömmer av att äta för att jag inte känner någon hunger alls.

Imorgon är det en ny dos med cellgifter i Jönköping och är mer lugn nu än va jag va förra gången.

Har fått lägga mitt kontrollbehov åt sidan och faktiskt börja lita på läkarna i Jönköping. Detta är verkligen inget jag kan styra över hur mycket jag än vill.

Det positiva mitt i allt detta är att jag har slutat med kortisonen så är inte lika svullen längre och har börjat ta promenader igen!

Puss!

Likes

Comments

Ja, vad ska man säga, sitter just nu och är bara allmänt less på att orken inte riktigt vill det jag vill. Jag önskar att jag bara kunde få åka och jobba, gå till gymmet och få träna som jag gjorde innan, ingen ork eller energi finns. Idag har känslorna tagit över och orken tog slut för flera timmar sedan.

Dagens höjdpunkt var att träffa Clibbe som va hemma en sväng. Man kan bara skratta med den bruden!

Nu blir det dags att försöka sova och samla energi igen, imorgon ska jag försöka gå ut och gå så tankarna kan samlas lite!

Puss och god natt!

Likes

Comments

Idag började de, pappa hämtade mig 06.30 och vi åkte upp till hematologen i Jönköping. Fick träffa min läkare igen och sen började alla cellgifter. Fick 4 olika påsar och alla tog olika tid, va klar ungefär 14 i Jönköping så det blir långa dagar på en sjukhussäng.

Dagen gick bra fram till att vi satte oss i bilen och skulle åka hem igen. Då började illamåendet och de sitter fortfarande i.

Har fått flera pekpinnar hur jag ska vara nu under cellgifterna allt från hur jag spolar på toaletten till om jag ska gå och handla.

Får INTE träffa människor som är förkylda eller sjuk av något slag. Jag får träffa er när ni är friska igen.

Får inte vistas i folksamlingar så åka på SM över en dag va ett stort nej :(

Använda handsprit så mycket som möjligt.

Måste visa upp vissa kort om jag måste söka akutvård, dessa kort kommer alltid finnas i min plånbok.

Och måste alltid äta vällagad mat.
Kommer antagligen ha väldigt svårt att äta också.

Hur mår jag just nu?
Som ett helvete, är soffliggandes och illamåendet gör så att jag inte kan sova. Har sovit en timma inatt pga att jag skulle börja på cellgifterna idag.

Imorgon ska jag hämta min peruk hos Almgrens, får se hur de går!

Även om jag mår piss nu så har dagen ändå varit bra, allt har gått bra fram tills jag skulle åka hem.

Nu blir det att försöka sova lite till! Puss!

Likes

Comments