Header

Idag har jag haft SIP möte. Har varit ganska stressad inför detta i flera dagar, fast vet inte riktigt varför. Kanske för att jag någonstans visste att ämnet om Maten skulle bli stort och att jag inte hade så mycket att säga till om där. När mina smarta pratbubblor kom ut med mina förslag och argument hur jag tänkte, Så sköts bubblorna ner med automatvapen från alla håll. Och jag hörde faktiskt själv att det inte lät lika smart när det jag sa som det lät i mitt huvud. Så, nä.. jag hade inget att säga till om..
Så det bestämdes att jag måste äta 3 näringsdrycker/dag... 😓 (Nu dricker jag max 1/dag)
Om jag inte gör det (i stort sätt varje dag) så får jag inte åka på semestern med Emelie. 😞
Det blir inte lätt, men jag ska komma iväg på den resan! Jag SKA!

Vi kom också överens om att jag ska ha hand om mina mediciner själv för ett dygn i taget. Blir mycket lättare tyckte jag och min läkare.
Sen pratade vi om lite andra små saker också..
Jag fick sagt lite vad jag tyckte och tänkte, men det blev inte så mycket av det. Och det finns dom som vänder och vrider på sanningen så det låter lite bättre, och det gör mig galen.

Efter detta lilla möte, som tog väldigt mycket energi ur mig, åkte jag och en personal till Polisen för att göra ett pass inför resan. 😊 Har sminkat mig i timmar typ för att se någorlunda bra ut inför denna lilla bild som togs på 1 sekund och hela passet var klart på 35 sekunder. Dom flesta har som jag, så mycket stress och panik över hur man ser ut på leg och pass, men egentligen så spelar det ju inte så stor roll hur man ser ut på passet när man reser.. Bara man ser till att va jävligt snygg IRL när man ska flyga! 😄

Jag har haft det jobbigt som Fa-------annN(!) det senaste.. Men det finns dom som verkligen kämpar för mig och stöttar mig till tusen. Och jag känner att jag borde nog ta till mig det lite mer.. Tack "M","I","R", och "A". ni är bäst! ❤Nu går vi framåt! Inte backa mer! 😘

Jaha! Nu var det matstöd.... WIHO vad kul! 😳






Likes

Comments

När jag var i Växjö första gången och var på väg att skrivas ut. Så var planen att jag skulle flytta till ett familjehem. Jag ville det då. Mest för att jag ville bort från Växjö, och sen för att jag hade bott i flera olika slags familjer och visste inte så mycket andra alternativ. Men det drogs ut väldigt mycket på tiden och jag bad om att få flyttas till slutenvården i Varberg i väntan på ett familjehem för jag kände att jag snart kraschar igen och så kommer jag aldrig komma där ifrån!
Och jag började känna att jag faktiskt inte ville till någon ny familj... Men jag tänkte "Vart ska jag annars?". För min soc sa att det finns inga andra alternativ för mig. Dom hade tydligen inget annat.. Men när jag sen åkte med min soc kontakt och hälsade på det familjehem dom hittat, så fick jag Total Panik! Det var rena kaoset! Jag tänkte bara Nej, aldrig i livet att jag bor där! Och jag bestämde mig helt och hållet att jag vägrar att bo i familjehem!
Och det var tur att jag sa nej.. För strax efter det så bytte jag handläggare på soc till två andra. Och dom sa med en gång att det finns visst andra alternativ. Och så la dom fram ett förslag som jag tyckte lät ganska bra.. Och här sitter jag idag, och känner mig väldigt glad att jag sa nej till familjehem! För nu har jag världens bästahem!

Likes

Comments

Som sagt så har jag flera olika problematiker som några har varit med mig i största delen av mitt liv.

Ätstörningen har varit med mig sen sen jag var 6 - 7 år och började skolan. men den har kommit å gått i perioder och varit hanterbar fram tills jag var 17 ungefär. Mina tankar kring mat har varit ungefär det samma med mitt förhållande till mat har varit väldigt olika. Men sen 3 år tillbaka ungefär har allt med maten gått utför hela tiden. Och nu är det helt sjukt, jävla, helvetes, totalt ofattbart, enormt obeskrivligt mycket värre än någon kan tänka sig!

Sen har vi tvångstankarna som har varit med mig så länge jag kan minnas.. Men det har varit hanterbart och har yttrat sig på ett helt annat vis än vad det gör nu.
Och även tvången har blivit betydligt värre den senaste tiden.

Sen har vi såklart självskadebeteendet. Jag skadade mig första gången när jag var 13 år. Hände inte så ofta och var väldigt milt (träffade sen en kille som fick mig att sluta). Sen när jag var 17 år började jag skada mig igen. Mer och mer.. och sen bara det eskalera med att göra djupare och djupare. Och här sitter jag idag och är så fast i det så det är som jag bara inte kan släppa taget om det för... Det är ju min bästa vän..

I vilket fall som helst.. Det jag skulle komma fram till är att när jag mår bra och allt går som det ska, så kan jag vara helt utan allt detta. Men bara för ett kort tag. För sen pang bom. Så kommer det ena, sen kommer nästa. Och nu sitter jag här med världens jobbigaste matproblem, ett enormt starkt självskade sug, - Bandage på båda hela armarna, varav den ena är ett stort öppet sår på och resten ihop lappad så gått det går. Jag har starka tvångstankar och kämpar med dom hela dagarna.. - Igår höll jag på att flytta runt mina ljuslyktor från kl.18:00 till kl.00:00 då tvingade nattpersonalen mig att stoppa och gå å lägga mig. Jag var pisse svett av stressen och ångesten, jag grät in i mellan och hela kroppen värkte, men kunde inte sluta.

Jag orkar inte att allt ska vara på samma gång.. Räcker det inte att jag tvingar jobba med maten?

Likes

Comments

Denna dagen har varit lång, och jag har egentligen så himla mycket att berätta, men jag gör denna historia väldigt väldigt kortfattad!

* Vaknade av samtal 3 gånger från nån som prata dålig engelska från någon bluff-firma. Första samtalet fick jag 7.05. Arg Bella = Dom ringer nog aldrig mer..
* Blev sen väckt av personalen när jag somnat om som bäst..
* Samtal med chefen och kp. Kändes inte bra efteråt. Verkligen inte bra! (vi satt å pratade å tänkte att vi gör det tills "U" kommer)
* Min terapeut kom hem till mig. Blev ett snabbt samtal eftersom hon blev tillsagd av en vikarie att vänta utanför för att jag pratade med dm andra.. - Pucko!
* Hade matstöd.. åt/drack min första näringsdryck sen i torsdags morse. Kändes för jävligt. Ångest,ångest,ångest.
* Läkarsamtal på VPM, Det gick bra.
* Gick till mormor efter det. Min bror och hans kompis kom dit sen. Väntade på en byrå.
* Byrån kom inte på bestämd tid. Lillebror + kompisen åkte iväg med buss för att hämta saker till mig på 2 andra orter som jag köpt begagnat. Mycket fläng hit å dit för dom. Tack kära brorsan!
* Jag stannade hos mormor, Byrån kom senare, och jag å hon som sålde den fixade så den kom på hos mormor.
* Jag fick skjuts hem.
* Brorsan + kompisen kom med mina saker. Bror va törstig så syrran Bella gav lillebror fick bubbelvatten.
= Lång dag, men Alla glada och nöjda tillslut!

Mina känslor och tankar idag:
Det var jobbigt på samtalet med chefen. Det hon sa tyckte jag var så fel och det kändes inte alls bra.
Läkarsamtalet var bra. Men när jag satt i väntrummet så slog matfobin in på max pga matprogram på TV:n och lukten av varm choklad från tjejen bredvid.. Jag vet inte hur jag ska göra för att inte tycka att sånt är så fruktansvärt jobbigt.
Men iaf.. Det var skönt att komma hem till mormor ett tag. Det var så länge sen jag var där. Och allting ordnade upp sig med alla affärer. Så nu när jag sitter här vid datorn, så känns det betydligt lättare än vad det brukar göra vid den här tiden. Och det är nog för att jag inte har legat här i soffan framför datorskärmen hela dagen.
Slutsats.. Måste komma ut mer!

Likes

Comments

Nu är det dags att ta tag i mig själv på riktigt.
Jag har famlat runt i mitt mörker allt för länge och jag har levt i "Gör-det-sen" världen ett bra tag nu!
Men nu räcker det faktiskt! Igår bestämde jag mig för att ta tag i mitt självskadebeteende på riktigt och jag har pratat med chefen på Bryggan och en av mina kp idag och vi bestämde att jag skulle börja göra lite mer hemma. Och jag ska även ta tag i den helvetes jävla maten!

Så nu ska jag gå och ha matstöd! 😨

Likes

Comments

Som jag skrev igår så var självskadetankarna väldigt starka. Men det var nog värre än jag trodde.
Min destruktiva sida bestämde sig för att jag skulle skada mig, men bara lite grann så jag kunde lägga om det själv och sen gå och lägga mig, Men det blev inte riktigt så... När jag satt där på toan och märkte att jag inte riktigt kunde sluta, utan det blev mer och mer, så började jag bli rädd för mig själv, för jag kände att jag tappade kontrollen helt och kunde inte ta kommandot över mina händer utan dom gick liksom på autopilot och bara fortsatte. Och på något sätt var det skönt, jag fick en sån kick av det. Och Jag fick en sån stark känsla av att det här kommer gå åt helvete, så jag kallade på natt personalen och bad henne med panik i rösten att ringa 112 för jag behövde hjälp snabbt.
Jag försökte att inte skada mig medans jag väntade på ambulansen, men efter en kort stund svartnade det för ögonen och jag vet inte riktigt vad som hände men jag fortsatte att skada mig, mer och mer och mer..Jag hade ingen kontroll alls över vad jag höll på med. Det var som om jag inte var kvar i min kropp, jag bara skar å skar man jag kände ingenting.. Jag grät å skrek, men det var inte min röst jag hörde. Och jag skrek att jag behöver hjälp om och om igen, för jag visste fan inte vad jag höll på med, det var skit läskigt. Jag ville inte göra det jag höll på med. Men jag kunde inte sluta själv. Men personalen bara stod vid dörren och sa: Ambulansen kommer nog snart.. Men tillslut kvicknade jag till och såg på min arm att det hade gått alldeles för långt och jag tänkte vad fan gör jag?!?! Så jag skrek hysteriskt att TA rakbladet ifrån mig!!! - och då äntligen fattade personalen vad hon skulle göra..

När ambulansen äntligen kom så var det en sån lättnad, jag kände att nu får jag hjälp! Och så kom det såklart 6 poliser med eftersom jag är ganska ökänd på 112.

När jag kom till akuten fick jag komma in med en gång och en kirurg kollade på armen och konstaterade med en gång att en bit av armen inte går att sy ihop. Så den skulle lämnas öppen för han sa att det inte var någon ide att göra en hudtransplantation (för han har sytt mig innan) och har förutfattade meningar om att jag inte skulle låta det vara. (!?!?!) - PUCKO!
Men medans han lappade ihop resten av armen så blev jag sjukt trött och somnade av någon konstig anledning.. Dom försökte väcka mig flera gånger och jag vaknade då och då, men somnade lika fort.. Så dom trodde att jag hade tagit överdos. Vilket jag inte hade. Men jag fick iaf motgift å grejer. Sen fick jag sova där en stund innan dom körde mig (sovandes) till PIVA. Dom från akuten sa att jag skulle stanna på PIVA några nätter, men som tur var så va det en läkare som jag känner mycket väl så jag fick åka hem!

Oj oj oj vilken kväll/natt..
Så nu har jag en ihop lappad arm med ett stort hål/sår på å vi får se hur detta såret ska kunna läka! - utan att det blir världens infektion...
- Jävla pucko jag är! Eller, min sjukdom är ett helvete att dras med..



Det har hänt för många gånger att jag har tappat kontrollen över mig själv.
Men detta ska inte hända igen, i alla fall inte innan jag åker till Maldiverna! Det kan jag lova!
Innan trodde jag att jag kunde hålla mig inom ramarna med mitt självskadande och tillät mig därför att göra det då och då. Men nu har jag fått bevisat att det inte fungerar. Så nu är det "nolltolerans" på att skada mig innan jag åker.. Inte ens lite.
Sen ska jag självklart försöka sluta helt och inte skada mig efter resan heller. Men jag måste sätta upp små mål.
- Fast detta känns som ett ganska stort mål.. Men jag kommer ta mig fan klara det.!



Men just nu vill jag att någon annan än min filt ska hålla om mig...

Likes

Comments

Sitter just nu med hög ångest och vet inte riktigt vad jag ska göra.. Lyssnar på hög musik och har bara suttit och skrollat å skrollat på Facebook så snabbt att jag inte ens kunnat se vad det varit för statusar.. Bara skrollat i allmän hysterisk stress på att inte veta hur jag ska ta mig igenom denna kväll när det inte jobbat någon bra personal sen i torsdags morse och inte nu inatt heller och jag tror inte att jag står inte ut med att hålla mig ifrån min starka, destruktiva kraft, längtan, konstanta självskadetankar, desperationen att hitta en utväg, abstinensen.. Ja ALLA mina viljor till att skada mig! Hur ska jag kunna utan hjälp, och framförallt när jag inte är hundra % motiverad...

Detta är ett helvete..

Likes

Comments

Vad är egentligen rätt och vad är fel? Det sitter jag och tänker på just nu för det är den stora frågan i precis allting!

- Att få väja att dö i förtid när man är svårt sjuk och lider när ligger på sin dödsbädd, rätt eller fel?
- Hur Sveriges straffsystem ser ut , rätt eller fel?
- Abort, rätt eller fel?
- Bältning, rätt eller fel?
- Rätt eller fel finns det många synpunkter på angående att äta mediciner, och även vilka läkarna skriver ut.
- Att låta sina barn röka, rätt eller fel?
- Att lärare och vårdpersonal får mindre lön än en som jobbar på Gekås, rätt eller fel?
- Att nyinkomna invandrare får förtur på komvux kurser så att personer som nästan är klara med sin utbildning inte kan göra färdigt den för dom får ingen plats, rätt eller fel?
- När man har stora bröst får man betala minst 3 gånger så mycket för BH:ar och Bikini överdelar som för dom med mindre bröst. Och det finns inte i vanliga affärer, rätt eller fel?
- Dom snygga kläderna görs inte i stora storlekar. Har man större än L blir kläderna tantiga och omoderna, rätt eller fel?

Och till min största punkt (fråga) just nu...
- Rätt eller fel att sluta jobba med sin största problematik och istället göra tvärt om för att det känns så jävla mycket bättre just nu? - rätt eller fel?


Likes

Comments

När man har sån sjuk problematik med maten så man inte riktigt vet hur man ska bära sig åt.
Då är det inte lätt...
Ena stunden bestämmer jag mig för att jag inte ska äta alls på 3 dagar och sen bara ta en näringsdryck på morgonen 1 dag och sen inte äta på 3 dagar osv. Och tycker att det låter som en jätte bra ide. Och så gör jag så ett tag.
Sen kommer jag på att jag behöver nog ha i mig någonting litet varje dag, för att hålla igång kroppen osv. så jag bestämmer mig för att ta en näringsdryck till frukost varje dag. Och så gör jag det ett tag.
Men sen så kommer förnuftet in och säger att va fan Bella! Du måste ju kämpa med maten nån jävla gång! Så då bestämmer jag mig för att jag ska ta mig i kragen och kämpa för att få i mig tre näringsdrycker om dagen. Så idag när jag vaknade och åt frukost så sa jag det till min kp, och hon blev jätte stolt över mig. Men då fick jag såklart höra att det var personal ombyte, så dom som jag inte alls kommer överens med ska jobba från idag tills på tisdag... Så där sket sig den planen och min onda/negativa/destruktiva/mörka/vad-fan-jag-ska-kalla-den hjärna slog på direkt och bestämde sig för att jag inte ska äta alls innan den personalen jag har tillit till och känner mig bekväm och trygg att äta med kommer tillbaka! För det går faktiskt inte att kämpa med något som är så enormt jävla svårt tillsammans med någon som man bara vill lappa till..

Åh, Orkar inte med mig själv. Bestämmer mig för dåliga saker som känns så jävla bra, och sen bestämmer mig för bra saker som känns skit. Och velar fram och tillbaka å aldrig blir det bra..



Likes

Comments

Idag har jag varit på öra, näsa, hals för min gomspene / Uvula är sjuk 😷Det är någon stor sak som vuxit ut på den och det är nått fruktansvärt obehagligt! Att känna någonting i halsen hela tiden är väldigt väldigt jobbigt, som en tablett som inte går att svälja ner.. Den bara sitter fast där! Men nu blir det snart en operation! Tack å lov!
När jag var på vårdcentralen och kollade upp den så sa läkaren att det är bara en virus vårta som kommer försvinna inom en vecka. Och så sa han, köp lite munskölj för det är bakteriedödande så försvinner den fortare! - Jo men visst. Hon jag träffade idag sa att hon skulle skicka iväg den på analys för att kolla upp vad det är.

Sen har jag beställt en ny klocka som tickar för högt! - Suck!


Likes

Comments