Header

Sitter i ett litet mysigt rum och lyssnar på musik.. Mysigt måste jag ju kalla det eftersom det är inrett med färgglada gardiner och en skön soffa att sitta i, istället för en jävla sjukhussäng som jag vanligtvis ligger i.. Får ju inte ha dator och mobil på rummen här så jag har Baxat besöksrummet och gjort det till mitt lilla krypin.. 😚
Bredvid mig har jag en rödtott utan ögonbryn.. Fast det har jag försökt rätta till, så nu är det snart som det ska 😉

Mitt mående har i stort sett inte förändrats någonting sen jag kom hit. Men skillnaden är typ att jag har accepterat att jag inte kan avsluta ,mitt lidande just nu ändå, och det blir bara mer plågsamt om jag går in i känslorna för mycket. Så jag försöker hålla humöret uppe så mycket som möjligt. Men... - Fan vad svårt det är när hela alltet inom mig bara vill skrika och slita sönder mig! Men! På med masken och dra ett skämt! - Så får jag nog åka hem på Tisdag som dom sagt!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Man skall aldrig ge upp, men nu får det vara nog.
Det sista som lämnar en är hoppet, men nu var det det som dog.
Jag bara slussas runt bland olika ställen för att dom inte vet vad dom skall göra.
Att man är en svårvårdad patient och allt annat dom säger är fan inte kul att höra.
Jag är trött, jag är rädd, jag är vilsen. Jag vill bort.
Jag orkar inte mer, släpp mig fri å låt mitt lidande bli kort.
Det finns ingen mening med allt ni gör mot mig, det är tortyr.
Varför kan inte jag för en gång skull vara den som över mitt liv styr`?
Jag är slutkörd. Ligger hjälplös på marken, och ni försöker dra mig upp..
Men mörkrets kraft är starkare och så länge inte viljan finns, kan ni lika väl ge upp,.
Ge mig något att tro på, som är verkligt, Som inte velar fram och tillbaka och som tror på mig!
Då kanske, kanske jag kan få lust att kämpa igen, och kanske något hopp om att saker kan ändra sig.
Men som det ser ut nu, så känner jag mig bara jobbig och ovälkommen var jag än är.
Jag rör bara om i grytan på alla platser och och ställer mest till med besvär..
Men nu sitter jag i Halmstad.. Och här lär jag väl stanna ett tag verkar det som.
För en Vecka som Varberg sa.... Nähä! Så lät det inte på dom!














Likes

Comments

Blev av med vaket idag.. Och fick tillbaka det ca 4 h senare när jag hade plockat bort stygnen från hasen och kommit upp från bältet.. :( Dumma mej ... Tredje gången dom sydde det nu. Och allt jag kan säga är att jag låter känslorna styra över mig just nu, för jag orkar inte stå emot..

Tack å hej, för nu är jag trött å ska sova!

Likes

Comments

Igår kom en hög men människor in till mig (chefer mest) och sa att om 30 min går en transport för dig till PIVA i Halmstad.
Ja, gud vad roligt, utbrast jag - INTE...
Jag fick såklart panik. Är så trött på att skickas runt och bli instängd bland nya människor.
Men hade jag något val? - Klart jag inte hade...
Så nu sitter jag i Halmstad. Dom har sagt att jag bara ska vara här en vecka, så dom i Varberg kan göra upp en bättre planering för mig.. Men efter mina erfarenheter så kommer det här bli längre än en vecka....

Och det plågsammaste med detta är att man inte får ha dator och mobil på sitt rum här. Och mobilen, datorn och tecknandet (där jag måste ha datorn) är det som är viktigast för mig när jag mår dåligt. För många olika anledningar..
Men jag får sitta här, i ett litet bås, när jag ska använda min dator eller mobil..

Jag känner... Jag känner mig.. Fan asså.. Jag känner så mycket att jag inte ens vet vad jag känner just nu..
Det enda som jag kan konstatera är att jag har gett upp.. För det har jag faktiskt.. Jag är slutkörd, på botten, den totala botten. Jag orkar inte mer nu, jag vill inte mer nu.
Dom får bestämma vad dom vill.. Ta mig dit dom vill.. Tänker inte kämpa mer för min egen vilja.. För, den går aldrig igenom ändå...



Likes

Comments

Jag är förlorad igen. Borta i mitt mörker. Det har tagit över hela mina tankar, alla mina känslor, hela min syn på livet, hela mig... Jag är helt slukad av meningslöshetens värld igen. Vilja och motivation vet jag inte längre vad det betyder. Att komma hem... Det känns helt omöjligt. Att kämpa för att få komma hem.. Det orkar jag inte en bry mig om..
Jag bara är just nu.. Jag orkar inte kämpa för att bli bättre, för att äte, för att vara skadefri, inte inte för att få det jag vill här på PIVA. Orkar inte bry mig, dom får bestämma, även om det är fel.. Orkar inte kämpa för någonting..
Jag bara "är"..

Likes

Comments

Kan inte längre le, för det finns ingenting som glädjer mig mer.
Jag är arg, men slutar upp med att visa min ilska på felaktiga saker jag ser.
Orkar inte längre lägga energi och hålla på med sånt som jag brukade och bry mig om.
Jag har försökt så länge nu med allt, men har tappat lusten när glädjen till livet aldrig kom.
Jag är ledsen, men har gjort slut på mina tårar, finns inte en droppe kvar.
Jag har kämpat, slitit, varje dag har varit en strid i flera år å jag har gett allt jag har!
Nu orkar jag faktiskt inte mer.. Jag gör inte det...
Det kommer vända igen, ja, jag vet.
Men att det vänder upp igen, hjälper inte inte ett skit, För vet ni va?
Av det jag sett i livet och det som finns där ute, är det ingenting jag vill ha!


Likes

Comments

Läkare. Ja, vad ska man säga om dom? Kanske att alla är Väldigt olika och tänker på väldigt olika sätt!

Igår blev det ju som det blev, och slutade med att jag blev inlagd på PIVA med extra vak. Personalen på Bryggan och även VPM och dom i mitt team från slutenvården var tydliga med att jag behövde vara inlagd tills jag var stabilare. För det går inte att vara hema i det skicka jag är nu.
Men idag när jag hade läkarsamtal på PIVA med deras nya läkare, så blev det väldigt konstigt...
Jag var ärligt mot henne och sa hur jag mådde och hur jag kände. Jag berättade vad jag tyckte och tänkte om livet och mänskligheten, och där av att jag inte ser någon mening med någonting.. Och då fick jag till svar.
:"Jag förstår precis hur du känner, jag tycker exakt som du." "Vi sitter i samma båt"... Och sen skrev hon ut mig..
"A"(som är med i mitt team) var med på samtalet, och jag såg på henne att hon inte gillade det beslutet..
Men jag åkte taxi hem. Och hemma möttes jag av en arg sjuksköterska och frustrerad personal. För dom visste att jag absolut inte kunde vara hemma. Så då blev det samtal med VPM.
Och allting slutade med att jag fick ett vårdintyg från min öppenvårdsläkare och blev inlagd på PIVA igen, i samma rum som alltid, men extra vak igen.. SUCK!

Och jag då.. Jag känner bara att jag bryr mig inte speciellt mycket om någonting just nu..
Det blir som det blir. Det går som det går.. Jag hamnar där dom sätter mig. Jag får ha det dom ger mig. Jag existerar så länge som... Ja... Så länge som jag blir tvingad till...

Likes

Comments

Ibland har man bara en sån stark känsla i hela kroppen av något som känns så rätt. Alla tusentals tankar man brottats med samlas och blir till en. Man fattar ett väldigt stort och väldigt svårt beslut.

- Jag har tappat livslusten igen, mer och mer för varje dag. Jag har verkligen kämpat som ett djur med lite hopp. Hopp om att klara av att bo på Bryggan och göra vardags saker, och komma bort från Tigern som ständigt följer med mig. Men Tigern inom mig är alldeles för stark. Ränderna finns över hela min kropp, och den vill bara göra fler och fler..
Men nu har det gått så långt att jag känner att.. ...Fan!.. Jag skiter i detta nu! Varför ska jag hålla på att kämpa, kämpa, kämpa, kämpa å kämpa, livet igenom och må som jag gör bara för att överleva när jag aldrig får Leva?
Det räcker nu.

Igår fick jag nog. Och det slutade inte jätte bra, blev ambulans in till akutintaget och sen IVA.. Och nu är jag tillbaka på PIVA med x-vak.. Yes, Bella - Bra jobbat... Fan säger jag bara.. Det är inte såhär jag vill leva.. Men det blir bara såhär hela tiden ändå, hur mycket jag än försöker att förändra det...

Jag ger upp..




Likes

Comments

God morgon!
Vaknade för 30 min sen (06.20) och tänkte att det är lika bra att gå upp.
Idag är en stor dag för mig. Teckningskursen som jag kommit in på börjar idag. ✨ Den här dagen har jag i princip väntat på sen jag var 16 år, för det är enda sen dess som jag velat gå en sån här kurs. Och nu äntligen blir det av! 😊
Denna teckningskurs kommer göra så mycket positivt för mig.! Till stor del för att det är en mycket bra början för mig att komma ut i verkligheten och göra något "vanligt och friskt" och träffa människor som inte är personal åt mig. Och som samtidigt är något jag har väldigt stort intresse för och vill utveckla mina kunskaper i, så jag kommer ett steg närmare det jag någon gång hoppas på att få jobba med.. Har längtat så efter att denna kurs ska börja!
Men jag är ju inte direkt trygg med att komma utanför mina "hemma-zoner" och jag har skapat en enorm socialfobi som jag inte valt själv att bygga upp, men som jag ändå tyvärr har vattnat länge låtit växa sig stark. Så en personal från 22:an ska följa med mig idag till teckningskursen. Så det känns väldigt bra..

Annars har det gått rätt bra att vara hemma. Underbart att kunna ligga i min soffa! - Min älskade soffa!
Jag har inte mått speciellt bra. Men det har ändå gått bra tycker jag! Men jag tror att största delen till mitt mående beror på byte av min antidepressiva medicin som gjordes precis innan jag skrevs ut.
(inte jätte smart att bara swisha antidepp några dagar innan man skickar hem någon utan att justera dosen)
Men jag har fått en akut tid hos min läkare på öppenvården imorgon.
Mina självskador har jag klarat att hålla inom gränserna eller be om hjälp att stoppa innan det blir för mycket om jag inte klarat att bryta det själv. så jag har undvikit ambulanserna, och så poliserna med för den delen!

Just nu känns det bara som att jag är väldigt trött och att det beror på att klockan visar för låga siffror för mig. Och framförallt att jag måste ha kaffe! ☕




Likes

Comments

Då var det redan tisdag imorgon. Vilket betyder att jag får ta mitt pick å pack och åka hem till min lägenhet igen! 💗

På schemat idag står:
Samtal med min terapeut, Duscha, Fixa naglarna, Packa och Sortera vad som är smuts å inte bland kläderna, och riva ner allt som sitter kvar på mina väggar. Och så får man inte glömma att ta massor av rök och kaffe pauser! 😂

Kl. 11. imorgon kommer några från Bryggan och från VPM som ska ha den sista vårdplaneringen med mig och dom är från slutenvården innan jag sen åker med Bryggan personalen hem! ✨😃✨
(å jag menar inte sista sista vårdplaneringen såklart)

Känns otroligt skönt att få komma hem, men samtidigt är jag lite... Vad ska man säga.. Rädd? Nervös? Orolig? Osäker?..
Är osäker på hur det kommer gå när jag kommer hem. Är rädd för att misslyckas.
Den största anledningen till att jag blev inlagd var för att jag inte åt, och kravet för att jag skulle få komma hem var att jag började dricka mina näringsdrycker. Och det har jag gjort. Men det låg ju fler saker bakom. Och jag dricker å dricker dom jävla dryckerna, men fan mår jag inte bättre, snarare tvärt om. Men det är väl för att jag är där jag är..
Men Ensamheten är min största fiende, för det är när ensamheten blir för lång och intensiv som tankarna inte bara är tankar längre utan går över till handling. Och det gjordes lite ändringar på det där mötet dom hade, i hur mitt stöd ska se ut när jag kommer hem, jämfört med hur det såg ut innan, som skrämmer mig! För det blir betydligt mer tid tillsammans mig och den där "Ensamheten"..
Det jag är rädd för är inte vad jag skall göra när jag är ensam. Det jag är rädd för är att förlora min plats på bryggan för att dom känner att dom inte klarar av att ha mig kvar, pg.a mina självskadehandlingar.. För som det är i nuläget har dom uttryckt att personal inte känner sig trygga osv. Och det kan jag förstå utefter vad jag har gjort med mig själv.. Och utefter hur många gånger det kommit både ambulanser och poliser... och ja, även räddningstjänster och en Brandkår! (som egentligen inte hade där att göra) men det blir ju ganska mycket pådrag och jag kan förstå att personalen inte känner sig jätte trygga med det. Inte när mina skador ser ut som dom har gjort..
Och där kommer rädslan in. Jag är livrädd för att mista ännu ett hem. Ännu en trygghet. Ännu personer som jag tycker så mycket om och som känns så bra att ha "i min vård". Jag är rädd för mig själv, för jag är rädd att sabba ännu något som jag vill ha kvar..


Men det går inte undgå hur F**king mycket jag har saknat att bara pyssla i min lägenhet och flytta runt bland mina lyktor å allt annat, för det är något av mina största intressen! - Inredning! Så, Åååå Vad jag ska fixa å dona när jag kommer hem!
Och Dricka ur MIN mugg! Min älskade mugg!

Längtar till imorgon med en skräck av lycka, glädje och skakande rädsla! Bryggan, Here I Come!

Likes

Comments