Header
View tracker

Jag är så klumpig ibland. Säger för mycket hur jag känner och ber för mycket om ursäkt. Och sen börjar svamla om massa onödiga tankar å känslor som bara blev en röra som jag typ gör nu. Och sen får man som svar av den som betyder typ så jävla mycket för mig, "det är nog bäst att du inte skriver till mig, jag hör av mig"
Det knäckte mig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

I morse när jag vaknade hade jag en otroligt bra känsla! Jag kunde knappt sluta le eftersom att "A" skulle jobba extra här idag. Hon var min kp här innan och jag har inte sett henne sen innan jag var i Växjö sist. Vi hade en sån speciell kontakt som jag inte haft med någon annan. Jag har saknat henne så mycket att jag hållt på att spricka! Så där av är detta en super duper bra dag!

Just nu sitter jag överlycklig, efter att ha kramat sönder "A" när hon nyss va inne snabbt hos mig.
Nu sitter jag bara å väntar på att rapporten ska va klar så hon kan komma in till mig igen! 😃

- Det är väll fantastiskt när man träffar en personen som tar en grepp om ens hjärta och man vet att den aldrig släpper taget. 💓

Likes

Comments

View tracker

Vad vet inte riktigt hur jag ska beskriva min känsla och mina tankar kring mat. Dom är så extrema just nu.
Att ha en ätstörning, det är svårt, mycket mycket svårt! Men när det utvecklas till en matfobi så blir det liksom en helt annan grej. Det än inte bara det man får i sig som är jobbigt.

- Jag äcklas av att se andra äta vissa saker. Om det ramlar ner saker liksom, från gaffeln eller munnen när dom tar en tugga, det gör att jag mår så illa så jag inte kan äta på flera flera timmar..
- Jag mår jätte illa av lukten av mat. Det är värre med vissa maträtter. Det går bättre med typ tacos och liknande. Men annars måste jag bort från lukten..
- Jag får ångest bara av att se skyltar eller rubriker på snabbmatskedjor, det känns som dom för över kalorier till mig bara jag tittat på dom.
- Kan inte titta på bilder på mat eller mat program, eller något sådant..
. Tycker det är extremt jobbigt att gå in på en mataffär eller något annat som säljer något man kan äta. Får ångest börjar svettas. Tänker "hoppas ingen ser mig här!" oftast får jag riktiga panik attacker!
- Vill inte att någon annan ska se när jag äter.. Det är riktigt jobbigt..
- Kan inte äta något som är varmt.. Kan inte ens dricka varmt kaffe längre, så dricker det ljummet..
Osv, Osv..

Det jag vill komma fram till är att jag hade ett jätte bra samtal idag med min terapeut och min dietist. Vi gjorde upp en liten plan och beställde nya näringsdrycker med mindre kalorier i än dom jag har nu som jag ska provsmaka några olika innan vi gör en stor beställning. Det var jobbigt efter åt efter allt prat om mat.. Men det kändes ändå bra.
Jag ska fixa detta! Jag ska kunna börja äta igen!

Likes

Comments

Jag har haft så otroligt mycket saker i alla kategorier som jag inte vill ha längre. Ljuslyktor, kläder, kökssaker, smycken osv, osv..
Så jag och en av mina kontaktpersoner ordnade en "Gratis-Loppis" för dom andra som bor på Bryggan som vi hade idag. Min KP fixade glögg och pepparkakor och jag stod för sakerna till loppisen.
Efter att jag hade ställt upp alla saker på borden och så. Så fick jag en sån där tvångsmässig attack om att det inte var perfekt och allt kändes bara så fel, fel, fel.. Jag började gråta och svetten rann som en fontän för jag fick sån panik över att det inte var perfekt..
Men sen när dom andra väl kom, och jag såg glädjen i deras ögon och dom ville ha massor av sakerna, och dom sa så snälla saker till mig för att jag skänkte bort allt detta.. Det gjorde mig så glad och varm i hjärtat.
Att göra andra glada, gör mig ännu gladare!



Likes

Comments

Vet inte vart jag är på väg just nu, men det är in i nått jag känner så väl igen.
Jag fightas mellan det friska och det sjuka, och jag har blivit min största ovän.
Det är som en stor storm inom mig och alla tankar bara flyger omkring så jag kan inte sortera vad som är vad.
Jag faller ner i gråt och tänker, när jag sist såg ett stjärnfall var det inte om detta jag bad.
När det inte räcker med en svår problematik utan man måste ha flera stycken,
Känns det som man inte räcker till till sin sjukdom för dom drar å sliter en i stycken..
När jag ser mig i spegeln vet jag inte vad det är jag ser eller vad som hänt med mig.
Jag får massa hjälp nu får alla håll, och det känns så bra. Men jag behöver verkligen dig.
Det är så kallt...


Likes

Comments

Jag har hatat min mage så länge nu. Enda sen jag började gå upp i vikt. Jag har bristningar för att jag gått upp i vikt så fort, det är fet och allmänt ful. Så jag gjorde en impulsiv grej och gick å piercade naveln i ett hopp om att den skulle se en smula finare ut med ett litet smycket. Och ja, det blev bättre. Har alltid tänkt innan att jag ska göra en navelpiercing när jag blir smal, men varför vänta när jag kan göra min mage finare nu? Så nu är det gjort!

Likes

Comments

Min ätstörning har blivit mer och mer en matfobi.
Jag äcklas så mycket av mat att jag inte kan få i mig det som jag egentligen tycker är jätte gott och som är nyttigt. Jag har inte kunnat äta någonting som är varmt på länge för jag mår så illa av det varma i magen. Men nu har det gått så långt att jag knappt kan dricka kaffe som jag älskar, utan att må illa. Jag vill bara spy när jag känner lukten av mat och att gå i en mat affär - Det är att trotsa gränserna. Jag får ångest när jag ser mat i större mängder.
Och det jag skäms över är att jag äcklas när jag ser någon annan äta, och jag får dömande tankar. Fast jag vet ju (och tycker) att det är fullt normalt att äta och att andra får stoppa i sig vad dom vill. Men jag har sån stark äckel känsla till mat så jag kan inte hjälpa att jag tycker att allt som har med mat att göra är äckligt och fel, och är så jävla ångest laddat.

Min största fasa är hur jag ska hinna träna bort detta, eller iaf att det ska gå lättare med mat, tills jag ska till Maldiverna. Och Julafton!!! Där är ju hur mycket mat som helst, och det luktar väldigt mycket och alla sitter runt ett bord och glufsar i sig.. PANiK!

Satt och grät i 10 min nytt när jag hade matstöd innan jag ens kunde öppna näringsdrycken. Tog en klunk, sen kom dom elaka tankarna och illamåendet växte så jag kunde inte få i mig mer.. Det är sjukt jobbigt för mig.. Jag vill ju kunna äta, jag vill ha hjälp med maten. Men allt inom mig vill verkligen inte äta eller ha någonting med mat att göra!

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv just nu. Mitt mående går väldigt mycket upp och ner. Det kan vända från att vara jätte positiv och glad till att ha fruktansvärd ångest och känna att allt är åt helvete på bara några sekunder.

Det är jobbigt när det svänger så. Är jag på bra humör och skojar å skrattar så tror jag ju att jag har en bra dag. Men helt plötsligt sjunker jag till botten och leendet går inte att få upp igen. Tårarna vill bara tränga fram och allt blir kaos i hela mig. Men jag håller det inne, för jag vill inte släppa lös monstret. Jag är rädd för att om jag gör det så tappar jag kontrollen och det slutar aldrig bra..

Dagens största problem... Jag fick en stark, väldigt stark, känsla/tanke idag om att jag ska shoppa upp mina pengar så jag inte har råd att köpa mat, för då kan jag ju inte äta... Dum ide jag vet.. Men det är en väldigt stark "röst" som säger att jag ska göra det. Kan jag gå emot??

Likes

Comments

Jag vill ut ur min kropp, bara slita den i tu.
Jag hatar den så mycket, jag måste ur den nu!
Jag äcklas när jag ser mig själv, tårarna bara rinner.
När jag är bland folk skäms jag och ångesten brinner.
Upptill detta självhat kommer alla mina andra svårigheter, måsten å krav.
Min problematik gör att de som andra ser som små pölar, är för mig stora hav.
Jag känner mig värdelös som inte klarar av vardagssaker, men det är alldeles för tungt.
Jag önskar att jag var starkare och kunde kämpa på mer så mitt liv nån gång kom till en vändpunkt.
Men det är inte lätt när nån drar ner en hela tiden, och gör ens liv så svårt.
Du förstår nog inte själv att det du gör känns så jävla hårt.
Idag har tårarna runnit konstant så jag har nog inte kvar en enda tår.
Idag har muren brustit och jag har fått tillbaka ångesten från alla mina år.
Varför? jag förstår inte.. Gör inte såhär mot mig..
Jag vet inte längre vad jag ska göra för att hjälpa dig..





Likes

Comments

Föll från en någorlunda bra sinnesnivå, in till det djupaste mörker av ätstörningens onda krafter... På si sådär 4 sekunder..

Var hos dietisten idag för första gången som jag skall börja gå till en gång i veckan. Och då såklart skulle vi göra en invägning på en sån där speciell våg som mäter procenten av fett- muskelmassa och vätska. och det kunde även mäta lite annat.. I alla fall... Jag ville inte se hur mycket fett och så jag hade, ville bara veta vikten. Och jag fick sånt total panik så jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till.. Men jag höll inne tårarna eftersom jag inte känner henne. Jag blev så knäckt för att sen jag höjde litiumet har jag gått upp 6 kg!!!! På en månad alltså!!
Jag mår så fruktansvärt dåligt nu så jag mår illa av att dricka kaffe för det blir varmt i magen. Jag vill inte visa mig bland folk.. :(

Likes

Comments