Året var 2011. Jag hade väldigt nyligen separerat från ett stormigt förhållande när Simon upptäckte fönstret av mitt "singelliv" som jag förvisso aldrig riktigt hann att uppleva.
Simon hade tidigare bekänt för mig att han saknade familjelivet och verkligen längtade efter egna barn. Inte ens jag anade att han skulle få leva utan egna barn många år till.
Eftersom hans längtan var så tydlig så tog han till sig min då nästan femåriga dotter till sig. De "klickade" ihop som om de kände varandra sedan långt tillbaka. Det var en ganska naturlig reaktion för mig att ge denna man en chans, trots att det inte var mina ursprungsmotiv med vårt umgänge.

När jag tillät mig själv, så var vi så äckligt kära.. Ni vet, på ett sätt att man ville visa hela världen hur lycklig man var.
Så kära att när Simon druckit några öl en Lördagkväll, två månader in i vårt förhållande var redo för att fria.
Jag minns än idag hans flammiga kinder av hans salongsberusning, hans leende och blick när han på ett klassiskt och klumpigt vis föll ner på knä, mitt i mitt vardagsrum en barnledig lördagkväll.
JA, svarade jag förtjust men kort efter lade vi oss för kvällen. Samtalet skedde måndagen efter. dvs två dagar efter hans spontana infall.
"Ska du inte ändra din status på facebook"? frågade han ivrigt i chatten.
-Menar du allvar?! frågade jag förvånad, men med ett fönster halvöppen för honom en chans att backa ur och skylla på salongberusningens infall den lördagen.
"såklart jag gjorde... Ska vi kolla ring i eftermiddag?"
Han hade redan en fast bild av hur det skulle se ut. Han skulle använda sin ring han köpte när han var på en utlandsmission. Medan jag fick välja en ring.. på guldfynd. Det verkade så oromantiskt och dött redan här. Varför satte jag inte ner foten? lite gjorde jag dock.. "förlovar jag mig nästa gång, ska jag fan gifta mig inom ett år.. jag gör inte en sån förlovning till som jag gjorde med dotterns pappa.
Men det visade sig att det var just det min nya fästman hade tänkt sig. Detta präglar resterande av vårt förhålande. För att trots att det var den snällaste pojkvännen jag haft, så var det även den mest envise jäveln jag hade att göra med.

Vilka stora livsval min nyblivne fästman hade för sig så stod jag vid hans sida.
Skola om sig? Ännu en utlandsmission? två tävlingsdieter, för att tävla i fitness? Jägarexamen?
- jag var där, varje gång. I nöd och lust. Trots att det bara var hans drömmar som uppfylldes.
Nu lät jag lite bitter.. Även jag satsade på mig själv. Jag gick från överviktig till en fitnessbrud.
Jag bytte karriär och ökade min inkomst rejält. Jag fick upp intresset för att resa!
Men ingen av mina drömmar krävde på vårt förhållande i varken tid, ansvar eller pengar.

Jag vet än idag inte varför. Men min dåvarande sambo/fästman hade ett problem som tillslut dödade vårt förhållande. Samma problem led alla mina ex också av. Så just med Simon hade jag lite mer tålamod, än jag haft tidigare.

Simon älskade nämligen att gå bakom min rygg och ragga på flickor. Med min ryggsäck fylld med besvikelser från tidigare förhållande så såg jag alla varningstrianglar innan någon annan hade hunnit att reflektera över dom. Det kan vara anledningen att jag ALLTID upptäckt flörtandet i tid, innan det blev "riktig" otrohet,
Vända mobilen med skärmen neråt, mobilen mer och mer i fickan,
Inte längre autoinloggad på sociala medier, ljudlöst läge alltid, pillar med mobilen hela tiden. Men även psykiska förändingar som exempelvis humörsvägningar, stressrelaterade utbrott och ett allmänt nervöst beteende.
Detta beteende präglade många bråk och stärkte min svartsjuka till en nivå jag aldrig hoppas på att få hamna i igen.
Kontrollbehovet jag ej tidigare haft.. Fruktansvärd känsla.
2015 fick Simon sin jägarexamen. Detta innebar för mig och dottern som vid detta laget såg honom som sin pappa, många ensamma helger.
Detta ledde till bråk som varvade varandra och februari 2016, runt vår femårs jubileum diskuterade vi separation på riktigt.
Simon är väldigt konflikträdd. Så diskussioner blev det sällan. Jag var väldigt långsint. Så när Simon väl var redo att prata med mig, så attackerade jag honom med allt outrett tjaffs som sakta med säkert dödade vårt förhållande. Vi beslöt oss att skriva över vårt gemensamma boende till endast honom. Men jag fick bo kvar så länge jag ville. Så att jag och dottern kunde hitta ett bra boende. Det var viktigt för honom. Sängen delade vi på än, som ett sambopar. Men sexet, kyssar och övrig ömhet uteblev i två månader.
Tillslut hände även det. Vi hade sex i vår säng en natt och dagen efter var vi som "förr" igen. Simon fyllde år kommande juni. Vi räknade oss som sambos. Därav den stora chocken bara någon vecka efter hans födelsedag.
En tjej skymtade till på hans instagram bland likes som jag ej kände igen. En snabbtitt på hennes konto såg jag att hon var från malmö och min sambo hade likeat och kommenterat, framförallt hennes kropp sedan Mars månad.
Den senaste kommentaren skrev min sambo till henne när han satt brevid mig i soffan. "MEN SKÄMTAR HAN?"
En flört mitt framför mina ögon. Jag konfronterade honom och han gav mig den blicken som erkände allt, eller ja i sin tro allt... Han åkte iväg till jaktmarken den kvällen och lämnade mig förkrossad i vår 60-talsvilla. Som visserligen var hans numera på papper.
Jag fick ingen luft och gick en lång promenad denna juninatten. Jag kommenterade en av bilderna han kommenterade.. Taggade simon och skrev "örk". Kvinnan kontaktade mig direkt och frågade vad mitt omogna beteende berodde på. Efter lite chat fick jag höra hennes version av sanningen. De skulle träffats samma helg, men ack hon kunde ju inte då.
Jag minns än idag när hon skrev detta till mig, vad jag hade på mig, var jag befann mig exakt. För det var det ögonblicket som min värld krossades. Det var då det blev en ultimat dödsstöt i detta förhållande. Min Simon var duktig och skulle jobba extra den dagen, samtidigt passa på att möta denna kvinna när han ändå var i stan. Ju bättre jag blev på snokandet. Ju bättre blev han att undanröja bevisen.
Denna händelse drog jag upp.. Dagligen i det kommande halvåret. Simon gömde sig på jaktmarker varje helg, för att undvika mig, gissar jag på. Vi provade parterapi, men endast tre möten. Vi hade så många gamla sår i detta så att min Simon gav upp, idag så förståigt. Han lämnade sitt slutgiltiga besked till mig lagom till min födelsedag december samma år. Vi bytte inte julklappar det året.av självklara själ. Men utåt såg vi ut som två månader innan. Denna gången blev dock separationen "påriktig"Jag anonserade på facebook att jag sökte akut en lägenhet. Akut fick jag den också. flytten skulle ske första Januari...





Med denna väldigt kortfattade text om mitt nästan 6 åriga förhållande, så startar mitt nya stora kapitel som ensamstående mamma.



















Likes

Comments