I mörkret hittade vi varandras ljus
Vi var förälskade som i en saga
En kärlek som brann så stark
Vi skulle vandra tillsammans, du och jag
Jag gav dig hela min själ, min kraft och mitt hjärta
Jag öppnade hela min bok för dig, jag blottade mig av mina hemligheter jag hade
Du lovade att aldrig lämna
Jag litade på dig
Men där kom den, igen
Hundratusentals knivhugg i hjärtat
Du försvann på två sekunder utan en min
Du lämnade mig som om du vore död
Aldrig har jag någonsin varit så kär
Aldrig någonsin har jag känt mig så lämnad och sårad
Jag vill sudda ut alla minnen, ångra allt
Men det går inte, du är verkligen borta
Har inte förstått det, kan inte förstå det
Jag saknar dig så det gör ont i hela kroppen
Kom tillbaka.
Varför är det alltid jag som ska få ett krossat hjärta
Är det något fel på mig?
Gjorde jag något fel?

Jag tror på att kärlek dödar.
Kärlek dödar en inombords.






Jag har aldrig varit så sårbar som jag är nu

Likes

Comments

Börjar detta inlägget lite snabbt då jag måste gå och lägga mig. Tänkte mer skriva ett första inlägg om vem jag är och så. Jag är som sagt en tjej på 21 år med social ångest och detta är något jag inte velat inse förrän nu på senare dar/månader, att jag faktiskt har problem & det är inte förrän först NU jag börjar ta tag i dom också. Jag har äntligen fått svar på varför jag är som jag är. Eller har jag kanske bara inte velat inse det innan? Kommer förklara i andra inlägg om olika situationer som varit jobbiga för mig under åren och försöka förklara hur det känns. Kan vara skönt att skriva av sig alla känslor man har inom sig när man inte vill/vågar prata om det.

Likes

Comments