Idag är jag mig själv igen. Solen lyser och energin har återfunnit sig i min kropp. Jag är glad och ser igen meningen med att finnas på denna jord. I torsdags när jag vaknade kändes allt obekvämt. Personen jag såg i spegeln var fruktansvärd, så långt ifrån en skönhet man kunde komma. Kan jag ens visa mig ute? Jag bara stirrade på mig själv i spegelbilden. Mörka ringar under ögonen, ett blekt vintertrött ansikte med ett fåtal finnar och en massa pormaskar. Gråten gjorde sig påmind i halsen. Det här kommer inte bli en bra dag. Den dagens föreläsning blev en enda stor kamp mot gråten och känslan av otillräcklighet. Hjärnan nystar upp allt jag är dålig på. Du har inte pluggat så mycket du borde, du har inte hört av dig till den där vännen fast du lovat, lägenheten behöver städas, tvätten kallar, boka klipptid och hitta tid för egentid. Listan kan göras oändlig på saker som jag inte hunnit göra eller fått tummen ur att göra. Sedan jag för snart två år sedan diagnostiserats med utmattningsdepression har jag längre eller kortare perioder då jag drabbas av den här otillräckligheten. Den gör mig apatisk. Jag får inget gjort och jag bara ser hur allt som ska göras växer till en stor hög och kraven jag har på mig själv blir ouppnåeliga. Det är hemskt! Denna gång blev det för mycket för mig, det brast. På kvällen störtade tårarna ner för mina kinder. Allt som verkade så bra för bara några dagar sedan blev ett enda stort mörker. I detta mörker kan man inte se något klart, allt blir suddigt eller helt försvinner. Jag tappar fotfästet. Som tur är har jag en sambo som håller om mig när det här sker. Han talar om för mig hur viktig jag är, vilka mina bra egenskaper jag besitter och att jag har en ljus tid framför mig.

Efter två dagar av gråt och nedstämdhet har jag äntligen funnit mark under fötterna igen. Jag är glad över att mina värre stunder blir färre och kortare, men de kommer alltid lika plötsligt och känslan är alltid detsamma. Att jag är värdelös och att livet i stort sätt inte är värt att leva. Det som fick det att vända den här gången var två av mina närmaste vänner som har gett mig så mycket kärlek ❤️ genom att prata och gråta ut, men även genom peppande och kärleksfulla sms så vändes de elaka tankarna till något bättre. Tack!

Bilden jag valt att lägga upp fick jag skickat av en fin vän igår. Den gick rakt in i hjärtat på mig och hjälpte på så vis att jag kunde förlåta mig själv och se vilket värde jag har. Att jag är den jag ska vara och det är fantastiskt!

Likes

Comments