För flera dagar sen bestämde jag och Chris oss för att han äntligen skulle få sin födelsedagspresent som var en utflykt från Örkelljunga till Båstad där vi skulle göra ett uppehåll på Kungsbygget för att åka zipline och rodel. Våra cyklar skulle med och picknick likaså. Men som vanligt när vi är ute på saker var turen inte på vår sida utan resan började minst sagt motigt..

Det här äventyret var ingenting vi direkt hade planerat när det kom till vilken dag utan bara hur det hela skulle gå till. Det gjorde i sin tur att vi inte hade förberett någon matsäck så vi fick i all hast slänga ihop lite grönsaker, några gifflar, två persikor och vatten för att sen komplettera med proviant så fort vi kommit till Örkelljunga.

Vi hann med tåget till Hässleholm men deras app vägrade att fungera och där stod vi utan biljett. Det löste sig tack och lov sen, dock inte med den appen. Väl framme missade vi bussen som skulle ansluta till tåget och vi blev kvar väntandes i en timme.

Hurra! Nästa buss gjorde entré och vi lät de andra gå på innan vi bad chauffören om hjälp med våra cyklar. Han var väldigt nonchalant och viftade med händerna samtidigt som han sa "Om det finns utrustning, ni får kolla". Vi gick glatt bak till bussens ände och märkte att den inte ens hade en uppsättning för cyklar. Shit vad vi kokade! Ilskan satt absolut inte i busschauffören, han hade ju inget med det här att göra men att skånetrafiken inte har cykelhållare när de skriver "Bussarna har cykelhållare och tar cyklar i mån av plats. Det ryms en till två cyklar per buss" det är fullkomligt oacceptabelt. Nu när jag sökte på vad som egentligen gäller med cyklar på buss ser jag också att dem uppdaterat den sidan igår. Det här kändes och känns fortfarande inte alls okej så jag bröt ihop totalt. Jag hade mått dåligt redan innan men nu blev det uppenbarligen ännu sämre. Vi fick vänta i en timme till på nästa buss som vi inte ens skulle veta om den hade cykelhållare eller ej.

Knäckt som jag var blev min inställningen till resan inte längre den bästa. Hela min ork bara sögs ur mig men Christoffer lyckades hålla mig uppe med all sin kärlek, energi och omtanke. Nästa buss hade (TACK OCH LOV) utrustning för cyklar och vi anlände till Örkelljunga två timmar senare än planerat. Tiden rusade iväg och vi hann inte längre gå inom någon affär för att köpa mat utan vi fick cykla direkt mot äventyrsparken.

Min energi var låg och cykeln oerhört tung så efter en lång tid gick jag med på att prova Christoffers mountainbike. Då hade vi tagit oss in i skogen vid Lemmeshult och grusvägen bestod av kuperad mark, fylld med uppförsbackar och branter. Mitt i en rejäl nedförsbacke insåg jag att cykeln inte hade fotbroms och skrek i panik. "Ahh, vad ska jag göra??!!!". Det var då handbromsarna blev mina bästa vänner, så bra vänner att jag inte längre fick cykla på den cykeln längre. Jag använde dom visst lite för mycket...

FRAMME I HALLAND! Att se den här skylten gav mig hopp igen. Kanske kunde resan bli bra trots allt...

Hela vägen dit var otroligt vacker med all natur. Det var stora gårdar överallt och nästan alla hem hade sin alldeles egna vakthund som skällde som bara den och skrämde livet ur en.

Tillslut kom vi fram och Christoffer kunde få sin present. Vi gick direkt till deras zipline och fick på oss våra selar. Sen var det bara för oss att gå till "bussen" och åka upp för berget innan vi gick i spiraltrappan upp mot stupet.

Här står vi redo. Snart var det vår tur.

Det var bara att hoppa ut i en fallhöjd på 70 meter och 740 meter lina framför sig. Svinkul!

Jag skulle nog säga att rodel var Chris favorit medan det här var min. Han körde som en galning i banan! Fy. Jag var en av de där jobbiga som körde lite saktare, hahah..

Resan hem var helt underbar. Solen sken och det var nästintill vindstilla hela vägen. Vi åkte igenom fullkomligt idylliska små byar som en bara kan drömma om! Där var flera bäckar, roliga kurviga vägar, fantastiska dalar och massvis med djur. Oerhört fina landskapsvyer. Vi cyklade till och med på 80 vägar, men det kändes mindre bra.

Jag har ofta åkt på motorvägen vid Hallandsåsen men aldrig någonsin cyklat parallellt med den. Det var helt sjukt! Vi gick upp en bit för Hallandsåsen innan vi vek av vidare in mot Båstad. Det var så himla skönt att se en nedförsbacke efter alla uppförsbackar vi hade utsatts för. Och utsikten gjorde det definitivt värt det.

Efter en sträcka på cirka 4,3 mil satt vi på tåget hem mot Malmö. Tänk att resan blev så bra ändå. Nu är jag jättesugen på att cykla iväg igen. Det är så annorlunda att uppleva en sån sträcka från en cykel vs en bil/tåg/buss/promenad. Det här vill jag helt klart göra om.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Söndag
- hemresa

Det gick mycket lättare för oss att ta ner tältet än att sätta upp det. Puh.

Väl utcheckade sprang vi inom en butik fylld av böcker till bra priser, jag hittade några kokböcker som jag kollade igenom redan på bussresan hem. Sen köpte vi langos i boden som vi åt i lugn och ro innan vi åkte till Tjurpannan för en sista utflykt. Kanske var det idag den där stormen kom som min pappa varnade om dagen innan? Det blåste nämligen som sjutton!

Det var här någonstans min kameralins fick saltvattenstänk över sig, jag undrar varför...

Vilken vecka vi fick!

Resan hem gick bra. Jag lyssnade mest på dokumentärer och kikade i mina kokböcker. Under den sista biten hem hade vi världens finaste solnedgång bakom oss. Resan kunde inte blivit bättre. Tack alla som var med och gjorde den så bra. ♡

Likes

Comments

Lördag.

Alla appar varnade om att blåst och kuling skulle ta över landet strax efter lunch så vi passade på att åka ut på sjön en snabbis innan vädret blev värre. Det blev Lökholmen.. Ännu en sån där "strålande vacker"-dag. Vädret kunde inte ha varit lugnare när vi plötsligt packade ihop våra saker för att dra. Vi ville ju inte hamna i nån storm!

Istället gick vi in till Fjällbacka och besteg Vetteberget en sista gång. Det var lika vackert som förra gången.

På kvällen bjöd mamma och pappa in till tacos-kväll. Jag hade inte käkat tacos på säkert minst en månad så det var som ett fyrverkeri av smaker för varje tugga jag tog. Mums! Dock var vi tvungna att åka tillbaka tidigt för att packa ihop våra saker inför morgondagens hemresa. Vår sista dag kunde inte ha blivit bättre!

Likes

Comments

Torsdag.

Dagen då familjen Milton drog sig tillbaka hemåt, dagen då regnet tog över staden och även dagen då min syster skulle komma upp. Mycket på en gång! Pappa och mamma tog ut oss (Chris och mig) till Vänd Igen vid Hamburgsund. Vi satt i bilen och hörde allt fler regndroppar falla innan vi tillslut bestämde oss för att gå ut. Det var jättevackert. Synd att vädret inte var bättre för annars hade vi haft en mysig picknick-stund.

Mamma lyckades fånga ett ögonblick där jag hoppade in och våldgästade hennes vackra naturbild. Charmigt.

Johanne kom fram till Tanum och vi åkte vidare till Bååthaket där våra kära päron bjöd oss på supersmarrig pizza. Bra avslut på dagen.

Fredag.

Veddörundan. Tänk att vi hann med att gå runt där också! Bilderna talar för sig själv.

Sen kom ÖSREGNET!

På eftermiddagen tog jag och Christoffer ett dopp i havet innan vi mötte upp de andra på den bästa restaurangen nånsin, MaCri där vi tackade mamma och pappa för allt med en räkfrossa. Stämningen var på topp och brillorna på sniskan.

Likes

Comments

Onsdag.

Varning för fotobomb.

Vetteberget, ett tvång när en besöker Fjällbacka. Naturen är oslagbar och utsikten likaså. Det var ännu en dag där vädret var på topp och vi njöt av varje sekund. Hur kan en inte trivas här liksom?

Som vanligt gick vi igenom den ståtliga Kungsklyftan. Det var extra roligt nu när Christoffers bror med familj var där för första gången. Det var också en häftig känsla att se våra familjer umgås ihop.

Efter en lunch på Ackes åkte vi vidare ut till Vitlycke museum och dess världsarvsområdet där vi bland annat kikade på hällristningar.

Det var Miltons sista kväll så vi bestämde oss för att laga middag ihop på campingen innan vi gick in i vimlet där de bjöd oss på glass. När jag kom hem på natten hade jag gått över 26000 steg! Inte konstigt att det kändes i benen.

Likes

Comments

Måndag.

Vi åkte upp med buss till Tanum strax innan 10 och kom fram senare på eftermiddagen. När vi klev av såg omgivningen likadan ut som den alltid har gjort vilket är ganska charmigt då det är en av få platser som inte har förändrats så värst mycket. men samtidigt lite trist. Vi for direkt till campingen där vi skulle bo och blev tilldelade plats nr. 754. Att sätta upp tältet var en total mardröm! Hela marken var full av sten så det gjorde det nära på omöjligt att hamra i pinnarna. Nån gång lyckades vi få i tre tältpinnar men den fjärde vägrade att tryckas ner i marken och vi blev tvungna att dra upp allt igen för att sedan leta vidare. Det blåste enormt också så hela tältet flög iväg. Usch.. Tillslut satt tältet där det skulle och vi möttes av grannar som småskrattade åt vår härliga uppsättning. Kämpigt!

När vi äntligen hade kommit till rätta drog vi till platsen där Christoffers bror med familj skulle bo. Deras tält var så proffsigt! Dem visade oss runt lite snabbt innan vi gick vidare till vårt lilla tält som skiljde sig enormt mot övriga boenden i området. Vi var alla hungriga och gick in till stan där vi käkade tillsammans innan vi delade på oss. Att sova i tält är bland det mysigaste som finns!!

Tisdag.

Att vakna upp i ett fruktansvärt varmt, kvavt tält är inte lika trevligt som att somna i det... Det var bara för oss att fly ut och rulla igång dagen. Mina päron hade planerat in en dag på sjön där både jag och Miltons fick haka på. Vilken dag vi fick! Det var alldeles, alldeles vindstilla och solen sken som bara den. Där kunde vi gå runt och utforska ön Lökholmen i lugn och ro, vi badade, grillade och bara umgicks. Isak samlade ihop ett gäng stenar och byggde den otroliga labyrinten 92:an, som han döpte den till. Jag var en svamp för en dag och bara sög in alla intryck.

Den här ön har aldrig varit en favorit för mig. Havsbottnen har alltid varit väldigt sunkig och det finns så många andra öar som är finare men den här dagen visade sig Lökholmen minst sagt från sin bästa sida. En sak som jag verkligen gillar är alla hästar som vandrar fritt bland bergen. Det är speciellt.

Vi avslutade kvällen med att gå upp på berget i Grebbestad, vi åt en god middag innan det var dags att gå tillbaka till tälten.

Likes

Comments