Högskoleprovet är avklarat och kvar är jag rastlös med en undran om vad jag ska göra härnäst. Okej, tekniskt sätt är "att göra"- listan lång men jag tänker mer på långsiktiga mål, mina mål. Det finns så oerhört många saker jag vill göra just nu, för min skull. Det gäller bara för mig att hitta ett sätt att ta mig dit.

Redan när provdagen var slut bestämde jag mig för att skriva det nästa termin också, denna gång med en annan approach med lite nya tekniker. Förhoppningsvis ett sätt som kommer fungera. Det blir kul!

Med all den tyngd som högskoleprovet medförde fick jag en helt ny energi när det var över. Och då menar jag verkligen HELT ny. En sån där energi som fullkomligt tar en med all sin kraft och puttar in livet i stormens öga ( d.v.s. att nu är livet i fokus igen). Eller livet och livet, kanske mer livets val i fokus. En möjlig våg att surfa på, om intresset finns. Mitt intresse finns!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag vill verkligen tipsa er alla därute om att lyssna på en strålande stjärna på musikhimlen, det fullkomligt briljanta musikgeniet Philip alias Monte Nour som är en "dra mig baklänges" - bra singer/songwriter. Nu på lördag spelar han med ett gäng grymma musiker på Arenan i Karlstad och om du är i närheten är det här en spelning du långt ifrån vill missa. Det jag vill säga är PALLRA DIG DIT FÖR SJUTTON!

Likes

Comments

Jag tar en liten paus från inläggen om Italien och vänder fokus till något annat ett tag istället. Idag är det endast en månad kvar till högskoleprovet!! Tiden går så fort att jag knappt hinner med. Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska lägga upp plugget den här sista månaden. Hittills har jag nästan bara jobbat på att få till den där grunden som krävs i matten eftersom det känns som en sån där självklar sak som är bra att kunna. Halva provet riktar ju in sig på matematiska problem så det känns något smartare att plugga in den delen än att leta upp kluriga ord som jag aldrig ens kommer veta om de dyker upp på provet eller inte. Dessutom finns det tusentals ord att välja mellan så enligt mig vore det himla onödigt att lägga all min energi på det. Nej, kanske det är läge att gå igenom ett gammalt prov för att se hur det egentligen går till?

Nu när jag tänker efter drömde jag till och med en mardröm om det här för någon natt sedan. Att jag kommit till provsalen men glömt både id, öronproppar och klocka. Hahah.. Vi får hålla tummarna för att det går bra när det väl är dags. Det är bara för mig att plugga vidare helt enkelt.

Likes

Comments

Bara den här dagen tog jag 300 bilder så det blir svårt att välja ut några få guldkorn, antagligen kommer en storm av bilder i detta inlägget. Nu har jag förvarnat er. Som vanligt är det detta som gäller - det är förbjudet att ta mina bilder, ändra mina bilder och använda mina bilder utan mitt tillstånd. - Då kör vi!

Lördagen var här och det var även dagen då vi skulle åka vidare mot Lajatico där vi skulle bo de sista dygnen.Vi var lite kluvna på om vi skulle hänga kvar en stund i Follonica eller om vi skulle köra vidare direkt. Jag röstade för det andra alternativet eftersom jag ville se mer av Italien då vi varit i samma stad ett bra tag. Det blev som jag önskade och vi for iväg strax efter klockan 10.

Vårt första stopp blev i Massa Marittima som ligger högt belägen på ett berg. Hela vägen uppför var riktigt kringelikrokig, men tyvärr inte bara den vägen utan hela sträckan till stället där vi skulle bo var en total mardröm med kurvor överallt (!!!). Jag blev så åksjuk hahah.. Det var hemskt!

Hur som helst gick vi bland annat till Torre del Candeliere där vi var tvungna att gå uppför världens typ brantaste trappa. Den var ganska läskig faktiskt men som tur var visade det sig vara enklare att gå nedför den sen. Väl uppe var utsikten helt klart slående vacker. Jag som fortfarande inte mådde bra fick vila då och då för att orka. Just den här dagen kändes det nästan som att jag höll på att få lunginflammation, vilket såklart var svinjobbigt. Trots det ville jag inte missa nånting under resan. Jag ville ju följa med och det gjorde jag, fast i mitt tempo.

Bilresan fortsatte men jag blev snabbt åksjuk igen så vi fick stanna. Då passade vi på att byta plats så jag fick sitta fram ett tag. Sedan ändrade vi riktning mot Volterra, staden som vi bara precis körde igenom lite snabbt för att hinna till Lajatico i tid. Det var svårt att få något direkt intryck av platsen mer än att där såg fint ut. Nu fick vi skynda vidare.

Det var rena djungeln att hitta rätt under den sista biten av resan. Plötsligt åkte vi runt i en loop utan att ha någon som helst aning om hur vi skulle ta oss ur den. Sen körde vi in på en supersmal väg som vi enligt kartan givetvis skulle köra in på då det var den enda vägen som kunde ta oss till lägenheten MEN där stod det en stor flakbil över hela vägen som gjorde att vi självklart inte kunde köra vidare. Flaket på bilen var fullt av hinkar med vindruvor. Precis bredvid vägen hällde dem druvorna, hink för hink, ner i någon slags maskin som krossade dem på direkten. Det var en fin upplevelse att sitta i en bil för att vänta på att vindruvorna skulle pressas framför ögonen på oss. Hur ofta händer en sån sak? Aldrig.

När vi tillslut lyckades komma förbi visade det sig att det var en återvändsgränd och vi fick backa hela vägen tillbaka. Under tiden som vi sitter där och försöker klura ut hur vi egentligen ska ta oss vidare kommer en man fram till oss, mannen som hyrde ut lägenheten. Puh, vi kom rätt i alla fall.

Vi la in våra saker på rummen och gick sen ut för att hitta ett ställe där vi kunde käka middag. Vi gick och gick och gick... och letade och letade och letade.. Efter en lång promenad hamnade vi på en restaurang på samma gata där vi skulle bo. När vi satt där kom Fabio och Gunilla förbi med en helt ny gitarr som jag skulle få använda på dopet. Jag var i chock men oerhört tacksam som fick tid på mig att repa lite innan det var dags. Dessutom var det en enorm lättnad att få känna hur det var att spela på guran eftersom alla gitarrer är olika. Det här var en skön en så det var bara för mig att öva, stämma gitarren, öva, stämma gitarren, öva osv. Min röst var fortfarande inte med mig så jag pressade citron som jag gurglade med och drack lite limoncello i hopp om att det skulle bli bättre. En dag kvar till dopet...

Likes

Comments

Efter natten hade jag blivit betydligt sämre och kunde knappt prata. Jag som aldrig dricker te började dricka te som aldrig förr men det tog verkligen emot i varje klunk, usch. På frukosten kom den utomordentliga hotellvärden och gav oss gäster papper med information om vad som hände i staden under dagen. Det var fredag vilket betydde marknad i Follonica. Vi valde att gå dit en sväng för att se om vi kunde hitta något kul. Där fanns mycket att titta på; köksprylar, kläder som låg i högar, grönsaker, charkprodukter och väskor. Det slutade med att jag kom hem med citron, en solhatt och en väska.

Sen begav vi oss ner till stranden där vi umgicks med Gunilla, Lotta och Liam hela dagen. Solen strålade och jag fick stanna under parasollet med kläder på medan de andra gick till och från havet. Jag ville inte bli sämre så det kändes som en himla dum idé att hoppa i trots att jag älskar att bada. Nä, jag blev kvar på land och försökte plugga.

Vi åt lunch ett stenkast från stranden, sen stack vi snabbt tillbaka igen till solstolarna.

På kvällen hade Lotta tipsat om ett ställe som serverade aperitivo, tydligen ett måste om en är i Italien. Vi drog till en bar där vi satt en stund och fick prova olika typer av plockmat. När vi kände oss nöjda promenerade vi vidare till Riso&Sorriso, ett matställe som han på hotellet rekommenderade.

Efter middagen gick jag och Christoffer hem till oss. Jag hade världens frossa den natten men mitt sikte låg fortfarande i att klara av att sjunga på dopet. Med en tekopp i handen och en hel drös med filtar över mig avslutades den fredagen. Nu var det bara två dagar kvar till "the big day"..

- Det är förbjudet att ta mina bilder, ändra mina bilder och använda mina bilder utan mitt tillstånd. -

Likes

Comments

- Det är förbjudet att ta mina bilder, ändra mina bilder och använda mina bilder utan mitt tillstånd. -

Större delar av hotellet var inrett med genomgående rokoko stil. Till och med väggarna var dekorerade med obehagliga tavlor av personer (mest kvinnor) som poserade. Trots det lyckades jag få en god natts sömn.

På morgonen gick vi ner till trädgården, eller snarare oasen där vi skulle äta frukost. BAM vad imponerad jag blev. Han som ägde stället dukade själv upp buffén. När jag gick dit med min tallrik var han ivrig med att få presentera vad som serverades. Mycket av maten hade han tillagat själv, till exempel brödet, bakelserna och flera olika syltsorter. Det fanns några charkprodukter som alla kom från en lokal chark. Det var väldigt få livsmedel som han hade köpt. Allt var otroligt gott så vi blev golvade vid första tuggan.

Större delen av dagen spenderades på ön Elba dit vi åkte med färja. Vi gick runt i timmar och utforskade staden Portoferraio som hade mycket att bjuda på. Vyerna var fantastiska! Chris och pappa besökte Forte Falcone medan jag och mamma tog en längre runda längs med kusten.

Ett hav från drömmarna med alldeles kristallklart vatten. Vilka färger! Vi tog ett dopp, dock inte vid den här stranden tyvärr.

Kan en bli annat än kär i alla dessa gränder fyllda av växter och tvättlinor? Jag tror inte det!

Kvällen avslutades på restaurangen Ardiccioni Mare, Lanterna Bis i Follonica där vi mötte upp min moster Gunilla och kusin Lotta med sin Liam. Dem var så gott som klara när vi kom fram men vi fick i alla fall en liten stund tillsammans. Vi åt middag och passade på att beställa in varsin efterrätt. Jag åt en fantastisk citronsorbet som jag kommer minnas länge!

Under den här dagen hände det som absolut inte fick hända, jag började känna mig sjuk! Inte nog med att jag var iväg i Italien där jag ville njuta av allt som landet hade att erbjuda, utan jag hade dessutom fått hedersuppdraget att få sjunga på Liams dop och nu satt jag där med en smärta i halsen från helvetet. Det enda jag fokuserade på var att bli bra. Med tre dagar kvar gjorde jag ALLT för att lindra mina besvär i strupen, det fanns inget annat.

Likes

Comments