Stänger in mig på toan. Vill skrika, gråta och bara vara. Så kom den dagen jag fruktat så länge. Den dagen när jag fick bekräftat svart på vitt att jag inte är älskad.

Fast i ett litet rum och kan inte fly. När man tror mycket mer om en människa så blir det så tungt. Men nu är de min tid, min och lillkillens.

Länge sedan jag skrev och mycket har hänt. Ska uppdatera er så fort jag orkar.

Likes

Comments

Hej,
Blir glesare och glesar mellan inläggen här. Till största del för att jag inte finner tiden. Dagar med en snart 1åring går förbi i rasande tempo och när han somnar på kvällen så är de en viss mamma som vilar sina ögon i soffan.

Nu ligger lillen i alla fall och vilar, idag står det faktiskt 1års kalas på schemat! Hela galet hur fort detta året gått, även om de är först nästa vecka hans riktiga födelsedag är.

Släkten kommer förbi och vi får fullt hus, imorgon väntas fotografering, fredag packar vi och lördag drar vi äntligen iväg! Ska bli så välbehövligt för vår lilla familj att bara få rå om varandra.

Nä, nu ska jag förbereda "paddan" med lite film inför alla långa bilresor och även se om jag hittar nå sagor eller enkla djurspel till lillen. För att sitta still är ju inte direkt de bästa han vet🙈

Ha en bra dag!

Likes

Comments

Ni vet den där härliga känslan när man äntligen får ett svar. Detta svar har tagit 7 år så jag tror ni förstår lyckan när de väl kom!

Det kändes som om de är allt jag väntat på, nu vänder de. Känner mig lättad, glad och mer tillfreds än förut. Och ser ännu mer fram emot semestern! Vi drar nästa lördag mot en massa spännande utflyktsmål.

I helgen ska vi fixa lite med bilen, ut och äta och bara må gott. Mysa tillsammans alla tre. Är hur trött som helst i kroppen efter tre intensiva dygn, så känner att jag behöver komma ikapp lite. Att ligga för långt efter med vilan för länge är inte bra.

Ha en trevlig helg!

Likes

Comments

Ligger i sängen bredvid skruttisen och lyssnar på hans djupa andetag. Han verkar ibland drömma något och jag försöker så desperat försvinna in i bubblan där jag bara kan stänga av och lyssna.

Men ikväll är de omöjligt. Känslorna är överallt, tankarna likaså. Vad ska jag ta mig till? Vad är egentligen värt det i slutändan?

Att bli lurad och förd bakom ljuset är så smärtsamt. Samtidigt finns hoppet alltid kvar, det kanske kan vända. Relationen i detta fallet kanske kan räddas. Innerst inne vet jag svaret. Innerst inne skriker mitt hjärta vad jag egentligen behöver.
Men att lyssna på hjärtat, hjälp vad svårt.

Hur ska jag våga allt som de beslutet kommer kräva? Hur ska lilla jag fixa det? Tankarna är som sagt överallt. Jag känner mig lurad, sviken, fundersam mest. Samtidigt så otroligt tacksam över min lilla❣️

Ska lyssna lite på andetagen nu. Försöka komma in i bubblan och sova. Imorgon får besluten tas och tankarna sorteras. Inte nu, jag orkar inte det.

Godnatt!

Likes

Comments

Hej,
Hoppas ni alla har en fin midsommarhelg! Själv kämpar jag på här hemma med allt jag går igenom just nu. Det går så ruskigt tungt vissa dagar att jag tvivlar på om det verkligen kommer vara värt det. Enbart för att slippa skammen och lite saknad.

Jag går sönder i tusen bitar flera gånger/dag. Och så fort jag försöker puzzla ihop dem så sker något nytt. Nu vill jag tillbaka, vill inte harva på något mer. Vill bara att det ska gå lätt en liten stund.

Har i alla fall kommit igång med träningen. Två pass är gjorde och träningsvärken är ett faktum. Blev överraskad när jag faktiskt tyckte det kändes hur roligt som helst. Hjälp vad jag saknat detta.

Imorgon ska jag hämta mina föräldrar och sen står det kalas på schemat! Låt oss hoppas på en "lätt" dag.

Likes

Comments

Äntligen! Idag efter en lång arbetsdag för mannen, han är nog inte hemma förens lillen ska sova, ja då har vi semester allihopa!!

Blir någon veckas mys hemma och sen drar vi på en bilsemester genom Sverige. Åh, vad jag längtar! Är de någon som har bilat längre med en 1åring så får ni gärna komma med tips, är lite fundersam på hur vi ska lyckas roa honom😉 Vi har dock planerat kortare sträckor och så får vi väl ta många pauser!

När lillen vaknat från sin vila går vi till hans gammelmormor och fikar lite. Sen blir det middag med min familj. Känns som att detta kommer bli en riktigt bra dag! Jag är full i energi och känner mig riktigt peppad och de var alldeles för länge sedan!

Ha en bra dag!

Likes

Comments

Den här bilden skulle jag kunna skriva en flera kilometer lång text till. Hittade den på Pinterest och var bara tvungen spara den.

Precis så här känns de i min utmattning. Fler gånger per dag blir jag förvånad över hur bra jag kan "lura" människor som står mig nära. Som inte alls ser att jag just i den stunden går sönder inombords. Hur slut jag egentligen är. Allt dem ser är mitt leende och vanliga glada jag.

Därför blir dem också väldigt förvånade de dagar masken inte orkar. De dagar då jag helst legat inne. Vet inte hur ofta jag fött höra, "men oj, vad trött/ledsen du ser ut". Jo, jag vet. Har mått såhär flera veckor nu.

Jag vet också att det inte är de bästa att "lura" dem som står mig nära. Men det är mycket enklare. Slippa förklara hur jag mår och framförallt VARFÖR. Det tar så mycket på krafterna, och dem är jag väldigt rädd om just nu. Men det är nog något jag måste jobba på! Våga visa allt och bara säga att energin är låg. Bara för att jag är ärlig med andra om hur jag mår så betyder det ju inte att jag är skyldig någon lång utläggning om varför. Fast vilka är egentligen beredda att höra det riktiga svaret? Här har jag blivit bränd förut och är livrädd att det ska ske igen om jag törs/orkar öppna upp.

Tänkte fatta mig kort, men orden bara väller fram. Stoppar mig själv här i alla fall för ikväll. Kanske plockar upp tråden en annan dag. Texten ovan är skriven rakt ifrån hjärtat just nu. Så är den tjorvig eller hoppig så vet ni varför!

Vi hörs!

Likes

Comments

Vår fina lillkille börjar bli så stor. Han förstår mer och mer, varje dag som går så har han lärt sig något nytt. Kan knappt förstå att han faktiskt fyller 1 år nästa månad. Mamma älskar dig!

Likes

Comments

Dags att bocka av något på min lista då.

Vill börja med att hylla BB och mina fina MVC-sköterskor. Inför min förlossning var jag LIVRÄDD. Jag ville snittas och kunde för mitt liv inte se hur jag skulle kunna föda vaginalt. Min mamma hade nämligen en väldigt tuff förlossning med min äldre syster och det är ett mirakel att hon idag lever. Mamma var för trång och de koller dem gjort på min syster visar att hon också är det.

Bland det första jag alltså tog upp på MVC var detta. Hur rädd jag var och att jag krävde snitt. Redan här hade jag kunnat stöta på patrull, men de gjorde jag inte. Min fina "M" stöttade mig, förklarade läget och tillvägagångssätt.

Några veckor senare gick jag på mitt första norea-samtal. Hade förberett med listor och var beredd på stenhård kamp för att få min vilja igenom! Men hon jag mötte där var så förstående, förklarade allt tusen gånger och undrade om hon inte fick skicka mig på massa undersökningar. Motvilligt gick jag med på det, tänkte att det kanske gör så att jag få snittas. När jag ser tillbaka på detta så ser jag dock hur det redan såtts ett frö hos mig, att jag kanske skulle fixa de.

Röntgen, ultraljud och flera mätningar senare så satt jag med ännu en fantastisk FIN läkare. Hon förklarade att för mig var det inga problem att föda normalt, att de skulle hålla koll så bebisen inte blev för stor osv. Vi pratade LÄNGE. Tillslut bestämde jag mig för att testa.

På det sista norea-samtalet skrev vi en förlossningsplan tillsammans. Det skulle bli precis som jag ville. Minste lilla fel - snitt! Ingen sugklocka och inget "pausande". Kände mig så trygg och nöjd!

Så kom dagen - värkarna startade! Konstigt nog kände jag mig fortfarande lugn med vår plan. Och sen skedde miraklet! Jag fick världens finaste barnmorska (hade kunnat betala henne dyrt alla timmar vid min nästa förlossning om hon bara stod där). Hon stannade hos mig i princip hela förloppet och var sådär lagom hård men lyhörd. Precis vad jag behöver.

För att göra en lång historia kort - jag kunde föda vaginalt och vår lille son kom ut utan problem! Så tacksam. Och enormt glad i efterhand att jag fick så fin stöttning hela vägen att jag tordes. För wow vilken upplevelse, sådan smärta och magi har jag nog aldrig upplevt förut.

Kanske hade jag tur som fick sådan fin personal. Men vill verkligen hylla dem, speciellt i tider där dem får så mycket kritik!

Om jag har turen att få bli gravid igen så skulle jag dock vilja gå igenom samma process. Rädslan finns såklart än och det var väldigt skönt att lufta allt med kunniga personer inom området. Rekommenderar alla som känner sig rädda att våga öppna sig och gå på dessa möten, det är så tungt och jobbigt där och då, men verkligen värt det i efterhand!

Oj, så långt detta inlägg blev. Men för att sammanfatta de hela. TACK ni fina människor som hjälpte mig med min rädsla! Ni på MVC, norea och förlossningen❣

Likes

Comments