View tracker

I lördags hade jag väldigt ont i övre delen av magen, åkte in till sjukan. Fick en gastric cocktail och blev hemskickad.
Väl hemma försökte äta ris m sås medan de andra åt grillat...
Kl 20:10 fick jag jätteont och ett tryck över bröstet. Kunde inte andas så pappafesen ringde ambulans. På sjukhuset konstaterades gallstensanfall och jag fick en spruta och sen började den värsta smärtan försvinna. Fick en till spruta och sen mådde jag bättre. Så efter 2,5 h fick jag åka hem. Fick med mig smärtstillande och recept på mer. Sen fick jag en kallelse för ultraljud och röntgen redan på tisdag... Hoppas jag får operation snabbt!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Har haft en svacka, har varit för mycket både känslomässigt och fysiskt...

Hoppas jag kan ta mig ur träsket! Ibland orkar man lixom inte, det blir för mycket!

Likes

Comments

View tracker

Innerst inne ville jag inte, jag kände mig tvingad... För jobbet, för mannens skull och för att slippa höra "Nu igen, räcker det inte med det ni redan har" det var inte för min egen skull, det var för alla andras!
Det var inte det jag ville, kändes som mina känslor inte hade någon betydelse.

Jag ångrar mig så sjukt jävla mycket just nu... Tänk om man kunde fått spola tillbaka tiden tills man var liten, få slippa ta ansvar, slippa ta svåra och jobbiga beslut.

Det skulle ta 6-7 timmar men det tog 13 timmar! Nu suger det att vara jourhem, hade vi inte varit det så hade livet sett annorlunda ut och beslutet har troligen inte varit lika tungt att ta, troligen en helt annan utgång...

Jag känner mig äcklig, vidrig, blir äcklad över att se min egna spegelbild. Kan inte se mig i ögonen längre... Känns som familjen tagit avstånd för att jag är så äcklig!
Mannen pratar knappt med mig, känns som jag är ett problem. Är vi på väg ifrån varandra, vad är det som händer? Trodde vi var två om livet... Trodde han skulle älska mig resten av mitt liv. Men just nu känner jag bara en tomhet ett tomt jävla hål...

Jag längtar efter min mans trygga famn, någon som kramar om mig och säger att allt kommer bli bra... Någon som säger med ord och handling att den älskar mig för den jag är.

Just nu mår jag så jävla illa av att se jourbarnen, allt är deras fel! Fast det egentligen inte är så... De är oskyldiga! Men trots det känns det som att allt, all min sorg är deras fel!

De har tagit min familj, min man, min trygga famn och min fasta punkt ifrån mig.
Jag står på avsatsen och blickar ut över oändligheten... Jag orkar inte längre!

Likes

Comments

Känner mig lite off just nu... Deppig men försöker för alla barns skull att ta på sig masken varje morgon...
Är lite trött på att vara jourhem just nu, är less på jourbarnen. Yngsta barnet lever i sin egna lilla värld och har fått för sig att min make är h*ns pappa!! Både jag och mannen är på barnet om att h*n faktiskt har en egen pappa och att mannen inte vill bli kallad för pappa... Hur kan en 4 åring som är som en 2 åring i huvudet veta vad älskar är? H*n går runt och säger "Jag älskar dig, du är min pappa"
Det gör ju dessutom att våra barn blir ledsna... Sen när man mår lite prutt i stjälen och i hjärtat så blir man lite mer lättretlig och lite anti mot barnet...
Ge f-n i min man, mina barns pappa!!

Likes

Comments

Som familjehem och jourhem har man en hel del föräldrakontakt.
Just nu har vi ett syskonpar i väntan på en placering. Det innebär att man har en del kontakt med föräldrar och andra anhöriga. Ett umgänge ska vara planerat tillsammans med socialtjänsten, familj/jourhem och föräldern.
Föräldern ska lämna urinprov och även blåsa innan varje gång innan de träffar barnen.
Dock får föräldern prata med barnen i telefon OM barnet inte far illa av det. Skulle vi höra att föräldern låter påverkad har vi rätt att neka samtal med barnet.

Igår när mannen hämtade barnen på skolan fick han veta på vägen hem att en anhörig till ena föräldern har varit på skolan och träffat det äldsta barnet och gett h*n en stor påse med små chokladägg.
Det som oroar mig är att fröknar på skolan gick och hämtade barnet och lät den anhöriga prata med barnet!
Kommer någon annan än jag, min man eller någon från socialtjänsten MÅSTE skolans personal ringa oss först innan och kontrollera att personen har tillåtelse av oss eller socialtjänsten.
Så på måndag morgon blir det ett allvarligt snack med personalen på skolan!!

Det är ju klart att barnen senare under telefonsamtal med föräldern berättar om mötet och godiset... Vilket tog hus i helvete kan jag ju säga! Föräldern i sin tur ringer den andra föräldern och den anhöriga... Sen skickas det sms till oss mitt i natten om att h*n nu är hotad till livet av den andra föräldern med anhörig.
Vilket vi ignorerar...

Under dagen ringer den föräldern vars anhörig har varit och träffat barnet och lämnat godiset. H*n fick prata med barnen och efteråt fick vi beröm av h*n att yngsta barnet har börjat blomma ut, att h*n hade gjort stora framsteg!
Skönt med lite kredit...
Sen tog det inte lång tid förens den andra föräldern ringer (trots att det inte är dax för telefonumgänge) och berättade att nu är föräldern tillsammans med anhörig på väg till oss för att träffa barnen... SUCK!!

I dag kom våra vänner nere från Knivsta för att hälsa på oss under helgen. De åker hem i morgon... Kul att då att hamna mellan båda föräldrarna och den där anhörigas tjafs och gammalt groll.
Vi påtalade det för båda föräldrarna att vi har besök under hela helgen...

Givetvis var det ingen som dök upp här hos oss... Vilket vi misstänkte. Det tog några timmar och så ringer föräldern på nytt, men eftersom alla barnen gjort en teaterpjäs tillsammans som vi var bjuda på så sket vi i att svara.
Tog knappt 2 min så piper det i mannens mobil där föräldern ber att vi ska ringa upp så fort vi kan.

Då härskande mamman (jag) till och skrev till svar:

Ta inte illa upp men vi har främmande tills i morgon eftermiddag. Vi hörs i morgon då du ringer för att prata med dina barn!
Mvh Jourhemmet

Vi har inget med föräldrarnas groll att göra, totalt jävla ointressant! Vi bryr oss om barnen och ser till deras bästa. Barnen är väl informerade om hur dem ska bete sig om någon av deras anhöriga kommer oanmälda hit. De ska gå upp på sina rum och vänta tills vi säger till.

Blir så trött på att vi ska behöva vara någon sorts samtalsterapeut åt föräldrarna.

Hoppas morgondagen blir lugn och utan massa skumma samtal...
Vill kunna njuta av våra vänner goda sällskap!

Puss i ljumsken (som Bror-Eric alltid sa)... ☺️

Likes

Comments

En pensionär har ALL jävla tid i världen att kunna göra både den ena och det andra... Men en sak de sällan kan är att göra är att planera logiskt och tänka på andra framför dig själv!


Likes

Comments

Har tappat orken, lusten och känslan... Känner mig så jävla tom inombords. Kluven till max, vilket håll ska jag välja att gå år?

Inspirationen är försvunnen...

Är sjukt trött på det mesta just nu!

Barn som ligger minst 3 år efter i utvecklingen, föräldrar som inte vill förstå att barnen tycker att det är jobbigt att prata med h*n i telefon varje kväll. Så trött på tjuriga barn, folk som inte lyssnar, människor som kanske borde läsa mellan raderna...

Saknar någon att prata med, någon som man kan anförtro sig åt... Saknar min Ullan-Gullan 😞

Likes

Comments

Det har varit fullt ös medvetslös sedan helgen...

I måndags skjutsade jag barnen till skola och dagis, sen ner till Forngården och kratta löv. Hem och äta lunch innan det var dax att hämta barnen. Hem och städa, fixa mat innan jourbarnens *a**a kom och hälsa på. Jag skulle iväg och träna vid 19:30 men jourbarnen var så ledsna och jag kunde inte lämna pappafesen hemma själv med två förkrossade barn och dessutom våra 4 barn.
Minifes och Mikrofes låg båda två och hostade natten igenom... Så igår fick Mikrofesen vara hemma då hon hade rätt hög feber. Minifesen var på dagis men hade varit lite ledsen och väldigt trött...

I dag skulle vi ha varit på ett utredningssamtal men så båda våra minsta fesar är sjuka så fick pappafesen åka själv på mötet.
Storfesen har internationellt prov i engelska i dag och jag hoppas att det går bra!

Likes

Comments

I går var jag och pappafesen på en utbildning genom socialtjänsten. En utbildning för alla nya och blivande jourhem.
Väldigt intressant var det. Man fick en del "aha" och "det där känns igen". Det är skönt att få prata med andra familjehem, få ventilera och diskutera. Vi är dock det enda jourhemmet och det skiljer sig något från ett vanligt familjehem.

I dag har Mikrofesen haft några kompisar på besök. Äntligen har hon fått haft sitt första kalas! Hon väckte mig kl 6:35 och frågade om vi inte skulle blåsa ballonger och duka någon gång...
Det blev ganska lyckat kalas, Mikrofesen är iaf nöjd!
Jourbarnen, Storfesen, Lillfes och pappafesen var till stallet under tiden. Första gången som jourbarnen fick träffa en häst!
När de klädde på sig bad äldsta barnet att jag skulle nypa h*n i armen för h*n trodde det var en dröm... Kul när man får ge barn en ny upplevelse, att de får prova på något de aldrig tidigare gjort!

Ny ska jag krypa till kojs, blir en lång och intressant dag i morgon. Jourbarnens *a**a kommer och ska hälsa på. De har inte träffats på 17 dagar...

Likes

Comments

Kust nu är jag inne i en period av trötthet. Skulle kunna sova i flera veckor, känns det som.

Har varit lite irriterad på det ena jourbarnet som kommer in i köket så fort jag börjar med maten och ställer frågan "vad blir det för mat?" Och när jag då säger vad det blir för mat så säger h*n att h*n inte tycker om det och vill att jag ska laga något annat som typ ravioli... 🙄
Blir så trött på att hela tiden få höra "jag tycker inte om det"
I dag när barnet kom och frågade sa jag att jag inte tänkte berätta det förens när h*n hade ätit klart. Det funkade! Barnen fick gissa vad det var i maten. Det var pasta med bacon, champinjoner och paprikasås. Något som barnen faktiskt älskade! De tog 3 portioner var...

I dag ska vi på utbildning!

Likes

Comments