✨Att agera eller inte?✨

I lördags var jag med min syster och hennes son till Stockholm ,och hade en underbart skön dag.
Jag och syrran besökt en butik där mycket i mitt intresse finns.
Vid disken stod en kvinna, som talade ett annat språk, hon berättade för personalen om sitt dilemma, och jag kunde inte undgå att höra vad som sades eftersom butiken i sig är liten och dom talade öppet.
Det jag kunde höra handlade om hur den här kvinnan kände sig iakttagen i sitt hem, det hände en massa olika saker som hon berättade om ,som jag inte tänker dra upp här, men som skrämde både henne och hennes sambo.
Mannen bakom disken skötte sig bra, han gav olika råd till henne om hur hon kunde be den eller dom att snällt avlägsna sig, hur hon kunde rena sitt hem och så vidare.
Jag kunde inte låta bli att småle lite,och kände att wow ,tänk att vi kan prata öppet om sånt här med främmande människor i dagens läge,utan att riskera att brännas på bål eller annat jobbigt.
Nå,efter en stund kom iallafall en annan kvinna dit och erbjöd en behandling till tjejen,som nappade och betalade och snabbt försvann, nerför en trappa.
Det var precis då, jag fick syn på mannen hon hade med sig, och jag förstod att det inte var lägenheten som innehade något övernaturligt, det var hennes egen släkting som gick med henne och försökte få kontakt med henne.
Jag började slåss med mina egna tankar i huvet, att ska jag stoppa henne för att berätta att han är med henne eller ska jag vänta, eller bara låta det vara?
När hon gick nerför trappan, log mannen vänligt mot mig. Och jag visste på nåt vis att den här tjejen kommer tids nog att få veta vem hon har med sig, men hon kanske inte är redo än.
Sådana här gånger känner jag mig väldigt kluven, ska jag ta kontakt eller inte, varför får jag se detta om jag inte ska göra nåt? Eller såg jag det bara för att jag själv skulle få en förklaring, för i slutänden får jag alltid i huvet en textremsa, att inte vara uppsökande...
Ljus och värme😍

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

✨okänd ✨

Vaknade upp tidigt i morse, och kunde av någon anledning inte somna om.
Efter några dagars totalt öppnande igen, formligen dras de till mig, nästan som att man var magnetisk.

Jag gick runt hemma och försökte hitta fokus på nåt, men kände mig rastlös, efter en timme landade jag i soffan och slumrade till en halvtimme,och den halvtimmen innehöll så mycket drömmar med detaljer att jag hade svårt att förstå att jag faktiskt var vaken när jag slog upp ögonen, det kändes som jag fastnat lite i drömland.
Efter kaffe och mackor,drog jag iväg på möte i Jomala och lunch i stan.
På vägen dit kände jag honom, mannen som bara visade sitt ansikte.
Jag tittade på honom och sa högt

”Jahaja... och vem är du då?”
Jag tittade på honom igen, och försökte inpränta hans utseende i mitt huvud, och själsligt gick jag igenom alla mina nära som gått bort, men han finns inte med i mina egna.
”Jag ser dig..jag ser dig, upprepade jag några gånger” och när jag tystnade försvann han.
Jag försökte minnas var jag var när han dök upp först, och vad jag minns befann jag mig just före Gottby i Jomala.
Platsen kan vara viktig, om jag skall kunna ta reda på vem han är,tänkte jag.
Men i nästa sekund, säger min guide, att han kommer igen ,om det är meningen.
”Det retar mig” som Pippi Långstrump sa, att jag inte kan tolka allt 100%.

Men som jag lärt mig, så blir det som det skall bli.
Det är bara att vänta.
Men ikväll stänger den här damen ner,för sömn innan nattvaket tar vid i helgen.
✨Sov gott rara själar✨🙏

Likes

Comments

✨Tisdagsmöte när det är som bäst✨

Längesedan jag var på tisdagsträff sist, träffarna där vi likasinnade träffas för att både diskutera, meditera och uppleva saker tillsammans, jag har så saknat de mötena och människorna.
Det ger inte bara en underbar känsla av tillhörighet, det ger lugn ro, harmoni, det ger glädje och känslan av att bara få vara den man är, ni vet den där man inte behöver föreställa sig eller göra sig till.

Jag åkte på möte ikväll ,trots motstånd både i kropp och själ,och kvällen gick precis som jag trodde.
Jag fick uppleva känna,se,förnimma och dela med mig av det jag såg till de som var där.
Under meditationen hände nåt lite ovanligt, jag kunde inte landa och bara njuta , det var nåt som störde,eller någon som ville nåt.
Jag satte mig med penna o papper och tog emot budskap medan de andra mediterade, och i ögonvrån såg jag en ljus skugga som förflyttade sig.
Jag fick se en kvinna, som först fanns runt oss och sen gick lugnt och sansat upp för en trappa. Jag och en vän gick uppför trappen för att se vad som fanns där, vi skulle kolla på en tavla, och en av personerna som fanns på tavlan, var den som just gått upp för trappan.
Jag kände mig ganska ödmjuk just då,och tacksam att jag får va med om det här.
Under kvällen fanns mer som kom fram och det slutade med att min bok fick ett antal nya skrivna sidor, till någon som skall få meddelanden från sin nära, bara hen kommer sig för att söka upp mig.
Jag kände mig både tillfreds och lugn när jag åkte hem.
Ååååå vad jag älskar dessa tisdagskvällar.
Människorna, känslorna, utvecklingen ,kärleken,healingen.
Jag är så blessed.
✨🙏✨

Likes

Comments

✨Ständigt öppen✨


För lite drygt ett år sen bestämde jag mig för att försöka låta bli att stänga ner mig medialt,att gå helt öppen för att se vad som händer,hur man utvecklas och sånt.

Vissa dagar har jag varit tvungen att stänga ner,och vissa nätter, för att alls kunna ladda energi till att orka med både mig själv och min omgivning.
Det jag märkt av att ständigt gå öppen, är att man hamnar lite mitt emellan två ”världar”, jag blir att både se och förnimma, höra både här och ”där”.
Om ni förstå vad jag menar.
Jag blir oftare uppmärksammad på hur människor mår, hur människor känner sig, vad som hänt dom,vad dom varit med om exempelvis.
Jag känner in både mentalt och emotionellt mycket mer än tidigare. Som att jag blivit ”känsligare”.

Det här påverkar ibland samtal, mellan mig och i livet varande människor.inte nåt illa men jag kan bli mer varse om vem som står brevid ,än vad människan säger, och det är väl en träningsfråga ,kan jag tänka.
Ibland när jag minst anar det dyker det upp nåt väldigt märkligt som får även mig att höja på ögonbrynen.

Senaste tiden har jag hört mer än vanligt, och även ”känt mer än vanligt. Och det konstigaste av allt, jag har sett mer än jag sett tidigare, när det gäller mig själv och mina egna,från andra sidan.

Senast igår kväll,när energin bara rasade av mig att jag var tvungen och landa i soffan och meditera till lite lugn musik, då jag tydligt känner någons hand på min,som att någon ville lugna och trösta.
Jag blev så förskräckt att jag studsa upp ur soffan,bara för att se att det inte var någon där, däremot var känslan i rummet väldigt komisk,som att någon velat lätta upp stämningen och nästan fnissade till min förskräckta uppsyn.
Efter det kändes allt lättare, på nåt vis.
Vad jag önskar att jag kunde lära mig att inte bli så vansinnigt rädd när sånt händer😏

När människor kommer fram till mig och frågar något,så hinner jag inte ens tänka innan jag ser vem som finns med, eller i bilder vad som är fel eller vem som hälsar på eller liknande, det känns som att allt snabbats upp, på nåt vis.
Mer om det en annan dag.
Berätta gärna om era erfarenheter, om ni har några frågor eller bara allmänt undrar nåt, så lovar jag o svara på det jag kan. Bara bra för mig att få öva lite .😊
Nu jobb med finaste kollegorna💜
Peace🙏

Likes

Comments

✨Nya möten✨


Under en längre tid har jag haft både motstånd och svårt att focusera,
motstånd inifrån att sätta mig ner och försöka ta in något, och när jag väl skall bara vara , har jag haft svårt att focusera på det jag gör för att just den mediala sidan av mig tydligen släpper igenom det mesta just nu.

I min absoluta vardag visar de upp sig lite överallt just nu, de som finns på andra sidan.
Det är bara på jobbet som jag lyckas stänga ner tillräckligt för att kunna koncentrera mig på annat, därför är min arbetsplats just nu jätteskön att gå till.
Missförstå mig inte, jag älskar den mediala biten i mitt liv, men när den är ständigt påslagen, drar det mer energi än vad det ger.

Nå jag har iallafall inte gjort så mycket åt saken när jag sett.bara observerat.

Små exempel på min vardag nu.

✨I affären✨

Jag var i affären en dag, gick runt och kollade vad jag skulle köpa, och jag upptäckte ganska snart att en kvinna, levande, följde efter mig ,ganska tydligt.
Vart jag än gick ,följde hon med, om jag backade så backade hon, jag ville testa henne, så jag gick till kassan och ställde mig i den längsta kön, och snabbt var hon bakom mig. Jag tittade mot de andra köerna och sen på kvinnan bakom mig, och nickade till henne att det fanns kortare köer, men Jon stod kvar. När jag kommit igenom o h även hon betalat stod hon kvar en bit ifrån och tittade mot mig,
Jag väntade mig att hon skulle komma o fråga nåt, men det gjorde hon inte.
Synd, för då hade jag kunnat ge henne svar på frågan.
Och berättat om den äldre kvinnan hon hade med sig.
Hon gick och sen såg jag henne inte mer.



✨På snabbmatsrestaurangen ✨
Jag var med mannen och käkade hamburgare häromdagen, vi satte oss ner och väntade på vår mat ,plötsligt kommer en man in med en flicka, han tittar mot vårt håll och jag ser att han har någon till med sig. Jag säger till gubben min att det finns någon med killen.och vi fortsätter äta.
Han med dottern tittar några gånger mot vårt håll och jag sitter i mitt stilla sinne och undrar om jag ska stiga upp och gå fram o säga nåt , berätta att han har någon med sig som vill ge honom tröst.
Men jag vet att mitt jobb inte skall vara uppsökande, det känns så i alla fall, så jag väntar tålmodigt på att folk skall komma fram och fråga om deras kära.
Men det känns frustrerande ibland.
Man kunde få glädja någon,om de bara vågade komma fram.
Men jag förstår också rädslan.


Om du ser mig ute någonstans, och du har en driven känsla att det finns nåt du vill fråga om,när det gäller det mediala,så får du absolut komma fram och ställa din fråga. Vill du av någon anledning inte göra det just där jag är, så tveka inte att höra av dig. Jag hjälper så gärna där jag kan.
Nu kommer dessa två tillfällen att finnas nerskrivna i min bok,om de någonsin kommer eller ringer om min hjälp.
Kärlek
❤️


Likes

Comments

✨Mötet✨

Det var mitt i dagen, jag var på väg på jobb, lite sen så jag gasade på i ca 80, folk som känner mig och min bilkörning vet att 80 e ganska mycket.
När jag kommer körande i värstingkurvan på Åland, ser jag en man som går längs vägen ,han ser sorgsen ut, somnat livet varit extra hårt mot honom en längre tid.
Jag ser hans ögon, och stannar och frågar om jag kan hjälpa honom.
Han pekar mot en bil längre bort och jag erbjuder honom skjuts sista biten.
Han berättar att bilen totaldött i kurvan,och den står riktigt illa till.
Vi kommer fram till bilen, och jag vet att det alldeles just kommer en drös med bilar från färjan, så jag försöker hjälpa så gott jag kan, vi kopplar kablarna och får igång bilen, och mannen ser med ett snett leende på mig , och säger "idag har du förbättrat din karma avsevärt" vi säger hej,och han åker iväg . Och jag åker åt mitt håll.
Jag hade så gärna velat stanna honom någon minut till.
Så jag hade fått berätta om hon som gick brevid.

Mannen körde en utländsk bil, och sa att han hade vänner på Åland.
Jag hoppas alla vill hjälpa att dela det här.
Så han kan få veta om kvinnan som gick med honom.
Hon var vacker, långt ljust lockigt hår, hon gav mig sitt namn, och jag fick känslan av att han kommer att vilja höra från henne.
Hon log och gick verkligen med honom, som att hon var hans osynliga stöd, för att orka med.
Hela situationen var sorgsen och tyngd, och jag vill gärna, om det är möjligt, få berätta att hon inte lämnat honom och att hon finns,när han behöver känna av henne.
När jag ser anhöriga vandra med någon, ser jag oändlig kärlek, oändlig sorg och oändlig omsorg.
Det skulle jag vilja dela med er.
Känslan.
Hoppas han hör av sig, nästa gång han är på ön, så han får sin hälsning.
❤️

Likes

Comments

Hälsningar från det förflutna

Här sitter jag, mitt i livet, i början av september och går igenom gamla lådor med grejer, sorterar i kastas och sparas och kanske och ja ni vet högar som alla oftast blir att sparas iallafall.
I år hittade jag några skatter som sätter igång tankar och minnen och jag känner faktiskt lite frid i själen.

Lyckos mig, som hittar ett brev, daterat 10.5.1977, det är sargat,färgskadat och fortfarande läsbart efter över 40 år i min ägo.
Av någon anledning skulle jag spara det, och just idag förstod jag varför, när jag läste det för miljonte gången.

På riktigt, så fick jag frid i själen.

Och brevet skall fortsätta att sparas.
❤️

Likes

Comments

Möte utan orsak?

Var ut en sväng med T och tog en riktig powerwalk, snabb takt och lång för att vara mig just nu.
Vi gick i utkanten av stan och fick för oss att gå upp längs ett berg, mitt på stigen dyker bilden av en unge tjej upp, hon har mörkt ganska långt hår och en ljusblå träningsjacka på sig, hon står vänd halvt bort från mig, och jag stannar till för att både titta och se om hon vill nåt, men hon bara försvinner rakt framför ögonen på mig, jag kände inte igen henne, har inte ens hört om det skulle finnas någon i det området som skulle ha omkommit, vi går vidare och känslan av att jag inte sett henne för sista gången finns kvar.
Är hon här ännu, eller är hon på andra sidan?
Det kändes ledsamt
Ibland blir jag mest frustrerad över att inte kunna tolka vad det e jag ser.
Men det kommer väl.

Likes

Comments

✨Platser✨

Jag var ut på en lite längre promenad, på en väg jag inte tidigare varit ut o gått på, hade fått höra av en bekant att nåt speciellt hade visat sig för hen, och jag blev lite nyfiken så klart och tog mig dit en dag.

Jag hann bara börja gå så strömmade plötsligt väldigt mycket olika saker in i huvet på mig.
Jag såg bilder som blixtrade förbi och jag kände känslor och fick se ett flertal människor, men det kändes inte riktigt som att det jag såg hörde till platsen jag gick på.
Jag hade lyckats blanda ihop två olika saker.
Jag hade innan promenaden pratat med en speciell själ, och hade tydligen påverkats av denne, vilket gjorde att jag automatiskt gjorde en läsning, gåendes ute i periferin.
Nå jag klarade av att återge det mesta till personen ,när jag väl kommit på att det skulle till den och inte skulle sättas i samband med platsen jag gick på.
När jag väl fått det ur skallen,kunde jag koncentrera mig på platsen, och en känsla av magnetism mot höger började visa sig, eller kännas. Jag gick runt ett fält eller hage kan man kalla det, och av någon anledning skulle jag stanna och ta foton, vilket jag också gjorde..
Nu blev det en sån där märklig sak, att jag gick runt platsen, och jag kände att det hela tiden drog mot höger, jag gick medsols. Något måste finnas mitt i där jag gick, och något ville tydligen att jag skulle fota, men jag ser inget på varken bild eller filmer.
Känslan kvarstår dock, och bara jag landat i allt det nya som skall komma ,så skall jag ut igen och känna in.
Spännande plats och märkliga känslor.
Va livet kan va spännande
😀

Likes

Comments

Slutade tidigt idag, och bestämde mig för att ta mig ner till staden med T ,för att både äta och kanske spela lite minigolf.
Tänkte inte på varken det ena eller andra,utan satte mig ner och tog in allt som staden och alla människor har att erbjuda. Musik i varje hörn och nåt att se bakom varje krök.
Vi käkade god middag nere på ångbåtsbryggan och bestämde oss för att ta oss en promenad efteråt, hamnade på club Marin och tog en öl, och döm om min förvåning när jag plötsligt ser en man som bevisligen inte kunde finnas just där!!
En liten förklaring tarvas kanske?
Jo till saken hör att har jag druckit något, minsta lilla,så stänger jag ner automatiskt, jag får inget till mig överhuvudtaget,men ikväll blev jag ju överbevisad när det gällde det..som vanligt,när jag tror att saker och ting är som det är.
Iallafall, mannen jag såg stod bakom ett sällskap därnere, han hade en blå keps på snedden lite, svarta solglajor och ett skägg som var ganska unikt format, lite tidigt 1980 talsstil, vill jag få det till.
Han stod bara där och tittade och jag tittade tillbaks och väntade att nåt skulle hända, men inget hände, och jag brukar inte stiga upp och såga nåt till folk om personen inte direkt meddelar sig,så jag satt lugnt kvar. Efter en tid som kändes som en evighet gick sällskapet, och mannen följde med dom. Ganska intressant att se hur nära och kära bara hänger med och stöder när vi behöver dom.

Nu kan man tycka att jag borde sagt nåt, men man springer inte fram och tvingar på folk sånt dom kanske inte vill veta, därför är det viktigt att de vet att man kan söka rätt på någon medial för att ta kontakt ,när man själv är redo.
Jag har på känn att denna man kanske visar sig en annan dag.
Nu en stunds vila innan morgondagens mysstund med Yxon❤️
Ljus och värme❤️

Likes

Comments