Nytt för bloggen.

tänker börja dra ett kort som vägledning som jag lägger ut varje dag när tid finnes, kortet är draget allmänt till alla.

Dagens kort kommer från änglakort Healing med änglarna och kortet heter Stöd.
Känn in vad du får till dig av kortet.

"Du har beskydd och stöd runtom dig, våga be om hjälp från dina vägledare,guider,mästare och källor.
Var även ett skydd och stöd för andra"
❤️

Likes

Comments

För cirka ett år sen,lite drygt, gick jag försiktigt ut med att jag är medial,men gjorde inte så stor sak av det. Tänkte att det visar sig om jag "behöver" gå ut ordentligt och förklara vad jag menar.

Då hade jag just fått veta att jag skulle bli farmor första gången.

Efter en tid började jag få till mig saker jag inte ville se, och valde att stänga in dom bilderna i mitt huvud.För första gången på många många år,avfärdade jag mitt eget seende som totalt bullshit ,rent ut sagt.
Jag såg två olika händelser,och båda involverade en av de mest älskade i mitt.

Den ena var kryptisk, och jag förstod den inte alls.
Den andra synen,var klar och rakt på.
Jag lade ner mer krut på att försöka lösa den första synen, för det kändes som att jag möjligtvis kanske kunde göra något åt den, och också för att den andra var för sorglig.
Men den första bekräftade bara den andra ,förstod jag mycket senare.
Jag har aldrig i hela mitt liv bett så mycket till Gud ,i ren förtvivlan ,än jag gjorde dom månaderna. Och i mitt hjärta så visste jag att det inte skulle hjälpa..

Precis då förstod jag skillnaden på mina syner, och sånt man bara är rädd för, ni vet vad jag menar vad?
Dom syner man ser som gör att man vet att det här kommer att hända, dom börjar krama ihjäl din själ direkt,sakta och skoningslöst.

När våren kom,som kom också mitt första barnbarn,ett mirakel så fantastiskt vacker.
Elliot,vår egen skywalker,som jag kallar honom. Hans ögon var fantastiska, när man tittade in i dom ,såg man universum, och man såg vad verklig kärlek är, vad livet är.
Jag räknade fingrarna på honom,sökte på utsidan efter tecken, men såg en underbar själ.
Jag tänkte då, herregud, hade jag faktiskt fel, jag sänkte garden, lät lyckan komma fram, och jag grät ,av glädje.

Den natten sov jag som ett barn, ett tryggt lyckligt barn,den sista natten jag sov ordentligt.

Dagen efter fick jag meddelande om att lilleman hade blivit dålig, och elva dar efter han föddes ,togs han tillbaks till andra sidan igen, bort från våra armar, med en smärta som aldrig i livet kommer att försvinna.

Vår värld rämnade
Det kändes som Gud och himlen och alla jag ser runtom oss,hade vänt oss ryggen.
Jag kände mig sviken och lurad, ända in i själen.

Det sägs att om du ber skall du få, jag bad allt vad jag kunde, men ändå togs han ifrån oss.
Det sägs att om du ger gott till andra och världen, så får du gott tillbaks, ingen av barnen förtjänade att få gå igenom det här.

Jag tog en långpromenad till närmaste kyrka, gick in ,satt mig i en bänk och skällde ut Gud, jag skällde på himlen,änglar allt vad jag hade , jag skrek ut min sorg och min ilska , det kändes som jag ville tappa min tro, men jag kunde inte, för jag ser ju ändå det jag ser.

Jag ville skriva ut mig ur kyrkan, jag ville hålla människor och Gud till svars för att mitt barn måste gå igenom det här.
Men kansliet var stängt den dagen. Av någon anledning.

Jag stängde ner mitt seende, och vägrade öppna mig, en tid.
Sen kom jag på att om jag kan se andra borde jag också kunna se eller känna av honom som jag saknade så mycket, så jag öppnade upp igen.

När det här hände kände jag själv ,att jag ser så otroligt mycket som även kan hjälpa andra i både bra och sämre situationer, att jag inte får kasta bort möjligheten till att hjälpa.
Så jag tog beslutet att gå ut ordentligt ,vilket jag gjorde via Facebook.

Jag gick ut och berättade min historia, och vad jag kan se och känna.
Lilleman hade lärt mig massor under sin korta tid med oss,och det ville jag inte stänga ner.

Efter Elliots bortgång, fick vi alla börja om varenda dag man vaknade, om man hade somnat, fick man börja om .
Livet som fanns före tog slut den dagen han försvann.
Det nya Livet efteråt fick börja längst ner ,alla dagar, igen.

Mitt liv fick en helomvändning , jag kände att jag inte vill leva på hälften mer.

Jag hängde av mig mitt yttre skal som hängt med sen jag var liten, och gick ut i världen och visade vem jag är. Jag lämnade kvar de människor som inte gav mig något, klippte av band till vänner som bara drog energi ur en.jag bestämde mig för att våga börja säga nej till sånt jag inte ville vara med om mer, jag började ärligt säga vad jag tycker och tänker, och undviker att göra sånt som inte ger mig någon energi tillbaks. Jag började ta hand om mig mer, och fundera på vad jag själv vill. Jag började se andra på ett annat sätt, och kunde lägga tid på att hjälpa människor.

Idag dryga nio månader efter att Elliot kom till oss, är jag helt öppen alla dagar, jag hjälper människor både här och på andra sidan ,när dom kommer, och jag ger av mig själv och mitt kunnande där det behövs.
Jag tror på min förmåga, och jag vågar använda mig av den, och lära mig mer, jag kan inte se eller känna allt, jag har ibland gjort fel tolkningar i det jag ser, men det är bara mänskligt. Jag har idag hjälpt fler än jag någonsin trodde,och det är med hjälp av Elliot.
Varje gång jag hjälper någon, är det han som hjälper med mig, hade det inte varit för honom så hade jag fortfarande känt mig osäker.

Idag nio månader senare,har jag läsningar alla dagar, både i mitt hem, och via mail och bilder. Och jag älskar känslan av att jag gör nåt bra för någon.och att någon annan får möjligheten till att både få kontakt med den dom saknar och att få ett "bevis" för att livet faktiskt fortsätter på andra sidan.
Idag är mitt liv fyllt av mer mening än det var för ett år sedan.
Jag saknar den lille gullungen oändligt ,och hade gett min själ och mitt liv för att få honom tillbaks, men genom att tillåta honom vara med i min vardag så finns han med ändå,fast på ett annat sätt.


Så ja, mitt liv har ändrat, mitt jag har ändrat, min personlighet har kommit fram, jag gör något vettigt och riktigt och viktigt. Och det känns skönt.
Och nu kan jag inte bara njuta av att hjälpa andra,och att få vara mig själv .

Jag kan även njuta av tankarna och bilderna och filmerna av mitt barnbarn som faktiskt kom och förgyllde mitt liv så otroligt. Och det han gav mig.
Titeln som farmor
Ett av livets största kärlekar
Jag är glad att han kom
Jag är glad att jag är jag
Jag är glad för det jag gör
Jag är glad för de jag har i mitt liv

Stig ut ur din comfortzon, lämna bort din rustning, se dig själv, och visa andra vem du egentligen är, livet är kort,njut av det.
❤️






Likes

Comments

Ibland får jag frågor om barn, hur man skall gå tillväga när barn säger att dom "ser" någon, när barn säger att dom pratar med avlidna anhöriga, och när barn är rädda för diverse olika människor dom ser vid nattning och mitt i nätter och ja, när barn upplever sånt vi själva inte kan se.
Jag får dom här frågorna av de flesta som rör sig runt barn, allt från lärare till anhöriga, till oroliga föräldrar och alla är lika förvånade över att så många faktiskt ser, och att det faktiskt är på riktigt, och då blir man plötsligt lite rädd själv.
För hur ska jag kunna tackla det,eftersom jag inte ser själv, hur ska jag kunna hjälpa barnet om jag inte kan förstå vad det är dom ser, hur ska jag få det att sluta så mitt barn kan känna sig trygg?

Många är frågorna.
Och lika många är nog svaren.

När jag var liten,och såg det jag såg,hade jag gett vad som helst för att kunnat haft en enda som trodde på mig!
Jag hade gett vad som helst ,för att ha kunnat haft en famn att krypa upp i , någon som hade lugnat mig och frågat,
"vad är det du ser?"
"Hur ser den/det ut?"
" hur känns det i dig när det här händer?"
" vad pratar ni om?"
"Vad säger hen till dig?"
Jag hade gett vad som helst,för någon ,som hade sagt
"jag tror dig".

Jag var runt tre den den tidigaste gången som jag själv minns det,och då var jag rädd. Jag var runt fem när jag förstod, att jag skulle vara tyst om det, så att folk inte skulle tro att jag var galen.
Jag kände mig utsatt, osäker, rädd,skräckslagen, oskyddad,misstrodd,jag var mörkrädd och hela tiden på helspänn, jag tappade tron på mig själv, och på omgivningen, på vad jag såg och vad jag fick höra.
Jag fick veta att jag inte var riktigt klok,att jag hittade på, att jag fantiserade ,när jag bar som räddast.
Det var så då, på den tiden.

Idag hoppas jag att vi alla vet lite mer om det här, att vi alla kan sätta oss in i det lilla barnets skräck och känsla av ensamhet och faktiskt se till att vi gör det rätta, tror på barnet när det berättar, det här är sant för barnet även om du själv aldrig sett eller upplevt, det här är verklighet för barnet både nu och i framtiden,det finns med det försvinner inte.
Ni behöver inte göra så mycket alls, bara visa empati, och ge trygghet,tro på barnet och försöka ge så mycket säkerhetskälla som det är möjligt.
Jag tror att det barnet som får den respekten, mår bättre, vågar mera, och tror mer på sig själv.

Känner man sen att det blir obehagligt, att saker börjar röra på sig hemma, att elektriska saker sätter igång sig och rör på sig, att det blir stökigt och man börjar känna sig rädd, ska man höra av sig till de som kan hjälpa barnet att stänga ner.såna finns många bra,och de som behöver hjälp kan höra av sig i så fall så lan jag förmedla hjälpen.

Tro på varann, på barnet, lyssna, krama och visa att ni bryr er om det dom pratar om.
❤️

Likes

Comments

Alla har vi väl någongång hört talas om självuppfyllande profetior,och hur det vi tänker styr vårt liv.?
Negativt blir negativt och positivt blir positivt.
Livet blir märkligt nog så som det skall bli ändå hur vi än väljer våra vägar. Men ibland kanske vi kunde välja vägen lite enklare.
Tänker vi att det här inte fungerar, eller det här kommer aldrig att gå,så har vi skrivit vår egen profetia,och det vi tänker händer.
Tänker vi däremot tvärt om att det här fixar jag ,det här går bra, och försöker se positivare bilder så kanske vi får se en positivare utgång på det vi vill ska hända.

Samma sak när vi tänker på varandra, om vi tänker negativt så förväntar vi oss det negativa, och då hittar vi också det negativa, kanske vi kunde göra tvärtom tänka positivt på varann om varann, söka det positiva istället så kanske vi blir överraskade .
Affirmationer på gott och ont, och vill vi ha det goda, varför inte tänka sig det?
Allt det vi vill ska komma till oss, se det framför dig som ett mål, och se det komma till dig.
Tänk positivt
❤️








Likes

Comments

Efter några veckor där jag inte alls stängt ner ,varit öppen hela dygnens runt, där både sömn och egen tid bara rann bort, så tog denna mediala dam en välbehövlig paus i helgen, varken bloggen eller familj blev omhuldade.

Vid den så kallade överladdningen händer något ganska spännande, det blir fullt i huvet, det blir för mycket energi som samlas och varvar man inte ner,kör man slut på sig,precis som på vilket jobb som helst.
Därför är det så himla viktigt att jorda sig och att se till att rena sig ,och skydda sig, vilket jag alltid säger till mina klienter, men missade själv lite på slutet av förra veckan. Så nu mina vänner blir det att göra det alla dagar. Och stänga ner till nätterna,ordentligt.

Ny vecka och nya tag i det mesta igen.
Läsningarna har gått över förväntan bra, jag har hittat någon sorts lugn i att träffa folk öga mot öga, och försöker lära mig att läsa människor irl,som man säger,och även det har gått bra.
Stjärnläggningarna har även dom varit både spännande och träffande.
Och som en överraskning och pricken över iet, tittade en okänd manlig själ in,där jag fick öva på att söka upp och leverera meddelande till en glad släkting.

Det känns bra att få hjälpa där man kan,när man kan.
Nya tag i bloggen i morrn.
❤️

Likes

Comments

Ibland när jag läser någon,säger jag att personen har med sig ljusvarelser.
Vad menar jag med det egentligen?

Ljusvarelser ,änglar ,ljusbärare , beskyddare,hjälpare, etc

När jag ser en ljusvarelse så brukar jag jämföra det med en omvänd skugga, ljusvarelsen finns framför eller bakom eller på sidorna, jag ser dom oftast när personen jag träffar har det jobbigt, går igenom nåt allvarligt ,obehagligt eller helt enkelt mår dåligt.
När vi har det som värst i livet ,så finns dom där. Dom stöder, pushar oss åt rätt håll, finns med och lyssnar , tröstar ,fast vi inte ser dom.
Dom är med och skyddar oss allt bad dom kan, på alla möjliga sätt.
Många människor ser bara ljusglimtar av dom, många ser ljusbollar,andra glitter. Ju mer jag öppnar upp, mer ser jag och större blir dom.
När dom finns med oss, kan det kännas som att någon pillar på en ,i håret, petar på en, det kan kännas som att någon tittar på en, de kan visa på olika sätt att de finns med oss.

dom är vackra
Och vill oss väl.
Har du ljusvarelser med dig så är du gudomligt skyddad.
❤️

Likes

Comments

Mirakel
Det vet vi ju alla vad är, eller vi kan iallafall tänka oss ungefär vad det är, eller vi kan i allafall ibland tycka att vissa saker kunde vara Mirakel...
Nå idag har jag varit med om ett,mirakel för mig, och för en mamma i Sverige som jag inte ens vet var hon bor.eller ens vem hon är.
Jag satte mig i soffan efter en fin dag ,där jag varit och spenderat några timmar med sonen och hans underbara sambo,och efter ommöblering ,igen ,av min lägenhet.
Jag kände mig lite rastlös, har haft huvudvärk flera dagar så jag försökte vila bort den, därför har jag avstått läsningar några dar.
Nå jag sitter i soffan och minding My own business, när plötsligt en ljus figur kommer fram på min vänstra sida, en ung man med ett fantastiskt leende.
Jag sitter och funderar en stund ,och försöker komma på vem det kan va.
Ingen jag känner,och jag blir lite så där obekväm, tänker

"jaha, vad ska hända nu då"
Jag ser honom och hans kläder i detalj.

Efter en stund tröttnar jag på att fundera , frågar lite halvhjärtat vem denne någon hör till, men får bara ett namn på vad jag tror är han själv. Jag ser honom klart.
Han visar mig var jag skall hitta "den" som skall ha meddelandet. Och plötsligt utbryter nåt så vansinnigt roligt att jag inte riktigt kan somna ännu.
Killen visar mig till hans mamma, och hon i sin tur har visats till mig.

Killen har på riktigt tagit kontakt , hur vet jag inte, med mig för att få va med sin mamma ,i allafall i tankarna på hennes viktiga dag.
Han har bemödat sig att söka upp en människa han inte känner, och övertyga den att ta kontakt med mamman, för att få säga och och berätta för henne om saker jag inte ens kan söka upp.sånt som jag inte kan veta överhuvudtaget.😱
Kvällen slutar med att både jag o mamman är överväldigade ,över träffsäkerheten, över hans sätt att bevisa för henne ,att han faktiskt e med henne ännu.
Och namnet på hans vän som också gått över ,dök upp.han visade till och med upp en bild på sin fru och hennes barn.
Jag är helt överväldigad.
Det fanns så mycket som stämde och , mamman blev så glad. Och när hon bekräftade det jag sa, så blev jag så paff att jag inte har svalt det ännu.
Hur fantastiskt är det inte att få vara så här mottaglig såna här gånger.
Lyckos mig
Och dig
❤️

Likes

Comments

Hej alla rara, idag tänker jag skriva lite om respekt.
Respekten till varandra , och till oss själva och till allt runtomkring oss.

Ordet respekt, är lite kantigt och låter som ett ord taget ur en lagbok,kanske.
Känslan respekt är tagen direkt ur hjärtat.
Respekt och empati är ord som går hand i hand.
Vad är respekt för just dig?

Fundera på det en stund.

Jag anser att respekt är något man har för en annan levande varelse , respekt är något man visar alla levande varelser, respekt är något vi visar för moder jord,och respekt är något man borde ha för moder jord.
Respekt är något vi visar varann i glada och sorgliga stunder, helst hela tiden.
Respekt
Borde vara något som alla människor har inbyggt i sina hjärtan och i sin hjärna.
Alla har inte det.

Vi borde respektera varandra, varandras vilja, och varandras val, vi borde respektera varandras liv, varandras boende, varandras sexualitet. Varandras religion , varandras kultur, varandras lagar, varandras måsten ,varandras jobb ,varandras familjer och varandras saker och hem.
Vi borde

Respekt är något vi förtjänar och något vi alla vill ha.
Men kan vi alla ge och visa respekt till varandra?
Visar du respekt till dig själv ,och din nästa?
Respekt
❤️

Likes

Comments

var just ner till Gravgården och skulle tänd ljus i mitt barnbarns lykta i minneslunden, och får se att den är borta !!! alla andras stod kvar, hade den blåst iväg borde även de andra ha varit borta ,och nallen jag haft på den var placerad på en annan lykta...
om någon hittar en lykta med silvertext som det står Elliot Skywalker på så hör av er.
om någon flyttat den så hör av er.
jag fick inte behålla mitt barnbarn och vill kunna ha en lykta att sätta ljus i till hans minne, och det här gör mig både ledsen och sorgsen. hur kan man ta någons minneslykta, eller flytta på andras minnessaker. fy tusan va jag e ledsen.
dela så att jag kanske kan få tillbaks den.

Likes

Comments