idag är det extra jobbigt. vet inte riktigt hur jag ska ta mig till. har legat i min kompis säng hela dagen medan hon har varit i skolan. istället för att göra det som är viktigt, istället för att ta tag i mitt liv har jag druckit vodka, gråtit, sovit, försökt att distrahera mig själv och försökt att överleva. känns som att det inte går längre. jag vill inte dö. jag vet att framtiden blir bättre men ibland känns det som att jag inte orkar att vänta. min kropp orkar inte. min själ orkar inte. allt är för tungt och jag är inte stark nog. jag vill inte att min mamma ska oroa sig så jag pratar inte med henne. min kille gjorde slut och han förstår säkert inte hur ont det gör. att bli lämnad, att inte ha det stöd som man behöver. mina kompisar är upptagna. de har så mycket i skolan och de förstår inte hur jobbigt det är. hur jag mår. vet liksom inte hur jag ska ta mig till. vill inte dö men det skulle vara lättare än detta.

Likes

Comments

jag känner mig ensam. det har ingen betydelse att min pojkvän är här, eller att min mamma ringer, eller att jag delar rum med en annan tjej i en termin. jag är fortfarande ensam för att ingen förstår mig. vad kommer att hända när jag flyttar tillbaka till sverige? jag har aldrig känt mig accepterad där, alltid som en outsider. vart jag än är så är jag inte normal. jag är alltid den som är konstig för att jag är från ett annat land. när jag är i usa så säger alla "you're so swedish" för att ursäkta mitt beteende, och när jag är i sverige så är det alltid "gud va du är amerikansk". men jag är ingenting, jag är från en helt annan värld som ingen kan förstå. alltid ensam, alltid ångest.

Likes

Comments