Header

Contains affiliate links

Alltså, wow - vilken fin respons jag har fått på förra inlägget. 😳 Jag trodde att diabetes var totalt ointressant och obekvämt att läsa om, men det verkar vara tvärtom. Det är lite befriande och skönt på något sätt, samtidigt som det förstås är lite jobbigt också. Livet är ju inte sådär perfekt och tillrättalagt så varför göra sken av att det är det? Det kan ju vara alldeles underbart med alla ups and downs.

En väldigt stor del av diabetikers liv är ju maten, men tyvärr har jag alltid varit totalt ointresserad av kost. Det har mer varit ett nödvändigt ont, men nu är det ju lite annorlunda. I ärlighetens namn har jag skitkass disciplin och äter en del ljust bröd, pasta, godis, CHOKLAD, och lightdrycker förstås. Grejen är ju att man kan ha urusel kost och bra diabetesvärden samtidigt, eftersom jag reglerar allt med insulinet. Det spelar ingen roll om jag äter pizza eller fullkornspasta, bara jag doserar rätt behöver det inte synas i blodsockervärdet. Med det inte sagt att det är bra att göra så, men det går.

Pontus är däremot en fantastisk kock och kan laga mat i flera timmar. Förstår att det tar emot för honom när jag serverar torra kycklingfiléer med lite ris. 😂

Efter diabetesgalan igår insåg jag att jag måste börja lägga lite tid på matlagningen, bra råvaror och rutiner kan nog göra underverk. Så härmed lovar jag mig själv, och min stackars sambo, att jag ska göra en ordentlig satsning på ordentlig mat i en vecka. Steg ett är att göra matsedel - jag har aldrig gjort en sån i hela mitt liv men inser att det kanske är rätt smidigt ändå. Jag lovar inte att allt blir gott MEN jag ska anstränga mig och verkligen försöka.

Idag blir det grillad kyckling med caprese. Det kan ju inte gå att misslyckas med, tänker jag? Gott och ganska nyttigt. Jag vet inte om det innehåller så mycket, men det är populärt i Sardinien och Sardinien är ju en blue zone 😉


Grejen är att vi faktiskt har ganska bra prylar i köket. Pontus gillar att investera i bra knivar, stekpannor m.m. så jag har ju alla förutsättningar att lyckas. Jag antar att det är just mitt bristande intresse som dragit ner resultatet förut, och okunskap förstås.

Men idag och en vecka framåt blir det ändring! Önska mig lycka till 😳😁

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ikväll är det första Diabetesgalan någonsin på TV3 och Viafree. Jag fick diabetes typ 1 för drygt två år sedan och har, precis som alla andra med samma sjukdom måste göra, lärt mig att leva med det. Jag brukar aldrig prata om min diabetes offentligt men gör ett undantag dagen till ära. Så håll i hatten för här kommer ett långt inlägg 😊

Jag fick diagnosen diabetes typ 1 i mars 2015. Där och då inne på akuten i Uppsala insåg jag för första gången att jag kommer att dö en dag, för det hade inte slagit mig lika hårt i ansiktet förut. Det enda jag kunde tänka på var att jag aldrig mer skulle kunna åka utomlands, skaffa barn eller vara spontan igen. Dessutom skulle jag dö tio år i förtid, som ju diabetiker i snitt gör.

Nu har jag lärt mig att livet inte alls tar slut bara för att man får diabetes, även om det förändras i grunden. Jag brukar säga att ha diabetes typ 1 är som att köra bil - vi diabetiker kör med manuell växelspak och rattar sockernivån med sprutor, medan ni friska kör automat och låter kroppen fixa allt. Jag hoppas att jag sköter mig så pass bra att jag får leva länge och bra, men det finns ju inga garantier för nåt här i livet.


Diabetes är, olikt vad många
tror, en väldigt komplex sjukdom. Insulinsprutorna vi tar räddar dagligen våra liv, men feldoserat blir det till ett gift som kan döda. Det låter ju väldigt dramatiskt men det är ju faktiskt så det är.

För mig är den ständiga rädslan för lågt blodsocker värst. Högt blodsocker kan jag hantera och har aldrig råkat ut för att ha legat högt för länge (vilket också är livshotande). För lågt blodsocker - blodsockerfall - innebär att hjärnan får för lite socker till följd av att man tagit för mycket insulin eller gjort en fysisk aktivitet. När det händer tappar man långsamt medvetandet och blir väldigt yr, inte bara så att man måste sätta sig en stund utan så att man måste slänga i sig socker för att inte svimma och riskera koma. Hjärnan kopplar ur och allt är bara förvirrat. >>Vem är jag? Hur öppnar man ett kylskåp? Var kan jag hitta ett glas till mjölken?<< Mjölk är perfekt vid lågt blodsocker eftersom det innehåller mycket socker och snabbt går ut i blodet. Inte ens den enkla processen är självklar när sockret letar sig ner mot 2 (friskt värde är 4-7 mmol).

Gammal blodsockermätare med stick i fingret //// Ny blodsockermätare som scannar värdet utan stick

När jag efter en tid sa till min sambo att jag inte vågade åka utanför Europa med min diabetes bokade han en rundresa i Malaysia. Så typiskt Pontus 😂 "Klart du vågar!" menade han. Han ville gå i regnskogen och så var det med det. Efter att ha åkt svarttaxi flera timmar ut till en 130 miljoner år gammal regnskog checkade vi in på hotellet och laddade för nästa dags vandring. Jag var fullständigt l i v r ä d d men ville inte gärna banga ur när vi trots allt rest över halva jordklotet.

Jag tror att jag stod vid ingången i 20-30 minuter och nästan grät för att det kändes så farligt. Tänk om jag fick akut blodsockerfall mitt inne i djungeln? Jag kunde ju på riktigt dö på bara ett par minuter om jag doserade fel. Men så vann logiken över känslorna, för varför skulle jag ens ta insulin i djungeln? Motionen och värmen skulle hålla blodsockret i schack och jag hade ju snabbt socker med mig.

Så vi gick in, och det gick (såklart!) bra.


Den resan förändrade helt och hållet min syn på livet som diabetiker. Ja - det är omständigt, obekvämt och jobbigt att ha diabetes, men det är det ju hemma i vardagsrummet också. Det finns ingen som helst anledning att ge upp sånt jag tycker är roligt bara för att jag måste ta med mig mina sprutor. Med planering och framförhållning kommer man väldigt långt, för om man glömmer läkarintyget till flygplatsen kommer man nämligen ingenstans 😉

---

En mycket viktigare resa än den till Malaysia var hur som helst den som började i december förra året, då vi fick veta att vi väntade en bebis i augusti. Om jag var livrädd vid ingången till regnskogen var det INGENTING mot för vad jag kände inför ett barn och krav på 9 månader av perfekta blodsockervärden. Jag har ju alltid skött mig bra, men ville och bestämde mig tidigt för att sköta mig perfekt under hela graviditeten. Dåligt kontrollerat blodsocker ökar ju risken för missfall och missbildningar, och det ville jag inte på nåt sätt riskera skulle hända vår bebis.

Och tro't eller ej - jag låg bra i värden hela tiden. Det krävdes en massa ansträngningar och många, många rutinkontroller på Akademiska (varannan vecka hela graviditeten, som mot slutet blev varje vecka), men fjärde augusti föddes vår Elise. Frisk! En fantastisk liten tjej som klarade både graviditeten och förlossningen alldeles exemplariskt. Vi fick stanna på BB 4-5 dagar efteråt eftersom man ville hålla koll på att jag återhämtade mig som jag skulle. Insulinbehovet sjunker ju med ca 50% direkt efter förlossningen, efter att ha ökat med minst lika mycket under själva graviditeten. Inte en dans på rosor med andra ord, men inte omöjligt heller.

Att ha en liten bebis är ju körigt för vem som helst, och tänk er då när ni behöver stanna upp mitt i kolikattacken, blöjbytet eller amningen för att ni måste sticka er i fingret och ta insulin/socker. Vilket ohyggligt meck det är alltså... Och för att kunna göra det måste man veta var i hela friden grejerna är, sådär lagom kul när man precis satt sig, tagit fram bröstet och inser att alla grejer ligger utspridda i lägenheten. 😳😂

Alla mammor är superhjältar - och särskilt mammor med diabetes och andra kroniska sjukdomar.


Jag är fortfarande, precis
som i början, rädd för döden. Insulinet är ju både ett gift och en räddning. Jag brukar faktiskt tänka att jag aldrig är så modig som jag är med en cola i handväskan - blir jag låg mitt i en skogspromenad, i en regnskog eller på ett flygplan går det snabbt att hälla i sig socker. Det blir en väldig trygghet som gör att jag vågar, eftersom jag vet att jag kan misslyckas utan att det blir för allvarligt. Kanske löjligt, vad vet jag, men det funkar för mig.

Jag är också väldigt tacksam att jag bor just i Uppsala. Diabetesvården här är världsledande och många av mina läkare har vunnit priser för deras forskning. Fokus är förstås botemedel, men det saknas pengar. Det återstår att se om jag vågar se galan ikväll, jag vill inte fokusera för mycket på det som är jobbigt med min diabetes, det blir övermäktigt då. Men pengar kommer jag att skänka, och det hoppas jag att ni gör också!

👇Skänk pengar eller bli månadsgivare här👇
👉https://www.diabetes.se/diabetesfonden/👈

Jag och Elise utanför specialistmödravården vid Akademiska sjukhuset

Likes

Comments

Contains affiliate links

Idag är lilla bebisstackaren fortfarande helt knäckt av tandsprickningen, hon kämpar på bra även om det märks att det gör väldigt ont. Hon gråter, skrattar och sover lite sådär ombytligt och förvirrande. Det är två små rackare i underkäken som är på gång och efter en snabb googling vet jag att det brukar ta upp till en vecka innan det går över (har i och för sig googlingsförbud eftersom Pontus tycker jag självdiagnostiserar för mycket, så vad vet jag 😏)

När hon sover hinner jag fixa lite hemma. Idag fick olivträdet och apelsinträdet flytta från fönstret till ena hörnet i vardagsrummet eftersom båda verkar vissna lite när det drar kallt. Vi får se hur vi lyckas sköta om dom nu under vintern, jag överlåter nog det till Pontus så förbättras oddsen för överlevnad. 😉

Fönsterbrädan utan träden, nu utbytta mot träbåt och Ljusstake LILJAN, Skultuna, 898:-

Elise är ju en väldigt aktiv liten krabat och vill vara med hela tiden. Så länge hon får sitta vid sidan om och titta på vad vi gör är hon nöjd, så när jag fixat och trixat idag har hon suttit i sin babysitter och jollrat för sig själv mellan varven. Vi försöker att inte köpa för dyra saker nu när hon är riktigt liten eftersom hon kommer växa ur allt så snabbt, så vi fastande för Carena - Arholma som är lite billigare. Verkligen min räddning på dagarna! Tips till er som inte gärna lägger en förmögenhet på sånt med relativt kort användningstid. 😊

Den passar bebisar upp till 9 kg så vi har några månader kvar innan vi säljer den vidare. Vi är i alla fall helnöjda!

Likes

Comments

Contains affiliate links

Idag är det hushållets första fars dag! Älskade Pontus, du är värd all uppmuntran veckans alla dagar. Så omtänksam och generös. Vi älskar dig! ❤

Eftersom min kära sambo älskar livets goda blev presenten ett efterlängtat espressokit. Kanna från Bialetti, koppar från Cervera och bönor från Espressohouse. Vi båda älskar ju riktigt gott kaffe så första koppen sådär en söndagsmorgon blev hur nice som helst. Det är dom små sakerna i vardagen!

Dagen till ära har dessutom Elises första gaddar valt att ge sig till känna! Vilken skräckblandad förtjusning alltså, så häftigt att hon är så pass stor men så hemskt att det gör ont. För en liten bebis måste ju varje litet steg i utvecklingen vara omvälvande, helt plötsligt ska tänder skapas och spricka igenom tandköttet? Så nu skriks det och skrattas det om vartannat här hemma, hon är ju fortfarande en väldigt sprallig och glad liten typ men klart arg över att behöva bekymra sig om de små tänderna. 100 % tydligt att hon har ärvt mitt temperament 😂

Jag trodde faktiskt att vi skulle få vänta betydligt längre men vissa bebisar får tydligen rätt tidigt, Elise är ju bara ca 3,5 månad. Skönt att ha det bortgjort antar jag, men det ska ju ploppa upp några stycken till så det är väl bara att förbereda sig med bitringar och alvedon. De senaste dagarna har hon tuggat på händerna och fått mer saliv än vanligt, så det är inte så förvånande egentligen. De har inte vuxit igenom tandköttet än men syns klart och tydligt där precis under ytan.

Tar som vanligt tacksamt emot tips om ni har några magiska knep som kan underlätta!

Jag och Elise skulle egentligen ha åkt iväg till en konferens idag, men en förkyld mamma och tandig bebis är inte en perfekt kombination, speciellt inte när man måste åka tåg i två timmar och färja i tre. Biljetterna ombokade till tisdag så hoppas vi är piggare då!

Likes

Comments

Så tacksam över att få vara hemma med Elise. Jag trodde dagarna skulle gå långsamt men det går riktigt bra! Jag pluggar ju lite på sidan om och passar på att pyssla lite här hemma. Vi flyttade mitt i graviditeten i våras så allt ser nästan ut som det gjorde när vi bar in möblerna på tillträdesdagen!

Vi bor ju i ett 20-talshus och det är så fint! Trivs verkligen med att bo här. Vita trägolv, nära tre meter i tak och gamla spegeldörrar, så det behöver nästan inte fixas så mycket för att det ska kännas bra.

Vi ska fixa lite framöver ändå såklart, men det är ingen riktig brådska. Jag vill måla om vardagsrummet men att välja färg är lättare sagt än gjort. 😂 Ska grotta ner mig i inspiration från pinterest och hemnet innan vi gör nåt.

I sovrummet har vi gråa väggar och det trivs vi riktigt bra med!

Försiktig nackövning i sängen

(Jag får nypa mig i armen ibland - tänk att just jag bor just här tillsammans med dom två jag älskar allra mest. Så tacksam).

Likes

Comments

Idag fick vi fint långväga besök av min farmor och en av mina farbröder! Jag kommer inte ursprungligen från Uppsala så dom allra flesta i släkten bor inte i närheten, vilket gör tillfällena vi ses ganska sällsynta och därför blir det extra roligt när dom väl kommer och hälsar på.

Idag hade dom med sig så himla fina kläder från Lindex! Om det var socialt acceptabelt för vuxna och gå omkring i små björntröjor hela vintrarna hade jag lätt gjort det. 😂

Bäst av allt var ändå förstås att få träffa farmor. Önskar så att vi bodde närmare men man kan ju inte få allt här i livet, och telefonen fungerar som ett helt okej substitut. Längtar redan efter nästa gång vi ses, det känns så otroligt värdefullt att få dela Elises tid med de vi bryr oss extra mycket om!

Ska ta mig i kragen och beställa ett fotoalbum för alla dessa bilder vi tar, har ni tips på fint babyalbum tar jag tacksamt emot 😊

Jag, farmor Ingrid, Elise och min lillasyster Maja

Imorgon är det dags för första träffen med BVC's föräldragrupp. Är egentligen lite skeptisk men det är ju dumt att döma ut något man aldrig provat! Eller hur? Vi får se hur det går, det värsta som kan hända är väl att alla bebisar sympatiskriker i kör 😂

Likes

Comments

Inser att rubriken är ganska pretentiös 😉 Men vi möts av så många förvånade reaktioner när vi berättat att Elise sover hela nätterna igenom att det kanske är dags att dela med sig - hon har mer eller mindre sovit 8 timmar per natt sedan hon var en månad.

Den första månaden hade Elise kolik och matades varannan timme dygnet runt, då fick vi minst sagt uppleva den berömda sömnbristen... Hemskt. Jag blir helt knäpp om inte jag får mina 8-10 timmar per natt. Det blev dessutom jobbigare eftersom hon inte bara skrek på nätterna utan även på dagarna. Väldigt skönt att den perioden är över!

Lyckligtvis gick det över rätt snabbt och vi försökte ganska direkt etablera lite sovrutiner, trots att många omkring oss sa att det inte går med så små bebisar. Av en slump såg jag dock detta avsnitt av Nyhetsmorgon där en barnläkare gav lite tips om första tiden med bebis.

Hon sa bland annat nåt i stil med att man ska "dunka i så mycket mat man kan vid midnatt" för att få så lång sammanhängande sömn som möjligt. Ett annat tips var att vid sista måltiden vira en bebisen i en filt så att hon inte kan slå ut med armarna när man lägger ner henne i sängen, för då försvinner den där ombonade tryggheten från famnen direkt - och de vaknar.

Så ända från början har vi vid kl 23 gett ett stort mål mat, vaggat henne invirad i en filt och sedan lagt henne i sängen. Oftast behövs det att man stryker henne över håret eller pussar på pannan i sängen så hon förstår att även om hon ligger ensam är vi fortfarande nära. Och det fungerar perfekt!

Elise nedbäddad efter nedvarvning i soffan💛

Såhär har vi gjort för att få 8 timmar sammanhängande nattsömn (1-3 månader)

21.00 Byt om till pyjamas och låta sprattla i babysitter/på golvet
22.00 Varva ned lite i soffan
(senast) 23.00 Mata, vira in i filt, lägga ned i sängen
---
06.00/07.00 Byta blöja, mata - somna om!
09.00 Byta blöja, mata, vakna för dagen

Nu har det automatiskt blivit så att hon somnar tidigare och tidigare, men absolut senaste tiden att natta är 23. Det är FANTASTISKT att få så många timmar sammanhängande sömn varje natt, även om vi såklart också har undantag med lite jobbigare nätter. Just nu är trenden att hon snarare somnar vid 22 och då får hon såklart styra det.

Elise sover för natten när hon var omkring 7-8 veckor i vad vi kallar "burriton" 😍

Det kanske också är värt att nämna att vi försöker hålla henne vaken ganska mycket under dagtid, dvs inga "onödiga" tupplurer utan bara när hon själv signalerar att hon behöver sova. Oftast blir det vid 14.00 och 18.00, då kan hon sova upp till en timme men oftast bara nån kvart eller två. Hon sover också alltid ungefär en kvart efter dagliga förmiddagspromenaden.

Happy baby, happy parents. Alla utvilade och glada 😊

Likes

Comments

Söndagar är nog kanske veckans skönaste dag! Då kan man göra det man har lite guilty pleasure-känslor för. Typ sovmorgon, lata sig i soffan, veckohandla lite längre än brukligt, gå långpromenad... Just idag klev jag upp lite före Pontus och Elise för att städa av lite eftersom vi egentligen skulle fått besök, men det ställdes in så vi planerade om lite.

Pontus städade resten av lägenheten innan vi åkte och handlade på Citygross - som lätt har bästa köttet av alla matvarubutiker. Vi handlar nästan alltid där! Jag är inte riktigt intresserad av att laga mat så det är tur att Pontus är det. 

Han köpte bringa som han har tillagat hela dagen(!), som vi precis åt som hamburgare. Väldigt nice.

Jag är mer en pasta-och-köttbullar-kock så det är tur att Pontus har bra smak och är riktigt duktig. Annars hade det blivit ensidigt här hemma, hehe.

Nu ska familjens gäris se på film medan Pontus spelar badminton. Totalt o-spännande dag men det behövs ju ibland eller hur?

Elise har för övrigt sovit som en gud hela natten igen, alltid mellan 23-07 och ibland längre om man har tur. Tack bra sovrutiner! 😍

Likes

Comments

Igår eftermiddag åkte vi ut till Elise's farmor & farfar och var där hela kvällen, bytte till vinterdäck på bilen, åt mat och umgicks lite sådär fredagsmysigt. När vi åkte hem igen och började leta efter nycklar upptäckte vi att vi bara hade själva lägenhetsnyckeln, vilket blev... problematiskt... eftersom portkoden inaktiveras efter kl 22 och därefter kräver en egen nyckel. Så där stod vi, utelåsta. 😂

Bara att vända om! Dom bor bara ca 30 min från oss så det var inte så farligt, men drygt att vi var så slarviga. Jag hade med mig insulin till mig och babysemp till Elise så att vi klarade oss för natten i alla fall, annars hade det blivit lite kämpigt. Det var i vilket fall som mysigt att sova kvar!

Vi hann för övrigt se en stund av Grotescos nya serie, hejdlöst roligt för politiska nördar! Rekommenderas varmt, finns på SVT Play. 😊

I dag blir lillan också 3 månader! 6 kg tung och 62 cm långt kraftpaket. Dagen till ära feberfri efter vaccinationen! Hon kom undan ganska lindrigt ändå, en liten febersväng igår kväll men i övrigt helt pigg. Dags igen om två månader!

  • 256 Readers

Likes

Comments

Så slog den till ändå, vaccinfebern 😢 Vi förstod att den var på gång, inatt sov hon mer eller mindre mellan 22.00-10.00 och senare på kvällen visade tempen 38. Helt däckad liten bebis! Nu är hon nedbäddad i soffan och sover bredvid oss. Förhoppningsvis går den över imorgon så vi kan njuta av helgen tillsammans, och om inte får vi fortsätta gosa ner oss i soffan. Det är kanske inte helt fel det heller. 

Likes

Comments