Header

Äntligen adventstider igen! Ser så mycket fram emot att dela allt julmys med Elise. Världens skönaste lilla böna! Jag är ju partisk förstås men älskar verkligen varje stund tillsammans, hon är så glad hela tiden och ger så mycket energi.

Har precis hämtat ut hennes julklänningar på posten. Sååå orimligt exalterad. Varför är allt smått så himla sött och fint? Smäller ju av! Letar just nu inspo till julbilder, länka gärna tips! 😄👇🏻

Ikväll myser vi på här hemma hela lilla familjen, Pontus lagar mat, jag tittar på och Elise spexar. Imorgon släktkalas och söndag första advent. It's good to be alive, som man säger😊

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Okej, det är lite läskigt. Men kul! Jag har tagit tjuren vid hornen och skaffat Etsy! För er oinvigda vill jag passa på att varna, det är en mycket beroendeframkallande sida med många, många fina saker! Verkligen allt mellan himmel och jord säljs av människor som gillar att skapa.

Min nisch är s.k. printables, vilket är digitala tryck man kan köpa för en mindre summa (25 små kronor!!😳😄) för att skriva ut hemma. Man får alltså ingen fysisk produkt hem i brevlådan, utan en fil man själv kan göra vad man vill med. Enkelt för den som har en ram över och vill ha något nytt på väggarna! Jag gillar ju grafisk design och har gått och tänkt på den här idén ett tag, så jag bestämde mig för att testa.

Länken hittar ni genom att klicka HÄR och jag blir förstås JÄTTEGLAD om ni går in och tittar! Bilden längst upp är ett litet smakprov med tydligt jultema, anpassat för att passa både yngre och äldre.

Vad tycker ni? 🎅

Likes

Comments


Att kunna mäta sitt blodsocker
är, tillsammans med insulinet, det absolut viktigaste hjälpmedlet för en diabetiker. Risken att njurar, ögon eller hjärta ger upp i förtid minskar avsevärt om man lyckas hålla sig inom bra värden. Genom bra blodsockerkontroll ökar dessutom arbetskapaciteten, livskvaliteten och om man har tur - livslängden.

Fram till nyligen har man mätt sitt socker bl.a. med klassiska "stick i fingret"-metoden. Varje gång man behöver mäta skulle man alltså upp med tre prylar - nålen till fingret, teststickan till blodet och själva dosan. Inte så smidigt på väg till dagislämningen, mitt i bilkörningen eller inne på ICA Maxi. Faktiskt inte ens smidigt hemma i soffan! Största nackdelen med att ha så osmidiga lösningar är att få orkar kolla sockret lika ofta som man bör, vilket ger sämre värden som ger fler följdsjukdomar som ger högre sjukvårdskostnader. Men tekniken går ju tack och lov ständigt framåt och numera finns betydligt bättre lösningar.

Freestyle Libre är en hyfsat ny blodsockermätare där man först fäster en sensor med nål i armen, som man sedan scannar trådlöst med en liten dosa. Det tar bokstavligt talat en sekund. Den mäter sockret en gång i minuten dygnet runt, visar trender, grafer och medelvärden. Med den ökar kontrollen och risken för komplikationer minskar avsevärt (dokumenterat). Läs gärna mer om mätaren på deras hemsida.

Men vilken blodsockermätare man får av sitt landsting beror helt och hållet på var i landet man bor. I Uppsala har man inte rätt att få en sån här mätare om man inte ligger "riktigt dåligt", för att sedan bli av med den när man fått bättre värden (som man ju får med en libre). Vilken logik de använder sig av vet jag inte. I praktiken blir det ju så att de som sköter sig straffas och de som missköter sig gynnas, och när de som misskött sig börjar sköta sig straffas de också. Snurrigt. Dåligt.

Lyckligtvis kan man bekosta sensorerna till Freestyle Libre privat. De kostar 690 kr styck, och räcker i två veckor innan man måste byta. Månadskostnaden blir alltså 1.380 kr - året om. Årskostnaden blir följaktligen 16.560 kr. För att överleva.

Tro mig - jag är verkligen tacksam över det svenska välfärdssystemet. Tack vare det får jag två livsnödvändiga sorters insulin och annan nödvändig vård. Men jag blir så arg när det skiljer så mycket över landet, och att landstinget i Uppsala inte "har råd" med dessa mätare när de "har råd" med så mycket annat för mina skattepengar. Funderar på om det är värt att byta landsting till ett som erbjuder bättre mätare, men det känns för omständigt i längden.

På Ebay har man nu en chans på en månadsförbrukning för 989 kr istället för 1380 kr, sitter och klurar på om jag ska våga lägga ett bud.

Gammal klassisk mätare // Ny Freestyle Libre


Jag önskar att jag slapp den här jäkla sjukdomen, men nu när jag har den gäller det att ändå försöka leva så obehindrat som möjligt. Ni som är friska - klappa er själva på axeln, håll hårt i plånboken och var tacksamma över att ni slipper lägga era julklappspengar på tråkiga blodsockermätare. Åk till Bahamas istället. 😉

För övrigt anser jag att landstingen bör avskaffas och att vården ska förstatligas.

Likes

Comments

Okej, wow... Jag var en ännu större socker-junkie än jag trodde 😳

Efter förra veckans matlöfte har jag nu rannsakat mig själv och lyckats kapa allt synligt socker och försökt byta ut mot bättre alternativ. Frukostmackan är t.ex utbytt till äggröra och smoothie, och fikabrödet till kaffet är... HELT BORTA. 😭

Viktigast av allt är ju dock att äta alla mål varje dag, och det har jag faktiskt lyckats med den här veckan. Jag har dessutom lagat allt från grunden och helt plötsligt är min mat ätlig.

Även jag har ju några så kallade "gravidkilon" jag vill bli av med, främst eftersom jag vill ta mindre insulin (påverkas bland annat av vikten) men också för att slippa köpa en helt ny garderob. Jag älskar mina kläder och tänker inte slösa en enda mammakrona på att köpa nya plagg bara för att jag vill äta onyttigt. Det är i alla fall det jag intalar mig själv. 😏

Största motivationen är hälsovinsten. Kroppen behöver inte allt jäkla skit man stoppar i sig i onödan, och bara jag kan kapa det är jag rätt nöjd. Jag är redan mycket piggare och sover bättre så bevisligen är kroppen redan ganska tacksam.

Så här såg vår matsedel ut förra veckan:
Lasange
Lax + blomkålspuré
Grillad kyckling + caprese
Lövbiff + löksås
Kyckling + dragonsås

Nu är det hög tid att skriva en ny för denna vecka, men hur i hela friden får man inspiration att hitta på varierade rätter!? Tipsa gärna om bra sidor/bloggar/instakonton så jag kan botanisera. Inget krav på snabblagat men inte heller sånt som tar hela dagen. 1-2 timmar tillagningstid är okej! 👇🍝

Likes

Comments

Contains affiliate links

Alltså, wow - vilken fin respons jag har fått på förra inlägget. 😳 Jag trodde att diabetes var totalt ointressant och obekvämt att läsa om, men det verkar vara tvärtom. Det är lite befriande och skönt på något sätt, samtidigt som det förstås är lite jobbigt också. Livet är ju inte sådär perfekt och tillrättalagt så varför göra sken av att det är det? Det kan ju vara alldeles underbart med alla ups and downs.

En väldigt stor del av diabetikers liv är ju maten, men tyvärr har jag alltid varit totalt ointresserad av kost. Det har mer varit ett nödvändigt ont, men nu är det ju lite annorlunda. I ärlighetens namn har jag skitkass disciplin och äter en del ljust bröd, pasta, godis, CHOKLAD, och lightdrycker förstås. Grejen är ju att man kan ha urusel kost och bra diabetesvärden samtidigt, eftersom jag reglerar allt med insulinet. Det spelar ingen roll om jag äter pizza eller fullkornspasta, bara jag doserar rätt behöver det inte synas i blodsockervärdet. Med det inte sagt att det är bra att göra så, men det går.

Pontus är däremot en fantastisk kock och kan laga mat i flera timmar. Förstår att det tar emot för honom när jag serverar torra kycklingfiléer med lite ris. 😂

Efter diabetesgalan igår insåg jag att jag måste börja lägga lite tid på matlagningen, bra råvaror och rutiner kan nog göra underverk. Så härmed lovar jag mig själv, och min stackars sambo, att jag ska göra en ordentlig satsning på ordentlig mat i en vecka. Steg ett är att göra matsedel - jag har aldrig gjort en sån i hela mitt liv men inser att det kanske är rätt smidigt ändå. Jag lovar inte att allt blir gott MEN jag ska anstränga mig och verkligen försöka.

Idag blir det grillad kyckling med caprese. Det kan ju inte gå att misslyckas med, tänker jag? Gott och ganska nyttigt. Jag vet inte om det innehåller så mycket, men det är populärt i Sardinien och Sardinien är ju en blue zone 😉


Grejen är att vi faktiskt har ganska bra prylar i köket. Pontus gillar att investera i bra knivar, stekpannor m.m. så jag har ju alla förutsättningar att lyckas. Jag antar att det är just mitt bristande intresse som dragit ner resultatet förut, och okunskap förstås.

Men idag och en vecka framåt blir det ändring! Önska mig lycka till 😳😁

Likes

Comments

Ikväll är det första Diabetesgalan någonsin på TV3 och Viafree. Jag fick diabetes typ 1 för drygt två år sedan och har, precis som alla andra med samma sjukdom måste göra, lärt mig att leva med det. Jag brukar aldrig prata om min diabetes offentligt men gör ett undantag dagen till ära. Så håll i hatten för här kommer ett långt inlägg 😊

Jag fick diagnosen diabetes typ 1 i mars 2015. Där och då inne på akuten i Uppsala insåg jag för första gången att jag kommer att dö en dag, för det hade inte slagit mig lika hårt i ansiktet förut. Det enda jag kunde tänka på var att jag aldrig mer skulle kunna åka utomlands, skaffa barn eller vara spontan igen. Dessutom skulle jag dö tio år i förtid, som ju diabetiker i snitt gör.

Nu har jag lärt mig att livet inte alls tar slut bara för att man får diabetes, även om det förändras i grunden. Jag brukar säga att ha diabetes typ 1 är som att köra bil - vi diabetiker kör med manuell växelspak och rattar sockernivån med sprutor, medan ni friska kör automat och låter kroppen fixa allt. Jag hoppas att jag sköter mig så pass bra att jag får leva länge och bra, men det finns ju inga garantier för nåt här i livet.


Diabetes är, olikt vad många
tror, en väldigt komplex sjukdom. Insulinsprutorna vi tar räddar dagligen våra liv, men feldoserat blir det till ett gift som kan döda. Det låter ju väldigt dramatiskt men det är ju faktiskt så det är.

För mig är den ständiga rädslan för lågt blodsocker värst. Högt blodsocker kan jag hantera och har aldrig råkat ut för att ha legat högt för länge (vilket också är livshotande). För lågt blodsocker - blodsockerfall - innebär att hjärnan får för lite socker till följd av att man tagit för mycket insulin eller gjort en fysisk aktivitet. När det händer tappar man långsamt medvetandet och blir väldigt yr, inte bara så att man måste sätta sig en stund utan så att man måste slänga i sig socker för att inte svimma och riskera koma. Hjärnan kopplar ur och allt är bara förvirrat. >>Vem är jag? Hur öppnar man ett kylskåp? Var kan jag hitta ett glas till mjölken?<< Mjölk är perfekt vid lågt blodsocker eftersom det innehåller mycket socker och snabbt går ut i blodet. Inte ens den enkla processen är självklar när sockret letar sig ner mot 2 (friskt värde är 4-7 mmol).

Gammal blodsockermätare med stick i fingret //// Ny blodsockermätare som scannar värdet utan stick

När jag efter en tid sa till min sambo att jag inte vågade åka utanför Europa med min diabetes bokade han en rundresa i Malaysia. Så typiskt Pontus 😂 "Klart du vågar!" menade han. Han ville gå i regnskogen och så var det med det. Efter att ha åkt svarttaxi flera timmar ut till en 130 miljoner år gammal regnskog checkade vi in på hotellet och laddade för nästa dags vandring. Jag var fullständigt l i v r ä d d men ville inte gärna banga ur när vi trots allt rest över halva jordklotet.

Jag tror att jag stod vid ingången i 20-30 minuter och nästan grät för att det kändes så farligt. Tänk om jag fick akut blodsockerfall mitt inne i djungeln? Jag kunde ju på riktigt dö på bara ett par minuter om jag doserade fel. Men så vann logiken över känslorna, för varför skulle jag ens ta insulin i djungeln? Motionen och värmen skulle hålla blodsockret i schack och jag hade ju snabbt socker med mig.

Så vi gick in, och det gick (såklart!) bra.


Den resan förändrade helt och hållet min syn på livet som diabetiker. Ja - det är omständigt, obekvämt och jobbigt att ha diabetes, men det är det ju hemma i vardagsrummet också. Det finns ingen som helst anledning att ge upp sånt jag tycker är roligt bara för att jag måste ta med mig mina sprutor. Med planering och framförhållning kommer man väldigt långt, för om man glömmer läkarintyget till flygplatsen kommer man nämligen ingenstans 😉

---

En mycket viktigare resa än den till Malaysia var hur som helst den som började i december förra året, då vi fick veta att vi väntade en bebis i augusti. Om jag var livrädd vid ingången till regnskogen var det INGENTING mot för vad jag kände inför ett barn och krav på 9 månader av perfekta blodsockervärden. Jag har ju alltid skött mig bra, men ville och bestämde mig tidigt för att sköta mig perfekt under hela graviditeten. Dåligt kontrollerat blodsocker ökar ju risken för missfall och missbildningar, och det ville jag inte på nåt sätt riskera skulle hända vår bebis.

Och tro't eller ej - jag låg bra i värden hela tiden. Det krävdes en massa ansträngningar och många, många rutinkontroller på Akademiska (varannan vecka hela graviditeten, som mot slutet blev varje vecka), men fjärde augusti föddes vår Elise. Frisk! En fantastisk liten tjej som klarade både graviditeten och förlossningen alldeles exemplariskt. Vi fick stanna på BB 4-5 dagar efteråt eftersom man ville hålla koll på att jag återhämtade mig som jag skulle. Insulinbehovet sjunker ju med ca 50% direkt efter förlossningen, efter att ha ökat med minst lika mycket under själva graviditeten. Inte en dans på rosor med andra ord, men inte omöjligt heller.

Att ha en liten bebis är ju körigt för vem som helst, och tänk er då när ni behöver stanna upp mitt i kolikattacken, blöjbytet eller amningen för att ni måste sticka er i fingret och ta insulin/socker. Vilket ohyggligt meck det är alltså... Och för att kunna göra det måste man veta var i hela friden grejerna är, sådär lagom kul när man precis satt sig, tagit fram bröstet och inser att alla grejer ligger utspridda i lägenheten. 😳😂

Alla mammor är superhjältar - och särskilt mammor med diabetes och andra kroniska sjukdomar.


Jag är fortfarande, precis
som i början, rädd för döden. Insulinet är ju både ett gift och en räddning. Jag brukar faktiskt tänka att jag aldrig är så modig som jag är med en cola i handväskan - blir jag låg mitt i en skogspromenad, i en regnskog eller på ett flygplan går det snabbt att hälla i sig socker. Det blir en väldig trygghet som gör att jag vågar, eftersom jag vet att jag kan misslyckas utan att det blir för allvarligt. Kanske löjligt, vad vet jag, men det funkar för mig.

Jag är också väldigt tacksam att jag bor just i Uppsala. Diabetesvården här är världsledande och många av mina läkare har vunnit priser för deras forskning. Fokus är förstås botemedel, men det saknas pengar. Det återstår att se om jag vågar se galan ikväll, jag vill inte fokusera för mycket på det som är jobbigt med min diabetes, det blir övermäktigt då. Men pengar kommer jag att skänka, och det hoppas jag att ni gör också!

👇Skänk pengar eller bli månadsgivare här👇
👉https://www.diabetes.se/diabetesfonden/👈

Jag och Elise utanför specialistmödravården vid Akademiska sjukhuset

Likes

Comments

Contains affiliate links

Idag är lilla bebisstackaren fortfarande helt knäckt av tandsprickningen, hon kämpar på bra även om det märks att det gör väldigt ont. Hon gråter, skrattar och sover lite sådär ombytligt och förvirrande. Det är två små rackare i underkäken som är på gång och efter en snabb googling vet jag att det brukar ta upp till en vecka innan det går över (har i och för sig googlingsförbud eftersom Pontus tycker jag självdiagnostiserar för mycket, så vad vet jag 😏)

När hon sover hinner jag fixa lite hemma. Idag fick olivträdet och apelsinträdet flytta från fönstret till ena hörnet i vardagsrummet eftersom båda verkar vissna lite när det drar kallt. Vi får se hur vi lyckas sköta om dom nu under vintern, jag överlåter nog det till Pontus så förbättras oddsen för överlevnad. 😉

Fönsterbrädan utan träden, nu utbytta mot träbåt och Ljusstake LILJAN, Skultuna, 898:-

Elise är ju en väldigt aktiv liten krabat och vill vara med hela tiden. Så länge hon får sitta vid sidan om och titta på vad vi gör är hon nöjd, så när jag fixat och trixat idag har hon suttit i sin babysitter och jollrat för sig själv mellan varven. Vi försöker att inte köpa för dyra saker nu när hon är riktigt liten eftersom hon kommer växa ur allt så snabbt, så vi fastande för Carena - Arholma som är lite billigare. Verkligen min räddning på dagarna! Tips till er som inte gärna lägger en förmögenhet på sånt med relativt kort användningstid. 😊

Den passar bebisar upp till 9 kg så vi har några månader kvar innan vi säljer den vidare. Vi är i alla fall helnöjda!

Likes

Comments

Contains affiliate links

Idag är det hushållets första fars dag! Älskade Pontus, du är värd all uppmuntran veckans alla dagar. Så omtänksam och generös. Vi älskar dig! ❤

Eftersom min kära sambo älskar livets goda blev presenten ett efterlängtat espressokit. Kanna från Bialetti, koppar från Cervera och bönor från Espressohouse. Vi båda älskar ju riktigt gott kaffe så första koppen sådär en söndagsmorgon blev hur nice som helst. Det är dom små sakerna i vardagen!

Dagen till ära har dessutom Elises första gaddar valt att ge sig till känna! Vilken skräckblandad förtjusning alltså, så häftigt att hon är så pass stor men så hemskt att det gör ont. För en liten bebis måste ju varje litet steg i utvecklingen vara omvälvande, helt plötsligt ska tänder skapas och spricka igenom tandköttet? Så nu skriks det och skrattas det om vartannat här hemma, hon är ju fortfarande en väldigt sprallig och glad liten typ men klart arg över att behöva bekymra sig om de små tänderna. 100 % tydligt att hon har ärvt mitt temperament 😂

Jag trodde faktiskt att vi skulle få vänta betydligt längre men vissa bebisar får tydligen rätt tidigt, Elise är ju bara ca 3,5 månad. Skönt att ha det bortgjort antar jag, men det ska ju ploppa upp några stycken till så det är väl bara att förbereda sig med bitringar och alvedon. De senaste dagarna har hon tuggat på händerna och fått mer saliv än vanligt, så det är inte så förvånande egentligen. De har inte vuxit igenom tandköttet än men syns klart och tydligt där precis under ytan.

Tar som vanligt tacksamt emot tips om ni har några magiska knep som kan underlätta!

Jag och Elise skulle egentligen ha åkt iväg till en konferens idag, men en förkyld mamma och tandig bebis är inte en perfekt kombination, speciellt inte när man måste åka tåg i två timmar och färja i tre. Biljetterna ombokade till tisdag så hoppas vi är piggare då!

Likes

Comments

Så tacksam över att få vara hemma med Elise. Jag trodde dagarna skulle gå långsamt men det går riktigt bra! Jag pluggar ju lite på sidan om och passar på att pyssla lite här hemma. Vi flyttade mitt i graviditeten i våras så allt ser nästan ut som det gjorde när vi bar in möblerna på tillträdesdagen!

Vi bor ju i ett 20-talshus och det är så fint! Trivs verkligen med att bo här. Vita trägolv, nära tre meter i tak och gamla spegeldörrar, så det behöver nästan inte fixas så mycket för att det ska kännas bra.

Vi ska fixa lite framöver ändå såklart, men det är ingen riktig brådska. Jag vill måla om vardagsrummet men att välja färg är lättare sagt än gjort. 😂 Ska grotta ner mig i inspiration från pinterest och hemnet innan vi gör nåt.

I sovrummet har vi gråa väggar och det trivs vi riktigt bra med!

Försiktig nackövning i sängen

(Jag får nypa mig i armen ibland - tänk att just jag bor just här tillsammans med dom två jag älskar allra mest. Så tacksam).

Likes

Comments

Idag fick vi fint långväga besök av min farmor och en av mina farbröder! Jag kommer inte ursprungligen från Uppsala så dom allra flesta i släkten bor inte i närheten, vilket gör tillfällena vi ses ganska sällsynta och därför blir det extra roligt när dom väl kommer och hälsar på.

Idag hade dom med sig så himla fina kläder från Lindex! Om det var socialt acceptabelt för vuxna och gå omkring i små björntröjor hela vintrarna hade jag lätt gjort det. 😂

Bäst av allt var ändå förstås att få träffa farmor. Önskar så att vi bodde närmare men man kan ju inte få allt här i livet, och telefonen fungerar som ett helt okej substitut. Längtar redan efter nästa gång vi ses, det känns så otroligt värdefullt att få dela Elises tid med de vi bryr oss extra mycket om!

Ska ta mig i kragen och beställa ett fotoalbum för alla dessa bilder vi tar, har ni tips på fint babyalbum tar jag tacksamt emot 😊

Jag, farmor Ingrid, Elise och min lillasyster Maja

Imorgon är det dags för första träffen med BVC's föräldragrupp. Är egentligen lite skeptisk men det är ju dumt att döma ut något man aldrig provat! Eller hur? Vi får se hur det går, det värsta som kan hända är väl att alla bebisar sympatiskriker i kör 😂

Likes

Comments