View tracker

Jag har en vän, en vän som känner liksom jag. Ibland klarar jag inte av att uttrycka mig i ord, men hon, min starka vän, hon förklarade och det träffade mig rakt i hjärtat! Med hennes godkännande lägger jag ut hennes Facebook-inlägg här, för detta måste nå ut till fler, så snälla ta er tid att läsa!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Dörren var låst och det var bara jag hemma, trodde jag.

Mitt i allt hör jag hur den låsta dörren slås igen, jag hör hur någon rör sig i hallen, jag hörde steg och visste exakt vem det var.

Det som skulle bli en ensamkväll var inte längre det. Hans fotsteg hörs tydligt och väl. Jag hör hur han hänger upp sin jacka och tar av sig skorna. Men nästa dörr öppnas inte, jag gör mig inte heller besväret att kolla. För jag hör, jag känner och jag vet vem det är.

Älskade farfar. Jag har aldrig någonsin varit så lugn över att veta att du hälsat på mig, aldrig varit så tillfredsställd. Att du kom och hälsade på mig just denna kväll gjorde mig så otroligt gott.

Tack farfar för att du aldrig lämnar min sida.

Likes

Comments

View tracker

Ibland snurrar tankarna om och om igen. Trots timmar av funderingar, lösningar och hjälp så håller de mig fortfarande vaken om natten.

De sömnlösa nätterna blir allt fler, jag vet inte riktigt varför, det gör jag aldrig, men något inom mig får mig att bli kompis med mörkret, något får mig att hålla mig vaken. Kroppen är trött men huvudet går på högvarv.

Likes

Comments

Det är inte bra nu, det har inte varit bra, jag har förlorat över mig själv.

Uppdateringen den senaste tiden har varit allt annat än bra. Jag har förlorat över mig själv, varje dag. Jag har låtit panikångesten tagit över vilket resulterar i sömnlösa nätter, att sova hela dagarna, inte orka gå i skolan, gråt, slag och skrik. Jag har inte kraften till att ta mig upp.

Ibland blir det så och man måste acceptera att inte allt är en dans på rosor, men just nu kan jag inte acceptera det. Jag tycker att depressionen gått för långt och jag blir mer arg på mig själv för varje dag som går.

Jag mår bra i skolan, jag har så många fina vänner där, så varför orkar jag inte ta mig dit? Varför orkar jag inte ta mig till det jag vet får mig på bra humör? Varför orkar jag inte kliva upp ur sängen på morgonen för att göra mig själv lycklig?

Något är fel. Miljoner tankar snurrar i mitt huvud och jag orkar inte ta tag i det, jag orkar inte få mig själv bra nu.

Istället för att göra allt detdär som skulle ha fått mig glad sätter jag mig på tvären och gör det som får mig dålig istället.

Det är inte bra nu, det har inte varit bra, jag har förlorat över mig själv.

Likes

Comments

Jag har en vän, en vän som i åldern räknat skulle kunna vara min mamma.
Ibland är hon även det, min extra mamma.
Hon svarar när jag tilltalar henne mamma, men hon svarar även som min vän.

Efter en tid med kämpande och slit ser jag på henne att krafterna tunnas ut. Hon har gått igenom mycket, förlorat mycket, vunnit mycket. Hon är den personen som gör allt för alla i sin omgivning utan att kräva något tillbaka. Hon är den personen som sedan dag ett hon fick veta om min panikångest accepterar mig, och vetat exakt hur hon ska bemöta det.

Är jag nere låter hon mig prata, hon lyssnar.
Är jag arg låter hon mig skrika, men får mig på andra tankar.
Är jag glad och hyper, så gör hon mig inte rastlös.
Är jag borta från verkligheten, så tar hon mig tillbaka.

Denna person är någon utöver det vanliga. Jag tror aldrig i hela mitt liv att jag mött någon som henne. Men det värsta är att jag ser något inte andra ser.

Jag ser genom det skal hon byggt upp mot andra,
Jag ser vad hon tänker, att krafterna inom henne tar slut, att hon tror att den enda utvägen nu är att ge upp, låta alla andra vinna.

Men jag ser även vilken människa hon är. Aldrig tidigare har jag mött en sådan psykiskt stark människa med så många bollar i luften samtidigt. Fastän hon tror att krafterna snart är slut så ser jag hur mycket inom henne som finns kvar. Hon är så mycket starkare än vad hon själv tror.

Jag har en vän som i åldern räknat skulle kunna vara min mamma.
Hon och hennes psykiska styrka är något jag ser upp till alla dagar i veckan.
Utan min vän hade jag befunnit mig i ett helt annat stadie idag.
Jag har en vän, hon är starkast i världen.

Likes

Comments

Jag har alltid haft två vägar att gå, lita på de som finns framför mig och till 99% alltid bli sårad, för det är så de alltid sett ut. Den andra vägen är att inte lita på någon, att alltid vara osäker på vad som är sant och inte. Men vet ni? Jag har skapat en tredje väg, jag har klarat det.

Den tredje vägen för mig är att utse vilka jag kan lita på och verkligen lita på dem helhjärtat. Jag släpper in fler i mitt liv, i min trygghetszon. Det har gjort mig så otroligt stark.

Med denna tredje vägen har jag välkomnat kärleken och lyckan. Jag känner hur jag mer och mer älskar människor runtom mig och just nu befinner jag mig precis där i livet jag vill. I tryggheten, kärleken, lyckorusen.

Jag är så stolt över mig själv, vad jag åstadkommit. Att jag klivit ur och utmanat min trygghetszon och vidgat den.

Den dag jag inte längre andas,
Dansa på min grav.
För där under jorden och högt upp bland molnen,
Kommer jag att dansa med dig.

Likes

Comments

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt
Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknas ut som ett skämt

Ibland måste man bara fortsätta,
Hur meningslöst och svårt allt än känns.
Ibland måste man bara fortsätta,
Räkna dagarna man klarat sig istället för vad som finns kvar.

Ibland känns det som om det inte spelar någon roll hur många gånger man tagit sig upp till ytan, för varje gång halkar man ner djupare än innan. Man faller och tillslut känns det som om orken, energin, till att ta sig upp tillbaka igen inte finns där. Att livet är en omöjlighet. Ibland orkar man inte blicka framåt och se ljuset i tunneln, man orkar inte ta in motivationen.

Men vet du? Fortsätt.

Man måste fortsätta. Man måste kliva upp på morgonen, klä på sig och ta sig iväg. Man måste ut i livet och se vad det har att erbjuda, hur meningslöst det än känns. Det spelar ingen roll hur trasig man känner sig, ibland måste man plocka upp bitarna och fortsätta att gå. Det är okej att bryta ihop så länge man tar sig upp igen. 

Fortsätt, du är snart där. 




Likes

Comments

Ibland behöver alla känslor släppas ut, både de bra och dåliga. Ibland måste man bli av med allt inom sig för att orka med nytt.

Efter en jobbig tid hade jag absolut ingen energi kvar. Jag var överfylld med känslor och tankar vilket gjorde att jag inte orkade med vad som kallas livet. Jag bara var.

Han kom till mig fredagkväll, vi kollade film och åt mat med mina vänner vilket slutade med att jag somnade i hans famn. Han kom hit när jag behövde honom som mest och det var vad jag verkligen behövde för att orka allt igen.

Lördagen spenderades på fotbollsplan och hans match. Efteråt åkte vi hem och somnade tätt intill varandra, har inte sovit så bra på länge som denna helg, längesen jag sov så tryggt. Efter tuppluren åkte vi till Edsbyn, jag fick en panikattack vilket slutade i tårar mitt i folkmassan. Men vet ni vad? Han fanns där, han var där för mig.

Allt har varit så fruktansvärt jobbigt nu ett tag. Dagliga stunder av gråtande, dagliga stunder av att känna att man inte räcker till, att man inte orkar mer. Det gick så långt att jag var beredd att släppa allt och låta livet ta sin egna väg. Men någonstans tog det sin vändning.

Vi åkte hem och la oss, för första gången vågade jag vara riktigt ärlig om mig själv och släppa ut allt som fanns i mina tankar. Han kramade om mig, han fanns där bara för mig. Allt gick så fort där i lugnet att jag sen kom på mig själv att ligga och skratta av lycka. Jag insåg att jag släppt allt som tyngt mig och öppnade upp för lyckorusen.

Idag är det söndag vilket betyder jobb. Imorgon börjar skolan efter schema och jag ser så mycket fram emot detta. Ser fram emot rutinerna, alla människor. Ser fram emot detta 1,5 år i skolbänken jag har framför mig.

Tack livet för att du aldrig ger upp mig. Tack för att du fortsätter att kämpa även då jag känner att jag inte orkar mer. Tack livet för att du aldrig tappar tron på mig. Tack livet för allt du lär mig, ger mig, för att du alltid håller mig levande.

Likes

Comments

Det sägs att ärlighet varar längst, så nu kommer min sanning.

Kärleken beskrivs alltid som något underbart. Kärleken är det som får varje människa att fortsätta leva. Men vet ni vad? Jag har aldrig haft lätt för att känna kärleken. Jag är rädd för kärleken.

Det har alltid tagit mig veckor, månader att känns något. Jag har aldrig tillåtit mig själv att bli kär, alltid dragit mig tillbaka så långt det går. Men plötsligt händer det. När alla de ensamma nätterna, alla nätter gråtandes till sömns går över till ett leende på läpparna. Plötsligt hände det, jag blev kär, direkt.

Han kom in i mitt liv och tog det med storm. Han tog mitt hjärta och vägrade att släppa taget. Han som får mig lugn samtidigt som alla fjärilar flyger runt som galningar i magen. Han som får mig att somna med ett leende på läpparna, han som får mig att vakna och vara glad över livet.

Men samtidigt är jag så fruktansvärt rädd. Rädd för vad som sker inom mig, rädd för att denna glädje kommer tas ifrån mig. Rädd för att jag kommer tappa allt, rädd att jag kommer dra mig undan ännu en gång.

Kärleken är fantastisk men så fruktansvärt skrämmande. Kärleken skrämmer mig. Men han tog mitt liv med storm, han tog mitt hjärta och vägrade släppa taget.

Likes

Comments

Alldeles för mycket har hänt mig den sista tiden. Alldeles för mycket har sårat mig, gjort mig förbannad, gjort mig trasig. Men det räcker nu, det är inte okej.

Jag kan knappt andas längre, kan knappt kalla mig själv levande. Allt som händer mig sårar mig. Det är inte okej.

Jag är arg, förbannad. När jag känner att jag inte orkar mer, varför fortsätter livet att fucka mig? Varför fortsätter allt och blir bara värre? Jag orkar inte, men jag lever.

Alldeles för mycket händer nu. Jag säger ifrån, det räcker. Detta är inte okej.

Likes

Comments