Ibland ligger man där och stirrar ut i det tomma intet, ut i mörkret, ut från verkligheten. Att somna är omöjligt medan alla tusentals tankar snurrar omkring mig. Vad hände idag? Hur kommer jag må imorgon? Hur ska jag klara de motgångar jag har att möta? Kommer jag någonsin att somna?

Jag tror inte jag är ensam om detta, alla har vi någon gång legat vaken hela nätter och det tycks varit omöjligt att somna. Jag har prova med diverse saker, promenader, nattcigg, pyjamas, sova utan pyjamas, varm mjölk, en bok, film, musik osv. Inget av detta har någonsin visat någon vinnande effekt, ibland har det fungerat, ibland inte. Jag kan nog räkna på ena handen när det gäller nätter jag kunnat bädda ner mig själv och somna ovetandes på stört det senaste året. För nästintill varje kväll/natt är det något som stör min sömn. Är det inte måendet så är det någon snilleidé som aldrig tycks vilja lugna ner sig, är det inte grannarna som spelar musik så är det någon bil som åker fram och tillbaka utanför mitt fönster.

Bortsätt från de saker jag redan provat som jag tog upp tidigare i inlägget sån finns det en sak som fungerar 9 av 10 gånger. Ibland tar det knappt 5 minuter och ibland tar det 45 minuter att somna. Jag använder mig av en app som heter "Sleep lite" och består av tre delar; introduktion, "guided imagery" och avslappnande musik. En kvinna pratar med lugn röst och får mig att föreställa mig saker som får mig lugn, man kan nog även säga att jag lärt mig precis allt hon säger och ibland läser jag upp det för mig själv i huvudet medan hon pratar. Ett litet plus i kanten med denna app är att den har en timer där jag själv kan bestämma när jag vill att allt knäpps av. Känner jag att det kommer va väldigt svårt att somna en kväll så kanske jag låter musiken spelas i 45 minuter och ibland räcker det med 15 minuter, oftast funkar denna app så bra på mig så jag aldrig tar mig fram till självaste musikdelen. Det är väl ett gott tecken?

Passande nog efter ett inlägg om denna app så tänker jag nu knäppa igång den och bara sjunka in i en annan värld, en fantasivärld som alltid tar mig till drömmarna, godnatt fina människor!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Ni vet all den stress med preventivmedel? Nej, de visste inte jag förut heller, men på senaste tid var det verkligen så jag kände.

För mig blev det ett stressmoment att behöva komma ihåg en enda liten tablett varje dag, ett ännu större stressmoment som ibland slutade i ångest var om jag märkte dagen efter att jag glömt att ta mitt piller.

Igår tog jag valet att sluta med mina p-piller och sätta in en p-stav istället. Jag hade intalat mig själv att jag kanske måste vänta ett tag, de är ju inte bara o skjuta in den i armen? Fast vet ni? Idag sitter den där! Så alla mina förväntningar om att behöva räkna ner dagarna bara försvann, nu är jag pillerfri och en stav rikare!

Jag är inte den som är rädd för diverse nålar osv, men idag hade jag fått för mig att jag nästintill skulle dö, antingen förblöda eller av smärta. Jag tänkte mig att det skulle va som att sticka in en kniv i armen och gröpa runt lite, men inte alls! Ett stick o sen va det klart, så lämpligt!

Detta kunde inte ha gjorts smidigare, det har jag mycket min barnmorska här på ungdomsmottagningen att tacka för! Det känns som om jag känt henne i flera år fast jag träffat henne de senaste 1-2 åren! Det beror nog på att hon var med mig mina första dagar i livet sol barnmorska på bb, så familjen o mig har hon koll på.

Men tillbaka till topic! Nu slipper jag stressen och ångesten över att ta ett piller varje dag, istället har jag en stav som ska sitta i 3 år om allt fungerar bra och som det ska :) ett bra beslut känner jag!

Likes

Comments

Här kommer lite ren fakta om varför min kropp har ändrats så mycket på enbart något år!

Jag har fått höra kommentarer som "hon är för lat för att träna" (kan iofs va sant), "stackars henne som är så tjock", "varför börjar du bara inte o träna lika igen?" samt "du va jättesnygg förut, men du är lite för stor nu", alla dessa kommentarer kommer från okunskap, bristande av respekt osv. Just därför skriver jag ut detta, för man ska aldrig döma en person om man inte vet sanningen.


Bild 1️⃣;
20 januari 2014
Här hade jag tagit tag i livet, trodde jag, men allt gick egentligen åt fel håll. Om jag haft denna kropp idag hade jag varit överlycklig! Här promenerade jag 1-3 timmar varje dag och hade ett kaloriintag på hälften än vad det borde ha varit, på så sätt fick ja detta utseende, som jag då tyckte va "alldeles för tjock"

Bild 2️⃣;
29 maj 2014
Här hade jag snarlikt börjat förstått att det jag höll på med inte var riktigt sunt. Jag började inse att jag måste äta för att överleva, just därför gick min kropp upp något enstaka kilo, vilket var positiv, träningen blev mer för att "Slå personliga mål" än för att gå ner i vikt. Jag var alltså ett steg i rätt riktning.

Bild 3️⃣;
15 april 2015
Här hade mina kilon lagts på, en efter en. Varför visste jag inte riktigt, men det är rätt så uppenbart för mig nu...
Mellan bild 2 och 3 hände något drastiskt. Det var oktober månad som förändrade allt. Ifrån att träna för att bli bättre så handlade dagarna om att överleva. Dagarna handlade om att hitta något att leva för, att fortsätta kämpa för. Allt tog sin vändning där. Istället för en daglig dos av träning, så blev jag sängliggandes med medicinsk behandling.

Bild 4️⃣;
Detta är idag. Idag är jag sedan november 2016 medicinfri, det har alltså gått ca 4 månader utan att knapra en tablett för varje dag. Titt som tätt kommer personer fram till mig, jag får höra saker som "Linnéa, har du gått ner i vikt?" och "hur mycket mer tänker du försvinna?".
Jag tar det positivt, för även om jag endast ser att några siffror på vågen förändrats så ser jag fortfarande inget utanpå, de har jag aldrig gjort vilka förändringar de än handlar om. Här står jag nu med några enstaka kilon borta, tack vare att jag nu är medicinfri, något jag ska sträva för att fortsätta vara!

Jag gick upp nästintill 30 kg på 2 år pga en medicin jag troligen skulle klarat mig utan, en medicin som jag nu klarat mig utan i 4 månader. Jag är så fruktansvärt glad för denna lilla förändring, samtidigt som jag tycker det är viktigt att skriva ut sanningen, att studera sanningen med mina egna ögon.


Likes

Comments

Jag behövde komma iväg, behövde få ett miljöombyte. Sagt och gjort satte jag mig i bilen på fredagseftermiddag och styrde ca 30 mil åt nordväst med destination Funäsdalen

Väl framme så var alla krafter i kroppen slut, vi åt grillad fläskfilé och potatisgratäng innan jag bäddade ner mig i sängen och somnade på två röda. Dagen efter vaknade jag, som alltid är den morgontrötta personen, kl 8.20 och var pigg!

Vi klädde på oss och gick ut, det var dags för skoteråkning! Då funäsfjällen bjöd på sol, -10grader och endast småpustar till vind så var allt perfekt! Efter timmar bland skogsnår och fjälltoppar landade vi hemma efter 15 mil på skoter, jag tror vi var ute från 10.00-15.30, helt underbart! Vi stannade och åt vid en våffelstuga innan vi tog fjälleden hem igen!

Väl tillbaka i stugan somnade jag även denna gång på två röda, det är något med luften här! Jag somnar så gott och vaknar pigg, tänk om det kunde vara så hemma i Bollnäs, så hade man sluppit komma till skolan liknande en zombie varje dag. På kvällskvisten åkte vi ner till byn och åt mat, underbart gott!

Nu har jag precis knäppt igång värmaren i bilen, tanken är att packa ihop mina saker och styra hemåt, men ack så svårt det är att lämna denna plats när man väl är här efter 2 år!

Här har jag varit sedan jag låg i mammas mage och dethär kommer alltid att vara hemma!

Likes

Comments

Ibland tar vägen slut och övergår till två vägar och plötsligt står man där i ett vägskäl. Jag känner nu att jag mer och mer börjar vandra på de rätta vägarna.

Igår hämtade jag nycklarna till min lägenhet, jag började genast att plocka in massor av saker som jag sparat på mig och köpt nytt, hämtade den nya soffan osv. Trots massor av strul som fick mitt humör att tryta så la jag mig i soffan och sov den första natten i lägenheten mitt i allt kaos, trots att det enbart gått 24h sen jag hämtade nycklarna så känner jag redan att detta är ett hem, att detta kommer bli ett bra hem för mig.

Likes

Comments

Idag är det en "såndär" dag.
En sån dag då man ligger kvar i sängen in i det sista, drar på sig de närmsta plaggen man hittar, kollar inte i spegeln, utan sätter sig i bilen och åker till skolan utan att ens bry sig.

Idag är det en sån dag, då gammalt eller nytt smink inte har någon som helst betydelse, då en hårborste inte ens är värt att tänkas på. En sån dag som man bara är, man skiter absolut inte i hur man ser ut, sanningen är att man inte orkar. Man orkar inte bry sig om håret är trassligt eller om kläderna inte sitter perfekt.. man går utanför dörren ändå.

Idag är en sån dag för mig, de största exemplet på detta är väl att jag kommer till skolan med gårdagens smink, eller ja, allt förutom ögonbryn och mascara på ett öga var bortgnussat på kudden under natten, så jag kan förstå min väns fniss när hon såg mig i skolan idag.

Såna här dagar orkar jag i vanliga fall inte ens gå utanför dörren, men när det är hemmet man behöver fly från så har man inget annat val. Jag klev upp 10 min innan jag behövde åka till skolan, tog kläderna som låg närmast, håret stod åt alla håll och ja, sminket har jag ju redan berättat om.

Men vet ni?
Detta är den nakna sanningen, detta är sanningen och ibland vardagen för en tjej som jag. Sanningen om hur man mår, hur man inte orkar och vad som händer. För om ni trodde att jag endast hade en "trött morgon" så trodde ni fel.

Efter att jag tvättat bort de lilla smink som fanns kvar på mitt högra öga så var de dags att studera på riktigt, trodde jag. Med ett psyke på noll så stängde jag toalettdörren om mig, låste och bröt ihop.. helt utan anledning. Visst det händer en hel del runtom mig som tar på de psykiska krafterna, men hallå, bryta ihop är väl de sista jag behöver. Jag torkade bort tårarna och bet ihop. Med rödsprängda ögon och med blek ansiktsfärg gick jag ut från toaletten och fortsatte att studera.

Om jag lärt mig något i skolan idag? Det vet jag inte. Men jag vet att jag gjorde vad jag kunde, för stunden. För visst har jag en hjärna som fungerar och kan utveckla saker på ett helt annat sätt, i vanliga fall, men inte idag.

Efter skolan tog jag bilen och åkte för att hämta ut ett paket, jag kände redan då suget efter en seriedag med godis i sängen, sagt och gjort så följde såklart lite godis med mig ut från affären, men sen då.. lunchtid, jag måste äta mat... det fanns inte en chans att jag skulle ställa mig framför spisen idag, inte ens att ta fram och micra något, nej, det blev köpmat. Fast jag vet att dessa saker inte gör mig eller min kropp något bra så intalade jag mig själv "dessa dagar får man". En försvarsmekanism för att omedvetet inte klandra mig själv över vad jag äter.

Jag åt min mat och la mig i sängen, detta hade jag ju planerat för! Jag tror jag hann ligga i sängen 15 min innan jag somnade och vaknade upp på kvällen, ca 6,5 h senare.. de va min seriedag med godis de, käpprätt åt skogen!

Men vet ni? Idag är det en "såndär" dag. En sån dag man inte ens orkar bry sig, en sån dag man är glad bara man lever, eller ja, lyckas leva.

Och till den nakna sanningen, detta är jag en "såndär" dag. En sån dag då varken smink eller kläder är rätt och ett humör inte ens finns. Lägger även ut en bild från en bra dag, för att ni, liksom jag, ska kunna se skillnaden!

Likes

Comments

Ett år som skulle bli bättre än alla andra, ett år som började på absolut bästa sätt med så fina människor. Ett år som ju längre det gick förändrades mer och mer. Men allt har inte varit fy skam, för bakom alla nederlag har jag ändå vuxit så otroligt mycket i mig själv.

Jag har varit med om så otroligt mycket både fysiskt och psykiskt. Mitt liv tog sig en rejäl vändning då beslutet om att flytta hem igen har tagits, jag bröt ner mig själv totalt och blev en helt annan människa. Efter det nederlaget växte en annan person inom mig fram. Men det var först efter de fysiska nederlagen som en starkare Linnéa kom fram i ljuset.

Jag började studera, trots noll motivation så älskar jag mig själv och är mig själv så otroligt tacksam som tog det beslutet. Trots att jag är skoltrött så längtar jag till skolan för att träffa de nya underbara vännerna jag hittat!

Trots många nya relationer så finns det även de relationer jag gått miste om, relationer som sagts upp. Även det har gett med sig bra och dåliga saker.

2016 var året som skulle bli bättre än alla andra men som hela tiden gått i de sämre spåren, året som både gjort mig illa och som stärkt mig psykiskt. Ett år som kunnat blivit hundra gånger bättre.

2017, jag är redo för dig om du lovar att göra det bättre!

Likes

Comments

Jag är så stolt, jag är så lycklig!
Från att inte klara mig utan detdär lilla pillret till att nu varit utan det i ca 2,5 månader!

Förut var det min enda räddning, det enda som gav mig en liten chans till lugn. Det enda som spelade någon roll om dagarna, det första jag gjorde på morgonen. Varje dag tog jag det lilla pillret, då visste jag ingen annan utväg. Jag tror att jag medvetet satte igång panikattackerna om jag inte tagit min medicin, för just då var de det enda jag visste räddade mig, det enda jag behövde för att klara av dagarna.

Sen tog det sig sin vändning. En vän sa åt mig att lägga ifrån mig dem, att inte ta dem, att de inte gjorde mig eller min kropp väl. Och vet ni? Det är så fruktansvärt skönt! På dessa 2,5 månader har panikångestattackerna blivit färre, jag har blivit lugnare, starkare och lärt känna mig själv.

När allt känns jobbigt så bryter ändå inte livet ihop, utan jag klarar mig. Förut gömde jag mig och min sjukdom bakom en liten tablett, nu vågar jag vara jag, och jag är 1000 gånger starkare.

Likes

Comments

Så var den över, dagen med stort D. Dagen som ska handla om glädje och värme men som istället handlade om tårar och saknad.

För det är så. Detta var det 14e året utan dig på jul, utan din närvaro, din värme, din glädje. Denna dagen har varit jobbigare än alla andra, varför vet jag inte, men denna dag fanns ingen glädje i min kropp.

Jag vaknade upp med ångest och nedstämdhet. Jag har försökt att skynda på allt för att få denna dag att nå sitt slut. Jag har gråtit ett flertal gånger, för saknad, för tomhet. Jag har känt mig så tom idag trots alla människor omkring mig. Jag åt, jag sov, jag duschade länge, jag slängde i mig maten, jag skyndade på julklappsutdelningen, jag fikade en kaka, jag åkte hem. Allt för att denna dag skulle nå sitt slut, jag stressade stillsamt. När ett moment var klart, gjorde jag allt för att påbörja nästa.

Sen gjorde jag det jag aldrig gjort, för att glömma, tänka på annat. Efter en timme hemma så åkte jag med mina vänner och tog en cider på klubben. Inte för att dränka sorgerna i alkohol, utan för att träffa folk, umgås och för en liten sekund glömma tomheten inom mig.

Så var den dagen över, dagen med stort D. Dagen som ska handla om glädje och värme, men som istället handlade om tomhet och saknad. En jul utan Dig är ingen jul alls. Nu lägger vi oss, väntar på att morgondagen ska gå vidare så vi sedan kan vakna upp på annandagen och heja fram Bollnäs på bandyn tillsammans. Där kommer vi stå, där vet jag att du är med mig, farfar.

Likes

Comments

Ikväll är tankarna så som alltid denna tid på jorden,
Ikväll är tankarna fokuserad på helt fel saker.
Eller kanske är det rätt?
Det enda jag vet är att jag inte vill finnas i denna tid på året.

Julen handlade alltid om glädje. Det var aldrig maten eller paketen som var de viktiga, de var och är fortfarande att träffa släkt och familj. Att vara nära, att vara tillsammans. Trots det kommer detta år aldrig att vara något annat likt.

Ännu ett år utan dig,
Ännu en jul utan dig.
14 år utan dig,
14 år utan en jul med dig.
Två tredjedelar av mitt liv utan dig,
Och ännu mer kommer det tyvärr att bli.

Trots många år med jul utan honom kommer denna bli annorlunda, då två andra personer tagit steget ur mitt liv. Två personer jag valt att stänga dörren till.

Det sägs att julen handlar om glädje.
Men jag vet att utan Dig finns ingen glädje, ingen äkta glädje.
Jag kommer le, jag kommer att skratta.
Men den riktiga glädjen och lyckan finns inte,
De äkta känslorna lever hos dig.

Jag viskar en bön inatt,
En tyst bön om att du kommer finnas där.
Jag viskar en bön inatt,
En tyst bön om att du firar denna jul med oss.

Likes

Comments