Hej!

Insåg idag att det var 3 månader sedan jag satt här och skrev senast. Det har berott mycket på att jag inte haft någon dator då jag lämnade in den när vi slutade 9:an ( får tillbaka den nästa vecka vilket gör att jag kan börja uppdatera här igen). Ja, för jag klarade ju att gå ut 9:an, fy fan säger jag bara. Det var otroligt jobbigt och jag satt bara å grät i min kompis famn för man visste att nu splittras vi och många flyttar. (Kommer sakna så mycket) På kvällen var vi alla på fest och vi hade en underbar natt innan jag gick hem och sov hos Linus för vi flög ju till Spanien dagen efter med hans familj.

Vi spenderade två veckor med att bara ta de lugnt, äta gott och njuta av värmen. Det var två välbehövda veckor för min del efter all stress med skolan. Så tacksam över att jag fick följa med hans familj och allt som tillhörde.

Resten av sommaren har det inte hänt så mycket, någon sommarkväll vid stranden, var i Småland hos mina kusiner och min mormor, varit på bröllop, lite fester, spenderat tid med vännerna, familjen, Linus och dem två sista veckorna jobbade jag i på Rögle. Jag hade riktigt roligt faktiskt då jag träffade en underbar tjej som jag jobbade med. Vi klickade helt vilket gjorde att de två veckorna gick väldigt fort.

Under de veckorna fick vi även klasserna för gymnasiet och jag blev väldigt besviken då alla mina kompisar kom i de andra ekonomiklasserna och jag blev själv. Som ni säkert vet hade jag inte världens bästa år när jag gick i 8:an just med klassen därför blev jag ledsen då jag var/är orolig att det ska bli något liknade igen. Vi försökte i alla fall få tag i rektorn och försöka byta mig från klassen men då satte dem in Anna i min klass istället. Det känns ju jätte skönt men det hade varit bättre om de låtit henne vara kvar i sin klass och låtit mig byta så jag hade haft fler än en jag känner någon trygghet hos. Men jag får göra det bästa av situationen och prova nu ett tag.

Så idag började jag gymnasiet med blandade känslor, har verkligen inte velat tillbaka till skolan pgr av att jag vet hur dåligt jag mår av det med min prestationsångest. Hela hösten/vinter är den extremt och jag har ofta mycket ångest. Men jag vill verkligen kämpa och försöka må bra nu hela året om och inte bara på sommaren. Jag var ju såklart nervös också inför klassen och vara minst igen.

Dagen har ändå varit helt okej, klassen kommer funka vad det känns som nu, mina mentorer känns jättebra, mitt schema är lugnt. Men jag är redan stressad det räckte att min mentor började diskutera vad vi ska göra under 1:an och att jag gick in på fronter och kollade rummen samt uppgifterna som lagts upp eller att np tiderna till våren redan lagts ut.

Men andas in andas ut är det ända jag försöker tänka för jag vet att jag kommer klara det. Fan för prestationsångest och stress. Som tur väll har jag Linus och mina vänner som finns där för mig.

En annan sak som hänt i mitt liv är att jag tagit tag i att börjat träna igen, märker hur mycket det gör på mitt humör. När jag kom hem från skolan var jag så nära till tårar för ingen anledning men sen stack jag och gymma och kände hur ångesten och allt släppte vilket är otroligt skönt. Eftersom jag inte är den som älskar min kropp heller så känner jag att jag sakta börjar bygga upp mitt självförtroende igen. För jag har gett mig fan på att jag ska klara gymnasiet utan att börja må dåligt igen.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag sitter här med mina sista uppsatser och prov i 9:an och inser att i 3:år har jag gråtit haft ångest och mått skit för jag har kämpat som ett svin för jag ville vara bäst, jag ville ha bra betyg för att vara någon då jag tyckte att jag inte dög till något så jag var tvungen att visa att jag var duktig. Men nu, idag, sitter jag här med drygt 90 poäng över intagningspoäng och inser att all den ångest och hat jag haft mot mig själv när de gäller skolan har varit så onödig. För vad ska jag med dessa 90 poängen? De kommer inte spela någon roll sen? Jag har sån agg mot mig själv, jag har brutit ner mig själv i onödan, jag har kunnat haft 3 år på högstadiet utan ångest, haft kul och inte lagt ner all onödig tid som jag gjort. VARFÖR har jag inte tagit det lugnt och vilat upp mig till gymnasiet där jag ska visa vad jag går för? Jag blir så arg på mig själv. Hur många som helst har alltid sagt till mig du behöver inte ha så stor prestationsångest, du klarar det ändå. Hur många kvällar mamma har tröstat mig och sagt åt mig att ta det lugnt och släppa plugget. Fan, jag blir så arg på mig själv.

Nu har jag 5 veckor kvar, och i min prestations hjärna är det panik då jag har ett franska prov jag inte kan alls, np matte, franska och inlämning i kemi som känns hopplöst. Men jag ska intala mig nu, att bara jag skickar in och får godkänt är jag svinbra. Så nu ska jag bara göra det och skita i vad det blir för betyg för nu ska jag må bra, för jag vet att när hösten kommer, kommer jag bryta ner mig själv igen ytligare 3 år.

Ett tips till dig som är som mig, du vet att du kommer komma in där du vill med goda marginaler, SKIT I vad det står för betyg på provet för det behöver inte vara B/A för att du ska vara bra nog, du kommer fixa det oavsett om det är C eller vad det nu är. Ta din hälsa först och ha kul. Annars sitter du som jag och ångrar dig för du slösat 3 år på att må dåligt för ingenting

.

Likes

Comments

Hej hörrni!

Senast vi hördes var jag ett stort ångest moln inför min resa och allt jag hade i skolan, men nu har det gått en månad och all den ångesten är över (för resan i alla fall). Som förvänta gick resan super bra utan några problem. Hade ju hemlängtan men jag kom hem och jag har riktigt härliga minnen från resan. När jag kom hem fyllde jag även år så nu är jag lite äldre, lite coolare ;) Njae, ska övningsköra första gången nu i veckan undra vem som är mest nervös, jag eller pappa?

Proven jag gjorde innan jag åkte gick inte så bra som jag hoppades på med det skiter jag i för en annan sak är att den preliminära antagningen på gymnasiet har kommit och jag ligger 90 poäng över de lägsta. Vi har även flyttat in i vår nya skola (vi har gått i baracker för de har byggt en helt ny). Den är super fräsch och herregud vad skönt det är att ha allt samlat och slippa gå ut efter varje lektion osv. En annan sak är att jag har spenderat hela helgen men de jag älskar, dans. Vi har haft dansuppvisning fredag, lördag och de var så mysigt, älskar min dansgrupp.

Vi har sjukt mycket i skolan just nu och är mitt uppe i nationella kaoset, denna veckan har jag so, nästa matte och nästa igen franska sen är jag färdig med det. AS SKÖNT. Men ni tror inte att lärarna chillar för det? Nej, vi har extremt mycket inlämningar och det är inga små korta heller... Men nu köttar vi sista månaden av 9:an!!!!

Har 45 dagar kvar i skolan och 46 dagar till jag flyger med Linus till Spanien!!! Åh så underbart.


Likes

Comments

Hej hörni! Hur är läget?

Jag har äntligen fått lite tid till att sitta ner och bara skriva, vilket jag tycker är riktigt skönt. Har massor med saker i skola och utöver det som jag måste ha klart innan onsdag för då flyger jag till New York för shopping med pappa. Åh va kul tänker säkert ni flesta, ja jag älskar shoppa men.... Jag är SÅ flygrädd och har sån reseångest. Gillar inte att vara hemifrån, flyga, vara i ett annat land och lämna Linus. Har gråtit många kvällar månader tillbaka för jag är så rädd att planet kommer störta, att det blir terrorattack, att jag aldrig kommer hem igen osv. Jag vill verkligen inte men sen vill jag ut och resa shoppa i världens shoppingstad och leva. Jag vet hur mycket jag kommer gråta när jag ska säga hejdå till Linus och resten av familjen. Börjar gråta nu bara jag tänker på det... Fan.

Men jag ska fixa det, jag kommer komma hem, jag kommer kunna vara i Linus famn en vecka senare, jag kommer träffa familjen och jag kommer haft kul.

Hur är det i skolan då? Jodå har kemiprov på fredag, fysikprov måndag och biologi nationella tisdag sen åker jag. Pluggar flera timmar om dagen för jag vill verkligen fixa fysiken och kemin. Det är 1/4 av 9:an kvar hur sjukt låter inte det??? Om 1 månad har man chansen att ändra gymnasievalet och fått veta om man kommit in på vinter betygen men får ju inte en säker plats från 1 juli.

En annan sak är att om 21 dagar fyller jag 16 år, jag får övningsköra (under denna månaden har vi gått handledarkurs och skickat in saker till trafikverket så nu väntar jag bara på att fylla år), jag får va medlem på hemmakväll ;), sätta upp mig på lägenheter och lite annat sånt halvvuxet haha. Tyvärr tänker ju min flygrädslan du kommer inte komma hem så du kommer inte hinna fylla 16.

Åh vill ha resan gjord så jag kan slappna av nu :((((

Vi hörs antingen innan jag åker eller ja, puss å kram <3

Likes

Comments

Det finns ingen jag älskar så mycket som Dig även fast det kanske inte alltid märks. Stunder kan vara svåra och allt kan kännas så hopplöst. Man kan vara ovänner och missförstå varandra. Även i de lägena är det dig jag prioriterar och den största rädslan hos mig är alltid att förlora dig. För du är den finaste jag har och det finns ingen jag känner sån trygghet hos som dig. Du är det finaste jag vet. Jag är så glad och tacksam över att du står ut med mig. För ja, jag har saker som jag måste jobba på, som vilken annan människa som helst. Jag förstår att det måste vara påfrestande. Men grunden är att jag är så rädd att någon får tag i mitt allt, eller att allt jag har ska lämna mig. Förlåt för alla utbrott och onödiga bråk jag bidragit till, jag har aldrig menat något illa utan rädslan har legat i grunden.

För jag älskar alla dina små saker som gör dig till dig. Jag älskar när du kryper nära mitt i natten när du sover. Jag älskar när jag vaknar upp mitt i natten och du ligger och pratar till mig för du tror att jag inte hör. Jag vet att runt dig får jag vara jag, jag behöver inte sätta upp en fasad för jag är trygg hos dig. Jag älskar när din familj/släkt ibland säger gumman till mig för det får mig att känna mig som hemma. Jag älskar ligga med huvudet på ditt bröst och känna din doft. Jag älskar när du kramar om mig så hårt så de känns som jag bryter min rygg för du är så lång. Helt enkelt så älskar jag allt med dig och de runt om kring.

Jag är så glad att jag fått dela de senaste året med dig, för du är underbar. Jag önskar och hoppas att jag får dela många år till med dig. Hade ingen aning om hur mycket någon kunde betyda innan jag möte dig där i skåps rummet för 1,5 år sedan. Min fina du, du är helt otrolig, jag kan inte med ord beskriva hur underbart fantastiks du är. Jag kan inte mer än att längta tills i sommar när jag ska få spendera två veckor med dig och din familj för jag älskar er alla.

Jag hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig.

Likes

Comments

Börjar detta med att jag har ingen aning varför jag lägger ut detta men aa.

Det flesta kan kalla mig töntig men speciella dagar är något jag verkligen bryr mig om. Jag är som person väldigt planerad av mig, jag älskar att göra stora grejer av saker och verkligen visa uppskattning men även få. Dagar som födelsedagar, nyår, julafton och ja idag 14 februari älskar jag. Det är inte bara de dagarna som är viktiga, små saker i vardagen där man visar uppskattning är också så viktigt. Men just på de speciella dagarna vill jag göra mer för att verkligen visa att jag tycker om och uppskattar personen och då förväntar jag mig desamma. Jag jämför mig tyvärr mycket med andra också vilket inte är en bra kombo. Ja, jag kan lever lite i en fantasi värld men det är inte de dyra presentera jag är ute efter för jag hatar när folk diskuterar pengar, det är tanken som är viktig inte värdet. Det jag vill ha är de små sakerna som gör en lycklig, ett sms, en kram, ord, att man får eller någon gör något som verkligen betyder något för än. När man ser att den lagt ner tid och verkligen försöker. När det inte är bara för att. När de inte bara är en present som är dyr eller något som den gick in å köpte för jag tjatat om de.

Uppskattning för mig är både viktigt att få och ge, jag är en osäker person och jag behöver bekräftelse och uppmärksamhet för att verkligen förstå att jag betyder något för personer. Jag har en bild av vad jag vill ha men den stämmer inte alltid med verkligheten vilket inte är konstigt. Såklart de är svårt att vara på ett sätt man kanske inte är eller veta va folk vill ha ut av en, man är ingen tankeläsaren.

Tyvärr är jag personen som blir så besviken/ledsen om planer ställs in eller saker inte riktigt blir som ja trott, det är en dålig egenskap som jag måste jobba på. Men jag känner mig så ensam i detta, som att jag är den ända som vill ha överraskningar, uppmuntring och små saker som betyder mycket.

Nu ska jag sluta klaga och vara tacksam över min familj och mina vänner för de är underbara och jag älskar de massor!

Hoppas ni har haft en bra dag och annars sänder jag er en stor kram <3

Likes

Comments

Hallå på er!
Idag är en seg och lång dag men även en seg vecka typ. Ni vet när man har lite i skolan så man typ inte ens orkar ta upp böckerna för de är så lite. Så är de för mig denna veckan, har små läxor typ när man ska läsa igenom och förbereda sig men även ett so prov. Jag har liksom chillat så mycket, jag har suttit med so:n framme läst igenom de men kommer inte ihåg vad jag läst. Har biologi läxa imorgon där ja ska läsa igenom de vi gjorde förra veckan, men de går inte in de är som kroppen bara nej ja vill inte kunna de. Vilket gör att jag får panik!! Jag läser ju de men de sätter sig inte.

Till en annan sak, idag var jag med Frida och Maja hos syv för de skulle göra gymnasievalet, som ni kanske redan vet har jag gjort mitt och var säker på vad jag ville. När jag dock satt och lyssna på vår syv när hon pratade med Maja och Frida var de som att de gick in hos mig. Shit ja börjar ju gymnasiet snart, vilket gav mig en stor klump i magen. Kommer jag hitta någon ny i min nya klass? Kommer jag orka ekonomi? Kommer jag fixa matten? osv. Så efter vår svenska lektion gick jag fram till vår lärare/mentor och hann inte säga mer en gymnasiet från jag brast ihop. Efter vi snackat ungefär en kvart var jag lite mer lättad och glad över att vi faktisk har den mentor vi har. Hon sa massa positivt, gav mig tips och bara försökte förklara för mig.

Det är nog inte bara gymnasiet som bidrog till idag, som ni kanske också vet åker jag till New York i början av april och jag är så rädd! Jag gillar inte flyga, vara hemifrån eller att vara i ett land som just nu är lite kaos och man vet inte vad som kommer ske i landet. Jag vet även att jag har lite tunga uppsatser framför mig vilket gör mig stressad. Har börjar spåna och skriva lite på några vilket känns bra men jag skulle ju helst vilja ha de klart med tiden räcker inte.

Så lördag ska jag faktiskt ha en hemma kväll där jag ska skriva klart ett bildprojekt och skriva lite på en novell vi ska lämna in. Sen på söndag så är de jobb och sen stressa hem till Linus som fyller år <3

Hur har ni de? Oavsett vad så är du unik och bra precis som du är.

*tänkte att jag slänger in en bild på mat för de brukar göra en glad

Likes

Comments

1 månad sen sist? som vanligt då alltså ;) Vad händer hos mig och vad snurrar hos mig? Ja lika mycket som alltid typ. Veckan har varit f.ö.r.j.ä.v.l.i.g tänker väll inte gå in på de så mycket mer. Har pendlat mellan känslorna skrika, känna mig värdelös, gråta eller velat slå något. Blir inte bättre heller, men ikväll ska jag träffa Emelie och Maja så ska vi laga lite mat och bara vara, träffa fler kanske. Gjorde mitt fysikprov idag, de kändes okej men brukar man känna så har de oftast inte gått bra.. Just de, gjorde även mitt gymnasieval i måndags å det är väll de ända jag är säker på typ. Försöker se på allt positiv då jag är så trött på å vara ledsen. Så mycket skit men kämpar för fullt för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Skolan är stressande, förvånade? nopp inte jag heller. Imorgon ska jag jobba dock på ett nytt ställe så är lagom nervös.

Nästa vecka har jag ganska fullt med skolan då lärarna är stressade av att vi ska hinna med allt, jag ska ta ut p-staven vilket gör att kroppen måste ställa om sig i med hormonerna vilket kommer rubba mig ännu mer. Skulle vilja sätta mig på flyget å säga hejdå (även fast jag är extremt flygrädd). Men men kämpa på detta fixar jag som allt annat.

Ja så var läget nu, vill inte ens tänka framåt, är rädd för framtiden och vill inte göra några förhoppningar. Dag för dag får de bli till läget i mig är stabilt.

Likes

Comments

Hallå!

Som vanligt sitter jag i min säng med musik och skriver något som jag tänkt lägga ut. Inte för att någon ska läsa utan för att jag gillar kolla tillbaka och skriva av mig. Igår var det skolavslutning, halva 9:an är nu över, alla muntliga nationella är klara och jag har höjt mig i betygen. Hade världens bästa kväll/natt igår i Emelies stuga, vi och några vänner invigde vårt lov på bästa sätt. Sådana kvällar kan man leva på länge, vi dansa, snacka, umgicks och bara levde där och nu. Jag blev bara på så bra humör och jag behövde det! Imorse var vi lagom trötta då ingen av oss riktigt kom i säng, men jag och Memme tog en runda i solariet och sen klarade man resan hem. Resten av dagen har jag sovit, pratat med far min om imorgon (vi ska fira lite jul), vår resa till våren och mina betyg. Även fast jag hade sjukt bra gårdag, jag lever livet och det går bra så är det något som ligger och gror inuti mig. Jag vet väll egentligen vad det är men ljuger för mig själv att det inte påverkar mig. Jag har så mycket tankar och funderingar som alltid, ingen nyhet hos mig liksom. Men tänk om det inte hade sätt ut såhär, tänkt om inte de hade hänt, tänk om de skulle hända. Det finns så mycket som gör mig så nyfiken men jag vill inte ändra något för jag är rädd att en dag kanske gjort fel val. Jag antar att jag är en vilsen tonåring som inte kan tyda mina känslor och tankar. Hur som helst, jag har lov. Jag ska försöka lämna skolan nu (även fast jag har ett fysikprov direkt när jag kommer tillbaka som ligger och gror i mig), jag ska ta de lugnt och bara ha så jävla kul. För jag har längtat efter detta lovet nu och jag måste låta min kropp återhämta sig. Jag säger desamma till dig som läser detta, ta chansen att vila, ha svin kul och ta detta lovet till att bara tänka på dig!

Likes

Comments

Kan ni fatta hur snabbt hösten har gått? Jag har exakt 1 månad kvar till jag är klar med halva 9:an!! Jag var så nervös och rädd för 9:an. Inte för just att liksom ha nationella och sånt utan för jag visste att Linus skulle börja gymnasiet och att vi inte skulle träffas lika mycket, jag var även rädd för att jag inte skulle komma in på mitt gymnasieval (vilket jag inte vet om jag gör än men jag vet till 99,9 % vad jag vill och vår syv sa att det inte var några problem), jag var nervös inför att jag skulle börja en ny klass igen.

Början av 9:an var osäkert och jag var lite lost i mig själv och som vanligt har man svårt att ställa tillbaka efter sommaren. Jag och Linus hade de ganska osäkert och vi 'tog en paus (vilket jag mer tog som att vi gjorde slut) som bara varande någon timme dock, vi insåg att vi vill vara tillsammans och att vi kommer klara av detta (och det gjorde vi, idag är de så bra de bara kan enligt mig). Men vi bråkade ganska mycket och de tog några veckor innan vi hittade tillbaka och läget blev stabilt igen.

Min nya klass tog emot mig med öppna armar, jag kom snabbt in i klassen. Dock var väll lärarna de som tog lite tid men de börjar bli bra nu.

Betygen, ja de är stressigt beroende på var du vill plugga sen. Ett tips är snacka med läraren och berätta vad du vill ha för betyg, lärare är faktiskt ganska enkla att snacka upp betyg med.

Allt det jag varit nervös för har varit lite i onödan, jag tror inte Linus och jag hade haft de så ostabilt om jag bara hade litat och trott på oss. Men men de löste ju sig. Jag hade inte behövt vara orolig och ha ångest över att börja ny klass, de var hur snälla som helst.

Ett tips till er som början 9:an, ta de lugnt! Det kommer inte bli som ni tror. Visst ibland är det ett helvete, nationella kan göra att man får en blackout men de kommer inte förstöra hela din framtid, ibland kanske inte känslorna vill samma som du, kompisrelationer kanske ändras när stressen tar över, men ta de lugnt. Låt allting flyta på och ha inställningen jag gör mitt bästa mer än så kan jag inte. Allting löser sig, även fast det gör skit ont så läker det med tiden.


Likes

Comments