Jag vet inte vad jag känner längre. Om jag känner något alls. Men vad jag vet är att jag tagit ett stort steg. Utan att vända mig om, kolla bak och se vad som är där. Jag fortsatte framåt och jag kämpade mig dit. Men det var värt allt. För även om jag fortfarande är förvirrad och knappt förstår mig på mig själv, så är jag stark. Starkare än någonsin.

Har lärt mig att de som inte vill mig väl och som inte är bra för mig, måste jag sortera ut ur mitt liv. Radera dom helt. Inte ens tänka en andra tanke på att låta dom få stanna. För när man byggt upp sig själv på nytt, blivit tusen gånger starkare, står stadigt och allt det där så ska man aldrig låta någon eller några sänka en igen. 

Lärt mig uppskatta det fina jag har. Det som vill mig väl och försöker hjälpa mig ibland även fast jag inte alls förtjänar det. Dom som vet att det finns mer i mig förutom mitt skal. Och jag är evigt tacksam för att jag har sådana människor i mitt liv. Ni anar inte. Och med de människorna, blir livet så mycket roligare, lättare och bättre!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det kan kännas bra och dåligt på samma gång. Det kan döda en men få en att leva som aldrig förr. Till att gå från att hata livet till att älska det, på en sekund. Jag är tacksam för allt människor gör för mig hela tiden, men ibland känns det inte tillräckligt. Och det har bara att göra med mig själv. Att jag är helt störd som behöver mer än vad jag får. Eller jag behöver egentligen inte det, men det är så jag känner.

Men jag uppskattar varje sekund av skratt och lycka. Men det känns plötsligt så tomt när något rått knackar på. Som en jobbig fluga man bara vill vifta bort. 

Det är som man söker, men man vet inte efter vad. Man vill bara hitta något man tror kan laga en och det som en gått i sönder. Ens hjärta. Det har lett mig på så många dåliga vägar, men jag har alltid hittat tillbaka och börjat om på nytt. Jag har rensat mitt system tusentals gånger, men det finns alltid något som sätter sig fast. Något som definitivt inte borde vara där. Hade jag inte vetat hur underbart lycka känns, hade jag förmodligen inte pallat. Hur jag kan skratta med vänner som har samma humor, hur jag kan då och då känna något extra men märker sedan själv att det inte går, hur jag kan umgås med min mamma och känna att det är hon som alltid, oavsätt vad kommer stå närmast mitt hjärta. Det spelar ingen roll vad hon gör, jag älskar henne lika mycket oavsätt. Och det borde hon veta. Men mest bara att hon är min stjärna i livet.

Likes

Comments


Det där om att bygga murar; jag vet alldeles för mycket om det.

Man kan ägna så många år åt att bygga murar. Och så länge man aldrig slutar, så länge man hela tiden fortsätter att bygga känner man sig stark. Man tänker att just nu mår jag bra för just nu är jag trygg. Man är okrossbar.

Det är så himla lätt att fortsätta så. För murarna liksom bygger sig själva efter ett tag. Snabbare och starkare och högre och tjockare. Plötsligt är det inte tio murar utan tio tusen.

Men så kommer en dag då man inte längre minns varför man började. Och man undrar vad det var som man ville skydda. Man undrar vad det var som var så värdefullt och så viktigt att försvara. Vad finns där innanför alla dessa murar? Och det visar sig att man har kvävt något.

Likes

Comments

Vad ledsen jag blir över att jag släppte in fel människor i mitt liv som gjorde att det tog 7 år för mig att förstå att jag faktiskt förtjänar någon bra. Att jag förtjänar någon som står för det han säger, inte bara för att klockan är 02 och han behöver någon. Att jag förtjänar någon som har exakt likadan humor som mig och någon som är charmig. För vissa kanske detta är en självklarhet men om du hade frågat mig för 1 år sedan hade jag sagt att nej, han är alldeles för bra för mig och det finns andra tjejer som han hellre vill ha.
 
Jag har nu kommit till en punkt i mitt liv då jag känner med hela hjärtat att om jag blir dissad i en bar, eller inte får ett svar på ett sms, att det faktiskt inte är min förlust. Utan hans. Det är verkligen viktigt att förstå det. Att herregud killen som har mig kommer ta med fan vara lyckligast i hela världen. Han har ju mig? Han får vara med någon som är lojal, rolig och snäll. Min framtida man kan skratta sig lycklig

Likes

Comments

Jag har kämpat, kämpat mig igenom dagar fyllda med hat och gråt, ångest och oro. Jag har kämpat, inte för mig själv, utan för alla de människor jag bryr mig om. Jag har tagit smäll efter smäll men aldrig gett upp för dem. Jag har kämpat mig igenom svek, snedsteg och skitsnack. Det är jag som alltid fann det bra i det dåliga, personen jag kollar i ögonen är personen som får fram allt det dåliga i vad som egentligen är bra.

Jag har alltid gett allt jag någonsin kan ge, mig själv, min tid, min styrka, Jag har kämpat så många gånger för något som bara gjort mig sämre. Jag känner mig så jävla otillräcklig att jag inte längre orkar borsta av problemen från axeln, jag möter varje motgång med hat inom mig, med ångest och panik som bästa vänner.

När jag tittar tillbaka i tiden inser jag hur mycket av mig själv jag kastat iväg på personer som inte varit tacksamma att ta emot det, som bara förstört de mer. Jag har kommit till en punkt i livet där jag varje natt ligger och reflekterar över vem jag är, vem jag har blivit, jag är inte stolt över det, jag är så jävla rädd för mig själv, för vem jag har blivit. Aldrig någonsin har jag varit så långt ner på botten, aldrig någonsin har jag varit så rädd då jag inte ser den väg som ska ta mig upp. Jag har rest mig upp och ramlat djupare så många gånger, Jag har gjort så otroligt mycket jag ångrat, fått så otroligt många sår som aldrig någonsin kommer att läka, som alltid kommer finnas kvar för att påminna mig.

Likes

Comments

jag har krossat hjärtan sägs det. Utan att känna speciellt mycket. Det är hemskt egentligen, hur jag inte brydde mig. Då.
Ibland har jag tänkt att mitt hjärta nog varit krossat redan från början. Kanske föds vissa sådär vilsna. Halva. Utan att veta om det. Och jag har ägnat så många år till att försöka laga det som är fel. Men jag tror kanske att man inte kan göra sånt själv. Även fast jag vill. Att man aldrig är riktigt hel utan någon annan.
Det skrämmer mig himla mycket. Att behöva någon.

Likes

Comments

Det är en speciell känsla att vara omringad av människor och ändå känna sig ensam. Sådär fruktansvärt ensam. Det är det värsta jag vet i hela världen. Ensamheten blir påtaglig på ett helt annat sätt när man känner sig ensam fastän man vet att man egentligen inte är det. Varför är det så, varför kan jag känna så?

är det bara jag?

Då är det så enkelt att stanna inne. Ensam i ensamheten. Så fruktansvärt hemskt

Likes

Comments

Egentligen ville jag bara vara någon som någon ville älska. Det viktigaste var inte att älska någon, utan att bli älskad. Jag trodde att det var så. Och jag ville vara någon som någon ville vara med, någon som någon föll för och någon som någon ville leva bredvid. För ett tag. Helst för alltid.

Jag vet inte riktigt när under vägen som jag slutade se mig för. Jag blev fartblind - i min stress att bli någon, någon tillräcklig, tappade jag bort den jag var. Jag snurrande in mig mer och mer, föll djupare och hårdare för varje gång. Helt plötsligt förstod jag inte alls vad människor såg i mig. I andras ögon gjorde jag allt det där som man skulle göra och lite till, i mina ögon var allting fel. Otillräckligt.

Jag gav mig aldrig en chans att inse att saker och ting hade förändrats. Och en dag ville någon försöka älska mig och jag visste inte vem jag var att älska. För jag hade tappat bort mig själv.

Likes

Comments

Varför är det tabu att operar sin näsa om man vill det? Varför är det tabu att förstora brösten om man mår dåligt över att man har för små. Varför är det tabu att visa hud om det är ens egna val? Varför är det tabu att ha sex i TV? VARFÖR är människor så dömande?

Överallt ser jag människor som ska kommentera det ena eller det andra om vad någon annan väljer att göra. T.ex. att Kim Kardashian har valt att vika ut sig helt eller att någon annan ska operar sin näsa som hon haft komplex för enda sen hon var liten. Jag menar come on, det är 2017. Har inte vi kommit över det stadiet där vi är allt för dömande mot andra människor? Enligt mig är det helt ofattbart hur man kan sitta och kommentera saker om vad andra väljer att göra med sin kropp. Är det din kropp eller vad är det du tror egentligen? Skulle aldrig få för mig att yttra mig om någon annans val även om jag tycker det kan vara fel. Väljer man att ligga i TV så fine, låt dom människorna göra det! Blir så frustrerade över hur fula ord människor kan skriva på internet. På riktigt - ibland tror jag inte att folk som gör det är mänskliga och det gör mig rädd.

Jag reagerar på när människor är dömande för jag anser att det är något som är idiotiskt. Sen att man säger att kändisar och bloggare måste vara förebilder för unga tjejer så är det skit snack. Man tar på sig en roll som förebild om man vill det, inte för att någon annan anser att man bör vara det. Om du granskar människors liv som du tror är perfekta kommer du ganska snabbt inse att du har fel. Ingen kommer med ett felfritt register. Vi är alla människor av kött och blod, vi har alla våra olika tankar och åsikter. Det är just det som facinerar mig. Människor som är strängt emot operationer är för mig lika intressant som människor som genomgår var enda operation som finns att göra.

Men jag vet inte, kanske tycker jag så här för att jag själv vet hur det är att bli dömd av andra. Att jag allt för många gånger har fått höra från andra människor hur jag borde bete mig eller se ut. Jag skrattar bort det för i slutet av dagen kommer jag alltid göra det jag själv vill. Jag kommer skita i vad människor tycker att jag bör göra om det så är en för mig helt okänd människa eller min mamma som har en åsikt. Men man kanske behöver lite skinn på näsan för att kunna göra det och isåfall är det inte många människor som har det och jag hoppas det kommer med tiden. Sen tror jag att många människor som kommenterar andras liv är en aning avundsjuka och att agera ut sin avundsjuka på ett sådant vis är helt absurt. Säkerligen kommer folk ha andra åsikter än mig nu, men helt ärligt tänk efter en extra gång.

Likes

Comments