View tracker

Jag gjorde tidigare valet att be min familj att inte ringa mig på ett tag pga av skammen av det jag gjort och att jag mådde så extremt dåligt, sa samma sak till mina båda nära vänner som vet allt om mitt liv.

Skillnaden var att min familj gjorde som jag sa och nu har vi ingen kontakt alls längre, pratar med min pappa ibland men det känns ganska tomt. Han frågar inte hur barnen mår, frågar han hur jag mår svarar jag bra för jag vill inte att han ska känna att han måste finnas där för mig mer än på telefon ibland. Jag vill inte utsätta honom för att "sitta på dubbla stolar" som han gjorde när jag var liten. Det var den "nya" familjen med mina två halvbröder och fru och sen var det jag.

Jag älskar min pappa, mina bröder och hans fru men de pratar knappt med mig längre trots att jag skickat sms och skrivit på facebook och bett om ursäkt att jag tog avstånd och förklarat varför. Men ändå ...inget svar

Mina vänner däremot <3 Dom vägrade att lyssna på min önskan och hörde om möjligt av sig ännu mer, kom förbi och bara gav mig en kram, dom förstod bättre än nån annan att det var ju inte det jag ville egentligen. Jag är så tacksam att dom inte gjorde som jag sa när jag var på botten. Utan dom och mina barn vet jag inte vad jag skulle varit idag!

​Jag har accepterat att min relation till min familj aldrig blir densamma och en del av den kanske aldrig kommer att finnas igen. Det gör mig ont men det får mig också att gå vidare med mitt, som spelmissbrukare är det lätt att den här typen av bakslag och ledsamhet gör att jag söker mig till spelandet igen. Men jag ska vara stark! Jag ska klara det! Ibland önskar jag att min största tyngd, dvs mina spelskulder skulle betalas av. Det är den sten som rullar tungt efter ryggraden 24/7

Men jag har accepterat och förlikat mig med att dom finns och gör vad jag kan och förmår för att betala, och jag vet att det går men det tar ett tag.

Haft en underbar dag med barnen på biblioteket och unnat oss en fika på café, men visst svider det att inte kunna åka på t.ex. lekland osv för att ekonomin inte räcker till. Är ju inte deras fel att jag hamnade i ett spelmissbruk och nästan gick under med det, men om några år hoppas jag kunna gottgöra dom. Dom är det bästa i mitt liv och jag älskar dom mer än livet själv, dom får mig att kämpa och vilja förändra mig och för deras skull ska jag klara det!

Jag har accepterat vem jag är!!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sitter ute i solen och funderar hur det hade sett ut om allt var annorlunda, om min mamma inte blivit sjuk när jag föddes, om jag inte hade flyttat hemifrån när jag var 15 och tvingades bli vuxen fast jag inte alls var redo för det, om jag hade vågat hänt mig till min omgivning och berättat som det var.

Svar jag aldrig kommer få men som tåls att tänka på ibland när jag ser tillbaka på dom val jag gjort. Att fastna i ett spelberoende som började lite oskyldigt med några hundralappar i månaden till ett okontrollerat spelande för tusentalskronor i veckan. Det som gav mig det jag sitter i idag.

Jag har fått lära mig den hårda vägen hur lätt det är att göra fel och vilka konsekvenser jag får leva med. Vissa säger att beroende av olika slag är genetiskt, och visst vi har både alkolism och spelmissbruk i min släkt men JAG har ju ändå gjort valet att börja spela och tillåtit mig att fastna i det och prioritera bort det som igentligen betyder mest. Det är säkert så att jag har lättare att skapa ett beroende än en del andra, men faktumet kvarstår att det är JAG som valt den vägen. 

När jag var 8 år och började vara med min mamma på olika bingohallar och spela på jackvegas som fanns där var inte mitt val. Men det var den möjligheten jag hade för att få vara med min mamma när jag hälsade på henne, och rita och dutta siffror var helt ok. Ibland fick man ju fika också.

När jag tänker tillbaka på det så är det konstigt att ingen reagerade på att ett barn satt varannan helg på bingon till efter midnatt. Jag berättade aldrig för min pappa vad jag gjorde när jag var hos mamma, varför vet jag inte. Kanske visste jag att det inte var så bra. 

Min farmor är den person som betytt mest för mig under min uppväxt, hon fanns alltid där med en kram, några uppmuntrande ord och vägledning när det var jobbigt. När hon gick bort 2001 tappade jag bort en del av mig själv, jag hade aldrig känt mig så ensam som då. Och då kom det...VALET... att börja spela för mycket, jag kom bort från vardagen och in i en värld av vackra färger och chansen att vinna. 


Likes

Comments

View tracker

Det var några år sen jag bloggade senast, det var en bra kanal då och jag hoppas det blir så igen.

Mina två flickor gör att dagarna går och viljan att fortsätta kampen mot spelen och hitta balansen finns där.

Jag har alltid jobbat mycket och väldigt hårt, det i kombination med att ha förträngt min barndom har blivit mitt fall när det nu kom ikapp. Det är lätt att gömma sig i arbetet och prestera, prestera, prestera. Att få visa vad jag går för och nån faktiskt uppskattar det. Jag blev butikschef som nybliven 20 åring med höga krav både från mig själv och arbetsgivare, att visa att man klarar det lika bra som dom som är 10, 20 och 30 år äldre sporrade mig. Men jag gav också upp mycket, mina vänner reste, gick på krogen, shoppade, fikade osv men jag jobbade eller sov. Tillslut orkade dom inte fråga om jag skulle med längre eftersom jag alltid sa nej, som jag ångrar dom valen idag.

Startade eget för att bevisa att jag klarar det också, men bevisa för vem då? Jag vet faktiskt inte och jag tyckte aldrig det var kul.

Snarare så blev det grunden i en djupt nedåtgående spiral som jag fortfarande är långt nere på botten i...

Jag har alltid haft en hård sida utåt, jag klarar allt, jag blir inte ledsen, jag är stark och hjälper andra med deras problem för då undviker jag mina egna och mitt mående och ingen kommer mig så nära att jag öppnar mig för dom och berättar hur det igentligen är och vad som hänt...

Den personen har fallit, det är många bitar att plocka upp och jag vet inte hur det ska lyckas men det ska gå!

Likes

Comments