Hej! Innan jag börjar det här inlägget vill jag bara säga att jag är feminist, jag står för jämställdhet mellan ALLA inte bara kvinnor och män eftersom att en del av svenska folket identifierar sig som ickebinär/annat kön. Jag försöker inte klanka ner på någon eller något i det här inlägget heller. Klarar du inte av att läsa vad jag har att säga ber jag dig vänligt att lämna sidan. Tack.


#metoo har nog de flesta hört om. För de som inte har koll så är det (kortfattat) en hashtag som spridits runtom hela världen för att stå upp mot sexuella övergrepp/trakasserier. Ur mitt perspektiv så har jag märkt att det är nästan som en ursäkt att "basha" män för att de flesta av våldtäkterna som ANMÄLS är på kvinnor.

Jag har samlat ihop lite statistik och tänkte förklara mig utifrån det.

År 2016 begick 1015 män och 463 kvinnor självmord och utifrån statistik av samband mellan sexuella övergrepp och självmord så hade 43% av kvinnorna som begått ett självmordsförsök blivit utsatta av sexuella övergrepp innan försöket och motsvarande 17% av männen.

Det visar att ungefär lika många kvinnor och män begår självmord av den hemska anledning att de utsatts för sexuella övergrepp/trakasserier. Varför skyller vi då oftast på män som våldtar? Jo för att kvinnor uppenbarligen har det lättare för att prata om och/eller anmäla ett sexuellt övergrepp. Jag har själv varit med om en del sexuella trakasserier och jag vet att det är svårt att prata om det så jag menar inget illa alls när jag säger att kvinnor har det lättare än män för att anmäla DOCK menar jag att man inte kan gå på män som många idag har lätt för att göra.

Grejen är att idag lever vi i ett till viss del väldigt fritt samhälle men även väldigt begränsat för hur man bör vara och beté sig. Som kvinna ska man till exempel ha på sig smink, vara känslig och undergiven medans man som man ska vara tuff, hårt, visa minimala tecken på känslor och nästan rent av bestämma hur det ska gå till i samhället. Det här är något man har lärt in barn väldigt länge och det är först på senare tid man har märkt av att det går över mot ett mer jämställt samhälle, men ska vi då gå över till att kvinnor tar över männens gamla roll? Det blir ju precis samma problem då. Forgive but not forget är ett uttryck jag tänker på specifikt här. Visst man kan inte förlåta för att kvinnor har mått dåligt länge och varit så maktlösa som de varit MEN vi kan balansera ut makten till hela folket istället för att låta det ena könet få mer makt för i slutändan blir det inte bättre än det har varit.


Jag kände bara att jag behövde skriva av mig om det här för det här är vad jag verkligen står för. Kan skriva mer om mig som feminist om någon skulle tycka det hade varit kul.


Ha en bra dag och gott nytt år! Snart :D


- Milo

Likes

Comments

Hej!

Så idag var jag på andra mötet hos psykologen jag går till för könsutredning. Jag fick möta en läkare också men jag pratade inte så mycket med honom. Jag fick sitta enskilt med psykologen och fick prata om barndom och fick fylla i några papper. Det jag fick reda på idag är att jag kommer få stopphormoner men det kommer ske senare i år eventuellt i början på nästa år. Bara för att klargöra så är stopphormoner det man tar för att stoppa den pubertet man går igenom (i mitt fall en mans, yuck) men så fort man slutar ta hormonet återgår man till en mans pubertet. Jag kommer få åka tillbaka på ett tredje möte 12 december och det är så remissen om stopphormoner skickas till en hormonläkare tror jag det hette. KUL!

En annan liten misconception...

Okej så för alla transpersoner som har någon slags följarbas (som snapchat, instagram whatever) har säkert fått frågan "När ville du bli trans" oh gurl nu har jag något att REDA UT här.

Man väljer inte att bli trans, det är så det heter att ha könsdysfori (annat ord bara). Trans är man om man uppfattar att man är född i fel kön/kropp. Trans är man alltså från födelsen i så fall. Det man ska fråga istället kan låta såhär "När bestämde du dig för att komma ut som trans" eller "När bestämde du dig för att börja könsutredningen" så att det inte blir något missförstånd. En annan grej också, det är läkare + psykolog som gör en bedömning av en och från det kan man diagnotiseras så det går inte att välja att vara trans. xdxddxdxd

Likes

Comments

Introduktion

Hej! Jag har bestämt mig efter ett långt "bloggbreak" att börja blogga igen! Jag kommer skriva mycket om min resa som transperson men även om fördommar, hur jag mår, hur det går till, om feminism och inlägg som kan vara något triggande. Kan ju börja nu med några misconceptions folk har om transpersoner och trans som community.

Misconceptions

Okej vi börjar med det medicinska och psykiska med en transperson. Jag kommer inte generalisera för en utredning och allt som kommer med att vara trans är väldigt individuellt.

"Okej att du känner dig som tjej men varför ändra din kropp? Onödigt."

Nej säger jag då. Varför skulle man INTE ändra sin kropp om den man fick inte stämmer in med hur man tänker att den ska vara. Man kan jämföra det med en plastikoperation av näsan (något många väljer att genomgå), det är något man väljer att göra för att man vill att den ska se ut på ett speciellt sätt. Att fråga varför man som transperson vill ändra sin kropp framstår som offensivt och det är inget en transperson vill höra. Till de som frågar transpersoner varför de väljer att ändra sin kropp har jag en följdfråga, VARFÖR till exempel tränar du om det inte spelar någon roll? Visst det är en viss skillnad att träna för att ändra sin kropp och att lägga sig "under kniven" men det är samma princip, att ändra kroppen. Varför är det plötsligt så konstigt och annorlunda att ändra den bara för att man var född fel?


Jag vill gärna gå in lite på det med att könsdysfori, som det heter, är en sjukdom.

Visst kommer det en del av ohälsa delen när man är trans, ett bra exempel är depression (som många självdiagnotiserar sig med). För att kunna säga att man har en depression ska man ha sökt psykolog för att göra en utredning sedan få det på papper inte att bara vakna upp en dag, läsa om symptom på internet och dra en slutsats om att man är deprimerad.

Här finns en direktlänk till hela processen för transpersoner (viktig för det jag förklarar): http://www.transformering.se/korrigering/transvard/konsutredning

Man kan inte säga att könsdysfori är en sjukdom då det är en diagnos. Skillnaden mellan sjukdom och diagnos är att en sjukdom är en åkomma, ohälsa och en diagnos är en bestämning av tillstånd. "Men man kan ju bota det med medicin", som vilka mediciner? Man tar speciella hormoner som först stoppar puberteten man egentligen skulle ha för att sedan ta hormoner för att inleda det kön man känner sig förs hormoner, i mitt fall östrogen (det kvinnliga hormonet). Det jag skrev nu är "bevis" nog på att det är en stor skillnad mellan diagnos (könsdysfori/transsexuallism) och sjukdom.


Tack för att du har läst och vi hörs snart igen! :)

Likes

Comments