View tracker

hajhaj!
ibland får jag sånna ryck att jag vill skriva av mig här, och idag är ett sånt tillfälle.

Jag har min period av blödning (fint sagt) nu och jag har funderat mycket kring de och vad de faktiskt gör med mig ink mitt mående. De rubbas helt.
Jag får som en personlig kris där jag känner att jag inte duger nånstans och får en fruktansvärd syn på mig själv. Personer som jag i vanliga fall känner mig trygg med känner jag mig oduglig för osv. Ja.. och detta måste bro på hormonnivån i kroppen eller något då det går över när min mens avtar.
Det är väldigt synd att jag känner såhär då det försämrar ens självförtroende enormt. Man som känner att man absolut måste förändra sig själv för att vara lite mindre oduglig.

Men man ska alltid komma ihåg att ingen är oduglig och alla är fina! Ibland kan man känna som jag nu, att man måste förändra allt på sig själv för att inte vara helt värdelös.. men nej! För man är bra precis som man är. så nu tar vi alla och tänker positivt.


-- vad i helvete gjorde jag nu.. asså for fuck sake.. pallar inte ens med mig själv och min egna existens.. seriöst -.-


ha de bra! Haj











Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Oj hej! Så himla längesen jag skrev.. Minns knappt själv sist. Jag vet ärligt inte riktigt varför jag väljer att skriva nu.. Kändes bara rätt. 


Häromdagen fick jag en insikt, lite i mitt egna liv liksom. Jag hade försökt återberätta de nu. 
Förut kände jag att jag inte passade in i de feminina normerna. Jag kände att här hör jag inte hemma, kanske jag hör hemma på "killsidan". Och ni som känt/ vetat mig en längre tid vet ju hur det blev. 
Jag började umgås med killar och även se ut som en. Och just då trivdes jag i de. Men med tiden så va det något i mig som förändrades.. Som jag tidigare nämt så va de tidigare en vilja att passa in. Att på min nya skola inte bli utstött av klassen.. Få vänner helt enkelt. 
Men med tiden i 9:an och mina försök att anpassa mig så hittade jag ju skajten. Skateboard kulturen har betytt så otroligt mycket för mig! 

När jag började bli som en i den kulturen så kände jag mer och mer att Jag passade in.. Idag lever jag för skejten. Mitt rum är nyfixat, på väggen hänger bräder, affischer (från skatetävlingar) och skatekläder. 

Jag har hittat hem helt enkelt. Dehär är jag och sålänge jag får leva för de jag lever för, så kommer allt va lugnt. 


Visst känner jag att jag vill passa in i alla feminina normer och vad de innebär. Och visst jag sitter fortfarande och försöker hitta dendär perfekta bikinin för att se bra ut.. Men inte alls på samma ångestfulla och desperata sätt som för 1,5 årsen. För jag vet, att hur jag än gör så är dehär jag. Och jag kommer alltid ha skejten inom mig, i mitt hjärta! hur jag än gör!

Jag har funnit ro, åtminstone nu! 
 

Likes

Comments

View tracker

Ja.. Nu måste jag ventilera mig.. Så ursäkta på förhand. 
Halva min fb kommer de upp personer som är så himla omtyckta av alla. De föddes väl så antar jag. 
Men när då personer jag, personligen önskar med hela mitt hjärta att hen  skulle tycka om mig tycker om dom.. Kaos. 
Jag förstår också att ingen direkt kan digga en hybernegativ idiot. Att hen där andra som är så vacker och så mycket bättre, klart man tycker om hen! .. 
Det blir också svårt när personer dyker upp och verkar vara som en vän, men i längden far dom ut i sanden. Än en gång, hybernegativ idiot va de ja. 
Så.. Det gör rätt ont att tänka och se hur personer en efter en försvinner från ens liv för att.. Aa men för att jag.. Hybernegativa idioten inte duger för deras närvaro. 
Ska jag låssas vara positiv & glad, för om det är de som krävs för att mina närmsta vänner ska orka med mig.. aa då gör jag de.  
Folk har sagt åt mig att aldrig tänka att det är mitt fel. Men nu är det mitt fel. Just nu är allt mitt fel. 
Det skulle funka om 1 person som jag snackade med eller umgicks med försvann, ok. Men när personer sakta blir mer och mer avlägsna och samtidigt ger allt de vi hade.. till någon annan.. då är slutet nära. Det är då man slutar kämpa. 

Så vad får mig att skriva detta? 
Aa för att förhoppningsvis läser någon av mina avlägsna vänner detta och tänker "kanske ska prata lite ändå" .. men ack så fel jag har. 
Skriver detta för att det är enda utvägen för att slippa ligga och gråta under täcket hela dagen. 
Livet går upp, sen stupar det ner. 
Och till dig/er som är så himla jävlas bra och så mycket bättre än mig.. Som nu får allt de jag hade, grattis! 
Grattis till att du/ni föddes som en bättre människa. 
Tack. 

Likes

Comments

Jag är egentligen ingen person som lägger jättemycket vikt i att sakna andra eller så. Visst bryr jag mig om andra väldigt mycket men försöker oftast förhindra att tycka om någon mer än som en vän. Då det alltid slutar i att man är ledsen. Så är det ju.

Men ah.. har nått punkten då jag saknar någon så det gör ont i hela kroppen. (de är inte hälsosamt?). och de svåra är att jag inte kan göra något åt de. Jag kan inte prata med personen, jag kan verkligen inte göra något. och kommer aldrig kunna. 'jobbigt läge'. Varje gång nånting händer ellr att någon är mindre snäll eller så, så slutar de med at jag tänker på denna personen. Alla känslor liksom sugs in till denna person. Jag begriper inte varför. Sen tror jag också på att det är någon som bestämmer vad som ska hända och att allt händer av en anledning.. och att det i slutändan blir bra. (detta för att jag ska orka leva vardagen). Men jag menar, vad betyder detta isåfall? Varför tvingas jag då gå och sakna denna personen? Jag lär mig inget av de.. och kommer inte få den i slutändan. Jag begriper.. ingenting, isåfall. Och nu kan jag knappt äta för det gör så ont. Vad ska detta leda till?!

Men det känns som ett I-lands problem. Jovisst. Finns folk som svälter så man ska la inte klaga. Ville bara få fram att jag aldrig saknat någon så mycket tidigare, det är en ny känsla. Men jag tror också att vetskapen om att jag aldrig mer kommer få se denna personen stärker känslan och saknaden. kanske.

____________________________________________________________________________


Tittade precis ut, de är fint väder. mysigt. Är förtillfälet bara allmänt trött på allt och alla. Eller nej, inte alla men vissa. Blir bara så trött på världen. samhället.

ta vara på dagen folket. Hej







Va i Karlskrona i några dagar hos släkten. Här har ni bilder från de. 

Likes

Comments

sommaren är här. jag har gått ut 9an och känner en viss sorg över de. samtidigt som jag känner en lättnad av att grunskolan är slut.
Idag va första dagen av sommarlovet. i helgen har jag suttit på mitt rum och inte gjort mycket. jag fåt intrycket och känslan av att det är så denna sommaren kommer bli. jag har försökt ta kontakt med lite människor men känner mest NEJ över de. det är även de intrycket jag får av dom så känner mest att jag inte orkar försöka. i perioder känner jag mig omtyckt av människor, men inte nu. men finns ingen anledning att tycka synd om sig själv. har mig själv, en dator och mat.
har dock en dansk vän som jag ska försöka träffa. han är snäll.
jag skönt så långt i helgen att jag tog kontakt med mitt ex och frågade om vi kunde bli vänner igen. efter flera månaders hat till varandra. han verkade positiv till de.
jag har ökat min dos av nattmedicinen. nu vet alla de. det innebär att jag sover längre.. skönt.

jag tror att jag att jag framstår som en person som inte är stark och som är snäll. så leker folk med mina känslor och tänker att de kan behandla mig hur de vill för jag kommer ändå stanna kvar som deras vän sen när dom känner för de. usch.. det är nog till viss del sant, men fortfarande så hemskt!
antar att många av de vänner jag har försökt ta kontakt med läser detta, ni kanske inte uppfattar de som mig. jag vet inte. allt kommer tillslut hamna på mig och att jag har uppfattat allt fel, så är skit samma.

Jag vill inte framstå som en ensam individ. jag har ju vänner och så. men när jag mår dåligt vill jag vara själv. Men det är jobbigt när folk inte behandlar mig med respekt. Så ni nu som håller på och leker med mina känslor och tar mig förgivet.. bara sluta.


Nej jag ska antagligen fara upp till Karlskrona till släkten där. orkar inte vara kvar här i Lund just nu. får se hur länge jag stannar där. finns ingen anledning att stanna kvar här när man bara mår dåligt pga av speciella människor. då är det bättre att åka upp dit och komma ifrån allt. men först danska pågen och sen drar jag.

Ha det bra. Hej











här e en bild på mig också. om de skulle ge er något i livet.. antagligen inte. 

Likes

Comments

Är det värt testa sina gränser.. att göra något man helst vill spy över för att visa sig själv att man faktiskt kan?

Jag trodde att var jag tvungen att uppträda på skolans konsert för att få ett A i musik så jag var beredd att gå upp på dendär scenen.. själv. och faktiskt spela min låt som är mer personlig än något annat jag skrivit. Men så kommer min lärare igår och berättar att det inte alls är nödvändigt för jag har redan ett A.
Den första tanken var såklart lättnad.. men sen när jag tänkte mer på saken så blev jag lite besviken. Jag kände att det skulle vara någon form av utmaning som jag skulle göra för att lyckas nå ett A. Så just nu funderar jag på att helt freaking frivilligt anmäla mig för att bara se om jag klarar gå upp där och göra det.

jag vet att jag kommer känna mig spyfärdig, skämmas sönder efteråt och även på scenen. Men.. det är ändå så att jag skulle utmana mig själv och göra något jag inte känner mig trygg med. Och de kan vara nyttigt att göra ibland.
Jag tänkte först att jag kunde kanske fråga någon vän om den kunde vara där som något moraliskt stöd. En vän jag verkligen litar på och känner mig trygg med.. men sket i de. Inte bara för att jag kände att jag vill klara dehär själv.. också för att jag insåg att de få vänner jag har som skulle kunna vara till moraliskt stöd antagligen inte vill komma. Så den bördan tänker jag inte utsätta dom för.

jag får fortsätta överväga detta. Jag skulle tycka lite synd om de som skulle vara tvungna att lyssna för jag kan inte direkt sjunga. eller spela gitarr.. så kanske bäst att jag låter bli.
Dessutom går min låt lite ''du ger mig ångest, djup djup ångest'' ... så skulle skapa en otroligt dålig stämning. Eller så kommer det inga HAHAHAH sicket fiasko!

jag känner att desto mer jag skriver detta inlägget dessto mer inser jag att jag borde låta bli att gå upp på den scenen. Inte bara för publikens skull.. också för mänskligheten och djurrikets skull.
-Tack






Likes

Comments

Hej! 
Jag hade en gång en vän, denna vännen va unik. Hen hade många negativa tankar och en speciell syn på världen. Lite som mig. Man lever i den negativa världen i sin egna bubbla.  Så plötligt råkar man ta något för mycket steg ut i den aningen mer positiva och normala världen och inser vilket misstag det var. Men det är alltid svårt att ta sig in i sin bubbla igen, de krävs lite. 
Jag har inte tänkt på detta så speciellt mycket, bara ibland. Jag har levt i någon slags posetiv värld där jag inbillat mig att meningen med livet inte är att dö. Det är stort, jag har under flera år haft de som mål med livet.. dvs att dö. (oroa er inte.. ska till psykologen imorgon). 
Jag trodde att dendär positiva förnekelse-världen va något bra, men jag hade fel. Jag hade så fel. Att leva i ens egna negativa bubbla är 1000 gånger bättre. De må låta hemskt, om det gör de så lever ni i positiv förnekelse. 
Jag säger inte att det är något fel med de, men för min del känns det fel. 
Jag märker att genom att gå tillbaka till att prata eller skriva med de vänner jag gjort när jag varit i min bubbla mår jag genast bättre. Jag får som ett inre lugn som skiter fullständigt i vad andra tycker. 
Men det finns nackdelar också, ens sociala liv blir grått som en höstdag i oktober. Och andra uppfattar dig som deprimerad och tror du ska ta livet av dig. Så är det inte! Tycker bara om at vara själv och inte prata med folk om inte folket har något intressant och vettigt att säga. 

​Jag tror inte jag är redo att återgå till den bubblan riktigt än.. jag tror jag kan stanna i förnekelse-världen 1 månad till. Sen är det sommarlov och då får jag tid att utveckla meningen med livet och ensamheten. Jag ser fram emot de. + att de få vänner som lever i denna världen har tid att ses nån gång i månaden. De ser jag fram emot, jag har saknat särskilt en. 

Nu ska jag lyssna vidare på musiken. ajö. 


vänta.. måste berätta en sak. Jag ska förhoppningsvis uppträda på skolans vårkonsert med min 110% ångestfyllda låt jag skrivit om en pojk! jag kan inte sjunga och knappt spela gitarr och har extremt scenskräck.. men jag tänker ändå utsätta mig för det så att folk får höra min låt! 
slut- 












 

Likes

Comments

​gooodagens! Idag kände jag för att yttra lite åsikter. 
Vi alla vet att youtube är stort och att det finns ett ton med svenska youtubers som är inriktade på mode. Dessa personer (som oftast är tjejer) är ofta unga. De har flera hundra-tusen visningar på deras videos och dom blir som någon slags förebild för unga tjejer. 
Jag har på senaste tittat en del på personer som gör mycket hauls osv och reagerar om & om på en sak.. dessa tjejer är yngre än mig, de klär sig som de vore modeler med nya kläder var och varannan vecka. jag accepterar självklart deras klädstil, de får självklart styra över sitt eget liv! Men dessa tjejer ska vara förebilder. Jag vet att dom blir sponsrade av företag, det är därför dom kan ha så mycket nya kläder. Men anser verkligen världen att unga tjejer i den åldern ska för de första förhandla med företag? och därefter vara någon förebild och visa andra tjejer att det är såhär man klär sig vid ålder 13? 
När jag va 13 så skulle jag aldrig få för mig att sminka hela ansiktet och använda den typen av kläder. Men alla är olika. Jag anser bara att det lätt kan skapa en bild av att unga tjejer måste se ut på ett visst sätt, vid så ung ålder. 
Det framstår i varje video som att dessa personer varit och köpt nya kläder, detta ger en bild av att alla ska ha råd att köpa kläder för flera 100 kr, varje vecka? 
Det ger en fel bild på hur verkligheten ser ut. 

har inte så mycket mer å säga. ville bara skriva kort om detta då jag verkligen reagerat över de! 
- Hej




Likes

Comments

Om någon skulle fråga mig hur de gångna året varit.. Så skulle jag antagligen svarat att det varit bra. Men i själva verket är det inte helt sant. De gångna läsåret som snart är slut har varit en lång resa för att försöka passa in i samhället och dess könsnormer. Steg för steg har jag försökt passa in som tjej. Jag har inget sagt till någon men vissa har märkt. Jag har sagt åt mig själv att inte känna efter hur jag mår, bara gör som alla andra. Jag trivs i kroppen som skejttjej- de gör jag verkligen! Men vägen dit har varit rätt jobbig. Jag har fått lära mig vad tjejgäng gör och vad man ska säga. Nu, nu när jag känner efter så inser jag att det känns så fel. Jag vill inte låssas vara någon som jag inte är, men ändå gör jag de. Jag vill bara att samhället ska acceptera och tycka om mig.

Det börjar bli varmt ute.. Och jag va tvungen att ta mig i kragen. Min bror tar snart studenten, jag går ut nian och det finns krav. Jag for iväg & testade en klänning.. De va något så äckligt så jag visste verken in eller ut. Men jag sa inget.. Jag sa bara att den satt bra. Jag vill bara passa in.

Jag köpte ett par "tjej"-shorts idag. Jag var inte nöjd men låssades att jag va det för mig själv. Jag ljög för mitt inre. Jag sa till migsjälv att det är sånthär folk har på sig och det säkert är fint på mig.

När jag kommer hem, sökte stöd.. så vill en ur släkten se vad jag köpt.. Jag tar upp dom och möts av ett hånskratt och frasen "ja du har ju en egen stil".

VAD FAN VILL NI HA AV MIG?!

Vad jag än gör & hur jag än försöker så är det något fel. Hela året har jag försökt passa in i alla femenina normer som finns.. Men ändå är ni inte nöjda med mig.

Mitt hår är långt, inget hår på benen, dricker kaffe, umgås med tjejer.. Precis som alla sa. Jag vet inte hur man passar in.. jag vill inte. Och helt ärligt så tänker jag slänga dessa helvetes shortsen.. jag ger upp. De ändå jag vill e att passa in i de helvets samhälle.

Jag skulle aldrig börjat känna efter hur jag mår. Jag skulle låtit de va.

Skulle levt i förnekelse.

Ni kanske tänker att jag skulle varit mig själv hela tiden.. Men det är ingen som tycker om "mig" som den jag va. Allt va ju ett helvete och jag ville ha vänner på min nya skola. Jag vill vara omtyckt och jag ville att någon kanske.. Kanske kunde tycka om mig mer än som en avlägsen vän. Och så blev de.. för att jag- ändra på mig.

En jävla applåd till detta helvete till samhälle! 👏 

Likes

Comments

​Hej! Jag hade tänkt ta upp något som för min del är relativt aktuellt just nu. Jag går i 9:an och nästa år börjar jag gymnasiet. Jag är ingen person med toppen betyg om man säger så. Jag är la medel. De ämnena jag har högst betyg i är idrott, musik och bild. Detta säger sig självt.. jag måste gå något som är kul och kreativt på gymnasiet. 
jag har sedan i sommars vetat att jag vill gå på Bryggeriets gymnasium inriktning skate. Ett vanligt estetiskt program men med skate på schemat. Detta var min dröm, de som fick mig att orka fortsätta i skolan. Men nu sitter jag här, har inte sökt in där. Inte för att jag inte vill.. inte för att betygen inte räcker.. utan för att andra satt stop för mig. Jag får alltså inte söka in där för olika anledningar. Att krossa någons drömmar på detta viset är otroligt.. nej. Jag har istället sökt in till estet musik på spyken och rent ärligt är jag livrädd. jag är livrädd för allt. Men framförallt att ingen vill vara min vän. Jag hade till 99& chans fått vänner på skatelinjen då alla skajtar och då har vi något gemensamt. Men så är inte fallet på spyken. 
Sen för övrigt är inte vårterminen i 9:an den absolut roligaste tiden i ditt liv. Jag är rätt less på skolan och dessutom otroligt stressad. Då behöver man inte att vuxna runt omkring sig upplyser en om att ''du var så mycket mer ordentlig förr'' och ''du måste lära dig att hålla tider när jag hela.. hela mitt liv varit en såndär unge som hållt tider, aldrig druckit, aldrig festar och aldrig rökt. Det gör jag inte nu heller.. det enda jag gör är att komma 5 min försent. Vara hemma från skolan när jag mår dåligt. Om detta är att misssköta sig vet jag inte vad jag ska göra. 
Förra terminen tyckte jag skolan var kul, de gör jag inte nu. Men de verkar inte de vuxna förstå. På min skola har vi bara massa arbeten/project som vi har inlämningsdatum på. Jag kanske inte är lika exalterad över detta lika mycket som innan.. men jag är en av de få i min klass som ALLTID lämnar in allt i tid. Men enda misssköter jag mig.. och får de upptryckt i ansiktet var och varannan dag. 
De finns förmodligen andra ungdomar som har de värre. Men jag känner att vuxna måste förstå att man inte kan stoppa ungdomar från tex linjer de vill läsa eller vad de vill göra i livet. Sålänge det inte innefattar droger och kriminella ting så måste man få följa sina drömmar! 

Så till alla vuxna som fösöker göra ''de rätta'' för sina barn eller nära å kära (som är unge).. lyssna på vad dom faktiskt vill göra och försökt stötta istället för att förstöra! Det är inte alltid man kan göra precis som man vill, men att skratta åt deras drömmar är något av de värsta en ungdom kan vara med om! Iallafall enligt mig.. !

/Milo 

Likes

Comments