Jag älskar vädret ute just nu!
Kanske låter helt galet men det är sant. Just för att det fortfarande går jättebra att vara utomhus att träna.

Jag har typ världens bästa PT klienter. De är så jäkla grymma med enormt starka pannben. De bara kör, allihopa. Jag tror att jag har världens bästa yrke. Det är en sån glädje att få träna motiverade människor som vill någonstans, människor som har ett mål att sträva mot.

Igår hade jag en fantastisk dag.

Jag började med att kicka igång dagen med ett eget axel/triceps pass på gymmet.

Sen for jag vidare för att träna mina kära mammor i ett Xtremefit Mamma pass. Jag ansvarar för Xtremefit mamma och vi har just nu 3 klasser igång på 2 olika ställen. Vi växer stadigt och efter årsskiftet så kommer vi att ha 5 klasser igång på 3 olika ställen.
Till våren då har vi minst 10-15 klasser igång på 5-6 olika ställen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har gjort en otrolig förändring i mitt liv.
-Absolut att träningen och tävlandet är en jättestor del i denna resa, men det är inte allt. Denna resa och förändring startade redan förra hösten då jag och min kära älskade man tog våra barn och åkte till Thailand i 6 månader. Vi var föräldralediga med Charlie och Melvin gick i skolan.

IMG_3860.PNG
Väl där i Thailand så insåg vi alla att vi har strävat åt helt fel håll i livet, vi har jagat fel mål. För i Thailand så insåg vi att så länge vi som familj är tillsammans
så är det alltid bra. Allt annar ganska oviktigt. Vi behöver ha mer tid tillsammans. Så vi bestämde oss för att satsa på att bygga ett liv med mer frihet och 1a målet skulle vara att åka tillbaka nästa säsong (dvs denna säsong) Vi bestämde oss för att börja leva våra drömmar istället för att drömma dem.

Som ni redan vet så har en av mina drömmar varit att tävla i Body Fitness. En dröm var att bli coachad av den bästa. Jag tog kontakt med Maria Eriksson, den bästa inom Body Fitness, enligt mig och frågade om hon ville coacha mig till att uppnå min dröm.
Som ni vet så gick det hela vägen. Maria coachade mig och jag har nu genomfört 2 st Body Fitness tävlingar. Så drömmar börjar att gå i uppfyllelse en efter en.

IMG_6136.JPG

IMG_6121-0.PNG

IMG_6120.PNG

En annan grej som det nya liv ”lev dina drömmar” har medfört är att jag insåg att jag måste börja jobba med det jag verkligen älskar. Jag måste fortsätta att leva mina drömmar och börja jobba med min passion, hälsa och träning.
Så javisst jag har utbildat mig till kostrådgivare, hälsocoach och Personlig Tränare. Jag har kickat igång mitt egna företag och klienterna blir fler och fler.
Jag sa upp mig och slutade min fasta anställning på ett fantastiskt bra jobb i en bransch där jag jobbat i 12 år. Jag släppte tryggheten på Nickelodeon i mediebranschen för 2 veckor sedan och nu står jag här full av förväntan full av energi och full av lycka!

IMG_3835.JPG

Så vad händer nu härnäst?
-Jo på lördag åker vi tillbaka till Thailand och vi kommer inte hem förens den 20 april.
Vi gör det igen, vi drar, VI LEVER VÅR DRÖM!

Jag kommer där att jobba som Personlig Tränare och kommer bland annat att leda en massa Bootcamp pass på stranden. Något som jag startade upp förra året och lämnade över till Linda Hon har drivit på det i ett bra tempo och nu känns det superkul att vi ska fortsätta att köra Bootcamp ihop. Vi håller egna pass men samarbetar och utökar antalet klasser. Det kommer bli magiskt bra. Hårt, men grymt fantastiskt bra!
Välkomna att höra av er om ni skall åka mer till Koh Lanta i vinter.
Maila mig på mille@strongliving.se

IMG_6265.JPG

IMG_6264.JPG

IMG_6266.JPG

IMG_6267.JPG

IMG_6270.JPG

IMG_6269.JPG

IMG_6268.JPG

Det är något galet magiskt och fantastiskt att säga att jag och min familj LEVER VÅRA DRÖMMAR vi tar stegen och fortsätter gå och uppnår dröm efter dröm och är i ett sånt härligt flow.
Ingenting kommer gratis, nej nej vi jobbar stenhårt men njuter och har det fantastiskt roligt på vägen, visst är det tufft stundtals, men vaddå vi lever ju ut våra drömmar. Vi kämpar för dem och håller fokus.

Ta bara 1a stegen och fortsätt gå, fokus på målet dvs DRÖMMEN!

IMG_3861.PNG

På lördag drar vi till Thailand i 4 månader och dröm nr 5 går i uppfyllelse bara detta året.

Likes

Comments

Det bästa med att kliva av scenen nere i Lund på Decembercupen var just känslan att veta att jag kommer att få kliva upp på scen igen exakt 1 vecka senare.

1 st tävling är ingenting, men den 1a tävlingen är alltid den 1a tävlingen och inget går nog att jämföra med den 1a tävlingen. Det är så mycket som är nytt, så mycket man bara börjar att älska.

När jag kom ner till Göteborg (förra fredagen) så var jag sjukt nervös. Hur skulle allt gå nu, plötsligt visste jag ju hur allt skulle vara och då blev jag nervös, jättenervös!
Men som tur var så hade jag ju min rutinerade backstagecoach med, min kära man som lugnt lugnade ner mig.
Men så fanns även den där känslan när man har för mkt energi, för mycket nervositet och det började bli svårt att bara vara. Jag gick igenom allt i mitt huvud, när skulle maten intas och hur mycket, hur lång tid var det kvar till inregistrering och när skulle jag gå och ta 1a lagret färg? Jag ville bara sätta igång och börja preppa mig.
Jag gick direkt bort och tog 1a lagret färg, för att sedan registrera in mig.

Å när jag kommer nära ”färgrummet” och känner doften av färgen så taggar jag till. Jag blev tokladdad och känslan av lycka och tävling infinner sig.

Att stå här i kön och vänta på att spraytannas är superhärligt. Jag har lärt känna många fina härliga och underbara nya vänner under dessa 2 helger och just här i området där man spraytannas. Det är något alldeles speciellt med och kring tanningområdet.

IMG_6012.JPG
Man är här så lång tid varje gång, man köar (40-60 min) sprayas och torkar (20 min) och detta gör man totalt 3 ggr.
Alla berättar om sin resa fram till tävling och allas resor och dieter är alla lika fantastiska. Man glädjs så oerhört mycket åt varandras framgångar. Man delar samma känslor. Då vi alla som står här har extremt få egna vänner i vår närhet som har/går igenom hela den här resan med att bygga sin kropp och sedan dieta ned den och bli hård och sen gå upp på en scen för att bli bedömd hur väl man har lyckats ta dig i form. Det är extremt på alla sätt och vis. Men atleterna är så långt ifrån extrema man kan komma.
De/vi är ödmjuka men stolta, vi glädjs oerhört åt varandras framgångar, vi skrattar och berömmer varandra. Det är en så fantastisk känsla mellan alla atleter. Man blir bästa vänner med sina konkurrenter och alla är bara glada. Det haglar av beröm och ” vad fin du är” ”vilken fin fysik” ”vilken fin bikini” ”vad din du är i håret” m.m OCH alla dessa kommentarer och beröm kommer verkligen från hjärtat. Helt fantastiskt och en sådan enorm egoboost.

Jag har svårt att sluta titta på mig själv i spegeln när jag förvandlas till tävlingsredo. Att bli brun, hård i kroppen, sminkad, preppad på alla sätt. Det är svårt att känna igen sig själv och det är så extremt mycket som sker med kropp och utseende de sista 48 timmarna. Jag blir så sjukt jäkla stolt och impad av mig själv. Tittar i spegeln och gillar verkligen det jag ser. Blir galet förälskad i mig själv faktiskt.

IMG_6029.JPG

IMG_6026.JPG

IMG_6019.JPG

IMG_6024.JPG

IMG_6030.JPG

IMG_6036.JPG

IMG_6037.JPG

IMG_6038.JPG

Formen checkas hela tiden och efter varje Formcheck avgörs vad och hur jag skall äta (dricka gör man inte för vätskan skall ut ur kroppen, allt för att bli så hård som möjligt)

Formen känns bra, hårdare denna veckan än förra. Hur är det möjligt att formtoppa på 1 vecka?
Kroppen är fantastisk.

När det blir lördag så är jag så laddad. Känner att jag är i mitt livs form, känner mig så jäkla snygg, kan rutinerna, vet hur jag ska ladda på för att få lite mer fyllighet i musklerna i jämförelse mot Decembercupen. Jag är redo!
Ok visst det är min 2a tävling men bara 1 vecka efter min 1a. Så allt är ungefär lika.

Bakom scenen är det en härlig underbar känsla och jag mår så bra, är så lycklig kan inte sluta le. Jag inser hur mycket jag älskar allt det här runt om tävlandet, alla människor och mig själv. Att se och känna mig i min absolut bästa form i mitt absolut finaste jag, att strax få kliva upp på scen och visa upp mitt resultat av alla timmar jag lagt på gymmet, resultatet av att följa en extremt hård diet i 15 veckor, resultatet av min passion! Den känslan är magisk.

Jag ler och börjar ladda på med riskakor och Nutella, känner hur sockret och kolhydraterna fyller upp min kropp, musklerna sväller och blodet rusar. Jag pumpar upp musklerna med hjälp av ett gummiband, sätter på mig klackarna, läppglanset och ber Tove checka av att bikinin sitter.

Jag ryser, stannar upp några sekunder sluter ögonen och tar in allt. Lyssnar på ljudet, hantlar slår mot varandra, klackarna som trampar i golvet, sorlet av alla taggade, glada, nervösa människor backstage, luktar, känner doften av liniment, hårspray, nutella, färg, gummiband. Öppnar ögonen ser mig omkring och bara finner lugnet. Nu så är det dags att ge sig av mot scenen. Jag är fylld av känslor men känslorna ökar ju närmre scenen jag kommer.
Jag är så enormt stolt över att stå här, över min prestation, jag ångrar inte en minut att jag valde att satsa på detta. För visst har det varit tufft, mycket tuffare än jag någonsin trott. Men nu vet jag att det är så värt allt slit, alla uppoffringar om man vill säga så. Jag känner att jag har gjort allt, att jag inte kunnat vara i bättre form än jag är i just nu.

IMG_6111.JPG

IMG_6110.JPG

IMG_6112.JPG

IMG_6109.JPG

När jag står bakom scenen så står jag bakom en tjej som är så nervös, hon skakar. Jag lägger en hand på hennes axel och säger, ”lycka till du är jättefin. Nu går vi ut och strålar och har roligt!”
Då hör jag från högtalaren ”nr 105 Mille Jagenus”. Hjärtat slår hårt, jag känner adrenalinet, känner hur blodet rusar och pumpas runt i min kropp, och jag kliver ut på scen. Känner mig självsäker och sätter klackarna i golvet bestämt men mjukt. Går fram till linen där jag ska stå. Känner att denna scen är så enormt mycket större. Jag bländas återigen av strålkastare, känner värmen från strålkastarna. Men jag ser publiken. Tittar ut till höger, hör en röst ”snyggt Mille” det är Lotta. Jag ser en tjej som sitter där, som jag känner och som hejar på mig. My good i detta ögonblick så håller jag på att spricka av både glädje och stolthet. Jag spänner på benen och tänker att nu jäklar spänner jag tills jag ramlar ihop om det krävs. Hör får vänster sida ”bra Mille” rakt framifrån uppe ”heja Mille” osv osv
Jag inser att det sitter ett 20 tal personer där som hejar på mig. Jag vill bara skrika och gråta samtidigt. Jag har nog aldrig varit lyckligare än just här och nu.
Speakern säger ”kvartsvändning till höger tjejer” och jag vrider runt intar position efter position. Benen skakar men jag håller dem spända.
Hela jag skakar och det enda som jag tänker är att hålla benen spända. Jag är så torr i munnen och då törstig ( har ju inte druckit något på snart 36 timmar. Hoppas att jag ska klara mig från att krampa i benen, men jag ger inte upp nu bara fortsätter att spänns benen, det börjar bli tungt och svårt att spänna kroppen. Jag hinner tänka att snart är detta ögonblick över. Jag tar ett försiktigt andetag (kan inte ta förstora andetag då blir magen stor) men jag tar in allt i ett försiktigt djupt andetag. Tar in dofterna från svetten, färgen, gummimattan som är på scenen, känner en doft av damm från strålkastarna, lite parfym och. Såklart liniment. Jag tar in ljudet, det hejas på bra från publiken, speakern Linnea pratar på, jag hör tjejerna bredvid mig hör hur ansträngt de andas, jag hör mitt hjärta dunka och blodet rusa i kroppen. Jag tittar mig omkring ordentligt, ser inga specifika personer, men ser att det sitter massa människor längs flera rader där i publken, jag ser hur fina mina medtävlande (konkurrenter) är, jag glädjs åt dem. Jag glädjs åt mig själv och tar in alla känslor och det blir nästan lite övermäktigt. Jag låter mig fyllas av stolthet och glädje och Går av scen efter 15 min och är bokstavligt talat hög på livet!

IMG_6115.PNG

IMG_6116.PNG

IMG_6114.PNG

IMG_6117.PNG

IMG_6118.PNG

IMG_6119.PNG

IMG_6120.PNG

IMG_6113.JPG

IMG_6121-0.PNG

Jag gick inte vidare till final denna omgång heller. MEN mitt mål har hela tiden vart att bara komma upp på scen och väl där har målet varit att få känna mig nöjd, att känna att jag lyckades med något stort och fantastiskt, jag ville känna mig stolt, glad och nöjd. OCH det gjorde jag verkligen.
Det 15 st tjejer under -158 cm som lyckats ta sig hit, som lyckats ta sig i denna form och våga stå hör på scen i en liten bikini. Det är ju en fantastisk prestation!

Blickar jag tillbaka så inser jag än mer vilket resultat och vilken prestation jag åstadkommit.
Här är jämförelse från februari i år mot november i år. -12 kg och lite mer muskler.

IMG_6098.JPG

JAG har inte bara presterat på en tävling, jag har startat ett helt nytt liv. Jag skall fortsätta att utveckla min fysik och siktar på en bättre fysik till Luciapokalen 2015 igen!

JAG ÄLSKAR DET HÄR!

Jag drömmer inga drömmar längre, jag lever min dröm!!!

IMG_6054.JPG

Likes

Comments

Efter tävlingen så fick jag unna mig något samt en fri måltid att äta på kvällen, det blev thaibuffe med ris.
Vi (jag och min man Jocke) åkte hem direkt efter tävlingen. Å där satt jag i bilen helt hög sv både socker, kolhydrater och adrenalin. Jag hade så mycket kraft och energi och det var skönt att känns energi efter ett par riktigt tings veckor med total brist sv både kraft och energi.
Jag hade svårt att ta in allt. Jag var så enormt lycklig, glad och stolt. Jag tror att jag där och då den dagen peakade och upplevde ett av mitt livs bästa stunder. Det var helt galet, tänk vad länge detta bara var en dröm för mig, men som nu var en dröm som blivit sann. Varför?
-Jo för att jag bestämde mig för att jag skulle genomföra det för ganska så exakt 1 år sen. Jag tog kontakt med en coach. Jag tog 1a steget och sen bara fortsatte det.

Så mitt råd är att sluta drömma och börja ta stegen mot drömmarna för då blir drömmarna verklighet.
Jag har fler drömmar dom blir verklighet hör nu inom kort. Återkommer till det i ett senare inlägg (ja jag sa så för ett tag sen också, men en sak i taget)

Dagen efter så vaknade jag tidigt, gick en PW och startade en ny uppladdning inför nästa tävling. In i dietvärlden igen och bara nöta på. Men jag hade energi och visste vad som gällde. Så en lugnare gladare Mille genomförde återigen tömnings/laddningsveckan. Det hann bli några härliga gympass innan det var dags att vila igen på torsdagen. Jag passade också på att mysa och umgås ordentligt med min familj som blivit rejält bortprioriterade sista veckorna.

En härlig underbar vecka som gick mest på rutin,

IMG_5931.JPG

IMG_5918.JPG

IMG_5930.JPG

IMG_5928.JPG

Likes

Comments

Det var över 1 vecka sedan jag gjorde min debut inom Fitnesstävlandet. Det har varit fullt upp sedan dess och tagit ett tag att smälta alla intryck.

Helgen efter (nu i lördags stod jag på scen igen med tävling nr 2, Luciapokalen, men det skriver jag om  i nästa inlägg)

Men nu så ska jag sammanfatta Debuten och tävlingen på Decembercupen.

Jag och min man åkte ju ner och checkade in på hotell Scandic Star på fredag kväll. (Tävlingen var på lördagen)

Det var så spännande alltihopa. Det var så mycket som skulle göras. 3 lager färg skulle på, jag skulle registreras in, jag skulle fixa håret, sminket och ja allt skulle bara kittas upp nu. Jag var sjukt taggad men inte alls nervös, svårt att vara nervös när man inte vet vad som komma skall.

Jag hade svårt att ta det lugnt och vara still. Energinivån i kroppen var så otroligt hög, trots minimalt med både mat och vatten. Inte druckit något på hela dagen, all vätska ska ut ur kroppen, allt för att formen skall sitta perfekt när jag väl kliver upp på scenen.

Helt otroligt vad formen förändras de sista 36 timmarna, man bara krymper och blir stenhård.

Jag lyckades få några bra timmars sömn och vaknade upp med en fantastisk känsla i kroppen. Jag var där i den form jag ville vara, den bästa formen jag någonsin har haft. Var utvilad och hade massa energi. Dagen D var nu äntligen här. Så länge som jag har drämt och längtat efter den här dagen. Så länge som jag har kämpat och slitit just för den här dagen. Jag fylldes av stolthet och var nöjd. Tänkte att nu ska jag bara njuta av allt som sker.

Gick runt lite pirrig, förväntansfull men full av glädje hela dagen. Fick äta lite gröt till frukost och kände genast en höjning av energinivån (inte ätit kolhydrater på 1 vecka, så kroppen törstade efter kolhydrater)

När jag sedan klev in bakom scen och la ut mitt liggunderlag så insåg jag att nu är det verklighet, det började bli svårt att hålla känslorna i styr, de tog över, jag var så glad så jag ville bara skrika högt. Blev nervös visste inte alls vad jag skulle göra nu och när eller hur. Som tur var har jag ett GRYMT TEAM bakom mig MM SPORTS  där det finns massor av erfarna Fitnessatlether som såklart fanns där backstage och hjälpte oss alla som skulle upp på scen. Jag fick hjälp med smink, att limma bikinin, de sa åt mig att nu var det dags att börja ladda, nu ska du börja pumpa upp musklerna. Allt gick väldigt fort nu, och plötsligt står jag i linen bakom scen och hör speakern ropa nr 10 Mille Jagenus, och jag stapplade upp på scen.

 

Väl där så blev jag bländad av ett enormt starkt strålkastarljus som lös rakt i mitt ansikte. Jag såg ingenting. Inte en enda människa såg jag. Jag kom ihåg att jag skulle le så jag log rakt mot strålkastaren och försökte ta in alla känslor. Kände att hjärtat slog hårt inne i bröstet, kroppen var spänd. Lyssnade på speakern och följde anvisningarna. Körde de obligatoriska poserna. Det blev varmt, och svetten började rinna längs ryggen. det är inte lätt att spänna varje liten muskel i kroppen men ändå se avslappnad och kvinnlig ut så ska man samtidigt le. Att posera är verkligen en konst som jag ännu inte har full kontroll på.

Men där stod jag nu i ljuset på en scen i min absolut bästa form någonsin bara 1 år och 10 månader efter min dotters födelse. Och 36 år gammal. Jag fylldes just då av så mycket stolthet och började redan att älska detta ögonblick att stå på en scen i en liten bikini i en helt fantastisk form efter en helt fantastisk resa. Säg att jag stod där i ca 15 min innan jag gick av bakom scen. Och det adrenalinpåslaget som kom här var helt enormt. Om någon hade sagt att jag skulle springa maraton precis då å hade jag gjort det rakt av utan att tänka i bikini i klackskor. Jag var oövervinnerlig, jag var bäst störst och vackrast. Jag hade lyckats, jag hade verkligen gjort det. Jag tog mig hela vägen fram och upp på scen.

Detta är en enormt lång resa för mig, men sen Januari 2014 har jag kört stenhårt 7 dagar i veckan med en coach till min hjälp. Och detta ögonblick som har varit så långt borta hela tiden var nu plötsligt passerat. Galet vilken eufori. Vilken total lycka och stolthet.

Jag är så stolt över mina prestationer!

Den bästa känslan här är just nu att detta skall jag igenom igen nästa vecka.

 

Nedan ett stort bildgalleri från min debut på Decembercupen Body Fitness -158 cm

_thmb_14dc_1732
_thmb_14dc_1804
_thmb_14dc_1809_thmb_14dc_1718 _thmb_14dc_1723

 

 

 

 

_thmb_14dc_1733

IMG_5663.JPG

IMG_5706.JPG

IMG_5701.JPG

IMG_5659.JPG

IMG_5801.JPG

IMG_5733.JPG

IMG_5736.JPG

IMG_5722.JPG

IMG_5834.JPG

IMG_5810.JPG

IMG_5874.JPG

IMG_5831.JPG

IMG_5897.JPG

IMG_5903.JPG

IMG_5920.PNG

IMG_5922.PNG

IMG_5934.PNG

IMG_5924.PNG

Likes

Comments