Som jag nämnt tidigare känner jag sån ånger över att Saga-Li ligger i minneslunden. Alla mina vänner har en gravplats med sten till sina barn som de kan gå och pyssla om, och jag har alltid känt att det hade vart en skön lösning för mig också.
Jag har verkligen försökt allt i minneslunden för att det ska kännas bra. Ställt dit lyktor med hennes namn på, knutit fast hennes napp i en krans, bestämt en speciell plats där jag alltid ställer hennes ljus osv. Men nej, redan första gången då hennes lykta blev kastad så kändes det som att hon försvann därifrån. Som att hon inte längre fanns.
så när mina vänner kom med körsbärsträdet på hennes födelsedag kändes det som att hon kom hem.
Fina Tobias har byggt en stenmur, grävt, dränerat och fixat med och runt trädet. jag har gjort finliret och nu känns det nästan klart. Lite kantsten och småfix bara.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

För några veckor sedan hittade jag denna kista på loppis för 30 spänn. Jag var inte sen med att se dess potential och slog till!

Målade med Rustas väggfärg (älskar den när det gäller att måla möbler) och gjorde även Hampes födelsedata på. Blir perfekt att ha leksaker I!


  • 2458 Readers

Likes

Comments

Precis som förra året i början på september, var jag även detta år som en tickande bomb. Lätt till gråt, stresskänslig, ångest, oro. Jag funderade vad det var för fel men ganska snabbt slog det mig...det var mina känslor som for berg och dalbana inför Saga-Lis årsdag. Varje litet orange löv, kall vind och lingon i dikeskanten påminner mig om dagarna innan hon föddes.

I år valde jag att bjuda hem alla "mina mammor" som jag kallar dom till att dela denna speciella dag. Just dom mammorna som fortfarande andas fast deras barn inte lever. DOM mammorna <3
Jag är så fruktansvärt rörd, för med sig hade dom ett körsbärsträd till Saga-lis minne. Så himla fint!

i helgen har jag och T planterat det och vi håller fortfarande på att fixa ett fint arrangemang runt. Jag lovar att visa bild när det är helt klart :)




  • 3017 Readers

Likes

Comments




  • 3170 Readers

Likes

Comments

Härhemma var vi behov av att få bukt med en hård mage så imorse kladdade vi ihop en pure med päron och plommon.
Jag har läst lite olika recept och sen komponerat ihop min egna blandning. Jag gjorde såhär:

(Ingredienser: 200g torkade plommon, 2dl vatten, 2 päron och lite olja).

Jag lade plommonen i vatten ett par timmar i kylskåpet sedan hällde jag både plommonen och vattnet i en kastrull.
Jag skalade päronen och kärnade ut dom för att sedan riva dem i ett rivjärn. Sedan ner i kastrullen och koka alltsammans tills det blev mjukt.
Jag har läst att andra bara skurit päronet i bitar men jag är så rädd att Hampus ska råka få i sig en stor bit så jag tyckte rivjärnet kändes bäst.

När allt svalnat i kastrullen så hällde jag av vattnet och mixade allt med stavmixer till en mjuk pure. Hampus älskade det, så nu är det bara att hoppas på att vi får bukt på magen :)

  • 3239 Readers

Likes

Comments

Hampus körde en lång eftermiddagsvila idag, och pappan i huset kom hem tidigt. Så vi har suttit på altan och myst alla fyra, ja katten är ju med på ett hörn han med. Jag passade på att pyssla lite, gjorde två nyckelringar. En till mig och en till Tobbe.


Likes

Comments

Inatt låg jag i mörkret och iakttog det blå blinkande skenet från Hampus andningslarm, larmet som indikerar att han lever just där och då. Samtidigt skenar tankarna iväg på vad som händer om larmet går, och slutligen landar jag i...skulle jag ens haft andningslarm om det inte vore för att Saga-Li dog? Skulle jag ens vart rädd för alla faror som lurar och allt som kan hända ens barn? Hur är "vanliga" mammor?

Saga-Li förändrade mig. Hon lärde mig att liv kan bli död på en sekund. Hon lärde mig hur det var att planera sitt barns begravning. Att få se sitt lilla barn på 51cm ligga i en vit liten kista med armarna kring hennes snuttenalle. En lärdom jag inte önskar någon på denna jord.
Men hon lärde mig också att älska, att känna kärlek. Att inse att inget varar för evigt. Att jag måste ta vara på här och nu, för liv kan bli död på en sekund.
Hon lärde mig vilka relationer som är värd att ta tillvara på, och vilka som inte är det.
Saga-Li förändrade mig, hon gjorde mig till en mamma utan synligt barn.

Hampus förändrade mig också. När han kom och förgyllde mitt och Tobbes fantastiska liv hade även han med sig gåvor. Han gjorde mig till en mamma med ett levande barn. Han gjorde mig och Tobbe till familj. Han gjorde Saga-Li till storasyster.

Han förändrade mig, precis som hans pappa. Tillsammans gav dom mig livet tillbaka även om sorgen efter Saga-Li alltid kommer finnas där. Redan när Hampus var en vecka hade jag gett honom mer pussar än vad jag hann ge Saga-Li. Det kommer alltid kännas, att Hampus alltid kommer få mer än Saga-Li. Jag kommer alltid få kämpa med känslan av orättvisa, Hampus kommer få fler julklappar, fler kramar, fler pussar, och kameran kommer knäppa fler bilder på honom än jag hann på Saga-Li.

Men hur det än är har dom förändrat mig till den jag är idag. Och den personligheten, den nya Camilla, ska jag vara evigt rädd om. För att hedra mina underbara barn <3

  • 1954 Readers

Likes

Comments

Vår son måste vara översmart. Bara 11 veckor och kan redan tala. I smyg. Dessutom har han lustigt nog samma smak som sin mamma. Han pratar mycket om att han önskar sig elodies graphic vantar, mössa och åkpåse. Bomullsfilten gick inte av för hackor den heller.
Ja nu kanske han inte direkt använde orden "går av för hackor" precis, men något liknande var det han sa vill jag minnas. Ja, kanske mamman lär köpa grejerna så grabben blir nöjd!



  • 1915 Readers

Likes

Comments

När Saga-Li dog kände jag mig så fruktansvärt ensam om att förstå hur det kändes att förlora ett barn. Det spelar ingen roll hur mycket man än försöker förstå, det går inte att ens i sin vildaste fantasi försöka sätta sig in i hur det känns att förtvivlat hålla sitt livlösa barn i famnen, död. Aldrig mer levande. Död på en minut.

Det gick några veckor efter hennes död tills jag blev varse om att jag faktiskt inte var ensam. Jag lärde känna tre helt fantastiska mammor som förlorat sina tre helt fantastiska barn dom med. Tre mammor som förstod min sorg. Vi förstod varann. En av dom gjorde även kistdekorationen till Saga-lis begravning. Även det kändes underbart, hon förstod vikten av att allt måste vara perfekt. För det var det enda fysiska jag kunde göra för mitt barn innan hon försvann rent fysiskt.

Idag, två år senare, är vi många fler än fyra mammor som hittat varandra. Vi är närmare 15-20 fantastiska mammor som väljer att kliva upp varje morgon trots att vi har ett barn i himlen.
precis lika lite som någon kan förstå hur det känns att förlora ett barn, så tror jag inte någon kan förstå hur viktig den här relationen är för oss. Hur mycket dom ger mig, hur jag känner mig så levande efter att vi träffats, hur jag känner mig lyssnad på, och hur det känns som att Saga-Li faktiskt är viktig för fler människor än mig.

Jag träffar någon av alla dessa mammor minst en gång i veckan, går det längre så saknar jag ihjäl mig.

Igår var vi "lilla gänget" hemma hos L, och blev bjuden på tacolunch och gofika. Regnet smattrade på altantaket där vi satt, och vi delade både sorg och skratt. Precis som alltid i vår värdefulla relation.

L bjöd även på en kaka med änglavingar på <3

Likes

Comments

För mig har alltid handarbete vart en viktig del i mitt liv. Mår jag bra så pysslar jag, måndag dåligt så pysslar jag. Sen Hampus kom blir det inte lika mycket och spontant, utan när han väl somnar rusar jag till köksbordet som numer är belamrat med massa pysselmaterial. På senaste tiden har det blivit endel tygkassar och nappåsar.




Likes

Comments