Godmorgon big fellas!

Hoppas ni mår bäst.


Ibland oroas jag av saker och ting. Det känns som att det stora livet snart är här. Livet där vi börjar leva som vi väljer. Vissa av oss kommer glida in i detta liv och bli bemötta med välkomstdrink och snittar - andra kommer bli bemötta med en fet käftsmäll. Det är bara att vänta och se. Men min enda önskan att rätt person får rätt välkomnande - för sitt eget bästa.

Ni förstår - jag har kort och gott gittat så långt hemifrån man bara kan. Jag kan inte vara längre bort, nästan. Fysiskt iallafall. Befinner mig på en annan arena - men får ofta höra vad som händer på er spelplan. Ibland mer än jag vill höra. Men det får mig ändå att sakna er lite!❤️

Jag ser verkligen skillnader mellan dessa två olika tonårsliven. Sthlm vs. St Paul. Festa vs. Sporta. Unga vuxna vs barn. Det är skillnad - och det är intressant. Vad jag verkligen lagt märke till är hur de hanterar respekt,t och droger - mycket annorlunda tillskillnad från Sthlm.


”Haha inget kommer hända, det är bara kul!”

Haha! Skönt att lägga sin personlighet och sitt liv i händerna på en drog. Låter riktigt härligt!:)))

2 månader har gett mig lite perspektiv - oh man vad vi i våra svenska kretsar har fått en normaliserad bild av droger. Droger som en dag kommer ta kål på nån fager själ. Det oroar mig. Och hoppas innerligt att jag inte är ensam om denna känsla. Även om jag själv inte i någon mån är för droger - så har jag nog absolut en förfinad bild av det och dess konsekvenser. Jag tror inte vi förstår vilken påverkan det har på kroppen. Man tänker ju ofta att ''går det bra att ta det utan att snea är det chill''. Men näeee. Det är sällan man kanske tänker på personlighetsförändringar som faktiskt sker. För det blir märkbart efter en tid - och vad jag har sett av det är det hemskt. Det gör mig bara extremt ledsen.

Vad jag nu, verkligen förstår, är att det inte är normalt på något som helst plan. Inte att mamma och pappa säger ”Millen håll dig ifrån sånt där, det förstör ditt liv”. Nej. Utan jag fattar - det är verkligen INTE NORMALT och jag tänker inte sopa det under mattan. Jag hatar droger. Jag hatar inte människor som brukar droger. Jag hatar valet folk gör ner de väljer att inta dessa substanser. Spelar ingen roll om du ”har koll på dina droger”. Det kommer inte göra det mindre riskabelt -sorry. Har bara sett negativa konsekvenser av det - så sluta med ursäkter och lev med fötter och sinne på jorden istället. Tack och varsågod.

Självklart är detta ett ämne jag pratat med mina amerikanska vänner om. Tyvärr, enligt mig, är gräs väldigt normaliserat här. Jag tror inte att det är bra för dig - om du nu inte har en väldigt precis anledning för att bruka det. Något som förvånade mig var synen de har på tobak. Här är du korkad och strashig om du röker ciggaretter. Intressant tycker jag - då var och varannan svensk i vår ålder har ett ciggpack i jackfickan.

Jag är trött på att vara, och se andra, vara en mental boxningssäck åt folk som bär på för lite respekt. Ibland gör man fel, och det är helt okej - inom vissa ramar. Men när sådant beteende visar sig vara en vardag - då dör man ju bara ett antal gånger inombords. Vi alla vet att tjejer och killar blir bemötta och sedda på olika vis. Hemskt faktum. Men har fått se en ny sida av det hela. Javisst. Här i USA har man fått höra en och en annan story om killar som varit svin mot tjejer. MEN. Skillnaden här är att dom förblir svin. Dom blir ej kungar. Nej. Utan blir, alldeles rimligt, dömda för efter deras handlingar. Helt rätt tycker jag. Känner att det är stor skillnad från Stockholm. I Swe föds kungar ur svin. Miserabelt. Ba så känner jag.


Älskar er Swe.


PoK







Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag satte på stereon jag fått ställd i mitt rum. Valde någon märklig kanal med mycket ljud. Öppnade garderobsdörren och där klev jag in. Gråtandes. Jag grät på riktigt för första gången - på FaceTime med min käre mor. Sånt händer. Men vad jag märkte var att detta gråt inte var ett mamma hjälp jag vill hem-gråt. Utan mer som ett mamma det här har hänt och jag kommer agera såhär-gråt. Det var alltså inte ett sånt där gråt jag kunde få i 10årsåldern vid sleepovers eller läger. Man ba grät lite nu för att släppa ut lite känslor och ta nya tag. Ni förstår - här borta är jag lite min egna mamma. Det är ingen som kommer ordna saker och ting här på plats om inte jag gör det. Så man försöker ju ta tjuren vid hornen och hålla stadigt som fan - går inte alltid som planerat. Men går oftast åt rätt håll i alla fall.

I dagens läge kan jag inte tänka mig att åka hem. Nej. 0%. Det här är mitt hem nu. Jag har mina rutiner - som jag gillar. Jag märker att vardagen börjar bli vardag. Jag vet hur skoldagen kommer arta sig. Vet vilka jag kommer se i korridoren och vet vad jag tycker om de olika lektionerna. Typ att jag inpå tredje timmen blir jag uttråkad och längtar till lunch. Vet exakt vad lunchen kommer bestå av - men det går ingen nöd på mig för det. De 2 sista lektionerna är de mest underhållande - då jag med kompisar brukar smida alla möjliga olika planer.

Det är vad som keeps me going just nu. Vännerna. Finaste vännerna jag har här på plats. Jag tackar mig själv tusen gånger om för att jag köttade livet ur mig på den fronten redan från dag 1. Oh man vad det gav mig mycket. En stadig jäkla betonggrund var vad jag byggde. Nu håller man på att lägga tegelstenarna - dessa enstaka lirarna. Det är toppen. Jag underhålls verkligen av att träffa nya människor och blir lika glad varje gång jag märker att en vänskap utvecklas.

I helgen var jag på ett läger med andra utbytesstudenter - som bor i samma area. Det är en sån speciell atmosfär på sånna träffar. Alla sitter i samma båt och har samma ö i sikte. Där finns det inte plats för något ytlig - utan det handlar om att alla är lika intresserade av att skapa kontakter som du själv är. Härligt tycker jag. Det var människor från hela världen - allt från Sverige till Bahrain. Och jag mörker det mina vänner - vi lever i en lyxvärld. Faktum till 100%.

Nästa vecka är det något skallat MEA, ett litet lov. Då åker jag och en kompis till Wisconsin för att hajka och se vad den staten har att erbjuda. Resan lär bli gucci med tanke på sällskapet och den häftiga naturen jag lör få se.

Hoppas ni lever, och jag älskar er - glöm ej det!

Varmaste, Största och Bästa hälsningarna från mig.


PoK

Likes

Comments

Yo yo yo alla Kingar!

Firar dag 45 på denna långsemester! Härligt ändå. Trodde aldrig jag skulle klara mig så bra mentalt som jag gjort hittills. Dagarna passerar utan att jag hinner tänka alltför mycket på SWE. Tacksam för det.

Den här veckan har jag fått uppleva homecoming. Mycket kul. Väldigt filmaktigt. En temavecka som avslutades med en ''dance'' på lördagen. I början av veckan korades vinnaren av homecoming King and Queen. Vi alla skulle då samlas i idrottshallen där de 6 kandidaterna skulle visas upp. De 3 paren gjorde alla olika entréer - älskade det. Eller A - själv hann man ju inte riktigt se hela tillställningen då man uppfattade tiderna lite fel. Jag gled runt i vanlig ordning som lektionerna brukar vara - bytte om till min gymklass och allt var gött tills jag hörde att ALLA 1300elever visst var i idrottshallen. Alla förutom jag då. Äemen ingen biggie. Fick lägga benen på ryggen och gled in perfekt för den stora händelsen.

Igår var själva ''dansen''. En upplevelse så att säga. Vi var ett gäng på typ 15 pers som käkade hos en kompis innan - och tog bilder. Dvs härliga poser i alla dess former. Och gärna olika tecken med händerna har jag lärt mig. Dansen hölls i skolans ''cafeteria'', där vi äter lunch. Det bjöds på rave. Nästan. Men man levde ju lite ändå.

Lyssna på det här. Det här tycker jag var så himla fint och bra. Något vi svenskar kan lära oss av. Det kostade alltså 5dollar i inträde. MEN. Hade du med dig en konservburk med någon slags föda behövde du endast betala 4dollar. Benim undrade ju såklart vad denna konservburk skulle göra för nytta? Undrar man inte lix?. Jo - skolan samlade då in mat som skulle ges till hemlösa i området. Väldigt tänkvärt. Jag i min lilla bubbla har aldrig tänkt på att hemlösheten är så nära. Det är ju faktiskt kring oss även om majoriteten av våra kretsar kanske aldrig kommer hamna i en sådan situation. Jag vet att jag har ett par hemlösa elever i min skola. Vet inte vem eller varför. Ganska irrelevant. Men själva faktumet får en att uppskatta det man har. Illafall i tankens stund, och lite till.

Hoppas ni mår topp - för det är ni värda. Tycker jag iallafall.

Älskar er.


PoK

Likes

Comments

Ameeeen tjeena hallå älskade vänner!

Hur är mina dagar här?

Jag brukar gå upp 3 år tidigare än vad jag faktiskt behöver. Detta är något nytt fenomen. Brukade alltid glida in till plugget på EXAKTA tiden i Sverige. Aaa eller oftast ett par minuter efter - beroende på dagsformen så att säga. Men nu är det andra bullar ska ni veta. Vaknar vid 6. Passar på att leva lite dubbelliv och kollar igenom telefonen för att catch upp på något märkligt sätt. Vilket är så fruktansvärt fel. Jag ska va här. Och jag är här. Med båda fötterna på marken. Jag är här så det bara skriker om det. Min mitt hjärta är lite hemma också. En aning, eller två.

Den här veckan har varit nääz och lärorik. I onsdags droppade jag spanskan. JESUS vad jag ogillar spanska. Ett så fruktansvärt icke intressant ämne för mig. Har nu istället Child Psych. Tyckte det var ganska lämpligt då man äntligen är på smällen! A ok prank. Men tänker att det är mindre plugg och möjligtvis något mer intressant. Men sanningen sved - jag vantrivdes så mycket första lektionen av olika anledningar. Allt jag ville var att sjunka genom jorden. Ville dö inombords minst 3 gånger under det 48a minuters långa passet. Hade då ett sådant inre samtal med mig själv och ifrågasatte vad jag gett mig in på. Detta var mitt sämsta tillfälle på denna trip, hittills. Hade en dagsdepression, sen var det över. Och då ska vi ha klart för oss - om detta utgjorde min sämsta dag betyder det att jag glider på ganska bra. Det var ingen biggie, men det var en uppförsbacke jag inte var beredd på.

Ni förstår - jag mår bra här. Allt jag upplevt hittills har fått mig att må väldigt bra. Jag pratade med Elsa igår ock vi diskuterade detta - vi hemma bryr oss så mycket om allt. ALLT. Du får inte väga för mycket - men du får absolut inte väga för lite. Du ska gärna klä dig på ett visst sätt - men du ska ändå vara egen. Du har dina homebois - men du känner ändå press att du måste vara med och vara aktiv hela tiden. Du ska festa livet ur dig - men du ska ändå gå i ett bra gymnasium och ha högsta betyg. Folk här verkar inte bry sig. Jag märker att dessa amerikanare skiter fullständigt om du har Crocs eller Gucci på fötterna. De skiter fullständigt i om du har råd med det och det eller inte. De lever bara runt lite med folk som dom finner sköna utifrån ren och skär personlighet - enligt min syn.

Jag är nu mer bekväm här. Behöver inte vänta på att någon ska fråga mig om jag vill hänga - utan kan ta tag i det själv om jag väl känner för det. Det börjar ta sig. Kommande vecka är Home Coming Week. Det är dress up days hela veckan med olika teman. Ska bli intressant. Home Coming Dance är på lördag och man hoppas ju innerligt på stört rave!.... Hursom, det ska bli väldigt kul!

Älskar er oändligt!


PoK


press HD på videon

Likes

Comments

''You see - we don't want to own life, we want to experience it.'' Amen, tänkte jag.

Denna mening sa min värdpappa till mig igår. Vad sunt och sant det är - men vad lite vi vill inse det. Jag själv älskar att spendera mina (gärna andras också) pengar. Inte att se kontosiffrorna minska - utan känslan av den nya varan som nu blivit min. Det spelar nog ingen roll hur dyr grejen är, gräset är alltid grönare på andra sidan. Mitt shoppande är en oändlig hobby då jag aldrig blir tillfredsställd med det jag har. Å andra sidan är det väl vad livet går ut på - i större perspektiv förstås. Att alltid jobba för det som är liiite svårare att klara av.

Ni förstår - här finns det kuponger. Kuponger på kuponger. Dessa kuponger kan kombineras med andra kuponger - och det är en stor del av mina värdföräldrars liv. Det handlar alltså om att minimera kostnader. Jag tror inte att vi har rabatter och kuponger på samma sättning i Sverige. Min riktiga moder samt fader har iallafall aldrig jobbat på det viset. Men även dom har alltid prioriterat upplevelser istället för det materiella. Vilket jag idag är tacksam över. Men det här var något mer extremt. Jag var inte riktigt med på noterna i början. Gör alla amerikanare såhär? Har folk det dåligt ställt? Vill dom vara ekonomiska? Vad var poängen tänkte jag. Vi diskuterade detta och min värdpappa gav mig förklaringen : ''You see - we don't want to own life, we want to experience it.'' Med all respekt. De har väljer att investera i saker som är betydelsefulla för dom. Något jag kan behöva lära mig mer av.

Jag lever. Första skolveckan är avklarad och jag är nöjd. Det är kul. Jag har ett pengarkonto för skolmaten just nu - vilket jag var så rädd för innan. Jag är inte rädd för hemlängtan eller så - jag är rädd för att bli otroligt överviktig utan att ens märka det. Det serveras alltså pizza, hamburgare och pasta - MEN det finns en salladsbar med alla möjliga konstiga råvaror. Summa summarum av det är att jag verkligen är tacksam över den svenska skolmaten.

Hur är eleverna? Jag har fått en bra förstaupplevelse. De är trevliga och jag blir medbjuden på saker och ting. Jag känner mig inte utanför på något sätt. Inte än iaf. Då jag har classes med olika människor är det mycket nya intryck - hela tiden.

Alla jag mött väldigt fina. I fredags var jag på mitt första fotboll game. Lever inte för sporten precis - men det var verkligen kul. Livligt. Intressant. Amerikanskt. Alla gick all in på outfits och jag blev fruktansvärt stylad av kompisar. Se bild....

Idag var jag på lunch med två kompisar - jag börjar bli jag. Jag har nästan hittat mig själv, på andra sidan jorden. Ganska Litty ändå.

Saknar er.

KÄRLEK


PoK

Likes

Comments

Vänner!

Det känns som jag är på semester. 1 års semester från min svenska vardag. Härligt. För det mesta. Jag saknar er, men jag vill inte hem. Nej. Jag har ju lix självmant hoppat på ett tåg där jag ska se en annan del av livet. Ibland jobbigt - men försöker se allt positivt för att inte få störd hemlängtan. Men alltså. Imorgon börjar det påriktigt. Benim börjar High School - och jag känner, återigen, ingenting. Det är inte samma feeling som inför den svenska skolan. Detta känns så chill på något vis. De verkar så careless. Tjill. 100% casual. Fruktansvärt casual. Lite för casual. Speciellt klädseln. De har varken hört eller sett vad klädstil är - i de flesta fallen. Här glider man i träningsshorts och ett härlig fult brottarlinne. Ingen bryr sig.

7.50 imorgonbitti åker jag och fina grannen till skolan. Mer om det kommer senare då jag själv har 0 koll på vad som väntar.

Helgen har spenderats på landet med värdföräldrarna och ''mammans'' föräldrar. Jag är kär. Jag är kär i alla gamlingar. För ''mormor'' och ''morfar'' går jag inte längre under namnet Milla. Nu är det ''Honey'' som gäller. Ja ni hör ju - ni vet hur jag dör av lycka i sånna här tillfällen. Jag brinner upp av glädje inombords. Detta äldre par är två tjärnor. De har lix levt ett gött och lärorikt liv. Dom är ganska färdiga - med all rätt. De är sådana där stjärnor man själv vill vara om sisådär 70 år.


KÄÄÄÄRLEK


PoK

Likes

Comments

Howdie!

Jag sitter på skolbussen påväg hem efter match. Klockan är 21.30. Vinst idag. Gött. Det kändes kul att spela ikväll. Äntligen. Har längtat efter den känslan då jag mest tyckt att det varit jobbigt, eftersom jag inte vet hur mycket mina forna skador klarar. Högerdojjan är typ aktiverad och jag riktigt mår. Blivit påmind om att inget kan mätas med känslan när man lägger en fet krossboll. Älskar. Jag försöker fortfarande anamma deras spelstil och de nya termerna - jobbar på det.

När man blev bänkad i slutet av första halvlek fick jag lite tid och tänka, och blev trött på det hela. Jag kände att jag inte på något sätt maxade mitt spel eller min mentala närvaro - fick tankar om att man kanske ska hoppa av laget och göra något annat istället. Kände att jag ville fly från situationen - som man känner lite då och då. Att vilja ta den enkla vägen. Som en liten brat. Där satt jag på bänken - solen i nacken och bara levde. Alltid hittar man saker att vara missnöjd över. Mitt fokus förflyttades och jag kollade ut över planen och mina lagkompisar. Där ute sprang en våra spelare - som just fått hela livet fallande emot sig. Detta är en stjärna vars pappa gick bort förra veckan under våra tryouts. Vet inte av vilken anledning och det är inte min business heller. Jag har ingen som helst relation med denna tjej, men att hon står på fotbollsplanen bara dagar efter ett av hennes livs största förluster - känner sån oerhörd respekt för henne. Och där satt jag på bänken med värmande sol i nacken och klagade i princip över att saker och ting inte serverades på ett silverfat. Så himla löjligt. Man skäms nästan. Det kändes skönt att komma på mig själv i denna situation. Rycka upp sig några stäpp och bara tänka att jag har allt det viktiga jag behöver för att må bra. Världens finaste familj och vänner på andra sidan jorden, väldigt fina människor kring mig nu och en jävla massa möjligheter. Det är fint. Jag måste bara påminnas om det ibland.


Igår var jag och en polare på något som kallas Minnesota State Fair. Som en stor festival med uppträdande, åkattraktioner, en massa mat etc. (Se video nedan.). Jättekul. Så trevligt att kunna ''hänga'' med folk. Men gud i mitt liv vad mycket skräpmat det finns. Jag blir rädd av vissas mathållning här. Jag kämpar för att hålla en någorlunda hälsosam livsstil. Funkar ok hittills...


Hörs.


Älskar er mina nära och kära. Ni andra med.


PoK



(Klicka i HD på videon)

Likes

Comments

Tjenahallå!

Innan jag åkte från Swe hade jag panik. Jag trodde jag skulle tycka det var fruktansvärt jobbigt att se och veta av vad alla ni där hemma hade för er. Men det är typ coolers nu. Självklart fäller man en och en annan tår inombords när man vet att finaste vännerna ska eller är på typ årets gähda - men det är smällar man får ta...

Jag känner mig lycklig. Eller ni vet när man klarat av något och känner sig nöjd - den känslan har jag inom mig. Har precis ätit lunch med två jämnåriga tjejer från min skola. De hämtade upp mig så åkte vi till St. Paul och käkade. Jag blir så glad att folk visar att dom bryr sig. Har bara träffat en av tjejerna en gång innan - och ändå väljer de att dras med mig under en lunch. Kärlek. De är så himla omtänksamma - det hjälper mig verkligen en bit på vägen. Jag har haft tur, men jag försöker också livet ur mig att verkligen komma in. Detta är inte helt lätt - även om jag nu känner att jag kan börja glida lite mer. Men som ni märker - jag dör ju av lycka varje gång nån frågar om jag vill ses.

Jag pratade med Cissi häromdagen och vi diskuterade detta. Det ligger nog lite i min natur att vara framåt och socialisera mig - vilket jag är otroligt tacksam över i en situation som denna. Men allt detta handlar lite om att ge för att kunna ta. Visar jag stort intresse för dessa människor måste det ju va någon som nappar. Och jissesanamma vad det har nappat på sista tiden. De fyra senaste dagarna har jag hängt med människor som är så gott som okända - något jag aldrig skulle gjort eller behövt göra på hemmaplan. Så varje gång jag varit med nån random och på något sätt knutit ett band till någon känner jag mig lite stolt. Lix bra jobbat - fortsätt så. Det kanske låter märkligt för er - men man blir verkligen lycklig varje gång man tar ett steg längre i den här processen med att bli ''en av dom''.

Imorse var jag på ett möte där jag bestämde alla mina classes. Min skola börjar 5e september - så glider fortfarande bara runt här. Jag ville välja användbara samt helt okända ämnen. Jag har ju möjligheten att göra lite vad jag vill angående detta - så jag slog till på några helt främmande ämnen. Kommande år ska jag läsa - historia, matte, eng litteratur, spanska, web design, en sculpture class samt en gym class. Kul!!

Love


PoK


(Klicka i HD på videon)

Likes

Comments

Tjäääna kings and queens och allt däremellan!

Hoppas ni håller ställningarna där hemma och tar hand om mina fagra vänner samt resten av klungan. Kanske ska passa på att sända en och annan hälsning till fam Larsson också. Hoppas ni njuter av min frånvaro så länge den varar - är snart hemma igen.

Nu har det gått en vecka sedan jag kom hit. Wiggeliho för det. Vissa av er förstår säkert detta bättre än andra. Men det känns som att jag jobbar ständigt och ihärdigt för att hitta mig själv och agera som mig fullt ut. I vissa stunder stöter jag på mitt, enligt mig, riktiga jag. Då blir man allt lycklig. Men mestadels av tiden försöker jag bara insupa hur folk är här - framförallt försöka förstå mig på deras humor. För den är ganska annorlunda jämfört med hemma. Dessa människor skämtar lite mer om nuet - medan vi hemma ofta driver mer och bygger våra skämt på tidigare händelser.

Åter till fotbollen. Laget jag hamnade i kallas JV - mittenlaget. Helt ok. Jag såg det här som lite latch. Man går dit, lirar lite, skaffar lite vänner eftersom man är lite av en loner osv, springer bort lite fett mm. Men tydligen så är detta lite seriöst och man ska ha träningar 5 ggr/veckan. Hursom så har fotbollen varit en jättebra ingång i det sociala livet bland skolans ungdomar. Så tips till alla er som åker på ett utbytesår - va aktiv inom skolans sporter!! Tredje dagen åkte jag och en tjej från laget och åt frukost i St. Paul. Tänk er vilken fin människa som frivilligt tar med en totalt loner för att käka frulle. Kärlek azz. Så skönt att ha möjlighet att prata påriktigt - inte bara snicksnacka på träning när man dessutom lökar livet ur sig. Just nu säger jag JA till allt som jag tror kommer hjälpa mig framåt i den situation jag är i. ALLT. Jag måste, för min egna skull. Denna fina själ bjöd även med mig på middag med hennes vänner. Det var trevligt. Lix inte lit. Men obeskrivligt trevligt att känna sig inkluderad på ett sådant sätt. Satan vad jag ska ha detta i åtanke framöver - vill verkligen aldrig vara den som exkluderar eller exkluderas utan anledning. Finito med det. Vi måste bli bättre på det mina vänner- inkludera mer för att maxa typ allt i livet. Glöm inte det. INKLUDERA.

Igår var jag och tryckte lunch med en italiensk tjej. Jag satt där med en random italienska vars namn jag inte ens kan uttala. Ofantligt trevligt. Jag älskar sånt här. Ba glida runt och träffa människor. Hon var tung. En livsnjutare. Jag kände verkligen att jag connecta med henne trots halvknackig engelska.

Så den här loner'n har iallafall 2 potentiella vänner. I'm getting there.

På tal om att träffa människor så besökte vi min värdmammas föräldrar idag. Älskar dom. Fick verkligen så bra feeling och kunde på något sätt se både min riktiga mormor och morfar i dom. Har inte fällt en enda tår denna vecka - men vid den tanken brast det. Morfar den kingen - alltid i mina tankar. Aitait summa summarum var dom hur gulliga som helst.


Love u all


PoK





Likes

Comments

I'm back.

Jag är ensam. Det är ett faktum. Sen hur jag väljer att hantera denna situation är upp till mig. Jag känner inte mig själv i denna tillvaro än. Det kommer nog med tiden. Men allt handlar om vad jag strävar efter, hur mycket jag socialiserar mig och gör mig själv till en del av andras vardag. Ni hör ju. Jag känner att jag borde tala flytande engelska och ha tonvis med vänner redan nu. Ett önsketänkande - men snart så.

-Stod precis köket och tänkte om man skulle gråta en skvätt. Känslan bara kom. Ni vet en sån här känsla som man bara inte kan stoppa. Men jag hittade inget att gråta över. Nästan inget. Hoppas det förblir så. Orkar inte längta hem. Självklart saknar jag er alla mest. Det vet ni. Men jag måste intala mig att jag inte gör det - för 10 månader kan man väl ändå klara.

Idag började alla tryouts för skolans sporter. King som man är har man signat upp sig för fotbollen. Riktigt korkat egentligen eftersom jag själv vet att jag typ inte kan springa pga får extremt ont i vaderna. Den här processen med att bli uttagen till något av lagen kommer ta 3 dagar. Vi började med ett 2timmarspass imorse. Samma visa ikväll. Så två pass varje dag från denna måndag till onsdag. Sen återstår det att se om man blir en härlig bänkvärmare eller faktiskt får visa lite vad man går för. Ett av testen var att lägga en långboll - sedan se hur många yards den kom inom en vis uppkonas yta. Så langade man ju en riktigt fin boll på första skottet. Då tänkte man ju lix ''I got this'' - jag var redo för att glänsa lite osv. Men tack o hej till den idén när jag la nästa boll och det verkligen var det värsta jag sett. Whatever. Som det brukar sägas så är det inte riktigt samma standard på fotbollen här som hemma i SWE. Så det ska nog lösa sig.

Det var skönt att äntligen få träffa lite ungdomar. Dom var trevliga. Absolut. Men det var verkligen ingen som intresserade sig i onödan. Återigen. Det är upp till mig. Jag försökte verkligen prata så mycket som möjligt för att knyta lite band. Men jag är lite av en utomjording här så det är bara att kämpa vidare.

Igår kom vi hem från deras landställe. Det var mysigt. Mina ''föräldrar'' har ett ''lake house'' elr ''cabbin'' som de åker till på helger. De gjorde fint på tomten och jag ba chillade gäääääälet. Vi åkte ut med deras jetski ett par gånger. Jag trodde jag skulle dö. Dessa var vilda chaufförer. Den ena var vildare än den andra och jetski´n lix hoppade över vattnet som ett vilt djur. Jag kämpade livet ur mig för att kunna sitta kvar där bak. Men det var svinkul!

Love


PoK

Likes

Comments