Vaknade upp helt skräckslagen. Drömde att jag åkte hem. Jesus Amalia x2000. Jag var verkligen helt, totalt rädd. Jag inser hur otroligt roligt, lärorikt, och bra jag har det. Vill aldrig lämna - det är så jag känner just nu. Känslorna kan självklart vända snabbt - men är i stunden bara helt lycklig.

Jag fullkomligt älskar min nya familj. Vi delar lika humor och livsstilar. Lite action. Äntligen. Känner sån otroligt tacksamhet över att jag slutade upp här.

Är så fri. Fri som en fågel. Typ. Syftar inte på utetider eller angående fester osv. Det handlar inte om något sådant. Jag är fri i sinnet. Helt enkelt. Ganska obrydd på något vis. Jag skulle påstå att jag alltid varit min egna person - jag har oftast vetat vad jag tycker och ej. Har aldrig varit speciellt rädd att uttrycka det heller. På gott och ont. Men nu. Nu ni. Nu är jag öppen för det mesta som jag tror skulle göra gott - orkar ej bry mig hur folk ska tolka saker och ting. Så länge jag inte gör något illa mot någon annan. Försöker att aldrig säga nej till någon ny upplevelse. Det räcker med en biltur elr whatever - får alltid se något nytt och jag absolut älskar det. Även det här med att skapa nya relationer finner jag väldigt underhållande.

Har skapat ett liv nu. Mitt liv. Älskar er mest, såklart. Men detta är nåt helt annat. Jag lever i ett liv som ni aldrig kommer ta del av - vilket gör mig lite ledsen också. Vill ju att hela världen ska få denna möjlighet. För det är vad detta är - en fet möjlighet. Är så tacksam att jag fick chansen att uppleva detta. Thank u birth givers , appreciate it!

Förra veckan var jag och en polare på macken. En bil kör in i vår bils bakdel - och drar en hit ’n run. Det var intressant. Vi fick dagen efter träffa polisen för att förklara vad som hänt. Ännu mer intressant. Kändes som att jag var med tv-serien COPS när officern gled fram i sin uniform. Intressant, för det är annorlunda jämfört med Swe.

I fredags lirade man lite hockey. Ba sådär. Tycker det är så kul. Ännu mer roligt att jag verkligen inte kan spela. Kan åka skridskor - men kan verkligen inte spelet för 5 öre. Inte än. Det kommer. Även där - kunde inte bry mig mindre att jag är usel. Ser det idag som en rolig och givande grej.

Jag uppskattar att alla sporter här är inom skolans regi. Ja. Det blir skön sammanhållning på något sätt. Blir ledsen att vi i Sverige inte sportar mer än vad vi gör. Iallafall i denna ålder. Hur många av oss spelar i klubblag eller liknande? Inte jag iallafall. Slutade spela fotboll innan gymnasiet. Det var otroligt skönt att helt plötsligt kunna göra vad man ville - men ångrar det lite nu. Sport är verkligen så viktigt. Tror jag. Vet jag - nog. Jag blir väldigt glad av att röra på mig- annars får jag sådana här oväntade utbrott och blir en fara för min familjs lugn och ro. Typ.

Älskar er. Mycket.


PoK


Här kommer en liten vid från våran övernattning förra helgen. Även ett WILD-game. Aja. Hai!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Aaa men tjena!

Har inte pratat om detta här innan - allt har varit lite flytande. Men, Idag byter jag värdfamiljer. Det är inte helt lätt. Men det går. Den här processen har varit lite upp och ner - lite oklar enligt mig. Men nu är det klart - och idag flyttar jag till min nya värdfamilj.
Jag är väldigt förväntansfull. Exalterad. Självklart känns det lite som att jag behöver börja om. Inte totalt - men litegrann. Mina vänner är domsamma. Men vardagen kommer bli lite annorlunda. Det ger mig liv, ändå. Tycker det är lite kul det här med att placeras i nya situationer. Får adrenalin av det. Egentligen skulle jag ju kunna vara hur udda som helst - för inget vet hur jag har varit innan. Tycker det är underhållande. För kunde verkligen inte bry mig mindre om folk tycker att jag är annorlunda här. Går alltid att dra kortet att jag är från Sverige ingen bryr sig. Härligt enligt mig.


Dock så känner jag att jag funnit mig själv nu. Amerikanska Milla. Tror jag hittade mig själv där ute på fotbollsplanen nånstans. Sprang in i mig själv. Det var det som gjorde mig hel här borta. Ni förstår - man har ingen aning om vem man är när man själv är nålen i en okänd, gigantisk höstack. Man är ingen - tills man efter ivrigt letande finner sig själv. Typ som 2 magneter. En av de här magneterna var jag, svenska jag. Den Amerikanska jag låg i höstacken och tog det fruktansvärt lugnt. Tog ett tag att få dessa magneter att attrahera. Men när det väl hände - då va dom fast. Mitt svenska jag hittade mitt amerikanska jag. Majoriteten av er kanske tycker det låter konstigt - men det är exakt så jag känner. Summa summarum - jag är jag - och det känns väldigt fint.

Hursom - flytten bär av till en av mina kompisar. Har saknat att bo med lite yngre blod - för det är skillnad på att ha ”syskon” och ej. Totalt olika. Det kan vara väldigt fint att vara ensambarn - men jag känner att jag är i behov av lite yngre influenser i min värdfamilj.

Jag har haft en fin tid med min första värdfamilj. Fina människor som jag har fått lära mig mycket av. Men, ibland funkar så funkar saker och ting inte som man vill - och jag har nu valt att byta. Den här situationen är inte superhärlig. Om jag ska vara helt ärlig så suger den. Helt enkelt. Man vill på något sätt starta upp det ”nya livet” så snabbt som möjligt. Men, så slår ju samvetet in och jag får skuldkänslor. Människor som öppnat sitt hem för mig - så bara glider man därifrån. Absolut, så har jag andleningar. Men tråkigt att det ska bli såhär.

Edit: Nu är allt gjort. Jag har packat upp och gjort mig hemmastadd. Åh. Det känns så bra. Det känns rätt. Nivet ibland inbillar man sig att det känns rätt - bara för att man vill känna den känslan. Men nu känns det verkligen rätt.

Var det stelt att byta familj? Blev den andra familjen arg? Vad sa dom?

Jag är väldigt tacksam över hur saker och ting slutade. Det var peace. Det är peace. Peace, peace, peace. Självklart är det lite stelhet inblandat - men det var väl också ganska väntat från min sida. De var ändå förstående nånstans. Glad för det. Det känns bra. Nu rullar vi vidare. Som min käraste moster sa - sakta ner, växla nerta dig igenom och sedan full gas ut. Jäklar vad man gasar på nu.

Tace care mina älskade.


PoK

Likes

Comments

Känner mig själv så bra i vissa tillfällen. Visste att det fanns nåt stopp. Nånstans. Ett stopp där mina känslor inte längre kan vändas till något positivt - utan bara väller över istället. idag var en sån dag. Blir ledsen att jag är ledsen. Men är tacksam på samma gång - för detta är en av få gånger då jag mått dåligt här. Var tvungen att ringa mamma och diskutera saker och ting - blev så frustrerad att tårarna vällde över. Hela dagen var verkligen förstörd efter det. Som att hela mitt jag var helt borta. Jag blev bara helt blank. Tänk vad man kan bli påverkad. Helt själsdöd. Min mattelärare, en stjärna - vi brukar prata om sånt här och hon brukar ge mig råd. Men det gick inte. Började bara gråta. Fanns inget slut. Känner mig som en hjälplös unge. Ni vet som när man pratar med sin tränare och säger att man är skadad - men blir inte tagen på allvar förrän ens förälder förklarar att man är skadad. Hjälplös på det viset. Men det är okej att vara ledsen. Tror jag. Eller jag vet att det är okej. Jag vill bara aldrig låta mig själv vara ledsen. Gillar inte ledsna mig. Men det är väl en del av en som människa också - I guess.

Men ingen fara på taket. Det löser sig. Som alltid.

Nu är hockey tryouts över. Känns bra. Fattar dock fortfarande inte hur jag ska hoppa över sargen utan att slå sönder innerlåret. Har nu stört blåmärke. Skulle gissa på 5x5cm - säger det bara.

Tjääääärlek

PoK

All of the stars - om man vill gråta litt. Dsvdv

Likes

Comments

Tjena hallå mina väninnor och Co.!
Alltså. Jag kan inte tacka livet nog för att jag helt plötsligt valde att åka. Shoutout till Pia Stenberg - tack för att dina vänner övertygade mig om detta. Livets blixt har aldrig träffat mig så hårt. Någonsin. Hade typ blivit frälst - i Cissis kök. Jag satt där och moffade risotto på en hög barstol. Christmas lights, Coldplay spelades på radion. Jag glömmer inget. Blir lycklig av tanken. Hela min kropp typ skakade och min mage befann sig inte längre med kroppen. Så blir det alltid när jag blir för exalterad. Stenberg's vänner förklarade för oss hur de upplevt sitt livs år - och att det fanns 0 att förlora. Tack vare dom. Tack vare dom att jag lever livet dag in, och dag ut här i Mendota Heights. TACK. Oändligt tack. PoKPoKPoK.

Har släppt på tyglarna. Glider runt och plockar av varenda rätt på livets buffébord. Har inte tid med att vara kinkig, för bra, eller för tung för något. Måste ha allt. Är hungrig. Fruktansvärt hungrig faktiskt. Det är bara att kämpa i sig även dom där rätterna som ser nasty ut - för något bra innehåller dom säkert. Något bra måste det ju göra med mig.

Har nog slutat bry mig en aning. Bryr mig om hur folk mår och bemöter mig som människa - bryr mig om hur jag bemöter andra. Men jag kunde absolut inte bry mig mindre om vad folk tycker och anser om det jag gör. Som detta med hockeyn - känner 0% att det är pinsamt eller jobbigt att jag aldrig spelat förut. Och absolut - hade kanske inte valt att spela om jag inte kunde åka skridskor. Men, det är en kul grej - och jag kommer förmodligen lära mig en massa utifrån den upplevelsen med allt vad det kommer innebära. Idag började tryouts'en. Wow. Ni skulle sett. Vi alla skulle då saxa baklänges, i en cirkel och sen vidare. Snabbt. Väldigt snabbt. Med klubba, och puck. För många moment för benim. Ramlar. Men landar sällsynt snyggt i en plankposition - så man lix gled vidare lite där på isen. Ni skulle varit där. En upplevelse, helt klart. Ska livea under nästa match så ni får se tekniken jag utövar när det kommer till dessa fall. Iallafall. Hade jag inte varit så bekväm hade jag nog tyckt det varit hysteriskt jobbigt. Ni vet - att låta folk se när man misslyckas. Det är inte alltid så kul. Men idag känner jag mer, Aha. Aha, är vad jag känner. Inte aha som i - Aha, jag vill dö några gånger inombords. Utan Aha mer som i - Aha, fan va kul. Gött. Det här kan jag jobba på!


Just nu har man ju litt bollar i luften. Även om jag kanske upplever några av de lite tyngre mentala delar i denna resa just nu - så känner jag inte att det är jobbigt. Självklart kan det vara jobbigt. Men det är inte JOBBIGT. Jag går inte ned mig själv för det. Inte än iallafall. Försöker mer springa in på nåt sidospår för att hitta andra utvägar. På nåt vänster. Det går. För nu. Och jag försöker hålla mitt fokus på detta fina buffébordet. Livets buffébord. Mhmm. Så mycket fint att fokusera på. Sen ska jag inte glömma att jag även är en stjärna på att ljuga för mig själv. Åh, jag är så himla duktigt på det. Wow. Det gör att det inte skulle förvåna mig om jag får en rejäl dipp snart - om vissa saker och ting inte kommer till rätta. Men det ska vi ju hoppas att de gör. Men än så länge vänner. Än så länge rullar jag. Japp. Hoppas det förblir så.

I helgen var vi på en ''halloweenfest''. Det var kul - men absolut inte likadant som i Sverige. Inte på något som helst plan. Så olikt. Men jag hade kul. Ett bra sätt att socialisera sig med nya stjärnor. Imorgon är det halloween - så vi får se hur det artar sig.

I söndags hade vi soccer banquet. Fotbollsavslutning. Det var så fint. Alla spelare samt föräldrar var med - så vi var upp emot 180 pers. Vissa spelare fick pris osv. Men ALLA utmärktes personligen genom ett litet tal - vilket var trevligt. Kommer sakna fotbollen. Mycket. Det har varit så kul, verkligen. Fick lite grejer från avslutningen - men stay tuned så kommer video snarast.


Älskar er faktiskt.


PoK



Jag har aldrig varit mer amerikansk i hela mitt liv - can you tell? Se bilder samt poser.

Likes

Comments

Tjena hallå mina fagraste!

Ni vet hur alla amerikanare ofta babblar på om sitt ''blessed'', ''oh I'm blessed''. Aldrig känt att ordet riktigt rullat speciellt fint på tungan. Men idag hörni. Denna dag kan jag rakryggat spotta ur mig att jag känner mig blessed.

I eftermiddags kom vi hem från vår lilla trip. Denna lilla resa gjordes med min kompis och hennes föräldrar. Jag har haft det så härligt. SÅ härligt. Har fått lite tid att tänka över saker och ting som måste slipas på här i min tillvaro. Och det ska nog klaras ut fint. Det krävs bara lite energi. Den här helgen var viktig för mig. Jag har laddat batterierna på lite specifik familjekärlek. Sådan där känsla och omgivning jag saknat, och varit utan sedan jag kom hit. Ni vet hur jag är - jag gillar när det är lite action. Lite hålligång, och sociala människor skadar inte tillvaron. Allt det har jag fått ta det av i helgen - så nu lever man.

Vi startade trippen kl. 6 i torsdags morse. Då begav vi oss upp i staten till välkända naturreservat. Väl på plats hoppade vi ur bilen och hikeade. Här förstår ni - här finns det otaliga walking trails. Olika spår du kan promenera efter. Det var så fint, och gött att se riktigt natur - inte bara sitta i en bil. (Se video nedan). Vi stannade en natt på hotell vid naturreservaten - sedan begav vi oss mot Wisconsin och stannade över natten i deras cabin.

Åter till att jag, inifrån och ut, känner mig blessed en dag som denna. Har precis varit på middag med min riktiga släkt som befinner sig här i Minnesota. Mitt hjärta blir varmt. En aning. Dessa stjärnor är amerikanare - med action. Jag hade det verkligen så trevligt. Skrattade. Skrattade med hjärtat - inte bara för syns skull. Har tidigare tyckt att det skulle kännas ansträngande att träffa dom - då jag känt att min engelska inte duger. Men man prankar ju sig själv ganska hårt i den situationen. Jag klarar mig bättre än jag tror - och svengelskan är alltid en trogen räddare i nöden. Men är det inte fint? Här är man på andra sidan jorden - men ändå finns familj nära till hands. Eller aaa, släktingar på otroligt långt håll. Men föredrar ordet familj. Känns mer varmt om hjärtat på så vis. Det kändes bara, helt enkelt, som att jag i detta djupa hav hittade min flock. Träffade folk som faktiskt vet nånting om mig och min bakgrund. Det var fint. Jag känner mig blessed, typ.


Har då fått för mig att jag ska spela hockey denna säsong. Skrattar lite inombords. Är nyfiken. Aldrig spelat hockey en endaste gång i mitt liv. Men antar att det är sådant som håller mig igång - att jag triggar mig själv till att göra och utsätta mig för grejer jag aldrig annars skulle gjort. För det bästa som finns är att inse att man klarat av något svårt. Men andas hörni - jag vet hur man åker skridskor, så det ska nog bli toppen! Iallafall ska jag och en polare iväg imorrn och åka skridskor. Ska bli trevligt. Har ju en del att fila på innan tryouts........

Hai!

Älskar er mina vänner.

PoK

Likes

Comments

Godmorgon big fellas!

Hoppas ni mår bäst.


Ibland oroas jag av saker och ting. Det känns som att det stora livet snart är här. Livet där vi börjar leva som vi väljer. Vissa av oss kommer glida in i detta liv och bli bemötta med välkomstdrink och snittar - andra kommer bli bemötta med en fet käftsmäll. Det är bara att vänta och se. Men min enda önskan att rätt person får rätt välkomnande - för sitt eget bästa.

Ni förstår - jag har kort och gott gittat så långt hemifrån man bara kan. Jag kan inte vara längre bort, nästan. Fysiskt iallafall. Befinner mig på en annan arena - men får ofta höra vad som händer på er spelplan. Ibland mer än jag vill höra. Men det får mig ändå att sakna er lite!❤️

Jag ser verkligen skillnader mellan dessa två olika tonårsliven. Sthlm vs. St Paul. Festa vs. Sporta. Unga vuxna vs barn. Det är skillnad - och det är intressant. Vad jag verkligen lagt märke till är hur de hanterar respekt,t och droger - mycket annorlunda tillskillnad från Sthlm.


”Haha inget kommer hända, det är bara kul!”

Haha! Skönt att lägga sin personlighet och sitt liv i händerna på en drog. Låter riktigt härligt!:)))

2 månader har gett mig lite perspektiv - oh man vad vi i våra svenska kretsar har fått en normaliserad bild av droger. Droger som en dag kommer ta kål på nån fager själ. Det oroar mig. Och hoppas innerligt att jag inte är ensam om denna känsla. Även om jag själv inte i någon mån är för droger - så har jag nog absolut en förfinad bild av det och dess konsekvenser. Jag tror inte vi förstår vilken påverkan det har på kroppen. Man tänker ju ofta att ''går det bra att ta det utan att snea är det chill''. Men näeee. Det är sällan man kanske tänker på personlighetsförändringar som faktiskt sker. För det blir märkbart efter en tid - och vad jag har sett av det är det hemskt. Det gör mig bara extremt ledsen.

Vad jag nu, verkligen förstår, är att det inte är normalt på något som helst plan. Inte att mamma och pappa säger ”Millen håll dig ifrån sånt där, det förstör ditt liv”. Nej. Utan jag fattar - det är verkligen INTE NORMALT och jag tänker inte sopa det under mattan. Jag hatar droger. Jag hatar inte människor som brukar droger. Jag hatar valet folk gör ner de väljer att inta dessa substanser. Spelar ingen roll om du ”har koll på dina droger”. Det kommer inte göra det mindre riskabelt -sorry. Har bara sett negativa konsekvenser av det - så sluta med ursäkter och lev med fötter och sinne på jorden istället. Tack och varsågod.

Självklart är detta ett ämne jag pratat med mina amerikanska vänner om. Tyvärr, enligt mig, är gräs väldigt normaliserat här. Jag tror inte att det är bra för dig - om du nu inte har en väldigt precis anledning för att bruka det. Något som förvånade mig var synen de har på tobak. Här är du korkad och strashig om du röker ciggaretter. Intressant tycker jag - då var och varannan svensk i vår ålder har ett ciggpack i jackfickan.

Jag är trött på att vara, och se andra, vara en mental boxningssäck åt folk som bär på för lite respekt. Ibland gör man fel, och det är helt okej - inom vissa ramar. Men när sådant beteende visar sig vara en vardag - då dör man ju bara ett antal gånger inombords. Vi alla vet att tjejer och killar blir bemötta och sedda på olika vis. Hemskt faktum. Men har fått se en ny sida av det hela. Javisst. Här i USA har man fått höra en och en annan story om killar som varit svin mot tjejer. MEN. Skillnaden här är att dom förblir svin. Dom blir ej kungar. Nej. Utan blir, alldeles rimligt, dömda för efter deras handlingar. Helt rätt tycker jag. Känner att det är stor skillnad från Stockholm. I Swe föds kungar ur svin. Miserabelt. Ba så känner jag.


Älskar er Swe.


PoK







Likes

Comments

Jag satte på stereon jag fått ställd i mitt rum. Valde någon märklig kanal med mycket ljud. Öppnade garderobsdörren och där klev jag in. Gråtandes. Jag grät på riktigt för första gången - på FaceTime med min käre mor. Sånt händer. Men vad jag märkte var att detta gråt inte var ett mamma hjälp jag vill hem-gråt. Utan mer som ett mamma det här har hänt och jag kommer agera såhär-gråt. Det var alltså inte ett sånt där gråt jag kunde få i 10årsåldern vid sleepovers eller läger. Man ba grät lite nu för att släppa ut lite känslor och ta nya tag. Ni förstår - här borta är jag lite min egna mamma. Det är ingen som kommer ordna saker och ting här på plats om inte jag gör det. Så man försöker ju ta tjuren vid hornen och hålla stadigt som fan - går inte alltid som planerat. Men går oftast åt rätt håll i alla fall.

I dagens läge kan jag inte tänka mig att åka hem. Nej. 0%. Det här är mitt hem nu. Jag har mina rutiner - som jag gillar. Jag märker att vardagen börjar bli vardag. Jag vet hur skoldagen kommer arta sig. Vet vilka jag kommer se i korridoren och vet vad jag tycker om de olika lektionerna. Typ att jag inpå tredje timmen blir jag uttråkad och längtar till lunch. Vet exakt vad lunchen kommer bestå av - men det går ingen nöd på mig för det. De 2 sista lektionerna är de mest underhållande - då jag med kompisar brukar smida alla möjliga olika planer.

Det är vad som keeps me going just nu. Vännerna. Finaste vännerna jag har här på plats. Jag tackar mig själv tusen gånger om för att jag köttade livet ur mig på den fronten redan från dag 1. Oh man vad det gav mig mycket. En stadig jäkla betonggrund var vad jag byggde. Nu håller man på att lägga tegelstenarna - dessa enstaka lirarna. Det är toppen. Jag underhålls verkligen av att träffa nya människor och blir lika glad varje gång jag märker att en vänskap utvecklas.

I helgen var jag på ett läger med andra utbytesstudenter - som bor i samma area. Det är en sån speciell atmosfär på sånna träffar. Alla sitter i samma båt och har samma ö i sikte. Där finns det inte plats för något ytlig - utan det handlar om att alla är lika intresserade av att skapa kontakter som du själv är. Härligt tycker jag. Det var människor från hela världen - allt från Sverige till Bahrain. Och jag mörker det mina vänner - vi lever i en lyxvärld. Faktum till 100%.

Nästa vecka är det något skallat MEA, ett litet lov. Då åker jag och en kompis till Wisconsin för att hajka och se vad den staten har att erbjuda. Resan lär bli gucci med tanke på sällskapet och den häftiga naturen jag lör få se.

Hoppas ni lever, och jag älskar er - glöm ej det!

Varmaste, Största och Bästa hälsningarna från mig.


PoK

Likes

Comments

Yo yo yo alla Kingar!

Firar dag 45 på denna långsemester! Härligt ändå. Trodde aldrig jag skulle klara mig så bra mentalt som jag gjort hittills. Dagarna passerar utan att jag hinner tänka alltför mycket på SWE. Tacksam för det.

Den här veckan har jag fått uppleva homecoming. Mycket kul. Väldigt filmaktigt. En temavecka som avslutades med en ''dance'' på lördagen. I början av veckan korades vinnaren av homecoming King and Queen. Vi alla skulle då samlas i idrottshallen där de 6 kandidaterna skulle visas upp. De 3 paren gjorde alla olika entréer - älskade det. Eller A - själv hann man ju inte riktigt se hela tillställningen då man uppfattade tiderna lite fel. Jag gled runt i vanlig ordning som lektionerna brukar vara - bytte om till min gymklass och allt var gött tills jag hörde att ALLA 1300elever visst var i idrottshallen. Alla förutom jag då. Äemen ingen biggie. Fick lägga benen på ryggen och gled in perfekt för den stora händelsen.

Igår var själva ''dansen''. En upplevelse så att säga. Vi var ett gäng på typ 15 pers som käkade hos en kompis innan - och tog bilder. Dvs härliga poser i alla dess former. Och gärna olika tecken med händerna har jag lärt mig. Dansen hölls i skolans ''cafeteria'', där vi äter lunch. Det bjöds på rave. Nästan. Men man levde ju lite ändå.

Lyssna på det här. Det här tycker jag var så himla fint och bra. Något vi svenskar kan lära oss av. Det kostade alltså 5dollar i inträde. MEN. Hade du med dig en konservburk med någon slags föda behövde du endast betala 4dollar. Benim undrade ju såklart vad denna konservburk skulle göra för nytta? Undrar man inte lix?. Jo - skolan samlade då in mat som skulle ges till hemlösa i området. Väldigt tänkvärt. Jag i min lilla bubbla har aldrig tänkt på att hemlösheten är så nära. Det är ju faktiskt kring oss även om majoriteten av våra kretsar kanske aldrig kommer hamna i en sådan situation. Jag vet att jag har ett par hemlösa elever i min skola. Vet inte vem eller varför. Ganska irrelevant. Men själva faktumet får en att uppskatta det man har. Illafall i tankens stund, och lite till.

Hoppas ni mår topp - för det är ni värda. Tycker jag iallafall.

Älskar er.


PoK

Likes

Comments

Ameeeen tjeena hallå älskade vänner!

Hur är mina dagar här?

Jag brukar gå upp 3 år tidigare än vad jag faktiskt behöver. Detta är något nytt fenomen. Brukade alltid glida in till plugget på EXAKTA tiden i Sverige. Aaa eller oftast ett par minuter efter - beroende på dagsformen så att säga. Men nu är det andra bullar ska ni veta. Vaknar vid 6. Passar på att leva lite dubbelliv och kollar igenom telefonen för att catch upp på något märkligt sätt. Vilket är så fruktansvärt fel. Jag ska va här. Och jag är här. Med båda fötterna på marken. Jag är här så det bara skriker om det. Min mitt hjärta är lite hemma också. En aning, eller två.

Den här veckan har varit nääz och lärorik. I onsdags droppade jag spanskan. JESUS vad jag ogillar spanska. Ett så fruktansvärt icke intressant ämne för mig. Har nu istället Child Psych. Tyckte det var ganska lämpligt då man äntligen är på smällen! A ok prank. Men tänker att det är mindre plugg och möjligtvis något mer intressant. Men sanningen sved - jag vantrivdes så mycket första lektionen av olika anledningar. Allt jag ville var att sjunka genom jorden. Ville dö inombords minst 3 gånger under det 48a minuters långa passet. Hade då ett sådant inre samtal med mig själv och ifrågasatte vad jag gett mig in på. Detta var mitt sämsta tillfälle på denna trip, hittills. Hade en dagsdepression, sen var det över. Och då ska vi ha klart för oss - om detta utgjorde min sämsta dag betyder det att jag glider på ganska bra. Det var ingen biggie, men det var en uppförsbacke jag inte var beredd på.

Ni förstår - jag mår bra här. Allt jag upplevt hittills har fått mig att må väldigt bra. Jag pratade med Elsa igår ock vi diskuterade detta - vi hemma bryr oss så mycket om allt. ALLT. Du får inte väga för mycket - men du får absolut inte väga för lite. Du ska gärna klä dig på ett visst sätt - men du ska ändå vara egen. Du har dina homebois - men du känner ändå press att du måste vara med och vara aktiv hela tiden. Du ska festa livet ur dig - men du ska ändå gå i ett bra gymnasium och ha högsta betyg. Folk här verkar inte bry sig. Jag märker att dessa amerikanare skiter fullständigt om du har Crocs eller Gucci på fötterna. De skiter fullständigt i om du har råd med det och det eller inte. De lever bara runt lite med folk som dom finner sköna utifrån ren och skär personlighet - enligt min syn.

Jag är nu mer bekväm här. Behöver inte vänta på att någon ska fråga mig om jag vill hänga - utan kan ta tag i det själv om jag väl känner för det. Det börjar ta sig. Kommande vecka är Home Coming Week. Det är dress up days hela veckan med olika teman. Ska bli intressant. Home Coming Dance är på lördag och man hoppas ju innerligt på stört rave!.... Hursom, det ska bli väldigt kul!

Älskar er oändligt!


PoK


press HD på videon

Likes

Comments

''You see - we don't want to own life, we want to experience it.'' Amen, tänkte jag.

Denna mening sa min värdpappa till mig igår. Vad sunt och sant det är - men vad lite vi vill inse det. Jag själv älskar att spendera mina (gärna andras också) pengar. Inte att se kontosiffrorna minska - utan känslan av den nya varan som nu blivit min. Det spelar nog ingen roll hur dyr grejen är, gräset är alltid grönare på andra sidan. Mitt shoppande är en oändlig hobby då jag aldrig blir tillfredsställd med det jag har. Å andra sidan är det väl vad livet går ut på - i större perspektiv förstås. Att alltid jobba för det som är liiite svårare att klara av.

Ni förstår - här finns det kuponger. Kuponger på kuponger. Dessa kuponger kan kombineras med andra kuponger - och det är en stor del av mina värdföräldrars liv. Det handlar alltså om att minimera kostnader. Jag tror inte att vi har rabatter och kuponger på samma sättning i Sverige. Min riktiga moder samt fader har iallafall aldrig jobbat på det viset. Men även dom har alltid prioriterat upplevelser istället för det materiella. Vilket jag idag är tacksam över. Men det här var något mer extremt. Jag var inte riktigt med på noterna i början. Gör alla amerikanare såhär? Har folk det dåligt ställt? Vill dom vara ekonomiska? Vad var poängen tänkte jag. Vi diskuterade detta och min värdpappa gav mig förklaringen : ''You see - we don't want to own life, we want to experience it.'' Med all respekt. De har väljer att investera i saker som är betydelsefulla för dom. Något jag kan behöva lära mig mer av.

Jag lever. Första skolveckan är avklarad och jag är nöjd. Det är kul. Jag har ett pengarkonto för skolmaten just nu - vilket jag var så rädd för innan. Jag är inte rädd för hemlängtan eller så - jag är rädd för att bli otroligt överviktig utan att ens märka det. Det serveras alltså pizza, hamburgare och pasta - MEN det finns en salladsbar med alla möjliga konstiga råvaror. Summa summarum av det är att jag verkligen är tacksam över den svenska skolmaten.

Hur är eleverna? Jag har fått en bra förstaupplevelse. De är trevliga och jag blir medbjuden på saker och ting. Jag känner mig inte utanför på något sätt. Inte än iaf. Då jag har classes med olika människor är det mycket nya intryck - hela tiden.

Alla jag mött väldigt fina. I fredags var jag på mitt första fotboll game. Lever inte för sporten precis - men det var verkligen kul. Livligt. Intressant. Amerikanskt. Alla gick all in på outfits och jag blev fruktansvärt stylad av kompisar. Se bild....

Idag var jag på lunch med två kompisar - jag börjar bli jag. Jag har nästan hittat mig själv, på andra sidan jorden. Ganska Litty ändå.

Saknar er.

KÄRLEK


PoK

Likes

Comments