View tracker

Allt jag hör är ljudet av mina andetag medans mina tankar flyter runt omkring i mitt huvud som vågorna på haven. Mina tankar gör mig orolig. Vad skulle hända om man skulle leva i det förflutna istället för nuet och framtiden man har framför sig? Jag kan inte förutse min framtid och det kan ingen annan göra åt mig heller men, jag kan inte leva i mitt förflutna på grund av rädsla för vad som kommer hända i framtiden. Framtiden blir nog inte som jag sett den, den kanske blir bättre eller sämre jag vet inte men det är jag som ska ta reda på det och ingen annan. Det är min framtid men om jag fortsätter leva i det förflutna hur ska jag då kunna ta reda på vad som väntar på mig i framtiden. Jag kan inte fixa misstagen jag gjort under mitt liv men jag kan låta bli att göra om dem. Ingen ska känna att dem är fast i deras förflutna och må dåligt av det. Man måste våga att ta en chans om man inte gör det hur ska man kunna lära sig något i livet, om man misslyckas måste man vara modig nog att resa sig upp och göra ett nytt försök.Våra liv är som träd som växer och blir större. Träden växer hela tiden men det tar ett tag innan dem är färdig växta och man vet aldrig när dem kan sågas av, vi vet aldrig heller när våra liv slutar. Det kan ske just nu eller om 50 år så varför vara fast i det förflutna när man har så mycket tid men man inte vet när den rinner ut.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har så ofta trott att jag vetat vad jag ska göra i framtiden men just nu är det ända jag vill vara riktigt säker på är att jag aldrig kommer förlora mitt andra jag. Jag träffade mitt andra jag under skolåret och det har varit ett jätte bra skolår sen jag träffade henne. Hon är lik mig på alla sätt eller jag är lik henne på alla sätt för hon föddes först. Hon får mig att känna mig bättre hon får mig att tro att jag inte är lika elak och kaxig som alla jämt säger att jag är. När jag är med henne känner jag att jag har en plats i världen. Några av mina vänner kunde inte komma på en kategori jag kan passa i i slutet på 9:an men med henne kan jag tänka mig några kategorier. Hon är den jag kan berätta allt för utan att få en spydig kommentar ifrån. Det finns inte många sätt jag kan beskriva henne på förutom att hon är helt fantastisk ❤❤❤

Likes

Comments

View tracker

​Om ​2 dagar tar jag sommarlov. Jag har längtat efter att den här terminen ska ta slut men nu när den är så nära så inser jag att jag verkligen inte vill att vi ska börja 9:an nästa termin. Det har varit jätte kul att vara med i den här klassen jag går i, även om vi alla har bråkat ganska mycket. Jag känner att 9:an kommer gå fort och det vill jag inte för jag vill inte skiljas från alla underbara och trevliga personer som jag har fått chansen att lära känna under alla dessa år. Nästan alla kommer att gå skilda vägar till gymnasiet och det är kul att lära känna nya personen men inte så himla kul att förlora dem personerna du känt ända sedan du började skolan. Vi är alla olika på ett sätt men vi är ändå så lika ganska ofta. Vissa har varit närmare varandra än andra men det har inte hindrat oss från att ändå försöka lära känna dem bättre. Jag skulle vilja se tillbaks på dem bästa och kanske sämsta stunderna som vi har haft innan vi slutar i 9:an för det är nog då som man inser hur mycket man kommer sakna alla. ❤❤❤

Likes

Comments

När man bryr sig om någon borde det vara lätt att säga hur man känner men jag har märkt att det är svårare än vad jag trodde det skulle vara. Att må dåligt så fort man ser den personen är en fruktansvärd känsla speciellt om man ser den personen varje dag. Just nu vill jag bara åka tillbaka i tiden och fixa allt bland vårt förflutna så det inte slutar så här. Jag vill säga hur jag känner men hur kan man göra det om man är rädd? Ibland tänker jag att om man säger att man är rädd för något ska man tackla det och bli av med rädslan men....den här rädslan kan jag inte tackla. En dag kanske det går och jag hoppas den dagen kommer innan jag mister den personen. Det blir svårare att berätta hur man känner för den personen om man aldrig pratar med den personen någon gång annars.

Likes

Comments

​Alla har problem i skolan någon gång ibland är det stora ibland små och ibland är det många ibland är det några, men ingen tänker aldrig på hur många problem man egentligen har eller hur många det känns att man har. Just nu känns det som att det ända jag har i skolan är problem. Jag har vant mig vid att folk ofta pratar skit om mig bakom min rygg det är därför jag blir dryg mot dem felsta för det är mitt sätt att försvara mig själv. Jag har mått dåligt i skolan nästan hela mitt liv och det blir inte bättre av att det finns personer som går på en hela tiden och anklagar en för att fuska när man spelade sjyst på idrotten. Eller att dem gör så man blir arg på dem men sen frågar dem om man är arg på dem för dem är så rädda för att folk ska va arga på dem. 

Jag trodde att i varje skolan fanns det en av samma person en mobbare en utsatt den populära den snälla den jobbiga och så vidare, men nu känner jag att min klass inte har dem flesta eller har för många av en. Jag har haft många funderingar på att sluta skolan och kanske rymma hemifrån och få börja ett helt nytt liv men det är bara i min fantasi jag skulle klara av det. Det jag verkligen funderar på dag in och dag ut är att kanske byta skola och få nya vänner få en ny chans att må bra i skolan eller bara att byta klass till den trevliga klassen. Det finns nog inte en klass som är snäll och en som är elak men alla klasser har säkert problem men jag undrar hur man blir av med dem så fort som möjligt. 

Det ända man kan göra just nu är antagligen bara att försöka reda ut alltihop men då är också chansen att dem snackar mer skit om dig än vad dem gjorde innan men det får man tåla. En fråga som jag har börjat ställa på sistone är varför blir det jämt bråk eller problem med dem i klassen varför kan man aldrig bara komma överens. Mina gympa lektioner är ofta dem värsta eftersom vi har några tävlingsinriktade i vår klass det blir för mycket speciellt när dem går på dem som spelat sjyst. 

Likes

Comments

SPORTLOV!!!!!
Jag har aldrig riktigt funderat över vad som är dåligt med lov nu har jag kommit på en sak dem vänderdygnet.

Hela veckan har jag saker att göra igår va jag med en kompis hela dagen (plus jag fick ett nytt wii spel) idag har jag inget att göra vilket är ganska skönt, imorgon ska jag in till Linköping med min kompis som är som min fjärde syster och hennes mamma. Det ska faktiskt bli kul. På torsdag ska jag va med en annan kompis och så ska vi va med på en övernattning till fredagen och på fredag ska jag försöka ta igen min sömn och komma tillbaks till det vanliga dygnet.

Det här lovet är skönt att ha för jag slipper skolan ett litet tag, men nackdelen med att lovet är den här veckan är att det är veckan jag är hos pappa och jag hatar att vara hos honom på lovJag får aldrig någon skjuts in till stan jag måste ta min cykel och det vill jag inte så länge det är snö på vägarna (behöver också en ny cykel). Jag ska försöka göra så att pappa börjar göra om mitt rum så det blir färdigt för jag har blivit trött att vänta (i snart 3 år) på att han ens ska börja göra om det.

Att ligga och slappa har inte riktigt varit min grej någon gång i livet jag vill helst vara uppe och röra på mig men just nu vill jag bara ligga i min säng i 2 veckor i rad och inte göra ett piss. Men man kan väl inte alltid få som man vill, jag kan iallafall få göra det idag

Likes

Comments

Varför känns det alltid som att det bara är tjejer som har alla problem. När man lyssnar på killar låter det som att deras liv bara flyter på, men om man lyssnar på en tjej är det alltid något problem som har hänt. Tjejer kanske är mycket mer komplicerade än vad killar är, om killar bråkar löser dem det på 5 minuter (känns det som) och sen är allt bra. Med mig kan det va att om jag bråkar med någon av mina kompisar kanske jag inte pratar med dem på några månader innan vi löser det som hänt.Killar kanske bara har lättare att glömma vad som har hänt och gå vidare eller så är det vi tjejer som har svårare för att släppa det. Ibland kan det ändå vara ganska lätt att glömma det som hänt.

När någon du precis slutat bråka med säger till en av dina bästa kompisar att hon tycker du är dryg, den känslan vill inte jag känna men jag gör det ändå. Den känslan verkar aldrig riktigt försvinna heller. När en kompis har gjort så känns det som att alla andra kommer göra likadant så man stöter bort dem ett litet tag (gör jag ganska ofta). Jag försöker sluta men jag blir alldeles för rädd för att det faktiskt kan hända. Det som är ännu värre än den känslan är när jag tänker på när alla i klassen ska börja på gymnasiet nästan alla börjar säkert på olika skolar och tappa kontakten med varandra. Det finns en person jag verkligen inte vill tappa kontakten med men tyvärr har det redan hänt jag hoppas bara att den kontakten som vi hade kommer tillbaks.

Jag vill bara bli en liten unge igen för då hade man inte såna här problem det är ju i tonåren som dem flesta problemen kommer fram. När jag var liten hade jag inte speciellt många problem jag hade typ några stycken varje år det var så skönt. Jag vet inte vilket som kommer att kännas bäst när jag har blivit vuxen att vara vuxen eller att vara det lilla barnet igen. Jag får väl veta det senare i livet antar jag. Om jag fortfarande skulle vara det lilla barnet så skulle jag inte ha dem flesta av mina vänner som jag har idag och dem flesta av dem är så roliga att vara med dem hjälper mig när jag behöver det som mest, det hade nog inte hänt om jag fortfarande var det lilla barnet.

Livet lär bli bättre annars vet jag inte vad jag gör, det kanske är "Gud" som vill straffa mig för något som jag inte kommer ihåg vad det är, men det tror jag inte riktigt på. Men jag tror på att allt blir lättare i slut ändan.😄

Likes

Comments

​Den här dagen har varit ful av person jag älskar och som jag gillar och som jag gillar lite mindre, men det förändrar aldrig hur bra det känns när klassen åker på olika aktiviter. Idag var vi i Asby för att åka slalom skidor det var så kul (inte i början). Nästan ingen hade åkt slalom förut så alla var nybörjare vilket kändes jätte bra (för mig). I början var jag rädd att alla skulle skratta åt mig för att jag inte kunde åka men det slutade med att jag skrattade åt mig själv för att jag inte kunde åka. När jag skulle åka första gången ramlade jag 3 gånger och det var i liften upp i backen, sen blev det typ 2 gånger till när jag skulle åka ner. Man kan säga att jag inte fick den bästa starten för att fortfarande vilja åka, men jag fortsatte ändå och det var ärligt talat det bästa jag har upplevt. Att kunna åka nerför en backe med mycket fart, ska kunna svänga och samtidigt så ska man ha koll på att man inte kör in i någon, samtidigt som man har vinden i håret och känner sig fri från allt.

Nästan alla ramlade typ i liften upp på backen. Det var ju några som hade åkt förut och som skulle styla hela tiden och typ visa att dem kunde åka bättre än dem andra genom att åka i backarna med hopp i och så skulle den ha böjda knän och åka rätt fram tills dem kom längst ner för då skulle dem sladda så att snön skvätte upp på oss. Jag blev lite ledsen under dagen eftersom att en av mina vänner inte kunde vara med hon hade opererat sig så hon fick inte hänga med, men hon kommer snart att vara tillbaks och hon kommer säkert att vara så himla glad då (skulle jag tro).

Det fanns ju 3 stycken olika backe som alla åkte i och sen 2 andra backar, den ena backen hade en ganska stor sväng den andra hade stora hopp i sig så den var det bara 2-3 stycken som åkte. Det var en kille som åkte backen med den stora svängen och i svängen så ramlade han på rumpan sen gled han på sidan av bakcen och sen åkte han ner i diket, och han låg där ett tag också. Jag tyckte ärligt talat synd om honom eftersom det såg ut som att han inte kunde ta sig upp sen, när han väll kom upp på benen igen då tappar han en av sina stavar och kan inte bromsa. Då skrattade jag lite men det gjorde ju han med så det han måste ha tyckt att det var ganska kul ändå. Några personer körde mer störtlopp än slalom vilket var lite irreterande eftersom dem fick sån himla fart att dem nästan åkte på oss andra och så åkte dem av snön sen också och åkte ut på gruset och skrapade skidorna lite grann men det blev inte några stora skador, lärarna vart mest arga för att dem inte bromsade.

Nära slutet av dagen så trillade jag ganska hårt på ryggen jag fick ganska ont men det kändes inte för än ett tag efteråt, jag vart lite orolig faktiskt. Jag slutade att åka typ en timme innan vi skulle åka, jag vart ganska arg och ledsen för jag ville så himla gärna åka mer, men jag får väl åka dit med några vänner eller min familj igen. Det uppstod också ett problem när dem flesta hade tagit av sig skidorna och allt. En kille trillade i backen med den stora kurvan och han låg kvar där i typ 20 minuter, det såg ut som att han inte kunde resa sig upp. Gubben som jobbade åkte upp till honom på sin snöskoter, som tur va hade han inte skadat sig allvarligt han hade bara åkt på en sten eller något och fått en hård smäll på sitt smalben. Jag förstår varför han knappt kunde resa sig då, jag vart så orolig. Tänkt dig att se en person som du bryr dig om ligga ner på marken i nästan 20 minuter utan att resa sig, man får liksom en hemsk känsla när sånt händer. På vägen hem var alla tysta för alla var jätte trötta och ut pumpade. Dem flesta satt och lyssnade på musik och några sov också, jag gjorde nästan det. 

Trotts att jag har ramlat och att några andra har ramlat som fått mig att bli ganska orolig har den här dagen varit ett minne man ska ha för livet. Det går inte att beskriva hur lyckliga jag är som har fått en sån bra klass där alla kommer överens så bra, vi är som än ända stor familj och jag hoppas verkligen att det förblir så. Jag älskar alla i klassen väldigt mycket även dem som är lite jobbiga men det törs jag inte säga, Vem vet någon dag  kanske jag gör det😊❤

Likes

Comments

Känner ni någonsin att alla alltid är bättre på alla saker än vad du själv är, så känner jag nästan hela tiden. Mina närmaste vänner är jätte bra på att baka, vara kreativa, måla, sjunga, spela instrument och att vara dem själva. Jag kan dem flesta av dem sakerna men dem gör sakerna 10 gånger så bra som jag. Jag antar att man lär sig av dem ändå, jag har lärt mig så länge jag har varit med dem att man inte ska vara rädd för att testa nya saker eller att man borde våga säga vad man verkligen känner även om man är rädd för vad som kommer att hända efteråt. Ibland mår jag dåligt när jag är med dem för dem är bättre än mig (det är bara jag som tänker det) men jag tänker aldrig på att dem faktiskt hjälper mig varje dag, dem lär mig saker jag aldrig trodde att jag skulle bli bra på eller våga. Vissa vänner hjälper en inte så himla mycket som andra då får man en chans att hjälpa dem istället.

Jag har ett ganska komplicerat liv. Jag har problem med min familj jag känner mig annorlunda som att jag inte hör hemma här, en kille som får mig att må bra men ändå dåligt för vi har gått igenom mycket tillsammans och ändå så pratar vi inte med varandra, vi har knappt ingen kontakt alls. Har problem med en kompis som har blivit mindre och mindre bra för mig. Jag hör att hon säger en massa dumma saker om mig som verkligen sårar mig och jag förstår inte riktigt varför hon gör det. Jag har slutat med den ända saken som gjorde att jag slutade att tänka på alla saker och det känns ganska bra för nu har jag mer tid och fokus på att fixa allt istället för att skita i dem. Det har gått sådär sen dess det känns som att allt igentligen bara blir värre men jag kämpar vidare ändå och försöker för jag gillar inte att må dåligt eller att strunta i saker som får mig att må dåligt. Det ända just nu som får mig på bättre humör det är att dansa och bara slappna av och vara med mina närmaste vänner så klart. 

På något sätt löser sig alla mina saker det känns nästan magiskt men vad vet jag. Det känns i alla fall som att min tur snart vänder och alla dåliga saker löser sig snart (

Likes

Comments