Ja varför ska man behöva skämmas så mycket? I vardagen kan man inte prata om självklara problem som många egentligen går igenom. Många gånger kan jag känna att jag inte kan va mig själv på en arbetsplats. Med gamla vänner, bekanta eller främlingar. Varför, jo för i samhället ser man ner på människor som är annorlunda. Allt börjar bli mer accepterat, men det är fortfarande en skam att prata om. Folk förstår inte riktigt.

Jag har alltid känt mig annorlunda. Jag känner känslor mer. Är jag glad, är jag super glad, är jag ledsen är jag förtvivlad. Osv. Inte förens jag blev äldre och började komma ut i arbetslivet märkte jag va tydligt det faktiskt känns. I skolan va man ändå yngre och det var mer okej. Men nu då. Man känner att man inte känner igen sig hos någon runt om. Alla har ordnade liv och verkar inte ha upplevt problem på samma sätt. Jag har alltid varit rätt öppen med min ADD, dom flesta säger att det inte märks så tydligt. Kanske för att dom flesta är vana människor med ADHD och att det syns lite mer utåt. Jag vill alltid prestera mitt bästa, men min problematik kommer ibland i vägen. Men ibland är den även till stor hjälp. den biten brukar alltid ordna upp sig, trivs jag med det jag arbetar med kan jag gå in för något 200%. Men den sociala biten. På senare år har jag känt att jag inte kan va mig själv. Kanske har det med min självkänsla att göra. Men det känns som folk har svårt att förstå.

Tex. Jag jobbar extra. Det räcker inte till. När jag söker jobb är det viktigt att det inte är vilket jobb som helst. Då jag känner mig själv, trivs jag inte hamnar motivationen på noll, men däremot om jag trivs går jag in mer helhjärtat än någon annan. Jag anser att ska man göra något hela livet ska man trivas och må bra. Det ökar livslängden dessutom. Jag koncentrerar mig ibland för mycket så min hjärna till slut blir helt slutkörd. Har man inte en neuropsykologisk problematik kan det vara svårt att förstå. Problematiken syns inte utåt. Utan allt sitter i huvudet. Tex. Så många tankar en "normal" person tänker en hel dag, så många tankar har en person med ADD/ADHD hunnit tänk redan på morgonen. Jag brukar beskriva mitt huvud som kaos. För det är ofta kaos. Tankarna hoppar fram och tillbaka. Jag kan tänka på allt mellan himmel och jord på bara några minuter. igångsättningen är nog den problematik som är värst
för mig. Att ta tag i saker. Att påbörja och avsluta saker. Så många gånger man hört. Det är bara att göra det, det är svårt för en annan också men till slut gör man det. Men det där till slut, är inte alltid en självklarhet. Att göra en liten simpel sak kan kännas som att behöva klättra över en hög mur. Detta blandas ofta ihop med lathet. Jag hamnar helt plötsligt nere på 10% och jag tar mig inte tillbaka. Det är som jag är ett batteri, och jag använder allt som finns, sen måste jag vänta på att det ska laddas upp igen. Jag hittar liksom inte balansen. Vilket jag jobbar stenhårt på nu att hitta, varför energin inte kan va någonstans mitt emellan istället för, för hög eller för låg.

Att jag haft svårt att ta tag i saker kan bero på mina hemförhållanden också. Jag blev van tidigt att ta hand om mig själv av olika anledningar jag inte tänker gå in på nu. Men låt säga att det både varit våld, missbruk och andra omständigheter runt om som också påverkat mig. Men min problematik kom från födseln. Men jag vet att den inte blev bättre av allt jag gick igenom. En stabil hemma miljö kan underlätta. Men idag är jag glad över det jag gått igenom. Det har fått mig att kämpa, falla och resa mig upp igen så många gånger. Men nu till inläggets mening...

Att kunna prata om sig själv, att kunna säga nej jag söker inte så intensivt för det måste va rätt, att berätta nej jag kan inte jobba 100% pga min problematik och min psykiskaohälsa. Berätta att man har mindre ställt med pengar, för ens föräldrar inte har bra ställt eller att man själv får leva på myndigheter för att klara vardagen. Att säga såna saker är inget problem, men då jag är ganska socialt anpassad av mig, står jag inte ut med blickarna längre. Att folk faktiskt inte förstår. För så är det inte för dom. Klart man inte ska bry sig om vad andra tycker och bara va sig själv. Men jag önska att fler kunde förstå en på ens arbetsplats. Varför ska man fortsätta anpassas efter att va "normal" annars passar man inte in. Jag är inte den som går runt och pratar om mitt mående. Jag är en go och glad tjej utåt så många kan nog inte ens tänka sig 1/7 del av allt jag gått igenom. Men det gör inget. Jag önska bara man kunde va mer sig själv när man haft ett tuffare liv. Jag vill inte skämmas över att jag inte klarade skolan, för jag har fått veta att jag är inte mindre smart för det. Snara tvärtom. Min IQ ligger på över medelmåttet. Det var annat som spela roll. Jag vill inte skämmas över att jag är en kvällsmänniska. Jag trivs inte med att gå upp tidigt på morgonen. Jag vill inte kännas för att jag lätt glömmer saker, då mitt minne inte alltid är det bästa. För det är alla dom där social frågorna som ställs, jämt. Det blir så svårt att svara om man haft ett annorlunda liv. Jag vill inte skämmas över min problematik. För den gör direkt att jag känner att jag blir utanför. Folk går inte ihop med mig som med alla andra. Alla är alltid super trevliga och gillar mig. Men att bli vänner är något som oftast inte händer. Tänker jag efter så har dom närmsta runt om mig en problematik som jag. Det är dom jag fungerar bäst med, för dom kan på något sätt förstå. Det finns så klart dom utan problematik som står mig nära och inte dömmer. Det är tråkigt att vi ska behöva skämmas över psykisk ohälsa. Att ett visst antal månniskor inte kan svara på vardagliga frågor utan att bli dömda. Bara för att en "sjukdom" inte syns utåt, betyder det inte att det inte är en kamp i vardagen.

Så här har jag alltid sett på diagnoser. Något många reagerat på att det är en väldigt bra förklaring, ett bra synsätt. En diagnos är en förklaring till hur just du fungerar som individ. Att vara "normal" är fler människor och därför är samhället anpassat efter det. Att man då fungerar på ett annat sätt ses som en problematik. För mig är det en förklaring på olika personligheter, på hur olika människor fungerar. Man ser att det blir mer vanligt med ADD/ADHD, (andra diagnoser är jag inte så insatta i) Och det är för att fler människor upptäcker att dom inte fungerar som "normalt", att man inte passar in i samhället. Det då många försöker göra är att anpassa individen till att fungera som "alla andra" istället för att anpassa samhället efter individen. Vi alla människor är olika och fungerar olika. Självklart finns det en viss mängd människor som fungerar som en själv. Och bara för att det inte är "normalt" är det inte fel. När ska vi sluta se ner på människor som inte anses normala? Och vad är normal? För mig är normal också en diagnos. Alla människor har en diagnos, för det finns en förklaring till hur varje individ fungerar. allt är ett namn på ens sätt att fungera. ADD, ADHD, autism, borderline, bipolär. Ja listan är lång. Kanske har man förändringar i hjärnan eller något annat som inte fungerar som för alla andra, men varför ska det just vara ett fel? fler människor är normala. Därför anses det vara det rätta. Jag hoppas allt fortsätter i den riktningen det gör nu. Jag vill inte äta mediciner för att anpassa mig efter samhället. Jag önskar att samhället kunde anpassa sig efter mig. För jag vet, att bara med rätt hjälp så kan jag göra mycket för samhället. Jag vill inte bli tvingad att fungera på ett sätt som faktiskt inte funkar för mig. Alla har vi måsten alla måste vi göra saker. Men livet är meningen att det ska levas. Så man ska göra det på sättet som fingerat bäst för en själv.

Efter månader av uppehåll kände jag att jag behövde skriva av mig om detta. Hoppas det kan vara till någon hjälp för någon annan. Ha en fin dag!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Lite bilder från veckan. Härligt att våren äntligen börjar kika fram och att dagarna börjar bli längre. Och solen! Så underbart!

Firade Stora syster under förra helgen, & jag älskar det här med att pyssla och greja så jag gjorde lite extra fina paket till storasyster, tänkte jag delar med mig här för lite inspiration 👇🏼 Allt har jag lätt fixat med grejer jag haft hemma. Skrev - tack för att just du är du & jag älskar dig, på kort som jag sedan fäste massa kort med egenskaper jag älskar hos Laina, för att ge henne en extra knuff framåt när allt känns extra tufft och man behöver tro på sig själv, se vad man är värd. eftersom hon inte bara fyller år, utan även firade ett år som ren i början på mars. Ville jag visa lite extra uppskattning. Speciellt då det varit mycket tuffa perioder den senaste tiden. Min syster missbrukade i 10år tills för ett år sedan då hon tog beslutet att ta sig ur allt med hjälp av familjen. Nu ska jag inte gå in på detalj i detta inlägg. Kommer berätta om det längre fram. Men vi är iallafall otroligt stolta och ingen kan va gladare än lillasyster 👭

Annars har dagarna spenderats med vänner & pojkvän. Åh jag känner verkligen hur energin i kroppen börjar komma tillbaka när det bättre vädret kommer. Gud så jag har längtat, inge mera snö nu tack! ☀️

Likes

Comments

Sjukaste grejen hände nyss. Går in på Facebook och har fått ett inlägg i loggen från en gammal vän på någons profil. Jag har tydligen gått och fått en tvilling i Stockholm.. Men konstigt nog med MINA bilder.. Vet inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta 😳

Vad är det för fel på folk? Hur kan man vara så dum i huvudet att man använder sig av någon annans bilder och identitet. Förstår man inte vilka konsekvenser det kan få.. Jag menar ni alla har väl sett Catfish? Det handlar iallafall om identitetstjuvar, om personer som utger sig för att vara någon annan. Var en tjej som fick sin identitet stulen av samma person flertal gånger att främmande personer kom fram till den riktiga tjejen och prata med henne som dom kände henne. Förstår inte hur man kan ha mage att göra så mot någon annan 😳 personen i fråga lär ha sjukt dåligt självförtroende då den använder sig av någon annans bilder.. Detta har hänt mig en gång tidigare, men det var flera år sedan och på helt andra socialmedier. Personen använde sig av namnet Liv Madsen, men profilen är borttagen nu, Facebook agerade snabbt efter anmälan vilket kändes jättebra! Dock blir man ju orolig att personen ska göra en ny profil och använda sig av mina bilder igen.. 😳 och tänk om personen i fråga skaffat fler konton på andra socialmedier som tinder eller något jag själv inte använder..

Vissa människor är så sjukt patetiska så det inte är sant. Man gör fan inte så här alltså.. Har någon av er varit med om samma sak? Finns det något mer man kan göra? Tänkte kontakta personen i fråga men jag hann inte innan profilen blev borttagen och känns som personen lär ju inte ha lärt sig om man inte sagt ifrån på något sätt.. Har verkligen på känn att en ny profil eller något kommer upp snart 😮 eller jag vet inte.. Men jag blir bara så jävla förbannad. Får väl ta det som en komplimang att någon tycker jag är så snygg att den vill ha min identitet.. Men seriöst.. Man gör fan inte så här, oavsett hur jävla dåligt självförtroende man har eller hur jävla sjukt i huvudet man är..

Likes

Comments

Maria har sovit hos oss sen i fredags. Varje kväll har vi haft mysa kvällar i soffan medans Robin passat på att spelat. Tänt ljus, myst ner oss i Goa filtar, ätit godis och frukt och kollat massa komedi filmer. Bara försökt mått bra trots att det varit rätt kämpigt den senaste tiden. Nu sitter jag hemma hos Maria, inatt sover vi hos henne. Mått jätte dåligt idag, sämre än jag gjort på länge helt utan anledning.. Så kom världens bästa pojkvän hem med tulpaner till mig tidigare idag 💐✨ gjorde dagen bättre💕 nu har vi myst ner oss i Marias säng och ska sova till en film. Så glad att jag har alla som jag har runt om kring mig. Ni gör allt lättare.. 

Natti natti

Likes

Comments

Fler ord behövs inte, låt bilden tala för sig själv 🍕Söndagens pizza, Carlzone special 👌🏼
godaste jag ätit på evigheter

Likes

Comments

Vilken himla bra helg det varit! Mådde inte så bra i början på veckan men i torsdags vaknade jag upp med en mer positiv inställning, Sen dess har jag haft väldigt bra dagar. I fredags firade jag och Robin 5 år tillsammans. Kan inte riktigt förstå att tiden gått så fort, men ändå när jag tänker tillbaka på alla minnen vi delat så inser jag ju att det var ju inte igår precis. Vi gjorde faktiskt inte en så stor grej av det. Vi spenderade dagen med varandra och visade varandra uppskattning och kärlek. Tog oss en runda på stan, Käkade lite mat på Arizona steakhouse ute på bergvik, tog en runda där. köpte massa godis och annat mys som vi lyxa till det med hemma och kolla serier. Vi hade egentligen bokat biobiljetter och tänkt gå på bio, men ingen av oss hade någon större lust och filmerna som gick va inga direkt vi längtat efter att se, så kändes bättre med en mysig hemmakväll ☺️ kan vi lika gärna gå när det kommer någon vi verkligen vill se.

Lördagen vart lika bra den! Vi gjorde egentligen inget speciellt då heller. Tog oss en långpromenad på dagen, handlade lite på vägen hem sen blev det käk när vi kom hem. Kyckling, pommes och bea 👌🏼 sjukt gott! vi har börjat kollat på serien the 100, skit bra! Fastnade för den direkt, så har ni inte sett den kolla! Fick bli ganska många timmar framför Netflix denna helgen, men iof inte direkt ovanligt annars också. Serietorsk som man är 😂

Igår åkte jag hem till mamma ganska direkt efter jag vaknat. Hon har kommit hem från Thailand nu efter 3 veckor så har saknat henne en hel del så va mysigt att umgås lite, ska ut och käka någon dag under veckan också. Pratat med henne via messenger när hon varit borta, tro det eller ej så oteknisk hon är 😉 så klart hade hon shoppat med lite nya kläder. Perfekt till sommaren! åh va jag längtar till sommaren.. Eller rättare sagt till värmen, tänk att glassa på stranden just nu liksom! På tiden man ger sig iväg snart ☀️👙👣🕶
På kvällen, efter vi käkat lite pizza, hörde Mikaela av sig så då bestämde vi oss för att ta en promenad hem till henne & Adam. Kanske va lika bra efter den där pizzan 😁 så hängde lite där innan vi åkte hem och la oss.

Ibland måste man bara lära sig att uppskatta dom simpla grejerna i vardagen. Inte direkt den mest händelserikaste helgen men det är inte vart man är som gör det. Utan vilka man är med och vad man gör med tiden tillsammans. Det kallar jag lycka. Ibland får man bara se till att släppa all oro och leva för stunden. Dessa dagar behövde jag verkligen nu. Det är så lätt att tänka negativt, Ibland tappar man all fokus och jag är den som då stänger in mig. Man får bara se till att ta tag i sig själv och starta dagen med positiva tankar och bestämma sig för att det kommer bli en bra dag och göra det bästa utav dagen.  Uppskatta det man har istället för att tänka på det man inte har.


​åh vad jag älskar denna människa. Min sambo, min bästavän och min andra halva. Är så glad över att jag får spendera mitt liv tillsammans med honom. Oavsett motgång och medgång. Vi är ett bra team du och jag. Tack för att du är just du och att du älskar mig för den jag är, att du alltid ställer upp för mig och står vid min sida. 2016 är vårat år älskling 💫


Nu blir är det dags för vaniljpannkakor. Ha en fin kväll ✨

Likes

Comments

Kommer inte riktigt ihåg vart jag fått den här bilden ifrån. Men detta är lite av en inspirationsbild hur jag skulle vilja ha i mitt sovrum, iallafall väggen 😍 den där tapeten är sjukt fin och något jag blivit helt såld på nu. Tråkigt nog har vi en ganska fin fondvägg redan i våran sovdel, och vi vill ju egentligen ha större. Så att lägga ner pengar på att tapetsera redan fina väggar är lite onödigt. Men däremot efter dom som bodde här tidigare ser ju inte så många väggar fina ut. Där måste det ske lite förändring. Men känns onödigt att fixa hela lägenheten om man ändå planerar på att flytta någon gång framöver. vi har ju direkt inte bråttom eftersom vi väntar tills det kommer någon i bra planlösning som passar oss och inte är allt för dyr. Under tiden vill man ju ändå ha det lite fint och inte ha trasiga tapeter. Jag tycker det är dumt att om hyresgästen sen innan gjort sönder något, vilket dom får stå för, men ändå gör inte kbab något utan man själv måste lägga på en summa på hyran för att få det fixat. Det måste dom ju tjäna sjukt mycket på då dom ändå får ersättning för skadorna men ej gör något åt det. Aja nu ska jag ta en promenad med Kerri och sen ska vi mysa lite på soffan innan Angelica kommer och hämtad henne 🐶 Kommer bli så tomt när hon åker ikväll 😞

Likes

Comments

Jag förstår inte riktigt det här med att man måste umgås med vänner som är i samma situation som en själv. Klart man kan relatera till varandra lättare osv. Men bara för att man är singel, varför måste man då umgås med andra vänner som är det? Jag menar, vänner ska kunna funka ihop oavsett vad. Man ska väl inte känna att man är extra nära någon pga dess livssituation. Vi vet ju att våra liv ändras hela tiden. Om vi säger så här. Ett exempel. Du har en nära vän, men hon känner att hon funkar mer ihop med någon annan pga att båda är singlar. Ni har alltid varit bra vänner men helt plötsligt visar din vän dig mindre uppskattning men inte den andra personen. Ska det behöva va så? Klart man har fler nära vänner. Jag tycker bara inte man kan bygga en vänskap på livssituation. Ska det verkligen avgöra hur nära ni ska va? Inte enligt mig. Man ska kunna umgås hur det än ser ut, man ska inte ändra vänskapen heller beroende på hur allt ser ut. Om personen är en bra vän, visa uppskattning. Låt inte din vän bli besviken för att det är viktigt att anpassa din livssituation. Vi alla går igenom saker. Vi alla har saker vi måste tampas med här i livet. Klart det kan va skönt med någon som går igenom samma sak. Men varför ska det alltid va relaterat till relationer? Är det verkligen det som är viktigast.. Då kanske det är dags för mig att skaffa vänner med 5år+ förhållanden (skämt åsido) men det är lite så det känns.

Något som alltid varit viktigt för mig är ärlighet och lojalitet. Jag kallar mig själv en ärlig och lojal människa. Jag ställer upp på mina nära och jag försöker görs rätt för mig så mycket som möjligt. Gör jag fel försöker jag rätta till det och står för mina misstag. Något jag däremot alltid får uppleva är att jag är den som känner mest. Den som blir uppskattad minst. Jag har ADD och då känner man lite mer. När man blir glad blir man super glad blir man ledsen blir man helt förkrossad. Osv. Så visst jag kanske överreagerar med saker och kanske bryr mig för mycket. Men man tröttnar på att va den där bra personen som ingen uppskattar. Jag hatar nämligen när man tar folk föregivet. Vad som helst kan hända och man vill alltid att dom runt om en ska veta vad man betyder. Och ärligt talat så vet inte jag alltid med mina vänner. Jag har vänner som aldrig skulle bryta ett förtroende, som finns där, som är ärliga, som jag har roligt med. Men när det kommer till uppskattning. Inte ofta man ser vad man egentligen betyder. Och jag tycker uppskattning är något av det viktigaste och finaste man kan ge en annan människa. Jag kommer aldrig sluts visa uppskattning. Men blir jag inte uppskattad själv, tänker jag inte uppskatta dom människorna. Varför uppskatta några så mycket när man ändå blir tagen förgivet? när ändå vänskap hänger på något så enkelt som livssituation. Vill man ha vänskap som hänger på en skärtråd så visst. Men det är inte något för mig. Spelar ingen roll hur mitt liv ser ut. Jag älskar mina vänner och dom finns alltid på samma plats oavsett om jag har pojkvän, är singel, blir mamma eller vad som helst. Förstår inte varför det ska va så svårt? Eller så är det så att det finns inga som uppskattar lojala vänner längre. Man kanske ska gå och bli falsk som alla andra. Nej nu får jag ge mig. Är inte glad alls idag, känner att jag snart skrivit en hel bok så nu får jag ge mig..

Likes

Comments

Tänkte dela med mig av något jag gjort själv. När vi tömde lokalerna på Chilli efter konkursen gjorde vi oss av med en del grejer. Vi hade hur mycket prismor som helst efter reservdelar osv. Så fick ta så mycket jag ville och resultatet blev denna. Har en del prismor kvar så ska nog göra en till. Jag använde endast prismor, sidenband och en stålring. Hur nöjd hon helst 😍 nu hänger den så fint i fönstret i sovrummet. i somras hade jag den ute på balkongen, glittrade så fint i solen ✨

Likes

Comments

Tänkte ni ville se lite bilder på hur Kerri ser ut. Ett riktigt charmtroll. Hon kan se lite farlig ut men har aldrig varit med om en snällare hund. Mikaela som kan va lite hundrädd blev helt förälskad. Dogo Canario heter rasen och just Kerri är ifrån Ryssland.

Kerris mamma Angelica är jätteduktig på att ta kort, så lånade lite bilder från hennes Facebook för att dela med mig till er. Hon har ju hundkennel så hon har ju fullt med hundar. Så vi har många gånger passat några utav dom. En gång hade vi till och med en liten valp hemma 😍 jag är ju verkligen djurmänniska, vi hade ju egen hund för några år sedan, Leya. men tyvärr har vi inte ha kvar henne av olika anledningar. Vilket fortfarande gör så ont i mig då jag saknar henne varje dag. Men vilken tur vi då har som har Robins syster som mer än gärna lånar ut vovisar till oss ibland 🐾

Likes

Comments