Postad i: Utveckling

De flesta som känner mig vet att jag är en riktig struktur och rutin människa. Detta var även det många varnade mig för inför att jag skulle få barn: "du kan glömma att du kommer kunna ha samma strukturerade vardag med rutiner när du får barn!". Och konstigt nog ställde jag mig in på detta och började leva efter det de första två månaderna. Jag gav upp en stor del av mig själv och min personlighet just på grund av ett så dumt uttryck som man hört fler gånger innan man fick barn. Det ledde istället till att jag blev stressad och mådde dåligt.

Jag tror på att man kan skapa rutiner och struktur utifrån sin vardag och sitt nya liv, om man vill och är i behov av det. Såklart är alla barn olika och allt vi gör här hemma kan inte tillämpas på någon annan - men jag älskar att höra om hur andra småbarnsföräldrar gör för det ger mig inspiration. Jag beundrar även de föräldrar som inte behöver struktur för att kunna fungera, som kan vara spontana och "ta dagen som den kommer" och ändå få ihop det. Detta märkte jag snabbt inte alls funkar för mig och oss. Min lilla grabb trivs bra av samma rutiner och hade han inte gjort det hade jag såklart fått anpassa mig, i slutändan gör jag det jag tror och hoppas är till hans bästa! Hans rutiner har såklart förändrats med tiden men han har alltid visat att han har ett visst mönster som jag valt att följa.

Sömn:

Vi har samsovit sedan start, Milian sov i babynest mellan oss och jag har varit noga med att han ska sova i nestet vid varje tillfälle. Jag blev lite tokig i början när mor- och farföräldrarna gärna ville ha honom sovandes mot sina bröst. Visst är det supermysigt men jag var så himla rädd för att han skulle rata nestet så jag försökte hålla stenhårt på detta. Milian har sedan spädbarn haft sovmönster för varje tre månaders period har jag kommit fram till. Jag ammar inte offentligt och därför var det skönt att veta att jag kunde gå ut på en promenad med honom vid ungefär samma tidpunkt varje dag utan att oroa mig för att han skulle vakna och gallskrika efter mat.

Dagtid hemma sov han i babynestet men efter att ha varit ute med vagnen ca. tredje veckan efter förlossningen, märkte jag hur gott han sov i vagnen. Något som jag kommer tänka tillbaka på i framtiden som ett starkt minne från första halvan av mammaledigheten är just våra promenader. Vi har gjort regn och snöstormar, plus och minusgrader - ur och skur! Med hörlurar i öronen och full fokus på att han ska ha det bra och få ordentligt med sömn, la jag mina egna behov åt sidan och det är jag så glad över nu i efterhand. Jag minns en vecka speciellt, jag hade sovit dåligt själv fler dagar i sträck men var ändå ute och gick i minusgrader och snöslask. Jag pratade med min allra bästa vän i telefon och hennes ord värmde så just då! Hon är så fin och duktig på att ge komplimanger, de kommer direkt från hjärtat och alltid när man som mest behöver dem! Och hon berömde mig för just det, att jag oavsett väder eller egna behov är ute och går, för hans skull!

När jag helammade vaknade han för det mesta vid två tillfällen på natten för amning, 01:00 och 04:00. Vid utvecklingsfaser eller när han började drömma kunde det vara mellan fem och sex uppvak men det är ett tag sen nu. Vid sju månaders ålder började jag introducera hans spjälsäng dagtid för att jag hade en tanke om att han skulle sova i den längre fram men det gick betydligt fortare att "vänja" sig vid detta än vad jag trodde. Det kändes också skönt att kunna släppa lite på promenaderna och veta att han sov minst lika gott i spjälsängen som i vagnen. Ungefär vid denna tidpunkt började jag också fundera över att han skulle sova i spjälsängen på nätterna efter vår resa. Jag tänkte att våra rutiner och det mesta skulle förändras efter en ny miljö och massor med intryck och då skulle den bästa tiden för att öva på att sova i spjälsängen om nätterna kunna vara då, efter resan.

När vi kom fram till hotellet på vår resa såg vi att dubbelsängen inte hade en dubbelmadrass utan att det var två enkelsängar som var ihopsatta. Jag fick panik för jag vet hur rörlig lilleman är i sängen och att dela 90 cm med honom skulle bli blåmärkeskalas för min del! Vi sov tillsammans första natten men kvällen efter blev det spjälsängen. Jag var så nervös, dels för att han aldrig sovit hemma i spjälsängen över natten men också för att det var första gången på nio månader som jag kände att han inte var nära mig. Och vad tror ni ungen bjuder på? En hel natts sömn, utan uppvak! Jag trodde det var en engångsföreteelse men icke, han sov i spjälsängen hela semestern och vaknade han var det oftast på grund av någon dröm eller att han fastnat med benen mellan spjälsängens... heter det galler? Aja, jag kom fram till att kombinationen av massor med intryck - god aptit - samma rutiner som hemma - och att han äntligen fick massor av sovplats gjorde att han sov gott! Så jag fortsatte ha honom i spjälsängen om nätterna här hemma också och kan själv slappna av nu mer än i början. Att sova hela nätterna har fortsatt sedan vi kom hem. Jag vet inte om våra nätter blivit bättre för att jag inte ammar under natten eller om det är att något annat, men jag njuter så länge det varar!

Mat:

Jag helammade i sex månader innan han fick smakportioner och började äta gröt. Även om det inte kändes helt som mitt beslut att vänta med smakportioner, är jag glad att jag väntade in att Milian skulle bli nyfiken på mat på riktigt. Jag tror nu i efterhand ändå inte att han skulle förstått vad mat var vid fyra månaders ålder!

Vi började enligt rekommendationen från BVC ge tre teskedar gröt i veckan men jag såg ganska tidigt att han ville ha mer. Efter två veckors smakisar fick han en hel portion och jisses, så nöjd! Han fick även smaka lite frukt då och då men gröten var verkligen favoriten. Jag fortsatte amma ganska mycket trots att han började äta mer och när han var runt 7,5 månad började vi med välling. De första två kvällarna grät han så mycket och jag trodde det var kört. Vi bytte flaska från den vi hade till Twistshake och när jag väl fick rätt temperatur (enligt Milian och inte förpackningen) på vällingen slank den ned! Ungefär vid 8 månaders ålder började han acceptera burkmaten, bara Sempers spaghetti. En sked blev till två, till en halv burk och slutligen en hel. Det gick ganska fort efter att han accepterade att det inte är samma konsistens eller smak som gröten. Vid BVC's 8-månaders kontroll fick jag info om att han skulle äta två till tre mål gröt/välling per dag och två mål mat samt något mellanmål. Till en början blev jag stressad över det men sen påminde jag mig själv om att det faktiskt bara är en rekommendation.

Favoritmaten är spaghetti eller lasagne. Annan "röd" mat funkar också så som biff stroganoff med ris, pastastjärnor med köttfärs och grönsakslasagne. Han gillade även min hemmagjorda spaghetti och köttfärsås :) Nu när två burkar bör ätas om dagen försöker jag ta "den nya sorten" vid lunch och hans favorit till middag. Kyckling med couscous verkar också fungera liksom grönsakslasagne - en rätt jag hade hoppats han skulle gilla mer var en tex mex gryta som påminner om chili con carne men den tog han lång tid på sig att äta upp!

Favoritfrukten är nog banan och vattenmelon men alla klämmisar som innehåller frukt eller olika burkar med frukt funkar också. En ny hit verkar vara tomat :)

När vi hade den dåliga sov-perioden för ett tag sedan provade jag att erbjuda napp istället för att amma på natten och då somnade han om. Sen var det som om han accepterade att han inte skulle äta om nätterna så då fortsatte vi med napp men detta har jag bara gjort eftersom jag upplevt att han ätit bra på dagen. Och skulle han inte somnat om hade jag ju såklart fortsatt men att äta på natten slutade han med vid 8 månader. Amning kommer för övrigt att få ett helt eget inlägg när jag får lite tid över!

Jag skulle inte vilja säga att vi inte ammar men vet egentligen inte om det räknas som att delamma eller om vi bara mysammar just nu. Även om jag tycker det är skönt att inte vara bunden till amningen är jag inte redo att sluta helt och jag njuter på ett helt annat sätt av amningen nu än i början. Jag hoppas att lilleman också tycker att det är mysigt och inte vill sluta bara för att han äter mer - men återigen. Jag följer hans signaler så får vi se!

Jag ångrar att jag inte skrev ner lite punktformsaktigt hur det såg ut då men gör det i alla fall nu, så kul att titta tillbaka på tycker jag! Så hur ser en dag ut för oss nu?

06:30-07:00 Vaknar

08:00 Välling (220-330 ml)

09:30 Ammar

09:30-10:00 Förmiddagsvila 1-1,5 h

11:30 Lunch (Burkmat 190 gr)

13:30 Gröt (1,5 portion)

14:30 Ammar

14:30-15:00 Eftermiddagsvila 1-1,5 h

16:00 Ammar

17:00 Burkmat (Burkmat ca. 150 gr)

18:15 Klämmis

19:00-19:30 Välling (220-330 ml)

20:00 Somnar för natten

Nej, nu har jag skrivit ett alldeles för långt inlägg och har nog bakat ihop fler olika ämnen men jag fick feeling medan jag skrev :) Nu väntar i alla fall sängen!

Godnatt <3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Postad i: Övrigt

Denna vecka har gått på tok för fort men den har varit så himla rolig! Vi kom hem från vår resa söndag natt och redan på måndagen var det dags för höstens första aktivitet, babyrytmik. Tyvärr inträffar den vid Milians andra vila för dagen och jag var lite osäker på hur jag skulle tima in allt men man måste prova sig fram. Jag gick ut en timme innan det var dags och tänkte att han kanske somnar i vagnen en stund men det hade han inga planer på. Vi gungade en stund i parken innan det var dags men redan efter detta märkte jag hur trött han var.

I lokalen var det mörkt med någon enstaka mysig lampa så jag vet inte om lilleman förknippade detta med sömn och när han då insåg att vi inte skulle sova blev han lite gnällig. Vi var totalt 12 i gruppen och som tur är var det inte bara Milian som inte var på humör :) Så fort hon som leder gruppen tog fram gitarren spärrade han upp sina vackra ögon och satt som förtrollad en bra stund medan vi sjöng. Därefter började det krypa i kroppen men han höll ut tills klassen var slut. Jag tyckte det var tråkigt att vi inte kunde stanna kvar efteråt för jag ville inte trötta ut honom mer än han redan var så jag bestämde mig för att gå så han kunde somna i vagnen. Det beslutet resulterade istället i världens skrikkalas och en svettig mamma. Vägen hem från Paulikyrkan kändes som om vi gick från Göteborg till Malmö. Han vägrade sitta i vagnen, skrek, grät och kunde inte alls komma till ro förrän jag kom ut till gatan vid bilarna, då blev han lite lugnare. Väl hemma fortsatte det och blev om möjligt Ä N N U värre. Jag har nog aldrig sett honom i det tillståndet och fick smått panik men nu i efterhand tror jag att det var en kombination av att han var hungrig och övertrött. Han somnade i alla fall en stund på eftermiddagen och var lite gladare efteråt. Vid nästa tillfälle kommer jag nog väcka honom på förmiddagsvilan som brukar vara i 1,5-2 h. Då hinner han bli trött igen till innan klassen så han kan sova i vagnen. Vi får se om det gör skillnad!

Igår var vi på babysång och det är egentligen på samma tid som förmiddagsvilan. Som tur är sov han till 7:30 (oh yes, sovmorgon deluxe) så han var relativt pigg när det började. Och wow så rätt jag hade, han älskar det! Denna grupp är betydligt större, totalt kommer vi vara 25 stycken men några var sjuka. Lokalen är ljus, stor med högt i tak och vy mot vackra Johanneskyrkan. Ledaren är superenergisk och när vi satt och klappade och sjöng ekade det så vackert i lokalen. Milian satt återigen och tittade runt, lyssnade och försökte sig på imse-vimse-spindel med sina små fingrar när det var dags! Vi fick även reda på att det kommer vara en stor julavslutning med alla grupper i kyrkan den 7:e december och jag längtar! Jag är så glad att vi kom med i båda grupper, det är helt perfekta aktiviteter för min lilla grabb!

Jag är också så himla glad över att vi "väntat" med att hitta på saker till nu, jag ser och upplever att han är så redo för annan typ av stimulans och uppskattar det på ett annat sätt. Såklart har vi träffat hans små kompisar och deras mammor under första halvan av ledigheten men nu är han med på ett annat sätt vilket är så kul att se!

I onsdags var vi iväg på Aquasund och även detta blev en hit! Till vårterminen kommer jag anmäla honom till babysim, ångrar lite att jag inte gjorde det nu för han älskar att bada så himla mycket men vi har nog fullt upp redan som det är :) Bassängen är uppvärmd och ganska liten men lagom för att plaska i. Det finns lite leksaker som man kan ha i vattnet också vilket han gillade. Hit går vi fler gånger i höst/vinter!

Nu är det fredag och helgen närmar sig. Veckan har varit grå, mulen och regnig och man märker verkligen att det är höst. Så mysigt! Jag har påbörjat ett drömprojekt här hemma som jag snabbt insåg kommer kosta lite för mycket men åh så fint det hade blivit. Jag ska i alla fall börja lite smått och först ut är ett DIY-projekt med att måla om vår skänk i matsalen till grå - wish me luck! Jag har noll tålamod, är inte speciellt händig och vill mest bara se slutresultatet så vi får se hur det går! Nu behöver tvätten sorteras innan lilleman vaknar, trevlig helg!

Likes

Comments

Postad i: Övrigt

Hösten är min absoluta favoritårstid! Denna höst blir verkligen speciell då det är första hösten med min lilla krabat. Han är fortfarande för liten för att uppskatta att hoppa i vattenpölar eller få känna på de krispiga löven i alla vackra färger - men det betyder inte att vi inte kan göra annat som är anpassat till hans ålder.

Igår undersökte jag vad som finns att göra i Malmö för småttingar i Milians ålder. Hittills har vi umgåtts med mina vänner och deras barn under min mammaledighet men nu känner jag mig redo att börja göra annat också. Jag ser fram emot att tillsammans med Milian upptäcka vad som intresserar honom, för jag tror att även små bebisar uppskattar och har intresse för olika saker.

Jag har fokuserat på aktiviteter i närheten av där vi bor eftersom det känns enklast och jag är minst sagt förvånad över hur mycket som finns! Ska vi kika lite på vårt höstschema?

Biblioteken:

För någon vecka sedan var jag på Stadsbiblioteket i Malmö tillsammans med min bästa vän och hennes dotter som är två veckor äldre än Milian. Jag blev helt tagen och faktiskt rörd av hur fin deras barnavdelning Kanini är. De har anpassat de olika rummen utifrån barns olika ålder och det fanns något för alla. Mys- och läshörnor, en mindre klätterställning, pyssel- och skapandeverkstad, mikrovågsugn och matplats, böcker för de allra minsta och barnböcker på olika språk! Hit kommer vi fler gånger!

De mindre biblioteken i Malmö har också aktiviteter men oftast krävs en föranmälan eftersom de förmodligen inte kan ta emot hur många som helst. Jag hoppas att vi kommer med på två aktiviteter som jag tycker verkar spännande, babyrytmik och en teaterföreställning. Förutom detta anordnar de sagostunder och bokprat för de allra minsta.

Svenska kyrkan:

Jag hade ingen aning om att Svenska kyrkan anordnar aktiviteter för barn och familjer. Vissa aktiviteter behöver man anmäla sig till eftersom grupperna snabbt blir fulla och är populära. Jag är så glad att vi fick plats till två av deras aktiviteter. Vi ska dels vara med på babysång vid kyrkan som ligger närmast oss, S:t Johannes kyrka. Under våra hemmastunder sitter Milian helt still under tiden som jag sjunger för honom, i olika tonfall lyser hans stora fina bruna ögon och jag märker hur mycket han uppskattar sångstunderna. Därför längtar jag efter att få se hur han reagerar i en lite större grupp med någon annan än mamma som sjunger! Sen ska vi också vara med på babyrytmiken på S:t Paulis kyrka vilket också verkar himla spännande. Dessa två aktiviteter krävde en föranmälan men är helt gratis!

S:t Paulis kyrka har även babycafé varje tisdag och onsdag eftermiddag (13:00-15:00) som man inte behöver anmäla sig till med sångstund. Även S:t Petri kyrka har mötesplats för barn och vuxna varje tisdag förmiddag (10:00-12:00) och torsdag eftermiddag (13:30-15:30).

Aquasund:

Vid hemmabadet inför läggdags har vi märkt hur mycket Milian njuter, han älskar att bada! Jag ser så mycket fram emot vår resa till Spanien som ligger runt hörnet - hur kommer han reagera på havet? I poolen? Oh, mammahjärtat spricker av längtan! På Aquasund kan man dels anmäla sig till babysim men också bara gå och bada på deras drop in tider. Jag tror inte de tar emot hur många som helst på drop-in tiderna men de har i alla fall öppet på onsdagar (14:00-16:00) och fredagar (16:00-18:00). Och vi har hela hösten på oss att försöka komma dit och få en drop-in tid :)

Nannydirekt:

Detta är en verksamhet som erbjuder nannys till dels strötillfällen eller under längre perioder. Förutom detta anordnar de babycafé med olika teman och aktiviteter. Förra hösten såg jag att de bland annat hade HLR för småbarn, hand- och fotavtryck och babymassage som teman. Höstens schema är inte släppt än men det är gratis och kräver ingen föranmälan som jag förstått det.

BVC:

På vår BVC finns inga föräldragrupper, de erbjuder istället tematillfällen där man kan träffa andra föräldrar men framförallt lyssna på olika ämnen som kan vara aktuella. Jag ville så gärna gå på deras tematillfälle som handlade om amning förra terminen, de erbjöds en gång när Milian var en månad och en gång när han var fyra om jag inte minns helt fel. Den första månaden var jag inte redo, hormonerna var upp och ner och jag hade ingen koll på vad jag gjorde så jag väntade till tillfället som skulle erbjudas längre fram. Då hade vi en pågående utvecklingsfas som hette duga och jag orkade inte ta mig dit. Men nu, nu ska vi inte missa denna träff. Även om jag inte helammar längre vill jag gå dit och lyssna eftersom amningen har varit en så stor del under min mammaledighet.

Två andra ämnen som lockade var "språkutveckling" och "1-åringen". Alla träffar är kl. 10:30 vilket egentligen krockar med lillemans förmiddagsvila men vi får försöka lösa det ändå.

Öppna förskolan:

Både "Barnens hus" och "Familjens hus" som ligger i närheten av oss har babyöppet för bebisar upp till 10 månader. Innan vi börjar delta på tiderna med de äldre barnen vill jag se hur Milian reagerar dels på miljön men också barnen och därför tror jag att det är bra att börja med att närvara på de träffarna där barnen är upp till 10 månader. Vi kommer dock inte kunna vara med på många tillfällen eftersom han blir 10 månader i september men vi provar ändå.

Dop och 1-årskalas:

I höst blir Milian 1 år och vi bestämde oss för att både döpa honom och fira hans födelsedag vid samma tillfälle. Dopet kommer att hållas i makedonsk-ortodoxa kyrkan och födelsedagsfesten på Holmanäs gård utanför Höllviken. När vi började prata om det här hemma för ett tag sedan kändes det som en evighet till dess, nu börjar jag bli stressad. Vi ska hinna skicka ut inbjudningskort, inhandla dekoration, planera bordsplacering, hitta outfits - ja. Det krävs en del planering men det ska bli så himla kul!

Vi kommer ha ungefär 90 gäster, vuxna och barn. Fokus har varit att dopet och kalaset ska vara familjärt, personligt och trevligt. Jag hoppas att dagen blir minnesvärd!

Vardagen:

Innan jag blev mammaledig kunde jag bli lite orolig över hur vi skulle fylla dagarna. Jag insåg ganska snart att det inte var ett problem. Jag och Milian har alltid något att göra när vi är ensamma och förutom det har Milian haft många kompisar som föddes innan honom men samma år som vi umgåtts med. Vissa kompisar kommer vi inte träffa lika ofta nu när mammorna börjar jobba igen men några har vi kvar och dessa vill jag försöka umgås med mer. Önskemålet är att ha minst en playdate i veckan :)

Förutom att Milian ska få prova på olika aktiviteter behöver mamma tanka energi på lite olika sätt för att orka med. Jag skulle vilja bli bättre på att läsa mer men för att få till det behöver jag "planera in det". Ja, det låter helt absurt men annars blir det lätt en sak som bortprioriteras för att man "bara ska kolla en grej på telefonen". I höst ska jag läsa ut en bok i månaden, det får bli mitt mål! Först ut är Elaine Eksvärds "Härskarteknik - den fula vägen till makt".

Träningen har jag kommit igång med, problemet är att acceptera och nöja mig med att två gånger i veckan räcker gott och väl. Dels har jag andra saker jag vill hinna med som jag tycker är roligt men sen tränar jag bäst på morgonen/förmiddagen och därför blir det enklast på helgerna när mannen är hemma. Men, för att få ut så mycket som möjligt och känna att kroppen mår bra har jag som mål att få till tre pass i veckan. Detta är mer än två och långsiktigt mest hållbart för min del. Jag hoppas därför kunna träna två bodypump pass i veckan kombinerat med ett eget konditionspass. Även om jag har bäst disciplin när jag tränar styrka själv märker jag att kroppen inte tar ut sig på samma sätt som tidigare efter förlossningen. Jag behöver den extra pushen och tror att jag kan få den genom pass - även om jag har svårt för den sektliknande känslan som kommer med gruppträningar :)

Slutligen skulle jag vilja bli mer av en bull-mamma. Köket för mig skapar ångest, ren ångest. Jag är dålig på smaker, kan inte kombinera en rätt med det som redan finns i kylen utan behöver följa recept till punkt och pricka, och misslyckas ständigt med antingen det ena eller det andra. Detta blir därför höstens nya projekt, att dels lära mig laga mer mat men också fokus på nyttig mat. Jag vill även kunna lära mig balansen med att "stå i köket" samtidigt som man har en liten vilket jag tycker verkar vara en konst i sig :)

Vi kickstartar i alla fall hösten med att mannen är hemma i fyra veckor och att vi åker till Spanien, första riktiga sommarvärmen för min del i år!

Likes

Comments

Postad i: Graviditet

Så länge jag kan minnas har jag tyckt om och varit omgiven av barn. Under en period i livet kändes det inte som en självklarhet att jag själv skulle vilja ha barn. Tanken var skrämmande och uppgiften kändes för stor, att lilla jag skulle bli mamma åt någon var emellanåt så svårt att ta in. Många av mina närmsta vänner hade barn och många gånger kändes det som att jag var nöjd så länge jag fick träffa deras småttingar och gosa. Efter ett tag började mitt tankesätt förändras och jag började känna mig mogen. Rädslan försvann inte helt men längtan övervann och graviditeten var därför planerad och efterlängtad!

Vad jag vet, eller rättare sagt så har jag inte googlat tillräckligt :) - finns det ingen forskning som tyder på att en kvinna kan känna av exakt när hon blir befruktad. Däremot har jag hört fler historier om kvinnor som ändå vetat redan innan de plussade att de var gravida. Precis innan jag skulle till jobbet en morgon tog jag en outfit-bild (ja, jag tillhör den generationen). När jag senare under dagen kollade igenom bilderna på telefonen var det något jag reagerade på, vad exakt i bilden kan jag inte sätta fingret på men där och då visste jag att jag var gravid - klyschigt, I know! Jag väntade ändå med att köpa ett graviditetstest fram till senare i veckan och på fredagen kl. 06:00 kunde jag inte hålla mig mer och såg direkt på testet att det var positivt! Glädjetårarna kom och jag väckte Z med den glada nyheten!

Jag kommer ihåg hur jag gick till jobbet, fylld av lycka - glädje - längtan. Just då jobbade jag som socialsekreterare och hade tre kollegor som jag kommit väldigt nära, att inte kunna dela med mig direkt kändes både märkligt men givet. Jag visste att jag ville vänta med att berätta om nyheten fram tills att allt var bra. Och det här med att allt ska gå bra kräver nästan ett eget litet inlägg lite längre fram. Hela den helgen fick jag verkligen sväva på moln men efter det känns det som att all luft och energi gick ur kroppen. De kommande tre månaderna var jag så F R U K T A N S V Ä R T trött, en trötthet jag aldrig tidigare känt eller kan förklara. Om helgerna trodde jag att jag hade sovit ut eftersom jag ofta la mig 20:00 och vaknade efter 12 h sömn. När Z gick i väg till gymmet runt 10:00 la jag mig en stund i sovrummet för att vila och väcktes när det var dags för lunch. Ibland höll jag mig vaken men somnade igen runt 14:00. Jag längtade extremt efter helgerna för då visste jag att jag kunde sova ut, att jobba kändes nästan omöjligt.

Efter dessa tre månader vände det helt, vad det var har jag ingen aning om men skönt var det! Jag började känna mig som mig själv igen, jag hade mycket energi och var oftast väldigt glad. Jag kunde emellanåt bli orolig över hur graviditetshormonerna kommer yttra sig, man har ju hört en och annan historia om partners som fått ta ganska många käftsmällar under graviditeten. Men jag tror att jag kan räkna på en hand hur många breakdowns jag fick under min graviditet. Jag kände mig mestadels harmonisk, lugn och lycklig. Nu i efterhand kan jag ångra att jag inte förde anteckningar just då, det hade varit så kul att läsa i efterhand. Nu kan jag bara återberätta de starkaste minnena vilket såklart också är minnesvärt.

I vecka 18 satt jag i soffan och tittade på nyhetsmorgon när jag för första gången trodde mig känna någon form av rörelse, fjäderliknande. Jag vet att jag kände den efter en kopp kaffe och blev lite nervös över att vår lilla baby inte tålde kaffet. Google var i övrigt min bästa och värsta vän under graviditeten så genast googlade jag på kaffe och graviditet men förstod att en kopp knappt har någon inverkan på den lille. I vecka 19 kände jag fler rörelser och då kändes det nästan som en liten fisk simmade runt i min kropp, så häftig men också skrämmande känsla - det var nog första gången jag på riktigt insåg att jag bär på en människa! Jag försökte febrilt få Z att också känna men han kunde inte känna rörelser förrän längre fram, närmare bestämt i vecka 21. Oftast var lilleman aktiv på kvällarna när jag varvade ner och nattetid runt 02-03. Jag fick höra att om man har en aktiv bebis om nätterna kommer denna lilla bebis också hålla mig vaken på samma tider utanför magen. Man hör alla möjliga saker i väntans tider på gott och ont! Jag märkte också av sparkar efter min dåvarande craving - körsbär. Antingen var det för att han gillade det eller inte men det blev en rejäl fest i magen! Det är en speciell känsla att titta på min lilla varelse och veta att det var just han som härjade rundor i min mage!

Överlag skulle jag beskriva min graviditet som perfekt. Det värsta jag fick vara med om höll i sig under en dag och efter lite konsultation med barnmorskan kom vi fram till att det förmodligen var foglossning. Detta var ganska sent in i graviditeten, rättare sagt min allra sista arbetsdag. Kanske var det att kroppen slappnade av eftersom jag visste att jag skulle vara ledig eller min egna teori, att jag inte hade tränat under veckan. Vetekudden gjorde en dundrande insats och dagen efter kände jag inte av någonting och gick lycklig till gymet för ett pass. Det enda jag kunde tänka på var fy h*lvete vad tråkigt att känna denna smärta och känna sig så begränsad som jag gjorde under en dag, fast under en längre period. Jag har hört fler som haft foglossning till och från under hela sin graviditet eller ännu värre, de som spyr igenom sin graviditet. Det är just detta jag tycker är mest intressant - hur olika upplevelser, känslor och symptom av sina graviditeter alla kvinnor har. Tänk att ingen graviditet är lik någon annans!

För att inte skriva världens längsta inlägg trots att jag kommer på fler och fler tillfällen och minnen från graviditeten tänkte jag rada upp mina olika symptom som jag skulle vilja minnas och kunna - om det blir så - jämföra med i framtiden.

Kroppsliga och fysiska symptom:

  • Extrem trötthet de första tre månaderna
  • De flesta gravidkilona fick jag i början
  • Pigmentfläckar i ansiktet
  • Nya leverfläckar på kroppen och i ansiktet
  • Hår på magen (som nu försvunnit?)
  • Kramp i vaderna under en natt
  • Foglossning under en dag

Känslor och mående:

  • Lugn
  • Harmonisk
  • Glad
  • Lycklig
  • Förväntansfull
  • Kär och stolt över Z

Likes

Comments

Postad i: Övrigt

​Efter många om och men bestämde jag mig för att börja blogga igen, till en början för min egen skull och därefter får vi se. Att kunna ha bilder att blicka tillbaka på från minnen man skapat genom åren är underbart, likadant vill jag ha lite text om vår första tid som föräldrar i en form av elektronisk anteckningsbok som man inte behöver vara orolig för att slarva bort!

Bloggens fokus kommer att vara på livet som mamma och tankar kring detta - det känns mest självklart just nu. Känner jag mig själv rätt kommer ett och annat inlägg såklart handla om mina övriga intressen som i första hand är mode. Resor har varit en stor del både i barndomen men även i vuxen ålder och är också ett av mina stora intressen! En nyare hobby eller intresse är hemmet. Efter att ha köpt vår drömlägenhet - "Tryggheten" - för ca. 2,5 år sedan blev jag alltmer intresserad av allt som har med sekelskiftet att göra och därför tror jag också att ett och annat inlägg kommer handla om det.

Så hur avslutar man sitt första inlägg? Happy reading? 

Likes

Comments