View tracker

​gjorde en video idag

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Må det vara egoistiskt men jag gör min återkomst i form av två bilder jag tog på mig själv idag. 

Har snart varit sjuk i en vecka, det oroar mig lite på insidan men samtidigt känns det skönt att vara hemma utan skuldkänslor för att vara klen eller något. 

Likes

Comments

View tracker

Förstår inte längre varför jag går i skolan. Jag är så extremt uttråkad och jag märker verkligen att det bara är en ursäkt för att fördriva tiden. Jag lär mig ändå ingenting och hänger inte riktigt med.
Det finns alltid något utanför salarna, fönstren eller var som helst utanför denna byggnad som känns mer lockande.
Jag längtar ut, jag längtar iväg.
Jag är så extremt trött på att känna så här.

Likes

Comments

​Jag vet varför jag gör det.
Min kära vän, igår fann jag svaret! Vem var det som sa att det aldrig lönar sig att ligga uppe och grubbla?
Jag måste ha varit helt out of my mind, utan mitt grubblande hade jag aldrig kommit fram till förklaringen bakom mitt beteende. Vad spelar det för roll om det tog bort några timmar utav min sovtid? Jag kommer äntligen få kompensera den nu när jag inte behöver grubbla mer. Snabbt Cinnamon, skriv ner det, snabbt, snabbt, snabbt.
Förklaringen till varför jag lever som jag gör, till varför jag aldrig lyckas bli helt frisk, till varför jag aldrig gillar mig själv mer än på hitte-på är helt enkelt:
.Jag behöver det.  ​Likt en brottsling som går igång på att genomföra ett rån eller vad som än gungar hens båt behöver jag någon konstant smärta för att kunna känna något annat.
Varför blir jag inte frisk? –Helt enkelt för jag njuter av att vara medveten om att jag lever farligt.
Jag är ingen badperson på en motorcykel som startar bråk eller bränner ner byggnader, men jag vill vara farlig så jag är farlig mot mig själv för att på något sätt finna en mening med att slå upp mina grå på morgonen och leva en dag till.
Är det något fel på det? Det återstår att se men jag har ju klarat mig så pass långt att jag ifrågasätter vilken fara jag egentligen utgör för mig själv, inte så mycket antagligen eftersom jag överlevt så länge som jag gjort.
Svaret är funnet, svaret är funnet och jag skrattar och klappar mig själv på axeln! Är det nu jag ska se mig själv som lycklig och redo? Svar: ja.

Likes

Comments

​Rastlöshet, apati, ÅNGEST och åter igen rastlöshet.
Jag slösar min tid, tiden är inte oändlig – den är vad du gör den till.
Vad lägger jag all tid på? Går jag i skolan? Nej det känns som att jag bara väntar.
Jag har för länge sedan tappat fattningen om vad jag väntar på och varje dag följer jag de mönster jag trodde att jag själv skapat, men jag märker nu att jag går på automatisk växel. Jag styr inte mig själv eller mina aktioner.
Det känns som att någon programmerat mig, felprogrammerat mig med flit dessutom.
Bakom min skapelse finns det en ond hjärna, någon som velat se detta hända, någon som haft i åtanke att göra allt till ett fånigt spel med ständigt ändrade regler.
Är det inte så folk gör?
När de håller på att förlora – ändrar de reglerna.
Världen är full utav bittra, arga själar. Hur god du än är kommer det alltid finnas någon som vill dig illa.

Likes

Comments

Det känns som att hela världen runt omkring mig är i gråskala.
Jag försöker fånga fina motiv i min inbyggda kamera men allting blir livlöst och tråkigt. Vet inte varför men i år är det lite svårare att hantera dessa känslorna, det kan vara för det var såpass länge sedan jag mådde såhär senast.
Allt jag vill är att få äventyra lite och åka runt, tror inte jag är särskilt bra på dethär med vanor och dygnsmönster.
Helst av allt vill jag få kunna sova på dagen och leva på natten men samhället är inte helt på min sida, tillräckligt lite för att dessa önskningar ska bli obetydliga och omöjliga att genomföra.
Behöver verkligen lite pepp, hoppas på att den träder fram under dagen för jag är trött på att känna såhär nu.

Likes

Comments

​Går det att vara liten, rädd och skör samtidigt som man är stor, grotesk och hemsk?
Det är så jag känner mig mestadels utav tiden.
På utsidan är jag nästan ingenting, min hud börjar konstant blöda på olika ställen där sömmarna spricker på grund av monstret inom mig som vill ut och förstöra för alla andra.
Jag är rädd att jag ofrivilligt gömmer mig bakom en mask, en mask som inte är jag och som orsakar bråk då folk inte förväntar sig att jag ska vara en så hemsk person som jag faktiskt är.
På senaste tiden får jag alla runt omkring mig att dras in i mitt svarta hål vilket leder till många utskällningar och en extremt förminskad självkänsla.
Är trött på att det ska vara såhär och är väldigt sugen på att bara sova ut, trots att jag sover ungefär 10 timmar per dygn nu så känns det fortfarande som en seg trötthet rinner genom mina blodådror.
Dock är jag ju Cinnamon, Cinnamon som alltid överdriver och ser alltid de hemskaste i alla situationer så egentligen är nog inget fel. Jag är bara rädd för att slutet är nära och att sömmarna ska spricka för en sista gång.
Hur mycket finns det kvar av mig?

Likes

Comments

​Nervös nervös nervös
Mina vänner kommer hit i helgen och jag som förut varit så lugn över när såna här saker skakar nu som ett asplöv då det känns som att jag helt och hållet glömt av hur man umgås med folk som man inte träffar varje dag. Syftas då i synner het på min familj.. de är de enda personerna jag umgås med mer än de jag träffar under skoltid.
Det är väldigt förvirrande just nu, livet alltså.
Försöker ta de lugnt och ta varje dag som den kommer men det är så jävla tråkigt när varje dag är precis likadan. Den enda personen jag skulle vilja hitta på något med verkar vara helt i avsaknad av tid.
Inga äventyr väntar i verkligheten, de förblir inlåsta inuti mitt kranium.
Om nervositeten inte släpper imorgon fruktar jag för hur helgen kommer att bli och vad jag kommer våga/orka göra med mina vänner.
Gillar inte denna staden och önskar så att jag inte var här längre, samtidigt så vågar jag inte lämna den för det här är den enda lilla trygghet jag har kvar i livet.

Likes

Comments

​Det bästa du någonsin kan göra för någon är att ta hand om dig själv och ta tillvara på din existens.
Du kan aldrig göra någon en större tjänst än att överleva ytterligare en dag och se till att må så bra som bara möjligt, det behöver inte vara det bästa måendet i världen men ändå tillräckligt för att kunna stå upp på dina två ben.
För att motverka att ge upp helt, de dagar de känns som värst är att tänka på att de inte kommer vara för alltid.
Du har väl märkt att det alltid kommer en ny dag?
Den nya dagen behöver inte ha samma öde som den du genomlever just nu.
Inte för att jag tror på att man alltid får en chans till så har jag märkt, efter mina nitton existerande år på jorden yta märkt att man varje dag får en ny. Det må låta cheesy men det får det lov att vara ibland.
Jag hoppas att hopplösheten kan hålla sig undan så länge som möjligt för både dig och mig för alla förtjänar det bästa, det spelar ingen roll när det kommer eller hur länge det varar, men det kommer och går. Likt vänner och lyckliga stunder.
Se bara till att existera en dag till så släpper tyngden och du kommer sväva likt en vacker fågel framför solnedgången.

Likes

Comments