View tracker

Förra veckan fick jag äntligen träffa min bestie igen, som jag längtat!
Veckan bjöd på mycket skratt och glädje, god mat, läckra cocktails och bästa sällskapet. Litauen överträffade verkligen mina förväntningar. Har endast positivt att säga om min vistelse där. Jag blev verkligen så jättefint bemött!

Evelina visade mej runt i sin hemstad och det bjöds även på typisk litauisk mat vilket faktiskt inte var något dumt alls! Redan första dagen blev det en liten utgång där vi gick runt till massa mysiga barer och drack cocktails.



En kväll åkte vi till Palanga, en större stad bara 15 minuter från var Evelina bor. Där förkrökade vi på mojo lounge vilket är en liten bar mitt på stranden. De har en liten terass och massa bean boys utsatta i sanden. Det var så himla mysigt verkligen! Kan tro att det är ganska nice en fin sommar dag också. Önskar att vi hade något liknande här hemma!

Efter det gick vi vidare till en stor klubb för att dansa till min och Evelinas favvo låt.

På lördag vankades det hensparty. Vi överraskade Evelinas mamma rejält och det var en jättelyckad kväll!

Mitt life goal är att ha likadan energi när jag är i 40 års åldern som dessa kvinnor hade haha

A strong friendship doesn't need daily conversation, doesn't always need togetherness, as long as the relationship lives in the heart, true friends will never part

Veckan gick allt för snabbt och jag hoppas verkligen att det inte varar länge tills vi ses igen!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Några kompisar delade detta på Facebook och kunde igen inte låta bli att dela med mej av det här.

Likes

Comments

View tracker

Ny vecka och nya tag. Förra veckan slutade i ett litet stressutbrott men den här veckan har börjat mycket bättre och känner mej relativt pigg och glad. Vet inte ens vad jag hade att stressa över förra veckan men antar att det varit små stress och ångest som tryckt på under en längre tid och nu släppte. Får alltid en obehaglig känsla i magen då jag stressat för mycket, känns ungefär som ett sår i magen. Minns då jag förra vinter/våren hade alldeles hemska magkramper på grund av att jag stressade inför studentskivningarna och framtidsvalen. Tänk så sjukt att något du egentligen själv skapar i ditt huvud kan leda till att du får fysiska men. Finns ju förstås också yttre stress faktorer du inte själv kan styra eller välja om du blir påverkad av. Personligen är jag dock en mästare på att orsaka stress och ställa för höga krav på mej själv.

Tillbringade en del av veckoslutet i Helsingfors i goda vänners sällskap. Känns som att jag mesta dels hängt på jobbet de senaste veckorna så var därför extra kul att umgås med vänner och även träffa nya människor.

​Tack för ett härligt veckoslut vännen <3

Var med bjuden till fallskärmsjägarnas årsfest och det var en riktigt fin tillställning med tre rätters middag. Efter det vankades det efterfest och vi landade inte i sängen förrän 6 på lördag morgon. Sov bort så gott som hela lördagen förrän vi tog oss in till stan för lite bakis käk.


Hade ett jättebra veckoslut även om jag var ganska slutkörd efter fredagens bravader. Den här veckan kommer mest att bestå av jobb men också lite träning och några kompis träffisar. Kan knappt vänta tills juli är här och en av mina bästa vänner äntligen kommer hem. Några dagar efter det flyger jag dessutom iväg för att träffa min andra bestie. Känner att jag den här sommaren mest bara vill umgås med nära och kära, men antar att det väl beror på att jag varit borta så länge och är ju inget dåligt alls!

​(Alla bilder är tagna med mobilen så det förklarar kvaliteten..)

Likes

Comments

Dagligen skrollar jag igenom Facebook, ibland även flera gånger per dag. Dock är det väldigt sällan som jag verkligen läser eller gillar något, än mindre skriver något själv. Facebook har ändrats så mycket sedan jag joinade det och nu för tiden är det mest fyllt med reklamer och skräp. Oftast använder jag mej bara av Facebooks chat som är väldigt populär bland mina aussie kompisar och det är där vi håller kontakten. Idag fångades dock min uppmärksamhet av ett blogginlägg en kompis delat.

Tänker dela med mej av det inlägget dels för att det är så här det känns men även för att det är väldigt bra skrivet!

Det gjorde mej så himla glad att någon lyckats hittat de rätta orden att beskriva denna situation, men jag kände mej även ledsen för att orden träffade så mitt i prick.


The Hardest Part of Travelling that No One Talks About by Kellie Donnelley

You see the world, try new things, meet new people, fall in love, visit amazing places, learn about other cultures – then it’s all over. People always talk about leaving, but what about coming home?

We talk about the hard parts while we’re away – finding jobs, making real friends, staying safe, learning social norms, misreading people you think you can trust – but these are all parts you get through. All of these lows are erased by the complete highs you experience. The goodbyes are difficult but you know they are coming, especially when you take the final step of purchasing your plane ticket home. All of these sad goodbyes are bolstered by the reunion with your family and friends you have pictured in your head since leaving in the first place.

Then you return home, have your reunions, spend your first two weeks meeting with family and friends, catch up, tell stories, reminisce, etc. You’re Hollywood for the first few weeks back and it’s all new and exciting. And then it all just…goes away. Everyone gets used to you being home, you’re not the new shiny object anymore and the questions start coming: So do you have a job yet? What’s your plan? Are you dating anyone? How does your 401k look for retirement? (Ok, a little dramatic on my part.)

But the sad part is once you’ve done your obligatory visits for being away for a year; you’re sitting in your childhood bedroom and realize nothing has changed. You’re glad everyone is happy and healthy and yes, people have gotten new jobs, boyfriends, engagements, etc., but part of you is screaming don’t you understand how much I have changed? And I don’t mean hair, weight, dress or anything else that has to do with appearance. I mean what’s going on inside of your head. The way your dreams have changed, they way you perceive people differently, the habits you’re happy you lost, the new things that are important to you. You want everyone to recognize this and you want to share and discuss it, but there’s no way to describe the way your spirit evolves when you leave everything you know behind and force yourself to use your brain in a real capacity, not on a written test in school. You know you’re thinking differently because you experience it every second of every day inside your head, but how do you communicate that to others?

You feel angry. You feel lost. You have moments where you feel like it wasn’t worth it because nothing has changed but then you feel like it’s the only thing you’ve done that is important because it changed everything. What is the solution to this side of traveling? It’s like learning a foreign language that no one around you speaks so there is no way to communicate to them how you really feel.

This is why once you’ve traveled for the first time all you want to do is leave again. They call it the travel bug, but really it’s the effort to return to a place where you are surrounded by people who speak the same language as you. Not English or Spanish or Mandarin or Portuguese, but that language where others know what it’s like to leave, change, grow, experience, learn, then go home again and feel more lost in your hometown then you did in the most foreign place you visited.

This is the hardest part about traveling, and it’s the very reason why we all run away again.

Kollade en snabb sväng på några andra inlägg samma tjej skrivit och hon hade en hel del välskrivna texter! Är mycket möjligt att jag delar med mej av några av de andra i något skede, men detta var allt för idag haha.

Ha en fantastisk vecka!

Likes

Comments

Nästan två månader har gått sedan jag kom hem från Australien och idag hände det.. Idag vällde plötsligt sorgen över mej och så även tårarna. Jag hade anat att detta skulle hända men jag trodde nog att känslan skulle komma rätt så fort jag landat här hemma. Ganska länge har jag alltså känt mej glad och lycklig, men idag märkte jag att jag nog även känner sorg.

Har känt mej överdrivet sällskapssjuk på senaste och idag kändes det faktiskt extra tungt att fara ensam ut och springa. Jag drog iväg ändå men kommer inte ens halvvägs förrän allt bara rasar för mej. Blir tvungen att stanna och där står jag sedan, mitt på en öde skogsväg bland skogar och åkrar och bara stört bölar. F****n !!

Jag saknar mina vänner så otroligt mycket även om jag är glad att vara hemma runt familjen igen. Att i drygt sex månader bo tillsammans med en av dina bästa vänner, jobba tillsammans med vänner och utan att överdriva även spendera alla övriga timmar på dygnet med vänner gör att konstrasten till att vara här hemma blir ganska stor. Det är klart att jag har vänner här hemma också, men ser dem så sällan. Dessutom är de flesta av mina riktigt goda vänner utspridda till höger och vänster och det är fan inte okej.

Så vad gör jag för att rädda denna lördagskväll? Bokar en flygbiljett för att åka och träffa min bestie och skär upp en fet skiva Banan Bread! Dessutom skall jag försöka planera in att åka och träffa både J och K under de få dagar jag har ledigt. Mina sommarplaner blir alltså inga festivaler etc. utan bästisträffar haha! Fast inget slår väl det <3


Likes

Comments

Alltså något jag verkligen saknar från Australien är nog människorna. Förstå mej inte fel, är verkligen jätteglad av att vara omringad av familj och finska vänner igen. Men det var något med australiensarna och deras sätt att vara som fick mej på fall. Varje gång jag gick till jobbet och möttes av mina kollegor möttes jag även alltid av en massa kramar. Det var ingen skillnad om det var någon kompis, en manager eller en säkerhetsvakt så hälsade man på varandra med en kram. Vem gillar inte kramar liksom, de är ju så himla gosiga och det ger en jättebra känsla även om man bara är vänner eller kollegor.
Utöver det så lät det så här.. "hey baby" "hey beautiful" "hey gorgeous" "hey pretty lady" "how are you darling?" "how's it going" osv. osv. Alltså hur härligt eller hur? Små ord och meningar som är jättetrevliga att mötas av och verkligen får en på gott humör.
Deras sätt att bemöta andra med fina ord och kramar smittade lätt av sej kan jag säga men det gör inte ett dugg. Nu förtiden bombaderar jag typ alla sms med hjärtan och puss smileysar bara för att det är så himla mysigt.
Varför skall vi finländare vara så himla stela liksom? Man behöver väl inte vara förälskad för att använda sej av kärleksfulla ord och meningar. Man kan aldrig sprida för mycket kärlek och därför tänker jag även fortsätta med mina hjärtan och fina komplimanger!

Allt gott till er som läser det här och kom ihåg att sprida kärlek ❤️

En helt vanlig konversation mellan mej och min bestie ❤️❤️

Likes

Comments

Likes

Comments

Så till den sista veckan på östkust resan..

Som sagt så åkte ju Lisa tillbaka till Sydney och jag blev kvar på MI för att utföra mitt dyknings certifikat. Jag hade absolut noll vänner där då Lisa åkt och heller inga planer what so ever. Jag hade en flygbiljett från Cairns till Sydney den 25.3 så till dess hade jag en dryg vecka på mej att göra vad jag ville. Tog allt väldigt easy och funderade i ett skede på att stanna på ön en lite längre tid. Jag trivdes väldigt bra där och hade även fått några nya vänner. Dock träffade jag på ön en kompis till mej och han övertalade mej att följa med på en liten road trip upp till Cairns. Så nästa dag åkte jag alltså norrut tillsammans med honom och hans fyra kompisar.

För övrigt var de dagar vi var på vägen några av de hetaste dagarna jag upplevde i norra Australien. Vi körde med fönstren öppna men det hjälpte inte så mycket i drygt 40 graders värme.. Men jag njöt ändå. Naturen var  tropisk och vi körde förbi mängder av olika odlingar..bananer, sockerrör, mango, persika, ananas osv osv

Den här låten spelades för övrigt på repeat..

Vi campade vid ett litet ställe vid vägen någonstans mitt i mellan Townsville och Cairns. Där fanns några bord och toaletter men that's it. Killarna fixade mat på sina gasplattor (vette fan vad man kallar det) och jag fick uppleva hur "campervan-livet" ser ut. Tyckte det var riktigt mysigt, ända tills det blev mörkt och myggorna började smyga sej på. Ingen hade någon form av myggspray eller skydd och har bokstavligen aldrig varit med om något mer obehagligt. De rent ut sagt åt på oss, sååå grymt äckligt!!

Vi kom fram till Cairns på förmiddagen följande dag och det var då jag såg mej i spegeln och upptäckte alla hemska myggbett. Kliade så in åt +x!!-** och var alldeles uppsvällda så fick lite smått panik. Som tur är Cairns en stor stad och det fanns en läkarstation i närheten som var öppen på söndagar. Sprang dit för att se en läkare och det jag får höra då jag kommer dit är - Holy shit! Have you been in the bushes!??? Lite smått pinsamt kanske eftersom de värsta betten faktiskt var på baklåren och rumpan haha. Så där står då alltså jag och visar min rumpa medan jag försöker förklara att jag nog bara haft korta shorts.. 

Tack och lov fick jag mediciner och den allergiska reaktion jag fått lugnade sej ganska snabbt!

Så här i efterhand kan jag inte annat en små fnissa åt hela situationen även om det då var ganska allvarligt.

I Cairns bodde vi på Gilligans vilket är ett jätte nice hostell. Blev en hel del festande och hade verkligen så grymt roligt. Fick nästan mera bekantskaper under den här ena veckan i Cairns än vad jag gjorde under hela östkusten. 


Om dagarna låg vi vid lagoonen och kvällarna tillbringades på gilligans eller någon annan club. 

Likes

Comments

1 månad har gått sedan jag klev in i vardagen här hemma igen och oj så fort det har gått! Trodde det skulle vara motsträvigt och kännas tungt men det visade sej att jag hade fel . Gjorde nog bra att börja jobba redan några dagar efter att jag kommit hem för att så småningom tvingas ta tag i vardagen. Hann aldrig reflektera desto mer över saker och ting och lika bra så..

Trodde även att jag skulle sakna tillbaka och känna mej deppig så fort jag kommit hem men så är det faktiskt inte. Visst saknar jag en hel del saker redan och listan kommer säkert att växa med tiden som går, men ledsen är jag definitivt inte! Det jag känner är glädje och framför allt stolthet för att jag valde att åka. Jag valde att gå mot strömmen och det är det bästa valet jag gjort!

Det är nu när jag kommer hem som jag upptäcker hur mycket den här resan har gett mej. Jo visst, den har gett mej nya vänner, upplevelser och minnen för livet..men den har även gett mej något på en mer personlig nivå. Något som jag inte insåg då jag reste.

Egentligen är det inte ens resan som gett mej allt detta, det är människorna jag mött. Tack vare dem har jag fått så mycket mer lärdom och mina perspektiv har vidgats .. Eftersom jag mött så många olika sorters människor och personligheter har det gett mej ett sorts tålamod. Ett tålamod att inte döma så fort, att acceptera skillnader och att leva bland med olika människor. Det är bara en av de saker jag märkt att utvecklats men en sak som jag tycker att är extremt värdefull..

En annan sak jag märkt sedan jag kommit hem är musikens påverkan på mej. Det kanske låter löjligt, men så fort jag lyssnar på musik jag lyssnade på i Oz sprider sej ett brett leende på läpparna. Jag kan inte ens hindra det, ett stort välbehag sprids i kroppen och jag blir alldeles lycklig och glad. Så fantastiskt!

Dessutom har jag märkt då jag kollat igenom bilder från resan att jag ler på så gott som alla bilder. Och det är inget vanligt leende utan ett stort jäkla smile från öra till öra. Något glad och lycklig eller vadå?


​Så till er som frågar om det känns trist att vara hemma igen, ja och nej.. Det är klart att det känns trist efter ett sådant äventyr, men så skall det väl vara.. All god energi jag samlat på mej under min resa ger mej krafter att vara hemma och leva ett lite tristare liv. Jag är inte ledsen för att det är över utan glad för det som varit. Jag hade verkligen the time of my life! 

Dessutom vet jag att inte äventyren tar slut här, det finns alltid nya saker att se och göra! 

xx

Likes

Comments

Då vi återvände från seglatsen till Airlie Beach hade vi After Party på en av klubbarna och nästa kväll tog vi nattbussen upp till Townsville. Staden i sig har knappt något speciellt men jag skulle ta mitt dyknings certifikat på Magnetic Island och därför åkte vi dit. Vi sov en natt där och nästa dag tog jag färjan över till Magnetic och Lisa åkte tillbaka till Sydney.

Jag tillbringade de tre första dagarna på ön med att göra mitt SSI certifikat. Var den ända på kursen så det var riktigt chill. Tyvärr ösregnade det de första dagarna och gjorde att sikten i vattnet var jättedålig. Men jag fick mitt certifikat och nu vet jag även hur det är att dyka i dåliga förhållanden.

Boendet ingick i kursen och jag bodde på ett hostell där de hade så kallade Safari tält.Kan säga att det var även en upplevelse för sej att sova i de här tälten haha.

Lärde känna två jättetrevliga tjejer på hostellet och om kvällarna kollade vi film, lagade middag, drack goon och spelade random spel. Sista kvällen åkte vi till Horseshoe Bay för att ha bbq på stranden tillsammans med några av deras vänner. Senare den kvällen mötte jag även upp en kille jag träffat i Airlie Beach och hängde med han och hans kompisar.

Nästa dag lämnade jag ön tillsammans med fem tyska killar och vi började vår roadtrip upp mot Cairns.

Likes

Comments