View tracker

EU-kommissionens ordförande, José Barroso, hotar med att dra Sverige inför domstol angående vårt snusundantag i EU. Bakgrunden är bland annat en konflikt där EU-kommissionen vill förbjuda smaktillsatser i snus och Sveriges handelsminister, Ewa Björling, hotade med "fullskaligt krig" om förslaget går igenom.

 

För det första är det en löjlig strid. För det andra är snus hundra gånger bättre än cigaretter. Cigaretter borde förbjudas eftersom dessa skadar och stör folk omkring rökaren. Snus skadar bara användaren själv och det finns därför inga argument att förbjuda detta. Alla har eget ansvar över sin egen kropp.

 

Så visst, dra oss inför domstol. Vi behöver inte ens EU. Vi kan lika gärna lämna det sjunkande skeppet. En undersökning från Statistiska centralbyrån visar att bara tio procent av befolkningen skulle rösta ja till euron om det var val idag. Och färre och färre är positiva till unionen.

 

Dags att sätta ned foten på allvar mot EU. Regeringen skulle ha folkets stöd.

 

http://www.dn.se/nyheter/varlden/svenskt-snuskrig-har-gjort-barosso-rasande

http://www.dn.se/ekonomi/rekordmanga-svenskar-nobbar-euron

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag tog tåget till Alvik på väg hem från krogen ikväll, trots att Alvik-tåget inte når riktigt hela vägen hem. Tänkte att jag kunde vänta där istället. Väl där ser jag ett invandrargäng (från Mellanöstern/Afrika) på tre killar som intensivt stöter på en blond tjej. Jag sätter mig så nära som möjligt på en bänk och håller min tomma ölflaska i beredskap för att försvara henne ifall de skulle gå över gränsen. Men så långt hinner dom inte innan en svensk kille kommer springande och ropar "hjälp!".

 

Han vill låna en mobiltelefon eftersom hans vän har svimmat på tunnelbaneplattformen. Han ska tydligen ha spytt blod ikväll. "Kan jag få be er om en tjänst och ringa taxi", undrar han. Min mobil hade precis fått slut batteri (jädra smartphones!!) och jag satt och försökte febrilt få igång den. De tre invandrarkillarna vägrade att låna ut sina mobiler med olika orsaker (och allmänt riktigt otrevliga bemötanden). "Tyvärr, det här är en företagstelefon och jag kan inte låna ut den", "Jag har inga pengar kvar", "Jag har inget batteri kvar". Och sedan fortsatte de flörta med den blonda tjejen.

 

Jag lyckades precis få igång min mobil och jag sprang fram till killen med den. Han hann knappt ringa taxi innan batteriet dog igen (än en gång – utveckla bättre mobilteknik ffs!!). Mitt tåg skulle dessutom gå om en minut med en paus på cirka 20 minuter till nästa tåg. Men jag följde med honom till hans kompis som låg utslagen på plattformen. Precis när han pekade på sin kompis kom mitt tåg, som jag hoppade på.

 

Väl på tåget kände jag mig som världens största skurk. Jag hade lämnat en medmänniska i nöd på plattformen bara för att jag skulle slippa vänta på nästa tåg. Jag hade i alla fall skrikit åt det där invandrargänget att killen behövde en ambulans "så ring 112!!". Men jag vet inte om de orkade lyssna. Jag hade dåligt samvete och var nära att hoppa av tåget och åka tillbaka alla stationer på väg hem. Men istället direkt när jag kom till hemstationen (cirka 10 min senare) slängde jag mig på första bästa telefonautomat (tack och lov att de fortfarande finns!) och ringde 112 och berättade allt som hade hänt. De lovade att skicka en ambulans till Alvik tunnelbanestation. Nu känner jag mig en aning bättre men har fortfarande en gnagande känsla av att jag borde ha stannat hos min medmänniska. Jag kommer aldrig mer göra om misstaget att åka hem. Men jag tror och hoppas att han fick den hjälp som han behövde. Han hade i alla fall sin kompis och jag fick bra bemötande från räddningstjänsten när jag ringde.

 

Kan inte göra annat än att hoppas nu plus att ge alla en uppmaning att hjälpa era medmänniskor när ni ser någon i nöd. Uppenbarligen finns det många som inte alls bryr sig.

 

(Den blonda tjejen hoppade på tåget, så hon klarade sig undan också)

Likes

Comments

View tracker

Nästa grupp i samhället som kommer behöva kämpa en hel del för sina rättigheter är poly-rörelsen. Alltså personer som inte tror på att kärlek måste begränsas till en partner åt gången. Det accepterade i samhället är seriell monogami – alltså många partners, men en åt gången. Till och med otrohet (!) anses vara bättre än polyamori.

 

Så nu kommer alla konservativa och andra icke-liberala grupper att starta ett moralpanikskrig. Men jag tror att det bara tar ett eller ett par decennium tills polyamorösa är lika accepterade som homosexuella. Det handlar om precis samma sak. Vuxna människor ska ha rätten att älska vem/vilka som helst, så länge alla parter är överens, vilket inte är fallet med otrohet som ändå är hyfsat accepterat i vårt samhälle. Dubbelmoral.

 

Det finns fortfarande en öppen och accepterad diskriminering av polyamorösa. Det hör inte hemma i ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle. Men det är klart att kampen kommer att bli mycket hårdare eftersom detta "hotar" fler människor. Vem som helst kan bli polyamorös och det är ett val – till skillnad mot homosexualitet. Snacka om att rubba på en samhällsstruktur. Men det behöver inte vara något dåligt. Tvärtom.

 

Tack DN för att detta tas upp i ljuset. Det var på tiden. Hoppas att resten av media hänger med! Sedan är artiklarna givetvis inte representativa för ens en liten del av alla poly-personer. Men det är ju en bra start i alla fall.

 

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/vissa-skaffar-barn-vi-blev-polys

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/polyamori---och-andra-begrepp-i-polysfaren

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/krister-lever-i-manga-relationer

Likes

Comments

Stannade hemma från jobbet idag, vilket var ett bra beslut. Ögonen blir lätt väldigt ansträngda och torra. Det beror säkert mycket på skyddslinserna (plåstren) som jag har i ögonen. Men ikväll innan jag lägger mig ska jag ta ut dem. Det kommer att bli skönt!

 

Igår eftermiddag (och även nu under morgonen) kunde/kan jag se rad 10 tydligt och nästan se rad 11 på syntavlan! Med glasögonen kunde jag se rad 11 och nästan rad 12. Så nu ligger jag bara en rad efter, trots lite torra ögon! Ska bli kul att testa synen igen ikväll när jag har tagit bort linserna.

 

Det är inte förrän den tredje oktober som jag ska på det första återbesöket. Då ska jag ha stabil syn. Så det känns otroligt att jag redan nu ser så pass bra! 

 

En liten reservation är höger öga som fortfarande har lite astigmatism (brytningsfel). Det ser alltså en aning suddigt. I jämförelse med vänsterögat som ser nästan perfekt är högerögat dåligt (men mycket bättre än innan operationen). Men det är normalt att ögonen läker i olika takt.



Likes

Comments

Det tar enormt på mina krafter och ögon att skriva detta blogginlägg. Kort sammanfattat gick operationen hur bra som helst. Var inte obehagligt alls. Det var bara coolt och fascinerande. Att sätta sig upp och se kirurgens ansikte på långt håll utan glasögon var fantastiskt. Efteråt var jag dock rädd för den eventuellt annalkande smärtan. När jag satt i vilorummet med en kylmask över ögonen och frågade sköterskan när smärtan skulle börja svarade hon "nu".

 

Så jag skyndade mig hem. När jag kom hem och kontrollerade synen kunde jag redan se tredje raden på min syntavla. Sedan på kvällen kunde jag se sjätte raden! Men nästa dag började det jobbiga. Hemsk smärta som varierade mellan känslan av sand i ögonen, skavkänsla, svår smärta och rejält svår smärta. Tog så mycket smärtstillande som var tillåtet och en sömntablett tidigt på kvällen för att sova länge och ostört.

 

Tredje dagen (igår) hade jag också smärta från och till. Det gick absolut inte att fokusera på någonting. Därför är dag 2 och 3 inte med på syntavlan. Nu dag 4 kan jag se ytterligare en rad på syntavlan sedan operationskvällen. Att jag inte ser bättre beror på att epitelet (ytan) på ögat inte riktigt har läkt. Dag 5 (imorgon) ska jag ta bort den lins (plåster) som jag fick på ögat och då ska ytan vara läkt. Nu ser jag lite dimmigt och har lite dubbelseende. Och när jag fokuserar blicken blir ögonen torra och kan svida.

 

Uppdaterar imorgon. Förhoppningsvis är ögonen mer normala då. Men hur som helst känns det fantastiskt nu. Trots att jag ser dimmigt ser jag väldigt bra jämfört med innan operationen. Och att jag har tagit mig förbi den värsta smärtan känns underbart.

 

Uppdaterad syntavla nedan.


Likes

Comments

Jag har funderat på att operera bort mitt synfel i många år. Efter besök på fyra olika kliniker och år av egen research kring vilken metod som är bäst blev det NoCut-metoden på Vårda i Stockholm.

 

Egentligen finns det två metoder som alla ögonoperationer utgår ifrån. Lasek och Lasik. Lasek är en äldre och mer beprövad metod. Den ger smärta (efter, inte under operationen), lång läkningstid och det tar längre tid innan man får perfekt syn. Lasik ger mycket lite eller ingen smärta, läkningstiden är kortare och man får bra syn snabbt.

 

Nackdelen med Lasik är dock att kirurgen skär upp hela hornhinnan, viker upp den och opererar under. Hornhinnan kommer aldrig riktigt att växa fast efter ingreppet och därför får man leva med den där fliken hela sitt liv. Det är givetvis mer riskabelt och onödigt. Men Lasik är lättare att marknadsföra eftersom den inte ger någon smärta. FS-Lasik är en metod som kliniker marknadsför som modern och bra – men enda skillnaden är att hornhinnan skärs upp med laser istället för med ett trubbigt föremål. Samma nackdelar kvarstår. Ytterligare en nackdel med Lasik är att ögat bara kan ta ett ingrepp, så om man inte får perfekt syn vid första ingreppet får man gå med dålig syn eller göra en Lasek.

 

Det finns också en ny metod som heter Smile. Istället för att skära upp hela hornhinnan skärs bara en liten del upp. Metoden går ut på att en laser opererar under hornhinnan och genom hålet dras den opererade delen av ögat ut. Den ger alla fördelar som Lasik-metoden har men ett mindre hål.

 

Själv föredrar jag nog Lasek hur som helst. Eller NoCut. NoCut är en ny variant av Lasek där lasern är modernare. Tidigare användes alkohollösning för att öppna upp celllagret i hornhinnan – men nu sköter alltså lasern allt. Det är skonsammare för ögat och leder till mindre smärta. Den allra största fördelen med Lasek är att man får ett helt öga efter operationen. Så senare i livet går det att göra andra ingrepp. Plus att det är säkrare. Den där fliken som Lasik ger kan åka upp eller till och med lossna om man till exempel får ett hårt slag på ögat eller liknande.

 

Om jag är nervös? Inte så mycket inför själva operationen. Däremot är jag nervös inför den eventuella smärtan. Vissa får mycket svår smärta medan andra bara får en grusig känsla. Vi får se var jag hamnar på skalan.

 

Jag har skrivit ut en syntavla där jag ska mäta min syn dag för dag efter operationen. Den lilla röda texten är var jag i nuläget ser med mina glasögon. Utan glasögon ser jag inte ens den största bokstaven.

 

Imorgon på förmiddagen kommer mitt synfel att vara borta för alltid. Det ska bli underbart att inte behöva glasögon eller linser.



Likes

Comments

Mitt liv som arbetssökande, kapitel 2.

 

Idag var jag och skrev in mig på arbetsförmedlingen. Den kvinnliga arbetsförmedlaren skrev in vad jag hade jobbat med och vilka utbildningar jag gått. Den största delen av min arbetslivserfarenhet är journalistisk och min främsta utbildning är journalistlinjen på Kalix folkhögskola, som jag precis har avslutat.

 

När kvinnan på arbetsförmedlingen tryckte på "ok" efter vi hade skrivit in allt stod det att endast en "kulturarbetsförmedlare" kunde skriva in journalistik som arbetslivserfarenhet. Kvinnan sa då att hon misstänkte att det skulle bli så och gick och pratade med en kollega.

 

När hon kom tillbaka berättade hon att journalist inte är ett yrke som arbetsförmedlingen kan skriva in. Istället måste jag gå till kulturarbetsförmedlingen. Men det ännu större problemet är att kulturarbetsförmedlingen bara tar in personer som har gått en högskoleutbildning i journalistik. Folkhögskoleutbildning räknas som gymnasieutbildning (!) och kvalificerar dig inte för en inskrivning.

 

Så med andra ord existerar varken min utbildning (som är en av de mest kända journalistutbildningarna i Sverige) eller min arbetslivserfarenhet som journalist. Istället fick jag skriva in min erfarenhet som butiksmedarbetare och telefonintervjuare – och det är inget som jag vill arbeta med i framtiden. Jag är en journalist. Dock inte enligt arbetsförmedlingen, tydligen.

 

Mycket märkligt.

Likes

Comments

Jag sitter och kollar live på Venuspassagen. Nästa passage sker inte förrän år 2117. Förhoppningsvis lever jag om 105 år, men det är inte särskilt troligt.

 

Att se den lilla pricken, som är vår grannplanet och ungefär lika stor som vår planet, passera solen påminner mig om hur små vi är. Det påminner mig också om Carl Sagans "Pale Blue Dot" – en fantastisk beskrivning av jorden och vår plats i universum. En sorts ateistisk poesi som bejakar livet på ett sätt som ingen religion kan.

 

Carl Sagan - Pale Blue Dot:

http://www.youtube.com/watch?v=p86BPM1GV8M

 

På 1700-talet förde Venuspassagerna (vart hundrade år är det två passager med åtta års mellanrum) ihop vetenskapsmän från hela vår planet. Vetenskapsmännen var eniga om att olika observationer från olika delar av världen skulle ge den bästa bilden av hur långt det var mellan Tellus och Venus och solen. De trotsade motsättningar och krig och fick på så sätt fram information som var helt ny och fascinerande.

 

Att söka kunskap tillsammans gör världen till en bättre plats. Det får vi inte glömma. Med kunskapssökande och öppenhet mot varandra kan vi förbättra mänskligheten och våra levnadsvillkor.

 

Venus är den varmaste planeten i vårt solsystem. 500 grader ligger temperaturen på. Det beror på en långt gången växthuseffekt. Vi måste påminna oss om att sluta släppa ut koldioxid – annars kommer vi att förvandla vår vackra och livfulla planet till något som mer liknar Venus. Alltså en planet utan liv.

 

Kolla live du också genom någon av alla observatorium i världen:

http://venustransit.nasa.gov/transitofvenus/

Eller denna högkvalitativa kikare:

http://events.slooh.com/

 

 

Vårt livs sista Venuspassage:

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/vart-livs-sista-venuspassage

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/overraskande-stor-venussiluett

 

Så här kan du se Venus:

http://www.dn.se/blogg/markligheter/2012/06/05/konsten-att-se-venus/?a=

 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14931318.ab

Likes

Comments