Det hela började torsdagen den 4 januari, jag hade som molande mensvärk bak i ryggen. Jag tänkte att nu kanske det är på gång samtidigt som jag har haft samma känsla tidigare och då har det inte hänt något. Hela dagen var jag trött och "mensvärken" satt kvar. När Rasmus kom hem sa jag till honom att jag hade haft värk hela dagen. Han sa som jag: eh det är nog ingenting. Vill inte ha falska förhoppningar. Vi åt lite godis på kvällen och kollade på JVM. Värken blev intensivare men ändå inte så ont. Tänkte fortfarande att det är nog bara lite förvärkar. Jag la mig i sängen och försökte sova. Värkarna blev ännu mera intensiva. Det gjorde såpass ont att jag inte kunde sova. Rasmus la sig vid 01 och då hade jag ännu inte lyckats somna. Vid 01 gjorde det såpass ont att jag inte kunde ligga still. Jag fick känslan av att jag måste kissa och det är NU! Sprang till toan och det forsade ur. Försökte knipa det men det gick inte. Jag sa till Rasmus att det var nog kanske vattnet som gick. Dock så slutade det rinna. Så blev tveksam. La mig i sängen igen. Fick en värk och samma kiss känsla kom. Sprang till toan och det forsade ut. Kollade hur det såg ut och det var klart med vita prickar i. Då fattade jag att det var vattnet som hade gått. Jag ringde förlossningen och frågade. Vid denna tiden hade jag även börjat klocka mina värkar och det var ca 6-7 minuter mellan varje värk. Barnmorskan på förlossningen sa till mig att ta två alvedon och försöka vila. Funkade inte det så skulle jag ställa mig i duschen och duscha varmt. Fick även en tid till dagen efter, då jag skulle på kontroll för att se så att det verkligen var fostervatten som kom ut. Jag tog två alvedon och gick och la mig men varje gång jag höll på att somna så kom det en värk. Det gjorde så ont att jag inte kunde ligga eller stå still. Valde då att testa duscha. Vilket funkade en stund.

Vid 04 så satte jag mig vid tv.n och tänkte virka lite.. För att komma på andra tankar men det funkade tills jag fick en värk. Det var fortfarande 6-7 minuter mellan värkarna men det gjorde så ont så jag ringde igen. Då var klockan 05 och hade inte sovit en blund. Dem bad mig komma in på en kontroll. Så jag väckte Rasmus. Som först inte fattade vad som hände utan låg kvar i sängen och bara tittade upp i taket. Jag packade ner det sista vi skulle ha med oss och försökte få upp Rasmus. Tillslut satte han sig och funderade länge på vad han skulle ha för kläder på sig. Sen skulle han även borsta tänderna och jag stod och gungade fram och tillbaka för att värkarna gjorde så ont.

I bilen så hade jag på rumpvärmen på högsta. Värkarna kom allt tätare och jag hängde i handtaget i taket varje gång det kom en värk. Det gjorde såå ont. Det går inte att beskriva. Jag var nervös hela vägen att vi skulle bli hemskickade igen. Det var ändå 40 minuter mellan varje värk ungefär. Mellan värkarna gjorde det inte ont och då kunde jag prata med Rasmus utan problem men varje gång det kom en värk så satt jag tyst och andades mig igenom värken.

Väl framme på förlossningen så fick vi komma in på ett rum. Dem satte på ett CTG. Kollade bebisen hjärtljud och hur mitt värkarbete såg ut. Efter en liten stund så kom barnmorskan tillbaka och kollade hur öppen jag var. Jag var då öppen 4 cm och då visste jag att vi skulle få stanna. Vid 07 så byttes det personal och kom då in en barnmorska som kollade till mig och frågade om jag ville ha något att äta osv. När en värk kom så kunde jag inte sitta still utan stod vid säng kanten och gungade. Det gjorde ont så jag trodde jag skulle spy så fort det kom en värk. Jag bad då om någon smärtlindring och vi testade lustgasen dock så fick jag inte till tekniken och tyckte inte den hade någon effekt. En gång så sög jag så mycket att jag blev så jädra snurrig och blev mer skrämd av känslan. Så den tog vi bort. Barnmorskan sa till mig att vi skulle kolla mig vid kvart i nio igen hur öppen jag var men hon ville kolla tidigare och var vid halv åtta öppen 7 cm. Jag hade kommit till förlossningen med inställningen att föda utan epiduralen men jag hade så ont och jag var så trött att jag verkligen verkligen gjorde vad som helst för att få sova en stund. Barnmorskan ringde narkosläkaren som kom ner på några minuter och så gav han mig det. En väldigt speciell läkare men det gick bra. När effekten slog till så var det en sådan lättnad. Jag kunde kolla på telefonen, äta och sova en stund.

Mellan klockan ett-två så kom den där känslan med trycket neråt. Jag trodde hela tiden att jag skulle bajsa på mig och att hon skulle komma ut genom fel hål. Jag låg ner i sängen. Barnmorskan kom då in igen och kollade hur öppen jag var. 10 cm och jag tänkte: nu är det nära. Nu är hon snart här men utdrivningsfasen var så lång. Dem bad mig ställa mig upp en stund och då var jag tvungen att trycka på när en värk kom. Efter 10-20 minuter så fick jag lägga mig ner igen. Jag fick lägga mig på sidan och krysta. Sedan låg jag på rygg igen och då började krystandes på riktigt. Det gjorde så ont. Jag kände hur huvudet kom längre och längre ner. Jag klämde sönder Rasmus hand. Skrek ett och annat ord. Sa att jag inte skulle klara det längre. Att jag skulle dö och allt möjligt. Sista krystvärken jag hade så skrek jag och grät samtidigt. Jag kände hur jag min fiffi gick sönder och skrek att nu går jag sönder. Värken avtog men jag fick fortsätta krysta då bebisens hjärtljud gick ner så jag var tvungen att fortsätta krysta. Dem kallade även in en tredje barnmorska. När hon väl kom ut så hörde jag inget skrik. Hon hade navelsträngen runt halsen. Det kändes som en evighet men det tog nog bara en minut så kom det ett lite skrik och en lite bebis kom upp på mitt bröst. Jag grät av lycka. Rasmus grät av lycka. Jag kollade på Rasmus och sa: Vad fin hon är. Detta gjorde vi bra.

Sedan var det dags att sy! Det var bedövning som sved från helvetet, nålar som jag kände, trådar som jag kände och sprutor stora som nej jag vet inte. Stora i alla fall. Det var så jobbigt. Min ena blygdläpp gick sönder och fick en liten bristning på insidan. Jag var så arg på barnmorskorna för jag HATADE att sy. Ville bara att det skulle vara över så jag kunde få njuta och gosa med min lilla bebis. När dom äntligen var klara så fick vi lite fika. Sedan var dags att duscha. BÄSTA duschen ever! 

Efter duschen var det dags att väga och mäta henne. Hon vägde 3055 gram och var 48 cm lång. En perfekt liten tjej! Väl uppe på BB så var vi helt slut men ändå så pigga. Jag grät mest, kunde inte fatta att vi hade en liten bebis. Att hon jag längtat efter så mycket äntligen är här. Helt sjuk känsla. Jag sa till Rasmus att jag aldrig skulle föda barn igen men jag skulle göra om det utan problem. Det är en sådan mäktig känsla. Det går inte att beskriva.

Gillar

Kommentarer

Varför inte lära känna mig lite mer?

1. Vad heter du? Mikaela Svahn

2. Hur gammal är du? Jag är 20 år och fyller 21 om mindre än en månad

3. Vart bor du? Karlsborg

4. Singel eller upptagen? Upptagen

5. Vad har du för mobil? En sprucken Iphone 6s

6. Om du vann en miljon, vad skulle du göra? Jag skulle köpa ett hus till mig och Rasmus

7. Vad gillar du mest/minst med dig själv? Det jag gillar mest med mig själv är att jag är så öppen och har lätt att lära känna andra människor. Det jag gillar minst är nog att jag kan bli väldigt känslomässigt involverad i saker. I saker jag kanske inte borde bry mig om.

8. Nämn tre personer du kan lita på. Mamma, Mimmi & Moa

9. Vad är det värsta du vet? Otrohet & kalsonger på golvet

10. Drömmar i livet? Att köpa hus, resa och ha ett underbart liv med min familj

11. Nämn tre favoriter i garderoben: Mina gravidleggins, amningsbehån och mina stödstrumpor

12. Beroende av något? Nja.. Jag älskar julmust och julgodis just nu.

13. Piercingar/tatueringar? Hade en navelpiercing men den har jag tagit ut. Sedan har jag i öronen.

14. Vad vill du ha just nu? Min bebis.

15. Tränar du? Nä.

16. När går du och lägger dig? Olika, ibland 22.00 och ibland typ 02.00

17. Nämn tre saker/personer du saknar: Jag saknar min Mamma, pappa och mina bröder. .

18. Roligaste kompisen? Det vet jag inte.

19. Vad är du rädd för? Jag har klaustrofobi.

20. Vad ser du fram mest emot just nu? Julen och min förlossning så jag kan få träffa min lilla dotter!

Gillar

Kommentarer

Mikaelas Virkning

Jag sitter just nu och har inget att virka. Jag funderar på vad nästa projekt ska vara. Hexagon filten är jag väldigt sugen på att virka. En tröja har jag aldrig virkat men skulle gärna vilja testa och se om det blir bra MEN jag saknar ett måttband. Så kan inte mäta mina armar osv.. så vet ej hur stort jag ska virka!

Gillar

Kommentarer