Header

Vår förlossning var den 27 oktober 2017. Eftersom Liam låg i säte så blev det kejsarsnitt för vår del då jag inte ville föda vaginalt i säte. Något lite komiskt är att både jag och min mamma är födda i säte, och så nu även Liam fast genom kejsarsnitt. Tre generationers säte! Alla barnmorskor och läkare har tyckt det varit så häftigt när jag berättat om det.

Klockan ringde på morgonen kring 05.30. Vi hade turen att att vara "först i kön" och fick den tidigaste tiden på morgonen. Snittet skulle göras 07.30 så vi skulle befinna oss på förlossningen vid 06.30. Jag var såå trött, och såå spänd. Väl på förlossningen så fick vi vårt rum, det var ett ganska stort rum. Två sängar, två fåtöljer, ett bord och sedan ett rum till där skötbordet fanns och massa garderober och sen ytterligare ett rum där toaletten och duschen fanns. Barnmorskorna började genast pyssla om oss och gjorde mig redo för snittoperationen. Jag fick ganska direkt en kateter och sen fick vi vänta. Det är verkligen inte skönt att sätta i en kateter, det gjorde inte ont men det var en obehaglig känsla. Hon lyckades heller inte med första försöket så jag fick allt gå igenom det två gånger. Vi rullades ner mot operationssalen som var i andra änden av sjukhuset och Oskar fick klä om till operationskläder. Jag fick flytta över till en annan säng och rullades sedan in till salen där snittet skulle göras. Där blev det en ganska lång väntan då kirurgerna som skulle utföra snittet var lite försenade, så snittet blev lite senare än det var tänkt.

Inne i operationssalen fanns det ett helt team med barnmorskor, läkare, narkosläkare och kirurger. Alla var så otroligt trevliga och snälla. De pratade med oss hela tiden och peppade oss. Jag blev lite förvånad över att jag inte var mer nervös än vad jag faktiskt var, jag hade nog svårt att få in att "Nu är det dags!" så Oskar var den som var mest nervös av oss. Jag fick en venkateter (kanyl) insatta i båda händerna och spännen fastsatta på bröstet för att mäta EKG (hjärtljuden och pulsen) under operationen. Sedan var det dags för den fruktade ryggmärgsbedövningen (spinalbedövning) som jag hört så mycket om! Och ja, farhågorna blev sanna för fyfan vad ont det gjorde! Vissa tycker tydligen inte att det gör ont alls, men jag tyckte det var hemskt. Jag skulle ligga på min vänstra sida och dra knäna upp mot hakan så mycket jag kunde och kuta med ryggen. När han sköt in bedövningen kändes det som att kotorna flyttade på sig! Glad när det var över.. tills jag fick höra "Nehe, det satte sig inte. Vi måste göra om den". Trodde jag skulle smälla av! De två narkosläkarna rekommenderade att jag skulle ta lite lustgas mellan de två försöken för att få mig att bli lugn och bli lite "berusad". Jag tvekade lite men valde tillslut ändå att testa lustgasen och vips så kände jag ett rus och både kroppen och huvudet blev såå lugna. Så försökte han med bedövningen en andra gång och den gången fungerade det, men det gjorde fruktansvärt ont även andra gången!

Bedövningen började värka och strax efteråt var jag som förlamad från brösten och ned till tårna. De satte sedan över en båge med ett skynke nedanför mina bröst så vi inte skulle se när de gjorde själva snittet, men det var ju lättare sagt än gjort då min man är så lång så han såg över skynket 😂 Sköterskorna fick helt enkelt koncentrera sig mest på Oskar under operationen så han inte skulle titta dit för mycket. De gjorde tester för att se hur mycket jag kände och jag kände absolut ingenting. Jag kunde dock fortfarande röra på min högra fot så innan de satte igång var jag tvungen att fråga "Jag kan röra min högerfot!! Ska jag kunna göra det?", men det var tydligen lugnt, huvudsaken var att jag inte kände något. Jag blev plötsligt så illamående så vi var tvungna att ta en spypaus innan de kunde börja med snittet. Sen var det igång! Jag var så himla borta och såå trött så jag låg och halvsov under operationen. Allt jag kände var att de tryckte på magen för att föra bebisen nedåt mot snittet och att kroppen gungade lite. Jag hade tidigare läst att man "känner hur dom gröpar runt i magen" men det kände jag absolut inte. Ena narkosläkaren satt vid mitt huvud och försökte hålla mig vaken hela tiden och vi gled in på det samtalsämnet som brukar ske ganska ofta när jag befinner mig på andra orter än vad jag ursprungligen är ifrån: "Du är inte härifrån va? Du pratar inte som oss här" och är man från gnällbältet så hörs det tydligen ganska tydligt vart man kommer ifrån, haha.. Jag tycker det är så konstigt, för jag hör inte min närkingska själv men många andra gör uppenbarligen det.

Helt plötsligt när jag var på väg att somna till igen så utbrister han "Nu händer det! Nu kommer bebisen ut strax!" och då jag inte känt det där gröpandet i magen som så många berättat om så blev jag så chockad för jag visste inte ens att de hade börjat med snittet än och helt plötsligt var han tydligen nästan ute! Vid det här läget tog nyfikenheten över för Oskar som nu satt och stirrade på kirurgerna som slet runt i magen på mig. Oskar har återberättat mycket om det efteråt och det var inga problem att få ut Liams kropp men tydligen så fastnade hans huvud så det stod två assistenter och särade på magen (snittet) medans en annan slet för att få ut honom. Plötsligt hör jag de där helt underbara första skriken. Han är ute! ❤ Han skriker och han lever! De kommer förbi en snabbis så vi fick se honom innan de tog med sig Oskar in till rummet intill för att fixa ordning honom. Och hör och häpna: Oskar ändrade sig och klippte navelsträngen! Så fint gjort.

De var borta en liten stund medans kirurgerna började sy ihop mig. En av kirurgerna var under utbildning och jag hade turen att bli sydd inifrån. Jag vet, det låter helt sjukt! Tydligen så sydde dom inne i magen och inte utanpå, så efteråt har jag inte haft några synliga stygn på magen utan dessa fanns på insidan och löstes senare upp inne i kroppen av sig självt. Detta ska visst vara det sättet som får ärret att bli absolut finast efteråt, men de gör inte den här metoden på alla. Annars så syr dom vanligt eller häftar ihop snittet. Något iallafall inte jag tänkte (eller visste) var att de ju faktiskt skär upp sju lager i kroppen. Att sy ihop mig tog väl runt 30-35 minuter men efter kanske 10 minuter kom Oskar tillbaka och satte sig bredvid mig med vår son i famnen. Wow! Jag kände mig fortfarande så borta så jag hade inte riktigt förstått det hela ännu, att han faktiskt var ute. Jag kunde verkligen inte hålla mig vaken utan "försvann" med jämna mellanrum och så höll det på hela dagen. Efter 20 minuter sa jag till Oskar "Hur ser han ut? Jag har ju inte ens fått se han!" och Oskar lutade honom försiktigt mot mig. Älskade bebis, han är så fin! Just där och då, när jag fick ta på honom för första gången någonsin började jag förstå och glädjen bara rusade genom kroppen.

När jag var ihopsydd och klar så fick jag för första gången Liam i min famn och så rullade vi tillbaka till rummet där jag bytte säng innan operationen, för att byta tillbaka. Den här gången kunde jag ju inte flytta mig på egen hand utan blev upphissad i luften med några slags remmar, sedan åkte vi upp till förlossningsavdelningen där vi fick ligga tills bedövningen gått ur kroppen. En barnmorska mätte och vägde Liam och kom fram till 49 cm och 3400 gram. Jag "försvann" snabbt igen och höll på sådär exakt hela dagen. Jag kunde hålla mig vaken i fem-tio minuter i taget innan jag slocknade igen så detta gjorde att Oskar fick ha Liam i sin famn största delen av dagen tills eftermiddagen då jag började känna mig bättre igen. När vi kom upp till förlossningsavdelningen så började jag spy igen och jag spydde med jämna mellanrum fram till eftermiddagen. Jag kan säga att det är en otroligt konstig känsla att spy när man är bedövad och bortdomnad i magen.

Vid halv 11 ringde min mamma i panik till Oskar för att vi inte skickat direkt efteråt och berättat att det var klart och att allting gått bra, haha.. Förlåt mamma! Det var inte det första vi hade i tankarna, iallafall inte jag. Runt 11 fick vi även den "kända" efter-förlossnings-fikat som jag sett fram emot såå länge. Blev så fruktansvärt besviken, vi fick inte alls några godare mackor som resten av Sverige verkar få utan fick varsin ihoprullad torr macka som jag inte ens fick i mig. Riktigt besviken på just den saken faktiskt. Ville ju också ha gomackor!

Efter lunch fick vi rulla över till vårt rum på BB. Jag hade faktiskt inte alls särskilt ont och framåt kvällen började jag tacka nej till mer smärtlindring. På kvällen kände jag mig så pass pigg så jag ville ta en dusch och barnmorskan gick iväg för att hämta fler barnmorskor så de kunde hjälpa till, men under den tiden så hade jag redan hunnit ställa mig upp och det var ett gäng förvånade barnmorskor som kom in i rummet med hakan nere i golvet. Det är visst inte särskilt vanligt att klara av att ställa sig upp eller gå på egen hand så tidigt. Det var inga problem för mig och jag fick äntligen ta en efterlängtad dusch! Den där smärtan kom istället med full kraft någon dag efteråt då jag hade så ont i 1½ vecka så jag bara grät och grät. Det är svårt att beskriva den känslan, men när jag rörde mig i vissa lägen så blev det som ett hugg i magen, aldrig upplevt någon liknande smärta förut. Fruktansvärt ont!

Natten på BB gick bra och på förmiddagen dagen efter var det dags för en läkarundersökning på Liam där de kollade synen, reflexer, huvudformen, hans höfter m.m. Allting såg jättebra och eftersom undersökningen blev godkänd och vi hade frågat om att få åka hem så fick vi börja packa ihop och åka hem tillsammans för första gången. Vi var totalt på sjukhuset i ungefär 29 timmar. Vanligtvis är man där i minst två dygn men med min sjukhusrädsla så kände jag att jag helst ville vila upp mig (och oss) hemma i vår egen säng i vår egen miljö.

Eftersom det här inlägget blev så långt så återkommer jag med ett inlägg om hur mina tankar kring kejsarsnittet var.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Blev så himla överraskad imorse! Blev väckt av min man vid 06.30 som frågade om jag kunde hjälpa honom lite snabbt i köket. Väl där så möttes jag av tända ljus och en riktig mysfrukost med bland annat vörtbröd, julskinka, saffransbullar, pepparkaksdammsugare och pepparkakor där han haft på kristyr och skrivit O M och L i ett hjärta. Åh! Så himla mysigt och en underbar start på dagen! Jag hade en tuff dag med Liam igår som var gnällig nästintill hela dagen och knappt ville sova något, så Oskar ville visa uppskattning för att jag kämpar på så bra med honom dessa lite jobbigare dagar. Det är det lilla som gör det stora i ett förhållande ❤

Under dagen har jag även varit uppe på stan en sväng och handlat lite julklappar, bland annat lite kläder till Liam. Kan visa er dom imorgon 😊


Likes

Comments

Idag var det dags för BVC-besök. Han är nu 6 veckor gammal och sist vi var där hade han bara vuxit en millimeter på längden jämfört med gången innan (53 cm och 53.1 cm). Idag fick jag nästan en chock när vi mätte honom - 56.2 cm! Det har med andra ord bara sagt swoosch de senaste två veckorna och han ligger nu helt plötsligt ÖVER kurvan på längden. Enligt barnmorskan så kan det mycket väl tyda på att han kommer ta efter pappans längd (han är 194 cm) och alltså bli en lång kille. Det återstår att se! Vikten var 4650 eller 4850, jag minns inte exakt. Han växer riktigt mycket just nu med andra ord, inte konstigt att vissa av hans kläder börjar kännas små 😄


Likes

Comments


Vilken vecka och vilken helg vi har haft! Jag har ju tidigare berättat att min mamma, syster och två av hennes barn var på besök måndag-torsdag. I helgen hade vi dessutom besök av min pappa och hans sambo fredag-söndag. Såna veckor vill jag ha oftare! Det var första gången dom träffade Liam. I fredags tog vi det mest lugnt men på lördagen så var vi ute och åt på restaurang tillsammans och avslutade kvällen med biljard på deras hotell. Jag hade aldrig spelat biljard tidigare så jag fick en lektion av Oskar, som visade sig vara proffs i biljard. Jahaja. Vi spelade sedan parvis och där vann jag och Oskar (mest tack vare Oskar, haha). På söndagen (igår) så lämnade vi av dom på flygplatsen och begav oss sen till Skellefteå Kraft Arena då laget skulle möta Piteå. Det blev dessvärre förlust med 0-9, men shit happens. På torsdag är sista matchen i grundserien och sedan är det dags för juluppehåll ett par veckor.

Liam har precis somnat så nu ska jag passa på att äta lunch innan han vaknar och ska ha mat. Hörs ❤


Likes

Comments

I slutet på graviditeten fick jag alltid höra "Passa på att sova, när han kommer blir det inte mycket sömn". Så är det säkert för många, men jag måste erkänna att vi är otroligt bortskämda med sömnen här hemma (peppar peppar ta i trä). Vanligtvis vill han ha mat kring 00-01 och sen sover han till runt 07.30-08.00. Någon enstaka gång vaknar han kring 05 och vill ha mat. Idag sov han till 09.30(!). Vi är verkligen bortskämda med just sömnen så den biten kan vi knappast klaga på. Det är så mysigt när man vaknar innan honom, så ligger man bara och myser bredvid. Bebisgos är det bästa! Ni andra som har barn som läser, hur har era sömnvanor sett ut?

Likes

Comments

Det har inte blivit något uppdaterat den här veckan, den har bara sprungit iväg. I måndags kom min mamma, syster och två av hennes barn upp hit för att hälsa på och för att träffa Liam för första gången. Jag är ju inte från Skellefteå som min man är, jag är från Örebro som är drygt 100 mil härifrån. Det är lite tråkigt att min familj inte får träffa Liam lika mycket som hans familj får, men sånt är livet. Det har iallafall varit 3 jättemysiga dagar och även fast de åkte hem tidigare idag så saknar jag dem redan.

Det har blivit ganska lugna dagar när de har varit här. Vi tog en liten promenad i måndags men sen tog kylan över för mycket (haha) de andra dagarna. Om jag säger såhär, vi hade -19.5 grader igår, när de landade i Stockholm idag så hade de +6 grader 😂 Lite skillnad! Jag tycker dock det är mysigt med snön och kylan här uppe, men kanske inte -19.. Min syster har en fem månader gammal flicka som jag såklart passade på att mysa lite med, ganska stor skillnad jämfört med Liam som är betydligt mycket mindre 😄

Imorgon tänkte jag ta mig tid att skriva klart förlossningsberättelsen. Känns som att det är dags för det nu.


Likes

Comments

Alltså åh, haha.. jag "prankade" min man idag 😂. SK Lejon (klubben han spelar i) frågade mig om jag kunde hjälpa till med klubbens reklamtidning som ska skickas ut i Skellefteå. Jag skriver ju inte så mycket längre eftersom jag valde att "lägga ned det yrket" så det är kul när man får frågan.

Önskemålet var en intervju med Oskar och det har jag ju gjort ett par gånger inom jobbet förut både skriftligt och via webb-tv. "Problemet" är bara att vi båda tycker det känns såå konstigt varje gång. Så jag beslöt mig för att göra en fejkmejl för att låtsas vara en som jobbar inom klubben utan att Oskar visste om det. Jag döpte personen till Alea Kim Ljón. Varför? Jo för att Alea Kim = Aleakim = Mikaela baklänges och Ljón = Lejon på isländska (SK Lejon) 😂. Oskar synade inte bluffen utan bad mig kort därefter läsa igenom intervjun som han så snällt svarat på helt ovetandes om att det egentligen är hans fru, haha. När jag sedan bad han titta lite närmare på namnet och avslöjade allt så brast vi såklart ut i skratt båda två, hahaha. Vad gör man inte för att lyckas göra ett bra arbete liksom 😂

Han sa att han blev så paff över frågorna för att det var så bra och roliga frågor och att han vanligtvis när klubbar ställer dom alltid brukar få samma typ av frågor. Det är nog svårt att förstå men det värmer så att få höra sådana saker för som journalist vill man inte vara som alla andra. Saknar verkligen det där journalist och bloggyrket något enormt.


Likes

Comments


Hipp hipp hurra! Idag blir Liam en månad gammal ❤ Oj vad den här månaden gått snabbt? Det känns som att det var typ två veckor sedan kejsarsnittet var och han föddes. Det är så roligt att se hans utveckling varje dag. Han har ändrat lite av sitt utseende, han kan börja fokusera på saker han tittar på och man kan ha ögonkontakt med honom, han gör mer och mer läten.

Vi var på kontroll på BVC idag och han är nu 53.1 cm lång och väger 3945 gram. De hade även en läkarundersökning på honom som de även gör på BB och allt såg så bra ut så. Han får alltid så himla mycket beröm över att han är så lugn och snäll, det är så roligt! Bara att hoppas att man får höra lika mycket beröm om honom i skolan sen också, haha.


Likes

Comments


Vi har sjukstuga här hemma, en av de där kända hockeyförkylningarna har drabbat oss. Min man var igår noga med att påpeka att det var jag som hade smittat honom, men så visade det sig tillslut att det att flera spelare i hans lag ligger hemma sjuka idag. Förkylningen verkar alltså vara en typisk känd hockeyförkylning som drabbar lag några gånger under säsongen, den är alltså inte från mig. Tjii fick han 😂

Det har varit en galen snöstorm här idag, vi har nog uppåt 15-20 cm snö nu. Ruskigt ute men ganska mysigt inne då man kan vara nedbäddad i sängen med tända mysiga ljus. Det är precis det jag gör ju nämligen, ligger nedbäddad i sängen med tända ljus i rummet och med en sovande underbar son bredvid mig. Jag har fått i uppdrag att skriva min önskelista till julafton innan imorgon, så det ska jag försöka göra nu. Alltid ute i sista stund, haha..


Likes

Comments


Idag har jag och Liam varit på vårt första kontrollbesök på BVC (visst har vi mycket snö?! Så himla mysigt!). Han är nu 53 centimeter lång och väger 3880 gram! Vikten hade vi relativt stor koll på då vi faktiskt köpt oss en babyvåg då han gick ned så mycket i vikt i början så vi kunde hålla koll på att han började öka i vikt som han skulle. Kan verkligen rekommendera en sådan våg till er nyblivna föräldrar! Men längden var kul att se då det syns på honom att han blivit större, framförallt på kläderna. Han är fortfarande storlek 50 men de passar betydligt mycket bättre nu än vad de gjorde i början då han egentligen hade behövt en ännu mindre storlek.

Han börjar nu "hinna ikapp" sin växtkurva som han tappade på i början där, så det känns jättebra! Han fick så mycket beröm av barnmorskan över att han var så lugn och snäll och hon sa att "Han ser så harmonisk ut och ser ut att må så bra" och det värmer verkligen i föräldrahjärtat att höra det. Man vill ju inget hellre än att sitt barn ska må bra. Nästa besök blir nästa vecka då det även en barnläkare ska kika på honom, helt enligt rutin och det är samma kontroller som redan gjorts tre gånger på honom.

Likes

Comments