Header

Contains affiliate links

Sitter just nu och drömmer mig bort. Längtar tills all denna snö är borta och till ett mindre slaskigt och halt samhälle skymtar. Men det är tyvärr lång väg dit. En stor nackdel med att bo i Norrland. Blir otroligt mycket slask när den här snön äntligen smälter bort + att snön envisas med att stanna kvar till maj. Vi pratar inte om stora mängder nu, men den finns ändå där. Vill uppleva våren på ett annat sätt än att bara skymta smältande snö som sedan fryser på och blir till is.

Här ovan ser ni några favoriter. Som vanligt räcker inte ekonomin till, speciellt inte till väskan men jag måste låta mig själv drömma bort ett slag.

1:an / 2:an / 3:an / 4:an / 5:an

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Bra uppdatering dom senaste dagarna. Eller så inte. Har haft APL den här veckan och det innebar att jag var tvungen att stiga upp vid 04.00 varje dag. Var rätt så tungt men det gick bra. Jag hade en rolig vecka, med undantag för torsdagen. Då var det dags för ett tandläkarbesök. Har aldrig gråtit så mycket hos tandläkaren och jag inser att det bara blir svårare och svårare att låta dom jobba i min mun. Jag ville inte öppna munnen och när dom frågade vad som var fel låg jag och snorade och skrek att allt var fel. Jag kände mig som ett litet barn och jag skämdes ju något efteråt men jag tycker som sagt att tandläkaren är helvetet på jorden så. De har säkert förståelse, hoppas jag. Eftersom att tiden inte räckte till så fick jag en ny tid nästa vecka, yey. 7.20 nästa torsdag. Besökets längd? 120 minuter. Vi får se hur jag klarar det. Har ju fortfarande ont i munnen sen sist så. Får alltid ont i munnen när jag varit där. Det gör mig extra sugen på att åka dit.

Nästa vecka är jag i skolan igen. Jag blir trött bara jag tänker på det. Har två nationella prov och jag orkar inte ens bry mig. Lär få ett dåligt betyg även om jag försöker så har tappat motivationen till allt som har med skolan att göra. Tror även att vi ska få en ny lärare igen. Men annars är det bra. Bara att sätta sig vid datorn och söka en ny linje att gå. Men är så fruktansvärt trött så jag tar nog och gör det jag är bäst på. Drar täcket över huvudet och glömmer problemen för en kort stund. På återseende.


Likes

Comments

Gårdagens begravning var väldigt jobbig, men det var samtidigt otroligt kul att träffa släkten igen. Vi ses alldeles för sällan. Tyvärr ses man ju endast under begravningar och det är ju ganska trist. Funderar faktiskt på att åka ner och träffa släkten i slutet av sommaren eller under hösten. Men jag får se hur det blir med den saken.

I fredags stannade jag hemma från skolan igen. Är otroligt frustrerad över mina betyg där. Känns som att jag sliter helt i onödan för ingenting. For till marknaden med Emelie och Mathilda och gick runt där ett tag och sedan åkte jag till Leipo och åt tacos med släkten. Var rätt trevligt och det var som sagt jättekul att träffa alla igen. Jag kom hem någon gång efter 22 tiden och var alldeles för trött för att blogga. Dessutom skulle jag upp tidigt dagen därpå så jag tvättade bort sminket, borstade tänderna och gick och la mig direkt. Jag sov väldigt dåligt under natten och det visade sig dagen därpå.

Igår var det dags för begravningen. Jag hade ställt klockan på 06.30 men jag hade vaknat flera gånger under natten och ett tag efter 5 gav jag upp helt. Som vanligt hade jag ingen aptit när jag visste vad som väntade under dagen. Jag lyckades få i mig en halv blodapelsin och sen var det bra. Jag gjorde mig redo inför dagen. Vi åkte iväg vid 9 och när vi kom till sjukhuset träffade vi resten, gick in och tittade lite och sen hoppade vi in i bilarna och åkte iväg mot Hakkas. I kyrkan träffade jag både kända och okända ansikten. Begravningen gick bra och efteråt bjöds det på mat. Hade ingen aptit alls men jag fick i mig lite mat ändå. Jag kan utan att ljuga säga att jag skakade hela dagen. I kyrkan skakade jag nog hela kyrkbänken. Det var inte det att jag frös, inte just då, men jag kunde bara inte sluta skaka. Väl ute på kyrkogården frös jag ordentligt så då förstod jag att jag skakade. Det blåste på ordentligt. Vi såg en lastbil som hade kört i diket på vägen dit och när vi skulle hem fyra timmar senare så skulle dom försöka dra upp den ur diket. Vi satt alltså fast där tills den var uppe ur vägkanten. Solen stekte på där i bilen och lyste mig i ögonen, men Det gick rätt fort ändå och ingen hade bråttom. Vi hade en som skulle med tåget men det var först på kvällssidan så det var lugnt.

Vi åkte tillbaka till Leipo sen och tog lite släktfoton och satt och pratade gamla minnen. Jag var så trött att jag höll på att somna flera gånger men jag lyckades hålla mig vaken. Kändes faktiskt tråkigt att åka därifrån när man vet att de flesta åker hem idag. Men det var riktigt roligt att träffa alla och det är synd att vi bor så pass många mil ifrån varandra.


Likes

Comments

3 månader kvar. 0.25 år, 3 månader, 13 veckor, 92 dagar, 2208 timmar, 132480 minuter eller 7948800 sekunder. Det handlar bara om hur man ser på det.

Så lång tid är det kvar för mig i ettan. Det tog så här lång tid för mig att börja tveka. Nästan ett helt skolår hann gå innan tankarna dök upp i huvudet. Vad har jag gjort, och vad har jag valt? Vill jag det här längre? Mitt gymnasieval känns inte lika självklart som det gjorde för ett år sedan när jag skickade in valet. En del av mig säger att jag inte vill det här och att jag bara borde hoppa av och söka något annat. En annan del av mig säger att jag vill det här, men att jag hamnat i en svacka. Jag vet inte vilket och jag vet inte heller om jag är beredd att ta reda på det.

Jag tänker självklart fortsätta terminen ut. Vad ska jag annars göra? Ligga hemma och äta glass och se dagarna flyta förbi? Ja, det vore faktiskt något. För just nu känns det bara som att allt blir fel. Jag HATAR det praktiska på fordons och jag längtar till teorin. Jag antog att ettan skulle gå fortare och jag levde på hoppet att jag skulle komma in på transport. Nu saknar jag hopp. Jag tror inte längre att jag har en chans att komma in på transport. Mina fordonslektioner går rent ut sagt FÖRJÄVLIGT och när jag ser engelska på schemat vill jag bara krypa ihop i fosterställning och lägga mig i ett hörn.

Alla mina inlämningsuppgifter i engelska är fel, och jag får ständigt göra om. Jag ser inte felen själv och jag skriver dit ord min lärare vill se. Ord som inte passar in. Texterna blir en grötig röra och när jag sedan skickat in min text en andra gång får jag höra att jag inte rättat något, kommentarerna är fortfarande kvar och texten är fortfarande fel. Men kommentarerna är inte kvar, och felen är rättade precis som hon vill ha det. Jag skickar in min text en tredje gång och får samma svar igen. I nian hade jag B i engelska, under höstterminen på gymnasiet hade jag C. Det kändes bra, det var ju ingen stor sänkning med tanke på alla nya mål. Nu under vårterminen uppfyller kriterierna ett D. Har jag ens godkänt när jag får sommarlov?

Jag behöver alla betyg jag kan få om jag ska ha en chans att ta mig in på transport. Förut ville jag det. Jag ville komma in på transport. Den senaste tiden har jag sagt, "Kommer jag inte in på transport söker jag en annan linje. Jag vill varken gå personbils eller ett år till på fordons.". Men vad menar jag egentligen med det? Jag menar nog att jag vill gå en annan linje egentligen. Det känns som att jag hoppas på att jag inte ska komma in. Att jag hoppas för att kunna ha en anledning till att byta linje. Det låter inte bara sjukt, det är sjukt.
"Hej, jag säger att jag vill gå transport men en del av mig hoppas att jag inte ska komma in så att jag kan byta linje." Det låter ju stabilt, eller inte.

I nuläget vet jag inte vad jag ska göra. Jag vet vad jag vill men något inom mig säger att jag bara ska fortsätta. För varför stanna kvar i skolan ett år till när man är så otroligt trött på allt där? När man bara vill lägga sig i sängen och spola fram tiden tills allt är över. När man stannar hemma för att man inte är klar med en inlämningsuppgift, för man orkar inte se hur dålig texten blivit den här gången, man inte vill se hur många fel man fått. Har man fler eller färre än sist? 124 är rekordet, slår jag det eller får jag färre fel den här gången? När man inte längre tycker att lektionerna ger något. När man inte längre vill gå dit för man ser inte längre någon mening med det. Man ser inget positivt i det, inget som får en att vilja kämpa den sista tiden. Man vill bara sluta, men när man inte kan tar man istället en paus och stannar upp. Stannar hemma från skolan, hamnar efter och vill ännu mindre gå dit. Men är det viljan, eller har man bara hamnat i en svacka?

Likes

Comments

Den här gången avslutar jag inte bara min veckans blogg tävling utan jag drar även igång en ny omgång direkt. Men vi börjar med den här veckans vinnare.

VINNARE 1.
VINNARE 2.
VINNARE 3.

Grattis till er! För er som inte vann har ni nu en ny chans. Tävlingen kommer att avslutas Torsdag den 23/3. Då kommer jag att välja ut tre stycken bloggar och länka dom här på min blogg. För att vara med ska ni bara följa de enkla stegen som ni ser här nedan. Ni som bloggar på en annan portal än nouw hoppar bara över steg 1.
Stort lycka till!

Likes

Comments

Hej, längesen sist. Har haft mycket att tänka på den senaste tiden. Det är nationella prov. begravningar och känslan av att ha valt fel. Men annars är det bara bra.

I måndags hade jag så fruktansvärt ont i magen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Smärtan kom i omgångar och tillslut ville jag bara kräkas, därför sprang jag på toa och satt där och skakade. Helt sjukt var det. Piggade på mig till kvällen i alla fall. Sen orkade jag inte blogga på kvällen heller för jag är fruktansvärt trött hela tiden och sen ligger jag vaken på nätterna. Japp, det är dags igen för sömnlösa nätter. Synd att man inte alltid kan ha lika bra tankeverksamhet som man har under sina sömnlösa nätter.

På lördag är det dags för begravning. Usch, hatar begravningar. Har dessutom sju (?) olika färger i håret, mestadels blått och det är nog det jag har mest panik över. Jag har B L Å T T hår? Hjälp mig. Vet inte heller vad jag ska ha på mig och jag vill bara ligga kvar hemma under täcket och gå i ide ett tag. Har också börjat fundera mer och mer på mitt gymnasieval och jag vet inte längre vd jag vill. Jag har förmodligen valt fel känner jag nu, men vill jag byta och spendera ännu ett år i skolan?

Tänkte avsluta veckans blogg tävlingen idag och dra igång en ny omgång. Håll utkik.

Likes

Comments

Lovet lider mot sitt slut och imorgon är det dags att återgå till skolan. Skulle egentligen vara på APL nästa vecka men då reglerna på arbetsplatsen har ändrats så blir det ett senare datum istället. Känns som att min APL bara skjuts längre och längre bort. Vi har redan skjutit upp den två gånger och snart är det dags för nationella prov och då är jag fast i skolan. Då har jag ingen möjlighet att få ta mig ut på APL. Men jag är rätt glad att den sköts upp ändå, jag spenderar hellre nästa vecka i skolan. Nu när det blev ändrade planer angående nästa vecka så måste jag sätta igång med studierna redan idag. Har en del att göra och jag vill inte börja skolan med en massa rester. En dag ägnad åt skolarbete, låter det bekant? Varenda helg sitter man med skolarbete upp till öronen.

Jag skrev aldrig något inlägg igår. Jag vet inte riktigt varför, jag kom bara på det nu. Gårdagen bjöd inte på något speciellt ändå. Jag vaknade tidigt, precis som resten av veckan. Ni vet, när man har lov kan man inte sova men när man ska upp till skolan då kan man sova helt plötsligt. Sen åkte jag till Ica vid 13-tiden och jag inhandlade dagens middag. Den bestod av vegetarisk pizza. Så gott. Efter att jag varit på Ica gick jag till stallet för att göra bort där när jag ändå var i närheten. När jag kom hem insåg jag att jag hade glömt att köpa majs och Pepsi max så jag fick snöra på mig skorna och gå upp till Konsum. När jag kom hem satte jag igång med pizzan. Jag kunde inte hitta någon vegetarisk skinka på Ica så min pizza fick bli toppad med tomatsås, rödlök, grön paprika, majs och mozzarellaost. Måste erkänna att det var så gott. Mycket bättre än pizzan jag köper på pizzerian. Fast det beror nog på att jag kunde bestämma fritt vad jag ville ha på. På pizzerian vill jag alltid ta bort eller lägga till massa ingredienser.

Mitt lov har varit rätt bra ändå. Jag har inte gjort speciellt mycket men jag har hunnit vila upp mig och jag orkar nog med skolan en månad innan jag tar påsklov.

Likes

Comments

Vi har alla varit där någon gång. Oavsett om det handlar om att hoppa från högsta trampolinen, berätta om våra känslor för någon eller rädslan för att misslyckas. Vi alla har varit rädda någon gång. Jag är väldigt rädd för att gå till tandläkaren, och det har jag skrivit om förut. Idag var det dags för ännu ett tandläkarbesök. Den här gången var det bara en rutinkontroll, något som i vanliga fall brukar gå bra. Det är något som jag faktiskt börjat känna mig någorlunda bekväm med. Just idag gick det inte alls bra och jag ville bryta ihop så fort jag satt mig i besöksstolen. All denna bekvämlighet som jag försökt bygga upp raserades på bara en minut. Jag insåg att tandläkaren var ny och att hon fortfarande behövde en del hjälp. Jag kokade inombords för jag förstod inte hur de kunde utsätta mig för något sådant. Att jag är rent utsagt livrädd är väl inte något som kunnat undgå någon av de tandläkare jag gått till. Eller har det? Jag har aldrig sagt det rakt ut, men det beror på att jag gråter för mycket för att kunna yttra mig. Jag skakar, tappar talförmågan och gråter så fort jag kommer in i besöksrummet i princip. Tyder inte det på bara en sak? Total rädsla. Jag var fullkomligt skräckslagen när personen skulle ta bilder på mina tänder. Jag har alltid haft lite svårare att få in fotokuddarna på vänster sida av munnen men istället för att ta hänsyn blev kuddarna intryckta i min mun och det slutade med att tårarna sprutade, liksom den förbannade kudden som jag inte ville se igen. Saken blev inte bättre av att det tog flera minuter att få kameran på plats.


"Det handlar inte om omognad, det handlar om rädsla."


För er som inte vet det, jag har en tand som ligger under näsan. Den hade flyttat sig rejält sen bilderna vi tog sist. Jag fick frågan "Är du mogen nu så att de får ta bort den?". Vadå mogen? Det är ett beslut jag fattar någon gång per år. Sist jag var hos tandläkaren beslutade jag mig för att fortsätta fota tandens läge och inte ta bort den. Det handlar inte om omognad, det handlar om rädsla. Och det är en skillnad.

Det är väl självklart att jag funderat på att åka och låta någon operera bort den åt mig, men i nuläget kan jag inte. Hade jag fått veta det här för 6 år sen, ja då hade jag kunnat. För 6 år sen var jag inte rädd. Jag tyckte att det var skönt att gå till tandläkaren. Jag vill ta bort tanden men min rädsla sätter gränser. Dessutom vet jag inte vad det här ingreppet kommer att innebära. Alla ger mig så olika information och jag vet inte vem jag kan lita på, därför litar jag inte på någon. Jag måste faktiskt få försvara mig själv och inte fatta ett beslut jag kommer att ångra, för då är det jag som får leva med det. Ingen annan. Jag har gått med på en skiktröntgen så jag skulle få en tid till det. Men mer än så vill jag inte bestämma nu, och det handlar inte om omognad, det handlar om att tänka igenom sina handlingar.


Likes

Comments