Header

Mitt första inlägg på evigheter, och självklart kommer det att handla om dom mest utsatta i samhället. Djuren, och denna gång grisarna. Skriv under ni också genom att trycka på länken här: Skriv under för grisarna!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Här var det längesen jag kikade in. Passar på att ta en paus från studierna och kika in här. Mycket har hänt sen sist men har varken tid eller ork att berätta om allt, haha. Minns förmodligen inte ens hälften med tanke på att det snart är en månad sen sist. Har haft påsklov och den här veckan började skolan igen. Den började egentligen igår men jag tog två lediga dagar för att hinna ta igen skolarbete jag sackat efter med. Ska aldrig mer hamna efter, det har jag lovat mig själv för 10 (?) gången i år. Tappade tyvärr räkningen för flera veckor sedan. Wish me luck this time.

Hur som helst får vi se, jag kanske kikar in här ibland. Förmodligen inte lika regelbundet som förut men jag kanske dyker upp lite då och då. Vi får helt enkelt se. Men nu är det dags att återgå till skolarbetet, favoritgörat som jag alltid lämnar in månader för sent.


Likes

Comments

I väntan på nästa säsong av Skam, och nästa avsnitt av Ex on the beach Sverige, så underhåller jag mig med att se Arton, 150 dagar till studenten. Rekommenderar er att se den.

Likes

Comments

Contains affiliate links

Sitter just nu och drömmer mig bort. Längtar tills all denna snö är borta och till ett mindre slaskigt och halt samhälle skymtar. Men det är tyvärr lång väg dit. En stor nackdel med att bo i Norrland. Blir otroligt mycket slask när den här snön äntligen smälter bort + att snön envisas med att stanna kvar till maj. Vi pratar inte om stora mängder nu, men den finns ändå där. Vill uppleva våren på ett annat sätt än att bara skymta smältande snö som sedan fryser på och blir till is.

Här ovan ser ni några favoriter. Som vanligt räcker inte ekonomin till, speciellt inte till väskan men jag måste låta mig själv drömma bort ett slag.

1:an / 2:an / 3:an / 4:an / 5:an

Likes

Comments

Bra uppdatering dom senaste dagarna. Eller så inte. Har haft APL den här veckan och det innebar att jag var tvungen att stiga upp vid 04.00 varje dag. Var rätt så tungt men det gick bra. Jag hade en rolig vecka, med undantag för torsdagen. Då var det dags för ett tandläkarbesök. Har aldrig gråtit så mycket hos tandläkaren och jag inser att det bara blir svårare och svårare att låta dom jobba i min mun. Jag ville inte öppna munnen och när dom frågade vad som var fel låg jag och snorade och skrek att allt var fel. Jag kände mig som ett litet barn och jag skämdes ju något efteråt men jag tycker som sagt att tandläkaren är helvetet på jorden så. De har säkert förståelse, hoppas jag. Eftersom att tiden inte räckte till så fick jag en ny tid nästa vecka, yey. 7.20 nästa torsdag. Besökets längd? 120 minuter. Vi får se hur jag klarar det. Har ju fortfarande ont i munnen sen sist så. Får alltid ont i munnen när jag varit där. Det gör mig extra sugen på att åka dit.

Nästa vecka är jag i skolan igen. Jag blir trött bara jag tänker på det. Har två nationella prov och jag orkar inte ens bry mig. Lär få ett dåligt betyg även om jag försöker så har tappat motivationen till allt som har med skolan att göra. Tror även att vi ska få en ny lärare igen. Men annars är det bra. Bara att sätta sig vid datorn och söka en ny linje att gå. Men är så fruktansvärt trött så jag tar nog och gör det jag är bäst på. Drar täcket över huvudet och glömmer problemen för en kort stund. På återseende.


Likes

Comments

Gårdagens begravning var väldigt jobbig, men det var samtidigt otroligt kul att träffa släkten igen. Vi ses alldeles för sällan. Tyvärr ses man ju endast under begravningar och det är ju ganska trist. Funderar faktiskt på att åka ner och träffa släkten i slutet av sommaren eller under hösten. Men jag får se hur det blir med den saken.

I fredags stannade jag hemma från skolan igen. Är otroligt frustrerad över mina betyg där. Känns som att jag sliter helt i onödan för ingenting. For till marknaden med Emelie och Mathilda och gick runt där ett tag och sedan åkte jag till Leipo och åt tacos med släkten. Var rätt trevligt och det var som sagt jättekul att träffa alla igen. Jag kom hem någon gång efter 22 tiden och var alldeles för trött för att blogga. Dessutom skulle jag upp tidigt dagen därpå så jag tvättade bort sminket, borstade tänderna och gick och la mig direkt. Jag sov väldigt dåligt under natten och det visade sig dagen därpå.

Igår var det dags för begravningen. Jag hade ställt klockan på 06.30 men jag hade vaknat flera gånger under natten och ett tag efter 5 gav jag upp helt. Som vanligt hade jag ingen aptit när jag visste vad som väntade under dagen. Jag lyckades få i mig en halv blodapelsin och sen var det bra. Jag gjorde mig redo inför dagen. Vi åkte iväg vid 9 och när vi kom till sjukhuset träffade vi resten, gick in och tittade lite och sen hoppade vi in i bilarna och åkte iväg mot Hakkas. I kyrkan träffade jag både kända och okända ansikten. Begravningen gick bra och efteråt bjöds det på mat. Hade ingen aptit alls men jag fick i mig lite mat ändå. Jag kan utan att ljuga säga att jag skakade hela dagen. I kyrkan skakade jag nog hela kyrkbänken. Det var inte det att jag frös, inte just då, men jag kunde bara inte sluta skaka. Väl ute på kyrkogården frös jag ordentligt så då förstod jag att jag skakade. Det blåste på ordentligt. Vi såg en lastbil som hade kört i diket på vägen dit och när vi skulle hem fyra timmar senare så skulle dom försöka dra upp den ur diket. Vi satt alltså fast där tills den var uppe ur vägkanten. Solen stekte på där i bilen och lyste mig i ögonen, men Det gick rätt fort ändå och ingen hade bråttom. Vi hade en som skulle med tåget men det var först på kvällssidan så det var lugnt.

Vi åkte tillbaka till Leipo sen och tog lite släktfoton och satt och pratade gamla minnen. Jag var så trött att jag höll på att somna flera gånger men jag lyckades hålla mig vaken. Kändes faktiskt tråkigt att åka därifrån när man vet att de flesta åker hem idag. Men det var riktigt roligt att träffa alla och det är synd att vi bor så pass många mil ifrån varandra.


Likes

Comments

3 månader kvar. 0.25 år, 3 månader, 13 veckor, 92 dagar, 2208 timmar, 132480 minuter eller 7948800 sekunder. Det handlar bara om hur man ser på det.

Så lång tid är det kvar för mig i ettan. Det tog så här lång tid för mig att börja tveka. Nästan ett helt skolår hann gå innan tankarna dök upp i huvudet. Vad har jag gjort, och vad har jag valt? Vill jag det här längre? Mitt gymnasieval känns inte lika självklart som det gjorde för ett år sedan när jag skickade in valet. En del av mig säger att jag inte vill det här och att jag bara borde hoppa av och söka något annat. En annan del av mig säger att jag vill det här, men att jag hamnat i en svacka. Jag vet inte vilket och jag vet inte heller om jag är beredd att ta reda på det.

Jag tänker självklart fortsätta terminen ut. Vad ska jag annars göra? Ligga hemma och äta glass och se dagarna flyta förbi? Ja, det vore faktiskt något. För just nu känns det bara som att allt blir fel. Jag HATAR det praktiska på fordons och jag längtar till teorin. Jag antog att ettan skulle gå fortare och jag levde på hoppet att jag skulle komma in på transport. Nu saknar jag hopp. Jag tror inte längre att jag har en chans att komma in på transport. Mina fordonslektioner går rent ut sagt FÖRJÄVLIGT och när jag ser engelska på schemat vill jag bara krypa ihop i fosterställning och lägga mig i ett hörn.

Alla mina inlämningsuppgifter i engelska är fel, och jag får ständigt göra om. Jag ser inte felen själv och jag skriver dit ord min lärare vill se. Ord som inte passar in. Texterna blir en grötig röra och när jag sedan skickat in min text en andra gång får jag höra att jag inte rättat något, kommentarerna är fortfarande kvar och texten är fortfarande fel. Men kommentarerna är inte kvar, och felen är rättade precis som hon vill ha det. Jag skickar in min text en tredje gång och får samma svar igen. I nian hade jag B i engelska, under höstterminen på gymnasiet hade jag C. Det kändes bra, det var ju ingen stor sänkning med tanke på alla nya mål. Nu under vårterminen uppfyller kriterierna ett D. Har jag ens godkänt när jag får sommarlov?

Jag behöver alla betyg jag kan få om jag ska ha en chans att ta mig in på transport. Förut ville jag det. Jag ville komma in på transport. Den senaste tiden har jag sagt, "Kommer jag inte in på transport söker jag en annan linje. Jag vill varken gå personbils eller ett år till på fordons.". Men vad menar jag egentligen med det? Jag menar nog att jag vill gå en annan linje egentligen. Det känns som att jag hoppas på att jag inte ska komma in. Att jag hoppas för att kunna ha en anledning till att byta linje. Det låter inte bara sjukt, det är sjukt.
"Hej, jag säger att jag vill gå transport men en del av mig hoppas att jag inte ska komma in så att jag kan byta linje." Det låter ju stabilt, eller inte.

I nuläget vet jag inte vad jag ska göra. Jag vet vad jag vill men något inom mig säger att jag bara ska fortsätta. För varför stanna kvar i skolan ett år till när man är så otroligt trött på allt där? När man bara vill lägga sig i sängen och spola fram tiden tills allt är över. När man stannar hemma för att man inte är klar med en inlämningsuppgift, för man orkar inte se hur dålig texten blivit den här gången, man inte vill se hur många fel man fått. Har man fler eller färre än sist? 124 är rekordet, slår jag det eller får jag färre fel den här gången? När man inte längre tycker att lektionerna ger något. När man inte längre vill gå dit för man ser inte längre någon mening med det. Man ser inget positivt i det, inget som får en att vilja kämpa den sista tiden. Man vill bara sluta, men när man inte kan tar man istället en paus och stannar upp. Stannar hemma från skolan, hamnar efter och vill ännu mindre gå dit. Men är det viljan, eller har man bara hamnat i en svacka?

Likes

Comments