Kan inte bara vara jag som hittar på alla ursäkter i världen för att slippa plugga? Det är också min ursäkt till att jag inte har uppdaterat så bra förresten.. eftersom att jag varit sjuk så har jag hamnat efter i skolan och det måste jag komma ikapp med.. Tycker det är så synd att studera ses som något jobbigt och något man vill slippa undan, för egentligen så är det ju inte tråkigt att lära sig nya saker och att få ny kunskap om saker man kanske inte visste så mycket om innan! Tycker verkligen att det är så synd att skolan får en att känna att plugg är en jobbig börda man helst slipper..

Hur går det för er i skolan och har ni också mycket plugg? Tycker ni om att plugga eller tycker ni som jag att det är jobbigt men kul när man väl kommer igång?

Hoppas att ni haft en bra vecka och att ni har haft turen att förbli friska! Känns som att alla mina vänner är sjuka just nu.. Ni som är sjuka får ta o krya på er!

pussar o hjärtan

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Heej allihopa, hoppas ni haft en bra helg! Idag är det söndag O de är en sån dag då jag brukar slappa, plugga om det behövs men framförallt lyssna på musik! Så tänkte dela med mig av 5 låttips som jag diggar enormt mycket atm!

Alpis - Pallar inte med dig
Sebastian Stakset - Bakom mina masker
Alex Ceesay - Gud tar dom bästa först
Sam Smith - Too good at goodbyes
Lamix - Hey Baby - remix

Likes

Comments

Min pappa är alkoholist.

De flesta vet vad en alkoholist är, men för er som inte vet så är det när man är beroende av alkohol, man har ett alkohol missbruk.

Min mamma och pappa träffades och efter ett tag så kom jag till världen. Min mamma har sen dess haft ensamvårdnad, han har bott hos oss ibland när gatan inte varit ett alternativ men då har han 98% av tiden varit onykter. När jag var liten skämdes jag så enormt mycket över att ens använda ordet alkoholist, jag hatade det, jag hatade alkohol allmänt och jag hatade min pappa för att han inte hatade alkohol, utan han älskade det. Mer än vad han älskade mig.

Jag har gått igenom allt från onyktra samtal, misshandel både mot mig och min mamma, psykologer, stödfamilj, sos, hotbrev gentemot min mamma och en helt obeskrivlig massa smärta. Min pappa är världens bästa pappa, när han är nykter, när han är onykter är han raka motsatsen. Han är aggressiv, elak och våldsam och han har omöjligt för att tänka ur andras perspektiv, han tänker bara på sig själv

När jag var liten så träffade jag pappa, inte så ofta men någon gång ibland. Han brukade också skicka brev rätt ofta, innan jag hade en telefon. När jag väl skaffade en telefon så började han ringa istället, det ledde till att han oftast ringde när han var onykter, jag bytte nummer. Han slutade då ringa och skicka brev och hälsade på cirka 1 gång varannan månad (eller mindre) istället. Han kom dock nästan alltid på födelsedagar, skolavslutningar osv.

När jag blev 15 år så åkte jag på konfirmationsläger, sen kom jag hem och konfirmerade mig några veckor efter. Då kom han, utan förvarning, på konfirmationen. Jag blev överlycklig, hade ju saknat honom så enormt mycket och äntligen så träffades vi. Min släkt och jag åkte sedan hem till mig för att fira att jag hade tagit konfirmationen, han drog då någon annanstans. Vi hördes inte av efter det.

Senare den sommaren så fyllde jag 16, han kom inte. Farmor kom dock, på presenten jag fick stod det "Grattis på födelsedagen Mimmi, från Farmor och Pappa." eller något liknande. Jag visste att presenten inte var från honom, men ändå tacksam över farmors försök att få mig att känna att han bryr sig.

1 år gick och vi hördes inte av en enda gång under den tiden. Min 17 års dag kom, minns den här dagen så tydligt då det bara var cirka 2 månader sen. Jag smsade farmor och frågade om hon kunde bjuda med pappa till mitt släktkalas eller vad man ska säga eftersom att det var min födelsedag, hon frågade honom. Han ringde upp mig vid 11:00 på dagen och förklarade att han inte skulle hinna komma eftersom att hans båt till Finland gick 01:00 på natten samma dag. Han pratade sedan mycket om att han vet att han ska prioritera mig och att han är så ledsen för att han inte kan komma. Jag gick sönder inombords, det gjorde så ont att höra att jag för det första, ska behöva bjuda min förälder till mig när jag fyller år men för det andra att han tackar nej för att hans båt går 13h senare. Som förlåt för att han inte kunde komma så lovade han mig att han och jag skulle ses 2 veckor efter min födelsedag och äta middag.

2 veckor gick och han ringde inte, jag fick nog. Jag var så sjukt jävla trött på att ha förhoppningar men gång på gång bli besviken, så för första gången någonsin bestämde jag mig för att jag skulle berätta för honom hur jag känner och mår pga honom. Jag skickade då iväg en lång jävla text på sms om hur grymt sårad jag var över att han återigen brutit ett av sina hundra löften och att jag inte tänker ta det längre, jag avslutade smset med att han aldrig mer behöver höra av sig. Han svarade kortfattat osen smsade vi lite. Sammanfattat så sa han att jag inte har rätten att döma honom för att jag inte "vet nånting".

Jag vet, mer än vad han tror. Jag har sett min pappa full fler gånger än vad jag kan räkna, har sett honom full när jag varit ute med kompisar, på bussen, när han kommit hem till oss och många fler gånger. Har sett honom slå min mamma, han har slagit mig. Har hälsat på honom i fängelset när jag var liten, har fått hem brev om att han blivit polisanmäld igen gång på gång. Och han säger att jag inte vet? Hur som helst så accepterade han mitt krav om att han ska låta mig vara ifred. Några veckor senare, idag, 9/5-17 så ringer han. För någon timma sedan så ringde han mig, arg över att jag trott att jag haft rätt att skriva som jag gjorde till honom, han sa att jag var löjlig för att jag fortfarande var sur på honom och att jag inte har någon rätt att vara arg och besviken på honom. Han skröt också om att han skaffat nytt körkort (som han haft tidigare men blivit av med, konstigt? nej). Vårt samtal pågick i ungefär i cirka 6 minuter och jag kan fortfarande inte riktigt förstå vad han ville få ut av samtalet, skryta om sitt körkort? skälla på mig för att jag är arg på honom efter allt? Vet inte.

Nu sitter jag här framför datorn, det var ca 3h sedan han ringde och det känns ungefär som att mitt hjärta gått i tusen bitar. Funderar på om jag ska publicera det här inlägget eller inte. När jag var liten så pratade jag inte speciellt mycket om min pappa, skämdes mycket, det kändes som att jag var den enda på hela jorden som hade det såhär, fast så är det inte, det finns så sjukt många med släktingar eller bara folk som står en nära som har problem med alkohol eller droger.

Men varför kände jag egentligen att jag behövde skämmas?

Här där jag sitter idag så vet jag att det inte är något att skämmas över, att det inte spelar någon roll hur mycket jag gråter eller skriker på min pappa, att jag inte kan förbjuda tillverkningen av alkohol oavsett hur mycket vill, men det viktigaste är att nu har jag förstått att det absolut inte är mitt fel. Det är hans eget fel, det är hans fel att han dricker så mycket som han gör, att han förstör sina relationer med dem som står honom närmast och att han väljer att tacka nej till alla hjälp som han erbjudits.

Det jag ville komma fram till med det här inlägget, om jag lägger upp det är att man inte ska skämmas över att prata om det som tynger ner en och som får en att må dåligt. Man är så mycket starkare än vad man tror och jag tror på att om man berättar vad som tynger ner en och vad som är jobbigt för andra kan hjälpa och stärka en mer. Ibland är det lättare att ha någon vid sin sida när man går igenom något jobbigt än att gå igenom det hela på egen hand.

Vill också säga att jag är så enormt tacksam över att jag har turen att ha en så sjukt fin familj och vänner som har hjälpt mig så enormt mycket.

Likes

Comments

Godmorgon, om man fortfarande kan säga så även fast klockan snart är halv 2? Jag sitter i soffan just nu, fortfarande i pyjamas eftersom jag tyvärr har blivit sjuk.

När man är sjuk, eller i alla fall när jag är sjuk så tar jag extra mycket tid på mig att göra saker eftersom att jag ändå bara ska spendera hela dagen hemma utan att göra något speciellt, därför passade jag på att göra en extra god frukost imorse som jag hade tänkt att dela med mig av.

Jag gjorde bananpannkakor och te, bananpannkakor enligt mig är den ultimata maten, man kan äta det till frukost, lunch och middag. Kanske inte som varje maträtt på en dag men ni fattar.. det går snabbt och det är smidigt och enkelt.

Recept för 1 portion; 1 banan, mosa bananen i en skål tills den är som en smet. Häll i 2 ägg och vispa tills äggen och bananerna har blandats ihop till en enda smet. Man kan tillsätta lite salt och socker i smeten men jag brukar inte göra det. Stek sedan i en stekpanna i smör eller olja. Jag brukar steka som små plättar istället för stora pannkakor för att jag tycker att det är lättare, när jag gör dem stora som pannkakor så går de oftast sönder. Lägger in en bild nedanför så att ni kan se hur det ser ut! Sjukt gott och nyttigt! Perfekt efter träning 😉

Till det så drack jag också mitt favorit te som jag också vill tipsa om, lägger in en bild på det också nedanför.

Pussar och hjärtan

Likes

Comments

Tja! Det här inlägget kommer förmodligen bli lika tråkigt och ointressant som alla andras första blogg inlägg. Mitt namn är hursomhelst Mimmi Madelen Lifvendahl (skum stavning på Madeleine jagvet men jag stavas så), jag fyllde 17 den 18 juli 2017 så är alltså född 00, en riktig nolla haha. Min familj består av min mamma och min syster. Jag går första året i gymnasiet och på min fritid så ääälskar jag att gymma, umgås med vänner och att vara med min pojkvän.

Vad ska man mer säga? Min favoritfärg är rosa, jag älskar o lyssna på musik och kommer lägga upp mycket låttips, tro mig det vill ni inte missa, mitt favoritnummer är 7, min all-time favoritlåt är Battle Scars - Lupe Fiasco & Guy Sebastian.

Det var typ det mesta om mig, ska försöka uppdatera så mycket som möjligt men bli inte förvånade om jag slutar uppdatera efter ett tag, är väldigt bra på att tröttna på sånna här saker.

Pussar o Hjärtan

Likes

Comments