View tracker

​Är det verkligen så? Att vi lever i en värld där lycka är detsamma som materiella ting? Kan vi känna lycka av en fin sak? Är det mänskligt att kunna känna så och är det något som är bra eller dåligt? Jag är kluven... När allt kretsar kring det yttre så tror jag inte det är något bra. Men vi alla kan nog känna att vi ibland känner lycka av en fin sak vi har eller någon sak som betyder mycket för oss? Eller?...Är det inte bara vad media och reklam har lurat i oss? Har de manipulerat oss för att vi ska passa in på deras marknad? Jag är rädd för att det lutar mycket åt det sista jag sa...Även här i bloggvärlden är det de yttre och det materiella som räknas. De som inte har det dör ut. Ingen vill läsa om sådant som inte har något med det yttre att göra, eller? Uppenbarligen finns det några iaf, för ni läser det jag skriver. Vilket gör mig väldigt glad. Glad för att jag får bekräftelse på att det finns människor som inte bara vill ha en sak i sitt liv. Materiella ting. 

Likes

Comments

Feminism. Ett ord alla hör tusen gånger i veckan och som alltid kommer på tal, vilket är bra. Feminism är viktigt. Men i måttlig mängd. Jag är så trött på detta ältande om att kvinnor är svagare, ömtåligare och som alltid är offer. Jag har aldrig någonsin känt att jag är svagare eller någon man bara sätter sig på. Men efter att få höra detta dag ut och dag in sätter det sina spår. Jag kan kort och gott säga att feminismens överdrivenhet har fått mig att känna mig svagare. Den har fått mig att känna mig missnöjd och förtryckt. Den har fått mig att tänka efter och jag har fått bekräftat att jag tillhör den svagare sidan, kvinnokönet.

Kvinnor är svagare rent generellt, fysiskt. Så är det bara. Har jag någonsin haft något problem med det? Nej snarare tvärt om. Det har varit något att bita i. Något att kämpa för. Att vara starkare än en kille har varit något man ska vara stolt över, men eftersom att feminismen hela tiden talar om för mig att jag är svagare, har den tryckt ner mig. 

Likes

Comments

Jag är 17 år och lever ett typiskt tonårsliv vilket inkluderar kompisar, sport och fester. Jag trivs med mitt liv och jag har det bra. Oftast. Men det är något som inte känns bra och något som jag inte tycker är bra. Är du kvar? Bra! Lyssna nu. Jag vill kunna säga stolt till någon att jag är svensk. Kan jag det? Nej. Jag skäms. Världen skrattar åt oss. Bokstavligen talat. Eller okej en del gråter kanske. Tror du inte mig? Då ska jag bevisa det för dig. Om du hade en hemma fest så skulle du troligtvis inte släppa in alla väl? Nej precis. För dig som inte förstår varför kan jag berätta för att det finns begränsningar. Det finns alltid ett stopp. Vad händer om man inte har ett stopp, allt kaosar. Just det håller på att hända, med mitt, ditt, vårt Sverige. Jag 17 år och kan se detta. Men Pelle 50 år kan inte se detta. Eller han kan se detta men väljer att lyssna på vad fb och aftonbladet har att säga. Vad hände med självständigheten? Vem som helst är välkommen, vem som helst får livstids försörjning, vem som helst är det synd om, utom för svensken. Förstår ni vilket spår jag vill gå in på? Ja precis, invandringen. Detta omtalade ord. Detta laddade ord. Detta viktiga ord. Detta är något vi måste diskutera om! Människor behöver hjälp på många olika ställen, och Sverige ska hjälpa till så gott vi kan. Men man kan inte hjälpa andra om man själv behöver hjälp eller hur? Nej precis.

Jag är Sverigedemokrat. Kan inte fatta att jag sa det precis. Helt ärligt vågar jag inte säga det öppet. Risken för att bli nerslagen, förlora kompisar eller bli hånad är för stor och för otäck för att jag ska våga. Fast än att det är tredje största partiet i Sverige. Vad hände med yttrandefriheten? Vet i fan. Vad hände med demokratin? Vet i fan. Exakt detta skrämmer mig. Jag kan verkligen inte säga vad jag tycker. Det går bara inte. Det är det som är pinsamt, riktigt pinsamt. Att stänga ute Sverigedemokraterna är direkt odemokratiskt och kommer inte lösa något. Vi kommer bara bli fler och fler, tillslut en dag kommer jag våga säga stolt att jag är Sverigedemokrat.

Likes

Comments

Det är så det brukar heta. Men stämmer detta verkligen? Att ens liv kan förändras under någon sekund? Alla vet att det inte gör det. Men vi vill gärna tro det, såklart. Nyårslöftena är de samma: börja träna, äta nyttigt, hitta ett jobb, sparar pengar osv...Hur ofta håller de? Aldrig.

Men vad som faktiskt kan förändras är vårt sätt att tänka och agera och det är något som kan förändra våra liv stort. Men sådant tar tid, och händer inte i ögonblicket det går från 2016 till 2017. Nyårslöften i form utav ändra din inre känsla om dig själv, lära dig vara själv och känna dig bekväm med det, lägga energi på de människor som jag på riktigt vill umgås med, försöka se det positiva mer i livet och vara tacksam för det jag har men också att se det negativa men ta med mig lärdom ifrån det. Dessa löftena har jag. För de "vanliga" har jag försökt hålla och jag håller de ibland, men har de ändrat mitt liv? Njaaaa inte riktigt. Det är knoppen som bestämmer över kroppen. Allt börjar någonstans, och hos oss människor är det i psyket. Att lära sig hur man ska träna sin hjärna tror jag många gånger är nyckeln till välmående och utveckling.

Likes

Comments

Jag vet om att jag tänker annorlunda än alla andra. Jag vet om att jag har ett annat sätt att se på det mesta i världen, än alla andra. Jag vet om att det du gör och säger inte är fel, för alla andra. Men för mig som inte har samma bild av världen är det fel. Men jag vet om att jag inte kan tänka och tycka som jag gör för det är fel, för så tycker ju inte alla andra. Men jag vet också att detta tär på mig.

Likes

Comments

View tracker

​Hur svårt kan detta egentligen va? Inte så svårt antagligen. Jag klarar detta!!! 

Kuggning nr 1 kom som en våg över mig, inte trodde jag att jag kunde misslyckas. Kuggning nr 2, självförtroendet var här ur balans och det märktes på min körning. Hur kan detta hända mig tänkte jag? Hur kan jag misslyckas? Jag misslyckas aldrig!!! 

Jag mådde extremt dåligt efter detta. Löjligt låter det säkert för många, men jag har näst intill aldrig fått känna på att misslyckas, och absolut inte två gånger på samma sak. Men vet ni vad? Detta är detta som gör att man kommer någon vart. Alltså kommer någon vart som människa. Om ni har läst min blogg innan så kände jag att jag inte växer som människa, men nu gör jag det. Jag lär mig få perspektiv på saker och ting, och inte gå under för minsta lilla. Jag lär mig stå emot motgångar och om jag faller så vet jag om att jag klarar mig upp snart igen. Man ska inte se allting som ses som "dåligt" för dåligt. Utan det finns i stort sätt alltid något bra med det "dåliga". Vi människor ska inte vara rädda för att misslyckas, utan vi ska vara rädda för att vara rädda för att misslyckas. 

Likes

Comments

För några dagar sedan valdes Trump fram av det amerikanska folket att bli deras president. En president som kommer vara en av de mest inflytandesrika presidenterna i världen. Detta diskuteras såklart i alla skolor runt om i hela världen, både på lektioner och utanför lektionssalarna. Redan när jag gick till lektionerna dagen efter valet visste jag vad som skulle diskuteras, såklart den så kallade sjuke, galne, läskiga, korkade Trump. Att alla elever skulle lära sig detta var viktigt. Om det nu mot för modan var någon som hade missat detta på de sociala medierna. Ingen kunde väl ändå tänka att någon stackars liten elev tyckte han var bättre än Clinton? Och ännu värre, ingen kunde väl till och med vara glad över att han vann? Så självklart var det fritt fram för lärare att välla ut sig deras åsikter om valet. Och åsikterna var inte åsiktsneutrala. Vilket i och för sig inget i skolan är längre. Det var ingen som talade om för mig vad Clinton hade i sitt samvete. Ex. att hon stöttar en av de största IS-staterna. Inte heller framgår detta på någon media, i alla fall ingen media som anses vara "åsiktsneutral". Utan denna fakta hittar man på så kallade "rasistiska, konstiga, eller hatiska" sidor. Istället fick vi veta flera gånger av de flesta lärarna att vi kvinnor kommer få det sämre i världen, och de frågade om vi var rädda för framtiden. Rädda för vad? Rädda för att Trump för 10 år sedan satt i en buss och berättade om hans senaste "haff"? Jag ska nog säga er kära lärare, jag är desto mer rädd för att en kvinna som har positiv kontakt med en av de farligaste hoten mot mänskligheten, IS. Och därmed det farligaste hotet mot kvinnorna här i västvärlden. Jag är arg! Jag är arg för att vi elever inte får rätt information! Jag är arg för att vi alla inte får mäjlighet att välja själva vad vi tycker! Jag är arg för att vi alla kommer bli lika, och det mina vänner är det största hotet mot mänskligheten. Inte Trump...

Likes

Comments

Vad är det som gör att ens motivering kommer och går? Ibland känns det som att man kan klara av vad som helst och lite till!! Men ibland känns det som att man inte ens kommer orka resa sig upp från sängen..Låter kanske som att jag är manodepressiv (vem vet) men idag är det i alla fall en sådan dag jag klarar allt och lite till!! Känner mig stark idag, och det ska jag utnyttja till fullo! Hoppas ni också gör det :)

Likes

Comments

Alla bloggar är sig lika. Mode, hälsa och skönhet, that,s it. Jag vill bryta detta, jag vill skapa något nytt och få människor att börja tänka på deras liv istället för på deras yttre. Jag sitter på en dröm, en dröm som inte handlar om att få människor att se bättre ut, utan att få människor att må bra inom sig. Kanske låter det klyschigt men för mig får det mig också att må bättre, så lite själviskt är det också. Men de flesta bloggerskorna verkar idag må bättre av att visa upp sitt snygga yttre än att hjälpa andra? Jag tycker det är mer medmänskligt att vilja hjälpa själen än kroppen. Hur ska man kunna göra detta då? Jo, jag tror grunden till välmående är eget tänkande, för det är det som bygger självkänsla. Och självkänsla är grunden till ditt inre välmående. Men ingen verkar intresserad av sådant. Alla villl läsa om hur de kan bli så snygga som möjligt och vart och hur det spenderar sina pengar på bästa sätt för att bli så snygga som möjligt. Är det bara jag som tycker detta är sjukt, att det yttre är ett så stort fokus? 

Likes

Comments

Kan man välja vem man ska älska när man älskar båda lika mycket? Hur känns det att få ett ultimatum: antingen de eller oss? Den som du älskar hatar dig. Den som du älskar hatar du. Du älskar och hatar lika mycket. Något utav det absolut känsligaste som finns för mig är när någon som jag älskar säger att de hatar en jag älskar. Det tar så jävla hårt. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vilken sida jag ska välja. Jag får panik på tanken att jag ska behöva ta bort någon från mitt liv som jag älskar. Att ta bort någon som jag inte kan leva utan, men jag kan inte leva utan den andra heller. 

"Man kan inte både ha och äta tårtan"

"Följ ditt hjärta"

Beroende på vem du frågar får du dessa citaten. De är raka motsatser skulle jag säga, och de splittrar mig ännu mer. Hur ska jag kunna välja och ändå må bra? Hur ska jag inte välja och må bra? Val om vem du ska såra, vem du ska älska och vem du ska hata är val som är omöjliga, när de handlar om de du älskar. Om de du älskar lika mycket. 

Likes

Comments