-

. Yellow, the color of sunshine, hope, and happiness .

-

-

Den 10 oktober varje år är det world mental health day. Dagen är till för att öka medvetenheten och förståelsen kring psykisk hälsa och ohälsa. Något jag tycker är extremt viktigt. Vi har alla dagar vi mår sämre och bättre, men en del personer inser inte att de behöver hjälp, eller att de ens kan få hjälp. En del är livrädda för att söka hjälp och en del har inte styrkan att söka hjälp. Men det finns hjälp att få, för alla!

Och även hjälp att ge. Du behöver inte vara utbildad psykiatriker för att hjälpa någon. Att finnas vid någons sida kan vara tillräckligt för vissa, att lyssna, hålla handen, krama om, hjälpa att söka hjälp. Du kan även ge en gåva till organisationer som arbetar med mental hälsa.

Behöver du hjälp eller vill hjälpa? Klicka.

-

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Kan inte fatta att ännu en sommar har passerat. Även om vädret inte säger att det är sommar, så gör umgänget det. Att jag får äran att ha så fina människor omkring mig och glädjen att kalla dem mina vänner, den känslan är helt overklig.
Jag skiter i vilka som är era vänner, detta är det bästa gänget som finns ❤️

Och det är vi som är..

Likes

Comments

Sitter och rensar bland bilder och lyssnar på högstadietids musiken. Kan inte hjälpa annat än att längta tillbaka. Har alltid sett tillbaka på högstadiet som den tuffaste tiden i mitt liv, men det är helt tvärtom. Det var bland den lättaste tiden i mitt liv. Jag hade riktigt nära vänner och jag hade en tro på mig själv som jag inte insåg att jag hade, men i brist på den nu, så inser jag hur dålig syn jag hade på mig själv. Även hur dålig syn jag alltid har haft på mig själv, men inte insett det förrän de senaste året.

Högstadiet var en tid när jag fick uppleva min första kärlek, att träffa mina 8 bästa vänner varje dag, att aldrig behöva vara ensam och den verkliga värmen av alla jag älskade runt om mig. Men dessa upplevelser har jag inte titta på med samma ögon som jag gör nu. För högstadiet skuggades av allt det negativa, mitt första krossade hjärta, förlorade vänskaper och utvecklandet av mitt självskadebeteende.

2016 har nog varit mitt sämsta år någonsin. Jag har haft helt otroliga upplevelser och underbara tider med det finaste folket, men min syn på mig själv har aldrig varit så dålig som i 2016. Jag har varit så fast i mitt huvud att jag knappt kan minnas vad som hänt detta året. Har tänkt på hur jag ser ut, hur jag pratar, vad andra har för syn på mig, vad folk får för syn på mig om jag gör något eller inte gör något, hur jag vill att folk ska se på mig. Jag har helt glömt bort att leva livet under elva månader av 2016 och har helt levt i mitt huvud. Tänkt på vad jag kunnat göra, vad jag velat göra, vad som kunnat hända.

2017 vill jag ska bli min nya högstadietid. Oavsett vad som händer under året så vill jag minnas det, även de små upplevelserna, även de dåliga. Jag vill minnas vad mina vänner känner i deras liv, hur de vill leva och få ut av livet. Jag vill vara säker i mig själv igen, iallafall säker nog att kunna öppna mig, både för att släppa ut och släppa in kärleken och värmen runt om mig, för jag vet att den finns i vännerna jag har, jag måste bara acceptera den.

Det är stor press på ett år, men bara jag kan göra det möjligt.


- Gott nytt år -

Likes

Comments