​Lördagar brukar väl vara den dagen som många ser fram emot? Inte jag i alla fall, inte idag. Normalt fall brukar helgen vara lugn, ett tillfälle att inte behöva tänka på något, men inte för mig. För mig är helgerna då jag har som värst ångest, endast för att mina vardagsrutiner bara förstörs. Dessutom firade jag en familjemedlem som fyllde år igår, så är socialt utmattad. Men tänkte lägga lite fokus på viktiga saker, typ skolan. För som alla andra som studerar samhälle så har jag läxor i överflöd, och dessutom är det mindre än ett år kvar till körkortet så jag måste börja plugga till det med. 

Det är nog bara något med mängden mat igår, den sociala utmattningen och att mina rutiner bryts som gör att helgen den här gången blev så ångestfull, men jag är väl inte den ända som känner så? För mig är i alla fall det bästa sättet att döda ångesten sådana här dagar att försöka återskapa en skoldag med plugg, liksom 1 h plugg, 10 minuters rast osv osv. Om någon annan har tips på idéer så skriv det gärna, it's always good to try something new. 

Oh well, hoppas alla andra har en bra helg! 

Likes

Comments

​Som jag tidigre nämnt är jag en helt vanlig person, i alla fall om man inte känner mig. 

Jag har alltid ansett att jag är normal, men normal på mitt sätt. Jag har aldrig passat in i samhället, men inte heller varit utanför; sådär lagom normal. Precis sådär lagom normal som man kan vara när man har psykiska sjukdomar, precis sådär lagom normal man kan vara när ens hjärna arbetar mot en. 

Den här bloggen kommer vara ett sätt för mig att beskriva mitt liv, i hopp om att personer som inte har dessa problem ser hur det är. Men även för att ge andra i min situation ett sätt att känna igen sig, och inse att man inte är ensam i detta. 

Jag hade kunnat skriva halva min livshistoria här, men det får nog vänta helt ärligt, det är lite sent nu för att vara skola imorgon.. 

Till vem som än läser detta (om ens någon läser detta): du är perfekt som du är, och du är aldrig ensam. 

Godnatt <3

Likes

Comments