Header

Jag är tillbaka på hästryggen igen. Det var ett tag sedan jag hörde av mig och jag har glömt lite hur man bloggar. Men det är ju strunt samma för det är så mycket bra planerat inom hästarna 2018. Den första hästen jag vill presentera är Pine Alone "Piney" som är en 10årig valack. En häst med mycket styrka, vilja och kärlek - en häst alla vill ha. Han kom till mig igår, då fick han ställa in sig på ny miljö och hälsa på de nya kompisar. Idag blev det ett lite senare pass då jag släppte av R på Landvetter. Jag vill att han ska se miljön så vi red ut, även bra träning så slingan går ibland vid tågrälsen. Allt gick super och han fick springa en del på raksträckan - han älskade det, mycket frustande. Sen jobbade jag honom lite samlat i paddocken så han fick lite träning på det med.

Ser ni fram emot detta? Ska jag börja med att vlogga ganska direkt?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Fredags kvällen blev lång, men han mår bättre och är hemma hos sin ägare.Hästlös igen. Tyvärr kommer jag inte prata mer om detta förens allt är utrett och klart.

Ni kommer att få en sista vlogg där han är med. Nu ska jag försöka hitta en häst men har inte mycket motivation.. Är ganska sugen att sluta helt, men mitt hjärta vill stanna kvar. Så får försöka ett tag, men har de jobbigt när de kommer till jobb då de flyttar runt mig var tredje vecka. Vet inte vilket part de är som ljuger för mig men de verkar iaf vara känslokalla mot mig som student.

Likes

Comments

Vad ska jag göra?!??! De är snart dags för mig att bestämma om jag vill ha kvar lilleman. Han är en väldigt speciell och energisk häst, stort projekt... Och om jag ska vara ärlig känner jag inte mig trygg på 5öre när jag oftast är hos han. Tänker varje morgon, hmm undrar vad han hittar på idag. Det kommer ju sluta med att jag bara förstör mitt intresse för hästar och ridning. Jag tror tyvärr att vi inte kommer klicka med varandra, just nu behöver jag en häst som är trygg i sig själv och som kan dela med sig av de. Inte som lilleman och är väldigt mycket häst, har stora ögon (fokuserar på allt i sin omgivning - spänd själv) och beter sig som en unghäst fast han är 13år. Han glömmer av ibland att jag finns på hästryggen eller står och håller honom i grimskaftet. På snart tre veckor har han dragit iväg när jag hanterat honom (antingen gått från paddocken eller tänkt spola av bena). Jag har varken humör eller motivation till detta och de känns piss verkligen...

Likes

Comments

Allt känns verkligen så oklart och oplanerat. Det blev ingen hoppträning, kände mig inte redo och hade ingen bra magkänsla. Vet inte om de var bra eller ej att de ej blev av men tror de var bra. Vill verkligen inte hoppträna förrän jag rider honom bra i grunden... Idag gjorde jag de vi tränade på innan, longering/uppvärmning kändes bra och att för en gång skulle känna av att jag klarade av ridpasset hyfsat ok. Men han blev rädd och gjorde en snabb u-sväng och galoppera nästan ifrån mig på ryggen. Därefter blev han väldigt ofokuserad och stel, försökte få honom att fokusera på de vi tränat på innan men det var svårt. Eftersom han var stel var det svårt att hitta en balans som gjorde att han kunde bli mer mjuk och avslappnad. Men nej, det blev mest ett spänt ridpass mellan oss båda. Ska köpa snart annan kraft plus att jag ska köpa hem gummi tygel då jag tyckte den passa väldigt bra för han.

Likes

Comments

Kan vi först ge lite beröm till mig som tog ta i mitt skåp där jag använder alla vardagliga saker? Blev så mycket fräschare, de enda som ska fixas är krokar/"tränshållare" inne i garderoben. Fick feeling när ridpasset kändes såpass bra att jag ville stanna en stund i stallet och fixa. Förut älskade jag stanna kvar och inte ha någon tid att passa, men nu hade jag de dock stressade jag inte från stallet - ville typ stanna kvar. Och de kanske är då redan på bättringsvägen? Nu ska jag sätta mig i bilen för att hämta upp pojkvännen från jobbet. Sedan tar vi en sväng för släppa in och kvällsfodra hästarna. Men till själva ridpasset, frågade faktiskt Rebecka om jag kunde rida för henne idag. Jag tycker allt känns mycket bättre när man får en tränare att lyssna på och som kan se vad som behövs lägga till när man rider. Och jag hittade Lilleman på ett annat sätt i ridningen, jag fick hans energi till att användas rätt. När vi väll hade ridningen som behövdes var det mycket att rida men på ett "enklare" sätt när man inte var på den vägen. Men vi fokusera mest på att hitta varandra samt få med hans bakben då de lätt glider ut. Även att jag som ryttare ska rida rätt, vi tar småsteg och tränar oss uppåt. När allt känns verkligen jätte bra så lägger vi till nya saker och jobbar därifrån. Rebecka kommer hjälpa mig lägga upp någon bra schema för mig och L, tror att de kommer få mig bli även mer motiverar och känna att de ska vara roligt. För oftast när jag satt mig på hästryggen så har jag inte vetat direkt vad jag vill träna eller göra för övning... Imorgon är det hoppträning... Spännande.

Likes

Comments

Idag lät jag en nära vän sitta upp på Lindeman för att hon skulle hjälpa mig lite. Vi började med longering och jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Jag har en väldigt fin och snäll häst hos mig och mycket sitter i mitt huvud. Det gör att jag svackar som jag gör nu med ridningen. Att Rebecka fick ta över för ett pass kändes väldigt skönt, för då kunde jag se från mina ögon från marken. Han är egentligen inte jätte pigg men mitt huvud och självförtroende uppfattar de så - vilket gör att jag och hästen inte klickar. Jag vill att de ska gå lika bra för mig som det gjorde idag när Rebecka red, sen handlar det också om erfarenheter. Jag är fortfarande ringrostig från pausen i somras och de kanske var lite dumt utav mig att ta hem en hästen som man måste sätta igång nu när jag är som jag är nu. Det jag ska göra nu denna nästa vecka är att se till att jag kan rida för någon varje dag nästan, så jag kan få hjälp direkt. För det är nog de jag behöver, om jag känner att de ej funkar för mig kommer jag troligtvis lämna tillbaka hästen! Jag har avbokat Pay n jump om jag missat att säga de. Vi får se hur mitt huvud känner, vill ju verkligen inte inrest inne lämna tillbaka men de kanske det som behövs. Vi får se...

​Jag ska även försöka komma igång med lite vlogg så ni kan få hänga med in i stallet. Men det är samma där, jag har inte så mycket ork till något när inget har gått bra, det känns iaf som inget går bra. Sug för hålla igång en hästblogg när jag känner att jag ej klickar med hästen är inte kul. För vad ska man skriva? Vill att de ska vara äkta känslor om ridpass etc. Inte bullshitta om att allt är så perfekt och han ska tävlas i 120 nästa vecka liksom. De är bara ännu tråkigare att läsa om.. Ugh

Likes

Comments

Jag är just nu inne i en sådan svajig period där allt är på gränsen. Som ryttare ville jag ge hästarna en sista chans, jag ville hitta en häst som jag kan bygga upp mig självförtroende på samt en relation. Jag kom till stallet idag med magkänslan jag alltid brukar ha när det inte känns bra.. Lindeman hade fått ett sår, rätt djupt, jag gjorde rent de och såg på stackaren att de gjorde ont men de var viktigt att få det rent! Ställde honom i boxen medan jag tänkte ta in slangen och ställa undan mina grejor. Såg att han var väldigt uppstressad och gick runt, jag väntade med att ta in mina saker för att longera honom istället. Ville säkerhetställa att han ej var halt, vilket han inte var så jag går ut mot utgången och han galopperar verkligen ut. Jag säger till han att de inte var okej och då lugnar han sig, stannar utanför dörren för ta fram mobilen för kolla på smset - hade tidigare skickat bild till ägaren om såret. Från ingen stans då gör han som sits,tar all kraft och drar sig bakåt. Min hand fastnar i linan, jag ramlar och jag känner hur det bränns i handen så jag släpper. Och där sitter jag gråtandes medan han springer iväg... Jag vill bara ge upp. Jag kommer inte känna mig trygg att rida, inte kunna slappna av och då kommer inte ridningen funka. Jag och hästen kommer inte funka. Vad ska jag göra...? Jag har verkligen tappat allt intresse känns de som...

Likes

Comments

Idag testade jag något nytt för mig och Lindeman - rida barbacka. Han var verkligen superfin, jag kom åt honom mycket bättre men märkte att vår svaga sida i vänster. Han blir lite extra spänd och springig när jag kommer in i vänster varv så får jobba med det! Men angående dagens ridpass fokuserade jag på hitta en stadig balans samt att han hittar en lugn rytm. I höger varv så var han super, man märker att de är vårar bästa varv! Han var stadig i min hand och sprang inte iväg. I galoppen blev han hur mjuk som helst - mycket finare än när jag rider med sadeln. Han frusta och det kändes väldigt bra! Nu till vänster varv, det var obalanserat för mig och jag märkte att han blev spänd och ville springa. Försökte jobba på volter men han var lite ur fokus och gjorde lite som han själv tänkte... Sedan i ett hörn såg han typ något spöke - eller något? så han stanna och börja små studsa (liknande ställa sig typ) och vägrade gå fram. Fick göra en volt och testa igen, samma sak, gjorde en volt och då gick han förbi som inget var där? Jätte konstigt! Så imorgon ska jag fokusera mer att rida i vänster varv så vi stärker upp den sidan.

Glöm inte att följa @micksblogg på Instagram, där kan ni se film/bilder från dagens ridpass.

Likes

Comments

Instagram@micksblogg