Header
Om livet på turné, att vara pappa och den ädla konsten att dricka kaffe.

Jolly Maith Craic [Jolly Mah Crack] är olika uttryck för glad på irländsk slang. Det är oxå namnet på bandet jag tidigare spelade i. Vi spelade irländsk pubmusik, allt från The Pogues till Flogging Molly blandat med ett och annat eget alster. Vi gjorde vår sista spelning (eller? 😜) för exakt 5 år sedan på Saint Patricks Day på Konsthallens konsertscen i Karlskrona. Konserten var faktiskt utsåld med lapp på luckan och den sista biljetten såldes till högstbjudande på Tradera!

Vi hade på något sätt blivit nåt slags fenomen som alla verkade gilla. Folk dansade och sjöng med (fast ingen kunde texten) och det var uppenbarligen bra musik att dricka öl till och stampa takten.

Bandet startade på ett släktkalas av min frus syster Emma Håkansson och hennes sambo Tony Törnström. Tony hade köpt en mandolin och Emma hade ett dragspel. Jag blev nyfiken på mandolinen och lånade den (på heltid!) medan Tony fick bli sångare och gitarrist. Första spelningen var hemma i mina svärföräldrars vardagsrum när vi hade lärt oss tre låtar. Snart kom Tompa (Thomas Magnevall) med in i bilden. Han hade gett sig tusan på att lära sig spela thin-whistle (vilket han oxå blev grym på!). Trum-Johan (Johan Olsson) fick bli trummis och nu började sökandet efter en basist. Valet föll på Björn Pettersson och vi skaffade replokal med kaffebryggare. Under tiden hade även Snygg-Andy (Andreas Wittzell) tjatat sig in i bandet och fick vara med på villkoret att han köpte sig en banjo.

Snart fick vi vår första offentliga spelning. Kruxet var att det var en utomhusfest som skulle hållas precis vid havet. Den 22:e DECEMBER!! Det var kallt om fingrarna kan man säga men väldigt stämningsfullt med levande eldar överallt.

När Björn bestämde sig för att flytta pga studier föll valet av basist på min gamle barndomskompis Feffan (Fredrik Jonasson). Denna sättningen blev den bestående och det finns många historier att berätta om dessa individer och detta bandet! 😜

En händelserik kväll var i Backaryd när det plötsligt dyker upp en naken man på scenen och börjar dansa! En annan kväll när det kom alldeles för mycket folk till spelningen på Grevagården i Karlskrona. All öl tog slut i baren och trädgårdsmästaren fick en del att återställa efteråt! 😬

Som sagt, minnet av Jolly Maith Craic lever vidare och vi brukar varje år få frågan att göra en reunion på Hasslöfestivalen där vi var lite av ett husband flera år i rad. Vem vet? Plötsligt händer det? Eller?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vår skiva "Många långa mil" blev Grammis-nominerad och vi blev inbjudna till Grammis-galan! Fantastiskt roligt och ett kvitto på allt jobb som ligger bakom. Bland de övriga nominerade fanns Benny Anderssons Orkester, Casanovas, Blender och Sannex. Sannex var även de som kammade hem priset! Stort grattis! Vi gläds med er och vi känner oss alla som vinnare!

Den TV-sända prisutdelningen hölls på Stockholms Konserthus där det först var mingel och pressfotografering. Det gjorde ingenting för jag hade noga kammat håret dagen till ära! Vid min sida hade jag oxå min fru Ida som såg till att flugan satt som den skulle.

Efter galan var det efterfest på Hotell Grand Central och där vimlade alla kändisar fram och tillbaka. Jag skakade minsann tass med både Magnus Uggla (som vann en heders-Grammis) och Danny. När jag skulle gå fram till baren för att önska E-type (som jag alltid gör när det är riktigt festligt 😊) så kom jag helt av mig eftersom E-type själv stod i baren och beställde!
Jag fastnade dock på en groupie med Shirley Clamp, visserligen mest för att jag var lik en annan hon kände, men ändå! Trevlig var hon i alla fall!

På det hela en mycket trevlig kväll med roliga och spännande människor, folk man inte riktigt vet om man känner eller om de bara är kändisar och några som man knappt trodde fanns på riktigt!

På fredag är det dans i Sala igen och det ska bli skönt med lite busshäng med grabbarna och kanske en nattakorv på vägen igen. Var sak har sin charm!

Likes

Comments

Att klara av sitt körkort är ett stort steg och en lättnad när det väl är färdigt. Mycket möda och besvär som till slut ger resultat. Fast det roligaste av allt är ändå när man får se sin egen körkortsbild. Det är som hämtat ur ett fängelseregister på nåt sätt!

Jag har sammanlagt gjort fyra uppkörningar. Först lätt MC, sedan bil, tung MC och nu senast lastbil. De tre första körkorten tog jag privat med mamma som handledare. Lasbilskortet tog jag via Tegelbruksskolan i Klippan och även här hade jag en kvinnlig handledare, Anki, som var mycket pedagogisk och bra (bevisligen eftersom jag klarade mig!).

Första gången jag tog körkort (lätt motorcykel) var 1996 när jag var 16 år. Jag hade tidigare kört motocross och dessutom avverkat ett par tusen mil på moped så körningen var aldrig några problem för mig. Mamma skulle vara min handledare eftersom hon fått sitt MC-kort av rena farten när hon tog sitt bilkörkort. Däremot hade hon aldrig kört motorcykel på riktigt. Så innan vi gav oss ut för att övningsköra fick jag först lära henne hur man kör! Så småningom gav vi oss iväg, hon bak på bönpallen och jag vid styret, och övade i de farligaste korsningar som stod att finna.

För lätt motorcykel finns nu denna regel:
När man övningskör får handledaren sitta bakpå. Däremot får man inte skjutsa någon om man är under 18 år (förutom när man övningskör). Detta ställde till det lite grann på uppkörningsdagen. Jag kunde övningsköra in till provet men när jag väl blivit godkänd och fått mitt körkort fick jag inte längre skjutsa Mamsen! Vårt enda alteternativ blev att mamma fick skjutsa mig (hon var ju över 18 år) hela vägen hem efter uppkörningen. Till saken hör att vi hade 3,5 mil hem. Detta är nog de längsta milen i mitt liv! 😊

Efter detta har mamma dock köpt egna hojar och sen har vi kört mycket tillsammans.

Bil- och tunga MC-kortet gick sedan av bara farten, även här med Mamsen som privat handledare.

1996, Lätt Motorcykel
Sluta skratta! Jag heter Lars-Gunnar efter Lars-Gunnar Björklund (känd sportkommentator) enligt mamma eller möjligtvis för att pappa hette Lars och farfar Gunnar. Med en sån pagefrisyr som får Jan Boklöv att darra och farandes på en lätt MC är det inte undra på att man kände sig som kung på högstadiet! 😊


1998, Lätt Motorcykel + Bil
Jodå, det döljer sig en hästsvans där bak!


1998, Tung Motorcykel + Bil
Slutet av 90-talet, både Martin Eriksson och jag upplevde nån slags storhetstid. Coming up, coming up!


2008, Tung Motorcykel + Bil (samma som innan)
Var tvungen att byta ut mitt körkort eftersom det gamla blev för gammalt. Körkortsbilden är jag dock mycket nöjd med! Ser ut som en rysk gangster! 😊


2017, Tung Motorcykel + Bil + Lastbil
Nu kan även jag köra turnébussen! Att transportstyrelsen sen valt att placera Sveriges riksvapen i ena ögat känns bara extra coolt! 😎

Likes

Comments

Idag steg jag upp 05:30 för att ta mig från Karlskrona till Jönköping där Donnez-bussen skulle möta upp för att köra vidare till kvällens spelning i Värmland.

När jag sitter på första tåget och är ca 1 km från stationen slutar tåget helt plötsligt att fungera och vi rullar så sakteliga ljudlöst fram, nästan till perrongen men inte riktigt! Man kan liksom se den från fönstret! Där blir vi sittande tillräckligt länge för att alla ska missa sina anslutningståg.

SJ erbjuder ju dock den fina tjänsten att de bokar om biljetten och skickar ut nya via SMS. Glad som en speleman blir man när man ser att man har fått en ungdomsbiljett (20-25)! Man tackar!

Nu sitter jag här äntligen i turné-bussen efter 1 buss och 3 tåg, 1 timme försenad men minst 12 år yngre!

Likes

Comments

Jag och min kompis Martin la upp en bild på Facebook häromdagen där vi liknar Albert och Herbert. Bilden fick stor uppmärksamhet och många roliga kommentarer! Jag började gräva lite i arkiven för att leta efter fler look-alikes. Detta har alltid roat mej så därför följer här några kollage från förr. Följande slår en ju dock när man sammanställer bilderna:
- Det är roligare att likna nån med mustasch!
- Hur fan har man sett ut egentligen! 😳

Albert & Herbert

Burt Reynolds - The Bandit
"Nu blåser vi snuten", tidernas bästa film! Min bild är faktiskt tagen när vi cruisar genom Arkansas i USA.

Claes Eriksson "Jag vill ha en synth farsan" & Wolverine
Här fick även Rille vara med eftersom han hade så roliga polisonger!

Eric Church
Outlaw country star.

My name is Earl
Min favorit redneck!

Einstein
Ja, vad ska man säga...

Phil Lynott
Jag efterliknade denna legendariska basist i ett allstar-band med bl.a Elvis Presley, Dolly Parton och John Lennon.

Hulk Hogan
Förutom solbrännan känns bilden väldigt snarlik! Eller...

Robinson Crusoe
Inga kommentarer!

Likes

Comments

När jag var liten var jag rätt petig när det gällde mat. Har alltid ätit mycket men mamma försökte ändå stoppa i mej mer grönsaker med inte alltid så lyckat resultat. Vissa saker hade jag helt enkelt fått för mig att jag inte gillade.

När man som jag nu är på turné hälften av årets dagar är ju detta rätt så opraktiskt och därför har jag ändrat inställning!

Kommer väl ihåg en händelse för många år sedan som förändrade mitt synsätt när det gäller mat. När jag och min gode vän Johan André skulle laga grabblunch under min studietid i Malmö insisterade han på att vi skulle ha blodkorv! Hade aldrig ätit det innan och det lät inte särskilt aptitligt, men vad fasen tänkte jag och tuggade på. Det visade sig att jag älskade blodkorv! Då funderade jag: tänk om jag har haft fel hela tiden?!

Sedan dess har jag börjat äta allting! Finns ingen maträtt som jag inte stoppar i mej med god aptit (har dessutom lyckan att inte vara allergisk mot nåt heller). Jag är helt enkelt den enklaste gästen att bjuda på middag (till skillnad från t.ex en trummis som jag har spelat mycket med tidigare. Vill inte nämna några namn men hans namn börjar på M och slutar X!). 😜

Har nu försökt uppfostra mina barn enligt samma princip. De är dock inte lika övertygade och varenda gång jag vid matbordet utbrister "Det blir ändå bara skit av alltihop!" tittar min fru uppgivet på mej samtidigt som min 7-årige son fnissar hysteriskt och min 10-åriga dotter inte vill ha nån mer mat alls! I sakfrågan har jag ändå rätt anser jag!

Just nu är vi på väg till en spelning i Norrköping och snart ska vi stanna för lunch. Hoppas de har raggmunk med fläsk! Fast å andra sidan spelar det inte så stor roll, det blir ändå bara skit av alltihop!

Likes

Comments

Vi började på samma låt! Alltså första låten i alla fall! 😊

Som vanligt var det väldigt kul med mycket folk från hela landet. Många man kände och några man lärt känna. Att dessutom Casanovas, Perikles och Fernandoz oxå var ombord borgade ju för en trevlig afterwork. Eller en jäkla skiva som man oxå skulle kunna utrycka det 😜

Det man slås av när man kommer till Cinderella är att allt är så välplanerat. Trevlig personal kommer och möter oss redan innan man kör ombord och talar om var vi ska parkera, när vi ska spela och hur schemat är upplagt. Det är trevlig stämning ombord och man känner sig välkommen.

Blir kul att komma tillbaka i Mars!

Likes

Comments

Förra året på Viking Lines DansbandsveckaCinderella (som är en av årets höjdpunkter) spelade vi nonstop med Claes Lövgrens. Det var full båt och vi skulle inleda kvällen. Det fanns även en konferencier med som skulle presentera oss inför de förväntansfulla dansarna.

Vi hade redan tidigare bestämt att vi skulle börja med låten "Två hjärtan gick i kras", en rätt så tung shuffle i halvtempo, för att visa var skåpet skulle stå så att säga! Nu är det bara det att samtidigt som jag sätter i mina in-ears så beslutar sig resten av bandet att ändå börja med "Främling" i stället! Detta uppfattar såklart inte jag! Samtidigt som konferenciern strax därpå ropar "en stor applåd för DONNEZ" och trummisen räknar in så ställer jag mig så bredbent jag kan, vrider på full volym och drar loss i gitarr-introt till "Två hjärtan gick i kras". De andra i bandet sneglar med förvånade (och något skräckslagna!) uttryck på mig samtidigt som de börjar spela låten "Främling" mjukt och försiktigt! Med tanke på en viss attitydskillnad på låtarna samt att jag spelade i E-dur och resten i G-dur så måste även den mest tondöve i publiken uppmärksammat en viss dissonans!

En (av många) liknande händelser som har inträffat var en gång när vi skulle spela "Guitar Boogie". Den är lite av mitt paradnummer och ibland hoppar jag till och med ner på dansgolvet och spelar. Det tänkte jag göra även denna gång i introt men återigen hade vi tydligen bytt låt utan min vetskap! När jag svävar som högst upp i luften inser jag att nåt är fel och samtidigt som jag landar nere på dansgolvet börjar bandet spela en helt annan låt! Då var det bara för mig att kravla mig upp på scenen igen och låtsas som om ingenting hade hänt. Folk som såg detta måste ju ha undrat vad jag är för en dåre (med all rätt!). Nåja, vem kommer ihåg en fegis! :)

På söndag är det återigen dags för DansbandsveckanCinderella. Undrar vilken låt vi ska börja med i år?

Likes

Comments

Fick en utmaning på Facebook från Fredrik Svensson (Gitarrzombien) att lista 12 skivor som har gjort ett bestående intryck genom åren. Brukar vanligtvis inte hänga på såna kedjelänkar men musiken och nostalgin tog mig med till gamla minnen om hur allt började för mig (och fortsatte). Här kommer därför 12 skivor som har betytt oerhört mycket gör mig!

1.
Guns N' Roses
Use Your Illusion
Detta dubbelalbum släpptes 1991 då jag var 11 år och precis börjat spela gitarr. Min bror hade dem på vinyl och dessa skivor vände upp och ner på min värld fullkomligt! Jag lyssnade JÄMT på dem och försökte på alla sätt lära mig spela till dem. Under flera år samlade jag på allt med GNR.
Bästa låt: Don't Cry (den var tillräckligt enkel för att lära sig spela)

2.
Ugly KidJoe
America's Least Wanted
Denna platta blandar amerikansk västkust-hårdrock med funkigt basspel och en kaxig attityd! Perfekt för en finnig 13-åring! Där fanns även lägereldshiten "Cats in the cradle".
Bästa låt: Everything About You (som vi spelade i skogsbandet Local Hicks!)

3.
Europe
The Final Countdown
Vem älskar inte denna plattan?! Det luktar hårspray bara man tittar på konvolutet! John Norums gitarrspel är fullkomligt lysande och här staplas hitsen på varandra! Tanken på att dansa tryckare till låten "Carrie" gör en fortfarande knäsvag!
Bästa låt: Rock The Night

4.
Vildsvin
Grisfesten
Denna plattan kom -95, samma år som jag fick moppe. Den blev mitt soundtrack det året. Plattan är en blandning av hårdrock, rap, schlager-refränger, lysande riff och grymma svenska texter (bl.a!). Vi i gänget försökte leva efter låten "Kycklingnudlar Blues". Den plattan är min "vårstädarskiva" och den spelas varje år runt mars när vårkänslorna börjar spritta.
Bästa låt: Schnugg

5.
Gary Moore
Still Got The Blues
Grym rock/bluesplatta som har inspirerat mig mycket!
Bästa låt: Still Got The Blues

6.
Joe Satriani
Surfing With The Alien
Gitarrvirtuosen Joe Satriani gjorde stort intryck på mig som tonåring och jag ägnade många timmar till att lära mig låten "Always With Me, Always With You".
Bästa låt: Satch Boogie

7.
Robben Ford
Talk To Your Daughter
Denna jazz/rockplatta hörde jag första gången på gymnasiet då jag hade bl.a solot till "Help The Poor" i gitarrläxa. Denna skivan har följt med ända sen dess och jag häpnas fortfarande över dess musikaliska kvalitet!
Bästa låt: Help The Poor

8.
Tuck & Patti
Dream
Tuck & Patti är en duo med bara gitarr och sång. Så spelade även jag och min fru i många år och de blev våra stora förebilder. Tuck Andress sätt att hantera en gitarr är dock smått unikt. Han spelar bas, melodi och komp samtidigt! Hans version av "I Wish" är helt otrolig!
Bästa låt: Sitting In Limbo

9.
Extreme
Pornograffitti
Innehåller bl.a den akustiska hitlåten "More Then Words". Denna låten förförde jag min fru till på knagglig målbrottsengelska på en skolshow i 9:an. Resten av plattan är dock mer som de själva beskriver "funky metal feedback". Grymt!
Bästa låt: Get The Funk Out

10.
Brad Paisley
Who Needs Pictures
Brad Paisleys första skiva ändrade helt min inriktning på musik! Detta passade mig som handen i handsken och sedan första gången jag hörde "The Nervous Breakdown" har han varit min största hjälte.
Bästa låt: Long Sermon

11.
Brent Mason
Hot Wired
Studiomusikern Brent Masons soloplatta. Helt enkelt den bästa instrumental-plattan jag nånsin har hört!
Bästa låt: Hot Wired

12.
Eric Church
Caught in the Act (live)
Världens bästa live-platta (enligt mig)! Om man känner sig lite nere eller klen nån dag så blir man genast lite starkare när man hör denna! Kaxig sydstatsdialekt tillsammans med tunga rockgitarrer får adrenalinet att pumpa!
Bästa låt: Jack Daniels (live)

Håller ni med mej? Kommentera gärna vad som är era favoriter!

Nedan följer en Spotifylista med musiken.

Likes

Comments

Jajamen! Ni läste rätt! Man har ju hunnit med ett och annat! Har faktiskt haft ett finger med i spelet i ett flertal olika musikaler.

Senast när familjen var på semester på Mallorca i september 2016. På hotellet var det underhållning varje kväll och ena kvällen framfördes musikalen "Mama Mia". I föreställningen behövdes det några stand-in som skulle medverka i showen. Gissa vem som fick hoppa in?! Jag och en annan pappa blev övertalade att delta och efter en stunds övervägande var det bara att svepa sin gin och tonic och följa med. Jag fick spela rollen som prästen som viger paret i slutet. Iklädd prästkopa, sandaler och en bibel i handen stegade jag in i finalnumret och gjorde entré. Stor succé (enligt mina barn i alla fall)! Nåja, en hotellshow med playbackbakgrunder inför halvfulla turister på en medelhavsö är kanske inte min största bedrift, men roligt var det i alla fall!

Min första kontakt med musikalvärlden var dock på gymnasiet då vi satte upp musikalen "Fame" på Konserthusteatern i Karlskrona. Jag hade en av huvudrollerna. Med långt bakåtslickat, svartfärgat hår i hästsvans och med uppknäppt röd sidenskjorta spelade jag rollen som den latinamerikanske Joe Vegas. Mitt stora solonummer var låten "Styv och stel" uppbackad av Emanuel Jonsson, Marcus Lundell och Calle Henningsson. Vår musikal spelade flera föreställningar för ett fullsatt konserthus och vi fick fina recensioner. Detta var oxå startskottet för flera andra elever som senare gick vidare inom musikal och teater och fick riktiga karriärer tex Lisette Pagler, Andreas Eldeen och Sofia Andersson.

Senare blev jag musiklärare på Estetiska programmet i Karlskrona (där jag tidigare varit elev) och fick då förmånen att vara producent för tre stora musikaluppsättningar, "The Wiz", "Rent" och "The Wedding Singer". Detta fick oxå uppmärksamhet i både tidningar, radio och lokal-TV och det blev tre fantastiska föreställningar som jag är mycket stolt över att ha varit en del av. Även här blev detta startskottet för flera elever som på olika sätt valt att gå vidare inom musik, dans och teater.

Att göra stora uppsättningar med en ensemble på 70-80 personer som jobbar hårt för ett gemensamt mål blir minnen för livet (förhoppningsvis goda, i alla fall mestadels!). Så är det i alla fall för mig!

Likes

Comments

YouTube
Mikael Strömqvist