Header
Om livet på turné, att vara pappa och den ädla konsten att dricka kaffe.

För min del har 2017 varit ett fantastiskt år! Förutom alla goda skratt med grabbarna i Donnez-gänget och en massa spelningar följer här några minnesvärda händelser.

Grammis-galan. Året började bra med vi blev nominerade till en Grammis för skivan ”Många Långa Mil”. Fantastisk gala med fest och kändismingel på hotell Grand Central i Stockholm.


Körkort. Den 14 februari (Alla Hjärtans Dag) tog jag mitt lastbilskort. Sen dess har det blivit ”många långa mil” bakom ratten i turné-bussen. 😊


Ny turné-buss. Den efterlängtade turné-bussen dök äntligen upp! Den har väckt stor uppståndelse och uppmärksamhet och har bland annat synts i både svenska och europeiska Mercedes-reklamer. Man känner sig lite extra ball oxå när man parkerat, fäller utan sidan och tänder det blåa neonljuset undertill.


TV. I början av sommaren var vi inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon, bland annat med anledning av den nya Donnez-bussen. Vi passade även på att spela några låtar. Under hösten medverkade vi oxå i Bingolotto där vi förutom våra egna låtar även agerade husband och spelade bingomusik.


Ny skiva. Skivan ”Akta Dig För Svärmor” släpptes i juni. Även denna skiva är faktiskt Grammis-nominerad så i början av februari blir det åter dags att dra på sig gala-kostymen!


Ny gitarr. Jag fick en helt ny custom-byggd gitarr som spons från fantastiska Högberg Specialgitarrer.


Nominerad som ”Årets Musiker” på Guldklaven-galan i Malung. En dröm som gick i uppfyllelse!


Utsedd till ”Årets Musiker” vid Guldklaven-galan i Malung! Vad ska man säga? En av de största musikaliska händelserna i mitt liv! Otroligt stolt och tacksam!


Brad Paisley. Att få hänga med min största musikaliska förebild en hel eftermiddag i Stockholm och dricka kaffe och besöka musikaffärer är smått overkligt! Det här är oxå en av de absolut största händelserna som hänt mig!


Guitar Geeks. En av landets största podcasts om gitarrister, gitarrer, förstärkare med mera. En stor ära att få vara gäst i denna podcast-serie som haft många namnkunniga gäster som bland andra Jojje Wadenius, Roffe Wikström, Johan Norberg, Dregen, Oz Noy, Mike Stern med många flera.


Förutom detta har jag fått möjligheten att medverka på några andra produktioner, bland annat Dansbandskungen.

Stort tack till alla som varit med och bidragit till ett så händelserikt år!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

1992, 12 år gammal, skulle jag göra mitt första offentliga framträdande på gitarr. Jag skulle spela ”Stilla natt” tillsammans med en kompis på skolans Lucia-tåg. Vi gick i årskurs 6 på Strömsbergsskolan och Lucia-tåget var mycket högtidligt. Alla föräldrar, syskon, släkt och vänner hade samlats i skolans matsal.

I början gick allt bra men efter ett par sånger svimmar min kompis (vi kan kalla honom Feffan!). Han faller handlöst rakt fram och lyckas pricka scenkanten med näsan med kraftig näsblod som följd. Detta blev startskottet för en svimnings-parad! Fröken fick hämta en stol till Lucian som, efter att ha svajat en stund, fick sitta ner resten av framträdandet. Snart föll även en av de blodstänkta tärnorna längst fram och strax därefter segnade även en och annan stjärngosse-strut ner längst bak. Mitt gitarrstycke fick således skjutas upp.

Jag fick dock chansen att spela upp det efter fikastunden, då med min kompis (Feffan) bredvid mig med näsan full av papperstussar! När jag ringer upp och konfronterar honom om detta 25 år senare påstår han att han inte ens hade börjat spela gitarr vid den tidpunkten och att jag kommer ihåg fel! Han fick förmodligen en liten hjärnskakning på köpet, det var trots allt en rejäl smäll! 😊. Sant är i alla fall att det liknade mer ett plockepinn med levande ljus än ett Lucia-tåg. Feffans näsa har läkt ihop idag.

Ett annat smått traumatiskt minne från Lucia är när jag skulle hålla mitt första egna Lucia-tåg. 2005 var jag precis nyexaminerad musiklärare och jobbade en termin på Dalslundskolan i Åkarp utanför Malmö.

Högstadiekören och jag hade övat hela terminen och jag hade lärt mig alla sångerna på piano så att jag kunde spela med i sångstämmorna. På Lucia-dagen var det mycket förberedelse och jag och skolans vaktmästare riggade elpiano med lång förlängningssladd i skolans gymnastikhall. Även dynor och bänkar för alla att sitta på i den tidiga ottan. Sen samlades hela skolan för att bevittna Lucia-tåget. Lite smånervöst tänder vi alla stearinljusen och skrider in till ”Natten går tunga fjät”, jag med en akustisk gitarr tätt efter siste tomtenissen. Väl framme inför alla ska vi nu påbörja resten av repertoaren och jag sätter mig vid elpianot. Det är då jag upptäcker att när man släcker ner i gymnastiksalen så bryter man även strömmen, som i detta fall skulle försörja mitt elpiano! Efter några mycket långa (läs MYCKET LÅNGA) ögonblick så inser jag att jag får leda resten av Lucia-tåget med min gitarr, till stor förvåning för skolkören. Vi lyckades dock genomföra Lucia-tåget på ett fint sätt men det var lite svettigt en stund!

En annan Lucia-tradition har vi i Donnez. Vi går alltid Lucia-tåg när vi spelar på Granbacken i Löberöd i december. Inte lika traumatiskt för oss men förmodligen för den stackars publiken!

Likes

Comments

En kopp kaffe på maten är bland det bästa jag vet! Det enda som slår det är en påtår på kaffet. Nu har jag en idé på ett sätt att spara in en massa tid i vardagen.

Genom att ta den första koppen kaffe samtidigt som man äter maten så kan man på detta sätt gå direkt till påtåren efter maten. En kopp kaffe tar i genomsnitt ca 5 min att dricka. Räknar man då med att man äter 2 gånger om dagen (5+5=10 min) alla dagar i veckan så sparar man alltså in 70 minuter i veckan. 70 minuter x 52 veckor = 3640 min. Det blir alltså 60 timmar om året! 2,5 dygn!!

På motsvarande tid (60 timmar) kan man bli Ekonomiassistent (Sensus studieförbund , flera orter), läsa in jägarexamen (det har jag redan gjort) eller spela ännu mer gitarr! I vilket fall som helst känner jag mig sjukt effektiv efter denna revolutionerande upptäckt!

Likes

Comments

Många är milen då man har suttit bakom ratten med rösten från GPS:en som enda sällskap. Framför allt jag som knappt ens hittar hem (läs tidigare inlägg) http://nouw.com/mickedas/alla-vagar-gar-till-goteborg-30378602
Den rösten har nästan blivit lite som en vän. Till och med lite sexig faktiskt!

Häromdagen uppdaterade jag min telefon och satte mig sedan att köra. Då var det helt plötsligt någon helt annan som började prata! Bara så där! Det kändes sorgligt att skiljas från den välbekanta rösten utan ett farväl!

Den nya tanten har dessutom dålig attityd! Det är något med rösten som provocerar. Säger hon ”Sväng vänster” vill man ju inget hellre än att svänga höger. Säger hon dessutom ”Gör en U-sväng NU!” då vägrar man ju totalt och kör definitivt rakt fram! Det går inte att komma här och domdera hur som helst! Man kan i alla fall be snällt tycker jag!

Detta är ju dumheter inser jag såklart (fast jag blir provocerad!). Det är ungefär lika dumt som att skrika oförskämdheter till Siri, Apple’s inbyggda röst som kan utföra vissa funktioner i telefonen. Men roligt är det! Framför allt om man är lite för trött och uttråkad (vilket såklart inte har hänt mig utan jag har bara fått det berättat för mig!!!). Om allt som sades till Siri registrerades och kunde spelas upp igen skulle man förmodligen skratta hejdlöst och rodna om vartannat! Snacka om #metoo!

Likes

Comments

Lika trevligt som det alltid är att kliva ombord på kryssningsfärjorna första dagen, lika skönt är det att att komma i land igen två dygn senare. Denna gången har vi spelat på Birka Cruises mellan Stockholm och Åbo. Det är en ren och skär nöjesbåt där inga fordon kan åka med. Det är istället taxfree, dans och casino som är grejen.

Den stora fördelen med att komma ombord är att man får en egen hytt med egen toalett och obegränsat med mat och kaffe i mässen. När man väl har spelat färdigt för kvällen behöver man heller inte packa ner all utrustning. Istället hinner man utbyta en och annan rövarhistoria med det andra bandet ombord och man kan sitta ner och snacka lite med folk och kanske ta en öl i baren. Nackdelen är att man slutar spela sent på kvällen och att det lätt råkar bli fler än en öl i baren! Men om någon ser trött ut dagen efter så skyller vi alltid det på att det är så torr luft på båten. 😊

Nu är det inte bara dekadens ombord utan det har även hunnits med en runda på gymmet, lite gitarraffärs-mys när vi stod still i Stockholm och inhandling av fler kallingar som jag lite snöpligt nog räknat fel på i packningen.

Strax dax att flyga hem vilket innebär att denna turnén har innehållit de flesta färdsätt, tåg, buss, flyg och färja vilket är bra för då hinner man reflektera lite och skriva ett och annat blogginlägg.

I början av december är det dags för nästa kryssning på Cinderella, Viking Line. Då ska det bli skönt att kliva ombord igen med egen hytt, egen toalett och fri tillgång till mat och kaffe.

Foto: Chri Joge

Likes

Comments

Märklig titel, eller hur? Det här är namnen på några gitarrfills (jag har döpt dom själv) som jag brukar använda på låten "Många långa mil".

Pilbågen är lättast och går helt enkelt ut på att dra ut tjocka E-strängen en bra bit från greppbrädan och släppa den med en snärt, precis en pilbåge. Låter förjäkligt faktiskt! Fast vid rätt tillfälle under ett break till exempel kan det bli en cool effekt.

Tjutaren har jag nog inte kommit på namnet på själv. Läste nånstans att bl.a "The Ark" brukade kalla detta oljud för tjutare. Det går helt enkelt ut på att spela två toner samtidigt som ligger ett tonsteg från varandra och sedan benda upp den lägsta tonen till den högsta. På vägen dit passerar man då några otäcka dissonanser och intervall som mer för tankarna till en häxa med magknip. Detta är inte licket som går hem för den ensamme gitarristen vid lägerelden.

Sist men definitivt inte minst är kulsprutan. Den kallar jag så för att den är lätt att spela i ett rasande tempo (även om just denna låten inte går så fort). Den bygger på pulloffs och lösa strängar (enkelt förklarat så slår högerhanden an en sträng men vänsterhanden hinner spela tre toner innan nästa anslag). På så sätt låter det mycket svårare än vad det egentligen är. Detta är en teknik som bl.a Brad Paisley använder sig mycket av. Snabba åttondelstrioler i ett snabbt tempo helt enkelt.

Kolla in videon nedan för att höra hur det låter.

Likes

Comments

I perioder har jag lätt för att börja blöda näsblod, speciellt när jag är lite förkyld. I min tonår fick jag till och med bränna blodkärlen i näsan för att de blödde så lätt, en högst oangenäm upplevelse.

Ibland händer det, fast ganska sällan, att jag får näsblod på scen. Detta hände dock igår när jag spelade munspel på en låt. Just när man spelar munspel flyttar man händerna mycket vilket medföljde att jag smetade ut allt blod i hela ansiktet! Ett tag kände jag mig som Gene Simmons i Kiss när han spottar blod över hela scenen eller möjligen som en boxare som har fått hårt motstånd! Det såg så klart mycket värre ut än det var men folk i publiken kom fram med papper och ett glas med vatten efter denna skräckupplevelse (deras alltså).

I låten efter smet jag ut bakom scenen och sköljde av ansiktet efter blodsutgjutelsen och stoppade i blodstoppande vadd i näsan som jag alltid har med mig upp på scenen. Det är min fru som har handlat det till mig eftersom hon vet att jag är en känslig kille innerst inne (i näsan i alla fall!). Strax därefter skulle jag sjunga med snoken tilltäppt av fettvadd. Det blev låten "Ock And Oll Is King"!

Imorgon ska vi spela i direktsändning TV i Bingolotto. Spännande att se om näsan håller! 😜

Likes

Comments

Härom dagen hade jag lång kvalitetstid med mig själv (ånej, inget snuskigt!). Jag bestämde mig för att försöka fixa till en buckla på min Cheva pickup. Den går under namnet "Idas buckla". Det var nämligen min fru som parkerat bilen innan jag följande dag backade ut den och krockade med en grön sandlåda! Eller om möjligen sandlådan krockade med mig? Det borde nästan vara så! Nåja, det kanske var mitt eget fel oxå. Lite.

I vilket fall som helst bestämde jag mig för att skruva av underskärmen på pickupen vilket tog nån timme och flera koppar kaffe för att sedan inse att det inte skulle hjälpa mig det minsta. Istället gav jag mig på att under motorhuven avlägsna batteri och luftburk vilket tog ytterligare en stund. Där hittade jag till slut ett ställe där jag kunde trycka tillbaka bubblan lite grann. Tyvärr var den mitt i ett veck så bubblan åkte tillbaka lika fort. Lite mindre tyckte jag bucklan var trots allt ända tills jag monterat tillbaka alla delar efter mycket om och men. Då ser jag att bubblan har bubblat tillbaka igen och är definitivt inte mindre!

Nåja, bucklor är väl precis som gamla ärr, ett bevis på att det används samt ett litet minne på vägen. Så den får helt enkelt sitta kvar. Arbetet var inte heller i onödan då jag fick både frisk luft, koffein och lite olja på händerna. Billig terapi helt enkelt! 😊

Likes

Comments

Jag har ett stort pedalbord när jag spelar i Donnez. Det är stort, tungt och tar mycket plats. Pedalbordet fraktar jag i en stor brun koffert från 70-talet. Mina bandmedlemmar mobbar mig för mitt val av transportväska men jag är benhård på att ha den kvar! Vintage-case är det enda rätta anser jag!

"Måste du alla de där knapparna" är en vanlig fråga jag får när vi är ute och spelar. Svaret är nej, det behöver jag inte. Men det är roligare! Varje pedal ändrar ljudet på något sätt och bidrar till en helhet. Just nu har jag rensat bort allt överflödigt och har bara precis det jag använder. Nåja, det jag tycker är roligt att använda i alla fall. 😊Många musiker använder sig av multieffekter och förprogrammerade ljud som låter likadant varje kväll. Jag kan istället välja att addera eller dra ifrån en pedal för att gå lite på dagskänslan. Helt plötsligt får en låt ett helt nytt sound! Detta är inte alltid av godo! Men det blir lite mer spännande. Man kan heller inte stå och sova utan man måste aktivt trycka in rätt pedal vid rätt tillfälle. Ett moment som alltsom oftast blir rätt men långt ifrån alltid! Spänning i vardagen helt enkelt! 😊
Byter man sedan ut en pedal eller ändrar ordning på dem blir allt helt annorlunda. "A never ending story" alltså och det är just det jag gillar. Man blir aldrig helt färdig.

Min motfråga till alla som ifrågasätter mina många pedaler är "Måste du ha en hel garderob full med kläder hemma? Det räcker ju med en overall för att inte vara naken!" Det är oxå sant men det blir liksom lite roligare om man då och då byter strumpor eller kanske till och med tar på sig en färgglad skjorta.

För den riktigt nördige kommer här en fullständig genomgång av mitt pedalbord som det ser ut just nu. Förmodligen har det ändrats redan nästa vecka! 😊

1. Line 6 Relay G30. Mottagare för den trådlösa gitarrsignalen.
2. Peterson Strobostomp. Stämapparat.
3. RC Boost från Xotic. Overdrive.
4. Ego Comp från Wampler. Kompressor.
5. Spark från TC Electronics. Boost.
6. Little Green Wonder från Mad Professor. Dist/overdrive (används tex till Olles Grill).
7. Tumnus från Wampler. Overdrive/dist (används till de flesta snabbare låtar).
8. EP Booster från Xotic. Boost (höjer volymen vid tex ett solo).
9. Boss FV 500. Volympedal.
10. Skull Custom Switch från Tinypedals. Coolaste pedalen! Används för att byta mellan olika delay. Fast mest är den cool!
11. Flashback x4 från TC Electronics. Digitaldelay.
12. Echo Shifter från Ibanez. Analogdelay.
13. Vibe Thing från Tinypedals. Ger en skön vibe helt enkelt.
14. Rymdklang från Tinypedals. Fantastiskt reverb!
15. Tremolo från Tinypedals. Höjer och sänker volymen i ett rytmiskt mönster.

Likes

Comments

Nyligen var jag på konsert med Brad Paisley på Gröna Lund (läs tidigare inlägg). Som jag tidigare har skrivit så råkade jag hamna på samma bild som honom på ett högst olämpligt sätt. Det är dessutom han som har lagt ut bilden på nätet!

I ett av sina gitarrsolon flyger Paisley ner från scenen och ställer sig framför publikhavet precis där jag står två meter från kravallstaketet. Jag ser en massa fotografer komma fram och jag använder då hela min längd och kroppsspråk för att förmedla vilken grym konsert vi är på. Jag sträcker upp högra armen för att göra rock n roll-tecknet, när man håller ut pekfinger och lillfinger. Jag som annars har rätt bra kontroll på mina fingrar får mitt i upphetsningen plötsligt upp fel finger och endast långfingret flyger upp. Det hinner kanske gå en halv sekund innan jag har korrigerat mitt misstag och jag hinner tänka: "Vad i hela friden gjorde jag nu?!"

Dagen efter finner jag följande bild på Brad Paisley's Twitter och Instagram. Bläddra ner för att zooma in.

Till vänster om Brad's hatt står jag och räcker finger! Oops! 😳

Dagen efter konserten hade jag den stora äran att träffa Brad. Jag visade honom då bilden, försökte förklara mig och bad om ursäkt. Brad, som inte tittat så noga på bilden tidigare, skrattade hjärtligt och skickade med stor entusiasm runt min telefon med den inzoomade bilden.

Jaja, det blir inte alltid helt rätt men det är oftast misstagen som är roliga att skratta åt! 😊

Likes

Comments

YouTube
Mikael Strömqvist