Header
Om livet på turné, att vara pappa och den ädla konsten att dricka kaffe.

Idag steg jag upp 05:30 för att ta mig från Karlskrona till Jönköping där Donnez-bussen skulle möta upp för att köra vidare till kvällens spelning i Värmland.

När jag sitter på första tåget och är ca 1 km från stationen slutar tåget helt plötsligt att fungera och vi rullar så sakteliga ljudlöst fram, nästan till perrongen men inte riktigt! Man kan liksom se den från fönstret! Där blir vi sittande tillräckligt länge för att alla ska missa sina anslutningståg.

SJ erbjuder ju dock den fina tjänsten att de bokar om biljetten och skickar ut nya via SMS. Glad som en speleman blir man när man ser att man har fått en ungdomsbiljett (20-25)! Man tackar!

Nu sitter jag här äntligen i turné-bussen efter 1 buss och 3 tåg, 1 timme försenad men minst 12 år yngre!

  • 156 readers

Likes

Comments

Jag och min kompis Martin la upp en bild på Facebook häromdagen där vi liknar Albert och Herbert. Bilden fick stor uppmärksamhet och många roliga kommentarer! Jag började gräva lite i arkiven för att leta efter fler look-alikes. Detta har alltid roat mej så därför följer här några kollage från förr. Följande slår en ju dock när man sammanställer bilderna:
- Det är roligare att likna nån med mustasch!
- Hur fan har man sett ut egentligen! 😳

Albert & Herbert

Burt Reynolds - The Bandit
"Nu blåser vi snuten", tidernas bästa film! Min bild är faktiskt tagen när vi cruisar genom Arkansas i USA.

Claes Eriksson "Jag vill ha en synth farsan" & Wolverine
Här fick även Rille vara med eftersom han hade så roliga polisonger!

Eric Church
Outlaw country star.

My name is Earl
Min favorit redneck!

Einstein
Ja, vad ska man säga...

Phil Lynott
Jag efterliknade denna legendariska basist i ett allstar-band med bl.a Elvis Presley, Dolly Parton och John Lennon.

Hulk Hogan
Förutom solbrännan känns bilden väldigt snarlik! Eller...

Robinson Crusoe
Inga kommentarer!

  • 176 readers

Likes

Comments

När jag var liten var jag rätt petig när det gällde mat. Har alltid ätit mycket men mamma försökte ändå stoppa i mej mer grönsaker med inte alltid så lyckat resultat. Vissa saker hade jag helt enkelt fått för mig att jag inte gillade.

När man som jag nu är på turné hälften av årets dagar är ju detta rätt så opraktiskt och därför har jag ändrat inställning!

Kommer väl ihåg en händelse för många år sedan som förändrade mitt synsätt när det gäller mat. När jag och min gode vän Johan André skulle laga grabblunch under min studietid i Malmö insisterade han på att vi skulle ha blodkorv! Hade aldrig ätit det innan och det lät inte särskilt aptitligt, men vad fasen tänkte jag och tuggade på. Det visade sig att jag älskade blodkorv! Då funderade jag: tänk om jag har haft fel hela tiden?!

Sedan dess har jag börjat äta allting! Finns ingen maträtt som jag inte stoppar i mej med god aptit (har dessutom lyckan att inte vara allergisk mot nåt heller). Jag är helt enkelt den enklaste gästen att bjuda på middag (till skillnad från t.ex en trummis som jag har spelat mycket med tidigare. Vill inte nämna några namn men hans namn börjar på M och slutar X!). 😜

Har nu försökt uppfostra mina barn enligt samma princip. De är dock inte lika övertygade och varenda gång jag vid matbordet utbrister "Det blir ändå bara skit av alltihop!" tittar min fru uppgivet på mej samtidigt som min 7-årige son fnissar hysteriskt och min 10-åriga dotter inte vill ha nån mer mat alls! I sakfrågan har jag ändå rätt anser jag!

Just nu är vi på väg till en spelning i Norrköping och snart ska vi stanna för lunch. Hoppas de har raggmunk med fläsk! Fast å andra sidan spelar det inte så stor roll, det blir ändå bara skit av alltihop!

  • 278 readers

Likes

Comments

Vi började på samma låt! Alltså första låten i alla fall! 😊

Som vanligt var det väldigt kul med mycket folk från hela landet. Många man kände och några man lärt känna. Att dessutom Casanovas, Perikles och Fernandoz oxå var ombord borgade ju för en trevlig afterwork. Eller en jäkla skiva som man oxå skulle kunna utrycka det 😜

Det man slås av när man kommer till Cinderella är att allt är så välplanerat. Trevlig personal kommer och möter oss redan innan man kör ombord och talar om var vi ska parkera, när vi ska spela och hur schemat är upplagt. Det är trevlig stämning ombord och man känner sig välkommen.

Blir kul att komma tillbaka i Mars!

  • 297 readers

Likes

Comments

Förra året på Viking Lines DansbandsveckaCinderella (som är en av årets höjdpunkter) spelade vi nonstop med Claes Lövgrens. Det var full båt och vi skulle inleda kvällen. Det fanns även en konferencier med som skulle presentera oss inför de förväntansfulla dansarna.

Vi hade redan tidigare bestämt att vi skulle börja med låten "Två hjärtan gick i kras", en rätt så tung shuffle i halvtempo, för att visa var skåpet skulle stå så att säga! Nu är det bara det att samtidigt som jag sätter i mina in-ears så beslutar sig resten av bandet att ändå börja med "Främling" i stället! Detta uppfattar såklart inte jag! Samtidigt som konferenciern strax därpå ropar "en stor applåd för DONNEZ" och trummisen räknar in så ställer jag mig så bredbent jag kan, vrider på full volym och drar loss i gitarr-introt till "Två hjärtan gick i kras". De andra i bandet sneglar med förvånade (och något skräckslagna!) uttryck på mig samtidigt som de börjar spela låten "Främling" mjukt och försiktigt! Med tanke på en viss attitydskillnad på låtarna samt att jag spelade i E-dur och resten i G-dur så måste även den mest tondöve i publiken uppmärksammat en viss dissonans!

En (av många) liknande händelser som har inträffat var en gång när vi skulle spela "Guitar Boogie". Den är lite av mitt paradnummer och ibland hoppar jag till och med ner på dansgolvet och spelar. Det tänkte jag göra även denna gång i introt men återigen hade vi tydligen bytt låt utan min vetskap! När jag svävar som högst upp i luften inser jag att nåt är fel och samtidigt som jag landar nere på dansgolvet börjar bandet spela en helt annan låt! Då var det bara för mig att kravla mig upp på scenen igen och låtsas som om ingenting hade hänt. Folk som såg detta måste ju ha undrat vad jag är för en dåre (med all rätt!). Nåja, vem kommer ihåg en fegis! :)

På söndag är det återigen dags för DansbandsveckanCinderella. Undrar vilken låt vi ska börja med i år?

  • 364 readers

Likes

Comments

Fick en utmaning på Facebook från Fredrik Svensson (Gitarrzombien) att lista 12 skivor som har gjort ett bestående intryck genom åren. Brukar vanligtvis inte hänga på såna kedjelänkar men musiken och nostalgin tog mig med till gamla minnen om hur allt började för mig (och fortsatte). Här kommer därför 12 skivor som har betytt oerhört mycket gör mig!

1.
Guns N' Roses
Use Your Illusion
Detta dubbelalbum släpptes 1991 då jag var 11 år och precis börjat spela gitarr. Min bror hade dem på vinyl och dessa skivor vände upp och ner på min värld fullkomligt! Jag lyssnade JÄMT på dem och försökte på alla sätt lära mig spela till dem. Under flera år samlade jag på allt med GNR.
Bästa låt: Don't Cry (den var tillräckligt enkel för att lära sig spela)

2.
Ugly KidJoe
America's Least Wanted
Denna platta blandar amerikansk västkust-hårdrock med funkigt basspel och en kaxig attityd! Perfekt för en finnig 13-åring! Där fanns även lägereldshiten "Cats in the cradle".
Bästa låt: Everything About You (som vi spelade i skogsbandet Local Hicks!)

3.
Europe
The Final Countdown
Vem älskar inte denna plattan?! Det luktar hårspray bara man tittar på konvolutet! John Norums gitarrspel är fullkomligt lysande och här staplas hitsen på varandra! Tanken på att dansa tryckare till låten "Carrie" gör en fortfarande knäsvag!
Bästa låt: Rock The Night

4.
Vildsvin
Grisfesten
Denna plattan kom -95, samma år som jag fick moppe. Den blev mitt soundtrack det året. Plattan är en blandning av hårdrock, rap, schlager-refränger, lysande riff och grymma svenska texter (bl.a!). Vi i gänget försökte leva efter låten "Kycklingnudlar Blues". Den plattan är min "vårstädarskiva" och den spelas varje år runt mars när vårkänslorna börjar spritta.
Bästa låt: Schnugg

5.
Gary Moore
Still Got The Blues
Grym rock/bluesplatta som har inspirerat mig mycket!
Bästa låt: Still Got The Blues

6.
Joe Satriani
Surfing With The Alien
Gitarrvirtuosen Joe Satriani gjorde stort intryck på mig som tonåring och jag ägnade många timmar till att lära mig låten "Always With Me, Always With You".
Bästa låt: Satch Boogie

7.
Robben Ford
Talk To Your Daughter
Denna jazz/rockplatta hörde jag första gången på gymnasiet då jag hade bl.a solot till "Help The Poor" i gitarrläxa. Denna skivan har följt med ända sen dess och jag häpnas fortfarande över dess musikaliska kvalitet!
Bästa låt: Help The Poor

8.
Tuck & Patti
Dream
Tuck & Patti är en duo med bara gitarr och sång. Så spelade även jag och min fru i många år och de blev våra stora förebilder. Tuck Andress sätt att hantera en gitarr är dock smått unikt. Han spelar bas, melodi och komp samtidigt! Hans version av "I Wish" är helt otrolig!
Bästa låt: Sitting In Limbo

9.
Extreme
Pornograffitti
Innehåller bl.a den akustiska hitlåten "More Then Words". Denna låten förförde jag min fru till på knagglig målbrottsengelska på en skolshow i 9:an. Resten av plattan är dock mer som de själva beskriver "funky metal feedback". Grymt!
Bästa låt: Get The Funk Out

10.
Brad Paisley
Who Needs Pictures
Brad Paisleys första skiva ändrade helt min inriktning på musik! Detta passade mig som handen i handsken och sedan första gången jag hörde "The Nervous Breakdown" har han varit min största hjälte.
Bästa låt: Long Sermon

11.
Brent Mason
Hot Wired
Studiomusikern Brent Masons soloplatta. Helt enkelt den bästa instrumental-plattan jag nånsin har hört!
Bästa låt: Hot Wired

12.
Eric Church
Caught in the Act (live)
Världens bästa live-platta (enligt mig)! Om man känner sig lite nere eller klen nån dag så blir man genast lite starkare när man hör denna! Kaxig sydstatsdialekt tillsammans med tunga rockgitarrer får adrenalinet att pumpa!
Bästa låt: Jack Daniels (live)

Håller ni med mej? Kommentera gärna vad som är era favoriter!

Nedan följer en Spotifylista med musiken.

  • 325 readers

Likes

Comments

Jajamen! Ni läste rätt! Man har ju hunnit med ett och annat! Har faktiskt haft ett finger med i spelet i ett flertal olika musikaler.

Senast när familjen var på semester på Mallorca i september 2016. På hotellet var det underhållning varje kväll och ena kvällen framfördes musikalen "Mama Mia". I föreställningen behövdes det några stand-in som skulle medverka i showen. Gissa vem som fick hoppa in?! Jag och en annan pappa blev övertalade att delta och efter en stunds övervägande var det bara att svepa sin gin och tonic och följa med. Jag fick spela rollen som prästen som viger paret i slutet. Iklädd prästkopa, sandaler och en bibel i handen stegade jag in i finalnumret och gjorde entré. Stor succé (enligt mina barn i alla fall)! Nåja, en hotellshow med playbackbakgrunder inför halvfulla turister på en medelhavsö är kanske inte min största bedrift, men roligt var det i alla fall!

Min första kontakt med musikalvärlden var dock på gymnasiet då vi satte upp musikalen "Fame" på Konserthusteatern i Karlskrona. Jag hade en av huvudrollerna. Med långt bakåtslickat, svartfärgat hår i hästsvans och med uppknäppt röd sidenskjorta spelade jag rollen som den latinamerikanske Joe Vegas. Mitt stora solonummer var låten "Styv och stel" uppbackad av Emanuel Jonsson, Marcus Lundell och Calle Henningsson. Vår musikal spelade flera föreställningar för ett fullsatt konserthus och vi fick fina recensioner. Detta var oxå startskottet för flera andra elever som senare gick vidare inom musikal och teater och fick riktiga karriärer tex Lisette Pagler, Andreas Eldeen och Sofia Andersson.

Senare blev jag musiklärare på Estetiska programmet i Karlskrona (där jag tidigare varit elev) och fick då förmånen att vara producent för tre stora musikaluppsättningar, "The Wiz", "Rent" och "The Wedding Singer". Detta fick oxå uppmärksamhet i både tidningar, radio och lokal-TV och det blev tre fantastiska föreställningar som jag är mycket stolt över att ha varit en del av. Även här blev detta startskottet för flera elever som på olika sätt valt att gå vidare inom musik, dans och teater.

Att göra stora uppsättningar med en ensemble på 70-80 personer som jobbar hårt för ett gemensamt mål blir minnen för livet (förhoppningsvis goda, i alla fall mestadels!). Så är det i alla fall för mig!

Likes

Comments

Vilket år det har varit! Svårt att ens komma ihåg alla höjdpunkter! Här är i alla fall några topphändelser.

Vi har spelat ca 170 spelningar med Donnez. Med tanke på att jag byter strängar ungefär var fjärde spelning innebär det att jag har bytt ca 255 strängar! Detta är oxå året när en stor pojkdröm hände och vi fick åka till USA för att spela. En kväll var vi ute på en riktig rock/country-klubb och eftersom vi kände en av musikerna i bandet på klubben insisterade de på att vi skulle komma upp och gästspela. Helt oförberett klev vi upp på scenen och körde ett par låtar. Det lät inte fantastiskt men det kändes fantastiskt! Gigat på en klassisk amerikansk beer joint, check!

Jag mötte även en ny god vän i Stig Lindell, som producerade vår skiva "Många långa mil". Under ett par dagar (och nätter) spelade vi in gitarrer och löste världsproblem i de värmländska skogarna nära norska gränsen. Stig var även med när vi spelade på Bingolotto senare under våren. Skivan är dessutom Grammis-nominerad i kategorin "Årets dansband"!

Under våren förverkligade jag oxå en annan dröm, nämligen min pickup som jag köpte. Ända sedan frun och jag var i USA första gången har vi velat ha en sån. Den har vi haft mycket glädje och nytta av (tex när man ska klippa häcken) och där brukar vi sitta på flaket och dricka kaffe och lyssna på country!

Jag hade den stora äran att få delta i FUZZ Guitar Show, Skandinaviens största gitarrmässa. Där satt jag i Handbender Swedens monter och demade Handbender, en svensk fantastisk uppfinning. Måste medge att jag kände mig lite mallig där jag satt med en stor rollup med en bild på mig. Det var full rulle hela dagen och i montern bredvid hängde Micke Nord och Jojje Wadenius.

Donnez var nominerade till "Årets Band"Guldklavengalan i Malung. Vi hade en fantastisk spelkväll med Sannex under Dansbandsveckan och jag lyckades med konststycket att spräcka mina jeansshorts under vårt framträdande i Grönlandsparken. De såldes senare till högstbjudande!

Jag blev inbjuden till Gitarrzombien (vilket är en stor grej för mej!) för att prata om turné-liv, liveljud, gitarrer, förstärkare och prylar.

http://gitarrzombien.blogspot.se/search?updated-max=2016-10-07T15:41:00%2B02:00&max-results=7&start=7&by-date=false

Förutom allt detta har jag varit på en mycket skön solsemester med familjen på Mallorca där jag fick medverka i en musikal (mer om detta kommer snart i bloggen), träffat många nya och gamla spelkompisar, mött dansare och arrangörer i Sverige, Norge, Finland och USA. Dessutom har jag ju startat min blogg! Bra år helt enkelt! Slå det 2017 om du kan! :)

Likes

Comments

Min fru och jag har en alldeles speciell tradition den 10 december varje år då Nobelpriset delas ut. Under den tv-sända Nobelmiddagen klär vi upp oss i festkläder, lagar till trerätters (minst) och sätter oss tillrätta i soffan. Det brukar vara en intressant sändning som varvas med bra underhållning.

Sedan har vi ju en speciell grej att man måste skåla och dricka snaps varje gång kungen skymtar förbi i TV-rutan. Det brukar bli en mycket trevlig kväll! 2014 var han dock i bild ovanligt mycket! 😬

Ikväll missar vi tyvärr vår tradition eftersom jag är iväg och spelar. Men det finns ju SVT play som väl är! 😜

Skål för knugen!

Likes

Comments

Jag får ofta beröm av publiken för att jag lever mig in i musiken och ser ut att ha roligt. Det är för att jag har det roligt när jag spelar! Även en dålig spelkväll är ändå rolig!

Jag brukar tänka på en grej som en musiklärare sa till mig en gång: Om du spelar ett fiss måste du se ut som ett fiss!
Det ligger mycket i det! Man måste mena varje ton man spelar. Det ska liksom finnas en anledning att trycka till den. Även om det ibland bara är för att retas med sina bandkompisar, vilket är en anledning så god som någon! Å då blir det roligt att spela, varje kväll.

Detta har jag även försökt förmedla under min tid som musiklärare. Stå på dej, spela självsäkert, mena varje ton och framförallt: spelar du ett fiss så måste du se ut som ett fiss!

Likes

Comments

YouTube
Mikael Strömqvist