Header
Om livet på turné, att vara pappa och den ädla konsten att dricka kaffe.

Nåja, inte riktigt. Inte E4:an till exempel. Vilket jag vet med säkerhet eftersom jag har provat.

När vi skulle till vår egen skivrelease på Liseberg skulle jag köra bussen från Skåne till Göteborg. Nu fungerar jag så här: har jag bra musik på radion, sjyssta solbrillor, en välfylld kaffekopp och en rak väg framför mig så kan jag köra hur långt som helt! Sen kan vägen heta vad den vill! I detta fallet hette den E4 och inte E6! Efter en stund (läs timmar) när det börjar komma skyltar om Värnamo och Jönköping börjar min gode (?) vän Martin fundera på vilken väg jag egentligen hade tänkt att köra till Göteborg? Då inser jag att kaffekoppen nästan är tom, Spotify-listan har börjat om från början och jag är 20 mil åt fel håll!

I sann kamratanda kan man då välja mellan att ge en tröstande klapp på axeln och hjälp med att hitta närmaste väg västerut eller att lägga upp en fin Facebook-status som första åtgärd. Givetvis blev det det senare alternativet! Det blev ju många likes i alla fall! 😜

Alla är vi väl bra på olika saker. Jag vet i alla fall hur man ställer in en digital färdskrivare och hur man fyller på vatten i bussen i rätt kran! Dessutom vet ju alla att det är resan som är målet!

PS! Vi hann både kissa och dricka kaffe innan spelningen samt att vi fick uppleva en större del av Sverige så det så! 😊

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

I går morse vaknade jag av att Donne (kapellmästare i Donnez) ringde och väckte mig. Jag brukar alltid påstå att jag är uppe tidigt och är på gymmet (vilket ibland är sant) men denna morgon var jag verkligen helt yrvaken och det tog en stund innan jag svarade på rätt tilltal. Anledningen till samtalet var att fråga om jag kunde följa med till radion för att spela några låtar live. Det kunde jag förstås!

Efter några koppar kaffe hann jag dock göra lite gitarrpålägg till en inspelning som ska hamna på en annan produktion (förhoppningsvis!). Kl 11:30 var vi dock på plats i radiostudion där vi både spelade och pratade. Det kändes helt ok trots att allt var rätt så oförberett.


På vägen hem var det lagom tid att hämta dottern som precis slutat skolan och tillsammans ägnade vi en god stund till att skruva ihop det nya altanmöblemanget som denna gången visade sig vara precis lagom stort för vår altan (...det är en lång historia!).

Resten av eftermiddagen gick åt till att hämta nästa barn, åka till soptippen, laga mat och tvätta. Efter godnattsaga hann jag färdigställa gitarrspåren för att sen krypa upp i soffan när frun kom hem efter jobbet. Som sagt, lite av varje!

Nu är jag på väg på en veckas turné med start i Norge. Ska bli skönt att vila upp sig! 😜

Likes

Comments

Dagens mediautbud innehåller "listor" över alla möjliga saker har jag märkt. Man vill ju inte vara sämre så här kommer därför min lista på bra saker som jag har tänkt på under senaste dagarna.

1. Spotify's "Daily Mix"
Spellistan baseras på låtar som du gillar och låtar du borde gilla! Perfekt när man inte vet exakt vad man vill lyssna på men ändå vill höra "typ" dina favoritlåtar!

2. Skor med kardborre
Att barn har kardborreband på sina skor är ju väldigt praktiskt men det borde införas någon slags lag på att även turnerande musiker ska ha det! Finns det nåt värre än att stå i kö för att komma ut ur bussen för att nån ska snöra på sig ett par sneakers i en evighet!

3. Kanel i latten
Lycka är (bl.a) när Cirkle K har en liten kanelburk bredvid kaffemaskinen och man kan puffa på ett tjockt lager kanel på den skummade mjölken. Blir liksom lite extra krydda i vardagen.

4. Blandband
När man hittar och spelar upp sina gamla kassettband och man fortsätter exakt på samma ställe där man slutade på för 25 år sedan. Låtar som man omsorgsfullt har spelat in en och en från radion eller kopierat från nån kompis med svajande kvalité.

5. Auto-reverse
Kassettbandspelare som vänder på bandet automatiskt! (Se punkt 4).
En evighetsmaskin! Perfekt när man lyssnar på "Rakt över disc" med Clabbe!

Likes

Comments

För ett år sedan var jag på Fuzz-mässan (Nordens största gitarrmässa) i Göteborg. Jag var där i egenskap av att dema Handbender, en fantastisk svensk variant på en B-bender. Som affischpojke och demonstratör fanns jag nu upptryckt på två stora rollups i naturlig storlek. Det är bra för ens ego när man kan möta sin egen blick utan att titta i en spegel! 😊
Den ena rollupen fick jag med mig hem efter mässan och satte upp i mitt musikrum. Jag fick dock plocka ner den efter att, mer än en gång, ha blivit vettskrämd när man lite yrvaket klivit upp på morgonen och upptäckt att någon står mitt i rummet med min gitarr i högsta hugg!

Det här var ju dock inte första gången man har en egen rollup. När jag började i Donnez hade bandet rollups där alla medlemmar står på en strand i soluppgången. Jag fanns ju dock inte med på bilden vilket jag åtgärdade med att göra en egen rollup byggd av en gammal Ikea-lampa och en photoshopad bild (jo den är faktiskt photoshopad även om man inte kan tro det 😜) som mamma hjälpte mig att skriva ut. Den hade jag sedan bredvid mig på scenen så att alla minsann skulle se att det var "Micke" som lirade gura!

Likes

Comments

När man reser mycket mellan olika spelställen så blir det oxå mycket tid att fördriva. Ibland försöker man klara hela Facebook men man kan oxå göra något kreativt av tiden.

För ett par år sedan läste jag in stora delar av jägarexamen när jag ändå satt i turnébussen. Även teorin till lastbilskortet betades av till stora delar längs Sveriges långa vägar.

Jag gillar även att göra olika typer av gitarrvideos. Ofta gör jag ett meloditema och spelar in alla bakgrunder. Sedan tvingar jag mina barn (nåja, de brukar vara rätt lätta att övertala 😊) att filma mig i alla möjliga vinklar när jag spelar. Efter det bjuder jag in andra gitarrister som jag gillar och låter de spela varsitt solo på låten. Det brukar bli väldigt roliga och spännande projekt! Längst tid tar all videoredigering men tid har jag ju som sagt, både på tåg och buss!

Senast i raden av gitarrprojekt blev "Dansbanderz". En liten hyllning till några av de fantastiska musiker vi har som turnerar runt i Sveriges folkparker med olika dansband.

Ett annat projekt som jag länge gick och funderade på var att göra en global gitarrvideo. Jag hade kommit på en bra titel (tyckte jag), "Country across the world". Vet inte om det är grammatiskt rätt men det låter ballt i mina öron. Jag syftade dels på musikgenren country men även country som i olika länder. Till slut hittade jag en gitarrist i Italien, en i USA, en i Brasilien, en i Japan och sen jag från Sverige.

Jag spelar på ett svenskt gitarrmärke som heter "Högberg Specialgitarrer". De gör gitarrer även utanför Sverige och jag bjöd då in holländaren Albert Rumengan och svensk/amerikanske Joe Pesce som bägge spelar på Högberg-gitarrer. Det resulterade i "Högberg Sessions".

Ett annat tidsfördriv man kan göra på resande fot är att skriva blogg. Just nu sitter jag på ett tåg på väg till Jönköping med en kopp kaffe bredvid mig. 😊

Likes

Comments

Känslan som infinner sig när allting går som på räls eller när man känner sig riktigt nöjd med nånting kan närmast beskrivas som "mäktig".

Det kan vara små saker som att ha på sig ett par solglasögon och glida fram likt John Travolta i öppningsscenen till "Saturday Night Fever" och man liksom förutsätter att alla andra oxå hör soundtracket av Bee Gees som man nynnar på. Det kan även vara en varm sommardag och man har tagit mod till sig och hoppat i vattnet från treans hopptorn. Eller som att ens barn fortfarande tror att man är starkast i världen! Jag har faktiskt lovat min dotter att jag alltid ska vara stark nog att bära henne, hur stor hon än blir. Jag har därför börjat träna på gym nu (sant!).

Nästan varje danskväll brukar jag spela ett solo bakom huvudet. Ibland tittar folk men ibland går det även obemärkt förbi hos publiken. Känslan är dock densamma. Att få känna sig lite mäktig!

En annan sak som får mig att känna mig mäktig är att köra motorcykel. Dessvärre spelar jag i princip hela sommarhalvåret och de senaste åren har jag bara kört till besiktningen. Omäktigt! Nu har vi istället köpt en Cheva pickup som hela familjen får plats i och som går att köra med på vintern och när det regnar. När ungarna dessutom får åka en liten bit på flaket känner de sig oxå mäktiga!

Att hitta den mäktiga känslan i det vardagliga är oerhört viktigt för mig och så länge som den känslan infinner sig när jag spelar, kommer jag att fortsätta att spela. Och spela solo bakom huvudet.

Likes

Comments

Har precis färdigställt alla gitarrspår till Donnez nya skiva "Akta dig för svärmor". Det är en värkande process. Både för mig och alla i min närhet!

Jag har egen studio hemma som passar bra att spela in framförallt elgitarr i. Det är inte så svårt egentligen. En bra förstärkare, en bra gitarr, en hygglig mikrofon, en kanna kaffe och grannar som inte bor allt för nära.

Jag startar strax efter kl 8 på morgonen när gröten är uppäten och jag har skjutsat barnen till skolan. Börjar med att lyssna igenom låten som ska spelas in samtidigt som jag byter strängar på gitarren. Just strängarna är viktiga och det byter jag väldigt ofta vid inspelning. Minst en gång om dagen. Vid 10-tiden är det dags för en balja kaffe som räcker fram till ca kl 12 då det brukar kännas som lunchdags. Ibland är min fru Ida hemma och då och då tvingar hon mig att ta en paus för att sitta ute och dricka kaffe "eftersom det är så fint väder". Då går inspelningen oftast bättre efter.

Även mina barn är väldigt förstående och snälla när de ser att jag är mitt inne i nånting. Häromdagen hjälpte de mig att hålla takten och tempot i ett svårt komp genom att dansa samtidigt som jag stod och stampade när jag spelade. Det är dessutom mer än en kväll de har somnat på sina rum till tonerna av något obskyrt gitarrsolo som väntar på "den rätta tagningen". Min dotter påstår dock att det går bra att somna till (kanske är hon bara snäll när hon säger så men det är oxå en bra egenskap)!

En förmiddag när jag behövde lite bekräftelsebehov tog jag en bild på min utrustning och la ut på Instagram. Döm om min förvåning när den amerikanska gitarrpedaltillverkaren Wampler gjorde en repost på min bild på deras egen Instagram! Mäktigt!

Lite Mexico-gitarr blir det oxå på skivan och då lånade jag dotterns lilla nylonsträngade nybörjargitarr. Faktum är att den låter fantastiskt bra när man mickar upp den! Kan ju bero på att jag har en gigantisk sombrero oxå!

På onsdagar är det gympaktiviteter för mina barn med hela eftermiddagen upphackad av resor. Då ryckte min mamma in och skötte alla transporter samt lagade mat. Som en extra bonus hade hon med sig massagebänken och fixade en välbehövlig ryggbehandling till kvällen.

Svärmor tittade in under gårdagen och vad kunde passa bättre än att rådfråga henne om vilken mix som lät bäst på just låten "Akta dig för svärmor"!

Som ni förstår är det ett helt familjeföretag varje gång jag ger mig in i dessa projekt och utan all hjälp skulle det inte funka!

Gå in och förhandsboka ditt ex av "Akta dig för svärmor" genom att klicka på länken. Skivan kommer den 9 juni!

Likes

Comments

Jolly Maith Craic [Jolly Mah Crack] är olika uttryck för glad på irländsk slang. Det är oxå namnet på bandet jag tidigare spelade i. Vi spelade irländsk pubmusik, allt från The Pogues till Flogging Molly blandat med ett och annat eget alster. Vi gjorde vår sista spelning (eller? 😜) för exakt 5 år sedan på Saint Patricks Day på Konsthallens konsertscen i Karlskrona. Konserten var faktiskt utsåld med lapp på luckan och den sista biljetten såldes till högstbjudande på Tradera!

Vi hade på något sätt blivit nåt slags fenomen som alla verkade gilla. Folk dansade och sjöng med (fast ingen kunde texten) och det var uppenbarligen bra musik att dricka öl till och stampa takten.

Bandet startade på ett släktkalas av min frus syster Emma Håkansson och hennes sambo Tony Törnström. Tony hade köpt en mandolin och Emma hade ett dragspel. Jag blev nyfiken på mandolinen och lånade den (på heltid!) medan Tony fick bli sångare och gitarrist. Första spelningen var hemma i mina svärföräldrars vardagsrum när vi hade lärt oss tre låtar. Snart kom Tompa (Thomas Magnevall) med in i bilden. Han hade gett sig tusan på att lära sig spela thin-whistle (vilket han oxå blev grym på!). Trum-Johan (Johan Olsson) fick bli trummis och nu började sökandet efter en basist. Valet föll på Björn Pettersson och vi skaffade replokal med kaffebryggare. Under tiden hade även Snygg-Andy (Andreas Wittzell) tjatat sig in i bandet och fick vara med på villkoret att han köpte sig en banjo.

Snart fick vi vår första offentliga spelning. Kruxet var att det var en utomhusfest som skulle hållas precis vid havet. Den 22:e DECEMBER!! Det var kallt om fingrarna kan man säga men väldigt stämningsfullt med levande eldar överallt.

När Björn bestämde sig för att flytta pga studier föll valet av basist på min gamle barndomskompis Feffan (Fredrik Jonasson). Denna sättningen blev den bestående och det finns många historier att berätta om dessa individer och detta bandet! 😜

En händelserik kväll var i Backaryd när det plötsligt dyker upp en naken man på scenen och börjar dansa! En annan kväll när det kom alldeles för mycket folk till spelningen på Grevagården i Karlskrona. All öl tog slut i baren och trädgårdsmästaren fick en del att återställa efteråt! 😬

Som sagt, minnet av Jolly Maith Craic lever vidare och vi brukar varje år få frågan att göra en reunion på Hasslöfestivalen där vi var lite av ett husband flera år i rad. Vem vet? Plötsligt händer det? Eller?

Likes

Comments

Vår skiva "Många långa mil" blev Grammis-nominerad och vi blev inbjudna till Grammis-galan! Fantastiskt roligt och ett kvitto på allt jobb som ligger bakom. Bland de övriga nominerade fanns Benny Anderssons Orkester, Casanovas, Blender och Sannex. Sannex var även de som kammade hem priset! Stort grattis! Vi gläds med er och vi känner oss alla som vinnare!

Den TV-sända prisutdelningen hölls på Stockholms Konserthus där det först var mingel och pressfotografering. Det gjorde ingenting för jag hade noga kammat håret dagen till ära! Vid min sida hade jag oxå min fru Ida som såg till att flugan satt som den skulle.

Efter galan var det efterfest på Hotell Grand Central och där vimlade alla kändisar fram och tillbaka. Jag skakade minsann tass med både Magnus Uggla (som vann en heders-Grammis) och Danny. När jag skulle gå fram till baren för att önska E-type (som jag alltid gör när det är riktigt festligt 😊) så kom jag helt av mig eftersom E-type själv stod i baren och beställde!
Jag fastnade dock på en groupie med Shirley Clamp, visserligen mest för att jag var lik en annan hon kände, men ändå! Trevlig var hon i alla fall!

På det hela en mycket trevlig kväll med roliga och spännande människor, folk man inte riktigt vet om man känner eller om de bara är kändisar och några som man knappt trodde fanns på riktigt!

På fredag är det dans i Sala igen och det ska bli skönt med lite busshäng med grabbarna och kanske en nattakorv på vägen igen. Var sak har sin charm!

Likes

Comments

Att klara av sitt körkort är ett stort steg och en lättnad när det väl är färdigt. Mycket möda och besvär som till slut ger resultat. Fast det roligaste av allt är ändå när man får se sin egen körkortsbild. Det är som hämtat ur ett fängelseregister på nåt sätt!

Jag har sammanlagt gjort fyra uppkörningar. Först lätt MC, sedan bil, tung MC och nu senast lastbil. De tre första körkorten tog jag privat med mamma som handledare. Lasbilskortet tog jag via Tegelbruksskolan i Klippan och även här hade jag en kvinnlig handledare, Anki, som var mycket pedagogisk och bra (bevisligen eftersom jag klarade mig!).

Första gången jag tog körkort (lätt motorcykel) var 1996 när jag var 16 år. Jag hade tidigare kört motocross och dessutom avverkat ett par tusen mil på moped så körningen var aldrig några problem för mig. Mamma skulle vara min handledare eftersom hon fått sitt MC-kort av rena farten när hon tog sitt bilkörkort. Däremot hade hon aldrig kört motorcykel på riktigt. Så innan vi gav oss ut för att övningsköra fick jag först lära henne hur man kör! Så småningom gav vi oss iväg, hon bak på bönpallen och jag vid styret, och övade i de farligaste korsningar som stod att finna.

För lätt motorcykel finns nu denna regel:
När man övningskör får handledaren sitta bakpå. Däremot får man inte skjutsa någon om man är under 18 år (förutom när man övningskör). Detta ställde till det lite grann på uppkörningsdagen. Jag kunde övningsköra in till provet men när jag väl blivit godkänd och fått mitt körkort fick jag inte längre skjutsa Mamsen! Vårt enda alteternativ blev att mamma fick skjutsa mig (hon var ju över 18 år) hela vägen hem efter uppkörningen. Till saken hör att vi hade 3,5 mil hem. Detta är nog de längsta milen i mitt liv! 😊

Efter detta har mamma dock köpt egna hojar och sen har vi kört mycket tillsammans.

Bil- och tunga MC-kortet gick sedan av bara farten, även här med Mamsen som privat handledare.

1996, Lätt Motorcykel
Sluta skratta! Jag heter Lars-Gunnar efter Lars-Gunnar Björklund (känd sportkommentator) enligt mamma eller möjligtvis för att pappa hette Lars och farfar Gunnar. Med en sån pagefrisyr som får Jan Boklöv att darra och farandes på en lätt MC är det inte undra på att man kände sig som kung på högstadiet! 😊


1998, Lätt Motorcykel + Bil
Jodå, det döljer sig en hästsvans där bak!


1998, Tung Motorcykel + Bil
Slutet av 90-talet, både Martin Eriksson och jag upplevde nån slags storhetstid. Coming up, coming up!


2008, Tung Motorcykel + Bil (samma som innan)
Var tvungen att byta ut mitt körkort eftersom det gamla blev för gammalt. Körkortsbilden är jag dock mycket nöjd med! Ser ut som en rysk gangster! 😊


2017, Tung Motorcykel + Bil + Lastbil
Nu kan även jag köra turnébussen! Att transportstyrelsen sen valt att placera Sveriges riksvapen i ena ögat känns bara extra coolt! 😎

Likes

Comments

YouTube
Mikael Strömqvist