Header
Om livet på turné, att vara pappa och den ädla konsten att dricka kaffe.

Nyligen var jag på konsert med Brad Paisley på Gröna Lund (läs tidigare inlägg). Som jag tidigare har skrivit så råkade jag hamna på samma bild som honom på ett högst olämpligt sätt. Det är dessutom han som har lagt ut bilden på nätet!

I ett av sina gitarrsolon flyger Paisley ner från scenen och ställer sig framför publikhavet precis där jag står två meter från kravallstaketet. Jag ser en massa fotografer komma fram och jag använder då hela min längd och kroppsspråk för att förmedla vilken grym konsert vi är på. Jag sträcker upp högra armen för att göra rock n roll-tecknet, när man håller ut pekfinger och lillfinger. Jag som annars har rätt bra kontroll på mina fingrar får mitt i upphetsningen plötsligt upp fel finger och endast långfingret flyger upp. Det hinner kanske gå en halv sekund innan jag har korrigerat mitt misstag och jag hinner tänka: "Vad i hela friden gjorde jag nu?!"

Dagen efter finner jag följande bild på Brad Paisley's Twitter och Instagram. Bläddra ner för att zooma in.

Till vänster om Brad's hatt står jag och räcker finger! Oops! 😳

Dagen efter konserten hade jag den stora äran att träffa Brad. Jag visade honom då bilden, försökte förklara mig och bad om ursäkt. Brad, som inte tittat så noga på bilden tidigare, skrattade hjärtligt och skickade med stor entusiasm runt min telefon med den inzoomade bilden.

Jaja, det blir inte alltid helt rätt men det är oftast misstagen som är roliga att skratta åt! 😊

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Brad Paisley är min största gitarrhjälte och musikaliska förebild. Han är även anledningen till att jag kom med i Donnez.

2011 anordnade Högberg Specialgitarrer en tävling där priset var en blå Paisley-gitarr. Jag gjorde ett medley på Youtube och Brad valde personligen mig som vinnare. Det var även denna tävling och gitarr som gjorde att jag kom i kontakt med Donnez för att först vikariera sommaren 2012.

När vi fick reda på att Brad Paisley skulle komma till Sverige och Gröna Lund i år bestämde vi oss direkt att vi skulle åka dit. Vi körde Donnez-bussen och parkerade utanför Grönan och min fru Ida tog flyget till Stockholm och mötte upp inför konserten.

Brad Paisley, Ida och jag 2011 och 2017.

Väl inne på området hängde vi lite vid scenen och plötsligt får vi syn på Justin som spelar fiol i bandet. Han kände faktisk igen oss från förra gången (6 år sedan!) när vi av en ren slump hängde i hotellbaren tillsammans (undrar om det var mig eller Ida han kände igen!). Även Randle, som spelar steel-guitar, kom ihåg tillfället och de kom ner från scenen för att prata med oss. De hade några timmar att slå ihjäl innan konserten så vi bjöd med dem till vår turnébuss. Där satt vi tills det var dags att gå in till konserten och pratade om allt mellan himmel och jord. De bjöd i gengäld in oss till hotellet efter showen och där hade vi fortsatt trevligt i baren tillsammans med resten av crewet. Mycket trevliga och sympatiska killar!

Randle, Justin, jag, Donne & Martin i Donnez-bussen.

Detta kändes som en hellyckad helg med en fantastisk konsert och dagen efter bestämde Ida och jag oss bara för att hänga lite på stan och kanske shoppa något. Då får jag ett SMS från Maria Högberg från Högberg Specialgitarrer: "BP i musikaffären nu!!"
Vi befann oss på andra sidan stan och tänkte att vi hinner ändå aldrig komma fram i tid så jag svarade med viss ångest: "Coolt! Hälsa honom så gott och tacka! Vi är på andra sidan stan"
varpå Maria svarar igen
"Hälsat! Han vill träffa dig!"

Då slängde jag och Ida oss i en taxi och en kvart senare var vi framme. Det kändes otroligt att personligen få berätta vad som hänt sedan sist vi sågs, att jag fått möjlighet att både turnera och spela in skivor tack vare gitarren han överräckte till mig sex år tidigare. Han tyckte det var en fantastisk story och vi hade mycket att prata om.

Jag nämnde oxå att det bara några hundra meter längre bort fanns en till cool musikaffär med en massa vintage-prylar varpå Brad svarar "Well, let's go!".

Först stannade vi dock till på ett café och tog en kopp kaffe. Jag insisterade på att få bjuda på kaffet som "tack för gitarren" vilket Brad tyckte var roligt och svarade "Thanks man! A career for a cup of coffee! Now we're even!". Det skrattade vi gott åt!

Vi var ett litet gäng som sedan drog vidare. Brad, jag och min fru, Michael och Maria Högberg (från Högberg Specialgitarrer), Kendal som spelar klaviatur och Luke som är ljudtekniker och producent. Tillsammans gick vi till Halkan's Rockshop där vi även passade på att jamma lite. Vi hann med flera andra affärer innan vi efter ett par timmar var tvungna att bryta upp eftersom Ida och jag skulle flyga hem.

En fantastisk eftermiddag som kändes hur naturlig som helst fast det nu i efterhand känns helt overkligt! Jag passade oxå på att visa en bild som Brad själv har lagt ut på internet där jag figurerar i bakgrunden på ett ytterst opassande sätt. Detta lovar jag att återkomma till i nästa blogginlägg! 😊

Likes

Comments

Jag har blivit utsedd till "Årets musiker" i Guldklaven 2017! Jag är otroligt stolt och det känns fortfarande lite overkligt!

Foto: Timea Hedlund

Första gången jag var på Guldklaven-galan i Malung var 2012. Jag var då bara vikarie i Donnez och hade ingen aning om denna dansbandens egna firmafest som direktsändes i riksradio. Ingen visste heller vem jag var då. Jag stormtrivdes dock genast på röda mattan med kändisvimmel och skumpa. Underhållningen och maten var fantastisk! Det året vann Donnez sin första Guldklave i form av Sveriges Radio-pris. Jag snubblade med upp till prisutdelningen och hamnade bland annat på bild i "Hänt i veckan" där jag står med armen om Thomas G:son och hans långa hår vilket kändes väldigt stort (både håret och upplevelsen).

Senare blev jag fast medlem i Donnez och drömmen om en egen Guldklave fanns i en horisont långt borta. Bandet har vid tre tillfällen blivit nominerat som "Årets band" och jag har varit mycket stolt över det. När jag fick reda på att jag själv var nominerad som "Årets musiker" höll jag på att svimma! Vilket hade varit högst opassande eftersom jag stod i Stommens loge och spelade för fullt. Det var en söndagkväll och Thomas Deutgen skulle meddela på Sveriges Radio P4 vilka som var årets nominerade. Vi hade fikapaus och hann precis höra inledningen på programmet. Dessvärre kunde vi inte lyssna klart och fortsatte istället att spela. Efter en stund dansar ett par förbi och säger något till mig. Jag hör som vanligt ingenting då jag har mina lurar i öronen men jag anar att någonting bra har hänt. Hjärtat slår dubbelslag för jag uppfattar ordet "nominerad" samtidigt som de pekar på mig. Jag vänder mig om samtidigt som min telefon blippar till och jag får ett meddelande från Mamsen där det står "Grattis min son!" Efter ett tag kommer även arrangören Alf och begär mikrofonen. Han bekräftar då att både jag och bandet är nominerade. Efter en fantastiskt värmande applåd från publiken måste jag erkänna att det fuktade lite i ögonvrån. En dröm och en milstolpe hade inträffat!

Inför röstningen gjorde jag en liten reklamvideo hemma i pojkrummet som fick över 100 delningar och mer än 10.000 visningar (Facebook är fantastiskt!)!

Jag la även ut en bild med telefonnumret till röstningen varje dag under veckan som röstningen pågick. Sen var det bara att vänta på Galakvällen.

Vi hade en bra bit att köra till Malung inför galan då vi hade en spelning i Kangos, strax norr om Pajala inbokad kvällen innan. Det är en resa på 120 mil! Vi hade dock planerat noga och tankat med både diesel och färdkost och efter en nonstop-körning med endast tre kisse-stopp (pee-paus, tidigare blogginlägg) längs vägen rullade vi in i Malung 15 timmar senare, lagom till minglet började.

Det är en av mitt livs största händelser att få höra mitt namn ropas upp i denna folksamling med stora artister och musiker som jag själv beundrar djupt. Det var en fantastisk gala-kväll och skillnaden från första gången 2012 var att nu känner jag igen de flesta och de vet oxå vem jag är!

Foto: Christian Andersson

Tack till:
Min fantastiska fru Ida Strömqvist och mina barn. Utan er hade inget varit möjligt!

Till min Mamma Britt-Marie Strömqvist och Arne samt mina svärföräldrar Cajsa och Ingvar som alltid ställer upp. Detta priset delar jag verkligen med er.

Grabbarna i bandet som varje kväll låter mig leva ut min dröm!

Speciellt tack till alla som ser till att jag har bra grejer att spela på:

Högberg Specialgitarrer
OlssonAmps
Lundgren Pickups
Tiny Pedals
Handbender Sweden

Likes

Comments

Bokstavligt talat alltså. Ibland blåser jag oxå, fast mest suger jag. Munspel är nämligen stämda i en viss tonart där man får olika toner beroende på om man suger eller blåser. Det är oxå väldigt praktiskt att det är just på detta sätt för risken att spela fel är då liten eftersom det i alla fall blir en ton i samma skala som tonarten. Oftast.

Tricket är nu detta att har man ett munspel som är stämt i C-dur så går det utmärkt att spela "Lille katt" och andra fina melodier om man mestadels blåser. Så värst rockigt blir det dock inte.

Istället ska man använda sitt C-munspel till att spela i tonarten G. Helt plötsligt har du istället för en vanlig C-durskala en mixolydisk skala i G. Det som skiljer en durskala (jonisk) från en mixolydisk skala är som bekant den stora 7:an som istället blir liten. Spelar man munspel på detta viset har man dessutom de viktigaste tonerna inåt (suger). När man suger har man oxå möjligheten att "böja" tonerna genom att reglera luftströmmen i gommen. På så sätt kan man istället för durtersen, som redan ingår i skalan, även spela molltersen och mikrotonerna däremellan, de så kallade "blåa tonerna". Likaledes med kvinten som på detta sätt kan böjas ner till en minusfemma. Helt plötsligt låter det bluesigt och rockigt! Förutsatt att man suger ordentligt!
Så var det med det!

Foto: Christian Andersson

Likes

Comments

Nåja, inte riktigt. Inte E4:an till exempel. Vilket jag vet med säkerhet eftersom jag har provat.

När vi skulle till vår egen skivrelease på Liseberg skulle jag köra bussen från Skåne till Göteborg. Nu fungerar jag så här: har jag bra musik på radion, sjyssta solbrillor, en välfylld kaffekopp och en rak väg framför mig så kan jag köra hur långt som helt! Sen kan vägen heta vad den vill! I detta fallet hette den E4 och inte E6! Efter en stund (läs timmar) när det börjar komma skyltar om Värnamo och Jönköping börjar min gode (?) vän Martin fundera på vilken väg jag egentligen hade tänkt att köra till Göteborg? Då inser jag att kaffekoppen nästan är tom, Spotify-listan har börjat om från början och jag är 20 mil åt fel håll!

I sann kamratanda kan man då välja mellan att ge en tröstande klapp på axeln och hjälp med att hitta närmaste väg västerut eller att lägga upp en fin Facebook-status som första åtgärd. Givetvis blev det det senare alternativet! Det blev ju många likes i alla fall! 😜

Alla är vi väl bra på olika saker. Jag vet i alla fall hur man ställer in en digital färdskrivare och hur man fyller på vatten i bussen i rätt kran! Dessutom vet ju alla att det är resan som är målet!

PS! Vi hann både kissa och dricka kaffe innan spelningen samt att vi fick uppleva en större del av Sverige så det så! 😊

Likes

Comments

I går morse vaknade jag av att Donne (kapellmästare i Donnez) ringde och väckte mig. Jag brukar alltid påstå att jag är uppe tidigt och är på gymmet (vilket ibland är sant) men denna morgon var jag verkligen helt yrvaken och det tog en stund innan jag svarade på rätt tilltal. Anledningen till samtalet var att fråga om jag kunde följa med till radion för att spela några låtar live. Det kunde jag förstås!

Efter några koppar kaffe hann jag dock göra lite gitarrpålägg till en inspelning som ska hamna på en annan produktion (förhoppningsvis!). Kl 11:30 var vi dock på plats i radiostudion där vi både spelade och pratade. Det kändes helt ok trots att allt var rätt så oförberett.


På vägen hem var det lagom tid att hämta dottern som precis slutat skolan och tillsammans ägnade vi en god stund till att skruva ihop det nya altanmöblemanget som denna gången visade sig vara precis lagom stort för vår altan (...det är en lång historia!).

Resten av eftermiddagen gick åt till att hämta nästa barn, åka till soptippen, laga mat och tvätta. Efter godnattsaga hann jag färdigställa gitarrspåren för att sen krypa upp i soffan när frun kom hem efter jobbet. Som sagt, lite av varje!

Nu är jag på väg på en veckas turné med start i Norge. Ska bli skönt att vila upp sig! 😜

Likes

Comments

Dagens mediautbud innehåller "listor" över alla möjliga saker har jag märkt. Man vill ju inte vara sämre så här kommer därför min lista på bra saker som jag har tänkt på under senaste dagarna.

1. Spotify's "Daily Mix"
Spellistan baseras på låtar som du gillar och låtar du borde gilla! Perfekt när man inte vet exakt vad man vill lyssna på men ändå vill höra "typ" dina favoritlåtar!

2. Skor med kardborre
Att barn har kardborreband på sina skor är ju väldigt praktiskt men det borde införas någon slags lag på att även turnerande musiker ska ha det! Finns det nåt värre än att stå i kö för att komma ut ur bussen för att nån ska snöra på sig ett par sneakers i en evighet!

3. Kanel i latten
Lycka är (bl.a) när Cirkle K har en liten kanelburk bredvid kaffemaskinen och man kan puffa på ett tjockt lager kanel på den skummade mjölken. Blir liksom lite extra krydda i vardagen.

4. Blandband
När man hittar och spelar upp sina gamla kassettband och man fortsätter exakt på samma ställe där man slutade på för 25 år sedan. Låtar som man omsorgsfullt har spelat in en och en från radion eller kopierat från nån kompis med svajande kvalité.

5. Auto-reverse
Kassettbandspelare som vänder på bandet automatiskt! (Se punkt 4).
En evighetsmaskin! Perfekt när man lyssnar på "Rakt över disc" med Clabbe!

Likes

Comments

För ett år sedan var jag på Fuzz-mässan (Nordens största gitarrmässa) i Göteborg. Jag var där i egenskap av att dema Handbender, en fantastisk svensk variant på en B-bender. Som affischpojke och demonstratör fanns jag nu upptryckt på två stora rollups i naturlig storlek. Det är bra för ens ego när man kan möta sin egen blick utan att titta i en spegel! 😊
Den ena rollupen fick jag med mig hem efter mässan och satte upp i mitt musikrum. Jag fick dock plocka ner den efter att, mer än en gång, ha blivit vettskrämd när man lite yrvaket klivit upp på morgonen och upptäckt att någon står mitt i rummet med min gitarr i högsta hugg!

Det här var ju dock inte första gången man har en egen rollup. När jag började i Donnez hade bandet rollups där alla medlemmar står på en strand i soluppgången. Jag fanns ju dock inte med på bilden vilket jag åtgärdade med att göra en egen rollup byggd av en gammal Ikea-lampa och en photoshopad bild (jo den är faktiskt photoshopad även om man inte kan tro det 😜) som mamma hjälpte mig att skriva ut. Den hade jag sedan bredvid mig på scenen så att alla minsann skulle se att det var "Micke" som lirade gura!

Likes

Comments

När man reser mycket mellan olika spelställen så blir det oxå mycket tid att fördriva. Ibland försöker man klara hela Facebook men man kan oxå göra något kreativt av tiden.

För ett par år sedan läste jag in stora delar av jägarexamen när jag ändå satt i turnébussen. Även teorin till lastbilskortet betades av till stora delar längs Sveriges långa vägar.

Jag gillar även att göra olika typer av gitarrvideos. Ofta gör jag ett meloditema och spelar in alla bakgrunder. Sedan tvingar jag mina barn (nåja, de brukar vara rätt lätta att övertala 😊) att filma mig i alla möjliga vinklar när jag spelar. Efter det bjuder jag in andra gitarrister som jag gillar och låter de spela varsitt solo på låten. Det brukar bli väldigt roliga och spännande projekt! Längst tid tar all videoredigering men tid har jag ju som sagt, både på tåg och buss!

Senast i raden av gitarrprojekt blev "Dansbanderz". En liten hyllning till några av de fantastiska musiker vi har som turnerar runt i Sveriges folkparker med olika dansband.

Ett annat projekt som jag länge gick och funderade på var att göra en global gitarrvideo. Jag hade kommit på en bra titel (tyckte jag), "Country across the world". Vet inte om det är grammatiskt rätt men det låter ballt i mina öron. Jag syftade dels på musikgenren country men även country som i olika länder. Till slut hittade jag en gitarrist i Italien, en i USA, en i Brasilien, en i Japan och sen jag från Sverige.

Jag spelar på ett svenskt gitarrmärke som heter "Högberg Specialgitarrer". De gör gitarrer även utanför Sverige och jag bjöd då in holländaren Albert Rumengan och svensk/amerikanske Joe Pesce som bägge spelar på Högberg-gitarrer. Det resulterade i "Högberg Sessions".

Ett annat tidsfördriv man kan göra på resande fot är att skriva blogg. Just nu sitter jag på ett tåg på väg till Jönköping med en kopp kaffe bredvid mig. 😊

Likes

Comments

Känslan som infinner sig när allting går som på räls eller när man känner sig riktigt nöjd med nånting kan närmast beskrivas som "mäktig".

Det kan vara små saker som att ha på sig ett par solglasögon och glida fram likt John Travolta i öppningsscenen till "Saturday Night Fever" och man liksom förutsätter att alla andra oxå hör soundtracket av Bee Gees som man nynnar på. Det kan även vara en varm sommardag och man har tagit mod till sig och hoppat i vattnet från treans hopptorn. Eller som att ens barn fortfarande tror att man är starkast i världen! Jag har faktiskt lovat min dotter att jag alltid ska vara stark nog att bära henne, hur stor hon än blir. Jag har därför börjat träna på gym nu (sant!).

Nästan varje danskväll brukar jag spela ett solo bakom huvudet. Ibland tittar folk men ibland går det även obemärkt förbi hos publiken. Känslan är dock densamma. Att få känna sig lite mäktig!

En annan sak som får mig att känna mig mäktig är att köra motorcykel. Dessvärre spelar jag i princip hela sommarhalvåret och de senaste åren har jag bara kört till besiktningen. Omäktigt! Nu har vi istället köpt en Cheva pickup som hela familjen får plats i och som går att köra med på vintern och när det regnar. När ungarna dessutom får åka en liten bit på flaket känner de sig oxå mäktiga!

Att hitta den mäktiga känslan i det vardagliga är oerhört viktigt för mig och så länge som den känslan infinner sig när jag spelar, kommer jag att fortsätta att spela. Och spela solo bakom huvudet.

Likes

Comments

YouTube
Mikael Strömqvist