Jag är så trött. Så trött på att göra fel. Trött på att börja om. Trött på att tjafsa. Jag vet ju vad problemet är. Jag vet ju vem problemet är. Jag vet dock inte hur jag ska lösa de. De är jämt jag som är felet. Jag som gör fel.

Jag är manipulativ, egoistisk, elak och psyko. Jag vet om mina fel. Jag är ledsen att du också behöver veta om mina fel.

Jag inser mer och mer varför jag blev dumpad. Han orkade inte med mer och de kmr inte du heller snart göra. jag är less på att jämt vara felet.

Jag kan inte fixa de. Jag är för trött för att kämpa, för sårad för att orka kämpa.

Jag vill dock orka. Jag vill hitta styrkan. Men efter så många fel blir man helt slut.

Om jag kunde börja om. Göra allt på nytt. Då hade jag tagit bort alla fel och försökt vara den tjej du målat upp mig till att vara. Men tyvärr är jag inte den tjejen.

Jag sa jämt att du fick mig verka för bra. Du lyssnade inte och fick lära dig den hårda vägen att du hade fel. Du fick se vem jag är och vad jag kan göra.

Jag var inte sån här jämt. Jag var en gång den tjejen du trodde du såg. Men hon är inlåst och jag vill aldrig ta fram henne igen. Hon är svag. Hon är feg. Och värst av allt hon är känslig.

Jag har en spärr i mig. Jag känner av den mer nu än innan. Jag trodde jag var sån här men varje gång jag vill älska, känna känslor så låser de sig inom mig. De når inte mitt hjärta helt.

Jag har så mycket gråt inom mig. Gråt jag inte känner av. Gråt jag stänger in. gråt som behöver komma ut för att jag ska läkas. Men jag kan inte. De går verkligen inte.

Jag är så trött. Trött på att låtsas, trött på att fightas med mig själv. Trött på att vara den jag inte är.När kommer de släppa? När blir jag mig själv?

Jag tänker mindre på honom men mer på de skadade minnena. Kan de vara så att jag blivit som honom? Är jag en kopia av hur han var mot mig?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Att beskriva hur de könns hos en efter en hjärtesorg är omöjligt. Känslor går upp och ned. Man är förvirrad. Ledsen, arg, sårad sen glad ena stunden. De är svårt att ta sig ur en hjärtesorg. Svårt att släppa taget. Svårt att gå vidare. Jag tror vi håller fast vid den smärtan för de är de sista vi har kvar av personen. Oavsett om man var med på de eller inte.

Att gå vidare tar tid och kräver mycket stryka. De kan hjälpa att ha någon vid ens sida. Men oftast är man själv. Man måste själv vilja och hitta sin styrka igen.

Jag vet sjölv hur svårt de är att ta sig vidare. Att släppa taget. Många tror att de är för att jag väntar på att hans ska komma tillbaka. De är inte de. De är bara att såren han lämna efter sig är för djupa att glömma. För fräscha att läka. Minnen finns kvar i varje sår.

Jag vet att ju mer jag tänker på de desto mer svider de.

Varför kan jag inte tillåta mig själv vara lycklig igen?

Jag har en ny fin kille. En kille tjejer hade dödat för att ha. En loja kille. En sån kille som är svår att hitta och jag håller på att förlora honom pågrund av att jag inte kan låta de förflutna vara i de förflutna.

Men ska jag vara helt ärlig så könner jag att jag inte är en person som är värd kärlek. Jag kam inte ta emot hans kärlek. Jag kan inte vara den han förtjänar. Jag vet inte vad jag vill i livet och jag har inga svar på hur jag ska lösa denna soppan.

Jag är vilsen och jag kan ibland känna att jag inte orkar mer. Känna att detta liv är för svårt. Jag vill iväg.

Paniken som finns inom mig för jag inte vet vad jag vill är oändlig. Jag vet ingenting. Jag är ingenting.

Jag klarar inte mer.

Likes

Comments

När de kommer till kärlek är jag ingen expert. Jag är inte ens duktig på de. Jag är rädd och osäker. Jag är kall och jag är envis. Inga bra egenskaper att ha när man älskar någon.


Jag tycker kärlek är svårt. Klart att jag inte är ensam med den tanken. Kärlek är inte som i filmer tyvärr. Eller jo ibland. Men skillanden är att vi inte har någon bakgrundsmusik som säger åt oss hur vi ska känna och efter en ”heartbreak” så klipps de inte till nästa scen. Utan vi är kvar där med smärtan. Långt efter de hänt ibland med.


De finns ingen mall på hur de ska gå till. De finns inget facit. Man får klara sig själv och de är de läskigaste. För de är 50/50. De kan antingen gå bra eller gå helt åt skogen. Men de är även en risk vi måste våga ta. För utan kärlek har vi inget. Vi människor behöver andra människor.


Man ska älska men man ska aldrig glömma sig själv. Man ska aldrig förlora sig själv pågrund av någon annan. Jag hittade mig själv och även en ny kärlek. Men pågrund av mitt förflutna kan jag inte släppa min vägg helt och hållet för honom. Vilket gör honom ledsen. Han märker ju. Han är inte dum. Han vet att något är fel och de vet jag med. Men jag behöver tid. Tid att läka, tid att tänka och verkligen slappna av.


Hur lång tid de tar för hjärtat att läka och att lita igen vet ingen. Men älskar man så är man villig att vänta. Villig att kämpa tills man märker att de inte finns något kvar att kämpa för…


Likes

Comments