Nej men heeej!
Va det någon som hade tillräckligt starkt psyke för att klara black friday igår eller? Jag hade inte det. Gick ett varv på Gina och bikbok och sen sa jag fuck this shit och gick till systemet och köpte vodka. Hahaha det är faktiskt sant :/ En vodka och tre cider tack! Kände mig som en fjortonåring med falsklegg, men det är smällar man får ta när man förälskat sig i vodka lime. Andra smällar man får ta när man förälskat sig i det är även den bakfyllan som råder i lägenheten på rambergsvägen just nu. Jag och Pontus kan tydligen inte ta en eller två drinkar hemma utan att hamna på en burger king halv fyra tävlandes om vem som kan äta flest chilli cheese tops. Vi är helt enkelt inte där än. Pontus åt 12 st btw. Vi köpte tre omgångar.

Sanna däremot köpte lägenhet igår. Evelina offentliggjorde att hon startat egen salong. Embla satte upp sin nya böjda tv. Jag och Pontus köpte 20 chilli cheese tops. Vi hänger definitivt med i vuxenlivet.

Nu är planen att kravla över till soffan för att titta på reprisen av idol och ännu viktigare: reprisen av boymachine. Jag. Älskar. Boymachine. Skrattar så jag gråter varje jävla gång. Nu ska jag väcka den obesegrade chilli cheese topätaren, få en detaljerad beskrivning om hur bakis han är och att jag aldrig kommer kunna förstå för jag får inte lika grova bakfyllor och äta frukost i soffan. Ha en fin lördag du som orkat läsa ända hit. Ni andra kan skita på er.


Hihi ne önskar alla en trevlig lördag ❤️



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Även om jag förstår och till stor del håller med, måste jag bara ventilera lite om de människor som skuldbelägger de som visar sitt stöd och sin sorg för terrordåden i Paris. Jag själv vågar inte posta en bild där jag uttrycker mitt stöd till Paris för jag har inte gjort det när IS slagit till mot städer i exempelvis Syrien. Och om jag bryr mig nu men inte gjort det då, så kan jag anklagas för att vara ett bidrag till vårt eurocentriska synsätt.

Men jag tycker det är fel att lyfta arga fingret i en sådan här tragedi, och rikta det mot dem som bara visar sorg. Det är inte fult att bli illa berörd av det som hände i Paris. Det ligger geografiskt sett närmare och sådana nyheter tenderar att beröra en mer. Det hände i en stad, i ett land som på många sätt påminner om vårt; olyckligtvis reagerar vi starkare på detta än när det händer på en plats som känns så långt bort från det vi är vana vid. Och inte såg jag de som står med fingret i vädret idag, och argt påstår att vi bara bryr oss när det finns vita döda kroppar, själva skriva något om attacken i Beirut innan terrordåden i Paris?

Jag tror inte på att försöka skuldbelägga de som sörjer för Paris i detta. Snarare försöka upplysa. Och istället lyfta fingret mot dem som försöker skylla det här på flyktingarna till exempel. Det mest korkade jag läst. Vi alla är ju rädda för samma rörelse. Vi har öppnat vårat land för människor på flykt från just detta. I fredags fick vi ta del av det som varit deras vardag. I fredags fick vi uppleva samma skräck, på närmare håll. Kanske kan det här istället leda till en mer utbredd förståelse för varför vårat land faktiskt ska vara öppet för dem som behöver skydd. För tänk om det hade varit du, som inte hade ett tryggt land längre och du möttes av stängda gränser. Vi lever på samma jord, vi som föddes här i Sverige äger inte den lilla del av jorden som vi kallar vårt land. Vi är bara människor, allihopa. Det finns inga vi, det finns inga dom. Ondska sker och förter sig överallt och ser ut på många olika sätt. Olyckligtvis kanske det är ett terrordåd i vår trygga sfär som får oss att öppna ögonen.

Och om du inte själv satte en hashtag #prayforbeirut i torsdags kan du inte heller bli arg på dem som inte heller gjorde det men skrev #prayforparis i fredags. Det är inte inskränkt eller själviskt att reagera över Paris. Men det är dags att reagera så här, när det händer längre bort också. Det är det, vi måste ha med oss efter detta.

Det är en värld i kaos. De personer som förstått det tidigare än oss andra bör ta tillfället i akt och upplysa oss i vad vi kan göra. Inte skuldbelägga oss för att vi har reagerat för sent.

Likes

Comments

Jag har ju faktiskt förmånen att ha två pappor. Jag älskar de båda, innerligt, men det är på två väldigt olika sätt. Idag vill jag skriva om honom som jag kanske firat minst fars dagar med. Pappa Sven. Pappa Sven blev min pappa när jag redan fyllt åtta. Det är han som har lärt mig matte, lagat min moped, byggt om mitt rum, lämnat och hämtat mig hos kompisar, hjälpt mig köpa min första mobil, pumpat däcken på min cykel, köpt färg och verktyg till min uf-monter. Det är han som suttit bredvid och fått mig att köra på landsväg första gången jag övningskört (det är också han som suttit bredvid och sett sitt liv passera i revy). Det är han som spelat "alla vill till himmelen men få vill ju dö" så många gånger i opel astran att hela familjen kan sjunga den i sömnen. Det är också han som sprungit in och väckt mig på helgmorgnar för att han varit sällskapssjuk. Det är han som fortfarande kan dra skämt om att mamma är kort och få folk att skratta. Det är han som jag _alltid_ ringer för råd. Det är han som suttit och diskuterat min framtid och potential sen jag var typ 9. Det är han som är min papp-pappa. Min pappa Sven. Är oförskämt tacksam att han är min familj. Han visste nog inte vad han gav sig in på när han blev kär i min mamma och hennes två barn. Vi har nog inte varit världens lättaste fall. Men vi är väldigt glada att han fortfarande är kvar. För om det är något jag lärt mig det senaste året så är det ingenting som är självklart att folk gör.

Grattis på fars dag från din favoritdotter. Jag älskar dig till månen och tillbaka ❤️

Likes

Comments

​Fyfan det är nästan pinsamt att ladda upp med så här dålig bildkvalité men min mobil sjunger verkligen på sin absolut sista vers, ne, sin absolut sista ton och det i samband med ett stökigt hem samt skitdåligt höstljus så får det bli så här. Det är väl ingen som tar skada ändå direkt. 

Fick hem mina timberlands i veckan <3 <3 Födelsedagspresent från mamma&sven men eftersom de inte såldes när jag fyllde år i somras (hur konstigt är inte det då) fick jag i uppgift att införskaffa dom själv till hösten. Kan inte fatta att jag, Michelle Lundin, ska ha ett par rediga vinterskor denna vinter. Det har ju ärligt talat inte hänt sen jag gick i förskolan typ. Man hade ju en sväng med sina primeboots under gymnasiet men det blev liksom aldrig min grej... Det har varit jag och mina sneakers. Nu e det jag och mina timbs (YUP jag e tillräckligt cool för att kalla dom det). 

Igår hade vi tenta. Därav min demonstrativt nervösa min i ansiktet. Det gick väl bra i ca 5 minuter när man swishade förbi de 20 första frågorna utan några som helst problem men sen satt jag och surade i 3 h över de sista 5. Louise blev klar lite tidigare och väntade surandes tills jag kom springande till bussen. Sen surade vi hela vägen hem. Imorse flydde hon till London (asså vi måste prata om Louise någon gång, hon är seriöst världens coolaste och mest ambitiösa människa) i några dagar och jag sitter här och har tröstmölat tacos medan jag slått på datorn för att den inte fungerar ordentligt. 

Nu cravar jag verkligen att lägga mig i soffan så det är det jag ska göra. Imorgon är det fredag!!!!!! Igen! Woho! Och den här helgen kan jag göra vad jag vill utan att ha dåligt samvete för att jag borde plugga. Ljuva liv


Likes

Comments

Min mobil är verkligen det mest ohövliga tinget i mitt liv just nu. Den kommer och går lite som den vill. Blir blå och lägger av ett tag för att sen fungera bra i 3 h till att sen vara helt oanvändbar i en hel dag, till att gå att använda utan problem i en vecka. Att använda mobilen som väckarklocka är därför lite som rysk roulette, man vet aldrig om man vaknar igen. Denna morgon blev en sådan. Kl 12 vaknade jag (!!? jag gick ändå och la mig direkt efter bron igår hur fan är det möjligt) och skulle egentligen befunnit mig i borås sen 2h tillbaka om jag hade fått bestämma. I och med att jag är Sveriges Största Mensbarn just nu så grinade jag lite, tog en ipren och funderade på vad som skulle hända om jag tog hela kartan, gnällsmsade lite till Pontus om hur mycket mer synd det är om mig än om honom när han hade feber och gick (kuvande med handen på magen och förvridet ansikte i smärta) bort till coop och köpte nutella och kladdkaka. Nu sitter jag här och undrar vem jag är egentligen med nutellabruken i högerhanden och självförakt i sinnet.

​Eftersom jag sitter här i mina skönaste och fulaste mjukisbyxor och med något som ska föreställa ett tappert försök till en knut på huvudet men där det mesta av håret har rymt, tänkte jag att detta inlägg får präglas av min fina jacka istället.
 Från fiorucci. Nu ska jag återgå till att gråtplugga och fortsätta tycka synd om mig själv. Om jag inte tar mig igenom dagen, kom ihåg mig och ta hand om Pontus. Farväl

Likes

Comments

Godkväll. Idag har jag livskris deluxe. Jag vet inte om det är tentan som närmar sig (jo det vet jag. Det är definitivt det) eller om det är för att radiotjänst ringde och överrumpla mig toTALT och hälsade att en faktura på 550 spänn är påväg hem till mig nu för att jag har en tv. Det kan nog vara en trevlig kombination av dessa två som manar till ifrågasättning av hela min existens. På toppen av detta redan så miserabla liv så har vi en räkskruk i huset som förpestar hela svalen med räkdoft.

Bättre va det igår, då jag va både fräsch, obakfull och snygg. (Och kriminell utan en faktura för tv avgift). Fick dessutom träffa min favoritnils <3 och BÄSTE jag gav upp redan vid 02 och då stod min jättefebriga pojkvän utanför med lille bilen och väntade. Köpte korv och åkte hem.

Sådär. Varsågoda för årtiondets segaste blogginlägg. Nu väntar Saga Norén på länskrim Malmö och att hålla Pontus hand genom hela introlåten. Han tycker den är läskig. Ha d gott. Michelle.

Likes

Comments