Jag nämnde snabbt i förra inlägget att jag ska börja spara till min första designerväska. Ahhhh. Jag som tidigare i mitt liv ALDRIG brytt mig om väskor överhuvudtaget, jag har verkligen varit en s.k "skotjej" har nu blivit helt_jävla_väskgalen. Men inte i vilka väskor som helst såklart. NEJ NEJ jag dagdrömmer om väskorna som kostar lika mycket som en månadslön. Dvs ouppnåeliga. Eller, i alla fall ouppnåeligt att äga alla. Men EN... En väska bör man kunna spara till. Och sen kanske en till i framtiden... Och kanske en till om saker och ting går riktigt bra hihi. MEN nu är frågan vilken min första väska ska bli. Det står egentligen inte mellan alla dessa 6, utan det är dessa som jag dreglar över just nu. Egentligen står det nog bara mellan guccin, givenchyn och chloén. Också de tre dyraste såklart:)! Som jag nämnde tidigare lutar det väääääldigt starkt mot guccin, men givenchyn känns som en bättre all around väska. I den får man plats med diverse liksom, medan guccin endast rymmer nödvändigheter. En kompromiss mellan båda är därför chloén. Den är liten och nätt men ändå större än guccin. Hmm.... Men sen får man ju se lite till vad man använder sig av i dagsläget, och så som det ser ut nu så använder jag bara små väskor. Det KAN vara för att min enda stora väska luktar gammal frukt (för att jag ALLTID glömmer mina frukter jag tar med mig) och är tråkig. Den var min första "dyra" väska och har varit hängiven mig i snart 4 år men.... njae not anymore.

Åh, detta är typ det roligaste jag vet. Att fönstershoppa på NAP och mytheresa och drämma sig bort. Materiell kapitalistisk lycka som jag godkänner helt. Som Kakan Hermansson hade sagt: Kan en kvinna få fucking leva lite eller.

Nääää ärligt nu då. Inte Chloén. Den ger mig inte pirr i magen. Inte som guccin. Det blir nog fan guccin alltså.... Återkommer när jag sparat klart, dvs om 10 år. Bye

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Är inne i ett helt fantastiskt stim av inspiration. Asså när man är så inspirerad att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen med allt. Jag tror att mycket av det handlar om mitt nya jobb, jag har helt plötsligt hamnat i en miljö jag drömt om att få vistas i i så många år och nu är jag där, omringad av alla dessa coola, proffsiga människor. Och tack vare jobbet får jag även utlopp för min egna kreativitet vilket antagligen föder mer. Kollade på mello igår, och Zara dyker upp i sin nya frilla. Jag e BLOWN AWAY. Dels för att det är, ZARA såklart hon e ju sån jävla powerkvinna och skitsnygg i allt men också för att hon ba stod där, i frisyren jag försökt föreställa mig i mitt huvud så länge utan att riktigt bli 100% nöjd. Men nu så, har informerat Evelina om att jag vill bli en exakt kopia, och bokat en heldag i april.

Annars då? Mina ögon fastnar vid allt i färgen rosa just nu. Min uppmärksamhet dras till färgen som en magnet helt ärligt. Världens finaste, gladaste och gulligaste färg och jag vill egentligen BARA klä mig i det framöver. I veckan var nelly och fotade i Kapstaden och la upp sneakpeaken ni ser i det vänstra nedre hörnet. Det får det att ba sKRIKA vår i hela mitt inre. Vill gå så där nu nu nu!

Jag som alltid dragit mig till tunga, mustiga och söta dofter föll pladask för en av våra modellers parfym i veckan. Hon luktade så där - i motsats till vad jag vanligtvis dras till - fräscht, moget och chict? Tydligen var det Chloés EdP och jag sprang direkt till kicks efteråt för att lukta på den mer. Är helt fast. Älskar som bekant kontraster av olika slag, och att bära en näst intill tantig parfym när man är ung och cool känns bara så jävla rätt just nu. Den kommer helt klart att bli min nya signaturdoft.

Låter bilden av Angelica tala för sig själv. Jackan talar till mig på en annan nivå... (kan det vara de rosa inslagen?) och väskan.... ahhhhh. Jag ska börja spara till min första designerväska och försöker bestämma mig för vilken jag ska satsa på. Det lutar väldigt väldigt väldigt mycket åt en Gucci Dionysus i originalmönstret, men den röda Angelica har är också väldigt väldigt fin.

Likes

Comments

Den här jackan får mig att känna saker jag... känna saker jag inte ofta gör. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Men den kostar typ 8000. Ingenting för en flingätande 22åring med grov utväxt. Men asså jag tänker att det BORDE väl egentligen gå att sy en själv? Asså att man köper en billig som liknar denna i färgen och sen syr man sömmen själv? Eller? Folk tror ju att jag e grym på att sy bara för att jag gått på textilhögskolan men SÅ är inte fallet. Vi hade en kurs i konfektionsteknik där vi fick lära oss att sy och min lärare frågade mig till slut att "Du måste verkligen tycka att detta är jättetråkigt va?" vilket jag faktiskt inte gjorde JAG ÄR BARA SÅ DÅLIG. Har alltid varit helt galet dålig på att sy, jag har inte tålamodet överhuvudtaget. Har googlat ett tag nu på ifall någon har lagt ut en pedagogisk och tydlig tutorial på hur man ska göra men ICKE och tyvärr så är min enda vän som är duktig på detta på andra sidan jorden. Så jag har skickat efter en beskrivning från henne och hoppas att hennes guide kan leda mig till en egen Balenciaga swing denim jacket i vår. Jag lovar att hålla er uppdaterade om så är fallet.

NU: ska jag gå till coop och skicka tillbaka TRE paket med kläder. När jag skulle på min sista intervju på nelly för några veckor sedan så köpte jag typ allt jag kom över på internet för att jag inte hade en aning om vad jag skulle ha på mig... men nu när jag fått jobbet kan jag skicka tillbaka allt jag inte använde haha.

Och: Gud jag har verkligen saknat bloggen, ska försöka mig på att vara lite frekvent igen. Thanks for stopping by. Puss.

Likes

Comments

Några av motiven till tavlorna som ska upp i vårt sovrum.


Hej! Do you remember me, Michelle the writer of this dead blog. Jag tänker inte försöka förklara eller något utan tänker ba fortsätta som ingenting. Det är dags för oss att göra i ordning vårt sovrum! Just nu står där en säng, ett litet sminkbord och en spegel. Och sen tusen plagg på golvet. Vi ska köpa sängavel (Pontus var nog påväg att strypa mig när jag sa det, i vår förra lägenhet hade vi det men jag ville bestämt sälja den när vi skulle flytta för att jag tyckte den va ful och att det är "myyyyyycket mysigare utan", men nu har jag hittat en och har en asbra motivering till varför den är bra så han smälte det), matta, lampor, stol, hyllor och enligt mig en TV. Vi har en TV just nu, som Pontus köpte när han flyttade hemifrån när han var 14. FJORTON. Fattar ni hur gammal och liten den e eller. Så prio är väl att köpa en ny TV till vardagsrummet men sen vill jag ha en i sovrummet, för det mysigaste jag vet i hela världen är att ligga i sängen och titta på serier. ANYWAY, slutligen så behöver vi ju även TAVLOR och här ovan har jag tagit lite printscreens på några av affischerna vi ska rama in. Jag har nog en ganska blandad smak när det kommer till... konst? Tavlor? Jag är dels väldigt svag för de mainstreama, instagramvänliga citat-tavlorna. Men sen älskar jag rockfotografier, framförallt svartvita. Det där lite stökiga, sunkiga och dryga. Min favorittavla of all time är fortfarande vår tavla i vardagsrummet, Frank Sinatras mugshot. Tycker den är så fin. När jag såg en tavla med den bilden på stones på instagram så bokstavligen talat HOPPADE jag till, har aldrig sett den bilden innan men jag fullständigt ÄLSKAR den. Tog ett tag innan jag hittade den som affisch men nu så. Min och Pontus "låt" är med Rolling stones så det klart att dom ska få komma in i vårt sovrum haha.

Nu är det två minuter kvar till paradise så jag får runda av! Jag funderar på att börja blogga lite prestigelöst och bara samla tankar igen så kika gärna in om ni vill. Kraaam KRaaaaam KRAAAM

Likes

Comments

Jag har börjat skriva upp mål för 2017. Läste min dagbok här om dagen och ramlade över mina mål från 2016. Ett av dem var att få ett förstahandskontrakt vilket jag kunde bocka av. Sen var det att bli bättre på att spara och att gå ut mindre... Har definitivt inte blivit bättre på att spara men jag har faktiskt inte varit ute mycket alls det här året. För att vara jag alltså. Det stod även att jag skulle bli bättre på att ta hand om mitt hår haha... och det har jag ju också! Härligt när man lyckats uppfylla mål utan att man riktigt aktivt tänkt på det.

Så vad kan mina mål för 2017 vara då? De är inte klara men är ändå ganska många hittills. Ett är av dem är precis som ALLA tidigare år att jag ska bli bättre på att spara pengar (jag tror faktiskt inte någon förstår hur dålig jag är på det... förutom Pontus då som är lika dålig) men den här gången har sparandet ett syfte. Min plan är att hela nästa år läsa på allt om aktiehandel och aktieutdelningar för att under året spara ihop en buffert att sedan köpa aktier 2018. Har de senaste dagarna satt mig in i hela den världen, köpt en bok inom ämnet och känner att jag långsamt börjar få ett hum om vad det går ut på. Tycker det verkar jätteroligt och ser fram emot att lära mig mer.

Ett annat mål är faktiskt att satsa ordentligt på min blogg. Jag har bloggat sporadiskt, HELT utan rutin eller kontinuerligtet och ändå kommer folk tillbaka. Jag älskar att skriva men känner mig ännu inte redo att börja skriva min första bok (även fast jag ständigt försöker...) men behöver fortfarande få en kanal att forsla ut mina tankar och känslor. Jag vill att 2017 blir året jag tar mig själv och mitt skrivande på allvar och vårdar min blogg därefter.

Detta är ett axplock, sen är det mål om att utforska världen, ta hand om mig själv och framför allt lära känna mig själv igen. Men mer om det någon annan gång.

Har ni några mål för 2017? Eller är ni sköningar som tar allt som det kommer och lever i nuet? Som bekant är ju just det inte min starka sida direkt...

Likes

Comments

I den nya bloggvärlden har det utlyst en bannlysning på mobilbilder, och photobooth bilder ska vi inte ens prata om.... Så här är en bild från photobooth som jag precis tog. Jag är absolut skitnyvaken, har dragit med mig täcket ut i soffan, tänt några ljus och satt på nyhetsmorgon. Fan va sorgliga vi alla nyvuxna är som prompt ska ha på nyhetsmorgon i bakgrunden för att det är "mysigt" bara för att det allt var på i bakgrunden när man växte upp. Men det är ju så in i helvetes mysigt och moget!!!!

Igår hade vi världens bästa kväll, vi åkte hem till Embla, kolla idol, åt godis och lekte charader. Vaknade seriöst med ett leende imorse för att första tanken som dök upp var på när Embla skulle föreställa astronaut och låtsades skjuta iväg upp i luften.... hahahaha. Bästa.

IdaAaaAaaaag så ska vi nog gå ut! Vi har haft en skittuff, deppig och sorglig vecka och jag känner att vi borde få en kväll med nära och kära och bra musik. Bra musik är i och för sig ej garanterad med tanke på att vi kommer gå ut i Stenungsund, men nära och kära i alla fall!! Kul för oss! Jag ska nog ha på mig en snygg skjorta jag fynda på rea... maybe i can show you later.

Nu vaknade Pontus och kom uttassandes till soffan med det andra täcket så jag antar att det snart är dags för frulle. Ha en fantastisk lördag <3

Likes

Comments

Ibland mår du inte så bra. Men du säger ingenting. Du vill inte besvära, eller tynga mig. Du tycker att jag redan har för mycket att tänka på. Så du sitter tyst om det på andra sidan soffan.
Ibland mår du inte så bra. Men det visar sig inte. Inte i ditt humör eller i ditt ansikte, för du upprätthåller en glad fasad. Det har blivit din största talang de senaste åren och du är så duktig på det att inte ens jag, som ska känna dig bäst i hela världen går på det. Så jag sitter kvar ovetandes på min sida i soffan.
Ibland mår du inte så bra. Men ingen vet det. Ingen ser det. Ingen märker det. Förrän det redan är för sent.
Ibland mår du inte så bra och till slut så spricker du. Du fullständigt exploderar och du börjar göra elaka saker mot dig själv. Du börjar säga elaka saker till mig och du börjar försätta dig i farliga situationer. Du mår inte bra. Du försöker stöta bort mig. För. Du. Mår. Inte. Bra. Du gör allt för att ensam gå längre in i ditt mörka hål men jag låter dig inte. Jag följer efter dig in i dina dåliga situationer och släpar ut dig där ifrån. Jag låter dig skrika, svamla och säga allt det där du inte menar. Tills du säger det du velat säga till mig i flera veckor. Tills du säger det du menar. Det där som inte får dig att må så bra.

Ibland mår du inte så bra. Men det är okej för det gör inte jag heller. Vi står bakom och fångar upp när den andre faller. Du kan lita på mig, jag håller i dig medan du inte mår så bra. Och jag vet att du håller mig. Men vi har alltid vår soffa, vår soffa vi monterat tillsammans och suttit in ihop. Vi har alltid vår soffa att landa i, att återhämta oss i, att omgruppera oss i. Vi slickar våra sår, laddar om och efter ett tag, så mår vi bra. Du och jag. Från varsin sida i soffan fast tillsammans.

Likes

Comments

De senaste veckorna har jag utvärderat mig själv extremt grundläggande. Jag analyserar och kritiserar mig själv hela tiden men nu har det varit på en ganska snäll och hälsosam nivå. Jag har bland annat kommit fram till att jag inte är ett weirdo som hela tiden ska oroa sig för allting utan att jag antagligen lider av generaliserat ångestsyndrom, där det hör till. Har bokat tid för utredning för att gå till botten med det. Jag har även gjort some serious thinking kring min utbildning. Och just nu lutar det åt att jag ska lägga om min kandidat och läsa ett extra år för att få en paus nästa. Jag får på så sätt den pausen jag behövt sen 2 år tillbaka och dessutom en kandidat i ett ämne jag ser ett syfte med och inte i det jävla flummandet till program jag går på nu.
Och till sist har jag kommit fram till och insett det allra viktigaste. Jag måste börja leva i nuet. Det låter så jävla flummigt och löjligt men det är ingenting självklart. Jag har nog inte levt i nuet sen... jag började gymnasiet. Jag tänker alltid på vad nästa steg är, vad jag måste göra längre fram eller hur nästa år ska bli annorlunda. Jag är sjukligt fixerad av min karriär. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker och stressar upp mig för det allra minsta. Vilket gör att jag glömt av hur man slappnar av, hur man bara njuter av stunden som är. Min familj, vänner, Pontus har OTALIGA gånger talat om för mig att "du kan inte göra någonting åt det just nu, så försök att bara slappna av" men det var inte förrän Pontus sa exakt så för 1372811 ggn i veckan som jag hörde vad han sa. Jag kunde inte just då, göra någonting åt det jag hade så mycket ångest för och som gjorde att jag låg och oroade mig så jag bara släppte det. Släppte det och låg och mös i soffan utan dåligt samvete för första gången på jag vet inte hur länge.

Jag vill börja ta vara på det som är nu. Inte behöva titta tillbaka på alla år som ett mörkt virrvarr av ångest. Jag vill börja resa! Jag har inte varit utomlands sen jag kom hem från Santa Barbara, jag förtjänar verkligen en semester snart. Jag vill sluta ha dåligt samvete för att jag spenderar pengar som får mig att må bra. Att vi umgås med våra vänner och äter och dricker gott. Att jag köper fina kläder som jag dyrkar. Jag vill gilla det jag gör och jag vill framförallt gilla min tillvaro. För det har inte jag gjort på så himla himla länge. Jag vill ta kontroll över mig själv men börja leva på riktigt, inte bara fly verkligheten för en kväll.

Så från och med idag ska jag jobba aktivt med att ta vara på varje dag och ta vara på mig själv. Sluta vara så stressad över framtiden och min framgång. Bara vara. Sluta ha dåligt samvete för varenda summa som dras från kontot. Sluta känna mig besviken på att min utbildning inte gick som jag tänkt. Sluta känna mig otillräcklig. Sluta känna mig värdelös. Jag ska bli snäll mot mig själv och börja njuta av livet som faktiskt pågår hela tiden och inte bara i framtiden.

Nu ska jag återgå till Carrie och new york och krypa ner under täcket och bara vara.

Kram <3

Likes

Comments

"Hjärtat, se på mig. Titta på mig. Det är ingen fara. Vi tar oss igenom det här också". Jag sitter och gråter på badrumsgolvet. Har kuggat en tenta. Pontus sitter framför mig på toaletten, fullt påklädd för att gå iväg och köpa cigaretter till mig, med händerna runt mitt ansikte. Jag är helt otröstlig. Gråter hulkande som ett barn av besvikelse på mig själv. Värsta sorten. Besvikelse på sig själv. Jag hade pluggat som en dåre. Haft hysterisk ångest. Gjort andövningar på bussen dit. Och klarade det inte. 5 poäng i från. Inte ens nära på tenta-språk.

Det verkar kanske överdrivet att bli så ledsen. Men han tycker inte det, han förstår precis hur illa jag känner det och han hanterar det där efter. Han ber mig inte rycka upp mig. Han säger inte att det bara är att "hoppa upp på hästen igen". Han säger inte att det inte är hela världen. Han tar en toalettrulle, leder mig till soffan och lägger mig i hans famn och vaggar mig medan jag fortsätter gråta som ett barn som ramlat av cykeln. Han förstår att den tentan, var faktiskt hela världen för mig att klara. Att all prestationsångest som byggts upp kring den äter upp mig inifrån av misstro och besvikelse. Att det är allt annat som händer runt omkring hela tiden som också kommer fram nu. Att all stress, kring skolan, jobb och praktik bara utsöndras i tårform. Jag gör mitt bästa men jag är inte tillräcklig. Och han fortsätter bara vagga. Klappar över håret och stryker bort tårar. Och fortsätter använda ordet vi. Vi klarar det här. Vi klarar det nästa gång. Vi fixar det då, men nu är vi ledsna. Vi.

Vi burkar säga att vi är varandras flygvärdinna. Som vi tittar upp på när allt inte riktigt känns som det ska. När man är osäker på om all turbulens som pågår är okej och ofarlig. Och han var en så bra flygvärdinna, den kvällen. För utan att förminska mina känslor en enda gång fick han mig att titta upp på honom och förstå att allt är okej. Det är ofarligt. Men jag var ledsen och behövde vara ledsen så han vaggade mig ändå. Min flygvärdinna Pontus.

Likes

Comments

♡ Skippa BH:n om det går, att något trycker på utifrån över bröstet hjälper inte när det trycker på inifrån as well
♡ Låtsas att någon som får dig att känna dig trygg sitter/står bredvid dig. Min kurator gav mig det här tipset när jag berättade att jag var rädd för en av mina föreläsare, att jag skulle låtsas att Pontus sitter bredvid mig i klassrummet och bete mig som att han hade gjort det.
♡ Lyssna på löjliga 80-tals hits på vägen dit, det är svårt att inte ryckas med när Whitney vrålar att hon vill dansa med någon.
♡ Andas in genom näsan och ut genom munnen.
♡ Tänk på att i slutet av varje dag, oavsett vad du tar dig igenom under dagen som gått får du komma hem till din trygga zon. Du får alltid komma hem till slut och lägga huvudet på din egna kudde.

Likes

Comments