View tracker

Jag har börjat skriva upp mål för 2017. Läste min dagbok här om dagen och ramlade över mina mål från 2016. Ett av dem var att få ett förstahandskontrakt vilket jag kunde bocka av. Sen var det att bli bättre på att spara och att gå ut mindre... Har definitivt inte blivit bättre på att spara men jag har faktiskt inte varit ute mycket alls det här året. För att vara jag alltså. Det stod även att jag skulle bli bättre på att ta hand om mitt hår haha... och det har jag ju också! Härligt när man lyckats uppfylla mål utan att man riktigt aktivt tänkt på det.

Så vad kan mina mål för 2017 vara då? De är inte klara men är ändå ganska många hittills. Ett är av dem är precis som ALLA tidigare år att jag ska bli bättre på att spara pengar (jag tror faktiskt inte någon förstår hur dålig jag är på det... förutom Pontus då som är lika dålig) men den här gången har sparandet ett syfte. Min plan är att hela nästa år läsa på allt om aktiehandel och aktieutdelningar för att under året spara ihop en buffert att sedan köpa aktier 2018. Har de senaste dagarna satt mig in i hela den världen, köpt en bok inom ämnet och känner att jag långsamt börjar få ett hum om vad det går ut på. Tycker det verkar jätteroligt och ser fram emot att lära mig mer.

Ett annat mål är faktiskt att satsa ordentligt på min blogg. Jag har bloggat sporadiskt, HELT utan rutin eller kontinuerligtet och ändå kommer folk tillbaka. Jag älskar att skriva men känner mig ännu inte redo att börja skriva min första bok (även fast jag ständigt försöker...) men behöver fortfarande få en kanal att forsla ut mina tankar och känslor. Jag vill att 2017 blir året jag tar mig själv och mitt skrivande på allvar och vårdar min blogg därefter.

Detta är ett axplock, sen är det mål om att utforska världen, ta hand om mig själv och framför allt lära känna mig själv igen. Men mer om det någon annan gång.

Har ni några mål för 2017? Eller är ni sköningar som tar allt som det kommer och lever i nuet? Som bekant är ju just det inte min starka sida direkt...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

I den nya bloggvärlden har det utlyst en bannlysning på mobilbilder, och photobooth bilder ska vi inte ens prata om.... Så här är en bild från photobooth som jag precis tog. Jag är absolut skitnyvaken, har dragit med mig täcket ut i soffan, tänt några ljus och satt på nyhetsmorgon. Fan va sorgliga vi alla nyvuxna är som prompt ska ha på nyhetsmorgon i bakgrunden för att det är "mysigt" bara för att det allt var på i bakgrunden när man växte upp. Men det är ju så in i helvetes mysigt och moget!!!!

Igår hade vi världens bästa kväll, vi åkte hem till Embla, kolla idol, åt godis och lekte charader. Vaknade seriöst med ett leende imorse för att första tanken som dök upp var på när Embla skulle föreställa astronaut och låtsades skjuta iväg upp i luften.... hahahaha. Bästa.

IdaAaaAaaaag så ska vi nog gå ut! Vi har haft en skittuff, deppig och sorglig vecka och jag känner att vi borde få en kväll med nära och kära och bra musik. Bra musik är i och för sig ej garanterad med tanke på att vi kommer gå ut i Stenungsund, men nära och kära i alla fall!! Kul för oss! Jag ska nog ha på mig en snygg skjorta jag fynda på rea... maybe i can show you later.

Nu vaknade Pontus och kom uttassandes till soffan med det andra täcket så jag antar att det snart är dags för frulle. Ha en fantastisk lördag <3

Likes

Comments

View tracker

Ibland mår du inte så bra. Men du säger ingenting. Du vill inte besvära, eller tynga mig. Du tycker att jag redan har för mycket att tänka på. Så du sitter tyst om det på andra sidan soffan.
Ibland mår du inte så bra. Men det visar sig inte. Inte i ditt humör eller i ditt ansikte, för du upprätthåller en glad fasad. Det har blivit din största talang de senaste åren och du är så duktig på det att inte ens jag, som ska känna dig bäst i hela världen går på det. Så jag sitter kvar ovetandes på min sida i soffan.
Ibland mår du inte så bra. Men ingen vet det. Ingen ser det. Ingen märker det. Förrän det redan är för sent.
Ibland mår du inte så bra och till slut så spricker du. Du fullständigt exploderar och du börjar göra elaka saker mot dig själv. Du börjar säga elaka saker till mig och du börjar försätta dig i farliga situationer. Du mår inte bra. Du försöker stöta bort mig. För. Du. Mår. Inte. Bra. Du gör allt för att ensam gå längre in i ditt mörka hål men jag låter dig inte. Jag följer efter dig in i dina dåliga situationer och släpar ut dig där ifrån. Jag låter dig skrika, svamla och säga allt det där du inte menar. Tills du säger det du velat säga till mig i flera veckor. Tills du säger det du menar. Det där som inte får dig att må så bra.

Ibland mår du inte så bra. Men det är okej för det gör inte jag heller. Vi står bakom och fångar upp när den andre faller. Du kan lita på mig, jag håller i dig medan du inte mår så bra. Och jag vet att du håller mig. Men vi har alltid vår soffa, vår soffa vi monterat tillsammans och suttit in ihop. Vi har alltid vår soffa att landa i, att återhämta oss i, att omgruppera oss i. Vi slickar våra sår, laddar om och efter ett tag, så mår vi bra. Du och jag. Från varsin sida i soffan fast tillsammans.

Likes

Comments

De senaste veckorna har jag utvärderat mig själv extremt grundläggande. Jag analyserar och kritiserar mig själv hela tiden men nu har det varit på en ganska snäll och hälsosam nivå. Jag har bland annat kommit fram till att jag inte är ett weirdo som hela tiden ska oroa sig för allting utan att jag antagligen lider av generaliserat ångestsyndrom, där det hör till. Har bokat tid för utredning för att gå till botten med det. Jag har även gjort some serious thinking kring min utbildning. Och just nu lutar det åt att jag ska lägga om min kandidat och läsa ett extra år för att få en paus nästa. Jag får på så sätt den pausen jag behövt sen 2 år tillbaka och dessutom en kandidat i ett ämne jag ser ett syfte med och inte i det jävla flummandet till program jag går på nu.
Och till sist har jag kommit fram till och insett det allra viktigaste. Jag måste börja leva i nuet. Det låter så jävla flummigt och löjligt men det är ingenting självklart. Jag har nog inte levt i nuet sen... jag började gymnasiet. Jag tänker alltid på vad nästa steg är, vad jag måste göra längre fram eller hur nästa år ska bli annorlunda. Jag är sjukligt fixerad av min karriär. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker och stressar upp mig för det allra minsta. Vilket gör att jag glömt av hur man slappnar av, hur man bara njuter av stunden som är. Min familj, vänner, Pontus har OTALIGA gånger talat om för mig att "du kan inte göra någonting åt det just nu, så försök att bara slappna av" men det var inte förrän Pontus sa exakt så för 1372811 ggn i veckan som jag hörde vad han sa. Jag kunde inte just då, göra någonting åt det jag hade så mycket ångest för och som gjorde att jag låg och oroade mig så jag bara släppte det. Släppte det och låg och mös i soffan utan dåligt samvete för första gången på jag vet inte hur länge.

Jag vill börja ta vara på det som är nu. Inte behöva titta tillbaka på alla år som ett mörkt virrvarr av ångest. Jag vill börja resa! Jag har inte varit utomlands sen jag kom hem från Santa Barbara, jag förtjänar verkligen en semester snart. Jag vill sluta ha dåligt samvete för att jag spenderar pengar som får mig att må bra. Att vi umgås med våra vänner och äter och dricker gott. Att jag köper fina kläder som jag dyrkar. Jag vill gilla det jag gör och jag vill framförallt gilla min tillvaro. För det har inte jag gjort på så himla himla länge. Jag vill ta kontroll över mig själv men börja leva på riktigt, inte bara fly verkligheten för en kväll.

Så från och med idag ska jag jobba aktivt med att ta vara på varje dag och ta vara på mig själv. Sluta vara så stressad över framtiden och min framgång. Bara vara. Sluta ha dåligt samvete för varenda summa som dras från kontot. Sluta känna mig besviken på att min utbildning inte gick som jag tänkt. Sluta känna mig otillräcklig. Sluta känna mig värdelös. Jag ska bli snäll mot mig själv och börja njuta av livet som faktiskt pågår hela tiden och inte bara i framtiden.

Nu ska jag återgå till Carrie och new york och krypa ner under täcket och bara vara.

Kram <3

Likes

Comments

"Hjärtat, se på mig. Titta på mig. Det är ingen fara. Vi tar oss igenom det här också". Jag sitter och gråter på badrumsgolvet. Har kuggat en tenta. Pontus sitter framför mig på toaletten, fullt påklädd för att gå iväg och köpa cigaretter till mig, med händerna runt mitt ansikte. Jag är helt otröstlig. Gråter hulkande som ett barn av besvikelse på mig själv. Värsta sorten. Besvikelse på sig själv. Jag hade pluggat som en dåre. Haft hysterisk ångest. Gjort andövningar på bussen dit. Och klarade det inte. 5 poäng i från. Inte ens nära på tenta-språk.

Det verkar kanske överdrivet att bli så ledsen. Men han tycker inte det, han förstår precis hur illa jag känner det och han hanterar det där efter. Han ber mig inte rycka upp mig. Han säger inte att det bara är att "hoppa upp på hästen igen". Han säger inte att det inte är hela världen. Han tar en toalettrulle, leder mig till soffan och lägger mig i hans famn och vaggar mig medan jag fortsätter gråta som ett barn som ramlat av cykeln. Han förstår att den tentan, var faktiskt hela världen för mig att klara. Att all prestationsångest som byggts upp kring den äter upp mig inifrån av misstro och besvikelse. Att det är allt annat som händer runt omkring hela tiden som också kommer fram nu. Att all stress, kring skolan, jobb och praktik bara utsöndras i tårform. Jag gör mitt bästa men jag är inte tillräcklig. Och han fortsätter bara vagga. Klappar över håret och stryker bort tårar. Och fortsätter använda ordet vi. Vi klarar det här. Vi klarar det nästa gång. Vi fixar det då, men nu är vi ledsna. Vi.

Vi burkar säga att vi är varandras flygvärdinna. Som vi tittar upp på när allt inte riktigt känns som det ska. När man är osäker på om all turbulens som pågår är okej och ofarlig. Och han var en så bra flygvärdinna, den kvällen. För utan att förminska mina känslor en enda gång fick han mig att titta upp på honom och förstå att allt är okej. Det är ofarligt. Men jag var ledsen och behövde vara ledsen så han vaggade mig ändå. Min flygvärdinna Pontus.

Likes

Comments

♡ Skippa BH:n om det går, att något trycker på utifrån över bröstet hjälper inte när det trycker på inifrån as well
♡ Låtsas att någon som får dig att känna dig trygg sitter/står bredvid dig. Min kurator gav mig det här tipset när jag berättade att jag var rädd för en av mina föreläsare, att jag skulle låtsas att Pontus sitter bredvid mig i klassrummet och bete mig som att han hade gjort det.
♡ Lyssna på löjliga 80-tals hits på vägen dit, det är svårt att inte ryckas med när Whitney vrålar att hon vill dansa med någon.
♡ Andas in genom näsan och ut genom munnen.
♡ Tänk på att i slutet av varje dag, oavsett vad du tar dig igenom under dagen som gått får du komma hem till din trygga zon. Du får alltid komma hem till slut och lägga huvudet på din egna kudde.

Likes

Comments

Allt från H&M

Vet ni hur man på bäst sätt lindrar måndagsångest? Man startar måndagen med att internetshoppa. Om du är student och egentligen inte har ekonomin för det kan du bara köra klassikern: ta det på faktura och låtsas som att du ändå kommer skicka tillbaka allt sen, det funkar varje gång.

Näääää men ärligt jag insåg förra veckan att det inte är augusti längre. På ICAs parkering. När jag och Pontus gick där med endast en tjocktröja på vardera överkropp medan alla runt omkring oss gick med jackor och halsduk. "Du Pontus det är fan oktober, det är en seriös jack-månad", man kan faktiskt inte gå runt i tjocktröja längre som om det vore en sensommarkväll. Vilken tur att du är en jackoman Michelle!!! Då har väl du en massa höstjackor tänker ni. Nja.........

Asså vi har en garderob med bara jackor. Vi har dessutom en kartong med bara jackor. Slutligen har vi en klädhängare i hallen med bara jackor. Men jag har faktiskt ingen KAPPA. Eller jag har två; men den ena är från september 2014 och har varit helt söndernoppad och äcklig sen oktober 2014 samt en löjlig variant med skinnärmar som får mig att känna mig som en smaklös 35åring.

Och när man hittar en kappa i ull (ok 50% ull) under tusenlappen i exakt den passform och längd man varit på jakt efter sen oktober 2014 är det ok att slå till en måndagsmorgon. Och om det råkar åka med en polotröja hit eller dit har väl ingen dött av.

Just nu är klockan 07.32 och jag ligger och försöker övertala mig själv att jag på riktigt kommer att gå och köra ett pass på gymmet innan skolan. Jag sa det till Pontus innan han stängde dörren och åkte till jobbet för en timme sedan, han svarade att han inte dömer mig om jag får förhinder. Vi har inte jättehöga tankar om varandra när det kommer till vår ambitionsnivå inom träning. Man kan också kalla det att "vi känner varandra". Kl 13 ska jag befinna mig i ett klassrum i Sveriges Tråkigaste Stad vilket innebär att jag åker här i från 11.30... hmmmmmmmmmm när jag lägger fram det så så verkar det ju faktiskt inte som att jag har någon ursäkt. Fasen också.

Men nu ska jag nog långsamt kravla mig loss från alla täcken och kuddar, springa till toaletten för att jag hann bli jättekissenödig av det långsamma kravlandet och sen göra mig en assyrlig hallon och citronsmoothie... så KANSKE jag finner mig själv på gymmet sen ELLER i soffan framför Nyhetsmorgon. Ha en jättefin måndag ❤️

Likes

Comments

Jag och Pontus bestämde oss för att ladda ner datorspel oLagLIgt men när vi inte vågade så hamnade jag framför min gaaamla gaaaaamla blogg och läste utkast och kommentarer. Jag hade faktiskt glömt att det var så många människor jag inte kände som följde mig och som då och då lämnade peppande kommentarer. Kan inte i min vildaste fantasi förstå varför någon skulle vilja läsa den hysteriska hormonstinna tonårssörjan men... några gjorde det ändå. Blev helt nostalgisk och samtidigt väldigt ledsen. Att skriva... det är min största passion. Jag älskar det. Jag behöver det. Det är mitt svar på att sjunga, spela instrument eller måla. Det är min kreativa ådra. Och det gör mig så ledsen och sorgsen att följa mig själv år efter år tillbaka och se hur jag successivt sluter mig mer och mer. På ett sätt är det väl att se mig mogna, hur jag långsamt förstod att folk faktiskt läste, att folk la en värdering i det och sen till slut en åsikt.
Och hur jag samtidigt som jag förstod det långsamt långsamt tappade delar av mitt självförtroende och min självdistans.

Att skriva om mode och kläder har alltid varit mitt mål men egentligen inte det jag varit bra på. Jag har varit bra på att vara ärlig. Att dagen jag blev dumpad lägga upp en bild på Marshall i himym när han blev dumpad för att illustrera min egna situation. Att efter ett år fortfarande skriva om samma gamla snubbe utan att skämmas. Det var jag. Jag kände saker och jag skrev om det. Och människor, fina, snälla, underbara människor hyllade mig så fint för det.

Men jag blev långsamt som allt det där jag hatade. Jag blev en högblank fasad med ett "perfekt liv" på insidan. En person med skam över sina misslyckanden och en person med ett rosafluffigt filter som alltid polerar och förfinar hur allt ligger till.

Jag tror att det är för att jag långsamt började tro på alla andras polerade instagramliv och började i och med det hårdkritisera mitt egna. Mitt egna är aldrig lika bra som alla andras. Jag köpte alla andras fasader och gick på den fina ytan. Vilket är så jävla konstigt, för jag har alltid varit medveten om att den var just det; en yta. Men trots det började jag skämmas över mig och det jag var. Jag skämdes över att jag inte alls förstod förtjusningen i att börja leva på juice och att jag inte hade råd med en vas från svenskt tenn som kunde skymta i bakgrunden på varje bild jag tog. Jag skämdes över att jag aldrig blivit så kroppsfixerad att jag kunnat ge folk tips på hur man helt omskulpterar sin kropp. Jag skämdes över att jag inte hade en traditionell stor familj där alla jämt är lyckliga och är ute och plockar svamp ihop i månskenet. Jag skämdes över att vara jag, att vara en helt vanlig människa som äter rostbröd och tycker att det är fucking omöjligt att dricka två liter vatten om dagen.

Och det värsta med det här är att tack vare det, tack vare att jag själv polerat, putsat och vaxat min fasad kanske jag i min tur... gett någon annan samma sorts skam.

Så nu ska jag försöka, en sista gång, att vara jag i min blogg. Att vara jag är att älska materiella ting, yta och fina bilder. Men att vara jag är också att ofta gråta på söndagskvällar med en påse chips under armen, att tvätta håret en dag för sent och att betala räkningarna samma dag som de förfaller. Att tvätta ansiktet med tvål och vatten och att bråka med min kille om något som hände för ett år sedan. Jag vill verkligen försöka vara jag en sista gång, för jag behöver det. Jag behöver driva om och distansera mig ifrån vardagens återkommande hinder, för att lära mig själv igen att det är det som är livet och att det är helt okej med mitt liv.

Likes

Comments

​HELT såld på overoveroversize bandt-shirts i kombination med de klassiska vansen efter att King Kylie bar det i veckan såklart. Så simpelt, så inte revolutionerande alls men ändå så jävla trollbindande. Behöver även ett par freebirds från one teaspoon. Och även jackan från J.Lindeberg. Och framförallt behöver jag en pälsväska. JApp.

Likes

Comments

going back to school


Den absolut värsta tiden på året stundar. September. Månaden skolan börjar igen. Jag går in på mitt tredje år som extremt skoltrött och allt som relateras kring studier ger mig kraftig, kvävande ångest. MEN, nu är det faktiskt bara att bita ihop för nu är det bara ett år kvar. Ett år kvar. Ett år kvar. Och jag ska faktiskt göra en jätterolig grej den här terminen, men mer om det i ett annat inlägg. 

För att göra återvändandet till borås mindre jobbigt brukar jag göra ett "back-to-school"-collage för mig själv med alla saker jag inbillar mig att jag ska införskaffa inför skolstart. Det finns ingen chans i hela världen att jag kommer gå och köpa en ny väska för 10k men om jag låtsas som att jag ska göra det känns det lite bättre. Men tänkte att jag kunde dela med mig av detta collage till er, med en liten motivering till varför varje grej behövs. 

Nedan följer länkar till varje produkt i collaget, med några tveksamma inköpsställen och priser då collaget gjordes i polyvore. Så me no underostando. Bye




Louis Vuitton brown tote handbag
9 215 SEK - shop-hers.com

Marc Jacobs zip wristlet
640 SEK - amazon.com

DAY Birger et Mikkelsen tassel bag
655 SEK - nelly.com

Henri Bendel tech accessory
235 SEK - henribendel.com

Mac cosmetics makeup
140 SEK - maccosmetics.com

Viktor Rolf edp perfume
710 SEK - neimanmarcus.com

By Malene Birger purse makeup bag
375 SEK - veryexclusive.co.uk

Giorgio Armani beauty product
400 SEK - debenhams.com

MAC Cosmetics beauty product
220 SEK - maccosmetics.ca

Women's Kate Spade New York Large 17-Month Agenda
300 SEK - nordstrom.com

Plain B5 Spiral Notebook White
33 SEK - omoionline.com

M439 DELUXE BUFFER
115 SEK - morphebrushes.com

Likes

Comments