Fotografi, Allmänt
Köpenhamn here we come!

Idag tar jag och Susse tåget till Köpenhamn där vi ska gå på Tivolits halloweenmarknad/tema-grej, äta god mat, gå på konserter, kanske kolla in Christiania och fotografera!
Om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning vilka banden är men eftersom Susses orginalplan inte blev av och jag fick hoppa in så gör det inte så mycket, jag får ju hänga med min bästa vän igen!

Det ska bli riktigt skönt att komma bort ett dygn från alla brev, möten och panikattacker (dom kommer jag nog inte undan ändå..) Jag kommer sakna min pojkvän och katterna så sjukt mycket.
Jag hade rätt mycket ångest och panik igår över att jag skulle åka iväg, göra något spontant och inte sova i min egna säng med min pojkvän bredvid mig.
Varken jag eller Susse kommer ta med oss laptops så ni får följa på Instagram och Snapchat om ni vill se vad som händer i grannlandet! Så får ni se bilderna antingen söndag kväll eller under måndagen beroende på hur sliten jag kommer vara.

Bilderna är från förra veckan när vi fotograferade varandra, dessa klassas väl som bloopers eller derp-bilder!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Fotografi, Aisha och Satan
Vem är Satan?

Satan är en hankatt på 3 1/2 år, jag vet inte vad han är för ras... så vi säger att han är en Blandras eller Europ'e som några kallar det.
Jag och min mamma räddade honom och hans syskon från sin förra ägare direkt när dom föddes pga miljön dom levde i, misär, de sov i sin egna avföring och fick inte tillräckligt med mat. Hans syskon for ut i världen hos nya ägare medan lilla Satan (som då inte hade något namn) hamnade hos oss.
Han var som vilken söt, duktig och lekfull kattunge som helst.
När jag fick min lägenhet följde han med mig och Aisha. Det var då han började bli lite mer.. Galnare.

Jag trodde det galna beteendet skulle försvinna efter kastreringen men, nej.
Vare sig jag vill sälja honom för 5;- på Blocket så älskar jag honom så fruktansvärt mycket och känns som min egna son.
Detta var andra gången i hans liv som jag lyckades fotografera honom, sist var när han var bara en liten söt kattunge!

Likes

Comments

Makeup, Inspo

Min fina vän och familjemedlem (min pojkväns syster) har äntligen släppt sin första youtubevideo! Jag är så exalterad och stolt över henne, hon har tagit steget som jag aldrig vågade ta och så duktig! Jag skojar inte att jag tycker hon är bäst i världen! Även om jag inte kände henne hade jag tyckt hon var bäst! På alla sätt är hon bäst och hon förtjänar allt! Jag tycker alla borde kolla in videon, ge feedback och gilla!

Ni kan även gå in på hennes blogg som jag länkat vid sidan om! Där finns även länken till hennes youtube under Emma!

Likes

Comments

psyket

Allt som män har gjort mot mig har gett mig en skev, eller en läskig sanning av hur män är.
Även personer jag älskat har visat sig vara en av dom.
Sex har blivit en annan innebörd för mig. Det börjar ändras.
Beröring, hålla hand och kramar finns inte.
Synen på min egna kropp har fått stämplar på sig.
Objektifierad på alla plan, men det är vardagsmat så jag bryr mig inte längre.


Jag har haft chefer som har gett mig den där blicken. De säger något men menar "Kom hem till mig och låt mig röra dig, under dina kläder". De låtsas bry sig men bryr sig inte alls, för de vill bara en sak.
Jag var tråkig för han fick inte tafsa på mig under arbetstid, "Du är ju så fin".
"Du är så fin i den toppen", den där blicken och flinet igen fick mig att aldrig mer bära den.
"Visa upp så mycket som möjligt av dina tatueringar". Hela min kropp är nästan tatuerad, jag kan likväl gå naken, precis som han vill.

mitt ex har tagit stryptag om min hals och var väldigt våldsam under sex och trodde jag tyckte om det.

Jag har blivit tvingad till att hångla och tafsa på fulla tjejer för jag är Bisexuell, "Det är ju så sjukt sexigt", men det betyder inte att jag gillade det.
Varje fest jag har varit på sen jag började dricka alkohol har någon kille alltid frågat om sex, röra lite på mig, en snabb avsugning, handtralla eller trekant. Vardagsmat.
Jag har blivit tafsad på på många gånger att jag bryr mig inte längre. Eller för mycket.

Jag kommer ihåg att en av mormors pojkvänner gav mig den där blicken sådär, du vet, du känner igen blicken. Blicken hundar har när de ser kött. Flinet, slicket om läpparna och de tror att ingen ser. "Råkar" öppna dörren när jag byter om, 14 unga år.
Det var inte bara sånt, nedtryckande, skällande man, "Män är bättre än kvinnor och jag är alfahane"- attityd.

Men ett minne sitter starkt kvar i mitt huvud som jag aldrig berättat för någon. Ingen.
Om jag kommer ihåg rätt hände det en vecka innan jag fyllde 17år. Det var första veckan i Februari, en helt vanlig veckodag. Några frågade om jag kunde hjälpa dom med läxor efter skolan, självklart, ja. Det var en tid då jag var oskyldig och ung eller ung och dum och visste inte än hur hemsk världen och människor är, eller så brydde jag mig inte om vad som kunde hända, vad som än hände så förtjänade jag det. Eller ville jag att det skulle hända?
Jag tror ni tänker rätt. Jag blev våldtagen av fyra killar.
Sa jag nej? Nej, jag kunde inte.
Gjorde jag motstånd? Nej, jag var förlamad.
Det var första gången jag hade haft den närheten med en man. och fyra stycken.
Jag berättade det aldrig för någon utom mig själv.

Likes

Comments

Fotografi, psyket
Nu är äntligen filmen jag var med och redigerade samt modell till ute på Youtube. Vi har ändrat den lite sen vi visade den på Kulturnatten och jag hoppas att alla gillar den lika starkt som jag gör!
Den kom inte ut under en bättre tid som nu när #metoo yrar runt på sociala medier.

Filmen tar upp sånt som vi tre tjejer är och har varit med om och som vi ser behöver en ändring, eller accepteras.
Jag tänkte ta upp en egen liten text till #metoo, jag vet inte vad det kan ge mer än att jag får ut en hel del som jag tror jag aldrig berättat för någon.

Kolla på filmen, kommentera här eller på YT vad du tycker och tänker, gilla och dela den på alla sätt du kan.

Likes

Comments

Fotografi

Idag har jag tagit det rätt lugnt men ändå känns det som jag gjort så sjukt mycket!
Jag och min pojkvän tog en sushi-frukost och sen hjälpte jag min moster med att researcha om jobbvisum i USA och fixade ett lånekort till mig själv, som jag inte haft sen 2007! Det blev lite böcker och det kanske lugnar mitt huvud lite.

Jag kom precis hem från en bra promenad med en tjejkompis, det var väldigt skönt och nu ska man bara komma på vad man ska äta ikväll..

Jag delar med mig lite random gamla bilder jag hittade i arkiven.

Likes

Comments

psyket

Jag har precis kommit tillbaka från Arbetspsykologen på Arbetsförmedlingen där jag gjorde ännu ett test i resan på att se hur jag är som person och vad jag kan ändra på för att gynna i arbetslivet, det har inte med att göra just att bli Tatuerare utan det är en fördel inom ALLA yrken. Och jag vill även veta vad för andra jobb som passar mig, för det finns säkert något som jag har kompetens för men som jag aldrig tänkt på eller hört om det jobbet innan, och få reda på om det är något jobb som jag vill jobba som men jag passar inte som det, som jag har dåligt minne som vi kom fram till idag.

Jag tog även ett stort beslut idag om att jag ska ta en paus från lärlingsplatsen som tatuerare tills "Arbetsutredningen" är klar och jag mår bättre. Jag kan knappt ta hand om mig själv just nu så ett arbeta kan jag inte ha, även om det var ett jobb som städare eller vad som helst. Så idag lämnade jag tillbaka nycklarna, så får vi se vad som händer.
Det känns ändå lite lättare, jag får inte ont i magen och halsen så fort jag känner nycklarna i fickan eller ser studion (som ligger mittemot där min pojkvän bor). EN liten lättnad, men ändå lite jobbigt.

Jag ska försöka att inte tänka på det utan bara göra mina tester och förbereda inför Köpenhamn på lördag!
Först på kalendern kommer ett jättestort prov som låter som Högskoleproven i gymnasiet som pågår från 9 till 16. Jag känner redan nu hur mentalt och fysiskt trött jag kommer vara! Och detta är dagen innan Köpenhamnresan! Fy sjutton hur kommer jag palla? Jag kommer få ta med mig både energidryck och några öl på tåget på lördag för att komma över detta och palla med allt. Hela den helgen ska det bli ÖL! Längtar efter det rejält, öl och konsert och fotografera och god mat med bästa personen!

Likes

Comments

Fotografi

Såhär innan tålvslaget ikväll delar jag med er av den här gulliga insekten jag tog efter min och Susses fotografering.

Nikon 3100 | f/5.6 | 1/160 sek | ISO 400 | 90 mm

Likes

Comments

psyket

Igår började dagen väldigt bra, jag och min pojkvän åkte till Ronneby och käkade på en indisk restaurang som vi älskar! Asså deras glass! Goals! Ben & Jerry gå och lägg dig, den här glassen är mycket bättre!

Men iaf vi gick in på H&M så han kunde köpa fler linnen, han ville köpa en mindre sminkväskan som jag kan resa med (då den jag har är gigantisk men översvämmar så jag kan inte ta med den på resor och han vet hur mycket jag ville ha en) men det var då det började. Ångesten. Paniken. Men jag kunde trycka bort det, ignorera det.

Sen ville hans syster dricka och gå ut på Brooklyn med mig, vilket vi gjorde. Men ångesten steg ännu mer när hon bjöd mig på både öl och drinkar, cigg och allt folk. Folket och ljudet runt oss var värst. På dansgolvet började paniken. Men det var inte förens vi kom hem till en tjejkompis för efterfest som det hände. Jag bara kände att jag höll på att spy, explodera men så fort jag låste in mig på toaletten så föll jag ihop sittandes mot väggen och bröt ihop. Jag var smart nog son skickade några sms till min pojkvän att jag kände panikattacken komma, men jag han inte säga vart jag var eller att han skulle ringa hans syster innan jag var helt inne i en grov panikattack.

Jag var helt borta. Jag kunde inte höra något eller se något. Jag var sluten inom mig. Jag tänkte inget. Jag kände inget. Jag kunde bara inte andas och det kändes som jag skulle explodera. Jag märkte vid ett tillfälle att min pojkväns syster var inne i toaletten med mig, så hon måste ha brutit sig in efter hon ropat mitt namn. Som jag inte hört ett ord av.
Jag kunde höra henne säga något till mig vid mitt öra sen men jag vet inte vad. Troligen att jag skulle lugna ner mig, vad var fel och andas. Att andas när man inte kan andas är jävligt svårt.
När jag då var lite medveten om min omgivning, men inte fullt ut så märkte jag att hela jag skakade. Jag kunde se min hand skaka grovt. Sen försvann jag igen. Som om jag somnade. Men jag kunde inte andas och ville bara bort. Explodera. Min hjärna håll på att explodera.

Nästa gång jag blev mer medveten igen kände jag två väldigt kalla men välkända händer mot mina kinder, även om jag gömt mitt ansikte. Självklart var det min pojkvän. Jag tror han blivit rött van vid vad han ska göra för han säger aldrig något under mina attacker för jag hör ändå inget. Utan han bara smeker mig lugnande, eller kramar mig. På något magiskt sätt så tar det en stund och sen inser jag att jag andas relativt normalt. Lugnt. Jag har slutat gråta och vågar öppna ögonen. Där satt han framför mig och gav mig en puss fast jag hade snor säkert upp i pannan till ögonen och ner på byxorna. Sminket jag satt på innan fanns inte längre.
Han torkade bort allt snor och tårar från mig för jag kunde ännu inte röra på mig, jag var fast i mina krampaktiga skakningar och ryckningar. När det började avta kunde jag resa mig upp och vi kunde åka hem.

Man kan tro att det slutade där men i bilen hem föll tårarna igen men jag bara grät. Tårar av lättnad?
Jag vill säga att mitt i natt, men vi somnade 5-6 i morse, så fick jag en till attack. Jag kunde inte andas, ryckningar, men denna gången kändes allt riktigt varmt. Som om hela jag brann. Panik. Direkt efter värmen försvunnit började jag gråta.
Men det var ingen tre timmars som första gången under kvällen.
Jag vill inte ha det såhär. Så länge jag har attacker såhär så kommer jag inte kunna leva riktigt fullt ut eller jobba. Det är jobbigt för både mig och alla runt mig. Det tar så mycket energi. Det är därför jag är så trött. Jag orkar inte.

Likes

Comments

Fotografi
När jag var ute och gick med min moster gick vi förbi ridskolan och de var väldigt intresserade av vad jag hade i min hand, kameran och var helt perfekta modeller. Detta är den ena som jag döpt till "Blå" just för hästens huvudlag är blått.

Likes

Comments