STOPP! STANNA! ANDAS! Säg nej!! Annars kommer jag ligga orkeslös på soffan och orkar kanske flytta mig till sängen. Jag har varit där förut, blev sjukskriven i 10 dagar vid 22 års ålder pga utbrändhet. Hur sjukt är inte det?! Det sägs att personer som blivit utbrända en gång har lättare att bli det igen. 

Den här sommaren skulle vart den bästa på riktigt länge. Det var de jag sa till folk och intalade mig som ett mantra när terminens slut närmade sig. Sen ringde min planerare och frågade om jag kunde tänka mig att jobba några dagar på mitt gamla ställe. Absolut svarade jag och någon vecka senare var jag inplanerad och hade mina lagom många timmar (140 isch i juli). 140 kändes okej, jag har ju två omtentor att plugga till och det kändes ändå hanterbart. I slutet på Juli, innan min planerare skulle på semester, berättar han att en av gruppledarna kommer ringa för att kolla om jag skulle kunna tänka mig att jobba hos hen. Samtalet kom några dagar senare och vips var jag inbokad på lära. Det är värt att nämna att jag verkligen ville jobba hos hen, jag är utbildad för tjänsten men hann aldrig jobba med det innan skolan kickade igång. 

Helt plötsligt har jag gått från 130-140 timmar till 168 i Juli, fortfarande hanterbart! Men sen händer det något i början på Juli.. Det blir vakanser på det nya stället och jag vill verkligen dit, men om jag kommer dit blir det vakant på det gamla stället. Jag hamnar i mitten i dragkamp mellan parter som inte vill hjälpas åt att lösa problemet. Det nya stället är (kanske hemskt att säga) men viktigare att lösa. Men det slutar med att mitt schema ändras från höger till vänster, upp och ner, fram och tillbaka. Sen helt plötsligt närmar jag mig 200 timmar på Juli månad. 

Mitt i den här (vad det känns som för mig) cirkusen och kass planering så har juli månad kutat förbi och jag sitter på jobbet och inser att det enda jag gjort denna månad är att jobba... Inte hunnit eller orkat plugga och omtentorna sker den 24-25 augusti och skolan börjar den 28de. Jag förstår inte hur jag står upp just nu! Jag har gått ifrån att ha ett svin jobbigt år i skolan med depression och viktökning av bara fasiken, till att jobba mer än heltid juni-aug och snart börjar skolan igen! Bara att tänka på detta ger mig halsbränna och spänningar över bröstet och jag blir stelare i kroppen. Så varför VARFÖR har jag tillåtit mig själv att hamna i denna situation?! Jo för att jag vill hjälpa mitt företag, min planerare, mina medarbetare. Men frågan är, hur mycket hjälper jag om jag blir utbränd igen och sjukskriven längre än 10 dagar (som jag blev vid 22 års ålder)?! 

Jag pratade med en person nu på morgonen om just stress, ångest osv. och han berättade "Vet du hur jag orkar jobba 7 dagar i veckan? Så fort jag går utanför dörren exiserar inte jobbet längre. Jag lämnar allt här, finns ingen mening med att släpa med det hem!" I only wish I could do that! MEN jag ska öva, jag MÅSTE öva på det. Annars...usch vill inte ens tänka på hur åt skogen det kan gå! Ett stressat och ångestfullt pyske leder till en trasig kropp och jag vill inte ha något av dom! Så idag ska jag se till att släppa jobbet när jag lämnar, Och försöka njta istället för att jäkta från ställe till ställe. 


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Den här låten spelas på högsta volym hos mig just nu! Har lyssnat på den så många gånger och den blir bara bättre och bättre!

Enjoy

Likes

Comments

För två veckor sedan var jag jätte sjuk, ingen ork när det gäller något. När jag blir så sjuk så slutar jag bry mig vad jag stoppar i mig, jag kan vara duktig de första dagarna men sen går det bara utför. Så Nu har jag vart frisk i två veckor, festat, rökt, ätit massa skit mat och mår något förfärligt dåligt! min mage är kaos, min energi är nästintill bortblåst och jag är uppblåst överallt.

Så jag tänker såhär, om exakt två veckor ska vi ha utspark för tvåorna och de lär bli en jäkla fiesta. Men fram tills dess så tänkte jag försöka köra en clensing vända. Inget onödigt socker, ingen snabbmat, ingen bilåkning och minst en 30minuters promenad varje dag. Det borde inte vara så svårt tycker jag! Så från och med nu kör jag! Önska mig lycka till people!


Likes

Comments

..mitt Sthlm så är den här platsen ändå magsik!

Likes

Comments

Nu är det exakt 20 dagar kvar tills att mitt första år på universitetet är över och tiden har rushat fram. Kan knappt förstå att jag nästan klarade det, men vilken jäkla känslosam berg och dalbana, men mer om det senare. Just nu har jag tre PM som ska skrivas klart så fort som möjligt, och inspirationen är på NOLL. Vill bara bli klar med det, men orkar inte riktigt ta tag i det. Jag har nog checkat ut inför sommaren en aning.

Hade dock ett bra samtal med min pappa idag, han gav mig ett väldigt peppande samtal och gav mig en liten spark i rumpan till att fixa det sista! Blev faktiskt positivt överraskad, hans motivationstal har en tendens att vara "inte så givande", men han har hjärtat på rätt plats.

Så jag kanske bara borde ge mig hän åt skolan ordentligt den här helgen och verkligen försöka komma ikapp!

Juste, ang inlägget innan detta rörande mr dålig cykel, det är över. Jag bröt de ungefär 3 dagar efter jag skrev inlägget och det känns så FREAKING BRA! Ett riktigt bra avslut och jag fick mitt sagt och det var otroligt moget av oss båda. Så jag klappar mig själv på axeln och sakta men säkert börjar jag våga släppa taget om dåtiden och våga vara här och nu!

Ha en helt fantastisk helg! Jag har en ide på ett nytt inlägg på g angående backstabbing.

All kärlek till er xoxo

Likes

Comments

Vilken helg säger jag bara eller egentligen, vilken vecka. Jag undrar om man någonsin lär sig. Absolut att man lär sig av sina stora misstag, men av de mindre, lär man sig verkligen? Jag och några i min klass säger inför varje tenta "varför började vi inte plugga i tid?" "Varför inte läsa ett kapitel varannan dag eller något?" Ja varför är det så svårt att inte börja i tid?! Det här är en dålig cykel som vart med oss hela långa året, vi kommer på oss själva, men vi gör ju tydligen inget åt det. Så kan man verkligen bryta dåliga små vanor? Jag vill verkligen, jag ser framför mig hur jag efter varje lektion skummar igenom mina anteckningar och läser lite i litteraturen. Men verkligheten ser inte så bra ut! Vem vet, kanske nästa år är mitt år. Nästa å kanske jag har lärt mig något.

Men de är inte bara skolan som är en dålig cykel.. Jag är lika vek och dålig när det kommer till mitt kärleksliv också! Igår hade jag en jätte mysig kväll med några i klassen över mig, vi satt och snackade och ofc ramlade in på våra kärleksliv eller i alla fall mitt. Så vill du veta min stora feta dåliga vana on this department? Okej gör dig redo, sätt dig bekvämt, se till att du inte dricker något för jag vill inte att du ska sätta i halsen. Okej enough with the staling, så ni som känner mig känner till mitt kärleksliv relativt bra. I februari kontaktade jag mitt ex igen, I know wtf michan!! Vi snackade inte direkt och jag fintade bort min anledning till mitt samtal ganska bra. MEN sen anlände mars och jag gjorde det igen, visserligen var det som att få en kalldusch och jag svor att sluta. Men tragiska lilla jag, vi återtog kontakten igen vid påsk och har fortsatt prata sen dess. VA I HELA VÄRLDEN ÄR DE FÖR FEL?! Denna människa och jag träffades för två eller tre år sedan och vår historia är så patetisk...vi funkar ett halvår sen skiter de sig och sen är vi tillbaka igen ett halvår senare. Sist vi sågs måste vara ett år sedan nu och jag va sååå stolt att vi äntligen var klara med varandra. Tragiskt eller hur? Det jag dock känner för människan är nada, det lärde jag mig igår. Jag har noll intresse av honom men jag vill inte kapa bandet riktigt än. Vännerna jag hängde med igår sa åt mig att ta bort honom på sociala medier etc om jag verkligen inte kände något, men jag kunde inte. Detta är en kass cykel som jag MÅSTE bryta ASAP! Inget bra kommer att komma ur detta, så mycket vet jag. Varför har jag inte lärt mig något baserat på vår historia? ...

I dare myself to break free! Am I up for the challenge?

Likes

Comments

Det känns som om vartannat inlägg handlar om hur min psykiska balans är eller hur jag har fått en insikt i något. Men det är nog bara för att det är där jag lägger min energi när jag är här uppe. Jag känner efter och lär känna mig på ett helt annat sätt. Det är som om allt blir förstärkt här uppe, vet inte om det är för att klassen är så liten och vi är konstant på varandra och staden som är så liten eller om de är för att jag befinner mig 45+mil ifrån mitt riktiga hem. Mitt absolut störta problem i livet är att jag är en people pleaser, jag vill vara omtyckt, inte gå någon på tårna, jag vill att dom omkring mig har de bra och är nöjda. Det är verkligen dags att jobba med det här... Man kan inte vara omtyckt av alla, men kan vara trevlig mot folk eller snarare man SKA vara trevlig mot andra, men man behöver inte bli bästis eller kompis med alla! Vet inte om det har med mina yngre år i låg t.om högstadiet där jag blev mobbad och knappt vågade öppna min mun, men det är dags att släppa de. Även om mitt största problem är att inte trampa någon på tårna, så är min största rädsla att bli lämnad själv, att inte ha någon i mitt liv som jag kan vända mig till.

Min styvmamma sa en sak till mig som va så otroligt on point när jag var hemma i mars. Vi skulle på bio bara vi två och hon påpekar att jag hela tiden säger sen, jag har tänkt göra det här, när jag nått min målvikt så kommer jag, jag har alltid velat testa …. men jag gör de sen, så låter jag konstant. Jag har aldrig tänkt på det tills hon informerade mig om det. Hon sa även att jag måste sluta med det, sluta leva i framtiden och dåtiden och börja leva nu. Jag vet det låter klyschigt men hon tillade även ”Nu är ditt liv där uppe, så skapa ditt liv där uppe. Släppa sthlm och fokusera på att skapa vänner där och hitta något som får dig att må bra där. Vi finns kvar här och vi backar dig i allt, men du kommer varken må bättre eller ta dig framåt om du hela tiden tänker på vad du ”missar” här. Lev ditt liv där uppe.” Hon har så rätt! Jag älskar alla min nära och kära jag har där nere, men jag är här uppe just nu, och jag måste få det att funka! Även om det tagit mig ett år att förstå detta så har det äntligen landat.

Likes

Comments

Då var man tillbaka i de norra delarna av Sverige igen, blandade känslor men det börjar kännas mer okej. Jag sitter just nu och försöker hitta inspirationen till ta tag i min hemtenta som skulle in i måndags egentligen, men trög som jag är så hann jag inte det. Har en del kvar att göra på den och vill ta tag i det, men det känns som ett ton på axlarna och jag vill inte röra det. Trots att jag vet att det kommer kännas bättre när den är klar. Så istället för att fokusera, leker jag på instagram och ser vad som händer i människors liv. Så ramlar jag in på några personers konton och blir bar fylld med motivation att ta tag i mig själv. Dessa personer skriver inga överdrivet långa texter till sina bilder, men ändå förmedlar dom så förbaskat mycket!

Det första jag ser är Wörkout kontot, som en av världens bästa människor driver. När jag ramlar in på Pischas inlägg så väcks något inom mig, som driver mig framåt, ett jävlar-anamna väcks till liv. TACK jag vet inte hur du gör det men du är fasiken underbar!

Sedan har vi Cissi, bästa bästa Cissi! Denna tjejen har sån glöd och en motivation som jag nästan aldrig skådat tidigare. Även om vi inte setts på alldeles för länge så är det en människa jag håller varmt om hjärtat och jag ser hur långt hon har tagit sig, och det ger mig en riktigt duktig knuff att jobba mot mitt mål! Hon var det bästa stödet jag hade i mycket under en tid och hennes go fick mig att börja älska träning och ville bara utvecklas i allt! TACK fina du, för att du får mig att inse att det faktiskt bara är att bestämma sig!

Sen ramlar jag in på Maggans inlägg, som får mig att pusha vidare. Det är tungt men jag vet att hon klarade det och det kan jag med göra, jag kan klara skolan om jag bara bestämmer mig för de! Den här tjejen har så mycket glädje och kärlek att dela mig sig av och det får mig att pusha lite extra.

Jag har så många människor i mitt liv som riktiga eldsjälar som stöttar mig till 100, även om jag låter som en trasig skiva som bara hackar på samma ställe. TACK TACK TACK till alla underbara, fantastiska människor som finns i mitt liv. Jag hoppas att jag kan ger lika mycket som ni ger mig. Jag vet inte alls hur jag skulle överleva utan mina vänner, nära och kära! Utan er hade jag gått under för länge sen, ni gör så att jag pushar mig själv lite mer, hade aldrig kommit såhär långt utan er!

Älskar er alla


Likes

Comments

​När jag jobbade heltid och hade vänner som pluggade så tyckte jag att dom överdrev med alla sina tenor och sitt pluggande. Jag tyckte det lät aningen överdrivet och jag hade så svårt att förstå hur mycket dom faktiskt hade i skolan. jag har bara en sak att säga JAG  ÄR SÅ LEDSEN, JAG HADE FEL. Haha jag hade verkligen mega fel. SÅ mycket tid man behöver lägga ner på skolan är inte ett skämt eller en överdrift! Jag är imponerad av er och nu ska jag bli lika duktig!

Sitter as I write i bibblan och leker duktig. Denna gång har vi en hemtenta som ska vara på sammanlagt 4000 ord. Det känns ändå på något sätt hanterbart, om jag bara kunde komma igång på riktigt. Jag är en person som pluggar otroligt långsamt. Börjar långsamt som en snigel och avslutar snabbt som en struts. Önskar att jag kunde börja som en struts och avsluta som en kung! Det hade vart något de, kanske nästa tenta. 

Igår var jag  på middag hemma hos mina farföräldrar och det var så otroligt mysigt. Älskar att vara där. Blev bjuden på en riktigt fancy middag, en lördag well spent. 

Nej om jag kanske ska börja skriva på min fråga som ska vara på 2000 ord istället för att uppdatera min blogg haha. Hejja heja! Ha en underbar Söndag i solen, ut och njut med er! 


Puss

Likes

Comments

Jag tror inte det blir så självklart förens man verkligen får det slängt i ansiktet! Jag hämtade ut mitt paket från HM idag efter skolan, jag var otroligt nyfiken på sakerna jag beställt men jag fick en annan överraskning istället. Ni vet när man befinner sig i en bubbla och slutar se och kanske ibland känna sig själv? Där har jag befunnit mig ett tag, men idag såg jag mig själv och vad som verkligen hänt! Testade ett par byxor i min vanliga storlek, dom var på tok för små. Testa en av jackorna jag beställt, på tok för tajt! WTF HAR HÄNT?! Hur har jag kunnat låta de gå såhär långt? 

Inte undra på att min kropp värker och min energi är på noll hela tiden, inte undra på att det är äckligt tungt i backarna och svetten lackar för minsta lilla. WOW vilket uppvaknande. Det värsta är dock att man vill göra något åt saken nu nu nu nu och man är inte super sugen på att vänta några veckor innan något händer. Men det är bara att rensa hemma och sluta vara så freaking lat! Något som förstör för mig är att mina vänner som är betydligt smalare än mig osv kan gå och köpa en chips påse eller en semla utan problem, och när jag handlar med någon av dom så tänker jag "Kan dom kan jag". Dock har jag en liten mini me så skriker "NEJ DE KAN DU INTE, INTE JUST NU IAF", men jag TOTAL ignorerar den!

Detta var ett uppvaknande jag behövde! Bättre mat, mer vatten, ordentligt med sömn och bra planering!

JAG LOVAR MIG SJÄLV ATT INTE BLI STÖRRE/TYNGRE/FETARE!! JAG SKA TA HAND OM MIG SJÄLV OCH TÄNKTA OM!

F-K THIS SHIT! SKÄRPNING MICHAN!!!


Är det någon som har tips på hur man motverkar sötsuget så är jag EVIGT tacksam! Nu jävlar klar jag!!


Likes

Comments

Title