Motivation

OBS! Långt inlägg, men så värt!

I somras tog jag kontakt med en coach för att reda ut mitt liv. I 26 år har jag samlat på mig så hela mycket outredda saker som jag inte tänker gå in på detalj i. Men denna kvinna har vänt upp och ner på hela mitt liv. Vi öppnade upp en dörr som jag bommat igen med betong och järngaller för att slippa ta tag i. Vi hade många samtal i början, sen blev det aningen övermäktigt och jag slutade. Nu i december hade vi ett nytt samtal för jag insåg hur mycket hon faktiskt kan hjälpa mig! Så nu har vi börjat igen och det får mig att känna att jag faktiskt kan lyckas med saker.
En sak som vi snackade om i tisdags som jag tycker att alla kan bära med sig är det enkla uttrycket "För att jag kan". Varför ska jag gå till skolan istället för att åka bil? - För att jag kan! Varför ska jag ta tag i läsningen? - För att jag kan! Varför ska jag börja om med min träning? - FÖR ATT JAG KAN!

Även om det är ett extremt enkelt uttryck så är det så spot on för mig! Det är i det enkla man hittar sig själv! Det har snart gått en vecka sen vi hade detta samtal och även när det känns tufft, så känner jag mig motiverad! Med dessa ord i bakhuvet blir jag så otroligt mycket mer motiverad av min omgivning och mina vänner. Jag ser bilderna mina vänner publicerar på instagram och känner inspiration, stolthet och tacksamhet att jag har en relation till dessa människor!

I helgen satt jag och scrollade igenom min instagram och hittade bilder från en tid där jag mådde som bäst, både fysiskt och psykiskt! Och vips så har jag ett mål som jag vill nå. Jag vet att jag aldrig kan ta mig dit igen, en däremot SKA jag bli en ännu bättre version. Den perioden och dom bilderna bevisar en sak för mig; ATT JAG KAN! Ger jag mig bara tusan på det så går det!

Det här året har jag bara en sak att lova mig själv; Jag ska börja älska mig för den jag är! Detta är mitt nyårslöfte! För när jag verkligen älskar mig själv kan jag erövra världen om jag vill!

Jag önskar dig som läser detta en underbar dag och all kärlek och energi du behöver


FÖR ATT JAG KAN! FÖR ATT DU KAN! FÖR ATT VI KAN!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​Jag har bara mig själv att skyla, att jag hamnat i denna situation! Men just nu händer det inget. I ett och ett halvt år har jag gått och velat över min utbildning, är det här rätt för mig? det är den största frågan som hängt över mig! Jag har hela tiden haft en fot utanför och redo att springa och bara ge upp! Om ett halvår byter vi studieort inför det sista året och alla mina nära och kära har liksom lagt ord i munnen på mig "det kommer bli bättre när du kommer till en större stad" "tiden går fort" osv. 

Nu inleder vi 2018 och i min hypotetiska ryggsäck har jag två kompletteringar, en tenta imorrn samt en omtenta på lördag. Ovan på det har jag även TVÅ tentor som från första året att klara INNAN höstterminen kickar igång. Har jag nämnt att denna termin är i sig sinnessjuk tuff?? Med ett projektarbete som ska stäcka sig över hela halvåret (=väldigt stor del av ​betyget och stort arbete i sig) plus fyra moment med sina respektive seminarium och tentor! Den här teminen känns helt plötsligt otroligt kort och jag önskar att jag lyckas pressa ut så mycket pluggtid det går! 

Så hur ska jag tackla denna termin?! Våra dagar kommer vara långa 8-17 mån-fre, jag vet att det är en vanlig arbetsdag. Men när jag kommer hem är det inte fritid utan mer plugg som gäller! 

Jag SKA försöka, jag SKA göra mitt bästa och jag SKA balansera träning och skola på bästa sätt! 

Nu är det upp till bevis! Jag har satt mig själv i denna situation och bara jag kan ta mig ur den!

Here we go! 

Likes

Comments

Introkurs på nya Boxen här uppe! Jisses vad jag saknat crossfit!! Trodde verkligen inte det föras idag.. Innan jag flyttade upp hit körde jag en 4,6 eller 8 veckors kurs på NoxBox och blev kär i träningsformen, men precis när jag signat upp mig på ett årskort så kom jag in på skolan och där åkte pengarna i sjön... Men är SÅ lycklig att dom öppnat en riktig box här nu! Jag var som ett litet barn! Jag kan se framför mig nästa år, yoga och crossfit DRÖMMEN!! Åh vad jag verkligen behövde det här ikväll. Fan vilken lycka, obeskrivlig!! Jag kommer äntligen få tillbaka mitt jävlar-anamna! Nu dusch och lite plugg sen sängen och en ny dag imorrn!

MASSA KÄRLEK

Likes

Comments

Imorse när jag ska till skolan tittar jag ut och och ser snöstormen, jag mer eller mindre vadar i snö känns det som. Det var i alla fall en decimeter nysnö och inte plogat bortsätt från vägarna (men knappt det). Känner mig som en snögubbe när jag väl kommer upp och tankarna börjar flyga på min kära hemstad Stockholm. Jag älskar Stockholm men kom igen, minsta lilla snöflinga och hela staden stannar och inget fungerar. Det är liksom inte ens en överdrift haha. Så tänker jag på dom GRYMMA busschaufförerna som kör i svin hala, branta backar UTAN PROBLEM!!! vi kanske borde skicka upp lite SL personal på utbildning här uppe i norr?! Eller skicka ner några chaufförer till storstaden som visar hur de egentligen fungerar.

Men idag har det snöat och regnat lite konstant under dagen, och tillskillnad från storstaden så har allt fungerat prima! Kallt men jäkligt varmt och skämt när an kommer in! Staden bara växer och växer på mig. Men längtar ändå hem till kaoset! Inte lång tid kvar nu!!

Likes

Comments

Jag tror vi har snöstorm här uppe idag! Plus grader, starka vindar och snöfall, det betyder att jag stannar inne och pluggar hemma. Planen var bibblan, men alltså nej...vi har en-två decimeter snö överallt som nu håller på att omvandlas till slask. No thank you! Jag kan trotsa vädret ikväll när de är yoga dags, men inte innan.

På schemat idag är de två kompletteringar som SKA vara klara. Orkar inte ha dom hängandes över mig längre och jag orkar definitivt inte gå runt och må dåligt över att jag skjuter upp dom konstant. Så vad är det för magi som ska hjälpa mig idag you ask? Kaffe, vatten och lite mer kaffe! May it carry me all the way!

Trots snöstormen så är känner jag en lycka inom mig som inte varit där på länge! Kan jag bara hålla mig till de jag ska göra så kommer den nog hålla i sig. Nu ska jag läsa om Bosnien, lyssna på mysig musik och ha tända ljus överallt!

Jag önskar dig som läser detta en underbar dag, jag hoppas att du gör det du vill med ditt liv och jag hoppas att du ser till att hålla dig hel inombords! Du är fantastisk, Du är bra precis som du är och du är magisk


Likes

Comments

​Jag har så svårt att förstå att det snart är november! Tiden har gått otroligt fort och snart är halva terminen gjord, två kurser kvar sen är det jullov. 

Trodde jag skrivit något efter juli men tydligen inte.. För att summera sommaren med ett ord kan jag säga; Jobb! Det var en otroligt intensiv sommar och jag jobbade fram till dagen jag skulle åka upp till skolan igen. Jobbade mina 10 timmar sedan var det bara hem, hämta väskorna och sätta sig i bilen. Längsta dygnet på länge haha. Men de gick bra och jag gick in i en vägg en dag senare. Med vägg menar jag en utmattnings vägg. Krascha totalt och ville bara hem igen, började gråta av tanken på att träffa min klass igen och kände mig inte alls redo. 

Dock har det hänt mycket sen augusti-september;
- Jag har börjat i terapi och de är DET BÄSTA jag gjort. Jag har äntligen hittat någon som jag kan vara brutalt ärlig med och som synar mina bluffar!
- ​​Jag har börjat med både Yoga och Mindfulness. Vilken jag även där är helt såld, jag har unnat mig detta och känner fantastiska resultat efter 7 veckor redan! 
- Det viktigaste av allt är nog att jag har börjat acceptera min verklighet och den jag är. Låter kanske jätte töntigt och flummigt, men jag har börjat lära mig att släppa de negativa. Även om det kanske bara är 5% av 100 som försvinner så är det ändå en märkbar skillnad för mig psykiskt! 
Detta kanske inte är värsta grejen. men för mig äre det! Det är strora steg för mig att må bättre, att lägga dåliga och tunga tankar åt sidan. Sluta leva i en värld där jag inbillar mig saker! 

Idag är de kasst väder här uppe och jag gör allt förutom att skriva på min hemtenta..I mitt huvud har jag all tid i världen vilket jag egentligen inte har, så en spark i rumpan så är vi snart igång! 

Höll på att glömma, nästa vecka är det dags för mig och min klass att bo i skogen igen! Försöker komma på vad man mer kan behöva packa för att tiden ska gå så fort som möjligt! Som vår "kära" anordnare säger "Gå in med rätt inställning så kommer denna vecka bli kul. Och tänk på att ni ska lära er!" Ha! Jag har redan prestationsångest! Tagga nurå!!!!! Längtar redan efter min säng och en skön dusch ​på fredag haha! 


Lots of love

Likes

Comments

STOPP! STANNA! ANDAS! Säg nej!! Annars kommer jag ligga orkeslös på soffan och orkar kanske flytta mig till sängen. Jag har varit där förut, blev sjukskriven i 10 dagar vid 22 års ålder pga utbrändhet. Hur sjukt är inte det?! Det sägs att personer som blivit utbrända en gång har lättare att bli det igen. 

Den här sommaren skulle vart den bästa på riktigt länge. Det var de jag sa till folk och intalade mig som ett mantra när terminens slut närmade sig. Sen ringde min planerare och frågade om jag kunde tänka mig att jobba några dagar på mitt gamla ställe. Absolut svarade jag och någon vecka senare var jag inplanerad och hade mina lagom många timmar (140 isch i juli). 140 kändes okej, jag har ju två omtentor att plugga till och det kändes ändå hanterbart. I slutet på Juli, innan min planerare skulle på semester, berättar han att en av gruppledarna kommer ringa för att kolla om jag skulle kunna tänka mig att jobba hos hen. Samtalet kom några dagar senare och vips var jag inbokad på lära. Det är värt att nämna att jag verkligen ville jobba hos hen, jag är utbildad för tjänsten men hann aldrig jobba med det innan skolan kickade igång. 

Helt plötsligt har jag gått från 130-140 timmar till 168 i Juli, fortfarande hanterbart! Men sen händer det något i början på Juli.. Det blir vakanser på det nya stället och jag vill verkligen dit, men om jag kommer dit blir det vakant på det gamla stället. Jag hamnar i mitten i dragkamp mellan parter som inte vill hjälpas åt att lösa problemet. Det nya stället är (kanske hemskt att säga) men viktigare att lösa. Men det slutar med att mitt schema ändras från höger till vänster, upp och ner, fram och tillbaka. Sen helt plötsligt närmar jag mig 200 timmar på Juli månad. 

Mitt i den här (vad det känns som för mig) cirkusen och kass planering så har juli månad kutat förbi och jag sitter på jobbet och inser att det enda jag gjort denna månad är att jobba... Inte hunnit eller orkat plugga och omtentorna sker den 24-25 augusti och skolan börjar den 28de. Jag förstår inte hur jag står upp just nu! Jag har gått ifrån att ha ett svin jobbigt år i skolan med depression och viktökning av bara fasiken, till att jobba mer än heltid juni-aug och snart börjar skolan igen! Bara att tänka på detta ger mig halsbränna och spänningar över bröstet och jag blir stelare i kroppen. Så varför VARFÖR har jag tillåtit mig själv att hamna i denna situation?! Jo för att jag vill hjälpa mitt företag, min planerare, mina medarbetare. Men frågan är, hur mycket hjälper jag om jag blir utbränd igen och sjukskriven längre än 10 dagar (som jag blev vid 22 års ålder)?! 

Jag pratade med en person nu på morgonen om just stress, ångest osv. och han berättade "Vet du hur jag orkar jobba 7 dagar i veckan? Så fort jag går utanför dörren exiserar inte jobbet längre. Jag lämnar allt här, finns ingen mening med att släpa med det hem!" I only wish I could do that! MEN jag ska öva, jag MÅSTE öva på det. Annars...usch vill inte ens tänka på hur åt skogen det kan gå! Ett stressat och ångestfullt pyske leder till en trasig kropp och jag vill inte ha något av dom! Så idag ska jag se till att släppa jobbet när jag lämnar, Och försöka njta istället för att jäkta från ställe till ställe. 


Likes

Comments

Jag kommer fortfarande ihåg den där dagen då vi fick nyheterna om vad du gjort. Jag satt hemma (i din gamla lägenhet hos din pappa) och råkade titta ut, när jag ser din pappa och styvmamma gå emot två män i kostym. Min första tanke var ”dom där är poliser” men jag visste inte varför dom var där eller vad som hade hänt. Det var en fin vårdag och jag fortsatte titta på din pappa och styvmamma, människor jag känt hela mitt liv, jag såg dom gå tillbaka in i huset medans dom höll om varandra. Jag kommer ihåg att jag kände någon typ av ledsamhet när jag såg deras förkrossade miner. En stund senare får jag ett meddelande av min mamma som berättar vad du gjort och hur dom hittade dig. Det var som om hela världen stannade men ändå så sprang tiden iväg. Jag läste det där meddelandet flera gånger, det var som om informationen inte gick in, jag såg vad som stod men jag förstod ändå inte.

Sen slog det mig och för varje sekund som gick kom jag bara längre och längre ifrån dig och jag fick panik. Tårarna välde ner för mina kinder, jag kunde inte kontrollera dom, samtidigt som luften i mina lungor försvann. Du slutade existera, Du skulle inte längre gå på denna jord, Du skulle aldrig mer uppleva känslan att bli kär eller solens strålar mot din hud. DU försvann föralltid.

Jag hade fruktansvärt svårt att greppa om vad som hänt. Jag kan än idag inbilla mig att du fortfarande lever, att du inte lyckades ta den där överdosen på en äcklig toalett i Kungsträdgården. Det har gått två år och det gör fortfarande ont! Det gör ont att du lyckades, det gör ont att vi inte umgicks mer, det gör ont att vår relation slutade som den gjorde! Men jag är så tacksam att jag hade dig som förebild och vän när jag var liten och jag är otroligt tacksam att jag fick den tid jag fick med dig!

För två år sedan och 27 dagar sedan lämnade du oss och jag kommer aldrig glömma dig!

1988.02.16-2015.04.18


Likes

Comments

Den här låten spelas på högsta volym hos mig just nu! Har lyssnat på den så många gånger och den blir bara bättre och bättre!

Enjoy

Likes

Comments

För två veckor sedan var jag jätte sjuk, ingen ork när det gäller något. När jag blir så sjuk så slutar jag bry mig vad jag stoppar i mig, jag kan vara duktig de första dagarna men sen går det bara utför. Så Nu har jag vart frisk i två veckor, festat, rökt, ätit massa skit mat och mår något förfärligt dåligt! min mage är kaos, min energi är nästintill bortblåst och jag är uppblåst överallt.

Så jag tänker såhär, om exakt två veckor ska vi ha utspark för tvåorna och de lär bli en jäkla fiesta. Men fram tills dess så tänkte jag försöka köra en clensing vända. Inget onödigt socker, ingen snabbmat, ingen bilåkning och minst en 30minuters promenad varje dag. Det borde inte vara så svårt tycker jag! Så från och med nu kör jag! Önska mig lycka till people!


Likes

Comments

Title