Jag har inte känns mig såhär arg på otroligt länge. Det värsta är att jag inte riktigt förstår varför, eller jo de gör jag nog men jag vet inte va fasiken jag ska göra! Jag känner mig så otroligt instängd här uppe i Norrland i denna lilla stad. Det känns som om jag inte kan andas eller röra på mig och det enda jag vill är att skrika och ta sönder saker. Det kryper i mitt skinn och jag är bara så himla bitter. Det är som om någon förgiftat min själ och botemedlet existerar inte. Ovanpå dessa känslor känner jag mig otroligt ensam här uppe. Jag har liksom inte klickat med någon så bra att jag kan vara mig själv 100%, utan det känns som om jag måste anstränga mig med alla.

FUCK ALLT är det som snurrar runt i mitt huvud konstant på senaste tiden! Jag har nog aldrig känt mig såhär vilsen i hela mitt liv. Det är som att jag står i ett mörkt rum och vet inte hur jag ska hitta ut! Fasiken vad jag inte gillar detta. Min resa hem kommer nog inte mer lägligt än såhär. Dock har jag inte bokat någon tillbaka resa än, det kanske är ett tecken?!

Om dessa känslor bara är pga tentan så vet jag inte om jag kommer klara av att må såhär en gång i månaden inför varje tenta. Vet inte om det är värt det!

Jisses vad jag saknar mina vänner! Att träffa dom kommer vara som att ta ett djupt frisk andetag av lugn!


Likes

Comments

​Wow klockan är snart 19 och jag har inte gjort ett skvatt idag! Så fruktansvärt irriterande. Jag får inte till de att ta tag i pluggandet. Visserligen är det inte bara jag som har svårt att koncentrera mig (vilket ger mig en liten lättnad). Alltid samma problem inför tentorna, börjar inte i tid och lallar bara omkring! Jag blir bara arg på mig själv när jag tänker på de. Jag sitter och funderar på om jag ska ta mig upp till gymmet och få bort lite frustration och min understimulans. Men det är inte heller jätte lockande! Kommer säkert sluta med att jag tränar hemma, jag har en hel del redskap. Jisses vad den här dagen suger, på tusen olika sätt! Vi lär se hur denna kväll slutar, gym eller inte gym, de är kvällens fråga! 

Likes

Comments

Det märks att det alla har gått in i sin lilla bubbla! På onsdag har vi tenta och alla har stängt in sig för att börja nöta. Jag verkar inte kunna bibehålla min koncentration mer än 5 min.. Det är sååå mycket som ska in i mitt lilla huvud och jag har inte börjat i tid (som vanligt!)

Just nu sitter jag och lyssnar på Södra Sidan och tittar på allt som ska läsas! Blä vad jag inte gillar detta. Insåg precis att jag inte har mjölk hemma så mitt kaffe kommer jag inte få i mig heller... Det här känns inte bra för fem öre. Tänk om man kunde på kaffe i dropp vid dessa tillfällen, vilken dröm!

Det som får bli min morot är att det snart är onsdag och efter tentan ÅKER JAG HEM!! Åh längtar så himla himla mycket!

Hoppas ni får en helt underbar söndag folket! Jag ska försöka komma igång med mitt pluggande.


Likes

Comments

Personligt

Dessa förbaskade dumma onödiga hjärnspöken! Jag vill få väck dom. Jag hade ett samtal med min kära kusin igår om psykisk ohälsa och hur jag ser på mig samt allt som hänt förra året. Det är ingen hemlighet att jag gått upp något sjukt de senaste 7-8 månaderna, då snackar vi att jag gått upp 15kg kanske mer. När något sådant händer och man samtidigt redan mår dåligt över annat, då är det tufft att ta sig ur den djupa svackan! 

Jag har lyckats ta mig ur den till 80% skulle jag vilja påstå, det är dom där sista avgörande 20% som måste bearbetas klart, men det är även dom sista 20% som är dom jävligaste. Det är som att du ska gå en match mot låt oss säga Alexander Gustafsson och du har aldrig tränat MMA/UFC, men för att må bra och kunna dribbla livet så måste du vinna! Där är jag nu, Alexander är hjärnspökena som vill lägga krokben och putta ner dig igen, hjärnspökena är minnen från hur du en gång såg ut/agerade och mådde. De minnena dinglar framför dig och säger att du ALDRIG kommer ta dig dit igen, du kommer ALDRIG lyckas, du har failat en gång för alla, vem vill ha dig nu

Jag är less på dessa spöken, less på att dom tar upp så mycket av mitt liv, less på att dom hindrar mig att försöka. Jag är där jag är, jag kan inte gå tillbaka i tiden för att bibehålla den jag var för 3 år sedan. Jag accepterar att jag är den jag är, att jag ser ut som jag gör och det viktigaste av allt jag VÄGRAR GE UPP! Jag ska sluta stressa efter resultat, jag ska ta en dag i taget och jag ska börja älska mig själv igen! 

Jag tänker möta mina spöken i en match och jag tänker vinna, nej JAG KOMMER vinna. Jag gör detta för mig själv, för jag vet vad som händer om man inte tar tag i dessa känslor, upplevelser, svackor i tid. 

Jag mår dåligt och jobbar dagligen med mina spöken och jag skäms inte över det, för jag tar tag i det. Det är svårt men man måste, för det lägger sig bara lager på lager annars! 


Likes

Comments

Om två veckor och en dag åker jag hem till huvudstaden! Som jag längtar! Hittade en billig enkel biljett och jag har börjat min nedräkning. Det kanske är därför jag har sånna grova problem att sova om nätterna.. Somnar nu förtiden runt 03 och går upp fyra fem timmar senare. Jisses vad det stör mig. Tyvärr kan jag inte träna heller eftersom min hals gör ont, det är lite grått i mitt liv just nu. MEN jag ska ju åka hem snart och ladda batterierna, bli fin i håret och ansiktet! 

Jag är så otroligt redo att välkomna våren nu! Inte jätte sugen på att vara torr och ha tusen lager på mig längre. Våren du är VARMT välkommen. 

Idag har jag försökt plugga, inte vart super duktig på den fronten. Men det är iaf rent och städat hos mig nu. Trevligt att man lyckas hitta så mycket annat att göra när man egenlien borde plugga. Innan jag lägger mig ska jag ha läst två kapitel i två av böckerna. Det får bli kvällens löfte. 

Likes

Comments

Me, Myself & I, Personligt

Igår hade jag en ännu en "underbar" dag fylld med ett "härligt" migränanfall haha. Medans jag låg i min säng och väntade på att mina tabletter skulle göra sitt så började jag tänka på mina rädslor jag har i livet. Då pratar jag inte om "jag är livrädd för spindlar" utan jag pratar om samtal som jag bävar över att ta tag i eller hålla föredrag inför klassen. Högst upp har jag ett samtal som bara väntar på att jag ska ta tag i med min pappa, ett samtal jag borde haft för hmm ungefär si så där 6-7 år sen. Men ni vet när man verkligen inte vill men man måste för att man ska må bra psykiskt? Den känslan har jag haft ett bra tag och den försvinner inte. Jag har en tendens att glöms mina headlines i dessa situationer och det slutar med att saker soppas under mattan, så min plan är att börja skriva ett brev med allt jag vill få sagt. Är det någon som har ett annat förslag?

Idag ska jag hålla föredrag för några få i min klass samt läraren och det är alltid nervöst! Tänk om jag säger fel eller hakar upp mig eller värst av allt BLIR EN TOMAT?!! Jag är så förstörd från grundskolan när man skulle prata framför klassen och alla börjar skratta och reta en för att man är nervös och blir en tomat i ansiktet. Jag har sånna men att när jag nu i 25års ålder måste sminka mig så att det inte syns lika mycket! Hur sjukt är det egentligen?! Är det någon som har tips på hur man kan jobba på det här?


Likes

Comments

Förra terminen var fruktansvärd! Det var jobbigt, energin existerade inte, jag hamnade efter i ALLT och det kändes som om jag var helt själv. Har inte gråtit så mycket som jag gjorde i höstas, men det är helt okej! Man måste må soligt och man måste gå igenom tunga stunder här i livet. Jag har inte pluggat på 7 år, det är inte konstigt att det var som att gå in i en vägg av prestationsångest och dåligt självförtroende. Men efter tre veckors andrum och en lugn snart på vårterminen så känner jag att jag kan klara detta här, nej jag menar jag KOMMER klara det här! Det kan bara bli bättre nu.

Sen är det otroligt mysigt här uppe. Inte så mycket att göra, men det är mysigt!

Idag är det tvätt och plugg som står på schemat. Jag har vart otroligt duktig denna morgon, vid 8 drog jag ovh två vänner upp till gymmet. Inte illa eller hur?!


Likes

Comments

Nu har snart en termin gått och min energi är på noll HELA tiden. Jag har gått upp så mycket i vikt att jag knappt känner igen mig längre. En klasskompis berättade om en tjej som kör PT-Online och jag har bestämt mig för att ta hennes hjälp, för det här funkar inte längre. 

Stress över mitt boende, över skolan, över mina klasskompisar, över maten, över träningen och att inte ha någon att prata med här uppe. Det funkar inte. Allt detta är ett lysande recept på en kraschad mentalitet och dåligt driv framåt. Jag längtar hem och det hjälper inte för fem öre, det gör saken bara värre! 

När man börjar må såhär dåligt börjar man tänka på hur stark man en gång var och hur gärna man kunde ta sig tillbaka till den tiden! Min starkaste period psykiskt och fysiskt var för några år sedan då jag körde ett bootcamp i Humlegården med Pischa och sedan PT med henne. Det hon lyckades göra med mig var helt otroligt och hennes ord kommer jag bära med mig hela livet. Jag önskar att jag var hemma och fortfarande hade henne som tränare, men jag måste lära mig att klara av det här själv! Jag får nöja mig med att hon coachar mig in my mind so to speak. För jag vill vara den versionen av mig. Jag vill inte må såhär psykiskt dåligt!

Michan 3.0 here we go! Dags att vända. På måndag börjar jag med Jenny och vi får hålla tummarna!

Likes

Comments

​Here I am! 

Vilken höst. Mitt liv har mer eller mindre gjort en helomvändning. För drygt två månader sedan satt jag och funderade på va fasiken jag skulle göra med mitt liv, sen kom mejlet. Efter en kort arbetsdag stod jag och hängde med kollegorna så helt plötsligt får jag ett mejl från Antagningen.se "Du har bovit antagen..osv osv." 

Alla kollegorna kollade jätte fundersamt på mig tills jag halvt började skratta. Under ett bra tag har jag funderat på vad jag ska göra med min framtid.Tidigare under sommaren hade jag vidareutbildat mig via jobbet och var mer eller mindre garanterad en ny utmaning och dagen efter jag fick detta mejl skulle jag på en arbetsintervju som jag verkligen såg fram emot, och så helt plötsligt dimper denna lilla nyhet ner i mitt liv. 

Hur komiskt är inte det?! Från att vara rastlös/omotiverad, till att söka tre nya jobb och sedan komma in på en helt otrolig utbildning. 

Hela den här processen var otroligt komisk, jag försökte ringa personerna jag skulle på intervju hos dels på onsdagen när jag fick mejlet om skolan dock utan resultat. Så det slutade med att jag fick tag i en av dom en och en halv timme innan själva intervjun och förklarade läget. Han var så förstående och uppmuntrande för mitt val vilket var extremt tacksamt. Det bästa med att komma in på denna utbildning var att jag inte ens kom ihåg att jag sökt den! Jag hade inte ens vart inne på själva programbeskrivningen för att läsa om de, utan jag hade gått på -Grundnivå, -Heltid och självklart -Namnet på utbildningen. 

Sedan hade jag mer eller mindre tre veckor på mig att ordna med allt. Juste glömde berätta en sak, det var inte så att jag hamnade i en skola i Sthlm där jag bor nej nej nej, jag hamnade i Norrland haha. Så det var en liten chock de med. 

Men allt som allt är jag otroligt tacksam att jag är här. Jag hade det otroligt trögt i början, kändes mer som om det var problem och komplikationer än kul och spännande. Det börjar ÄNTLIGEN lätta på vissa saker vilket är så underbart, nu behöver jag bara komma ifatt med allt jag ligger efter i! Woop Woop


Livet från heltids jobb till relativt fattig student!

xoxo

Likes

Comments

Title