Om självskadebeteende triggar dig så sluta läs om du inte kan hantera det, men för er som är kvar läs detta på egen risk!

Idag 26 dec 2016 är det 1 år sedan jag självskadade för första gången.

Det finns olika sorters själskadebeteenden:

• rispa/skära sig

• sex

• skicka bilder (lättklädda/nakna) emot sin vilja

Detta är bara några exempel på självskadebeteende och mitt var att jag skar mig.

Varför började jag?

Jag mådde psykiskt dåligt pga olika anledningar, jag hade det jobbigt hemma, jobbigt i skolan, skulle finnas där för mina vänner hela tiden fast jag egentligen inte orkade, le och vara glad. Det blev för mycket för mig och jag klarade inte av det längre så då tog jag till fysisk skada och för mig var det en sådan lättnad, det psykiska kunde jag inte hantera men när jag skar mig kunde jag hantera det hur lätt som helst fast fysiskt. Jag trodde att jag mådde bättre men jag mådde bara sämre. Den här hemligheten gjorde bara allt värre. Jag var tvungen att ha långärmade tröjor hela tiden. Jag kunde inte visa min arm när jag bytte om på idrotten så jag hade bandage men folk frågade, kompisar blev misstänksamma och tillslut fick mina närmsta vänner reda på det men då fick jag reda på att dom oxå skar sig och då blev jag lite triggade av dom oxå.

Efter några veckor fick ju lärare reda på det, hur vet jag inte men såklart så förnekade jag det. Men jag tänkte ändå på om jag skulle säga som det var så jag och min bästa kompis gick tillsammans till skolsyster och berättade. Vi båda fick prata och min kompis slutade och jag låtsades som om jag hade slutat men jag fortsatte bara.

Den 19 februari 2016 kom min mamma till min skola och sa att hon hade hört att jag hade skärt mig och jag kunde inte förstå hur hon kunde fått reda på det, jag som hade hållt det hemligt i 2 månader men det visade sig att min mammas kompis hade sett mina skärsår dagen innan när jag skalade potatis. Jag hatade att min mamma visste om det, jag hatade henne, jag hatade mammas kompis, jag hatade mig och jag hatade alla andra.

Det är inte roligt när någon får reda på ditt självskadebeteende men det är inte heller roligt att behöva ljuga och dölja delar av sin kropp. Det är inte värt att börja självskada över huvud taget även fast man tror att det hjälper. Du kan fastna i ett självskadebeteende fort men det tar dubbelt så lång tid att sluta. Jag självskadar inte nu men tanken kommer nog alltid finnas kvar hos mig.

Jag har ärr på ena min arm och ena mitt ben som jag skäms över jättemycket. Jag kan gå i kortärmad hemma ibland men det är jobbigt. Jag skäms så mycket att jag måste ha långärmad på idrotten i skolan och nu efter jullovet ska vi ha simmning och jag vet inte hur jag ska klara av att vara med. Ser ni? Mitt självskadande ledde till ingenting, bara till fula ärr som jag skäms över och som sätter stopp för mig i olika situationer :(

Detta var en kort "berättelse" om mitt självskadebeteende men kom ihåg att du är inte ensam, jag är här för dig och det finns hjälp.

Stay strong//Michaela♡

Likes

Comments