Då var mitt tolfte eller är det trettonde (?) London besök över. Man hinner knappt komma hem så börjar man fundera på när nästa besök blir. Jag fullkomligt älskar denna stad, det var kärlek vid första mötet. Det som gör mig så glad är att min familj är lika förtjusta som jag i denna stad, i människorna och hela atmosfären. Vår dröm är att en vacker dag ge oss ut på en roadtrip i England, men det är ju det där med vänster trafik….

Tänkte lite kortfattat summera vår weekend:

Fredag: Avresa från Landvetter 7.25. Vi var vid vårt hotell ca 10.00 lokal tid. Vi lämnade väskorna på hotellet och sedan begav vi oss till Stamford Bridge, Chelseas arena. Eftersom vi är en fotbollsintresserad familj så var detta ett mycket intressant besök. Vi gick en guidad rundtur och sedan besökte vi museet och avrundade i The mega store. När vi var färdiga blev det en sen lunch på en sport bar.

Eftermiddagen strosade vi runt i South Kensington och Knightsbridge. Vi gick in på Harrods bara för att barnen skulle få se hur det ser ut. Det är ju ett otroligt vackert varuhus men man känner sig ju inte riktigt hemma där hahaha Kikade runt i lite olika butiker och sedan när vi var nöjda återvände vi till hotellet, sträckte ut oss på sängarna och samlade kraft till middagen. Vi bodde i området Victoria, där har jag inte bott tidigare, men åh så mysigt! Där vill vi bo fler gånger. Vi hittade en Italiensk kvarterskrog, så pittoreskt och trevligt samt super god mat.

Lördag: Efter frukost begav vi oss till Towern of London, promenerade runt och gick på Tower Bridge. Sedan begav vi oss till Oxford Street för shopping, gick gatan upp och ner. När det var dags för lunch blev det en klassisk publunch, Fish & Chips med en pint. Sedan blev det Regent street så vi kom ner till Piccadilly Circus. Sög in den härliga atmosfären och energin som är där. Intill Piccadilly ligger en gigantisk sportbutik, Lillywhites, dit ville vi så vi knatade runt på dem 6 våningarna. Blev även ett besök på Fortumn & Mason, te varhus skulle jag vilja kalla det för. Hade fått med mig en beställning från mamma och moster så det blev lite handlat åt dem och åt oss själva.

Lördagskvällen åkte vi tillbaka till Piccadilly, promenerade i Chinatown och besökte Leicester Square. Åt middag på Angus Steakhouse, otroligt gott kött och bra service. Till dessert delade vi på en Giant Rocky Road ice cream, OMG!!!! Så gott och mättande

Söndag: Efter frukost tog vi en promenad mot Buckingham Palace, precis när vi kom fram var det vaktparad och vaktbyte. Det såg vi inte förra fången vi var där så det var intressant för barnen. När det var över promenerade vi i St James park, en mysig och lagom stor park tycker jag. Eftermiddagen tillbringade vi på Rubens at the Palace för att avnjuta Afternoon tea. Vi åt och drack så det stod härliga till. Det var gott, mysigt och så avkopplande!

Vi fortsatte att promenera efteråt och det blev lite små shopping. Kl. 17 var det dags att bege sig ut mot flygplatsen för hemfärd. Det blev inte mycket shopping men man kan ju inte bara handla för handlandet skull. Där har man mognat, annat var det förr 😉

Tack älskade London för underbara dagar, tack älskade familj för allt roligt vi gör och för de tokigheter vi hittar på ❤


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments


Då är det dags att ta farväl av ännu ett år.  Jag tänkte ta och summera mitt 2017.

Det har varit ett rätt odramatiskt år, jämfört med andra år då man har tagit steget och bytt jobb, separationer, återföreningar, sjukdomsfall, dödsfall osv. Så varken goda eller onda drama har förekommit. Tacksam till tusen är jag för det!

Årets utveckling

Under året har jag genom min arbetsgivare gått en arbetsledarutbildning, examen sker i januari 2018. Mycket spännande! Jag har även fått gå en utbildning så att jag kan ingå i vinterjouren, så där är jag med nu. En helt ny värld, spännande och knepig på samma gång. Otroligt givande att ha en arbetsgivare som tror på en och ser ens potential. Jag har inte bara lärt mig om nya arbetsområden utan även lärt mig en hel del om mig själv, fått upp ögonen för vissa saker. Allt detta tackar jag för!

Årets resor och utflykter

Tjejhelg i Malmö, familjesemester på Rhodos, Visingsö/Gränna/Jönköping, Göteborg och ett par turer till Märsta, Åbo kryssning.

Årets nöjen

Kalmar revyn, After Dark, Johan Glans, Claes Malmberg, Vin- och champagne festival och några fotbollsmatcher han man sett.

Årets insikt

Jag har under året insett att människor jag trodde jag kände inte alls är så som jag från början lärde känna dem.  Jag blir irriterad om de säger en sak till mig och sedan visar en helt annan sida. Snälla, var rak och ärlig, stå för era åsikter, vänd inte kappan efter vinden och ändra er inte beroende på vem ni umgås med. Var er själva oavsett var, när, hur. Please!

Årets jubilar

Min kära pappa fyllde 70 år i april så det firade vi med de närmaste. Och sedan bjöd pappas oss till Rhodos.

Årets uppgivenhet

Det har gått ännu ett år utan att vi fått veta vad det är som spökar med Antons mage, det känns hopplöst och man är lite uppgiven. Jag hoppas verkligen, och ber för att 2018 är det året då läkarna hittar felet och rättar till det så att vår älskade son får leva ett smärtfritt liv. Känns rätt så lovande med den läkare som vi nu fått kontakt med.

Årets stolthet

Jag är så otroligt stolt (inte bara det här året, alla år)över mina barn, kan räkna med min man i denna förklaring också, vet att han känner likadant. Vår dotter är en varm, rolig, omtänksam, rak, ärlig och lugn ung dam. Hon står upp för sina åsikter och är en hejare på att argumentera. Vår son är en lugn, försiktig, omtänksam och rolig kille. De gör ett bra jobb i skolan med fina resultat. Bryr sig om varandra och människor i deras närhet. De har en otroligt fin kontakt med varandra. Eftersom de är så trygga, stabila och genuint omtänksamma så hoppas jag att den här fina relationen varar livet ut.

Årets tacksamhet

Jag är otroligt tacksam för min familj, man och barn. Tack för att vi har så kul tillsammans och hjälper varandra oavsett. Ni stöttar mig och puschar mig när jag behöver det.  Tack mamma och pappa för allt ni ger, älskar er! Tack alla andra nära och kära, ingen nämnd, ingen glömd! Tack kollegor för att ni fyller mina arbetsdagar med skratt, allvar och omtänksamhet. Och till sist tack för alla nya bekantskaper, det är otroligt givande!

Tack 2017 för det du har gett mig, nu blickar jag framåt och är nyfiken på vad 2018 har att erbjuda. Det är alltid spännande med oskrivna blad och se vad de fylls med.

Önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!

Kram ❤













Likes

Comments

God fortsättning på er! Redan annandag jul, det går riktigt fort. Jag hoppas er jul har varit fin med mycket värme och kärlek, god mat och härligt umgänge. Men framförallt att den har varit lugn och stressfri. Tyvärr så vet jag ju att julen är mest stress för många och det tycker jag är bedrövligt. Stressen kan ju dock vara av olika själ men just stressen som är pga att man ska hinna med allt, träffa alla och vara alla till lags. Det är hemskt tycker jag! Man måste ju kunna lösa det på något sätt så att det blir lugnt för alla.

Den här julen har jag och Johan (min man) pratat mycket om julen, hur den var när vi var små och sedan hur vi har skapat våra jular. Vi hade rätt så lika jular när vi var små och de påminner ju lite om hur vi har det idag. Man firar med liten skara och har det lugnt.

Mina barndomsjular minns jag att vi var hos mormor och morfar, vi bodde då i samma område så vi hade nära till varandra. På julaftonsmorgon fick jag alltid en julklapp. Sedan åt vi risgrynsgröt och gjorde oss fina. Vi träffades hos mormor och morfar på eftermiddagen, jag tittade på Kalle och sedan åt vi av julmaten. Senare på kvällen kom tomten som jag alltid var så livrädd för, grät krokodiltårar och skakade i kroppen, men tomte skulle man ha. Efter julklappsutdelningen och öppning av alla paket vill jag minnas att vi bara umgicks. Juldagen var jag och mina föräldrar själva, mamma la pussel, vi tittade på TV och åt mat och godis. Annandagen träffade vi övrig familj igen för att äta och umgås. Några jular firade vi i vår sommarstuga i Roslagen, det var riktigt mysigt. Det som gör att det alltid varit lugna jular är just det att vi inte är så många. Mina föräldrar och jag som ensambarn, mormor och morfar, min moster och min gammelmorfar. De är dem jag minns som var med om julen. Men framförallt minns jag att det var lugnt och roligt! 

Första julen som jag och Johan var tillsammans firade vi på varsitt håll, jag i Märsta och han i Söderåkra hos sina föräldrar. Det var inte roligt, vi längtade ihjäl oss efter varandra. Efter den julen bestämde vi oss för att fira vartannat år. Men efter ett par år med flackande hit och dit och vi hade fått Matilda så kände vi att vi vill skapa våra traditioner, få vakna upp hemma på julen, lägga sig i sitt hem. Ska vi aldrig få göra det?? Så inför julen 2006 bestämde vi oss för att vara hemma, vi väntade vårt andra barn till december 2006 så då kändes det som rätt tid. Vi sa till alla nära och kära att ALLA är välkomna hem till oss. Och på självaste julafton 2006 kom vår älskade Anton. Efter det så har jularna sett olika ut, ibland har vi varit många uppåt 12-14 pers till 6 pers. Den mindre skaran är den vanligaste. Så julafton firas hos oss. Sedan är det vi 4 på juldagen, vi myser, äter gott, spelar spel, tittar på film, tar promenader. Annandagen brukar vara lite olika, ibland har vi åkt till svärföräldrarna på en fika, ibland bio eller bara varit hemma.

Frågan har ju dykt upp om man inte känner dåligt samvete för att man inte firar jul varje år med sina föräldrar. Vi firar visst jul, men inte alltid 24-26 december. För oss kan det lika gärna vara 17 december, 9 december. Allt blir vad man gör det till. Oavsett datum så gör vi vår julafton. God mat, klappar och massa kärlek och skratt.

Ni som inte har den jul ni helst önskar, gör något åt det. Livet är kort, ta vara på stunderna. Gör ni val som ni tror att nära och kära ta illa upp av, så gör de säkerligen inte det. För dem man älskar vill man bara väl.

Ta nu vara på den här dagen och fyll den med kärlek och minnen ❤

Likes

Comments

I ett par år har vi dragit in på julkort och istället skänkt pengarna till någon välgörenhet, t ex Friends, Bris och barncancerfonden. För två år sedan kom jag i kontakt med en Kalmar tjej via Facebook som startade en grupp där man hade möjlighet att hjälpa familjer med julklappar. Vi ställde upp med ett par julklappar. Det kändes så bra och barnen var delaktiga och de fick en större medvetenhet om hur många familjer och barn har det. Det är många, många fler än man tror som har det tufft ekonomiskt och som ser på december med stor ångest för att de inte kan ge sina barn det som många ser som självklarhet och som man vill ge sina barn. Tyvärr kommer fler barn i utanförskap för att deras föräldrar inte har råd med kalas, presenter, avgifter till div föreningar mm Det gör ont i mig. Jag önskar att alla barn fick chansen till fritidsaktiviteter, att de får gå på kalas och var med i gemenskapen. Det är också mycket viktigt att man pratar med sina barn så att de förstår att sånt som är så självklart för dem inte är det för andra barn. Att vi har inte samma förutsättningar men de är precis lika mycket värda. Detta för att minska utanförskapet. Jag tror också att det är viktigt att från tidig ålder visa att man kan ge utan att få. Det måste inte alltid vara så, på så vis tror jag att vi skapar godhjärtade och omsorgsfulla barn och dessa egenskaper har de med sig i livet.......

I gårdagens Nyhetsmorgon var det en familj med som har startat ett företag/organisation där de hjälper just barn i ovannämnda situationer. Det var så fint att se och de är ikväll med på Svenska hjältar galan som visas på TV. Stor eloge till denna familj som ger så otroligt mycket!

Jag kan inte göra allt, men jag kan göra något. Jag vet många i min omgivning som har det gott och kan bidra. Om det är med 50 kr eller med 500 kr spelar ingen roll, vi ger och gör det vi kan. Det vi får tillbaka är ovärderligt!

I år kom jag av en händelse in på en organisation som heter Giving People, de är en hjälporganisation som arbetar med att motverka ekonomiskt utsatthet och den barnfattigdom som finns i Sverige. De arbetar med akut hjälp av mat och andra viktiga förnödenheter till barnfamiljer i Sverige. Man kan ge ett bidrag som de själva fördelar ut, man kan bli månadsgivare, eller som vi i år har valt att bli ihop matchad med en familj som behöver hjälp. Jag gjorde en intresseanmälan på deras hemsida. Efter ett par veckor fick jag ett svar från dem att de hade matchat ihop oss med en familj i närområdet. Jag gick en lista med saker som barnen önskade sig i julklapp och mat som de var i behov av. Därefter lämnade Giving People över till mig så jag har själv skött kontakten med familjen. De familjer som ansöker om hjälp får meddela om det är för julklappar, mat eller både ock. För att det ska kännas allra bäst för oss har vi valt att köpa varsin julklapp till barnen och sedan mat för en summa som vi själva bestämt. 

Är ni intresserade av att bidra, kika gärna in på deras hemsida www.givingpeople.se

Kram ❤


Likes

Comments

Söndag, andra advent och en skön ledig dag var planerad och den har väl gått enligt planerna. Men vi har ju fått världens bästa bonus SNÖ!!! J a g ä l s k a r s n ö! Jag blir så lycklig och glad. Det lägger sig som ett lugn inom mig när snön faller och lägger sig vackert på marken.
Ikväll blev det risgrynsgröt och skinksmörgås. Tända ljus och julmusik. Glögg och saffransbullar. Jag har sprungit i alla fönster och beundrat snön som faller. Barnen har tom varit i pulkabacken en sväng. Vi var på julmarknad och alla böcker med julrecept och pyssel är framtagna. Barnen har gjort pepparkakshus. Lycka det är vad det är.
Allt detta skulle jag lätt kunna byta till att ha istället för ljumma sommarkvällar. Galet tycker ni men det är väl tur att vi alla är olika 😉
Vilken årstid föredrar ni?

Njut nu av det sista av den här helgen och jag önskar er en fin vecka ❤

Likes

Comments

God morgon härliga lördag!

Klockan är strax efter 7, jag sitter i soffan med tända ljus, en god kopp kaffe och njuter av tystnaden. Resten av familjen sover fortfarande. Brukar ha sällskap av min man så här tidigt men han var på julfest igår så jag klandrar honom inte 😉 Jag har ändå fullt upp med att vakta datumljuset, vad är det med datumljus....varför är det så att man antigen glömmer att tända det så att man sedan har flera dagar att ta igen. Eller så tänder man det och glömmer släcka det i tid så sen får det inte tändas på flera dagar....??? Har man inte värre problem än så ska man nog inte klaga.......

Den här helgen blir det fullt ös, som de flesta helger. Igår kväll hade Anton sitt födelsedagskalas/party för sina kompisar. Han bjöd hem de närmaste, de åt tacos, glass och spelade Fifa. Sen landade dem i soffan och kikade på en film. Två kompisar var sjuka så de blev bara 5 men jisses vilken ljudnivå de kan få till. Men det tillhör när man spelar Fifa, då spelar det ingen roll om man är 10 eller 39 år, man låter högt 😂 En nöjd son hade vi när det var över.

Idag ska vi åka till svärföräldrarna där det blir kroppkakekokning samt julklappsutdelning med Johans bror och hans familj. De bor i Borås och är hemma den här helgen. Det ska bli trevligt att ses då det var väldigt länge sedan sist. Jag ska ta och slänga ihop en kaka som vi ska ha med oss till kaffet, har dock inte bestämt mig än vilken jag ska göra.....svåra beslut ibland.

Imorgon ska vi fixa julköttbullar, snickra ihop pepparkakshus och se över vilket julgodis vi ska göra i år. Vi ska väl även klämma in att besöka en julmarknad. Sen får man väl avrunda med en Nobelmiddag. Ni hör ju vilken ljuvlig söndag vi kommer få ❤

Nu har jag fått sällskap av maken, nöjd och glad efter gårdagens tillställning. Jag ska på samma evenemang med mitt jobb på torsdag så det ska bli spännande och se om jag är lika nöjd efteråt. Vi har ju samma smak och tycke så det tror jag 😊

Njut, ta hand om varandra och gör er en fin helg!

Kram 🌟




Likes

Comments

Jag har tänkt i flera dagar att jag måste sätta mig och skriva men tiden har inte räckt till eller så har jag helt enkelt inte haft orken. Men nu kände jag att jag var på skrivarhumör.

November har hittills varit väldigt sjukt för för min del. Först åkte jag på en rejäl förkylning/influensa så jag låg däckad i flera dagar. Och i måndags vaknade jag med magsjuka!!!! Fy fasen, som tur var så varade det bara i 1 timme, därefter låg jag med frossa, värk i kroppen och feber hela dagen. I tisdags vaknade jag upp pigg och fräsch igen 😊 Så här många sjukdagar som jag haft under november har jag kanske tidigare haft på en period av flera år. Så nu räknar jag med att i alla fall 2018 blir ett fullt friskt år för mig 💪

Tror ni att man är mer lättmottaglig av baciller om man är mentalt nedstämd? Det tror nämligen jag och därför har jag blivit drabbad. Men nu är jag på banan igen, och att vara nedstämd är inte min melodi. Så gamla goa Michaela är i form igen 😉

För exakt en vecka sedan satt jag vid den här tiden på Centralstation i Stockholm på ett café med ett glas cava och väntade på min vän Sandra. Jag har ju tidigare nämnt att jag kan avundas de som än idag har vänner kvar som de lärde känna tidigt i barndomen. Den gåvan/lyckan har jag tyvärr inte lyckats med. Men Sandra träffade jag första dagen i gymnasiet, vi klickade direkt och var sedan oskiljaktiga i flera år. När jag flyttade till Kalmar så höll vänskapen och hon har många ggr varit här och hälsat på oss och jag har försökt så gott det går att träffa henne när jag varit i Märsta. Däremellan har vi hörts via telefon och sms. Så Sandra är den enda vän jag har som kände mig innan jag blev vuxen och som fortfarande är vid min sida idag. I år är det 20 år sedan vi började gymnasiet och blev vänner, det tyckte vi var värt att fira. Så förra fredagen drog vi iväg på en 23 timmars kryssning. Passade perfekt eftersom jag ändå var i Stockholm på ledarskapsutbildning. Dessa 23 timmar var bland de roligaste jag haft på senaste tiden. Vi har så otroligt skoj tillsammans, vi känner varandra så väl, förstår varandra utan behöva säga ett ord, vi bjuder på oss själva och sprider glädje. Givetvis blev det en massa prat om gamla minnen, ofantligt många skratt men även djupa samtal. Vi fick julbordspremiär, Måns Zelmerlöw uppträdde och vi dansade till de stängde kl. 04.30 💃Det dygnet lever jag länge på, TACK Sandra för att du är en sån sprudlande glad, rolig, snäll och fin vän ❤

Efter kryssningen åkte jag med till Märsta och sov hos mamma och pappa. På söndagen hann jag även vara med på födelsedagslunch för att fira min moster och hennes man som fyllt år. Träffade mormor där och fick mysa med min kusin Emma. Så jag hann med mycket den här helgen, härligt!

Så sammanfattningsvis novembers diss: Sjukdomar hiss: Kryssningen.

Nu blir det pizza bak och sedan en avkopplande kväll i TV-soffan med Idol.

Önskar er alla en fin helg, ta hand om er!





Likes

Comments

Efter flera dagar nerbäddad i sängen pga ett elakt virus var det skönt att få komma ut i höstsolen idag. Det blev en promenad till Gröndal IP för att se IFK Kalmar möta Assi. Det skulle räcka med att spela lika för att ta sig upp i Allsvenskan. Det blev vinst med 6-3 inför en publik på 2097 personer.
Stort grattis tjejer och lycka till i Allsvenskan 2018 🏆👏🏻⚽ Jag unnar er spelare detta så mycket. Njut och ha roligt 🎉 Ska bli spännande och följa er nästa år.
Och Växjö DFF var klara för allsvenskan redan för ett tag sedan, två småländska lag upp i Damallsvenskan 2018. Det är stort!

Nu puttrar en kreolsk gryta på spisen som kommer värma oss till dagens middag. Till efterrätt blir det kladdkaka. Det har ju trots allt varit både kladdkakan och chokladens dag den här veckan. Och det är ju farsdag, men vi firar inte det på nåt speciellt sätt. Gör ni?

Krävs lite extra energi inför kommande vecka. Så det blir uppladdning i TV soffan ikväll. Har ni tips på någon bra serie? Vi gillar spänning och action.

Jag måste avrunda med att tipsa om Skäringer och Mannheimers podd. Den finns på Spotify. Det är högt och lågt. Värmt och hjärtligt. Varje avsnitt ger mig såna härliga skratt. Lyssnar jag när jag är ute och går måste jag ibland stanna upp för att skratta 😄

Ha en fortsatt skön söndag 🍁

Likes

Comments

Då var det höstlovsvecka och idag är jag ledig med barnen. Så skönt att vara ledig så här mitt veckan och pyssla med lite allt möjligt.

Började dagen med att grädda rustika frallor som hade fått kalljäsa i kylen i över natten. Dra mig baklänges så goda de blev! Finns det något bättre än ljumna frallor, bregott, god ost och lite marmelad?! Bland det bästa jag vet....Jo förresten löjrom och ett glas champagne står rätt högt på listan också 😉

Recept på rustika kalljästa frallor

25 gram jäst, 4 dl vatten, 1 dl mjölk, 1 msk honung, 1 tsk salt, 10 dl vetemjöl

Rör ut jästen i 1 dl vatten i en bunke. Tillsätt sedan resten av vattnet och mjölken samt honung och salt. Rör sedan ner mjölet. Degen ska vara rätt lös och klibbig. Låt stå i rumstemperatur i 30 min, ställ sedan i kylen under natten. Lägg en bakduk över bunken. På morgonen: Lägg degen på mjölat bakbord/bänk. Knåda ej degen. Platta ut den med händerna så den är ca 2 cm tjock. Dela sedan i 10 delar och lägg på plåt. Grädda i ca 20-25 min i 225 grader.

Efter frukost och en lugn morgon blev det återbesök hos vår husläkare med Anton. Vi pratade en hel del och han undersökte Anton åter igen. En remiss till kirurgmottagningen skickas iväg idag. Läkaren sa att det är inte säkert att de tar emot oss men vi får hålla tummarna för att de vill ta sig an Anton. Annars får man väl höja rösten ännu mer så att de ändrar sig....Fortsättning följer!

Tanken var att vi skulle ha en ute dag i eftermiddag men Anton har jätte ont i magen efter läkarens undersökning så han orkar inte. Matilda ligger nerbäddad och superförkyld. Så typiskt att hon ska bli förkyld nu när detta efterlängtade lovet kom. Men jag tror det är hennes kropp som säger ifrån. Hon började känna av halsen i helgen och sen har det eskalerat. Hon lägger så otroligt mycket tid på skolan och pluggar, pluggar och pluggar. Hon ger verkligen 110% och vi som föräldrar behöver aldrig tjata, ifråga sätta eller bekymra oss. Hon tar sånt enormt ansvar vad det än gäller. Det är ju rätt vanligt att kroppen till slut säger ifrån när man kopplar av. Så är det nog för Matilda den här gången, trist att ett efterlängtat lov ska tillbringas i sängen med en elak förkylning. Men inget ont som inte har något gott med sig, hon missar inget i skolan.......Älskade Matilda ❤

Hoppas bara hon blir piggare till helgen då en del trevligheter är inplanerade så det blir ett roligt avslut på höstlovet.

Frågan är vad jag ska fortsätta med på min "att göra lista".....Solen sken så fint under morgonen men den har försvunnit bakom molnen. Så jag får väl ta och fixa lite inomhus och sen ta mig ut på en rask promenad under eftermiddagen. Det vankas hall make over så jag kan ju alltid ta mig tid till att klura lite på det och se mig runt vad vi skulle kunna piffa med 👏

Förresten, firar ni Halloween? Det gör inte vi, blev lite firande och utklädnad när barnen var små men nu tycker de bara att det är löjligt. Och jag tycker väl att det är mest en grej för barnen.

Önskar er alla en fin tisdag 🍃👻🎃🍃





Likes

Comments

Den finaste gåvan i livet är väl ändå att få barn. I alla fall känner jag så. Och det värsta är när ens barn inte mår bra av en eller annan anledning. 

I vårt fall så handlar det om en kronisk smärta som vår son Anton lider av. Vi har i två års tid försökt få fram vad det är för fel. Men än så har vi inte fått något svar. 

Smärtan sitter på höger sida av nedre buken. När smärtan uppstod så var vi säkra på att det var blindtarmen. Så det blev ett besök på akuten. Men inget annat tydde på att det var blindtarmen. Vi blev hemskickade och de sa att det nog var förstoppning. Smärtan fortsatte att komma och gå. Efter ett tag igen så gick vi till läkaren men de hittade inget. Proverna var bra osv. Förra hösten fick vi remiss till barnkliniken och där påbörjade man en stor utredning med flera provtagningar, ultraljud mm De enda de hittade var att han hade en parasit i magen. Den kan orsaka smärta i magen. Vi har även testa laktosfri och mjölkfri kost. Han har testats för gluten men de proverna är negativa. Efter sommaren kände jag att de måste fortsätta utreda Anton, det här går ju inte. Ringer barnkliniken och där får jag besked om att de har valt att inte göra någon uppföljning. Jag blir helt ställd. Hur kan man besluta att inte följa upp när man inte ens har hittat orsaken till ett barns smärta. Kan ju tycka att de får ta det vidare om de inte kan lösa detta fall men icke. De bad mig ta kontakt med hälsocentralen, så jag ringde dit och fick tid hos vår husläkare. Som tur är har vi en otroligt bra husläkare. Det var han som skickade remiss till barnkliniken så han blev väldigt förvånad när han såg oss igen och dessutom med samma problem. Nu har han dock dragit igång karusellen igen och idag ska vi på ett nytt ultraljud för att följa upp föregående. 

Som förälder så tänker man ju väldigt mycket på vad det kan vara för fel. Vet inte hur mycket jag har googlat. Förra kom jag in på en sida, ett forum rättare sagt där personer beskrev sina symtomer och många stämde in på Anton. De berättade även hur läkare har stått handfallna och inte hittar något. De har fått höra att det är IBS eller funktionell smärta ( "sitter i huvudet") och fått antideppressiva medel utskrivna. Jag satt en hel kväll och läste på om detta, tyvärr inte mycket info på svenska då inte många inom sjukvården känner till denna sjukdom. Hittade dock en Facebook grupp med svenska deltagare som lider av denna sjukdom. Gick med i gruppen och har fått så många tips och folk är så otroligt fina. 

När jag samlat på mig tillräckligt med fakta tog jag och skrev ett mail till husläkaren om mina tankar och funderingar. Fick ett så fint svar av honom så det kändes så skönt. Nu fördjupar han sig i detta så får vi se om det kan vara det Anton lider av. 

Det är så jobbigt och hjärtskärande att se sitt barn ha ont varje dag, att missa så mycket i skolan. Han har inte gjort en full skolvecka på ett år pga smärtan. Vi som föräldrar vaknar varje dag med tanken: Undra hur ont han ska ha idag, kommer han klara skoldagen?

Livet styrs till stor del av hur han mår. Känns så fruktansvärt att ett barn på knappt 11 år ska behöva lära sig leva med smärta. 

Jag går inte in närmare på vad det är för sjukdom, det kommer en del två den dagen som vi fått veta vad det är för fel på vår älskade son. 


Likes

Comments