View tracker

Tisdag, ledig tisdag. Det betyder ligga i sängen hela förmiddagen och bara vara. Försöka hitta något slags lugn i kroppen. Ett lugn innan vardagssysslor så som tvätt & städ står på schemat.

Stockholm är väldigt trist & grått idag. Känslorna är inte på topp idag men trots det så visar sig glöden ibland. Jag får såna lyckorus när jag minst anar det. Sedan kommer tankarna om vad som händer runt omkring mig. Känslor som kommer fram, när man måste såra någon, när man själv blir sårad, familjer som splittras, min enorma saknad till mina familjer där hemma och alla mina vänner, att jag inte kommer kunna åka hem på ett bra tag. Inte få kramas med mamma & mina syskon. Ne låt de sista veckorna gå fort nu i 2016.

Lågan är väldigt diffus idag, men mitt i allt detta är jag så jävla pepp på att få starta H&M-home snart, gå på utbildningar, myset med mina vänner, är så pepp på att både Elin & Jennie kommer i helgen och att jag nästa helg ska rocka ett helt dygn med mina bästa på en båt!
Ne snart är hela jag tillbaka, glad & beskymmerfri. Men idag får jag vara en berg &- dalbana. Man måste få vara det ibland.

Ta hand om varandra!
Puss & kram

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Har haft några riktigt fina veckor nu. Jag fyllde år, Mikaela har varit på besök, jag var kaninvakt i en vecka, jag har jobbat en massa, börjat jobba på H&M. Och kanske det största för mig. Jag har slutat helt med mina antidepressiva. Jag fick nog, jag orkade inte mer. Så mycket biverkningar som det var, och som aldrig försvann, så var det inte längre värt det. Jag har ju lärt mig om hur jag ska hantera min panikångest och det funkar. Vad ska jag då proppa i mig tabletter varje dag för? Ne jag gav mig bara fan på att det skulle gå. Och jag har varit utan dem nu i snart en månad. Det funkar. Inga större attacker eller massa ångest. Jag känner mig tryggare i mig själv nu, jag var redo att iallafall testa. Och än så länge är jag så otroligt glad över att jag vågade.

Det är bara jag som kan påverka lyckan & tillvaron i mitt liv. Jag har verkligen förstått innebörden i det nu.

Skulle kunna skriva tusen rader till, men idag, söndag, tänker jag lägga mig i min säng och fortsätta kolla på The Carrie diaries, är helt förälskad i denna serie som jag till och med skulle kunna kalla lite B. Men den har sin charm och jag kan verkligen inte sluta titta.

Ta hand om varandra där ute, bort med all negativ energi och in med det positiva. Det behövs nu när vi inatt gick in i vintertid.

Puss & kram

Likes

Comments

View tracker

Har haft en otroligt fin helg med mina fina vänner. Mycket dans, dans, dans, vin, glitter och skratt.
Är mina vänner evigt tacksam för allt dom ställer upp med och för att de ger livet så mycket mer att leva för!
Så nu är jag äntligen 21. Inte för att jag känner mig äldre men jag kommer in på betydligt fler klubbar och barer nu än innan. So I like it.

Det är mycket som försiggår i livet & i mitt huvud. Att ta upp bloggen är något jag velat länge. Men motivationen har inte varit på topp för det. Men snart så, snart återupptar jag den här sida på riktigt.

Ta hand om varandra
// M

Likes

Comments

Livet just nu. Det är mycket kärlek, lycka, närhet blandat med ångest. Men emellanåt är jag så otroligt lycklig. Och mitt jobb, att jobba och ha roligt samtidigt är något jag alltid velat & precis så är det nu. Just nu i mitt liv är det helt rätt.

Innan jag flyttade till Stockholm valde jag att hyra ut min lägenhet i andrahand utifall jag ville komma tillbaka till Vimmerby efter sommaren. Men igår var jag och tittade på ett nytt boende som jag kommer flytta in i 1 augusti. Mitt på Odenplan med gångavstånd till jobbet, hur perfekt är inte det?! Så lägenheten i Vimmerby kommer jag lämna bakom mig. Lämna det kapitlet i mitt liv och bara blicka framåt. Njuta av att jag tog livets chans att faktiskt göra något jag väldigt länge velat men aldrig riktigt vågat.

Livet vänner, trots mycket motgångar kommer det alltid medgångar emellanåt.
Ta hand om er så länge!

Likes

Comments



Det var iallafall det jag trott varje gång jag sjungit med i "Jag har varit i alla städer". Men tänk så fel det blev.
För nu sitter jag här uppe och delar lägenhet med två helt underbara vänner. Allt hände så fort från idé till att jag tog min fullpackade bil och åkte norrut. Men jag har inte ångrat mig en enda sekund.

Nu har jag varit här i snart två veckor och det har hänt så otroligt mycket. Jag har fått umgås med så många fina människor, jag har solat och druckit vin i parker, varit på spelningar, träffat Veronica Maggio, kirrat arbetsintervju, min mobil blev stulen (dock inget roligt), börjar lära mig hur tunnelbanan funkar, druckit vin och skrattat på balkongen... ja det är så mycket!
Men jag måste erkänna att jag saknar att ha lite fasta rutiner så det ska bli skönt att få gå på intervju och ha lite hopp om att jag kan få börja tjäna pengar igen.

Stockholm, du är min stad!



Likes

Comments



Nytt år kära vänner!

Nytt år och nya möjligheter? Ja faktiskt, i alla fall i mitt liv. Jag har lämnat all smärta & allt jobbigt i 2015. Jag har äntligen sagt hejdå till det som gör ont och som jag faktiskt kan lämna. Och jag känner mig fri nu. Det gjorde mina tonår till dom bästa. Men hur lång tid ska man klara av att bli behandlad så? Inte ett enda år till i alla fall. Nu ska det blickas framåt.
Så säker i mig själv som jag känner nu, jag har aldrig känt så innan. Det är en sån otrolig befrielse ska jag säga er. Att känna sig trygg i sig själv. Det är en helt underbar känsla!

Än så länge har 2016 varit bra & jag hoppas att resten av året fortsätter så! ​​​​

​​

Likes

Comments


"Jag känner hur andningen blir tyngre, svagare & okontrollerbar. Rummet blir mindre & det känns som att någon hugger mig i bröstet med en yxa. Jag känner hur varenda nerv bara vill krypa ur kroppen & paniken kommer. Jag är fast i min kropp, jag tar mig inte ur den."

Precis sådär har det varit i tre år nu, mer eller mindre. Ibland flera gånger i veckan och ibland har det varit uppehåll på ett par månader. Vi alla har hört talas om det. Panikångestattacker.
För mig är det inte nåt jag bara hört talas om. För mig är det min verklighet.

Att jag skulle fastna med panikångest var inget jag kunde ens tänka mig. Jag har alltid varit en glad tjej med livsglädje & lycka så det ibland skulle kunna räcka till hela världen. Från att vara någon som alltid satt sina vänner i första hand, alltid velat hjälpa, alltid haft ett skratt som kommit från hjärtat, till att känna sig nere, inte orkar ta andras problem, öppnar alla meddelanden men inte orkar svara, inte längre skratta med hjärtat & att den personen som känner mig bäst säger att han knappt inte "ser" mig längre. Det krossar mig. Att inte ens jag ibland känner igen mig själv. Jag visste om sanningen men jag har alltid velat klara mig själv, velat ta mig upp från marken själv.

Men efter en natt i somras fick jag nog. Min Panikångest höll på i flera timmar och den var värre än någonsin. Jag ville bara ur kroppen. På nåt sätt försvinna utan att avsluta mitt liv. Jag har aldrig haft livsångest men ångest över att vara fast i kropp med depression. Efter flera timmar då jag försökt andas mig igenom all smärta lyckades jag somna.
Morgonen där på gick jag upp & kände att nu får det vara nog, jag ville ALDRIG känna så igen. Jag visste mycket väl hur det skulle kunna sluta om det fortsatte & dit ville jag aldrig komma.
Jag ringde vårdcentralen & sa att jag ville prata med en psykolog på grund av psykisk ohälsa. För att komma dit var jag tvungen att träffa en läkare. Min husläkare var fullbokad i flera veckor men hon jag pratade med tog mig på allvar och jag lyckades få tid veckan efter. Jag kom dit & fick en remiss till en psykolog som jag varit hos några gånger nu.

Efter att jag har fått prata av mig har jag nu insett hur mycket jag verkligen höll inom mig. Jag hade aldrig riktigt insett det. Jag började min bearbetning & mådde sämre, vilket jag visste eftersom det är så processen funkar. Men jag fortsatte göra saker som fick mig att må bra. Jag träffade vänner som gav mig energi, gick till jobbet & försökte umgås med familjen. Men ångesten var fortfarande där & min energi var nästan helt borta.

En dag säger min psykolog att han tycker att jag borde testa antidepressiva för att lugna ner mina ångestattacker. Min första tanke var "men det behöver inte jag, så dåligt mår jag inte". Men efter ett långt samtal med honom insåg jag att det var värt ett försök. Skulle det funka skulle jag kanske kunna se mig själv i spegeln en dag & faktiskt känna igen mig själv.
Jag var ledsen i några dagar. Jag förlorade. Jag klarade inte att ta mig upp själv. Men mina nära & kära fick mig att inse att det hade gått för långt & att det är oket att ta hjälp. Man kan inte klara allt själv ibland.

Nu har det gått nästan en månad med mina antidepressiva. Jag har haft en EN(!!) ångestattack. Och i fredags hände något som jag inte känt på nästan ett helt år. Jag stod där bland alla i publiken, sjöng med till Norlie & Kkv och kände mig glad. Riktigt jävla glad, i hjärtat. Att få känna så gav mig så otroligt mycket hopp. För en timma kände jag mig som mig själv igen. Och det var den bästa timman på så otroligt länge.

Det kommer gå upp och ner. Det gör det alltid. Med eller utan depression. Men en dag kommer jag bli frisk. Jag kommer kunna se ljust på livet. Orka skriva till mina vänner, orka ha en hel konversation utan att tankarna svävar iväg, kunna sätta mig i olika situationer utan att få panikångest.

Att jag väljer att berätta är för jag tycker att psykisk ohälsa är så otroligt viktigt. Man är inte ensam fast man kan känna det. Och jag haft tur, jag har blivit tagen seriöst. Jag fick sätta ner foten ordentligt och det tog nästan all min kraft. Men efter det har jag bara träffat bra människor som verkligen försökt hjälpa mig.

Tusen tack till er.
Tusen tack till min familj som ALLTID ställt upp fast jag många gånger inte ens visat min tacksamhet.
Tusen tack till mina vänner som fått stå ut med en urusel vän som inte varit den bästa men som ändå hört av sig & försökt hjälpa mig så gott de kunnat.
Tusen tack till min underbara psykolog som hjälpt mig se situationen med andra ögon.
Tusen tack till mina underbara kollegor som får mig skratta varje dag på världens bästa jobb.
Tusen tack till alla som trott på mig när inte ens jag gjorde det.

Det här har varit min verklighet de senaste åren. Jag försöker le & ge så mycket som jag orkar. Vissa dagar kommer det automatiskt men ibland måste jag verkligen trycka ut det.
Men jag ska ta mig upp nu. Jag ger aldrig upp. Jag ska bli frisk, mig själv & lycklig igen!



​​​ALDRIG ENSAM




Likes

Comments


Har haft några riktigt fina dagar i Stockholm med familj & vänner!
Varit ett par riktigt crazy moments & jag skulle kunna tänka mig att Stockholm kan komma till att bli mitt hem en dag. Det märks i framtiden.
Jag kommer i varje fall leva på dessa dagar ett bra tag nu, och jag är redo för veckans utmaningar som kommer.

Likes

Comments

- Ber om ursäkt för urusel kvalité på bilderna...


​Den senaste månaden har gått förbi snabbare än vad jag hade väntat mig. Men det har också hänt otroligt mycket. Både bra & dåliga saker. Hade en supermysig midsommar med lillebror & vänner, och resten av den helgen bjöd på mycket återkommande känslor, kramar & ånger. Min bästa kom & hälsade på från Stockholm. Familjen & jag åkte till Göteborg & bara levde livet & jag träffade även en gammal vän, och därefter åkte jag tillbaka till min vardag & Lindex. Elin & jag gjorde en spontanare & drog på Diggiloo & fick gå backstage & träffa alla mina barndomsidoler. Umgås med vänner, gamla som nya och skrattar så mycket som jag kan. Jag försöker iallafall & under helgen som var så skrattade jag så mycket att jag fick ont i magen.
Det gör fortfarande ont, ont i hjärtat, speciellt när allt hade kommit tillbaka, men jag ger det ett till försök och jag tänker vara starkare den här gånger, och jag ska lyckas!

14 juli, vi har kommit till mitten av sommaren & jag tänker fortsätta njuta av den som jag gjort hittills.
​Inget stoppar mig, ingen kan stoppa mig.



Likes

Comments