View tracker

​Jag är en person som är i väldigt stort behov att ha saker strukturerade. Strukturen behöver inte vara tydlig, eller förståelig för andra, men den måste finnas där. Så nu idag blev det en riktig städ- och planeringseftermiddag. Så lägenheten luktar fräscht och jag känner mig ytterligare lite säkrare på de kommande veckorna. Det är väl lite nackdelen med att ha ett guldfiskminne i kombination med att älska att ha många bollar i luften. Hade jag inte uppskattat att ha kontroll på saker runt omkring mig så vet jag inte om jag hade klarat av att leva det liv jag lever. 

Nu blir det att sätta mig och jobba lite med eventet som skall presenteras för en styrelse på tisdag! Det är rätt många trådar att hålla i samtidigt, och jag försöker jobba undan så mycket jag bara orkar och hinner nu innan skolan drar igång igen om en vecka. 

Det jag håller på med är alltså ett evenemang kopplat till dans, där vi under en helg erbjuder en himla massa dans och en riktigt rolig tid. Det är under en hel helg där man dansar från tidig morgon till sen kväll, bor på hotell, äter god mat och får umgås med andra likasinnade. Det innebär att det är rätt mycket pengar det rör sig om, och jag har svårt att släppa ifrån mig viktigare delar till någon annan. Vilket innebär att jag sitter på mycket av kontakten med hotellet, koreograferna, bokningar från våra gäster och andra viktiga frågor.

Men nu får jag nog sätta igång om jag ska få något gjort!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Mitt hem just nu, den 18:e augusti 2016 ligger i Göteborg. Det är en liten med mysig etta på 35 kvadrat och jag älskar den! Det är mitt alldeles egna hem, inrett med mina möbler och luktar gott av mitt skurmedel. Jag känner mig alldeles trygg och tillfreds, men så har det inte alltid varit...

Efter att mina föräldrar skildes började jag känna mig osäker och mindre trygg än tidigare. Innan de att min pappa flyttade ifrån de hus vi då bodde i, hade jag enbart erfarit två flyttar, varav en jag var för liten för att minnas! När min kära far den då valde att flytta till en lägenhet närmre stan kände jag mig inte riktigt hemma. Det gjorde nog inte han heller, med tanke på att han därefter flyttade 8 gånger inom loppet av 8 år. Rekordet för oss i en och samma lägenhet blev 13 månader.

Dessutom trivdes jag aldrig riktigt med att inte ha en fast punkt, jag bodde varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa. Jag bodde i en resväska kort sagt. Det gjorde att jag fick svårt att komma till ro och kände mig väldigt osäker, väldigt ofta. Jag är i ett väldigt stort behov av rutiner och att ha en fast punkt att förlita mig på, det hade jag inte. Tills nu.

Än idag har jag väldigt svårt för att resa, inte på de sätt många tror dock. Jag älskar att vara ute och se världen, men att packa en väska är som att bli skickad tillbaka i tiden.

Av den anledningen var det faktiskt väldigt skönt att få komma hem till mitt lilla krypin och packa upp väskan efter en sommar tillbaka i mammas hus.

  • 6 readers

Likes

Comments

View tracker

I min familj har ens födelsedag alltid varit väldigt speciell, det är den personens dag och det ska alla veta om. Jag vet inte om det är på grund av det som jag idag har känt mig så ensam... Mamma har, som exempel, alltid varit ledig den 17:e Augusti. Men inte detta året, och tyvärr gör det att hela dagen liksom blev en besvikelse. För många blir det presenterna som spelar roll, men för mig handlar det i princip enbart om att få spendera kvalitetstid med någon som står mig fruktansvärt nära. Men söta lilla Tussen kom i alla fall hem för att säga grattis innan han begav sig ut för att jaga möss i ladugården igen.

Men om man istället ska se till det positiva med att vara strandad i skogen i väntan på att min familj ska komma hem, så har jag fått väldigt mycket gjort! Fått pyssla lite med eventet, läsa lite om den (fruktansvärt dyra) kurslitteratur jag kommer behöva investera i nu i början av september, och börjat planera upp de första skolveckorna. En produktiv dag är en bra dag!

Nu ska det drickas lite mer kaffe....

Michaela S

Likes

Comments

För 19 år,364 dagar, 16 timmar och 30 minuter sen föddes en flicka som fick namnet Michaela. Den flickan är jag. Jag fyller alltså 20 år idag.
Jag har fått uppleva 20 väldigt händelserika år, år som jag inte direkt kan klaga på. Jag har en familj, en stor familj, som älskar mig. Jag har underbara vänner, tak över huvudet och mat på bordet. Jag bor i ett land som ger mig möjligheten att göra det jag vill, vara det jag vill och bli det jag vill. Jag har haft möjligheten att utforska den de kallar "Michaela", eller lika ofta "Micci". Fått chansen att testa, pröva och hitta rätt. Även om jag är långt ifrån färdig!

Jag tycker inte det är mer än rätt att ge en kort beskrivning av hur långt jag kommit än så länge:

Jag växte upp i en familj där kärlek betyder allt, långt mycket mer än pengar och all världens materiella ting. Jag växte upp med en mamma som hävdade, och fortfarande hävdar att jag var och är hennes livs största lycka. Jag växte upp med en pappa, om än något frånvarande under min första tid, för i vår familj är även jobb högt prioriterat. Vilket ledde till att jag även växte upp med en mormor som kom att betyda lika mycket som mina föräldrar. Jag har alltså haft turen att växa upp med tre ytterst starka förebilder som har format mig till den jag idag är.
Efter några år tog mitt liv dock en annan vändning. Som många andra moderna familjer skulle min splittras, delas itu och till intet göras. Eller, det trodde jag i alla fall då. Mina föräldrar skulle skiljas. I samma veva hände något som förevigt kommer få mig att gråta vid tanken, något så orättvist så jag ständigt kommer ifrågasätta "den högre makten", Gud, Moder Jord eller vad man än kan tänkas vilja kalla det väsen många tror styr över oss. Min ledstjärna och förebild, min mormor fick en stroke och hennes liv hängde på en skör tråd. Det var ett minne som jag aldrig skulle önska någon. Trots detta återhämtade hon sig, hon var inte helt som förr, men hon var vid liv. Min mormor överlevde, jag fick fortsätta ha henne hos mig, min säkerhet och tröstande famn.
Även skilsmässan återhämtade sig min familj från, mina föräldrar hade valt att leva skilda liv. Men det innebar inte det hemska gråa öde jag först som ung flicka hade föreställt mig. Min mamma blev även min vän, och min pappa började prioritera om och blev min kära far på nytt.
Det gick några år till och ytterligare en förebild uppenbarade sig, min mamma träffade en ny kärlek. Inte heller här besannades mina barnsliga, men än dock tragiska fantasier om att mamma skulle få en ny familj. För det enda som hände var att min kärleksfulla familj växte, och jag fick bara fler perosner att älska. Allt blev med andra ord bra tillslut, och jag skulle nog till och med vilja kalla mig själv bortskämd. Återigen handlar det dock inte om materiella ting, utan om kärlek. Jag tror helhjärtat, att om alla människor fått uppleva den kärlek jag får, skulle världen vara en mycket vacker plats. Och jag gör mitt allra bästa för att sprida den kärleken till de jag möter längs vägen.

Vem är jag då idag?
Jag växte upp och blev mer och mer en egen person, hittade intressen och saker att älska.
​Böcker var det första jag upptäckte, att få försvinna in i en annan värld en stund var något av det bästa jag visste! Man såg mig oftast aldrig utan en bok i handen, och jag har fortfarande samma stora intresse, även om tiden tyvärr inte längre räcker till.
​Nästa passion var dansen, det är fortfarande det jag identifierar mig mest med. Utan dansen vet jag inte vad jag skulle vara. Det är en av de saker jag vaknar för, somnar till och drömmer om. Dock har min framfart inom den kategorin bromsats upp av en odräglig skada, men den historien kräver nog ett eget inlägg.
​Den tredje stora hobbyn blev fotografering, när jag fick köpt min systemkamera var mitt liv som förgyllt. Helt plötsligt kunde jag föreviga alla de stunder jag ögonblick jag ansåg var perfekta.

Förutom det ovannämnda la jag mycket tid på det jobb jag hade då. Jag sprang runt och var tidnigsförsäljare varje söndag. Kanske inte det mest glamorösa yrket, med för en 12 åring var det ytterst välbetalt. Det gjorde att jag fick upp ögonen för vad ekonomi och matematik innebar, och jag introducerades i samma värld som mina förebilder befann sig i. Nämligen att ett arbete skall skötas, och det skall skötas snyggt och helhjärtat. Sen den dagen har jag sett till att alltid ha ett jobb.

Efter mina 10 år i grundskolan valde jag en väldigt ambitiös inriktning på gymnasiet. Jag läste naturvetenskap och hade väl egentligen ingen aning om varför. Det enda som enligt mig hände var att jag var tvungen att ge upp både söndagsjobbet med tidningarna och mina stora intressen.
​Jag brukar säga att hade jag varit tvungen att välja igen, hade jag aldrig valt den utbildning jag en gång gjorde! Men jag är ändå glad att jag gjorde det, för jag klarade av det, med relativt bra reslultat dessutom. Och det har gjort mig till den ambitiösa tjej jag är idag.

Sommrarna spenderade jag på en camping där jag satt i receptionen och med ett stort leende tog emot våra nya gäster, så väl som deras beröm och klagomål. Men så fort det fanns en möjlighet drömde jag mig bort i böckernas värld, gömde mig bakom kamerahuset eller snörade på mig dansskorna.

Idag läser jag på högskolan, direkt efter studenten i juni 2015 hittade jag en utbildning som kändes rätt för mig, och hösten därefter började jag läsa Sjöfart och Logistik vid Chalmers, och kunde nog inte trivas bättre! Jag är nyinflyttad till den stora staden Göteborg och lever det liv jag i nuläget vill. Jag jobbar extra på ett café, vilket ger mig den sociala miljö jag behöver med nya gäster att le mot, och härliga kollegor att skratta med. Jag har möjlighet att spendera tid med min familj, som inte bor allt för långt bort, och jag kan spendera kvällarna i soffan med mina underbara vänner.

När det kommer till mina intressen är det väl egentligen dansen som eskalerat mest, jag är numera en eventarrangör och ser till att sprida mitt brinnande intresse och den glädje jag känner inför dansen vidare till andra likasinnade.

När mina vänner frågar hur jag mår burkar jag oftast svara; "Jo, men varför klaga? Solen skiner, jag är frisk och får leva precis det liv jag vill". Det beskriver nog mig och min inställning rätt bra. För trots allt formas vi av vår tillvaro, men det är även vi som formar tillvaron.

Så nu när jag sitter här, på min 20:e födelsedag, kan jag inte mer än att vara lycklig. Jo, jag må sitta själv vid köksbordet i min mammas hus nu när alla andra jobbar. Egentligen skulle jag nog behöva åka handla, även om jag kanske inte ritkigt har råd med en större mathandling just nu. Det kan hända att jag känner mig lite ensam just nu i denna stund. Men det beror ju bara på hur bortskämd jag är med kärlek och närhet i vanliga fall. Så nä, jag är nog faktiskt rätt nöjd!

Om du orkat läsa hela vägen hit ner så kan jag inte vara annat än imponerad!
Tänk på att sprida kärlek till de runt omkring dig, var nöjd med dagen, och om du inte är det, forma den då så du blir nöjd. För ingen annan än du kan ändra på just din tillvaro.

Michaela S

Likes

Comments