View tracker

Detta är min vardag just nu med psykiatrin, utredningar, kontaktpersoner, läkare, mediciner och arbetsträning

Sömn och vila kan göra så mycket, haft en mycket bättre dag idag.. ibland drunknar jag i mej själv och glömmer bort att det faktiskt bara är en dålig dag och inte ett dåligt liv! Jag får vara glad att det händer allt mer sällan att jag ramlar så långt ner... Och det måste betyda att jag blir starkare och starkare för varje gång? Det är en del av mej som jag måste lära mej att leva med och acceptera, vilket jag försöker göra hela tiden.. Men det är svårt i dagens samhälle att stå för den man är och få andra att förstå att min vardag kanske inte ser exakt ut som din "ekorrhjul-vardag" och det kan ju riva till ordentligt jobbigt i vissas öron. Men fortsätt med ditt så fortsätter jag med mitt, för jag kan inte mer än att tävla med mej själv och uppnå mina egna mål! Eh, ja det här är jag i ett nötskal.. Orden, tankarna och funderingarna bara kommer och de far runt och runt och det finns inget stopp, så ibland blir det helt enkelt kortslutning i mej och jag behöver laddas upp igen för att fungera någorlunda "normalt"....

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Orkar inte med min hyperaktiva hjärna, när det väl är igång finns det inget stopp! Helt slut...
Ligger och tänker på hur jobbigt det blir för mej när det blir så här i huvudet, tankarna tar liksom aldrig slut.. Det har tagit till nu och lugna ner mej och försöka slappna av och kaoset bröt ut strax efter 14 idag. Det känns så jobbigt att det är så här... Och att det blir stopp med allt pga att det blir sånt kaos. Allt annat som jag skulle vilja göra får lida pga att det blir kaos. Blir så arg att min hjärna inte får ordning på allt, vad man ska prioritera och inte.. Nu i efterhand när jag ligger här, helt slut efter kaoset så undrar jag hur sjutton kunde det bli kaos av det där lilla? Men det förstörde hela min kväll och allt imorgon har jag bokat av, för jag fick inget och gå ihop med allt från när ska jag duscha, handla och laga mat och samtidigt ha andra möten? Det gick inte för fem öre och gå ihop! Känner mej så besviken på mej själv, hur svårt ska det vara egentligen?! Känner mej stressad över att min utredning tar sån tid och jag känner mej inte alls nöjd med resultatet hittills och deras syn på mej känns som något som inte alls stämmer. Är det någon som känner igen sej i det jag skriver? Eller låter det helt sjukt och rörigt? Rörigt är bara förnamnet i mitt huvud....

Likes

Comments

View tracker

Ska börja med en ny medicin, brintellix.. Är det någon som har erfarenhet av den? Det är ett ganska nytt läkemedel..

Likes

Comments

Åh!!! Det kokar i mej.. Jag känner mej som en tickande bomb och exploderar när jag minst anar det, det går på mindre än en sekund och så har hela dagen som var bra blivit till ett stort argt moln! Vad är det som händer med mej? Är det för att jag slutat med medicinen som den här jobbiga krypande ilskan kommit tillbaka i mej, så här va jag för över 1år sen innan jag började med en medicin och jag har mått så bra på den! Men den skulle bort nu tydligen... Hoppas mitt läkar besök på måndag blir bra. Att det finns en tydlig plan. Jag önskar att få slippa denna trötthet och ilska. Det har varit ett par jobbiga veckor nu. Jag orkar inte med mej själv, om jag hade klarat av det så hade jag vid de här laget slitit av mej håret, kastat ut mej själv genom fönstret och skrikit lungorna ur mej! Gaaah! - men, som tur är så har jag inte den förmågan att göra så. Känner mej mycket ensam just nu. Ena sekunden är jag så lycklig för att solen skiner eller att man mött ett vänligt leende.. Men sen inser man när man kommer hem att man är ensam, i allt! Mat, gardin byte, städning, umgås med andra osv.. Jag vet inte många omkring mej som lever helt själva och ensamma. De flesta har någon omkring sej, jag har fan inte ens en låtsas kompis (kanske tur) eller vandrande pinne! Jag har ingen som hälsar på särskilt ofta, det är ibland någon som kikar in en stund.. Eller min systerdotter som brukar stanna en natt. Men önskar det va mer häng hemma hos mej! Äta middagar, hjälp med gardin byte, kolla kläder i garderob mm. De vill alltid oftast att man ska vara hemma hos de, men de är ju redan en familj på minst två personer så snälla, hjälp mej och fylla mitt tomrum hemma hos mej och i mitt hjärta! Är säkert jag som gjort att det är så här. Vart är min själsfrände?! Som kan ta mej för den jag är, som låter mej bara få vara men ändå finnas där! Kom fram nu tack, för jag har fått nog av att vänta på dej!

Likes

Comments

Idag kryper ångesten omkring i hela mej, den kom så plötsligt idag på förmiddagen och den vägrar försvinna! Panik blandad med oro och rädsla.. Det värsta är att jag jan inte sätta fingret på vad? Allt bara bubblar inom mej, blir tokig. Såklart så ska jag just idag iväg till min bästa vän och umgås ikväll och sova kvar, så typiskt.. Och jag kan inte avboka fast jag vill, har gjort det för många gånger i samma situation men också för att jag vet att det antagligen blir lite lugnare i mej att komma iväg och prata om annat. Men jag är så trött så trött, förstår inte att de inte gör något åt min trötthet på psykiatrin? Jag fattar ju själv att det är min hjärna som går på högvarv som tröttar ut mej. Råkade vakna kl 6 imorse, va så trött och ville somna om den 1,5 timme jag hade kvar innan klockan skulle ringa... Tror ni det gick? Nä, det spinner på, ding, ding... Jag tänker på det ena och det tredje som leder till det femte som i sin tur leder till det sjunde. Slutar med att jag blir irriterad, ligger och tänker "sluta tänk, sluta tänk" men det funkar inte. Så efter en halvtimme utan resultat är jag super hungrig på frukost. Så där håller det på, därför har jag svårt och kunna vila på dagarna för det går inte... Usch. Någon som har nå bra tips? Känner mej ständigt helt slut och lam i kroppen och knoppen!

Likes

Comments

Resultatmötet blev snarare ett fiasko möte utan resultat. De personerna, läkaren (träffade han 10min en gång), psykologen (träffat en gång), arbetsterapeuten (super bra) och sist en sks, koordinatorn (aldrig träffat) som framförde i andra hand åt en kurator som i sin tur tagit över anteckningar från en annan kurator... Dessa fyra personer satt ner tillsammans 20min innan och bestämde diagnos/resultat. De läste mer eller mindre direkt ur anteckningar/papper, det se hade kommit fram till var att det va svårt och se tydliga problem från när jag va liten, därav ville inte läkaren sätta diagnos ADD, utan de tyckte en del drar åt det autistiska hållet, så de skulle skicka en remiss till habiliteringen för en utredning och utlåtande därifrån! Då ska ni veta att jag redan varit på habiliteringen för 1 år sen och gjorde en utredning och innan det så tog det först 1 år innan jag fick göra den utredningen och nu 1 år senare är jag klar (enligt de på psyk) med ADD utredning och vill skicka tillbaka mej till habiliteringen för utlåtande och utredning... På habiliteringen har de inte ens en psykolog, då den som var där har slutat så de väntar på en ny, tänk er själva. De skickar remiss nu, innan psykolog kommit dit är det väl sommar och semestrar och sen ska man få en tid i höst och innan allt är klart så har det gått 1 år till och jag blir antagligen tillbaka skickad till psykiatrin med misstanke om ADD ändå... Allt tyder på det. Känns som jag inte fått en rättvis utredning, tycker ni det? Känns som allt blivit fel och misstolkat!
Jag ska nu till veckan be min kontakt på psykiatrin att ta upp detta med någon som kan gå igenom alla delarna med utredningen så jag verkligen får se vad de kommit fram till! Inte ens har jag fått hem papper kring resultatmötet som man egentligen ska få på plats! Jag är minst sagt väldigt besviken på detta, jag har väntat och väntat på detta! Att äntligen få ett svar och en bra plan för att jobba på att må bättre. SUCK

Likes

Comments

Idag är det äntligen dags för resultatmöte, jag kommer få min diagnos och plan. Är nervös, ingen aning hur de tänker kring mej.. Jag har visst många drag åt lite olika håll. Psykologen jag va till och gjorde ett av testerna hos, hon sa att jag troligtvis hör till gruppen HSP (highly sensitive person) så just nu lyssnar jag på en ljudbok om det, och ja.. Det stämmer mycket in på det! Men i dags läget så är inte HSP en diagnos eller något vetenskapligt benämning. Så den diagnosen kommer inte hamna på något papper, men den är med och vad jag själv tror så har jag ADD med drag av autism också. Men som sagt, ingen aning eller känsla för vad de kommer framföra idag. Är mest orolig att de inte fått rätt bild av mej.. Då det bara varit strul kring min utredning, de har ändrat system, folk som terapeuter och sjuksköterskor har slutat och bara lämnat anteckningar, min utredning har tagit lååång tid och jag har helt enkelt fastnat i systemet under förändringar mm. Så hoppas bara att alla antecknat väl då andra sedan ska prata ihop sej om ett beslut!
Imorgon kommer jag även ha nätverksmöte, det känns så knasigt, att så många kommer samlas för att enbart diskutera om min framtid, andra personer som tillsammans med mej kommer göra en plan, är ju faktiskt helt fantastiskt. Det kommer vara jag, mamma, min kontakt på psykiatrin, min läkare (helt otroligt att hon vill vara med), min kontakt från arbetsförmedlingen (hon är helt underbar), min kontakt på försäkringskassan (även hon helt fantastisk), en ny kontakt via soc/kommunen och min coach från finsam (arbetsträning kan man säga)! Känns konstigt att allt kommer kretsa kring mej och alla vill mitt bästa, några av de som hon från fsk och arbetsförmedlingen har funnits med sen början så det känns tryggt!

Är det någon av er som läser som själv har en diagnos och har något hum om vad ni tror att jag har?

Likes

Comments

Idag sköljer allt över mej. Tårarna rinner.. Varför är jag här? Jag känner mej så handikappad med mina problem. Att jag dessutom inte har någon inkomst att leva på är rena helvetet. Önskar jag åtminstone hade en inkomst, så jag kanske hade kunnat ägt en bil eller åtminstone hade råd att åka och hälsa på mina vänner, ta en fika eller shoppa någon gång ibland! Jag bor, det är de jag gör.

Vet att det blir väldigt sorgset i bloggen, det är för att jag skriver när jag är mitt i skiten. När jag inte skriver, då mår jag oftast bra! Därav mycket hopp mellan gångerna eller intensivt..

Likes

Comments

Jag orkar inte gå igenom allt jag går igenom. Jag orkar inte kämpa, jag hatar pengar. Jag har inget och leva på, bara bo. Jag är så trött, dag ut och dag in. Jag är så jävla avundsjuk, på alla som har det bra. Jag orkar inte med mej själv, alla dessa ständiga tankar, det tar knäcken på mej. Jag vill inte, jag vill inte!!! Jag vill inte mer gå igenom det här, snälla, söta, rara adhd (eller vad i helvete det är) hjärna, gör så att jag klarar av dagarna, att jag klarar av ett vanligt jobb och liv! Så att jag kan få börja leva normalt utan att ständigt leva efter hur mycket pengar som finns på kontot eller inte. Jag hatar pengar. Hatar folk som får allt serverat utan att kämpa för det. Här kämpar man, men utan resultat. Jag vill bara kräkas på allt, för jag är så trött, på allt omkring mej. Ingen, ingen förstår hur fan jag mår!!! Det här tar knäcken på mej, jag orkar inte kämpa mer, vill bara lägga mej ner och skita i allt.

Likes

Comments

Just idag vill jag bara försvinna.. Känner mej så mindre värd och misslyckad med allt, känns svårt och jobbigt att ta emot hjälpen man får. Känns svårt och acceptera att man har svårare för vissa saker och att det måste lösas för att komma vidare. Vill bara ha ett normalt jäkla liv! Vet inte vem jag ska höra av mej till när jag mår så här, för ingen förstår, ingen förstår hur jag mår! Just nu mår jag så illa av allt att jag skulle kunna kräkas! Snälla ta mej härifrån...

Likes

Comments

Instagram@miiaros