Mitt liv. ADHD. Autism. Vardag. Ångest. Depression. Relation.

Varit utan min medicin mot ADHD de senaste dagarna och min ångest är som bortblåst. Idag har jag ett läkarsamtal inbokat över telefon så hoppas vi kan göra en ändring att jag får pröva en annan medicin. Jag behöver den där lilla hjälpen med medicinen, så jag kan fokusera bättre och inte få mina bryt titt som tätt. Jag kan tänka mej att ni som möter mej ibland, eller umgås med mej, inte alls kan förstå att jag över huvud taget inte har några problem med tanke på hur exemplariskt jag beter mej - det tack vare många års övning av att läsa av hur ni andra fungerar och därefter har jag alltid försökt göra likadant. Det fungerar i sociala sammanhang om det inte är allt för ofta, men inte alls bra vid studier, arbete mm. Då fungerar det kanske en dag och sen bryter jag ihop av utmattning, vilket gör att resterande dagar blir jag sängliggande med ångest och depression av att jag inte orkar ta mej iväg och möta andra människor eller orkar hålla fokus för den delen. Som sagt jag kan tänka mej att det är svårt och se, men ni är inte där T alltid är, det är han som får se mej i mina mest känsligaste lägen, när jag bryter ihop av att vi ändrar dagens middag eller planerar inför jul och jag får panik över allt åkande och julklappar som ska inhandlas - då är ni inte där. Det är de ni inte ser. Det är lite skrattretande att det viktigaste för mej, så som planering och struktur också är det allra jobbigaste för mej. Ser jag för många dagar eller veckor samtidigt, så blir allt kaos och jag får ren panik över allt som komma skall, då ser jag inte att det mitt i alla veckorna, faktiskt finns helt tomma dagar - ibland flera tomma dagar på rad, men det kan jag inte se, utan jag ser endast allt som är inbokat - vilket leder till panik, ångest och jag vill helst bara avboka allt på en gång! Jag har sjukt svårt och hitta ett system för att få detta att fungera, så har ni några tips på exempelvis appar eller väggkalender så får ni gärna komma med idéer! Det värsta är att många kör ju med att "skriv ner" det du tänker på, så slipper du tänka mer på det just nu - men det blir nästan värre för mej, då tänker jag på det ändå och hoppas att jag inte glömmer vart jag skrivit det, det blir dubbelt upp att ha koll på allt. Hatar mina kontrollbehov, tar upp så sjukt mycket onödig energi. Någonstans förstår jag att jag behöver hjälp av vården, vilket jag skulle ha börjat med nu, gå på ADHD grupp och få hjälp med just planering och struktur, samt KBT. Men jag fick panik och sånt stresspåslag när jag fick tiderna att jag avbokade allt och hoppas jag kan vara med nästa gång grupperna drar igång efter jul och nyår. Just nu känns allt extra kaos eftersom jag står med ett ben i Åkersberga och ett i Mora, vilket gör det svårt att få ihop allt på ett bra sätt. Idag ska jag och Ts mamma på en föreläsning om Autism i Uppsala med Lina Liman -Härkan ni se vad den handlar om, hennes bok är helt fantastisk och påminner mycket om mej själv.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Sitter här i soffan hemma hos T eller ja även mitt hem numera. Min lust till allt finns inte, jag saknar energi att ta tag i saker och det gör mej så ledsen. Någonstans ligger min vilja att komma igång med saker eller att göra saker, som att baka, laga mat, träna, promenader och ta tag i min IBS mm. Men ångesten och depressionen är för stark och vinner över viljan. Mitt största problem är ju att allt bara skiter sej i huvudet, allt är verkligen som en storm där allt flyger omkring tillsammans och det är omöjligt och sortera allt. Misstänker att min medicin mot ADHD inte fungerar som den ska på mej, att det är den som gör mej sjukt trött, energilös och ett jäkla ångestpåslag. Så igår och idag har jag hoppat över den, funderar på och hoppa över den resten av veckan tills jag ska ha mitt samtal med läkaren över telefon nästa vecka, då jag förhoppningsvis får byta medicin. Idag har jag ett möte på ett gym här i Åkersberga, samtidigt som jag längtat efter det, att få komma igång med träningen så känner jag att jag orkar och vill inte, förstår inte hur jag ska orka. Hade det inte varit för att T kommer följa med mej på mötet i eftermiddag så hade jag ställt in det. Men hur jag ska få något gjort här hemma innan han kommer hem, de vet jag inte hur det ska gå till, är så energilös att jag inte ens orkar klä på mej. Önskar att någon kunde stänga av min hjärna, jag orkar verkligen inte med att den ständigt går på högvarv, att jag aldrig får till det och kan sortera och ta en sak i taget, det tar knäcken på mej och jag vet inte hur länge till jag orkar. Börjar bli rädd att jag aldrig kommer kunna hitta tillbaka till rutiner och strukturer igen, att jag inte kommer klara av ett jobb och få in så allt fungerar. Att bli av med jobbet och allt som heter rutiner och vardag va nog det sämsta som kunde hända mej just nu.

Likes

Comments

Det är med blandade känslor som vi åker tillbaka till T imorgon efter ett par veckor här hemma i Mora, när jag kom hem till Mora nu sist så kände jag att det är här jag trivs och vill vara - men har det med tryggheten att göra? eller att det är hemma hos mina saker? Den här gången blir det ett par veckor i stöten igen, nere hos T. Vi ska bland annat på bröllop till helgen, en efterlängtad föreläsning om Autism med Lina Liman den 8/11 och så kommer kära mor ner den 18/11 och hälsar på och då ska vi iväg på en trevlig tillställning i gamla stan. Trots att jag har dessa saker inbokade så känner jag mej nervös över hur veckorna kommer bli. Jag vill inte bara sitta inne i lägenheten med noll energi utan att komma mej för att göra saker. Precis allt tar så mycket energi. Att ha så mycket fritid och inte göra något med den gör en så otroligt deprimerad. I helgen har jag haft hjälp av T till mycket, allt blir sånt kaos för mej - speciellt med vetskapen att vi ska åka imorgon och jag behöver packa, se till att allt kommer med mm, samtidigt som jag är enormt trött - mitt i allt så har jag åkt på ett virus i kroppen, innan det va jag helt däckad med förkylning i 3 veckor, vilket troligtvis gjorde att viruset bröt ut. Inte nog med viruset så har jag också mensen, ångesten, depressionen och mina övriga funktionsnedsättningar att handskapas med - Jag har med andra ord varit väldigt känslig, nedstämd och helt slut med lätt till gråt i helgen och det räcker inte till med ord över hur fantastiskt bra T handskas med mej i dessa lägen, han gör verkligen allt så sjukt mycket enklare. När jag tycker saker känns som 100 ton, så får han det och kännas fjäderlätt! Han läser mej som en öppen bok och det är så skönt att inte behöva bita ihop eller förklara mej, utan bara kunna luta mej mot hans axel och veta att han är vid min sida i alla lägen. Du gör mej komplett älskling.

Likes

Comments

IBS - Irritable bowel syndrome. Detta lider jag av sedan ett par år tillbaka. I samband med min diagnos - IBS-C, så blev jag remiterad till en dietist för att gå en IBS - FODMAP utbildning, där du får kunskap om hur du ska ändra din kost för att bli av med dina symptom - hela 85 % blir hjälpta av detta program. Bor man i Mora så måste man såklart åka hela vägen till Falun vid varje träff, vilket gjorde att jag inte tog mej iväg på alla träffarna och jag tappade helt enkelt lusten att fortsätta - för det är ingen lätt match att lägga om kosten på det här sättet, det är allt från att du inte får äta vattenmelon medan honungsmelon är okej, till att nästan all lök - även vitlök går bort helt, men där det är okej att använda olja med vitlökssmak eller den gröna delen på purjolöken! Så detta är inget man bara förändrar över en natt. Detta har jag alltså smått förändrat och lärt mej lite mer och mer kring under dessa år sedan jag fick min diagnos.Belly Balance - är en webbsida där du kan gå den här FODMAP utbildningen online, vilket jag nu kostat på mej att göra. Det ska bli spännande att göra detta fullt ut och tänkte försöka ta upp en del här om hur det går och berätta lite mer kring detta.

Likes

Comments

Vet inte vart jag ska börja, mer än att jag tänkt på att börja skriva igen. Har prövat att skriva i en vanlig dagbok, det går sådär. Är tveksam till hur mycket jag vill dela med mej helt öppet för vem som helst att läsa, men samtidigt är det så här det är och jag behöver vara öppen för att förhoppningsvis bli hjälpt på vägen.

2 år har gått sen sist jag skrev här och mycket har hänt. Jag har så mycket som äter upp mej inombords just nu och att skriva brukar hjälpa en del. Är sedan sista September helt sjukskriven, mycket pga olika medicinska förändringar men även då det sker en hel del förändringar rent allmänt i mitt liv just nu. För 10 månader sen så träffade jag min andra hälft, han är helt fantastisk och min bästa vän. Att vi levt nu, sida vid sida i 10 månader har jag svårt att förstå, utan något som helst bråk, tjafs eller störningar. Jag kan knappt stå ut med min egna familj så nära in på, eller min bästa vän under så lång tid i streck - Är alltid i ständigt behov av egentid och återhämtning i min ensamhet, så jag trodde inte det va möjligt, inte för fem öre att jag skulle klara av en relation! Men med rätt person så fungerar det verkligen och det kan inte bli mer rätt än så här. Innan sjukskrivningen så hade jag en anpassad anställning som varade i ca 1.5 år - Varav 1 år arbetstränade jag innan det ledde till anpassad anställning. Dock pga vissa omständigheter så blev det ingen förlängning efter sista september. Jag har som sagt mått sämre och det har lett till mindre och mindre timmar på jobbet och till slut sjukskrivning. Idag saknar jag verkligen mitt jobb, även fast jag är sjuk till viss del så hade jobbet varit den absolut bästa medicinen för mej - komma iväg på morgonen, möta andra, känna sej behövd mm. Att man hade haft något meningsfullt med dagen. Idag flyter hela min tillvaro bara ihop till en stor fruktansvärd jobbig klump. Mina rutiner är som bortblåsta - rutiner som jag kämpat som fan med att få till de senaste åren, det va i Maj i år - alltså 1 år efter påbörjad arbetsträning som jag började få till en hållbar rutin, under hela Maj månad så hade jag ingen frånvaro/sjukdag! Det är sjukt stort för mej, att jag klarade en hel månad utan någon frånvaro/sjukdag. Det tar med andra ord lååååååång tid för mej att få in rutiner i vardagen och förändringar är min största svaghet! När jag fick besked att det inte blev förlängt med mitt jobb så rasade allt och tusen frågor som följd - duger inte jag? är jag dålig? kommer jag aldrig klara av ett jobb? ska jag flytta till T nu? vart ska jag arbetsträna/få anpassad anställning istället? Mitt mål blev att fokusera på datumet 6/10, då jag och min SIUS (Tillrätta läggare och sköter kontakt med arbetsgivare mm) från arbetsförmedlingen skulle ha ett möte med ett företag jag har som dröm att jobba på i Stockholm. En SIUS finns med och stöttar dej i minst 2 år vid din sida och följer upp mm, min SIUS - Vi kan kalla henne M. M har funnits vid min sida sen ca 1 år tillbaka om jag minns rätt, då länkades hon på och min tidigare coach S länkades av - S fanns som min stöttepelare i över 2 års tid. M hade ordnat att detta möte i Stockholm va en möjlighet, trots att hon jobbar i Mora och att jag är skriven i Mora - så skulle detta gå att ordna utan några större förändringar just nu, med exempelvis flytt och skriva sej nere i Stockholm direkt. Jag skulle få slippa allt detta extra, som att få en ny SIUS kontakt direkt där nere och behöva göra en massa förändringar samtidigt. Utan fokus först är att besöka företaget - känna in, kolla vad det är och vilka möjligheter som finns för mej där. Att i lugn och ro få pröva detta med att vara sambo - inte nog med att jag ska pröva vara sambo så ska detta även ske på ett ställe jag ej känner till, där jag ej känner någon och ej har något nätverk - som exempelvis arbetsförmedling, försäkringskassa, vården och kontaktperson. Min största rädsla va just att detta som nu hänt har hänt. Min SIUS blir plötsligt allvarligt sjuk bara dagar innan vårat möte, veckorna innan så hade vi ingen kontakt då jag legat sjuk och vi ej behövts höras av tidigare. Dagarna närmade sej och vi skulle checka av en del och gå igenom inför mötet och då händer det här, vi hinner inte prata något innan. Hon är ej kontaktbar och går ej att räkna med, jag får panik - Vad händer nu? vem följer med på mötet? hur lång tid tar det innan det blir av? hur mår min SIUS egentligen? VAD ÄR DET SOM HÄNDER!?! Arbetsförmedlingen kan ej bistå med en ny SIUS pga att jag är sjukskriven just nu, anledningen att M kunde följa mej, är just för att hon är M - Utan M är det inte möjligt längre att genomföra detta via arbetsförmedlingen! Nu ska detta lösas via försäkringskassan i Mora och försäkringskassan i Stockholm - yippi! HUR lång tid kommer inte detta ta? De har ingen aning kring min och Ms plan. JAG ORKAR INTE MED ATT EN NY PERSON SKA IN I MITT LIV som inte är M! Meningen va att om ett par månader/halv år beroende på hur allt kändes då, så skulle M länka över mej sakta och säkert till en ny SIUS eller coach i Stockholm. Mitt i allt detta kaos så vill jag inte ens flytta till Stockholm, jag önskar av hela mitt hjärta att T hade möjlighet att flytta hit istället, jag har varken ork eller viljan att flytta. Jag är minst sagt förvirrad och har sån ångest och stress inför allt. Främst helt slut och går sönder av att inget veta, att inte veta hur mina dagar kommer se ut, att inte veta någonting! Det finns ingen struktur eller plan eller rutiner någonstans och jag går sönder av det här!

Likes

Comments

Sömn och vila kan göra så mycket, haft en mycket bättre dag idag.. ibland drunknar jag i mej själv och glömmer bort att det faktiskt bara är en dålig dag och inte ett dåligt liv! Jag får vara glad att det händer allt mer sällan att jag ramlar så långt ner... Och det måste betyda att jag blir starkare och starkare för varje gång? Det är en del av mej som jag måste lära mej att leva med och acceptera, vilket jag försöker göra hela tiden.. Men det är svårt i dagens samhälle att stå för den man är och få andra att förstå att min vardag kanske inte ser exakt ut som din "ekorrhjul-vardag" och det kan ju riva till ordentligt jobbigt i vissas öron. Men fortsätt med ditt så fortsätter jag med mitt, för jag kan inte mer än att tävla med mej själv och uppnå mina egna mål! Eh, ja det här är jag i ett nötskal.. Orden, tankarna och funderingarna bara kommer och de far runt och runt och det finns inget stopp, så ibland blir det helt enkelt kortslutning i mej och jag behöver laddas upp igen för att fungera någorlunda "normalt"....

Likes

Comments

Orkar inte med min hyperaktiva hjärna, när det väl är igång finns det inget stopp! Helt slut...
Ligger och tänker på hur jobbigt det blir för mej när det blir så här i huvudet, tankarna tar liksom aldrig slut.. Det har tagit till nu och lugna ner mej och försöka slappna av och kaoset bröt ut strax efter 14 idag. Det känns så jobbigt att det är så här... Och att det blir stopp med allt pga att det blir sånt kaos. Allt annat som jag skulle vilja göra får lida pga att det blir kaos. Blir så arg att min hjärna inte får ordning på allt, vad man ska prioritera och inte.. Nu i efterhand när jag ligger här, helt slut efter kaoset så undrar jag hur sjutton kunde det bli kaos av det där lilla? Men det förstörde hela min kväll och allt imorgon har jag bokat av, för jag fick inget och gå ihop med allt från när ska jag duscha, handla och laga mat och samtidigt ha andra möten? Det gick inte för fem öre och gå ihop! Känner mej så besviken på mej själv, hur svårt ska det vara egentligen?! Känner mej stressad över att min utredning tar sån tid och jag känner mej inte alls nöjd med resultatet hittills och deras syn på mej känns som något som inte alls stämmer. Är det någon som känner igen sej i det jag skriver? Eller låter det helt sjukt och rörigt? Rörigt är bara förnamnet i mitt huvud....

Likes

Comments

Ska börja med en ny medicin, brintellix.. Är det någon som har erfarenhet av den? Det är ett ganska nytt läkemedel..

Likes

Comments

Åh!!! Det kokar i mej.. Jag känner mej som en tickande bomb och exploderar när jag minst anar det, det går på mindre än en sekund och så har hela dagen som var bra blivit till ett stort argt moln! Vad är det som händer med mej? Är det för att jag slutat med medicinen som den här jobbiga krypande ilskan kommit tillbaka i mej, så här va jag för över 1år sen innan jag började med en medicin och jag har mått så bra på den! Men den skulle bort nu tydligen... Hoppas mitt läkar besök på måndag blir bra. Att det finns en tydlig plan. Jag önskar att få slippa denna trötthet och ilska. Det har varit ett par jobbiga veckor nu. Jag orkar inte med mej själv, om jag hade klarat av det så hade jag vid de här laget slitit av mej håret, kastat ut mej själv genom fönstret och skrikit lungorna ur mej! Gaaah! - men, som tur är så har jag inte den förmågan att göra så. Känner mej mycket ensam just nu. Ena sekunden är jag så lycklig för att solen skiner eller att man mött ett vänligt leende.. Men sen inser man när man kommer hem att man är ensam, i allt! Mat, gardin byte, städning, umgås med andra osv.. Jag vet inte många omkring mej som lever helt själva och ensamma. De flesta har någon omkring sej, jag har fan inte ens en låtsas kompis (kanske tur) eller vandrande pinne! Jag har ingen som hälsar på särskilt ofta, det är ibland någon som kikar in en stund.. Eller min systerdotter som brukar stanna en natt. Men önskar det va mer häng hemma hos mej! Äta middagar, hjälp med gardin byte, kolla kläder i garderob mm. De vill alltid oftast att man ska vara hemma hos de, men de är ju redan en familj på minst två personer så snälla, hjälp mej och fylla mitt tomrum hemma hos mej och i mitt hjärta! Är säkert jag som gjort att det är så här. Vart är min själsfrände?! Som kan ta mej för den jag är, som låter mej bara få vara men ändå finnas där! Kom fram nu tack, för jag har fått nog av att vänta på dej!

Likes

Comments

Idag kryper ångesten omkring i hela mej, den kom så plötsligt idag på förmiddagen och den vägrar försvinna! Panik blandad med oro och rädsla.. Det värsta är att jag jan inte sätta fingret på vad? Allt bara bubblar inom mej, blir tokig. Såklart så ska jag just idag iväg till min bästa vän och umgås ikväll och sova kvar, så typiskt.. Och jag kan inte avboka fast jag vill, har gjort det för många gånger i samma situation men också för att jag vet att det antagligen blir lite lugnare i mej att komma iväg och prata om annat. Men jag är så trött så trött, förstår inte att de inte gör något åt min trötthet på psykiatrin? Jag fattar ju själv att det är min hjärna som går på högvarv som tröttar ut mej. Råkade vakna kl 6 imorse, va så trött och ville somna om den 1,5 timme jag hade kvar innan klockan skulle ringa... Tror ni det gick? Nä, det spinner på, ding, ding... Jag tänker på det ena och det tredje som leder till det femte som i sin tur leder till det sjunde. Slutar med att jag blir irriterad, ligger och tänker "sluta tänk, sluta tänk" men det funkar inte. Så efter en halvtimme utan resultat är jag super hungrig på frukost. Så där håller det på, därför har jag svårt och kunna vila på dagarna för det går inte... Usch. Någon som har nå bra tips? Känner mej ständigt helt slut och lam i kroppen och knoppen!

Likes

Comments

Instagram@miiaros