Header

Postad i: Leon 0-3 månader

Idag har vi äntligen haft besök av BVC här hemma. Har varit så spänd på att få se hur mycket Leon väger nu, han vägde 3140 när han föddes och jag gissade på att han gått upp till 3300, men han vägde hela 3680 idag 😱 sååå bra. Det betyder att amningen funkar, att min mjölk är "bra" och att han tar bröstet bra. En liten tjockis ❤️ BVC sköterskan blev verkligen chockad när vi la upp honom på vågen, så roligt och en sån lättnad.

Hon sa att målet är att bebisarna ska ha nått födelsevikten vid 2 veckor. I början går alla bebisar ner i vikt, när vi skrevs ut från BB vägde han 2970. Han har alltså gått upp 650 gram 😍

Förutom det sa hon även det jag misstänkt några dagar, att hans blick är fixerad vilket är ganska tidigt. Hon tyckte även att var med mycket och väldigt lugn och fin. Så roligt, vår duktiga lilla kille. Nästan alla som har träffat Leon har berömt för hur lugn och snäll han är, och det är han verkligen (ännu iallafall) min lilla prins.

Skönt att få det bekräftat att han ser ut och må jätte bra, och att vikten verkligen går på rätt håll.
Ska bli super kul att komma iväg och mäta/väga varje vecka nu, kändes även som om vår BVC sköterska var väldigt bra och väldigt trevlig vilket känns jätte skönt efter våra rätt dåliga kontakter inom vården när jag var gravid.

Hur fin är han inte? Så fridfull och vacker. Min älskade Leon jayson Emmersarv ❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Postad i: Leon 0-3 månader

Kan inte fatta att min lille kille redan är 2 veckor. Det känns som igår han kom till världen samtidigt som det känns som han alltid varit här. Det går verkligen inte att föreställa sig ett liv utan honom. Vad gjorde man när man inte hade barn liksom?

Imorgon kommer äntligen BVC på hembesök till oss, ska bli så spännande att se vad Leon väger och hur mycket han vuxit sen förlossningen 😍 det känns verkligen som om det har hänt jätte mycket sen dess, kläderna i storlek 50 som han drunknade i då börjar bli för små, vi kör redan på 56 och det sitter för det mesta lagom på honom.

Vi har en väldigt stark kille, han är redan ganska stadig i nacken och lufter huvudet jätte mycket vilket är så roligt att se, det känns som om han utvecklas varje dag. Än så länge (peppar peppar) har vi en väldigt lugn och snäll kille, han sover redan väldigt bra på nätterna och mycket tror jag är tack varje våra nattrutiner.
Varje kväll slutar vi med att jag ammar honom, sen byter vi blöja och smörjer in honom med en olja som ska ha en lugnande effekt sen släcker vi ner och jag ammar honom en sista gång under tystnad innan vi bär bort honom och lägger honom i sin säng.
Han sover nu oftast 4-5 h i sträck på natten innan han vaknar för lite mer mat och somnar sen om 3 h till osv.

Det är verkligen helt underbart att vara förälder. Han är verkligen det bästa som har hänt oss, jag njuter verkligen av varje dag och tycker det är så mysigt med en bebis. Samtidigt som jag såklart ser fram emot hans utveckling längre fram så vill jag bara pausa tiden och ha han så här liten Föralltid. Jag kan få lite ångest av hur snabbt tiden går. Jag älskar att få mysa och ligga nära min lilla kille men jag inser ju också att han till slut inte kommer vilja ligga nära sin mamma jämt och det är lite jobbigt att tänka på. Min finaste lilla Leon ❤️

Likes

Comments

Postad i: Leon 0-3 månader

Vi hade redan när han låg i magen förslag på olika namn han skulle heta. Eftersom vi inte var helt säkra på om det var en pojke eller flicka då dom sa olika på varenda ultraljud hade vi förberett namn till både tjej och kille.

Om det skulle vara en tjej var våra förslag leonora, Leonore eller hailey. Dessa namnen var enklast att komma på för oss, om det var en kille sa vi Leon, jayson eller Leo. Killnamn hade vi jätte svårt att komma på och det tog lång tid innan vi kom överens.

Innan han kom kändes det jätte viktigt med ett namn, men när han väl var ute kändes det inte lika prioriterat, han var bara vår lilla kille. Men det kunde han ju såklart inte heta 😂 så efter mycket velande, några dagar efter födsel bestämde vi oss för att det är en liten Leon. Leon jayson Emmersarv. Det känns helt rätt och han känns som en liten Leon. Min fina kille ❤️

Likes

Comments

Postad i: Bebis

Idag är vårt hjärta en vecka. Sjukt vad tiden har gått snabbt samtidigt som det känns som om vi alltid har varit föräldrar. Man börjar komma in i rutinerna och livet med en bebis mer och mer. Han känns så självklar i livet. Har frågat mig själv och Oliwer flera gånger vad vi ens gjorde innan han kom? Livet är så komplett med honom och det känns inte som om jag behöver någonting annat i livet än vad jag har just nu.

Det är så mysigt att bara gå runt här hemma med pyjamas och bara mysa hela dagarna. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom eller Oliwer. Mina känslor för Oliwer har bara blivit större sen förlossningen, jag känner mig så kär och tacksam för att vi tillsammans skapade vår son utav vår kärlek. Livet har aldrig varit så komplett som det är nu.

Idag blir vår lilla kille som sagt en vecka, det firar vi med hans första bad hemma idag och en väldigt skön natt där han endast vaknade en gång för mat, sååå skönt att känna sig utvilad 😍

Likes

Comments

Postad i: Bebis, Leon 0-3 månader

I 5 dagar har jag fått vara mamma till min fina lilla kille. Det är verkligen helt otroligt vilken kärlek man kan känna för en person.
Jag kan bli tårögd bara jag tittar på honom. Även efter all smärta under förlossning och nu efteråt så skulle jag gå igenom det tusen gånger om för honom.

Vi myser på här hemma, man hamnar i en sån mysig liten bebisbubbla där man bara är vi som en familj. Det är så skönt att ha Oliwer hemma, och jag kan inte annat än förundras över alla ensamstående som får ihop allting på egen hand. Jag har tur som har en sån underbar pappa till min kille, han avlastar mig så mycket och servar mig, det underlättar verkligen när man känner sig så mörbultad efter förlossningen som man gör.

Det är så häftigt med kroppen. Att man fixar en förlossning och hur den jobbar nu efteråt. Jag som är så svårväckt i vanliga fall vaknar hela tiden på minsta tecken på att han vill äta, dvs dom små suttljuden som kommer innan skriket. Så häftigt hur kroppen kan anpassa sig och så snabbt få instinkter till sitt barn, ett så häftigt koppling och band.
Även om sömnen är lidande då vi behöver väcka han var tredje timme för mat om han inte vaknar själv så får man ändå energi till att orka. Vi har ändå än så länge (peppar peppar) en väldigt snäll kille, han är lugn och jag tycker inte alls att det är besvärligt på något sett att ha fått en bebis, jag trodde att jag i princip inte skulle kunna göra någonting annat än fokusera på honom men så är det ju faktiskt inte, jag får mycket gjort här hemma om jag vill emellan måltider och när han sover vilket han såklart gör väldigt mycket nu i början.

Jag älskar verkligen det livet jag lever nu, jag har världens bästa sambo, en helt underbar son och såklart vår fina hund, vi har nyligen köpt ett hus som vi renoverar som blir sååå fint. Jag kan inte önska mig mer, jag är så stolt över mig och Oliwer. 💗

Likes

Comments

Postad i: Bebis, Graviditet, Leon 0-3 månader

På lördagmorgonen den 28 oktober så känner jag att mina värkar har börjat bli mer intensiva än dom tidigare varit.
Dom kommer nu med jämna mellanrum men jag kände att jag kunde hantera dom utan problem.
Under dagen var vi i fullgång med huset, vi packade upp kartonger, städade och fixade i ordning det sista i sovrummet. Jag klarade av att göra detta utan problem. Klockan 21.00 var vi klara med det sista. Här börjar värkarna bli ännu mer intensiva, jag tar två alvedon och äter lite då jag känner att vi behöver få energi då jag känner att det är på gång nu.
Det börjar här verkligen göra ont, vi går och lägger oss och jag försöker att sova medan Oliwer bestämmer sig för att packa ner det sista vi ska ha med oss. Jag är envis och säger att jag inte vill åka in ännu, att jag kan hantera det och att jag vill sova. Dom kommer inte heller som dom "ska" med 3 värkar på 10 minuter.

Det gör riktigt ont nu, jag får andas mig igenom varje värk, det börjar bli svårt att bara ligga ner i sängen och att somna skulle aldrig gå. Jag fortsätter envisa om att vi ska vänta men plötsligt gör det så ont att jag lyssnar på Oliwer och ringer till förlossningen.

Klockan är nu 00.30 när jag ringer förlossningen, dom vill ha in mig så vi ringer till min pappa som ska köra oss och till Oliwers mamma som ska passa vår hund.

Klockan 01.30 är vi framme på förlossningen, vi tas in i ett rum där det kopplas på CTG som visar 3 värkar på 15 minuter. Jag undersöks och det visar sig att jag är öppen 3 cm. Vi skrivs in och jag får lägga mig i ett varmt bad, det underlättar och mackor och saft kommer in medan man undersöker bebis hjärtljud samtidigt som jag ligger i badet. Jag känner nu att det är hanterbart, det känns bra och vi har roligt och kan prata emellan värkarna.

Klockan 02.30 vill jag upp ur badet, jag är trött och vill hellre ligga i en säng och vila.

Klockan 03.00 får jag alvedon och akupunktur sätts på mig, i händerna och i pannan. Jag upplever att lite faktiskt släpper och jag försöker att vila. Oliwer somnar och det känns nu okej att han får vila då jag känner på mig att det blir en lång natt.

Klockan 04.00 undersöks jag igen, jag är nu öppen 4-5 cm, ctg kopplas på och enligt den kommer värkarna med 4-5 minuters mellanrum och varar i ca 40-50 sekunder. Jag upplever här att värkarna har ökat och det känns nu väldigt jobbigt.

Klockan 06.00 börjar det göra riktigt ont, Oliwer ringer in barnmorskorna och ber om att jag ska få lustgas. Det kopplas på och det känns så skönt. Där och då kände jag att bara jag får ha lustgasen så kommer förlossningen inte vara några problem alls. Smärtan avtar med lustgasen och det känna hanterbart. Jag undrar varför jag inte bett om det tidigare, det är verkligen befriande. Jag känner nu tillskillnad från innan förlossningen att om det finns något som kan lindra så vill jag ha det. Det finns ingen mening med att ha ondare än nödvändigt. Jag får tillbaka energi och vi kan börja ha roligt och kommunicera igen. Emellan värkarna får Oliwer också prova lustgasen, vi har musik på och skrattar och allt känns bra.

Klockan 08.00 är det byte utav personal, det är nu en student, en barnmorska och en undersköterska som har hand om mig. Jag känner direkt förtroende till dom. När dom kom in och skulle presentera sig var både jag och Oliwer höga av lustgasen och dom skrattade lite åt oss. Jag får i mig lite frukost.

Vid 08.30 tycker barnmorskorna att mina värkar är alldeles för oregelbundna, dom tar hål på mina hinnor och vattnet går. Jag använde lustgasen samtidigt och jag kommer ihåg att jag frågade lite hög " gick mitt vatten nu " fnissande haha.
Jag upplever att värkarna blir ännu tätare och gör ondare nu, lustgasen funkar inte lika bra längre och jag blir erbjuden tens vilket jag provar men inte gillar, jag tycker inte heller att det hjälper något.

Klockan 10.00 kopplas det in värkstimulerande dropp då dom fortfarande anser att värkarna inte är tillräckligt regelbundna, jag blir nästan irriterad men har för ont för att orka säga till, jag upplever att det gör tillräckligt ont haha och att det är onödigt att det ska göra ondare än vad det redan gör.
Dom kommer även med jämna mellanrum och klämmer och känner på magen när jag får en värk och jag vill bara be dom dra åt helvete och sluta röra mig men som sagt, jag har för ont för att orka lägga energin på det.

Klockan 10.15 står jag inte ut med smärtan. Jag som absolut inte ville ha epidural skulle göra vad som helst för en nu. Det gör så ont och jag tappar bort min andning. Här svimmar jag av smärtan och jag känner att det aldrig kommer att gå. Oliwer ringer in barnmorskorna och epidural förbereds.
Jag kan bara tänka på hur jag kommer bli tvungen att få ett kejsarsnitt, hur ska jag stå ut med denna smärtan om jag bara är öppen 5 cm när jag har läst/hört att det vid 8 cm är då det gör som ondast.

Klockan 11.30 kommer läkaren in, här är mitt minne väldigt suddigt, jag har så ont och känner mig så hjälplös. Jag lämnar ut hela mig känns det som och ropar bara på hjälp. Läkaren är så kall och oförstående, värkarna är så intensiva och att sitta mes ryggen kutande, stilla medan sprutan läggs känns omöjligt.
Jag skakar i hela kroppen av smärta, jag får inte stopp på mina ben och jag fryser så hemskt. Han lyckas lägga den på första försöker och sprutan kändes inte ett dugg. Oliwer försöker trösta mig genom att säga att smärtan släpper om tio minuter, läkaren är dock tydligen tvungen att påpeka att det inte alls går så snabbt innan det släpper. Dom informerar mig om att jag kommer känna ett tryck under värkarna men inte smärtan av värkarna.

Klockan 12.30 känner jag att jag behöver krysta, smärtan av värkarna är borta men trycket nedåt och känslan av att behöva krysta känns tusen gånger värre. Barnmorskorna säger åt mig att det inte är dags ännu och att jag inte är öppen så pass.
Jag börjar få panik, jag klarar inte att hålla emot krystvärkarna, eftersom jag "inte" var tillräckligt öppen är jag och Oliwer själva mycket i rummet. Jag andas snabbt och intensivt i lustgasen när krystvärkarna kommer och försöker tänka att det inte är dags, att det kanske är såhär det ska kännas.
Jag försöker med allt jag kan att stå emot krystvärkarna men det är så jobbigt och helt omöjligt. Jag skriker och gråter att jag måste få hjälp, här och nu skiter jag i om hela mitt underliv går sönder jag måste få krysta.

Klockan 13.10 ringer Oliwer in barnmorskorna, jag säger att jag måste få gå på toa åtminstone. Dom vill inte låta mig gå innan dom undersökta mig då dom märker hur jag kämpar för att stå emot.
Barnmorskan blir väldigt chockad och kallar in resten av teamet, det visar sig att jag är helt öppen och att bebis är påväg ut och inte mår bra. Hjärtljuden går ner och jag får lägga mig på sidan för att få upp hjärtljuden.

Nu säger dom åt mig att krysta, han är påväg ut. Jag är hög av smärta och det känns så skönt att få höra att jag äntligen FÅR krysta, jag dubbelkollar om jag verkligen får det. Hela händelseförloppet var väldigt snabbt.
Det gör så ont nu, det känns som om hela underlivet slits itu, och på något konstigt sätt så vet kroppen precis hur den ska krysta, jag tar i med muskler jag inte trodde fanns. Lustgasen är bara ivägen så den använder jag inte nu, ingången som jag har på min hand råkar jag slita ut så det börjar spruta så mycket blod. Alla i rummet blir oroliga då jag har handen vid huvudet vilket gjorde att hela kudden blev röd och det såg ut som om blodet kom ifrån mitt huvud. Jag skriker att det gör så ont, att dom ska hjälpa mig och dom ber mig vara tyst och bara krysta.

Klockan 13.28 föds vår son, efter 15 minuters krystande och ett snabbt öppnande från 5 cm och chockad personal kommer han i raketfart. Han har dock navelsträngen runt halsen och jag upplever att det tar lång tid och att han inte skriker, jag sitter paralyserad och bara tittar.
Plötsligt kommer skriket och han läggs upp på mitt bröst, alla känslor och all smärta är från ingenstans helt bortblåsa.

Klockan 13.35 krystar jag ut moderkakan, jag upplever inte att det gör särskilt ont, Oliwer klipper navelsträngen och jag undersöks. Endast en grad 1 bristning, något stygn sätts. Trots att han hade handen vid huvudet klarade jag mig super bra utan skador då det brukar medföra större skador när dom föds så. Jag tror att jag fixade till stor del av krystarbetet på egen hand när vi var ensamma.

49 cm lång, 3140 gram ren kärlek kom till världen den 29 oktober. Helt fantastiskt, en sån häftig upplevelse och en helt underbar son. Nu börjar livet på riktigt ❤️

Likes

Comments

Postad i: Bebis, Leon 0-3 månader

29.10.17 klockan 13.28 föddes äntligen vår fina son. 5 dagar över beräknat bf valde han att komma ut.
Hade kunnat skriva en lång roman om min förlossningen, men det får bli i ett annat inlägg.

Det känns helt fantastiskt, det är en riktigt sjuk,overklig och häftig känsla. Tänk att det är han som legat där inne hela tiden, han är så självklar. Så fin.
Just nu ligger vi kvar på BB, förhoppningsvis får vi åka hem imorgon, jag har längtat så mycket efter att få åka hem, hatar sjukhusmiljön, jag kände mig redo att åka hem 1 timme efter förlossningen haha. 🙈 saknar min fina vovve och längtar efter att få introducera bebis till henne 💗

Likes

Comments

Postad i: Graviditet

Bf+3. Det börjar bli lite drygt nu att bara vänta. Även om det passar bra att bebis inte hunnit komma ännu då sovrummet inte blir färdigt förens idag så känns det som om man bara väntar, som om hela världen bara ha stannat upp. Dagarna går så extremt sakta och varje gång jag går och lägger mig undrar jag om det ska bli inatt det är dags att åka in eller inte. Det är väldigt frustrerande, trodde faktiskt inte att det skulle vara det men de är jobbigt att bara vänta och vänta. Igår kväll hade jag mycket värkar som verkligen gjorde ont, men jag somnade och idag är dom som bortblåsta. Då känner man sig lurad igen, när ska det dra igång på riktigt och hur ska man då ens veta att det är på riktigt när det blir falska larm hela tiden. Idag kommer det även blod varje gång jag är på toa och torkar mig, antar att det är ett positivt tecken iallafall. Min höft har lagt av helt och gör något så fruktansvärt ont, vet inte om det är foglossning, en överansträngning eller vad det kan vara, men ont gör det 😅😁

Likes

Comments