Det känns som att jag passar på att slänga ut ett inlägg varje gång jag har ätit en festmåltid. Eller förtärt alkohol. Skrämmande, men mättande.

Jag och Simon mötte upp Simps familj i lördags och åt på restaurang Cypern. Meze. Alltså MEZE. Så jävla fantastiskt. Blir upphetsad av bara tanken, och tänk då hur jobbigt det var för mig att faktiskt sitta och äta maten runt samma bord som Simons familj. Maten var svingod, vinet var fantastiskt och sällskapet var bättre. Och efter det gick vi till Bishops Arms och drack öl med goda vänner. Vi fick ett eget rum. Troligen tack vare Simons snygga yttre. Eller av säkerhetsskäl, då 3 av 6 i sällskapet var köttiga handbollsspelare med krossade proffsdrömmar och en lårmuskelmassa som snittar på ca. 107 kg. Inte konstigt att det hävdes öl i mängder med den vinnarmentaliteten och testosteronet i rummet. Kul kväll med andra ord!

Nu är jag påväg till Örebro med jobbet för kickoff. Och ni vet ju vad det betyder........ HOTELLFRUKOST!!!!
*jublar, applåderar o twerkar*

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

För en vecka sen firade vi bästa Madde som hade ett stort kalas. Så häftigt att träffa på kompisar från högstadiet och gymnasiet igen. Jag hade så kul!! Speciellt mot slutet av kvällen då vi åkte iväg och släppte loss på dansgolvet. Och när jag säger släppte loss så menar jag verkligen att släppte loss. Ibland är det lite synd med våra svenska lagar gällande rökning inomhus. På ett fullspäckat dansgolv hade vi behövt röklukten för att dölja fis-stanken. Det kanske är av brandsäkerhetsskäl som en måste fimpa ciggen, iofs, med tanke på hur mycket gaser som bildas. Att dansa intensivt och skaka rumpa i all ära, men det vore trevligt om dörrvakterna kunde dela ut klädnypor vid entrén. Eller helt enkelt bara servera laktosfria White Russian’s vid baren.

ANYHOW, jag hade skittrevligt. Hehe. Och dagen efter var hur fin som helst. Jag och Simon vaknade pigga och gick till närmsta pizzeria för att köpa deg och gjorde sen våra egna pizzor hemma. gott. Tips tips tips!!

Likes

Comments

Jag tycker att hotellfrukosten kräver ett eget inlägg. Det är något med frukostbufféer. Det händer något i min kropp. Mycket troligt att det kan vara en potentiell stroke, men det känns ändå som att det är något mer, någonting mycket större Våfflor, frukt, 14 olika sorters bröd, bakelser, juice och äggröra. Herregud. Enda besvikelsen med frukosten var nog att jag inte tog fler minimuffins med vaniljglasyr när jag ändå hade chansen. Svag karaktär. Och det faktum att jag blängde på ett litet barn som sa att: ”melonerna inte är i säsong, så ta inte det” tyder också på svag karaktär från mitt håll. ”OKEJ Konrad, tack för uppläxningen din lilla snorfis. Du kanske inte är i säsong”, tänkte jag samtidigt som jag bet av huvudet på den baconlindade voodoodocka jag så diskret hade konstruerat under bordet.

Jag kommer att bli en sån bra mamma.

Likes

Comments

Så okej, hur ska jag börja?

Jag och Simp gick upp tidigt i fredags för att bila till Dalarna. Det var som att åka till Narnia, fast vi anlände istället i en röd Toyota Yaris och inte genom en mysko-garderob. Vi bodde på ett helt fantastiskt hotell där vi fick ett rum med utsikt över Siljan. Vi började dagen med att spa:a och beställde varsitt glas mousserande och satt i utomhuspoolen. Sen var det dags för min behandling. Jag valde en massage och en ansiktsbehandling. Det var så himla skönt. Och.... Det kanske just var det som var problemet. Att det var skönt. Jag älskar ju liksom hårda tag. Jag vill kräla ut ur rummet med benfrakturer efter en massage. Jag vill ha ett brutet näsben och blod som sipprar ur öronen. Armarna ska vara ur led. Vadmusklerna ska vara delade. Ni hajar grejen. Missförstå mig rätt nu, Beatrice är en jätteduktig massör, men jag hade behövt en lastbil över mig för att mjuka upp mina muskler. Och jag hör ju hur jag själv låter. Så otroligt otacksam. Och knäpp. Vilket osunt självskadebeteende jag måste ha. Hela upplevelsen, hotellrummet, restaurangen, drycken, promenaderna, utsikten och sparprogrammet var bortom denna värd. Jag är så fruktansvärt lycklig och bortskämd som är tillsammans med Simon. TACK finaste du som alltid tar med mig på äventyr. Livet är så himla lyxigt med dig.

Likes

Comments

Bilden är tagen i detta nu.
Sjukt obehagligt ändå. Som att jag har tänt ett ljus och arrangerat bilden för att någon har gått bort. Men icke. Krucifix och söndagspredikan är något jag har fått acceptera i min vardag nu när jag lever med en Simon, en son till en präst. Ändå lustigt mycket Simon har lyckats inspirerat mig till att bli mer religös. Det händer väldigt ofta att jag numera ropar ”Jesus!!!” i sängkammaren liksom. Coolt med religion.

Bortsett från rödvinet och boken i fokus så har jag tankarna på vad jag ska packa ner i väskan. Imorgon ska jag och Simp bila till Dalarna för att bo på hotell (!!) och spa:a (!!!!). Blir nog ändå till att packa ner lite badkläder, någon fin klänning till middagen och lite varmare plagg. Krucifixen lämnar vi nog hemma. Vi ska nog allt se till att rummet blir frälst och tillräckligt religiöst utan några hjälpmedel. CAN I GET AN AMEN?

Likes

Comments

På tal om nyår, se vilka härliga pinglor jag fick äran att räkna in det nya året med! Och den lilla killen som så gärna ville vara med på gruppbilden. Ytterst oklart, men väldigt gulligt. Jag fick ansvara för fix, dukning och dekorationer. Allt för att jag inte skulle närma mig maten. Smart drag av mina vänner. Dock tyckte dem att det blev lite ”over the top” med att installera en strippstång och två kraftiga rökmaskiner i vardagsrummet? Så klena (och uppenbarligen väldigt oviga) individer. Tack kompisar för världens fest!

Likes

Comments

Har försökt att undvika allt som har med nyårslöften att göra, men som den trofasta lilla jantesvennen jag faktiskt är formad och uppfostrad till så har även jag några saker att jobba med. Ska vi kika på dessa ångestladdade punkter ihop?

Ta hand om mitt ansikte som att det vore mitt förstfödde barn.
Det är sant. Jag är så SJUKT motiverad på att göra något åt detta salamisprängda face så det skriker om det. Jag har blivit ruinerad på en hel hudvårdsserie (cleanser, toner, primer, hönsfoder, dag- och nattkräm, pulveriserade späckhuggartänder osv.) Listan kan göras lång. Men vad gör en inte för glowet. Målbilden: skenet från en ängels gloria, fast runt mitt face.

Rensa.
Rensa ALLT. Den här ”hoarder-genen” som min släkt lider av har verkligen satt avtryck i mig. Och i min garderob. Och i mina porer. Det här samlandet har nästan gränsat till något av en fetisch. Så nu ska jag samla på mig en massa energi så att jag kan göra mig av med allt onödigt materiellt som jag har samlat på mig. Jag måste bli mer kritisk i mina framtida köp. Nej, jag behöver ingen yogamatta med en kulört ljusslinga. Nej, den där rosa rattmuffen från eBay är inte så snygg som jag tror. Nej Mikaela, du behöver inte beställa ett till akvarium till lägenheten. Du äger inte ens några fiskar. Ge upp bara.

Ruta in magrutorna.
I år ska jag testa på något jag aldrig tidigare gjort. Och nej, jag ska inte gå med i någon märklig sekt av något slag. Det var förra årets stora händelse. Utan i år ska jag lägga fokus på magrutorna! Jag vill att folk som går förbi mig ska tänka: ”Oj, var det där 3,5% av Arnold Schwarzeneggers muskelmassa som precis gick förbi? Eller nej, det var nog bara Mikaela”. Det. Det kommer bli så jäkla tufft. Och häftigt om jag lyckas.

Sen har jag några andra småsaker så som: bli bästis med dig själv, träna när du orkar och vill, träna inte när du inte orkar eller inte vill, jobba med din ångest, unna dig allt du tror du mår bra av, ta allt med en skopa salt.

Det här blir spännande!

Likes

Comments

God fortsättning amigos!

Eller god start, snarare. Det beror kanske lite på hur en ser på saken med tanke på att jag uppdaterade den här bloggen senast den 24 oktober..... 2016. Känns som att jag har förlorat all form av mandat att titulera mig själv som ”bloggare”. Och tur är väl det med tanke på vad som förväntas av nutidens stora influencers och mediaprofiler. Att en ska behöva vara kameraredo dygnet runt, ha instagramvänliga bruncher och ständigt lukta tvål. Det är saker som jag personligen skulle ha svårt för. Känner mig mer trygg med titeln: ”medioker gnällspik” eller något annat småcharmigt. ”Avdankad innebandyspelare med krossade proffsdrömmar”. Kom gärna med (snälla) förslag.

Vi testar igen då! Kravlöst och barnsligt, i vanlig ordning.

Likes

Comments

Nu.
Nu har jag hunnit med mycket av det jag har saknat den senaste tiden. Jag har träffat dem här fantastiska människorna här ovan, plus Daniella, och verkligen njutit av den fina energi dem alla givit. Jag har betat av luncher, några AWs efter jobbet, dansat på dansgolvet på Public, ätit en glasyrdränkt morotsmuffins på ett café och gått den mysigaste promenaden på länge med en barnvagn framför mig. Är så tacksam över detta. Men också lite utmattad. På ett bra sätt, såklart. Tack för detta!!

Likes

Comments

Hahaha ok.
Så dem senaste dagar har bestått av: ett besök på ungdomsmottagningen, hos gynekologen, samtal med sjukvårdsupplysningen X2, besök hos husläkarna, 5 besök hos Apoteket och varit sängliggandes sedan i tisdags. Mina lymf-körtlar har blivit inflammerade pga. kombination av fuktiga badkläder och småsår i den... nedre regionen. Kyrkan. Vi kallar den för kyrkan. The holy place. I alla fall. Det har dessvärre resulterats i att jag inte kan gå ordentligt utan att det känns som att satans mamma har trixat lite för mycket down there. Jag märkte av det i tisdags då jag var tvungen att avbryta min lunchdejt med Bell i Täby och åkte direkt för att kolla upp problemet. Och nu har jag gått på olika typer av mediciner, krämer och smärtstillande. Det ska liksom inte ta 22 minuter för en person att gå från dörren på Skolvägen 24 till Åkersberga Centrum. Min enda tröst var nog ändå gårdagen då Simon lagade tryffel- och svamprisotto (plus lite chokladfudge. Hehe). Och så förmiddagen förstås. Vi åt brunch på Klappbryggan med Ola och Rebecca, och SOM vi åt. Helt fantastiskt.

Nu ska jag kurera mig lite med choklad och ligga i soffan. Av alla liggpositioner jag har prövat i mina dagar så är nog den kurerande positionen den jobbigaste. Och stående hund förstås, men av någon anledning får jag ut mer nöje och blir mer tillfredsställd av den sistnämnda ställningen.

Likes

Comments