Jaha såhär går det när man har vattenkrig inomhus. Det började häromdagen med att jag hade vatten i munnen när vi skulle sova och Pachito säger (troligen) nåt taskigt (jag kommer inte riktigt ihåg) så jag sprutar vattnet på honom istället. Blev inte alls blött i halva sängen..

Så imorse när vi gjorde oss klara för gym började han hälla vatten på mig i sovrummet när jag skulle bädda, så hittar jag ett vattenglas på nattduksbordet och häller tillbaka. Båda blev svin blöta men jag tror att man behöver ha vattenkrig lite ibland, man får ju inte bli en torris.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag vet inte exakt när man får hem och korka upp Champagnen men jag tror det är snart. Kontoret börjar tömmas på folk och jag har precis fixat mig en stor kopp köffe. Även om jag sticker om en timma så måste jag hålla mig pigg så jag kan träna. Sa till Pachito att han inte ska träna själv idag för jag ska med så kommer jag hem nu och har ångrat mig är det någon som blir sur. Då åker stora piskan fram (u know what I mean u dirty minded gurl).. Jag klippte honom härom dagen så nu ser han mer gangster ut än vanligt. Han är den roligaste människa jag någonsin har träffat men om han blir arg skulle jag nog springa och gömma mig. Låter som jag är rädd för min pojkvän, förtydligande: det är jag icke. Det är snarare han som är rädd för mig. Jag älskar att ställa elaka frågor och man ser hur hans hjärna jobbar för att svara så rätt som möjligt. Typ häromdagen, vi kollade på idol och jag tycker Alexander ser bra ut men vill inte säg det bara sådär, jag måste ju låtsas vara the good girl, så jag frågar Pachito om han tycker Nikki är snygg. Jag ser hur det rycker i mungiporna men han dröjer med att svara "nja, jo, kanske, nja, lite, hon ser ut som en bitch" så tillslut säger han försynt att hon ser bra ut, i rädsla av att jag kanske blir sur. Då kan jag säg att Alexander är snygg, such an evil bitch. Han sa förvisso att jag också ser ut som en bitch och det är därför han tycker jag är snygg. Vaddå? Jag ser väl ut som en oskyldig liten ängel?

Fan vad snygg han är den där Colombianen! 

Likes

Comments

Igår efter middagen fastnade vi framför ett avsnitt outsiders. Alla vet nog vad det är, ett program på kanal 5 där de filmar människor som valt annorulnda liv än andra. Om programidén är för att håna är det en väldigt dålig ide (vilket jag för guds skulle inte hoppas), men jag tycker det är starkt av människor som inte går samma väg som alla andra att ställa upp i sådana program. Skit starkt. Typ en tjej som var med igår, hon var från början vit men hade fixat sig med sprutor och solarium så hon var svart, man kunde inte ens se att hon var vit från början, och hon hade förstorat tuttarna till ungefär 20 gånger sin egen kroppsstorlek (så klart det är möjligt). Väldigt annorlunda må jag säga och hon såg ju inte riktigt ut som Barbie som hon vill efterlikna, men starkt att ställa upp i programmet ändå.

Någon jag däremot tyckte var skit cool var Brasilianaren Rodrigo Alves som lagt över 300 K pund på skönhetsoperationer, han kallas även 'Real life Ken', Barbiedockan-Ken alltså. Jag tyckte han var så cool för han pratade på om hur han älskar sig själv och sina operationer och inget på honom är äkta- utom förstås kuken för "I'm latino so I'm blessed down there" (därför jag gillar latinos, precis som min pöjk...), tyckte det var så kul. Han sa flera gånger "I was not born this way", och på vissa av sina bilder på ig har han skrivit samma sak. Lady Gagas buskap (Som this fucking Queen snodde häromdagen) är också så sant, "I was born this way" -jag ska vara exakt som jag är. Men han gillade inte sig själv utan skapade en ny version av sig själv, därav "I was not born this way". Så sjukt cool kille! Vad samhället säger är en helt annat fråga som jag inte ens tänker ta upp för samhället kan ge a rat's ass i hur han eller någon annan ska leva sitt liv. Idag är det fullt möjligt i de flesta länder att leva som man vill, se ut som man vill och älska vem man vill och jag tycker vi ska ta tillvara på och vara glada för den friheten.

Denna kille vågar vara sig själv fullt ut till 200%, jag tycker han är en super cool förebild för alla oss andra.

Hans ig: rodrigoalvesuk

Likes

Comments

FF! Fucking Friday! Nu väntar två möten och lite pyssel sen är det hem och fredagsmysa! Igår skrev jag träningsprogram till min kära karl så vi ska köra det tillsammans ikväll. Jag har gymmat regelbundet sedan jag var 15 (är 25 nu, jävla vad gammal jag blivit) så har ganska bra koll på gym-delen. Pappa var body buildare en gång i tiden så han har lärt upp mig jätte mycket, och både mamma och pappa är svin bra på att äta nyttig och god mat så hela min ungdom har präglats av träning och nyttig mat och stackars Mathilda fick aldrig något godis. Jo, det har jag fått, om jag sprang 1 mil efteråt. Nej. Jag har också haft fyra eller fem olika (väldigt duktiga) personliga tränare som gett mig mycket kunskap. Det är bra att jag haft många olika för då blir jag väldigt kräsen på vad som är bra och inte, hur min kropp reagerar med olika övningar och vilket som blir bästa resultatet. Helt enkelt, jag kan min träning.

Min fantastiakt vackra Pachito vill bygga muckler så därför la vi ett program igår som vi ska köra idag, det är ett byggar-program med fria vikter och det är väldigt annorlunda mot det jag har från min nuvarande (otroligt coola) pt som är mer inriktat på min idrott och explosivitet. Därför kommer det bli skit kul att köra ikväll för jag har inte kört ett byggar-pass på över ett år! Så, alla som vill ha träningstips är välkomna till (amatör) PT Queen, jag fixar. Jag ordnar både kost och träningsprogram anpassat till er så ni kan bli den coolaste Queen (King) evahh.

Jävlar vilken cool tjej! Just det, det är ju jag! 

Likes

Comments

Läste häromdagen kommentarerna till en känd bloggerskas inlägg (vem läser ens kommentarer, tydligen jag) och kom fram till att vissa är idioter. Förlåt men seiöst. Bloggerskan i fråga skrev att hon älskar egen tid och kommentarerna löd "OMMGGG DU HAR JU SAGT ATT DU ÄLSKAR SAMBOLIVET" (läs med Magnus Betnérs skrik-röst). Jag hade förstått problematiken om hon varit partiledare för Vänsterpartiet som motarbetat RUT/ROT starkt, och sedan använder RUT och ROT själv i sitt privatliv, i hemlighet. Drog inte alls parallell till något som faktiskt hänt en pertiledare... DET är dubbelmoral, men att gilla sambo liv VS gilla egen tid, det är inte ens två motsatser.

Man kan hata något ena dagen och älska samma sak nästa, kanske inte gäller ROT och RUT, men för övrigt kan man det. Något jag kan tycka är irriterande hos folk (ibland vänner) är om vi till exempel går och shoppar och hon hittar en snygg tröja, men "nej det är inte min stil". Vem fan bryr sig om stil? Varför ska man inte kunna ha x på sig bara för att jag alltid har y på mig. Hur hade det sett ut med ett samhälle där man inte får ändra åsikt? Jag vill sälja min älskade bil för jag vill ha en nyare och mindre, då min mamma säger (och har sagt ungefär 200 gånger) "Men du köpte faktiskt den stora för att du ville ha den". Jaha, och? Det har gått tre år och nu vill jag inte ha den längre.

Jag har mitt favoritmotto tatuerat på revbenen (ni får se foto någon dag if you're lucky), som lyder

"Var exakt den personen du vill vara just i detta ögonblicket"

Eftersom jag är så himla märkvärdig också så står den på franska, MEN budskapet är svinbra! Jag har alltid varit en tjej som tränar rejält mycket, men jag älskar nagellack, smink, smycken och fina klänningar. Folk runt mig kan tycka det är konstigt att jag inte vill gå klädd i yogapants och hoodie hela dagarna för "jag tränar ju så mycket". Nej jag gillar kontraster hej vilt. Sedan började jag som produktions arbetare också men matchade det med flätor och massa smink. Finns ett par tjejer på mitt företag som är uppsnofsade till tänderna varenda dag, de skulle lika gärna kunna vara på väg till en fashion show, men de står i en smutsig produktion. Vet att det är många som tycker att de tjejerna inte passar in eller "tror de är nåt" Men jag tycker de är så jävla coola! De ser ut exakt hur de vill, när de vill. De är den personen de vill vara just nu. Och vill jag just nu vara en rockare för att jag ska på Sweden Rock Festival, ja men då klär jag mig så.

Det är farligt när man kommer in i banan "det brukar vara såhär". Oavsett om man alltid arbetat med något speciellt eller alltid haft samma frisyr är det alltid bra att ändra. Find the new you. Kasta dig ut och var exakt den du vill vara i exakt denna stunden!

Likes

Comments

Jaha ja, nu är det morgon igen och två möten väntar idag innan jag får hem och mysa med min man. Jag har hittat en app som väcker mig när jag sover som lättast, den är faktiskt skit bra för det är betydligt mycket enklare att vakna på morgonen. Så igår lyckades jag gå upp 05.40 nemas problemas och idag lite över 06, och jag är sådär ofärskämt pigg så folk hatar mig.

Men vilket väder, idag fick jag trä på mig en skjorta (blå såklart) under tröjan för det var svin kallt på kontoret igår. Men älskar denna outfiten för jag håller mig bra varm och även bra snygg. Snyggast på kontoret utan tvekan! Kanske beror på att många har arbetkläder men hör inte till saken...

Jag vill visa mitt armband som står mig väldigt varmt om hjärtat. Aldrig Ensam. ( http://www.aldrigensam.com ) Företaget är skapat av Charlie Eriksson för att öka kunskapen och öppenheten i samband med psykisk ohälsa. När man läser hans historia på sin hemsida Aldrig Ensam så läser man om en helt vanlig ambitiös kille, som varit ute och rest mycket, studerat och är driven, och vad man inte ser bakom den fina fasaden är just den psykiska ohälsan med stress, prestationsångest och depression. Han bestämde sig för att välja livet och står nu här idag med detta fantastiska företaget och inspirerar andra. Han har hjälpt mig som haft psykiska problem och många många andra, genom att prata om det, inspirera, föreläsa och inte minst sälja armbanden. Jag har armbandet på mig varenda varenda dag för att alltid komma ihåg att hur dåligt jag än mår, vad jag än känner eller tycker så finns det alltid fler. Jag är inte först med att känna så och jag är inte sist. Och inte ni heller.

Ingen förkylning är den andra lik, och samma sak gäller psykisk ohälsa, ingen depression är likadan och ingen anorexia, alla är vi olika människor med olika tankar och känslor, därför tror jag att om man är fast i detta får man först försöka acceptera sig som den man är. Det är ok att känna såhär, att vara ledsen, att känna ångest, det är ok, man får det. Och när man tagit det första steget att acceptera det då kan man ta små steg åt en bättre vardag. När jag var djupast i skiten var jag glad om jag kunde laga mat en dag istället för att äta en burk majs (ey majs är faktiskt gott!) och jag berömde mig själv om jag orkade duscha en dag. Såna saker som andra kan tyckas som skit saker som man bara gör i vardagen, det kan vara en riktigt stor jävla ismur att ta sig över för en annan. Jag försökte även med medicin och det funkar säkert för vissa men jag tyckte det var bullshit. Jag hade så många biverkningar men blev samtidigt i princip inte bättre, ändå tyckte doktorn att vi fortsätter, vi fortsätter. Sista gången jag pratade med henne ville jag sluta och jag grät i telefonen i ett konferansrum på jobbet för jag ville inte ta mer, men hon sa "bara lite till". Sen la jag av ändå och har aldrig mått såhär bra. Jag menar inte att all medicin är skit för det fungerar säkert för vissa men var kritisk, mår man inte bra så gör man inte det och var kritisk mot vad doktorn säger också. Lita bara på dig själv! Det är bara du som vet hur du mår och ingen annan så gör exakt vad fan du vill! Be a Queen!

Likes

Comments

Bara för därför började jag kolla på bilderna i kameran och hittade att de flesta av mina selfies faktiskt innehåller ett blått plagg. Nu är jag inte på Angelicka Blick eller Kenza nivå när det kommer till snygga outfits (eller bilder för den delen) men man får väl ta vad man har. When life gives you lemons make chocolate cake and leave bitches wondering how you did it. Man får ta det man har och göra det bästa av saken. Inte alls det som citatet går ut på men jag tyckte det stämde bra in där. Och eftersom man ska försöka matcha något i sin outfit var dag så känns blå som en bra färg eftersom mina glittrande diamanter till ögon faktiskt är blå, vilka jag faktiskt bär med mig var dag. Så jag kanske borde börja använda rosa också som matchar min hy...?

Vill bara poäntera att titeln på detta inlägget är väldigt finurligt. I filmen Dinner for Schmucks citerar en kille John Lennon och säger "They may say I'm a dreamer, but I'm not", och kille nr två blir irriterad för han har kapat halva citetet, som egentligen ska vara "They may say I'm a dreamer, but I'm not the only one". Vilket jag gjort i titeln som ni ser, men mitt citat stämmer också bra in på livet, gör kladdkaka (som är huuuuur gott??!) och lämna äckliga bitches bakom er.

Och jaaa, det är bara blå kläder även om jag har så många filter att det inte syns. Och jaaa, jag ska sluta tjata om blått nu.

Likes

Comments

Jag är absolut inte på kanten av min comfortzone kan jag starkt tala om. Hälften av min garderob är blå, antingen marinblå (måste ju matcha min man som är sjöman, make a statement så alla förstår att jag stöttar hans yrkesval) eller ljusblå (som isdraken i Game of Thrones). Jag köpte några nya klänningar i början på sommaren och har i princip använt samma två klänningar hela sommaren, plus en byxdress som också är blå. Tur jag inte är modebloggare, hade kunnat lägga upp samma bilder varje dag för byter aldrig outfit. I somras var vi i Stockholm skärgård ett par veckor och efter några dagar med Pachitos mormor säger hon "Mathilda du har så många söta små klänningar". Visste inte vad jag skulle säg för hade använt samma klänning säkert fem dagar i rad.. "Åhh tack vad snällt".

Så eftersom jag är kvar i min comfort zone så har jag idag matchat väldigt väl. Marinblå byxor, marinblå tröja, marinblå trenchcoat och blå scarf. För att inte glömma det blå håret. Men kände ändå att jag måste sticka ut lite mer så tog ett par vita tygskor, som är Gant och matchar Gant-tröjan, man kan inte vara för vågad. Det värsta är att jag inte ens planerade att se ut såhär utan det råkade bli så.

Nog om blå kläder, igår gick jag över kanten till den jävla zonen och hade mina nyförvärvade klackar. Både jag och klackarna var snygga som in i helvete, för att inte snacka om Nicki Minaj- röven, men jag kom på varför ingen här har klackar. Det är helt enkelt jobbigt för de stackars små fossingarna att gå tio cm över havet i nio timmar. Det var ganska skönt att få ta av dem när jag kom hem. Dock har jag inte så många höstskor så de kommer bli använda fler gånger kan jag lova.

På väg till taxin mötte jag en kvinna med ett par röda höga sandaletter på sig, ville high fiva och skrika "Vilka Queens vi fucking äääärrrr" men den utmaningen får vänta till jag kommit lite längre bort från comfort zone-kanten. Är ändå stolt att jag gick mot strömmen igår, ska hitta fler grejer att utmana mig själv med. Har ni tips?

Likes

Comments

Pridefestivalerna har pyntat hela Sverige i vackra färger och glitter hela sommaren och igår kom den till min lilla stad. Jag har ett kakmonster till pojkvän så vi bestämde igår att vi ska baka lite och äta oss runna och goa inför vintern. Har man inte tillräckigt med fett så fryser man- kom ihåg det! Chokladbollar bestämdes det (av mig) för alternativet var chokladrutor som förvisso också går ner men det tar längre tid och är inte riktigt lika goa ju. Pärlsocker och sånt skit glömde vi såklart köpa men vi hittade pridparaden herself i skafferiet, så titta vilka otroligt söta små balls vi lyckades få till. Jag räknar dock kallt med att det inte finns en ända kvar till mig när jag kommer hem, men sånt får man väl ta för personer man älskar.

Ändå gött när man kan kombinera politiska åsikter (som förvisso bör vara helt självklara) med super goda kakor. Fler Pride-bollar åt folket! (Med risk för misstolkningar med Pride-bollar)



Likes

Comments

Jag håller på att fundera fram och tillbaka på ett jätte jobbigt beslut. Det handlar om jag ska lägga av med en grej som jag hållt på med väldigt länge, eller om jag ska fortsätta. Jag har absolut inte samma passion som innan och nu känns det mer som ett måste än som något jag gör för att det är roligt. Ni vet hur man funderar på stora beslut, till slut äter det upp en.

Så läser jag Isabella Löwengrips blogg nu där hon skrivit ett inlägg om pepp, då hon avslutar med att hon spelar huvudrollen i sitt eget liv. Det gör då fan inte jag i mitt. Herre jisses vad tragiskt egentligen, jag går till ett jobb där jag inte utvecklas och går (ibland) till en hobby jag inte gläds av. Seriöst vad håller jag på med. Jag fattar att jag inte kan ha det såhär, jag är 25 och borde leva mina bästa dagar. Medan det bara känns som jag är en vacker fågel med färgglada vingar som är instängd i en bur. Jag får inte flyga, jag vill flyga!!

Jaha, nästa problem nu då. Vad ska jag syssla med annars? "Sök nytt jobb" ja Einstein det fattar jag med men tänk om jag inte trivs där heller. Jag har så jäkla höga ambitioner och drömmar att jag inte nöjer mig med vad som helst, vilket såklart både är bra och dåligt. Dåligt för tänk vad mitt liv skulle vara enklare om jag nöjde mig med det som jag har nu (som faktiskt inte alls är dåligt egentligen) men även bra för om man inte har ambitioner och drömmar så slutar man ju leva. Jag behöver ju följa mina drömmar men det är inte så jävla lätt när man inte vet vilka drömmar man har.

Nej men va fan, det jag vill komma fram till i detta inlägg är att man ska inte stanna i gamla mönster bara för att alla andra gör det. Mina föräldrar försöker intala mig varje vecka att jag har ett bra jobb, vilket jag har, men det passar helt enkelt inte mig. Det är en fantasitk bra hobby, men jag har växt ifrån den, nya drömmar har tryckt ut de gamla. Det kanske är dags att odla fram en Mathilda 2.0. Någon mer som behöver en 2.0 bakom sitt namn? Vi kan göra det tillsammans!


Likes

Comments